Senaste kommentarerna i forumet

@Hoppfulle Kalle Så fint att du tog tag i både alkoholen och ditt äktenskap. Jag tycker det låter som du skulle kunna lösa en hel del problem eftersom du tar hjälp. Det tror jag är det viktigaste, att inse när man behöver hjälp och ta emot den.
Många här upplever också att när alkoholen försvinner poppar undertryckta problem upp, men man får också chansen att ta itu med dom. Läs och skriv mycket här, det hjälper oss att hålla oss nyktra! Bra egenterapi att skriva och här blir du också påmind om varför du slutade dricka.❤️🙏🏻❤️

Jag kikar in lite sent och säger grattis jag med! Jag känner som du att det är ett annat liv- då när jag drack. Att livet förändrats på så många sätt att man inte riktigt är densamma. Det är fint när du skriver även om det inte blir ofta. 🤗

@Liten72 Jag drack också så. Sällan, men väldigt mycket alltför ofta…

@Delfinen80 Du är verkligen inte ensam!
Jag minns även allt som jag glömde överallt eller inte visste om jag glömt. Glömde koftor, tröjor, halsdukar. Glömde vilka jag träffat och vad de hette. Letade febrilt på morgonen i min handväska om betalkortet fanns i. Och andra kort. Och mobilen. Avskaffade handväska och tog bara med mobil, tyckte det var jättefiffigt!
Sen var det ju om jag skrivit på Facebook, och om jag betalat 10 000kr för vinet eller hundra?
Och hur kom jag hem? Och när?
Och det här med att ha kul med alkohol , hur skulle jag veta, jag mindes ju ofta aldrig mer än början…vad hade jag gjort, sagt? Oro, oro, oro. Leta, pussla, leta. Och så en säck ångest på det…😱

Ny medlem, men har surfat runt på forumet i flera år. Jag har nu kommit till insikten att det bara finns en enda väg framåt där som inte innebär åtminstone någon form av katastrof.
Förbered dig på en längre text....

Bakgrund:
Uppvuxen med alkoholiserad far, mina föräldrar skilde sig när jag var 15 år. Ingen av dem hade välavlönade jobb eller pengar från sina föräldrar men min mor valde att behålla huset enbart för att vi barn verkligen bad om det, trots att hon ekonomiskt gick på knäna.
Bodde ofta hos min far under ett par år av medlidande, jag mådde illa över att han var ensam. Mina yngre syskon förstod inte alls varför. Han tog med mig till en av de lokala pizzeriorna och jag fick köpa vilken pizza jag ville, köpa hur mycket läsk jag ville osv. Jag fattade inte riktigt då att vi bara umgicks med andra alkoholister och det var därför han ville dit. Jag har i efterhand förstått att jag till och med gillade hans andedräkt när han hade druckit öl för att han blev en snäll pappa då (fram till en viss berusningsgrad naturligtvis). Det var han sällan annars. När han var nykter blev man i bästa fall ignorerad, i värsta fall fick man en utskällning för att man inte åt upp all mat, eller blev hånad för att man inte nådde upp till någon standard han själv naturligtvis inte heller nådde upp till ("Du måste sluta vara så mesig" satte sig ganska djupt).
Jag fortsatte dock att bo där ganska ofta.
Vid ett tillfälle berättade han att han hade tagit fram ett av sina jaktgevär och stoppat det i munnen, men inte förmått trycka av. Jag beslutade då efter ett tag att flytta hem till honom på heltid. Resultatet: en hånskratt följt av "då kan jag sluta betala underhåll för dig". Den självklara följden av detta hade varit att min mor inte hade haft råd att ha kvar huset och det klarade jag inte av så jag genomförde inte flytten. Relationen till min far är därefter lite mer suddig, kanske av självbevarelsedrift. Jag vet inte hur ofta jag var där, om alls.

Ett senare minne av min far: vi är på den lokala puben. Min syster är där med sitt livs kärlek. Han är andra generationens invandrare och mer "svensk" än jag är. Min far är också där. Min syster, naturligtvis lite berusad men upp över öronen förälskad, vill visa upp honom för sin far (trots den dåliga relationen). Vår far luftar sin unkna åsikt om hur illa det är för en svensk kvinna att umgås med ett så lågt stående djur. Jag sitter bredvid och hör detta samt ser hur hennes ögon tåras. Jag säger då till min far att om han säger något liknande igen så ska jag sänka honom med ett välriktat slag. Min syster tar därefter min han och leder bort mig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men det känns ändå rimligt att ge en tydlig bakgrund och motivering till mitt beslut. Jag är idag 45 år och har två fantastiska barn (en kille på 10 är och en tjej på 6 år). Dessa barn, tillsammans med min fru, är mitt allt. Jag älskar dem över allt annat.

En tydlig insikt är att när jag är bakfull så har jag väldigt kort stubin. När jag verkligen vill dricka men inte "får" (har möjlighet) att dricka så är det samma sak. Jag är kort i tonen, vill inte umgås med min familj utan bara dra mig tillbaka. Jag dricker för mycket och för ofta. Att inte dricka alls kan jag i någon mån kontrollera, men när jag tar första glaset är det som en liten demon sätter sig på min axel och säger till att jag måste uppnå en viss grad av berusning, vilket motsvarar minst ca 5-6 stycken 33-cl starköl (men helst kanske 7-10 sådana). En vanlig semester är jag inte ens nykter en dag per vecka. Jag är full på julafton och midsommarafton (barnens högtider enligt mig).

För övrigt är jag en "fungerade alkoholist", har bra jobb och där till och med min fru ber mig överväga om jag inte klarar av att begränsa intaget hellre än att sluta helt (vilket visar på att jag är ganska duktig på att "smyga med det"). Jag inser dock att det inte fungerar för mig. Jag vill inte ligga i sängen på kvällen och inse att jag i bakfylleångesten ha sagt till min son att vara tyst bara för att han beter sig som en tioåring. Eller min dotter att jag inte vill att hon klättar och kramar på mig för att jag kollar på telefonen (det finns ju inget bättre i hela världen än att få en spontan, kärleksfull kram av sina barn!). Jag vill inte att mina barn ska växa upp med en hel- eller halv-taskig relation till mig, deras far. Jag vill att de ska tycka om mig och jag vill vara deras förebild. Min son visar dessutom upp tecken på "beroendepersonlighet" som skrämmer mig extremt mycket. Han älskar mat, läsk, godis, chips osv. Jag vill visa att det går att hantera lockelser.

Som ni kanske förstår så är min avsikt att sluta dricka helt. Jag har satt ett datum, från och med den 20 augusti är det stopp.... för evigt. Är det naivt av mig? Vilken hjälp kan jag få? Jag är livrädd för AA då det verkar fokusera så mycket på gud. Jag är själv civilingenjör och sätter all min tillit till vetenskapen, och har redan sedan barnsben tyckt att själva idén med en gud är (förlåt till er som tror) löjlig. Jag känner till Alkoholprogrammet här på AH och det kommer jag definitivt prova.

Det som allt kokar ner till: kommer jag klara vara nykter efter nästa helg eller är detta ett luftslott? Vad ska jag göra? Hur klarar jag av mina svagaste stunder?

De Nordiska Näringsrekommendationerna -
NNR - har ju slagit fast att det inte finns någon säker gräns för alkoholkonsumtion – och det står att alla ”bör undvika alkoholintag”.

Det verkar vara lite av en generationsfråga. Alkoholkonsumtionen bland unga är ju på väg ner. Egentligen finns det ju fog för alla att värna om egen hälsa. Cancerrisken är ju en faktor men det finns ju många andra hälsoaspekter att ta hänsyn till utöver det. Man borde snarare få förklara varför man väljer att dricka? Det finns ju fakta och forskning att tillgå så varför ska man dricka?

När jag beskriver varför jag inte dricker gör jag det ur ett hälsoperspektiv. Framförallt vill jag leva fullt ut. Jag vill känna och uppleva livet. Att bedöva sig är ju raka motsatsen till det.

Mycket handlar om att bygga sitt egen självförtroende. Står man stark påverkas man ju inte av vad andra tycker. Visst är det en härlig känsla att bli uppskattad men kanske ännu härligare att inte andra kan rubba en ur balans.

Att vara nykter bland onyktra är en vanesak. Att träna sig i olika sammanhang i att ta för sig utan bedövningsmedel är ju en fördel. Lär man sig det tar man ju sig fram enklare varsom / närsomhelst så det finns ju mycket att vinna med att forcera fram egen utveckling.

Själv är jag en all in person. Brukar förklara att för en sådan är just alkohol ett riktigt gift. Vissa har enklare att kontrollera sitt intag än andra. Just jag har det inte så för mig blir vinsterna gigantiska att ge tusan. Jag har träffat få som ifrågasätter. Någon absolut men de allra flesta tänker nog tvärtom. Att det är starkt att lyckas vända skutan. Att ha den självinsikten och våga bryta mönster är väl sånna vi alla här ser upp till?

Jag tror nog jag idag vågar rekommendera att öppna upp och berätta. Har mött så lite negativt och sett så mycket positivt med att slippa spela. Att vara den jag är så vill inte tillbaka. Även om vissa nu skulle se ner på mig. Mycket viktigare för mig att jag är den jag är. Att slippa spelet och skapa en verklig vardag snarare än en förljugen.

@TessaMa Så är det. När alkoholen försvinner kan vi ta itu med vårt innersta. ❤️😌

@Daemon Tufft att träna på morgonen. Det skulle jag definitivt aldrig klara! Inte ens gå upp tidigt…
Om du klarar det kommer jag att bli djupt imponerad!
❤️🙏🏻

@Daemon Ja, visst var det fint!❤️

@vår2022 Jo, den är fin. Men har bara haft den ett par dagar. Förstår inte riktigt hur den funkar, så många olika varianter!
Idag styrketränade jag, men ställde inte in varken träningsprogrammet för styrketräning eller något annat. Tänkte att jag bara tränar och ser vad klockan mäter in…
Kanske man inte kan göra så?
När jag sprang på löpbandet visade klockan en maxpuls på 134, men när jag kom hem och laddade över uppgifterna till klockan så angav den 120… lite skumt.
Den verkar lite komplicerad på så sätt att det finns så mycket att ställa in, men jag fattar inte vad det ska vara till för än… finns även ett alternativ som heter styrka, kardio, stöd …
Ja, du hör. Jag får väl utröna den vartefter, fast jag saknar verkligen en sammanfattande instruktion på svenska…
Har du några tips vad jag bör ställa in när jag ska träna så är jag idel öra!
Undrar också om jag måste ha gps när jag springer ( vill bara veta avstånd, steg och puls…)
Kram ❤️ Nu ligger jag här och ska mäta upp min sömnkvalitet. 😎

@Andrahalvlek Tack och grattis på dig också! Tack för de fina orden. Jag känner mig så priviligierad att just jag har dig som vän, även IRL även om vi inte träffas precis varje dag. Det är väl egentligen det bästa jag tar med mig från forumet. De människor jag stött på här. Det lite häftiga med 3,5 år för dig är ju att det är 42 månader. 42 är ju meningen med livet, universum och allting.

Jag brukar ju skriva att jag inte ska skriva om att jag inte skriver så ofta längre så jag låter bli att skriva om det men jag tänkte ändå att jag ändå kanske ska skriva något på min 3-årsdag.

Jag får ofta känslan av att något som hänt för en tid sen både känns mer avlägset än den tid som sägs ha förlöpt och närmare på samma gång. Som när man minns något som hände för 3 månader sedan. Det kan både kännas samtidigt som "Oj, är det redan 3 månader sedan" och "Är det bara 3 månader sen" men jag har aldrig kunnat sätta fingret på det. Men nu kan jag det med detta.

På ett sätt har de här 3 åren gått väldigt fort. Det känns som att det inte är så länge sedan egentligen. Samtidigt så känns det som att det är väldigt länge sedan jag drack. Men nu vet jag vad det är som gör att det känns så avlägset. Det är för att det känns som ett annat liv egentligen. Det känns inte bars som att tid har förlöpt, utan det känns även som jag var en annan person då och därför är distansen inte enbart tid.

Men jag är tacksam. Jag är tacksam för att jag har det här livet istället och jag vill aldrig tillbaka till det gamla. Jag är tacksam för att jag klarat det och för forumet och för mina vänner. Men nu är det sovdags.

@Amanda L Ser verkligen fram emot att få energi igen och hitta tillbaka. Det läskiga just nu är att jag faktiskt inte ens kommer ihåg när jag inte kände mig trött senast. Det känns långt tillbaka, så jag ska lägga lite tid på att fundera på när jag senast var den person som jag tror att jag är. Hur jag var förr och vill bli igen. Jag dricker oftast inte alkohol på veckorna, det är fredag och lördag som är min största utmaning och trigger. Så nu laddar jag för det! Har varit på jobbmiddag ikväll, inga pix att låta bli att dricka vin. Men tack för uppmaningen att se upp för suget! Jag vet att det kommer att komma!

@vår2022 Jojo, ordning och reda 😂 Jag häpnade lite själv när jag så att säga tänkte igenom mitt beteende , och samlar ihop det på det där sättet - arma människa vad har du haft för dig för Galenskaper tänker jag om mig själv 🙈😂 jag lär fortsätta med rutinerna för de mår jag bra av men skillnaden (en av många skillnader !) blir att jag inte behöver kontrollera då jag vaknar för jag kommer att veta det 💪

Ja det där med att se dubbelt 🙈 Känns ju rätt rimligt att strax (eller rätt långt) innan man börjar se dubbelt så är det dags att avrunda festen /alkoholen… jag har sett på tv ibland onykter och börjat kisa lite för att kunna se bättre . Det har ibland hänt också att min alkohol-hjärna smart nog sagt till mig att hälla upp ett nytt glas , för att piggna till lite (?). Ja herregud .
Vilken befrielse det är att på detta forum kunna skriva filterlöst om sitt beteende 🙏 Skulle aldrig i mitt liv drömma om att prata så öppet med en enda människa om en bråkdel jag skrivit om här , inte i dagsläget i alla fall ! Det är befriande och terapeutiskt att få göra det ! Än om jag idag kände ”tänk om det bara är jag som varit så här knäpp …” med mina axplock av hur jag försökt upprätthålla kontroll över mitt alkoholmissbruk senaste året 🙈 Vet att jag vågar öppna upp mig för att jag möts av så varmt mottagande och icke-dömande personer här inne ❤️

@Amanda L Lite nyfiken, hur känns träningsklockan?

I dag tänker jag på medberoende. Jag är uppväxt med en mamma som drack och knaprade starka piller. Uppväxten var fylld av otrygghet, mammas män som kom och gick (de var många som flyttade in när mamma blev kär - sen var de borta lika snabbt igen), fester, brist på pengar, brist på kärlek osv.
Så jag växte upp och var mer fokuserad på andra människor, framför allt min mamma. Hennes behov var viktiga för mig och jag anpassade mig. Mina egna behov och känslor blev med tiden avstängda. Jag var medveten om att något var fel med hur jag haft det och när jag var runt 20 år började jag söka hjälp. Människor som visat vägar för mig har alltid kommit i min väg. Så även denna gång. Det visade sig att min faster bodde på samma gata som mig på Söder i Sthlm. Vi hade inte haft kontakt på många år. Hon berättade för mig om medberoende och hon berättade om Al-Anon och Vuxna barn till alkoholister - ACOA 12-stegs program för personer som vuxit upp med eller levde i dysfunktionella relationer. Jag sökte mig dit, började gå på möten och sökte mig också till terapi. Jag kände igen mig i medberoende problematiken men kände mig aldrig riktigt hemma i grupperna. Trots det så fick jag ändå mycket kunskap och lärde mig förstå dynamiken i en dysfunktionell familj fungerar. Varför kommer detta upp nu för mig? Jag tänker att jag i botten har detta problem kvar. Jag ”tillfrisknade” aldrig från medberoende problematiken. Jag märker att den poppar upp, framför allt i relation till min man. Som exempel, han har ett, som jag ser det, ett osunt tankesätt kring arbete och pengar. Har alltid haft genom våra år tillsammans och idag kraschade han av trötthet. Jag är då där och talar om för honom om detta IGEN. Detta är kontrollbehovet som visar sitt fula tryne. Jag mår inte bra när jag fokuserar på honom. Jag riktigt känner hur världen runt mig krymper och hur jag krymper inuti. Alkoholen känns inte som ett problem alls för mig just nu. Men det verkar som att allt ska upp till ytan nu. Att sluta med alkoholen är bara steg 1, det är det som möjliggör att jag kan hantera allt det andra som ligger där under. Och jag är redo att hantera det nu. Det känns i hela kroppen! Jag är på en resa mot frihet inombords, och att jag fått så mycket kunskap på min resa genom livet vilket gör att jag snabbare kan se vad som pågår. Kan inte annat än att känna mig så enormt tacksam för det 😊 Nu tränar jag på att fokusera på mina behov och min framtid. Jag har idéer som legat på vänt och det känns som att det börjar bli tid att förverkliga dem, äntligen 💪 Det var skönt att skriva av mig detta. God natt 🌻

@Delfinen80 Läste precis ditt inlägg om att tankarna om att inte ha alkoholproblem för att du tvättar bort smink, tar på dig ansiktskräm, fixar kaffet inför morgondagen och drar ner rullgardinen innan du somnar och försvaret ”jag har faktiskt tagit bort sminket !” Ha, ha det skulle ha kunnat vara jag, lika skötsamma rutiner och försvar som jag hade😂. Vaknade jag med smink någon gång, var det första jag gjorde att få bort det för att lindra ångesten. Jag har samma rutiner idag, men slipper försvaret. Nu kan jag även läsa bok innan jag ska sova för jag ser inte dubbelt längre😂.

Ha en god sömn❤️

@Amanda L Njaee… 😳 Inte riktigt som jag tänkt mig, än. Är igång och jobbar nu igen, körde ett grymt svettigt pass på gymmet, och sen åkte jag på något. Känner mig inte helt kurant, men är snart fit for fight.

Men jag är igång med jobbet, det är ju en rutin. 😊 Sen är min plan att köra på gym 2ggr i veckan på morgonen, fasta dagar. Då ökar chansen att det blir gjort. Tanken är att köra ett 3:e pass när jag kommit igång lite mer.

Är grymt sugen på att komma igång, även om jag känner mig lite sliten just nu! 🤪 Har tränat på morgonen förr, men det var ett tag sedan. Vi får se om det går att få igång den där rutinen igen…!? 😁

Hej på er,

Det var ett bra tag sedan jag skrev här. Ibland känns det som om mina inlägg känns ointressanta och "urvattnade". Kanske inte så stort allmänintresse.

Nåväl, jag har idag varit nykter i exakt en månad, eller 31 dagar. Det har inte varit svårt över huvud taget och det beror nog på att den senaste "dryckesomgången" blev så dramatisk med båda cykelolycka, ca 4 dygns drickande och min fru som fick nog och gav sig iväg. Jag har inte ens tänkt tanken på att dricka. Så oerhört traumatiska och obehagliga bilder dyker upp vad gäller allt som har med alkohol att göra.

Dessvärre vet jag att dessa tankar kommer "blekna" med tiden men jag är samtidigt tacksam att jag fått en månads "vila". Jag vet också att jag blir lite, lite starkare för varje dag som går. Måtte det hålla denna gång.............

Första mötet med terapeuten gick bra. Det var som att öppna en kran. Jag bara pratade och pratade men jag upplevde ändå att hon lyssnade, gjorde en del noteringar och också några kloka inlägg. Det är ju inte endast alkoholen som är vårt problem i äktenskapet utan också andra, små som stora, ting. Jag har mitt andra möte inbokat nästa vecka och sedan får vi se vad det leder till.

När det gäller mitt äktenskap går det sakta framåt. Jag inser att min fru inte har någon tillit till mig men ändå kan jag se att för varje dag som går förbättras relationen något, om än med myrsteg. Vi har tom varit iväg på en "minisemester" under två dygn. Det var absolut bättre än vad jag kunde räkna med för några veckor sedan.

Jag är glad och tacksam över att jag fått en "sista?" chans att ta tag i mitt liv. Även om jag har blivit lite till åren vill jag försöka göra något av den tid som ligger framför mig.

Sköt nu om er och var rädda om er/Hoppfulle Kalle

@Andrahalvlek Stort Grattis till 3,5 år🥳 🤗 Helt fantastiskt! Du brukar säga att det andra året som nykter är magiskt✨Känns det ännu mer magiskt nu?

Kram🐬

@Sattva Jag tänker någon måste ju sträcka ut handen…så då sänker jag mina axlar och gör det. Tack för att du sa att du kände igen dig i min kollega. Jag förstod nästan det eftersom du gick in så starkt för att belysa hennes perspektiv. Det blev så stark belysning så att den lilla Varafrisk kom fram och kände sig lite förminskad. Du har fått höra en liten del och där får det stanna. Och ja….vi är alla olika…och det leder t att jag behöver byta arbete för jag vill gärna utvecklas i min yrkesroll.

@Pianisten - Tack för din omtanke, betyder mycket! 🙏

Halvvägs igenom första arbetsveckan efter semestern här.

Stort sug i måndags på väg hem från jobbet! Tankarna pockade och for.

"Så enkelt det skulle vara att bara cykla förbi systemet, det ligger ju liks på vägen hem.
Skulle jag inte kunna unna mig ett glas vin för att mysa till det lite nu när vardagen rullat igång? Nu när jag varit så duktig, nästan inte ens sugen.
Köpa en halv flaska bara? Kanske jag klarar att dela upp den på två kvällar?

Om jag inte tänker så mycket så kanske jag bara råkar slinka in och handla den i förbifarten. Hoppsan, så det kan bli!"

Du hör så dumt!
Fick riktigt prata allvar med mig själv, skärpte mig till sist och for raka vägen hem.
Tillbringade istället måndagskvällen här inne och fortsatte läsa. Drack te och bara degade på soffan, struntade i allt.
Samlade verktyg till verktygslådan. Inser att den kommer behövas nästan ännu mer än jag trodde!

Ikväll sjukt nöjd att ha tagit mig iväg på ett träningspass. Härlig känsla i kroppen även om konditionen (och koordinationen) är kass. Röd i fejjan och eftersvettas som en galning just nu, men nöjd!

Hur går det för dig?

@Himmelellerhelvette @Delfinen80 underbart att ha er som vänner o bollplank❤️❤️

@Sattva Tacka fina du ❤️

Kram 🐘

@Amanda L Väldigt bra inlägg och definitivt värt att upprepa. Jag kan också skriva under att det är forumet som fått mig på rätt bana. 😍

@erivan Jag är helt på din linje inför kommande helg 🙌❤️