Senaste kommentarerna i forumet

Min första tid i nykterheten förändrade jag allt rent praktiskt jag kunde komma på för att verkligen se till att jag hade ett nytt liv.
Jag bytte stol vid köksbordet, läste tidningen bakifrån istället för framifrån, körde olika vägar till och från jobbet, satt armbandsklockan på andra armen mm mm vardagssaker för att påminna mig om det nya !
Det bästa för mig var att gå regelbundet på AA och "prata av" mig allt som tyngde ner mig. Släppa ut trollen i ljuset. Jag hade ju en stooooor ryggsäck med skräp som jag måste slänga bort för att få en nykterhet med sinnesro. Med tiden så blev min nyfikenhet på det nya livet större och större och jag började att utforska allt det jag missat under min aktiva tid.

Idag trivs jag med att umgås med andra och lära mig av hur de lever sitt liv och jag har alltid nya saker jag vill uppleva och jag har idag ingen rädsla för att ta steg ut i det okända.
Om du släpper in livet och ser på det med nya, nyktra ögon, så finns det en stor chans till ett nykter liv !

Lycka till !

@Amastå Om man ska ha sunda förhållanden så tror jag båda måste kunna ha en god kommunikation om allt. Att man har egna verktyg att hantera egna känslor. I ett förhållande likt det du beskriver så har nog båda tappat fotfästet och slutat lyssna på egna signaler (känslor). Att undertrycka egna känslor och låta någon köra som din partner har gjort visar väl att det är viktigt att du hittar dig igen? Att du vågar sätta gränser så du möjliggör ett hälsosamt liv för dig. De förutsättningar du beskriver omöjliggör ju det. Så jag skulle säga lär känna dig själv först och främst. Skapa förutsättningar för ett lyckligt liv. Ta reda på vad det är för dig. Var tydlig med att din partner måste göra samma resa om ni ska hitta en gemensam plattform i framtiden.

Det kräver hårt arbete och mod att komma ur missbruk. Jag tror på gränsdragning för ditt ex. Att man är tydlig med vad man behöver själv i en relation. Sedan empati och förståelse (utan att bli förblindad vid manipulation) för hur mycket alkohol kapar en hjärna. Det går att bryta missbruk. Det går att bibehålla relationer i denna process. Viktigt dock att båda är införstådda med att det krävs insats från båda sidor. Att man är villig att utvecklas och även syna egna tillkortakommanden. Att göra det kräver mod men ger väldigt mycket tillbaka.

@Delfinen80 Det är bra att tjata om sina alkoholfria dagar, helger😁. Jag ser det som en bra och sund hjärntvättning. Att man uttalar, sätter ord på sina mål, sina framgångar och planer. Det påverkar oss positivt. Man får tilltro till sin egna förmåga och det är så viktigt för att fortsätta vara motiverad och viljestark. Så kanon! Din fjärde helg och fjärde lördag som nykter!💪🥳. Det är skönt när man vaknar upp ur en mardröm och inser att det inte är sant! Tror också att det är en process som pågår och den lilla jäveln som jobbar i det undermedvetna. Men det visar också på att viljan att inte dricka är så mycket starkare!

Ha en fin söndag!❤️

Det stora vemodet. Denna helgen har ett stort stort vemod, en ledsenhet bara rullat över mig, som en enorm men långsamt rullande våg. Lite svårt att förklara det helt och hållet. Jag har förvisso en del som jag jobbar med utöver alkoholen (tex min relation) och ett av mina barn går igenom en jobbig sak just nu (jag blir alltid otroligt påverkad när något av mina barn är ledsna), men ändå. Och missförstå mig rätt; det är absolut inte synd om mig på något sätt. Jag är en priviligerad människa med ett (mestadels) gott och innehållsrikt och kärleksfullt liv och jag har ett jobb och ett samhällsengagemang som gör att att jag är väldigt medveten om just detta (dvs hur lyckligt lottad jag är) och att lidande, smärta, fattigdom, sjukdom, etc etc är orättvist fördelat i världen.
Men igår blev jag bara så ovanligt ledsen, på ett sätt att jag inte riktigt kunde förstå eller hantera det hela. Precis allt gjorde mig ledsen och precis allt påminde mig om något; segelbåtar, den varma vinden, par med kaffekoppar på klipparna, barn som lekte och åt glass, augustiljuset, den mörkare kvällen. Det påminde mig om att jag inte längre har några barn i skolåldern och det gjorde mig plötsligt helt gråtfärdig av någon anledning. Mina barn är vuxna och vi har jättemycket och jättefin kontakt, vi är ett eget litet team, men plötsligt kändes det som om tiden rinner iväg. Det påminde mig om att sommaren är på väg att ta slut och jag blir alltid vemodig av det, samtidigt som jag tycker om mörkret, hösten, när luften blir kallare och klarare. Kanske har det med att bli äldre att göra. Kände mig onödig, obehövd, onyttig, fast jag naturligtvis vet att inget av det är det minsta sant. Kanske har det att göra med att en massa saker kommer upp i relation till den här processen med att hantera alkohol att göra. Kanske har det med sensommarvemodet att göra. Kanske med det jag skrev i början. Kanske något annat. Kanske ingenting alls. Känslan kanske bara måste finnas. Patetiskt hur som helst.
Drabbades i samband med det med en stark vilja att dämpa den oförklarliga och ovälkomna känslan med alkohol. Men det gjorde jag inte. Jag tänkte som så att visst, det kanske blir lite behagligare en stund, lite varmt och gott sådär, men att ledsenheten skulle vara ännu starkare idag. Lite som att kissa på sig. Så att avstå blev en (av trots allt, flera andra) bra sak denna ledsna men vackra dag.

@TessaMa Intressant om Mate Gabor. Tycker egentligen att det inte är så viktigt ang om vi har beroendegener eller inte. Jag tror ju iof på att det spelar roll och att jag har en beroendegen. Men att det viktigaste är att fokusera på det underliggande som påverkar vårt liv. Oavsett om du dricker eller inte. Att man får självkännedom om sina behov, kunskap om sina triggers, får en förståelse för vad som påverkat/påverkar dina tankar och känslor, vad som kan ligga bakom att man bedövar och flyr genom alkohol. Att lära sig reflektera om sig själv och sin omvärld. Spännande!❤️

@Surkärring Jag känner igen det där 😊 Jag kan unna mig. Bara idag…om jag bestämmer 2 glas och sen är det bra…det skulle vara så mysigt…osv. Så många gånger de senaste åren som jag trott mina tankar och tagit de där glaset eller glasen. Mitt drickande har generellt minskat de senaste året men oj vad jag har lurat mig själv. Varje gång! Tror att det ska stanna vid den gången eller den plan jag satt upp. Det gjorde aldrig det och visste någonstans inom mig att jag kan inte hantera det. Det var som att jag rebellerade mot mig själv 😂

Jag kom att tänka på Mate Gabor när jag läste din tråd. Han har ett annat sätt att se på missbruk, ett mycket mjukare och mer kärleksfullt. Hans tro är att det är alltid självmedicinering. Har vi ont i foten så får vi medicin som lindrar. Det är samma med själen, har vi ont i själen så gör vi vad vi kan för att lindra och det är fullt mänskligt. Har vi inte andra verktyg så tar vi vad vi har. Han menar också att det inte finns någon alkoholgen utan vi lär oss i barndomen hur vi hanterar känslor. Har vi inte blivit sedda och bekräftade i dem vi är så blir smärtan så stor att vi behöver döva oss för att orka. Han har gjort ett par filmer kring bl.a sin egen resa och sitt arbete med patienter. Jag älskar hans sätt att tänka kring detta då det tar bort all skuld/skam och ersätts med en förståelse och empati.

@Surkärring Ha, ha! Ja, kan känna igen det, NU men helst igår😂. Det gick lite långsamt för mig i början med tiden, men sen bara rasslade den på. Ett sätt är ju också att flytta fokus på något helt annat en stund, måla, skriva, läsa, springa, pussla, sticka…och vila från tankarna ett tag. Att träna på att flytta fokus genom att göra något annat som kräver fokus. Har aldrig sett på så mycket serier som senaste åren, lyssnat på poddar och dokumentärer. Springer och gräver i landen. Planerar lite olika små renoveringar, pysslar i olika material. Ordnar, sorterar och fixar. Ge det tid och gör något annat om det blir långsamt.

Ha det gott!❤️

@Påvägmothälsa Du ska verkligen känna dig stark och stolt över din viljestyrka och över hur ditt resonerande fram och tillbaka leder till kloka och hållbara beslut. Keep going!

@Himmelellerhelvette Det jag framförallt menar att det är lätt att man går åt olika håll när man börjar värdera om sitt liv. Många lever ju sida vid sida ganska självständigt med egna intressen och så. Så tänker att det mycket handlar om det är viktigt för en själv att man delar värderingar, intressen mm. Jag beskrev att det är viktigt för mig att jag i min relation delar värderingar och vi båda trivs med att dela några gemensamma intressen, menar då våra hundar framförallt. Träna och jagar med dem. Men så behöver det inte vara för alla, de viktigaste är hur man själv vill och önskar ha det. Jag har gått igenom en skilsmässa tidigare och det var mycket pga att vi gick åt olika håll. Vi gjorde ofta saker på egna håll, var rätt olika i temperament och hur vi ville att det skulle se ut i vårt liv. Olika strävan efter det. Kunde inte riktigt mötas i samtal och det var ingen bra balans i äktenskapet. Jag längtade efter annat. Jag tänker idag att jag letade efter min värderade riktning och hade inte hittat den. Idag har jag hittat den. Jag har min värderade riktning, min man sin, men vi har också en gemensam värderade riktning för vår relation. Hur vi vill att den ska se ut och hur den ska vara. Det har tagit sin tid att komma fram till den. Den grumlades en hel del när vi drack tillsammans. Jag har genom nykterheten tydligt hitta min riktning och även vår gemensamma. Men, riktningen måste underhållas och modifieras allteftersom vi stöter på patrull. Att kunna kombinera det som är viktigt för mig och för honom. Att kunna ge och ta. Att kunna, vilja och orka stötta varandra när det behövs. Att kunna prata med varandra om det.

Det är detta som är ytterligare en process i nykterhetsprocessen. Att hitta hur man vill leva och dela sitt liv med varandra, hur det ska se ut och vad det ska innehålla. Vad är viktigt för mig och vad är viktigt för dig och hur ska vi få ihop detta på ett bra sätt? Kan vi och vill vi få ihop det? Det viktigaste är att ni pratar med varandra för att komma fram till hur ni ser på det gemensamma livet. Kram❤️

@vår2022 tack, ja nog har du rätt i det du säger, tid är viktig. Jobbigt för mig att jag är en otålig själ, jag vill ju kunnasäga NU att jag har haft 1, 5, 10 alkoholfria år.. Jag vill vara alkoholfri NU. 🙈
Men jag tar en dag i taget. Får lita på processen.
Trevlig söndag och tack för stödet ❤

@Vilsenpappa Tack fina du 🙏 Jag är även inspirerad av din resa och tycker du gör ett fantastiskt jobb. För dig, dina barn och fru ❤️ Det känns så himla bra, igår kom sonen hem från Sverige. Jag är ff nykter. Pratade med honom i början på denna resa men han har inte sagt så mycket om det. Jag är så stolt att jag stadigt står kvar. Oavsett vad som händer! Sköt om dig 💐

@Påvägmothälsa Det är ofta lite ”låga” känslor hos mig när semestern tar slut. Jag började jobba i torsdags och det kändes helt ok att komma igång igen och trevligt att träffa mina kollegor. Det blir snabbt en rutin och vana igen. Du reflekterar så bra och duckar inte genom att tänka ”skitsamma”. Det har jag ofta gjort tidigare och det är då jag släppt på med att bara ”köra på” i gamla spår. Du tar upp skälet till din plan och det är din hälsa och ditt välmående, ditt fokus. Det handlar mycket om vad som är värt i det långa loppet och du säger att du blev trött av dina fyra enheter och att det kändes meningslöst. Tänker att det var inte värt det, även om det kändes så i stunden. Den stunden är kort, men efterverkan är lång. Härligt att du känner dig stärkt av dina resonemang och din viljestyrka. Precis som du säger handlar det om långsiktiga val, vilket krävs för att det ska hålla över tid. Var på AW i fredags, det dracks och pratades om massor av drinkar, jag tog alkoholfri öl. Det verkade trevligt och jag mindes när jag själv drack massor av drinkar, men mindes också hur det slutade förr, ångest, skam och seg dagen efter. Tänkte för mig själv, denna AW stund är egentligen så kort, men efterskalven så långa. Vet heller inte hur de mådde dagen efter, allt upplevs bara i stunden. Att tänka långsiktigt är så värdefullt, att ha fokus på sina mål, vad effekterna blir och att se till så att de önskade effekterna slår in. Att hålla sig strikt till sin plan.

Ha en fin söndag och ha en fin arbetsdag imorgon❤️

@Lonely Man samma för mig. Jag är 51 år. ”Bättre sent än aldrig” tänker jag. 😃

@vår2022 Jag behöver kanske förstå och sätta mig in i vad han vet om alkohol. Han vet lika lite som jag gjorde. Så mycket jag läst under min nykterhet som fått mina pusselbitar att passa. Han har inte läst något. Kanske kan vi komma överens där på något sätt om vi lyckas kommunicera.
Men så skriver du om att ha samma värderingar och intressen och då faller tårarna, jag vet inte om vi har särskilt mycket av något av det. Jag älskar honom över allt annat men jag undrar om det räcker särskilt långt. Jag har ju ändrat mina värderingar och intressen mycket sedan jag blev nykter, han kan också ändra sina värderingar och intressen…?

@Varafrisk Min man förstår nog inte alls vad jag gått igenom, någon gång då och då kan jag ha berättat om vad jag bearbetat just då. Han tycker det är dumt att gå till botten med sina problem eller trauman. Han tycker att det är som det är, man mår inte bättre av att gräva i dom. Han tycker också att mina nya intressen är tråkiga, eller att jag blivit tråkig. Jag tycker att jag utvecklats och tycker det är så kul att jag funnit intressen då jag inte hade några alls när jag drack utom att dricka.
Jag är så glad för din skull att du har en man som lärde sig och satte sig in i hur han ska kunna stötta dig❤️

Kram

@Surkärring Tänk vad bra det är att reflektera och loopa sina tankar, å ena sidan, å andra sidan…till slut kommer man fram till något som känns bra. Vad gäller att lägga massa tid, energi och tankar på att inte dricka, så är skillnaden så här för mig. När jag försökte dra ned, dricka måttligt, så fick jag tänka på det hela tiden och det funkade inte. När jag slutade helt fick jag också tänka mycket på det, men tankarna var bara en, du ska inte dricka. Vid måttligt var det fler tankar, hur mycket, när, var, hur mm. Skillnaden är också att efter en längre tids nykterhet, det tar tid, så behöver jag inte längre alls tänka på om jag ska dricka eller inte, för det har blivit en självklarhet att inte dricka längre. I mina vanor och rutiner ingår inte variabeln alkohol längre, den variabeln är borttagen och behöver inte längre tas in i beräkningen eller sammanhanget. Så nu behöver jag inte ägna någon tid eller energi på detta och det så skönt och befriande. Så mitt tips är att ge det tid, för det tar tid och är individuellt hur lång tid det tar.

Ha en fin söndag!❤️

Jag funderar på en sak... har läst många kommentarer om hur mycket lättare det är att hålla sig helt nykter, istället för att behöva räkna, hålla koll på enheter osv och att det därför är att föredra att vara helt vit.
Men å andra sidan märker jag ju hur mycket tid iaf jag lägger på att hänga här, läsa och fundera, känna efter och stå emot sug, fnula på sätt att tacka nej till alkohol osv.. det tar också en massa tid!
Ibland faller jag tillbaka i mitt gamla fuckit-tänk och är redo att backa, bara för att det hade varit så enkelt att vara som alla andra... dricka vin framför tvn, gå på aw och bli salongsberusad, ta ett glas i köket när jag lagar mat, unna mig en öl på balkongen, efter träning, när jag har tråkigt, ett glas skumpa bara för att unna mig "because I'm worth it" och sen tömma flaskan eftersom avslagen skumpa är så trist, och ett glas på stan på lördagen eftersom shoppingen blir roligare då. Och ett glas på vägen hem från stan eftersom den där krogen i sista kvarteret är så mysig...
...och så kommer jag på mig själv att det ju är just på grund av allt det där som jag inte ska dricka. Eftersom det aldrig stannar vid ett glas, vid ett enstaka tillfälle. Jag börjar så smått och sen bara rullar det på.
Herreminbudda vad lätt det är att bara fortsätta.. det är så klart därför jag inte kan dricka måttligt. Det finns inget måttligt med mig och alkohol. Det är allt eller inget. Och då får det vara inget. Fan också. Så jävla moget av mig att inse. Suck.

Äsch, det här var ju väldigt tråkigt att läsa, men jag förstår din känsla av att inlägg om drickande inte faller väl ut. Kanske borde admin stänga ner ”senaste kommentarerna” funktionen, så blir det lättare att skriva om att hålla måttligt utan att det i andra delar av forumet ska kommenteras om att man lurar sig själv. För jag tycker verkligen att det skulle vara intressant med en seriös diskussion härinne som den som Pianisten har inlett och även några andra här. Upplevelsen av alkoholen, effekterna dagen efter. Jag tänkte på en sak som du skrivit i ett tidigt inlägg @abraxa att du är både lat och rastlös på samma gång. Jag känner igen mig i det och har funderat mycket på just det där med naturliga kickar, kontra alkohol och hur och vad människor som inte dricker gör istället. När jag slutade dricka frekvent tog det ett tag men sen infann sig ett väldigt välbehag i att nykter koppla av i soffan. Men för mig har det tidvis varit knepigt att under stressiga perioder inte gå tillbaka till att koppla av med alkohol. Så jag har behövt upprätta den typen av förhållningsregler. Aldrig hemma, aldrig ensam, aldrig vid sug (längtan efter avkoppling) etc. Skrev ett tag om de tillfällen jag valde att dricka i ”Det vidare livet”, men för föll det ännu mindre väl ut. Måttligt-tråden var också lite knepig att skriva i tyckte jag eftersom jag för egen del behöver hålla mig till sparsamt och har landat i att många både glas och tillfällen fungerar mycket bra utan alkohol.
Jaja, trist att du lämnar för det hade varit bra med en ”måttligtveteran” härinne på forumet, men bra med en förklaring tycker jag eftersom att det gärna tolkas som att man lämnar för att det går dåligt.
Önskar dig lycka till med din flashiga kalender.

Godmorgon kaffegänget! Tidig söndagsmorgon (jag är i och för sig morgontidig av mig), och mycket på agendan idag. @Prinsessa, visst var det en härlig match med ett härligt resultat! @Påvägmothälsa, så starkt jobbat att hålla emot! Och visst är det som du säger, att det går ju lika bra med alkoholfritt. Jag har upptäckt att de gånger jag varit på restaurang nu sedan jag började med det här och dricker alkoholfritt eller bara ett glas vin så blir jag mindre stressad när jag inte håller på att fundera på hur mycket jag ska dricka och då kan jag ägna mer tid och fler sinnen åt att njuta av maten och sällskapet istället. @Natalia, wow, så starkt jobbat du också! Särskilt under så stor känslopress. Och så bra av dig att komma på vad suget egentligen handlade om. Härligt också med en sådan vän, som alltid har ens rygg. Bra plan har du också.
Jag drabbades också av någon form av känslokaos igår. Blev så otroligt ledsen plötsligt. Det finns förvisso en del saker jag jobbar med och det finns en del som händer närstående som påverkar, men kunde ändå inte riktigt förklara känslan av att bara vara oändligt ledsen. Ska skriva om det i min tråd lite senare. Behöver skriva av mig. Men det kändes bättre med två långa promenader, björnbärsplockning och två bad.
Ha en fin söndag!

@Påvägmothälsa Exakt. I fredags när jag hade min bjudning och det fanns en del flaskor efteråt så kom jag på mig själv med att tänka att jag måste gå till återvinningen innan maken kommer hem. Men så kom jag på att det behöver jag ju inte: 1) Det är ju inte jag som druckit dem (eller bara enligt min plan), 2) Jag behöver inte smussla; 3) Jag ska inte smussla, för allt jag dricker ska vara ok och måttligt och jag ska vara ärlig med det. Men konstigt hur hjärnan är funtad ibland!

@Sisyfos Tack för att du tittade in och för dina kloka reflektioner. Alltid så roligt och välbehövligt att få tänka till ytterligare ett varv på sina idéer genom att lära sig om andra. Jag vet ju det där med de tre månaderna och har stor respekt för det och förstår att det grundar sig på både forskning och erfarenhet. Men ska pröva så här!
Ja det där med förandet. Det fyller olika funktioner. För det första handlar det om värdinnestress. Jag vill att allt ska vara så bra, att rätterna ska vara välkomponerade, smaka gott, passa ihop etc och att alla ska ha det bra. Då lugnar matlagningsglaset ned. Men det förhöjer också stämningen, ‘nu är det fest eller fredag eller semester’-känslan, typ. Och för det tredje (det mest bedrövliga) att hjärnans limbiska system kommunicerar att om jag tar de där två extra glasen före alla andra då ligger jag redan på den nivån jag vill vara men kan också dricka som alla andra (eller lite mer) när det väl gäller och kan fortsätta ligga kvar på den promillehalt där allt känns behagligt. Vilket ju sällan inträffar. Så det där att jag ska ligga steget före hela tiden, är ett problem. Den sista tiden (sedan jag påbörjade detta) tar jag en alkoholfri GT eller mojito istället. Smaken påminner ju om drinkarna i sig och de är lite bubbliga och fräscha och då kan känslan av att förhöja stämningen med en fördrink infinna sig utan alkohol har jag märkt.
För mig har både ensamdrickande och socialt drickande blivit ett problem. Jag har också (som du) målsättningen att det bara ska vara två glas de gånger jag dricker, men tre kan vara ok ibland. Jag har också upptäckt att ett glas räcker otroligt mycket längre än vad jag trodde förut. Jag kan ägna en timme åt ett glas, dricker små, små smuttar och upptäcker att det räcker gott, vilket är för mig både förvånande och glädjande. Men jag inser att det är en balansgång och att det kommer att fortsätta att vara så. Jag tror att jag kommer att behöva fortsätta med programmet och påminna mig själv även efter de tio veckorna som det så att säga finns saker att göra där. Återigen, tack för lycka till och för inspel! Jag har läst en del av det du skrivit, men inte hela din tråd (ska göra det); förstår att du är en av dem som varit här länge och är en av de hjältar som stöttar och engagerar er i mångas kämpande!

Lär dig leva.

Så heter boken. Väldigt lätt skriven och passar mig alltså perfekt.

Jag kollar upp det där med träffen i Stockholm. Bor 4 timmar bort men det är det kanske väl värt.

Kram
xxx

Jag har varit två dagar på stor fest, långt hemifrån, herrgård och aktiviteter, utflykter och långa middagar, dans och vickning. Nu snarkar min man och jag ska straxt sova. (Sov middag idag på em- behövs om jag ska orka såna långa sittningar…)
Det har varit bara bra och fint, så lyxigt att få åka iväg med min man, timmar i bil och hinna prata om allt möjligt, stanna på mack och fika och sånt enkelt som jag uppskattar.
Mycket socialt med över 70 personer på plats, prata och mingla, babbla och hålla liv i samtal under middag med bordsplacering.
Just det sistnämnda var aningens enklare när jag drack- jag kunde ha kanske mer överseende- eller så kändes det bara lite lättare att hålla igång samtal. Ibland tycker jag inte det är någon skillnad men idag var det lite klurigare att ”få ihop bordet”. Men sen kom jag på att det faktiskt inte är mitt ansvar.. (note to self allt jag trott varit mitt ansvar).
Varit på sightseeing idag samt dansat ett par timmar = fötterna är möra.
Imorgon åker vi hemåt och jag ska köra. Men först flera koppar gott gott kaffe, god frukost och en croissant.
Kram och godnatt 😴

Tack fina @varafrisk för dina rader, tack också @charlie70 och @cloette för hästpepp ❤️
@varafrisk, jag har verkligen också en massa rädslor inom mig och det känns helt overkligt att jag skulle kunna rida en häst. MEN. Det kändes minst lika overkligt att jag skulle kunna köra bil, så jag tänker att det går att lära sig nytt. Nu kan jag köra bil, var som helst, i stan och på motorväg.
Jag tänker att de handlar om att våga vidga bilden av sig själv, på samma sätt som att bli en som inte dricker. Eller snarare- en som lever livet utan att geggiga filter. Om du förstår hur jag menar?
Vad roligt att du såg The Bear- ja den är stressig, men också hoppfull på ett lite annorlunda sätt.
Kram 🥰

@Lonely Man Jag väntade tills jag var pensionär…

Idag sov jag en timme på em, var så otroligt trött. Brukar inte sova på em, men att börja jobba tog nog lite energi. Det var kul att träffa mina kollegor igen, men det var intensivt så här efter semestern. Vi avslutade med en AW i fredags. Det var så mycket snack om drinkar hela tiden före AW och under AW. Det gjorde mig inte så mycket, jag tog min alkofria öl, noll sug efter annat. Det som jag reflekterat på efteråt är att det blir lite tyst när jag beställer min alkofria öl, ingen säger något och ingen frågar. Men ändå känns det hos mig, mina tankar var undra vad de tänker om mig. Så det är ju mina egna tankar. De kanske inte tänker ett skit om det. Men det blir tyst. En liten känsla av att inte tillhöra. Skulle jag vilja att de frågar? Ganska skönt att det inte gör det ju. Så är det väl i det mesta, om man går en annan väg än majoriteten, så tillhör man inte majoriteten. Det krävs ju lite mer av en att inte tillhöra majoriteten. I detta fall vill jag ju inte tillhöra majoriteten heller. Jag vill gå min egna väg, en väg där jag mår bra. Största delen av mitt liv på jobbet tillhör jag majoriteten, utom på AW eller annan tillställning med alkohol. Inte så big deal!

Det skönaste var ändå att det var super duper självklart för mig att ta alkoholfritt och noll sug. Känslan av att inte tillhöra följde med mig ett tag och fanns där och jag tror att det kanske bara är så. Och det är ok. Det får vara så. Det viktigaste är att jag gör det som är bra för mig och följer det. Efter att jag fått reflektera klart kring känslan jag hade, känner jag mig stolt över att gå min väg och jag behöver inte tillhöra i detta fall. Jag tänker också att det flesta har fullt upp med sig själva och det är jag som blir egocentrerad, när jag undrar över vad andra tänker om mig. Vem bryr sig! Sköt dig själv och skit i andra!😂

Sov gott och följ din väg som är bra för dig. Det är sunt och starkt!❤️