Senaste kommentarerna i forumet

@Källarmannen det är skönasöndag idag och imorgon måndag igen. Då vill man inte vakna bakis. Men beroenden är egentligen väldigt logiskt. Det ropar och vill bli mättat. Förutsägbart och enkelspårigt. Men jag vet själv att det inte alltid är logiskt att jag väljer att svara på det. Vill uppmuntra till en enhetsfri söndag. Du vill inte ha alkoångest imorgon ❤

@Fia L i början blev det lite lika för mig och det berodde på att när jag sparar ett inlägg och sen backar ur ut via mobilen så kunde det se ut som samma inlägg låg kvar som opostat och då sparade jag igen.

@Аманда Л. Hi, can you tell how you stopped to drink? Some medicines or special course?

@Torn Ja jag kan inte se en enda positiv sak med alkohol.
Ett väldigt primitivt sätt att lösa inre problem, eller få det "roligare", eller "sätta guldkant", eller "för att det är gott"...😮😳

@Andrahalvlek Förstår din känsla. Jag kände mig också överväldigad av vår valp. Och då hade min man ändå huvudansvaret.
Jag tror att i mitt fall, har jag ett stort behov av att känna mig "ledig" rent mentalt. Inte vara uppkopplad på någon annan. Få space, som du kallar det. Ensam med en valp är det omöjligt. Även om han är på andra sidan kompostgallret eller på andra sidan dörren, så har man ändå ansvaret. Det är som när barnen var små o sov, man hade lånad tid liksom. Villkorat av barnen. Och det komner ju med valet att skaffa barn/ hund.
Ansvaret kommer du ju alltid ha över Emil. Han kommer alltid behöva gå först. Det är liksom dealen.
Att lämna bort honom regelbundet till någon du litar på låter som en bra ide! Det måste bli hållbart över tid.

Detta med bitandet. Vår hund har slutat med det, men han har fortfarande saker vi jobbar med. Han hoppar när han hälsar. Han jagar cyklar o joggare. Min man har massor av hundvana, detta är hans femte hund. Vår är snart 2 år. Min man går på kurser o har gjort sedan hunden var tillräckligt gammal för att få vara med (4 mån?).
Så, ta bort tanken om att du borde göra bättre! Eller mer. Du gör ditt absolut bästa är jag säker på!

Dag 196. Idag söndag. Har funderat på vad som är så bra med forumet. Ett tag blev jag lite mätt, tyckte det var samma tankar som pterkom gång på gång. Och när det gäller nytillkomna är det ju det. Man skulle nästan kunna ha ett fördigt inlägg att klistra in. Tänk att alkoholen skapar tankar som är så lika varann!
Men så plötsligt känner jag att en del inlägg är så värdefulla och intressanta att följa!
Tankar som känns nya. Kanske är det så eller så har jag bara kommit längre i processen. Forumet blir betydelsefullt igen.
Har också funderat över att det är anonymt. Kanske är det just det som är magin? Vi kan skriva ner våra hemligaste och innersta tankar — om allt egentligen. Var kan man annars göra det? Och få svar.🤗
Jag har ägnat mig mer åt träning och körsång, men ändå känt mig lite låg ett längre tag. (Trots min nya träningsklocka :) Kan inte sätta fingret på varför… Kanske var det sommaren som bara regnade bort?
Som pensionär har man inte tid att skjuta upp saker (livet).
Ändå får jag också då och då lyckokickar, oftast när jag är ute i naturen. Bara att se kala stenhällar och tallar kan göra mig lycklig.
Kanske för att jag vistats mycket i skogen och vid sjön. Trots uppväxt i förort så fanns skogen nära. Och sommarkoloni många somrar. Också där var skogen och havet nära. Så jag är väl helt enkelt präglad på det.
Men också hemma kan det komma ibland. När jag känner mig så tacksam och lycklig för mitt hem och min sambo.
Så inte bara låg. Men kanske något ni känner igen?
Kanske är det bara en ny passage?

Dag 196. Idag söndag. Har funderat på vad som är så bra med forumet. Ett tag blev jag lite mätt, tyckte det var samma tankar som pterkom gång på gång. Och när det gäller nytillkomna är det ju det. Man skulle nästan kunna ha ett fördigt inlägg att klistra in. Tänk att alkoholen skapar tankar som är så lika varann!
Men så plötsligt känner jag att en del inlägg är så värdefulla och intressanta att följa!
Tankar som känns nya. Kanske är det så eller så har jag bara kommit längre i processen. Forumet blir betydelsefullt igen.
Har också funderat över att det är anonymt. Kanske är det just det som är magin? Vi kan skriva ner våra hemligaste och innersta tankar — om allt egentligen. Var kan man annars göra det? Och få svar.🤗
Jag har ägnat mig mer åt träning och körsång, men ändå känt mig lite låg ett längre tag. (Trots min nya träningsklocka :) Kan inte sätta fingret på varför… Kanske var det sommaren som bara regnade bort?
Som pensionär har man inte tid att skjuta upp saker (livet).
Ändå får jag också då och då lyckokickar, oftast när jag är ute i naturen. Bara att se kala stenhällar och tallar kan göra mig lycklig.
Kanske för att jag vistats mycket i skogen och vid sjön. Trots uppväxt i förort så fanns skogen nära. Och sommarkoloni många somrar. Också där var skogen och havet nära. Så jag är väl helt enkelt präglad på det.
Men också hemma kan det komma ibland. När jag känner mig så tacksam och lycklig för mitt hem och min sambo.
Så inte bara låg. Men kanske något ni känner igen?
Kanske är det bara en ny passage?

@Amanda L Tack för ditt svar Amanda. Ja allt du beskriver ovanför har lyckats med vilket jag hoppas kunna gottgöra för framåt i tiden. Det är väldigt skönt att höra från dig och läsa om andra som gått före det är tryggt i sig och ger hopp. Ska verkligen försöka tänka
en dag i taget, ha tålamod och fokusera på att det blir bättre än att fokusera på vad jag måste vara utan. Tack ska du ha 😊 🙏❤️

@Självomhändertagande

Så underbart det låter kära du.
Önskar dig en underbar dag också 🙏🩷

Bakfull och orolig, detta blir min första nyktra dag i detta beslut att vara alkoholfri, jag har fått nog som många gånger förut, det märkliga är att tvivlet att dricka följer mig in på systemet och försvinner när jag druckit första ölen, varför står jag inte emot när jag vet hur dåligt jag mår med självmordtankar, ångest, relationerna med familjen blir åt helvete. Man kan säja att konsekvenserna är förödande. Jag har provat bara dricka öl, bara vid festlighet osv allt har slutat i katastrof. Har i alla fall tänkt att gå igenom alkoholprogrammet och gå in på siten varje dag

@Varafrisk Long time, no see. Hur går det för dig? Har något förändrats? Du verkade så uppåt ett tag?
Kanske blev du besviken över att det inte blev någon träff?
Jag har också funderat över det. I våras tyckte jag att det skulle vara kul att träffa de jag ”brevväxlat” med. Men sen har jag förstått att det kanske blir helt andra som kommer. Inte heller verkar intresset så stort…
Jag gissar att poängen för många är just att det är anonymt. Då vågar man skriva precis som det är, de allra hemligaste och innersta tankarna. Just därför kommer vi också så nära varann.
Inte ens olika åldrar eller andra omständigheter har lika stor betydelse som annars.
Kanske är det just anonymiteten som utgör forumets magi? 🤔
Det finns många saker jag skrivit här som jag inte berättat för mer än min närmaste vän. Varför? Jag tror att det är svårt att vara lika öppen annars då man ofta har andra saker att ta hänsyn till. ”Hur kommer de att tänka om mig då? Blir jag för intim och jobbig? Eller?”
Det slutar med att man berättar ”lagom” .
Inget sånt behöver jag bry mig om här. De som vill läser och svarar.
Det är kravlöst och kanske är det en sån plats många behöver i sina liv?
I varje fall: jag hoppas du kommer tillbaka hit och stöter och blöter problem tillsammans. Även om vi är anonyma.🤗
Men kanske handlar din frånvaro om något helt annat?
Vi finns här i alla fall.🥰🙏🏻❤️

@Påvägmothälsa Tack 🙏 Jo, det går väl sakta men säkert framåt. Trots lite enhet i helgen så har jag vaknat utan illamående och ångest på morgonen. Hoppas jag kan hålla söndagen helt ren, vet ju hur gått det kommer att kännas, så egentligen är det ju en ickefråga rent logiskt. Problemet är ju att alkohol inte är logiskt. Har en hel del bilkörning i eftermiddag så det borde fungera. Ha en fin söndag alla.

@Natalia
Tack. Såklart… 🙏☺️

@Amanda L Du har så rätt 🙏 Igår var jag så trött av dels alla känslo-lägen och dessutom än om det var trevligt stim och stoj ute på lokal . När jag vaknade imorse fick jag först känslan av att jag drack igår , kunde inte minnas tydligt direkt om jag skrev ett inlägg på forumet eller om jag bara formulerade det i huvudet 🤯 Vanan ”dagen efter ” sitter som en autopilot *logga in och kontrollera * men med skillnaden ; ingen ångest 🙏🥰
Drömde dessutom att jag drack inatt, fort också !
Idag är en ny dag och det känns bättre 🥰

Låter väldigt klokt att leva i nuet och se var det här bär mig .
Nu ut i svamp -skogen 🍂 🍄🧡

@Fia L man kan klicka på dölj 🙂

@Delfinen80 När man är trött eller hungrig dyker Alkoholskrället lättare upp. Du behöver inte nödvändigtvis bestämma vad du vill göra om ett eller tio år heller. Tillåt dig att leva i nuet och använd din nyktra process till att utforska vem du är och vad du vill. Och att ha en massa tid är ju bara hemskt om man inte har några intressen? De kommer ska du se..❤️

PS. Jag har fortsatt knarka glass. Jag är inte ens en glassätare historiskt! Jag måste införa sockerstopp. Också. Pust.

@lindislindis Ring Alkohollinjen här under Stöd och fråga hur du ska gå till väga. Kanske behöver du hjälp första dagarna. Så tråkigt att inte Tonka fick det, men kanske otur?

@Torn ”För ett antal år sedan” - så jävla coolt att kunna säga/skriva!

Kram 🐘

@Ekorren grattis och kämpa vidare

Över 1 månad sedan jag skrev något här ser jag.😮 Tiden går fort när man mår bra.😂 Som ni vet så är ju min stora fritidsintresse sportfiske. Det har verkligen blivit så mycket bättre på den fronten sedan jag fimpade giftet för ett antal år sedan.🤩Alkoholen förstörde verkligen min utveckling totalt. Värdefull tid försvann i ett äckligt rus, och i vedervärdigt bakrus. 😫 Köra bil ut till fiskeplatserna fick planeras efter promillehalt och inte efter optimala väderförhållanden.😳 Min koncentration var såklart otroligt negativt påverkad mm mm.

Nu gör jag ju mycket annat än att fiska också. Umgås med min fru och mina barn, och jobbar tex. ☺️ Och allt har ju blivit ofantligt mycket bättre. Men bara den lilla detaljen som att kunna njuta av mitt fritidsintresse är värt mitt totala stop av den giftiga substansen till 100 procent.

Ha det bra!

Jag bara måste skriva av mig. Varning för låååångt inlägg. Det viktigaste är att jag skriver det, inte att det blir läst, även om jag är jätteglad om någon orkar och vill ge input. Livet med valp är inte lätt. Inte svårt heller, men väldigt överväldigande. Det är mycket jobb helt enkelt.

Mobilens larm piper i ett. Klockan 4 nattkiss, kl 7.30 morgonpromenad + mat, kl 10 snabbkiss, kl 11 träna övningar från två hundkurser + träna ”hantering på bord” + långpromenad + mat, kl 15 snabbkiss, kl 17.30 kvällspromenad + mat, kl 21 snabbkiss + träning, kl 23 godnattpromenad + sova. Alla dagar i veckan. Däremellan försöker jag klämma in umgänge med folk (extra kul om de har hundar), två olika hundkurser, en daglig höneblund, mina egna måltider, min egen träning för artrosknä, mitt kvällsbad, handla, städa, tvätta laga mat osv. Ni hör ju! Hysteriskt!

Det känns som jag här och nu måste lära mig och honom allt. Det är nu när han är valp som alla oönskade beteenden ska bort. Och jo, ensamhetsträning måste vi få till flera gånger per dag också, vilket tack och lov sker rätt naturligt nu när det väl sitter. För att orka äter vi alla måltider åtskilda - Emil i hallen och jag i köket eller framför tv:n. Jag går på toa ensam, gör min artrosgympa ensam, kvällsbadar ensam och tittar på tv ensam. Det är enda sättet att just då freda mig från hans konstanta bitande.

Han biter mjukt och fint av kärlek, tycker att mina händer är leksaker och biter lite hårdare, blir så full av adrenalin att han vill utmana mitt ledarskap och biter riktigt rejält & och sen biter han av misstag riktigt hårt ibland. Han biter när vi tränar, när vi försöker gosa, på promenaden osv. Så fort han blir glad eller lite extra uppspelt. Och det är ofta i en valps värld. Och jag nejar, erbjuder koppel och leksaker, leker honom trött med boll, försöker morra arg (går urkasst), pipa gällt som ett kullsyskon (känns inte ett dugg naturligt).

Framåt kvällen när vi båda är trötta och han råkar sätta en hörntand i vaden så blodet rinner så skriker jag så att rutorna skallrar. Han stannar upp en stund, lägger huvudet gulligt på sned och sen börjar han hoppa och bita igen. Min äldsta dotter sa att jag ser ut på armarna som hennes patienter med självskadebeteende 😢

Det enda som funkar är time-out. Han får vistas i hallen medan jag befinner mig någon annanstans i lägenheten. Ibland när det känns som jag behöver markera rejält lyfter jag honom i nack-ryggskinn och sätter in honom ensam i sovrummet. Ingetdera verkar funka på hans beteende, men jag får åtminstone lite välbehövlig vila mellan attackerna.

Ovanpå allt detta har alla synpunkter på hur jag ska uppfostra honom. Alla. Dels de som har mycket erfarenhet av hundar och dels de som har noll erfarenhet. Jag har fått tusen tips och testat alla tipsen flera gånger utan framgång. Och sen kommer slutklämmen: ”Det där måste du få bukt med nu när han är valp för när han blir äldre blir det ett jätteproblem”. Jag försöker ju! Herregud som jag försöker. Jag blir helt matt bara av allt försökande. Hade jag inte haft mina time-out-stunder hade jag blivit utmattad för fjärde gången tror jag.

Som lök på laxen sa hundkursledaren, som har MYCKET erfarenhet av hundar att han är rädd för andra människor. Vill absolut inte hälsa, fast han snarare inte vågar. Och jag som har tyckt att han är blyg och reserverad, att det är sunt och att jag mycket hellre har en valp som är försiktig än en som bara brötar på. Och nu är det fel på det också, och jag blev så trött igår efter kursen att jag knappt orkade stå upp.

Jag känner mig både understimulerad och överstimulerad. Jag saknar att prata med folk massor, men jag vet inte om jag orkar knö in mer än 2-3 dejter med folk per vecka. Mitt schema är ju redan knökfullt med allt valprelaterat.

Kursledaren sa att jag skulle träna på att låta främlingar ge honom godis. ”Hej, kan du kalla på min hund och ge honom godis?” Främlingar?! Det låter som ett jätteprojekt. Hon sa också att när han hoppar så ska jag stå helt stilla och tyst, tills han tröttnar. You wish. Om jag inte fredar mig biter han mig massor. Lyfter jag händerna biter han på höfter, mage, bröst, fötter och vader istället.

Jag vet fan inte om det är rätt väg. Men något trovärdigt tik-morr eller valpsyskon-pip kan jag inte få till, så kanske är det värt att prova? Får ikläda mig både vantar och en massa kläder, men då är det ju så roligt att greppa med de sylvassa hörntänderna i kläderna! Jag har ett antal plagg fulla med hål som jag bara kan slänga när det här äventyret är över.

Tack och lov biter han bara mig. När vi träffar yngsta dottern och hennes pappa och mina ex-svärisar blir han tydligt glad, springer fram och hälsar hoppande. Sen kommer han tillbaka till mig och biter mig. Och jag känner igen det från min förra pudel som gjorde precis likadant som 7-åring. Så det är sannolikt ett pudelbeteende. De är apporterande fågelhund som hämtar döda fåglar. De är vana att jobba med munnen liksom.

Mina sår på händer och armar blir infekterade och ömmar och jag tänker att jag borde åka till vårdcentralen och få en stelkrampsspruta, innan jag får in bakterier i såren. Hur/när ska jag klämma i det? Tidigare i veckan fick jag göra ännu en utryckning till yngsta dottern som fick ett bakslag, men efter ännu ett läkarbesök fick vi lugn och ro att vänta ut infektionen och nu tror jag att hon mår bra.

Jag har fått flashbacks från när döttrarnas pappa fick blodförgiftning och hade ont i ryggen, inte kunde lyfta armarna och han hade hög feber utan förkylningssymtom. Tack vare mig kom han till vårdcentralen, vidare till akuten och blev sen inlagd på sjukhus i två veckor. Jag får flashbacks från våren 2022 då dottern fick hjärtsäcksinflammation. Tack vare mig, som ringde ambulansen, kom hon till akuten och sen låg hon på hjärt-IVA i två veckor. Båda gångerna sa min magkänsla åt mig: ”Det här är allvarligt.”

Jag behöver min magkänsla. Jag behöver veta att den levererar när det krävs, oavsett mitt eget mående. Just nu är min magkänsla trött. Jag vet fan inte vad jag ska göra åt Emils bitande och hans rädsla för folk. Jag tänker att jag fortsätter bygga på vår gemensamma trygghet. Jag tänker också att jag ska be barnens pappa ta hand om Emil en kväll, natt och förmiddag. Han har helt andra energier än jag, är mycket mer bestämd inifrån och ut. Jag behöver nog vila från allt typ. Sen kommer jag nog att längta ihjäl mig efter Emil och räkna minuterna tills han kommer tillbaka.

Jag tänker också att jag behöver tagga ner mitt duktig-flicka-tänk. Emil behöver inte vara ”bäst i klassen”. Huvudsaken är att han mår bra och att jag mår bra. Om jag får ett större lugn får mina inifrån-och-ut-vibbar bättre space. Jag vet ju från lärdomarna med yngsta dottern att det inte spelar någon roll vad man säger eller gör, det är känslan/energin inifrån som är allra viktigast. Ett tydligt ”nej” kan få helt olika resultat relativt beroende på hur övertygande jag är inifrån och ut. Jag vet ju att de funkar så. Nu måste jag leva efter det också.

Kram 🐘

Kan man radera sitt ena inlägg om det råkade bli dubbelt? 🤫

Hoppas ni alla haft det bra trots sjukdomar och jobb med långa master. ☺️
Jag är nöjd med min första alkoholfria helg.
Jag köpte Alkoholhjälpens tips rakt av att inte dricka på 3 månader.. det känns väldigt långt men har man bestämt sig så har man..
Jag vill också gå ner i vikt och tror att det kan vara till stor hjälp att skippa vinet.
Är det någon av er som dricker alkoholfritt vin?
Tips på vitt / rött isåfall?
Eller är det en trigger?
Önskar alla en skön söndag - jag ska ut och slåss med myggen, måste klippa gräs o rensa ogräs..
🦟 🦟🦟

@Amanda L
Hej Amanda 🥰. Risken att ångra mitt alkoholuppehåll den tjejhelgen kändes rätt stor- så jag berättade för alla direkt att jag inte kommer dricka någon alkohol.. jag sa som det var - alla är mina goda vänner - sa att det blivit för mycket vin på senaste tiden - och att jag vill gå ner i vikt och bli mer hälsosam 🥰🥰
Eftersom jag redan berättat nu kan jag ju inte ändra mig.. smart va 😅☺️☺️