Senaste kommentarerna i forumet

@Torn Det är liksom i kubik alltihop - allt går så kusligt snabbt. Ensamhetsträning vid fyra månader, när gör man det med barn liksom? Och samtidigt är han så liten, jag kan inte kräva av varken honom eller mig själv att han ska vara ”färdig” än på ett bra tag. Kanske aldrig. Vem är själv färdig liksom? Alltid finns det ju något att jobba med. Jag borde fokusera mer på vad han faktiskt har lärt sig - och det är massor ❤️

Kram 🐘

@erivan Vi finns här för varandra 🙏❤️

2 år och 7 månader sen mitt senaste inlägg.
Joråsatte...
För varje gång jag återvänder är jag lite mindre panikslagen, mindre sårbar.
Dock har jag, varje gång jag loggat in igen, kommit till en vändpunkt på ett eller annat sätt.
Nu har jag anmält mig till en (dyr) träning, en kurs på två månader. Jag vet inte vad som är hönan och ägget, anmälde jag mig för att få en anledning att skippa vinet, eller skippar jag vinet för att jag anmält mig?
Hur-som-helst är jag för snål för att riskera att inte få ut nåt av kursen om jag fortsätter med vin så som jag gjort över sommaren 🙂. Så här är jag igen, vin-fri sen två veckor och målet två månader - så lång är träningskursen.

@Venator Känner väl inte igen mig direkt, men det verkar som du använder alkoholen som flykt.
Just nu trivs du inte med livet. Och jag tänker att alkoholen är en mkt tillfällig kompis som dessutom kan skapa ännu större problem för dig, som du själv skriver..
Finns det något du kan göra på helgerna som intresserar dig?
Har din fru några andra intressen?
Kanske ni behöver några timmar på varsitt håll där ni gör något helt annat än tittar på TV?
Musik, föreningsliv, träning, volontärsarbete…?
ÄVen med småbarn måste det finnas utrymme för att ha kul och utvecklas, tycker jag.

@Box Lycka till med fortsättningen! ❤️🙏🏻❤️

@Delfinen80 Tack för att du bryr dig o peppar mig. Ja nu ska det gå!!!!❤️

@Eirene Tack, det är just såna inlägg som peppar mig att fortsätta med nykterhetsprocessen här på AH. Ibland lär jag mig något nytt, ibland blir jag bara glad, men nästan alltid värdefullt att vara här.
Idag sprang jag en runda och känner mig genast lite mer uppåt. Träning är också helt nödvändigt för mig.
Trevlig söndag till dig med!🙏🏻🥰

@erivan Det tror jag också ! Och pröva att tänka ”jag klarade hela två veckor , jag kan klara det igen och efter det två veckor till osv osv ” det känns nog mer positivt för dig 🥰 Du kan intala dig att du KAN klara det (och att du vill ) ❤️

@Delfinen80 Där är det fint!🙏🏻❤️

@SL Bli inte besviken och arg på dig själv. Just nu är din hjärna kapad av alkoholen…
Det kan hjälpa att prata m familj och vänner. Be dom hjälpa och stötta. Alkoholsanera hemma. Ta en dag i taget och bestäm dig framförallt. Går det inte ändå så be att få hjälp av läkare, kanske Antabus i början?
Suget blir mildare rätt så fort.
Du måste bara hålla ut i början.
❤️😎

@vår2022 @Eirene Tack, för närvaro och vänliga ord. Jag skickar tillbaka en bild från min eftermiddag idag. Sitter i sittbrunnen i båten i solen, efter att precis ha tagit ett dopp. Avmastningen gick fint, tack vare fantastiska hjälpsamma människor med mycket erfarenhet, i hamnen. Jag har gjort en kopp snabbkaffe och äter lite druvor efter att ha provianterat på min favoritbutik med vegetariska och ekologiska varor. Livet är gott idag, med fin balans mellan aktivitet och återhämtning, och utan negativa effekter av alkohol. Jag skall strax ta upp min dator och jobba med olika dokument, men just nu njuter jag bara av stunden och solen och kaffet. De "små sakerna" som tillsammans utgör den fantastiska gåvan liv.

@Andrahalvlek Ja, det börjar ju bli svårt att komma ihåg hur många år man har varit nykter.🤣

@Sattva Jag brukar av gammal vana bara gå in på forumet under ”senaste kommentarer” och de senaste månaderna så är det väldigt många inlägg från folk som vill dricka måttligt. Räkna enheter hit och dit, unna sig på helgen osv.😫 Det är ju liksom ett passerat kapitel som man höll på med långt innan man äntligen fick nog av skiten. Det ger mig inget av värde att läsa om detta, därför blir det inte att jag läser på forumet alls ofta numera.

I dag håller jag på att plocka äpplen.🍎 De ska lämnas in för tillverkning av äppelmust om en vecka. Man får musten i ”bag-in-boxar” om 3 liter. Sedan så har man äppelmust i ca 1 år framåt. Riktigt gott, och ett hett tips till er som har mycket äpplen på tomten. 😃

Nu har jag jobbat några veckor. Sommaren gick fort och hösten är snart här. Tänker njuta så länge det går av solen de dagar den visar sig. Jag fortsätter på inslagen väg, låter första glaset stå. Är så tacksam för att jag lyckades hålla mig nykter i dag också. Kämpa på nu alla på forumet och ta en dag i taget.

@Andrahalvlek, Jösses, jag tycker det låter som mer jobb med en hundvalp, än ett litet barn.❤️ Helt rätt att överlåta det till en hundvakt då och då, så du verkligen kan få egentid, och göra kul saker på egen hand!

Kram 🤗

@Amanda L Kloka du 😊Jag tror absolut att det är kombinationen av anonymitet och av att "sitta i samma båt" eller gå igenom en liknande kamp som många andra gör precis samtidigt (även om alla har kommit olika långt och gör lite olika) som skapar forumets styrka. Att alldeles oavsett alla olikheter så har forumets medlemmar något gemensamt, och det är inifrån-kunskapen om alkoholberoende och en likadan strävan bort från det. Det gör att en inte känner sig lika ensam eller skamsen. Och att alla känner till saker som vi ksnske inte berättar vitt och brett utanför forumet eftersom vi är trygga i anonymiteten. Och att här finns sådana som du, som orkar engagera sig i så många. Och att folk kommer och går lite.
Känner så igen känslan av att vara lite låg emellanåt, utan egentlig anledning men att lyckokickar kan infinna sig när en minst anar. Livet.
Hoppas du har en fin söndag!
🌻

@Delfinen80 Hej! Ja det kanske är för långt bort med 1 år. Delmål är nog bättre. Det är bara det att jag är rädd att jag känner mig nöjd då och att jag börjar igen. Det låter mycket vettigare med delmål, det är mig själv jag är orolig för.Jag är ju knappast rätt person att uttala mig men apropå dippar tror jag tvivel o tankar angående nykterheten kommer hänga i ett bra tag. Men det är bara vad jag tror, klarade ju bara drygt 2veckor sist😢kram❤️

@erivan Nu startade ju du och jag samtidigt så jag är ju inte en av de gamla och erfarna här inne men jag själv har tänkt och framförallt precis i starten att jag behöver ha delmål. Alltså 1 månad , 2 osv . Rätt fort kom jag fram till att jag aldrig mer kan dricka men , delmålen har ändå varit viktiga . Som jag skrivit om i min egen tråd så har jag ju denna helg krisat rätt mycket och då går jag faktiskt mer tillbaka till ”en helg till” ”en månad till” . För att på så sätt inse och ”banka in” att jag mår bättre utan alkohol. Att jag samlar på mig erfarenhet efter erfarenhet i form utav positiva upplevelser utan alkohol. Jag håller med dig om att ett år bort är väldigt långt borta och man kan bli lite oroad över den långa tiden eller hur jag ska säga.

Det är mina tankar i alla fall 🧡

Hej igen alla 😊 Ett tag sedan jag skrev här men jag har varit så upptagen med allt möjligt. Men jag är ännu nykter måste jag skriva redan här för att inte hålla er på halster :D

Jag har nu varit nykter i TVÅ MÅNADER, eller 9 veckor, grattis till mig :D

De första veckorna var ganska omtumlande att vara nykter, det gällde att köra in ett helt nytt förhållningssätt i systemet. Om man lyckas med att implantera det nya förhållningssättet har man kommit ganska långt. Tiden mellan månad 1 och 2 gick ganska på rutin, det kändes att det nya förhållningssättet hade börjat sätta sig. Det hade börjat bli det nya normala.

Så dog min moster hastigt i slutet av förra månaden. Det föll på min syster och mig att ordna begravning och senare också bouppteckningen. Moster hade inga egna barn så det är vi syskon som är de närmaste.
Jag har alltså stött på en ganska stor kris med väldigt mycket praktiskt som ska ordnas. Sådant som jag för 2 månader sedan utan tvekan hade druckit på, lite som för att få en paus ifrån det hela och för att på zooma ut.
Fast det är ju bara för några timmar man får zooma ut, sedan kommer en natt med dålig sömn och nästa dag en känsla av misslyckande och att man har svikit sig själv och SINA IDEAL.

Så jag drack inte. Jag är glad att dödsfallet inte inträffade tidigare i min nykterhet, vete fan hur det annars hade gått. Troligtvis hade jag druckit och tänkt att jag kan börja om. Det är bara det att det är jättesvårt att börja om, man tappar motivation varje gång.

Men det var/är inte lätt att arbeta sig genom en människas bortgång utan att döva sina känslor med vin, det ska erkännas. Jag försökte tänka hjälpsamma tankar som att döden drabbar oss alla jämlikt, alla ska ju dö. Sedan har vi i vårt släkte haft sådan tur att alla har varit i 80, 90 årsåldern eller mera när de har dött. Det är inte alla som är så lyckligt lottade.

Sådana tankar hjälpte mig att hålla mig nykter och jag märker nu när jag skriver hur hjälpsamt det är att skriva också. Jag måste bli bättre på att skriva av mig här 😊

@Syster A Fint att läsa dina första ord här :) Och det är viktiga ord du skriver. Det där med att säkerställa att det alltid fanns tillräckligt med vin hemma, igenkänning på den. Tänk så mycket energi det gick åt till det... Helt otroligt hur mycket tid man kastade bort på en sådan sak.
Och välkommen hit :) Du har tagit ett viktigt steg när du har hittat hit, och tack för påhälsning i tråden :)

@Natalia 🙏❤️

PS. Vet ni hur mycket gräs man drar in under skor och tassar när man promenerar på blöta gräsmattor som nyss klippts? Massor. Så dammsuga måste jag göra dagligen. Också.

Hej Tänkte höra om era kloka åsikter här på forumet. Jag har funderat mycket sista dagen. Det här med att sluta dricka för alltid, det känns så detinitivt, på nåt sätt ouppnåeligt. Så jag har tänkt att om jag sätter ett mål på 1 mån eller 3 månader kanske jag känner att nu har jag nått mitt mål och sen börjar jag igen. Men om jag däremot sätter ett högre mål, att vara nykter 1 år så kommer jag förmodligen inte vilja dricka igen. Är jag helt ute o cyklar eller vad tror ni kloka vänner?? ( det är ju visserligen en l”liten” hake. Jag ska ju klara 1 år med)❤️

@Sattva Tack fina du ❤️ Det behövde jag höra/läsa just nu. Att jag gör tillräckligt. Det är stora likheter med att ha barn. Det är ett enormt stort ansvar och Emils bästa går alltid före, precis som med mina barn. Tro sjutton att det är en enorm omställning. Och att då vara ensamstående hundägare gör mig förstås tröttare än tröttast. Tiden att bara-vara är obefintlig. Hur många gånger som helst sena kvällar när Emil förvandlas till Cujo-hunden har jag tänkt att ”fan, jag har tagit mig vatten över huvudet”. Och den svagheten känner han - och utnyttjar den till fullo. Han ifrågasätter mitt ledarskap typ.

Jag tänker på mina barn. Vår äldsta dotter var ett typ A-barn. Följde föräldramanualen till punkt och pricka. Gick vid 10 mån, slutade amma plättlätt vid 11 mån, pratade massor vid 1,5 år, trivdes på förskola från dag ett, gick genom skolan från förskoleklass till studenten med snudd på högsta betyg, klarade högskolan med bravur etc. Snudd på inget trots alls, inte ens i tonåren, hon föddes liksom vuxen och mogen. Jag har hela tiden tänkt att motgångar kommer, men icke.

Min yngsta dotter föddes svårt sjuk, har fått diagnoser på löpande band, hade problem med att lära sig äta, gå, prata (språkstörning fortfarande) och hon hade ilskna utbrott så rutorna skallrade. Så många gånger tänkte jag ”jag fixar inte detta”, men sen i nästa stund tänkte jag ”Vem ska då göra det? Jag måste fixa detta.” Och sen har det fortsatt med utredningar och sjukdomar och läkarkontakter, så det kändes som att enda gången vi fikade ihop var på sjukhusets kafé.

Hela tiden har jag jobbat heltid. När yngsta dottern var 8 år hade hon landat lite i sin tillvaro och hade knutit andra bra vuxenkontakter. Då blev jag sjukskriven för utmattningsdepression första gången (2007). Det var först då jag kunde tillåta mig att klappa igenom. Och sen har jag kämpat mig tillbaka på jobbet, men blivit utmattningsdeprimerad ytterligare två gånger (2018, 2022). Kommit tillbaka kanske lite klokare varje gång. Lite.

Och jag tänker att jag aldrig jämför barnen. Aldrig. Deras utveckling berodde inte enbart på mig och deras pappa, de gjorde allra mest påverkan själva genom sin biologi och mentalitet och lite tur respektive otur. På samma sätt vill jag inte jämföra min väluppfostrade vuxna mellanpudel med min storpudelvalp. Emil är som han är - och jag gör så gott jag kan.

Jag minns också somrarna när barnen var långlediga. Vi skulle ha det så mysigt, men de flesta dagar var det bara jobbigt från början till slut. Jag lärde mig till slut att ha noll förväntningar och ta allt som det kommer. Allt från att avvika från tivoli efter 15 min pga min yngsta dotters utbrott till att hon vägrade öppna munnen hos tandläkaren. Noll förväntningar - allt blir som det blir och går som det går. Andas, andas, andas.

Och jag minns också att jag alltid längtade tillbaka till jobbet - göra andra saker, prata om annat. Använda min hjärna till jobbsaker. På samma sätt längtar jag efter jobbet nu, helt ologiskt eller logiskt beroende på hur man ser det. Emil försvinner ju liksom inte, men jag blir trött på att ha fullt fokus på honom hela tiden.

Nu ska jag kontakta barnens pappa och fråga om han vill och kan vara hundvakt en kväll, natt och förmiddag.

Kram 🐘

@Stasya Tou have one here, under ”Stöd”. But it is in Swedish…
May be in English in You tube.
You can also talk to your doctor. He can help you start up.

Bra där. Ge dig själv 3 nyktra månader som en start- så slipper du förhandla. Så småningom kommer du att må bättre och motivationen att fortsätta vara nykter- växer.
Läs och skriv här, finns massor av stöd och kunskap! 🤗