Senaste kommentarerna i forumet

@ smulans
Tack för din fina pepp.
Du är bäst..
Jag mår inte jättebra just nu men det blir bättre. Kram

@Tröttiz
Det som är jobbigt med de där stegen är att jag inte riktigt vet vilka jag ska ta. Jag vet att jag vill komma loss från det ekonomiska med honom, men det är det jag vet. Resten vet jag inte.
Eller så vet jag det men vill inte se det som så mycket annat var som gäller honom.
Nu ska jag ha en god natts sömn och hoppas att jag vaknar upp något klarare. 🌺

Vi käkade lunch på en riktigt trevlig restaurang idag. 😃 Jag fick då faktiskt ett riktigt ölglas för att hälla upp min alkoholfria öl i. Mao inget barnglas! 👍

En annan sak som jag satt och funderade över där var menyn över drycker. Där fanns bla en sektion för öl, där man listade namnet på ölen och respektive procentsats. Men procentsatsen där gick inte ner till 0 (eller 0.5) utan dessa öl stod listade under ”alkoholfritt”.

Bra kanske vissa tycker och lätt att hitta, men öl som öl - fast med olika procentsats tycker jag. MEN på detta och de flesta andra ställen anser man att om ölen då faller ner till 0/0.5%, då ska det minsann inte stå i öllistan!

Vet inte om jag är petig eller tänker fel? 🤪

Jag är ju i England med min man och min dotter just nu. Vi hälsar på släkt och i vanliga fall på våra Englandsresor dricker vi alla något eller några glas öl/vin/GT varje kväll, alltså måttligt drickande. Men nu har jag ju bestämt att jag ska avstå helt, tror att det är den enda vägen för mig, vill inte lura mig att tro att jag plötsligt skulle kunna bli måttlig på heltid!

Men så imorgon ska vi fira min mans bror på restaurang, det kommer bli väldigt skumt om jag tackar nej till alkoholhaltig dryck vid ett sådant tillfälle, och jag är inte på något sätt redo att ta upp detta med alla. Jag vill inte dricka, känner inte ens ett sug. Men såklart går tankarna nu ikväll inför morgondagen att jag kanske ”måste” ta något glas vin för att inte verka konstig? Försöker jag att lura mig själv? Så frustrerad här ikväll med dessa tankar. Tänker att -vad spelar det för roll om jag bara skjuter på det hela någon dag framåt? Men samtidigt har jag helt och fullt bestämt mig att sluta. Har aldrig innan haft denna starka övertygelse att det är det enda rätta för mig, att jag typ VILL sluta helt och hållet. Vad ska jag göra, vad ska jag tänka?

Ps! Vad modig du är

@himmelellerhelvette.. vad långt namn du har..🤗
Stora steg är det att skriva ner, precis som du gör. Det är stora steg för nu och detta kommer ta dig i en riktning där det blir möjligt att leva vuxet, med gränser och kärlek till dig själv. Det tar tid som du vet och eftersom själ och tankar inte riktigt är synkade i såna här processer kan det vara bra att lite i taget komma till insikt. För mig var insikten om saker kring min och min mammas relation så hisnande att jag ibland hade svårt att gå när jag fick ut från terapeuten. Hon påpekade också det, att när man växlar perspektiv mellan barnets (ouppfyllda) önskningar och insikten om vad dwt blev. Då rör sig marken lite under en. Men den stillnar, jag lovar dig.
Du har dock själv att tacka för så mycket, precis som du också ser. Och om många år kommer du säkert att hitta små delar av din mamma- i dig- som gjort den till den fantastiska person du är.
Du har ett för tungt lass med att parera, tro, hoppas, önska. Ställ av det för en liten stund bara för att känna hur det känns i axlarna. Och för att inse att det är möjligt. Lita på processen, var inte rädd, det behöver man sällan vara som nykter för det värsta har redan hänt. Nu ljusnar det. Kram 🥰

@Kevlarsjäl62 Jag har haft kontakt med både terapeut och annat samtalsstöd via psykiatrin, pratat med kompisar som har liknande situationer. Sen har jag även läst på oerhört mycket om sorgeprocessen, försenad sorgeprocess och beroende sjukdom överlag, lyssnat på flera personers perspektiv.

En del som var oväntad var ensamheten i sorgen... varken min bror eller mamma visar sina känslor lika öppet. Min pappa fick stroke (väldigt lindrig) förra året och efter vi hade besökt honom på sjukhuset satt de på restaurangen som vanligt, kolla på instagram skrattade; som om inget hade hänt.
Medan jag var tydligt upprörd, ensamheten jag upplevde då och fortfarande gör i varierande grad, är väldigt svår att hantera. Det tog mig även lång tid att förstå vad den berodde på.
Jag tror mycket av ilskan jag har känt efter jag gråter beror på just det.

Det effektivaste för att tömma sorgehinken för min del har varit ett par bra och empatiska öron, och en riktig björnkram. Sen har jag tack och lov en trygg förälder åtminstone som kan bidra med både öron och kramar.

Din situation just nu låter så oerhört plågsam. Som många kloka personer redan har påpekat så har du inte förmågan att avgöra eller styra hur han väljer att göra, och för ditt sinnes frid så är acceptans att du har gjort ditt bästa genom det hela.

Toppen att du kom i kontakt med både Mind och psykiatrin för råd! Skönt att du också upplever lite lugn i det hela, det är nog väl behövt efter allt. ❤️
Hoppas du har/siktar på att ta kontakt med någon typ av samtalsstöd eller liknande för att bearbeta känslorna... de blir så väldans tunga att kånka runt på.

PS. Den här tråden har även hjälpt mycket, speciellt lite mindre konventionella tider på dygnet.

(Skriva av sig i dagbok har också hjälpt att få någon ordning/kronologi i skallen över alla känslor och tankar.)

Hoppas din situation reder ut sig på bästa sätt och att du får stöd genom det hela vännen. 🫂❤️

@Amanda L Jag har inte heller några planer på att börja dricka alkohol igen. Får man vara med i klubben? 😍

@Snödroppen tack! Jag tar gärna din mejl. Tack vad snällt.

Han kom hem med fyra moppe killar som hört hur han kraschat med sin moped. Helt blodig och full. De sa att jag skulle ringa ambulans för han hade slagit i huvudet och legat med mopeden över sig en stund. Han sa till mig att han inte ville det, så jag tog in honom på toan och torkade rent och baddade och plåstrade om hans sår. Nåt i ögonbrynet skulle nog en sys ingen aning. Efter en stund kom killarna tillbaka och frågade om jag hade ringt ambulans jag sa nej och de sa då att jag måste , att han tydligen legat avdäckad i några minuter när de kom. Så jag ringde såklart men personen på larmcentralen sa bara att om inte han vill själv så skickar vi ingen ambulans.. o nu sover han. Och jag får väl försöka göra det med. Men det är lite kaos just nu i hjärnkontoret för jag förstår inte riktigt om jag gör rätt känns som om när jag gör som man ska så får jag inget gensvar.. alltså när det gäller allt! Vårdcentralen, jobbet, hyresvärden, kvinnojour, min familj, hans familj, han själv såklart.. det känns hopplöst.. alltså jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Det är som en dålig skräck film där huvudpersonen är fångad..

Han stängde av mobilen när han satt kvar på jobbet idag och drack och då ringde jag via en find my phone sida från hans dator. Men de slog han bara av. Och även om jag vet att en alkoholist gör allt för att få dricka, känns det så jävla kränkande. Eller som att han likt hans familj, bara utnyttjar mig och inte tar mig på allvar.

@E börjar om Ja, det stämmer verkligen…! Ofta gick serveringen väldigt långsamt och man satt där med sitt glas tomt i alldeles för många sekunder. 😁

@Saber
Känner igen det där gnagande du nämner, det gnagde fastän man inte ville.
Fint att du tycker det var givande med kontakten med nykter narkoman, det ger ju lite ökad förståelse fastän man, som du säger, inte faktiskt kan förstå.

Du kan inte göra val för honom, men hjälp dig själv nu, försök fokusera på dig. Något steg i taget. 💜

@Eirene I Alkoholprogrammet rekommenderas att börja med tre månaders uppehåll från alkohol, för att återställa sig och då blir man också av med det mesta suget.
De som lyckas bli måttliga har ofta börjat från nykterhet.
Lycka till hur du än gör!🥰❤️

@Lavendelblomman Tack🥰 Hur går det m dig?

@Himmelellerhelvette Tack🥰 Ja, man behöver verkligen öva. Men..jag visste inte att du hade en mamma som använder droger. Inom NA är ju även alkohol en drog men jag tänker att du menar andra droger.

@GegganTack🥰 Bipolär är en jäkla skitsjukdom! Jag har varit otroligt medberoende men gm min behandling har det blivit bättre.

Jag är så otroligt tacksam över att vår dotter pratar m mig och min man samt tar emot hjälp fr oss. Idag ringde min dotter och jag tillsammans t vuxenpsykiatrin. Fick prata m en fantastisk sjuksköterska. Min dotter kunde förklara hur hon mår. Något som är så svårt och så smärtsamt att se är hennes blandepisoder som jag har lärt mig att det heter. Att pendla mellan depressivt och maniskt tillstånd flera gånger under en dag.

När min dotter blev dålig igen började jag tänka på hur mitt liv sett ut sedan jag blev färdig socionom för 18,5 år sedan. Under dessa år har jag hjälpt andra barn, ungdomar och vuxna i mitt yrkesliv samtidigt har mitt privata liv varit kantat svårigheter. Jag har ibland undrat hur länge ska jag hålla??? Men det är som om i min roll som förälder så tar aldrig förrådet av kraft slut…jag förstår det inte riktigt…men om inte jag/vi finns när livet blir svårt för vår dotter vem finns där då??
Funderar ibland på byta jobb…

Har varit på eftervård i em. Så himla bra och skönt🙏🏻

Godnatt alla forumvänner…ni vet..en dag😴🥰🐬

@Liv1 Bra gjort! Fortsätt så, fokus på positiva tankar som ger sköna känslor och kör över negativa tankar och negativa känslor. Det är mer styrka och kraft i dessa tankar och det för dig framåt!💪💕

Men man lär sig slappna av på andra sätt. Det är hjärnans försök att få tillbaks sin drog som vill få det till att alkohol är det enda som funkar, när du blir av med beroendet kommer du hitta andra sätt. Att luta sig tillbaka i soffan med något alkoholfritt och lite snacks är ett förslag. I början känns det kanske som om något fattas, men håll ut och kom ihåg att det finns en anledning till att du valt att inte dricka. Tro på dig själv och se igenom beroendet som vill lura dig att allt är meningslöst utan alkohol. Det är mental abstinens, det går över. Dag två, starkt! Nu ser vi fram emot en nykter tisdag!

@Geggan Jag har pratat mycket med mina barn om min relation till min mamma. Först när de själva började se det och fråga om det, i vuxen ålder, att mormor beter sig knepigt ibland. Har inte velat påverka deras relation med henne. Jag känner att jag har en helt annan relation med mina barn, de får säga vad de tycker och tänker utan att jag beter mig som ett offer. De har också lärt mig så mycket om livet. Min man är också ett så oerhört bra bollplank till mig och vi pratar ofta om hur vi på bästa sätt ska stötta våra barn så det blir starka och självständiga och hur vi två ska stötta varandra på bästa sätt. Jag kan känna igen att jag som yngre tog efter min mammas beteende, men har jobbat med mig själv så många år för att få självkännedom, gått i terapi fått ökad förståelse och kunskap för att bryta det beteendet. Det finns där, men jag kan bryta det och det försvinner mer och mer. Nykterheten är också en process i att bli självständig, hela sig själv och hitta hem till sig själv. Den har gjort allt möjligt och till att kunna hantera livets svårigheter.

Var modig och fråga din dotter hur hon tänker och känner. Om ni kan prata om det och skapa en förståelse för varandra kommer ni även att komma närmare varandra. När min dotter blivit arg på mig har jag frågat henne varför och att hon måste berätta för mig, för jag vill förstå och jag vill lära mig och veta om jag kan göra på annat sätt. Det har blivit bra samtal❤️

@Tröttiz Ja jag har hört liknande från en nykter narkoman, det att jag inte kommer förstå hur mycket jag än vill. Men det är ju det som gnager mest
Jag måste väl försöka sluta att förstå, men det är inte lätt. Det sa han med till mig, samt att jag måste först och främst ta hand om mig själv. Jag finner det också väldigt skönt och givande att prata med någon som varit på andra sidan, det får upp ögonen på ett annat sätt.
Sen måste jag försöka att förstå att han inte ser sitt missbruk, just nu nykter, men han gillar det inte och då vet jag vad som kommer hända igen så som det redan gjort så många gånger. Jag får sluta tro så mycket om honom och acceptera att så länge han inte ser sin egna del så finns det inte så mycket att göra, jag kan inte stå vid sidan om igen.
Det är det som alla runt mig säger också, du har gjort allt och lite till nu måste han få ligga i den bädd han har bäddat.
Tack för dina ord.🌺

@Himmelellerhelvette Det gör absolut ingenting, tvärtom är det ett viktigt ämne som vi diskuterar och har gemensamt. Jag tycker du är så otroligt modig som berättar om detta. Det sitter så djupt inom oss och det är en sorg när mammarelationen inte är bra och destruktiv. Det finns en skam också i det för mig. Jag har också idealiserat min mamma och var rädd för att hon skulle dö när jag var yngre. Mina föräldrar skiljde sig när jag var runt 9 år och hon fick hela ansvaret själv för mig och mina syskon. En frånvarande pappa som ofta drack. Min mamma har slitit hårt för att vi ska ha det bra och hon har varit en trygghet också. Men som vuxen har jag kunnat se det med andra ögon och ett utlöst bråk för flera år sedan skapade distans och djupt sårade känslor. Jag kunde se mönster och mitt medberoende tydligt som jag berättat om.

Innan jag slutade dricka helt och gick till psykolog var det just min relation till min mamma som jag bearbetade. Den var riktigt infekterad då utlöst av det senaste bråket. Det tog hårt på mig och vår dåliga relation påverkade mig så mycket. Jag gick till psykologen och ville prata om min skam som jag burit på i alla år, vår relation. Det var svårt att prata ”illa” om henne, eller egentligen bara mina äkta känslor som jag hade för henne. Bara att säga det högt att jag ibland hatade henne, inte kände kärlek för henne gjorde ont. Jag var så van att skydda henne och trycka ned mina känslor. Jag slutade dricka efter att jag varit hos psykologen två gånger och berättade om mitt alkoholberoende för henne. Vi fick börja om för det fanns en elefant i rummet då jag inte varit ärlig och det kände hon. Gick hos psykologen typ 15 gånger om jag minns rätt och det handlade uteslutande om denna relation, att jag även slutade dricka i samband med detta gjorde det möjligt att nå mina äkta känslor, få fatt på dem och kunna bena ut och bearbeta. Jag är glad att situationen har förändrats, att hon kanske har förstått att det är hon som förlorar mest på detta. Vi får se men det känns rätt bra just nu.

Din situation är oerhört svår och jag förstår att den tar musten ur dig. Jag tänker ändå att det är bra att du sätter ord på dina känslor och får ur dig allt. Inte låter dem gro inom dig. Du har rätt att få känna som du gör, du har rätt att få vara ledsen. Du har inte fått det som du som barn har rätt till att få och du ska inte behöva vara mamma till din mamma. Du har rätt till ett eget liv där du mår bra❤️ massor av kramar och fortsätt skriv om du vill om detta, jag lyssnar❤️

Dag 2 var jobb från 9.30 till 20.30 och jag är så trött och vill bara njuta av ett glas vin... men, nej, här ska inte njutas... här ska... ja, vad? Jag vet inte hur mitt liv ska se ut utan ljuspunkterna med vin, men idag går jag bara och lägger mig. Vemodig över att det kunde bli så här... åttonde sommaren utan en riktig semester.

Så jobbigt situation för dig. När jag läser i din tråd så verkar det inte som det är något stöd från något håll alls för dig.
Så ska du inte behöva ha det, så bra att du vänder dig hit och skriver. För mig har det gett styrka genom åren när jag behövt och fortfarande även om jag lämnat.
Jag tycker du ska kontakta en kvinnojour och berätta om hur du har det och att du behöver stöd att lämna relationen. Det låter väldigt illa som det är med alkoholen men om det dessutom förekommit våld så har det kommit till en punkt där det kan bli farligt för dig.
Är det din bostad? Det låter som det och då kan du kontakta kronofogden som avhyser honom. Under tiden kan det vara bra att ta hjälp av kvinnojour för det kan förvärras hemma.
Jag har gjort en flykt från våldsam och alkoholmissbrukande man och jag finns gärna som stöd för dig i det här.
Hör av dig till admin om du vill ha min e-mail.
Stor kram, det är inte dig det är fel på, du är på helt rätt spår.

@Kennie ja jag vet... Men, alkoholen är mitt enda verktyg för att slappna av och slippa smärta och jobbiga tankar. Mitt sätt att checka ut för en stund. Vet inte hur jag ska stå ut med allt utan att inte kunna få slappna av.

@Eirene Varmt välkommen!

Vart här ett tag och återigen normaliserat en sorts tillvaro.. vet inte hur jag ska ta mig ur det.. och så har vi det bra och han säger att han ska sluta dricka. Men nu vet jag att han sitter kvar på sitt jobb och dricker.. och jag orkar inte att han kommer komma hem full snart. Det är det här jag hatar. Jag sitter som på nålar och bara vet att han kommer komma in pissfull och slöddra osammanhängande… jag tycker han är obehaglig då. Jag vet inte vem han är och får ingen kontakt. Och han går liksom runt o river runt grejer och man får ingen ro.. :( och jag ska upp och jobba o han med.. han har t.o.m. fått ansvar den här veckan för att hans chef är borta men så gör han så här, igen riskerar allt igen. Han har förlorat fyra jobb de senaste två åren för att han dricker. Han har fått sparken. Och nu var han äntligen så nöjd med sitt jobb och skulle absolut inte riskera något. Men det gör han. Och jag orkar inte. De arbetslösa perioderna har jag fått dra hela lasset ekonomiskt. Jag har liksom inte själv fått njuta av att ha tagit examen och fått ett heltidsjobb med heltidslön och unnat mig saker, för han måste ha pengar… det här har antagligen pågått hur länge som helst ,, han fyller femtio nästa vecka, men det känns som om alla omkring honom typ mörkar. Det är ingen som berättar något för mig.. :(

I morgon 1 månad nykter 😊 och jag fortsätter denna bana. 2 månader kvar och sen tror jag nog att jag kör 3 månader till.

Just nu känns det lätt, jag tänker inte speciellt mycket på alkohol. Har en ny dricka, citronlemonad som inte innehåller så mycket socker. Vid 18-tiden (min fd vintid) blir jag sugen på något och kan ärligt säga att citrondrickan 🍋 är så mycket godare än vinet.

Men vi har haft tuffa dagar, har kommit på sonen att ljuga (igen) vilket ledde till en stor diskussion mellan min man och mig. Det har gått väldigt dåligt för sonen i skolan detta år och vi kan nu se att hans nya skola som han började i förra hösten har en stor anledning till detta. Vi upplever ett motstånd och ska inte använda ordet rasism men främligsfientlighet. Detta har visat sig på så många olika sätt, både sonen som blivit mobbad nu under hösten och skolan ser honom som ett problembarn som inte sköter sig samt skolans bristande information och kontakt. Sonens självförtroende är i botten och han hatar skolan vilket jag förstår. Sonen som i sin förra skola hade fina betyg när han gick ut förra våren.
Vi flyttade till denna bergsby i september förra året. Nu har vi kommit fram till att om sonen ska ha en chans att må bra och klara av skolan så måste vi nog flytta. Det känns tungt men nödvändigt.
Hela denna process drog upp gamla saker hos mig. Att bli utesluten som barn är så smärtsamt och jag har erfarenhet av det med. Hade tyvärr inga föräldrar som var fungerande så till vida att de kunde möta mig i min förvirring och ledsenhet. Jag svalde mina känslor, tog på mig skulden och tänkte att det är mig det är fel på, att jag är dålig och värdelös. Denna osörjda sorg har nu kommit upp till ytan. Det ledde till att min man totalkraschade och upplevde att allt ligger nu på hans axlar att lösa. Han har levt med mig i över 20 år och pmds fick mig att åka ner i ett svart hål av ångest och självhat varje månad i 1-2 veckor. Den blev värre med åren där jag till slut hade enstaka dagar i månaden som jag mådde ok. Min man fick bära ett stort ansvar under min sjukdomsperiod. Det blev en flashback för honom och han fixade inte det. Men vi har nu pratat, han förstår att jag inte försvinner till sängen 1 vecka för att jag känner sorg.

Tillbringade fm i meditation och eftermiddag med att måla 🎨. Mår helt ok nu och även min man. Under denna process har inte alkohol funnits i mina tankar 🙏 när jag drack hade jag inte fått kontakt med den djupa sorg som legat begravd så länge i mig, påverkat mitt sätt att se på mig själv under åren.
Jag är tacksam över alla fina delningar här på forumet som bl.a. skrivit om att känslor kan komma upp till ytan. Det gjorde det enklare för mig att möta känslorna och låta dem komma. Stort tack 🙏 det är så viktigt att ha er som går före och har mer tid av nykterhet under vingarna ❤️

Hej alla i Kaffestugan! Jag har följt denna tråden ett par veckor (inte läst allt) men blir glad och pepp av den generösa tonen och inställningen. Hoppas det är ok att jag tittar in här ibland. Har startat en egen tråd (My way) om någon är intresserad av vem jag är. 14 dagar utan enheter (har jag lärt mig att en ska säga), men med målsättning måttlig. Ha en fin kväll alla!