Senaste kommentarerna i forumet

@Natalia Hoppas att du får sova gott! En dag i taget.

Kikar in. Är på balkongen i den sköna kvällsluften. Blev en hel del enheter för mig runt helgen och min dag 2 är lite bomlig i huvudet. Jag upplever det jag vill kalla för bromsklossar, inte överdrivet motiverad eller energirik. Det är ok. Det har varit en lugn dag utan större krav eller akuta måsten utöver ett planeringsmöte. Ägnat en stund med råsaften vid vattnet och handlat lite. Dag 1 och 2 präglas sällan av nåt sug och det blev inte svårt att handla kattmat på djuraffären brevid bolaget idag. Det brukar jag ha haft lite svårt med faktiskt även om jag inte haft nåt sug när jag åkt dit. Avslutar kvällen med lite serier till sömn infaller senare.

Önskar er en godnatt!

Förlåt @vår2022, jag har invaderat din tråd inser jag nu! Blev så uppe i alla känslor och trodde jag skrev i min egen tråd.

Kram❤️

@vår2022 Tack för att du skrev så klokt till mig. Lite jobbig eftermiddag men valde att tänka som du skrev. Att jag gör något bra för mig själv och fokuserade på den känslan. Blev bra! Sprang och rensade i badrumsskåpet. Ska ladda med mjuka och vänliga aktiviteter och tankar framöver.

@Ken79 Jag skrev i din tråd nyss :-) Det är ju jättebra att du satt upp ett mål. I kväll är det tredje kvällen i rad som jag låter bli alkoholen och det känns helt ok. Det bästa kommer i morgon bitti när jag vaknar och kommer på "att jag var nykter i går"
Ha det fint!

@Amanda L nej, men jag läste i ett annat inlägg om den boken & har laddat ner den. Du har rätt, jag tycker den verkar jättebra! 😃 men tack för att du tänkte tipsa mig. Tar emot alla tips & råd som jag kan få 🤗

@Geggan Man kan nog lätt föra vidare om man inte som vi insåg att vi måste sluta dricka. När jag drack var jag mer instängd i mig själv, jag tror säkert att mina barn känt av att de inte synts vid flera tillfällen då jag var väldigt självupptagen när jag drack. Jag hade alltid något jag skulle göra eller filmer att fly in i. Jag ville inte visa för dom att jag var berusad därför såg jag till att vara upptagen i hopp om att de inte märker något. Jag är så oerhört tacksam över att jag tillsist tog tag i mig själv innan det gick åt helvette. Jag backade från stupet, något inom mig hade viskat i många år att jag gör fel men gång på gång lyckades jag förneka det för mig själv. ”Så illa är det ju inte, jag har ju familjen, huset, jobbet, körkortet och ekonomin, ligger inte avdäckad, spyr inte, beter mig inte konstigt, jag blir tyst. Jag är en lugn drickare, gör inget väsen av mig utan håller mig för mig själv, det är inte så farligt”
Tackar rösten inom mig som fortsatte viska, tackar ångesten som hela tiden påminde mig om att jag gör fel. Tackar mig själv för att jag alltid tyckt om träning som hållit mig på banan någorlunda även när jag drack. Tackar min kropp för att den gav mig olika signaler på att den inte mådde bra så att jag gick till läkaren som tyckte jag skulle testa att vara alkoholfri i tre månader , tackar forumet och alla underbara människor som fått så ofantligt många pusselbitar att falla på plats. Tackar mig själv för att jag tagit åt mig av allt ni skrivit och att jag tycker om att läsa på om allt så jag kan förstå mig själv och olika processer i livet.

@Ken79 Hej i din tråd :-) Ett bra beslut tycker jag. Man behöver börja någonstans och nu har du satt upp ett mål. Toppen!
Ha det fint!

@Se klart Det låter helt rimligt, mina känslor är omogna eftersom de föddes redan som barn, det är det lilla barnet i mig som vill ha sin mamma, som aldrig givit upp hoppet om att få ha sin mamma. Tankarna och intellektet har börjat förstå att jag inte behöver henne längre. Jag är vuxen och har en egen familj och har aldrig haft någon frisk relation till henne. Det är bara mina gamla känslor som lever kvar i mig, ett barn behöver sin mamma men när jag nu aldrig haft henne, hon har aldrig varit ett mamma-material. Hon har bara titeln inser jag att jag inte behöver henne till någonting, hon är bara en dröm om vad jag har önskat mig att hon ska vara. Det är hon som behöver mig och hade hon varit som en mamma ska vara hade det varit en självklarhet att hjälpa för hon är en mamma som gjort allt en mamma ska men hon har bara varit något som jag levt med ångest över i hela mitt liv. Jag har till och med höjt henne över skyarna till att vara det jag behöver när jag var ung. Var helt förblindad. Blev någon påhittat när jag var liten som jag sedan på något märkligt sätt trodde var sant. Att hon gör allt för mig men hon gjorde inget. Det förstår jag nu. Det är bara ett barns förvrängda känslor som blir helt konstiga när man växer upp med en sådan förälder.

@Saber
Ja, detta med hjärna och hjärta ... 🙄😔 💜
Det finns ju flera sidor av människor, hjärtat håller ju till hos den sida som inte är alkoholen. Men sedan tar ju alkoholen över ...

En nykter alkoholist sade till mig en gång då jag hade samma fundering som du då det gäller att välja alkoholen då man säger sig ha känslor för den andra m.m.. Att jag skulle försöka sluta fundera, för jag aldrig "kan förstå. Skulle du förstå hade du själv problem. Nu har du problem på annat sätt ... " Snurrade in mig så mycket i känslor och tankar.
Men denne persons ord hjälpte mig.
Hur tänker du om de ord han sade att man inte kan förstå hur mycket man än vill? Att försöka sluta förstå?
🌹

Tack @vår2022, jag blir så glad för din skull att du lyckades dra gränsen och hålla fast vid den och att det fick din mamma att förstå att hon behöver acceptera dina gränser om ni ska kunna ha en relation❤️

Jag har försökt sätta gränser, ett tag bröt jag kontakten för att jag verkligen inte orkade. Men i våras kände jag att nu är jag stark nu ska jag göra allt jag kan för att hjälpa henne. Jag gick åter in i önsketänkandet om att jag kan rädda henne. Om jag bara hjälper till med allt jag förmår så kommer det gå bra denna gången. Men efter ett par månader var det kört igen och jag fortsatte lyssna och blev utnyttjad. Jag blev så besviken, vid ett tillfälle kom hon spontant och jag tänkte att det är ju underbart om hon kommer bara för sällskapet men hade en svag förnimmelse om att det var något hon ville ha från mig och så var det. Jag har trott att hon vill söka hjälp för sitt beroende, jag vet inte om det är hon som fått mig att tro det eller om det bara varit min längtan som jag haft sedan barnsben. Har till och med trott att om jag köper en stuga åt henne långt bort från där hon bor och en hund så kommer hon bli drogfri och lycklig och leva i harmoni. Denna barnadröm, när jag var liten hade jag samma dröm om att jag och hon skulle bo där med våran hund. Det är så sorgligt. Jag har tänkt att det inte är hennes fel, hon växte upp under dåliga förhållanden och livet har alltid varit svårt för henne. Stackars henne som haft det så svårt. Det blir nu mer och mer tydligt för mig att jag inget mer kan göra för jag orkar inte mer. Jag måste göra mig fri. Har alltid varit så rädd att hon ska dö och varje gång jag sätter en gräns tänker jag att det är nu hon dör. Lever då med ångest ända tills hon ringer. Hon var inte död. Hur många gånger jag känt det är oräkneligt. Varje gång jag sätter en gräns får jag dåligt samvete och tänker att nu mår hon ännu sämre för att jag sagt sådär. Jag tror att jag skapar henne ännu mer smärta och så är det nog. Men jag måste komma ur medberoendet. Jag har till och med börjat tänka att det skulle vara skönt om hon dog så jag slapp allt men det jag förstår nu är att jag nog tänkt så för att det skulle kännas lättare än när jag drar gränser. Det är hemskt. Man får inte önska att någon annan människa dör! Men jag önskar inte att hon dör jag önskar att hon kan få frid, frid genom ett uppvaknande eller frid genom att dö i sömnen och då äntligen få slippa allt hon går igenom. Hon tror på sina vanföreställningar, att dom är på riktigt och blir rädd och förtvivlad för att ingen tror på henne. Det är fruktansvärt att se på när en nära mår så fruktansvärt dåligt och det finns ingenting jag kan göra men jag tror det ska hjälpa om jag lyssnar och ger råd, samtidigt tror jag inte det hjälper, vet inte. Hon är aldrig intresserad av att höra om mitt liv. Om hon någon gång frågar något och jag svarar kommer hon på något hon kan prata om i det ämnet och fokuset från mig glider fort tillbaka på fokus där hon pratar och jag lyssnar. Jag tänker då att hon har så få att prata med så jag ska vara snäll och låta henne prata.
Jag önskar att hon kan få frid från sitt lidande och jag önskar att jag kan få frid och inte längre känna att jag har ansvar över henne.

My way!

Hej alla peppiga och omtänksamma människor här:) Jag har följt i ett par veckor bara, så är väldigt ny här, men imponeras över den omtänksamma tonen och inställningen som finns. Har känt igen mig mycket i mycket av det jag läst; självklart mer av vissa.

Jag har väl alltid haft en liberal inställning till alkohol; jag var tonåring på det vilda 70-talet. Som student jobbade jag i restaurangbranschen med ganska mycket festande. Men efter studierna och med jobb, partner och så småningom barn blev alkohol ingenting särskilt, inte viktigt. Jo, gott vin till maten på helger; lite mer att dricka på stora tillställningar, fester, midsomrar och nyår. Men aldrig så att det blev för mycket. Har dock tyckt om den där särskilda stämningen av att ta ett glas vin till matlagningen på fredagen, den där glöggen dagen före julafton, eller att fira in semestern. Återigen, aldrig för mycket.

Förrän för ca 15 år sedan när det där matlagningsglaset började bli fler och stämningshöjarna fler och också ägde rum i ensamhet. Före maken kom hem (som för övrigt alltid jobbade och just på den tiden vänstrade: vi är skilda nu) eller som ångestdämpare i en relation som var kraftigt på nedåtgående. Men det var fortfarande sällan det blev för mycket. Efter skilsmässan, med mycket ångest och stor ensamhet började konsumtionen gå upp i ett par år. Det blev en del ensamma glas och för mycket och okontrollerat drickande. Då och då. Barnen märkte nog och fy vilken ångest, skam och skuld det fortfarande är. Detta drickande minskade dock efter ett par år och övergick till låg till måttlig, utan något aktivt beslut eller någon egentlig strävan, men ökade igen för ca fem år sedan. Det finns egentligen ingen anledning till det. Jag kan använda alkohol för att jag är glad, vill fira, höja stämningen, slappna av, dämpa ångest. Varje beslut är mitt eget och mitt eget ansvar. Jag har ett bra och innehållsrikt liv med massor av intressen, så jag har ingenting att skylla på.

Ett av de stora problemen är ‘förandet’; att jag gärna tar både ett och två och tre glas vin när jag förbereder festmiddagar eller för den delen när bara jag och maken (omgift) ska äta middag en fredagkväll. Jag kan också dricka ensam och på vardagar. Dock aldrig så att jag blir jättefull, men slirig, simmig och lite sluddrig. Jag kan också bli väldigt ‘på’, insistera på saker, att reda ut saker och gå igång på saker som irriterar mig. Maken (min nya) har konfronterat mig ett par gånger. Också mina vuxna barn och min mamma har uttryckt oro. Jag har inte nekat, men inte heller gått in i det. Gjorde ett aktivt försök för ca tre år sedan att dra ned på konsumtionen och lyckades ganska bra i ett tag. Det senaste halvåret har dock drickandet ökat igen. Till en nivå och intensitet som inte är hållbar. Alls. Har druckit både i veckorna och på helgerna, alltid har det funnits någon anledning. Under semesterns första veckor blev det ett lågvattenmärke där maken på nytt konfronterade mig. Så in i bänken pinsamt. Alla mina små sätt att smussla och ljuga blev plötsligt pinsamt uppenbara. Sådan ångest över att ha gjort nära och kära oroliga och besvikna. Jag vill inte vara den personen. Jag vill inte heller vara den jag blir när jag dricker för mycket. Den personen stämmer inte med min självbild eller mina värderingar.

Nu får det verkligen vara nog, tänkte jag. Googlade, hittade alkoholhjälpen, har börjat programmet, läst trådar och kommentarer och imponerats av all pepp och icke-dömande förhållningssätt. Jag ska också träffa en KBT-person och jag har berättat för min make, mina vuxna barn, min mamma och min syster att jag tagit detta steget. Detta för att ta bort elefanten i rummet och för att motivera mig ytterligare. Jag kan inte göra någon av dessa jag älskar så mycket besvikna igen. Det var en enormt stor lättnad att säga det och responsen jag fick var fantastisk. Jag har inte druckit en droppe på 14 dagar och reggar detta i kalendern. Det har gått över förväntan. Inget särskilt sug, även om jag varit i några sammanhang där mitt sällskap har druckit alkohol. Jag har tagit alkoholfri öl (väldigt gott!) eller alkoholfritt vin (mindre gott!). Jag har också varit ensam en del eftersom maken är på resa på annat håll, men jag har inte frestats att dricka själv, något jag annars lätt skulle gjort.

Positiva effekter:
1) Känner mig kristallklar i huvudet
2) Känner mig starkare (tränar mycket, har alltid gjort, men det känns lättare nu)
3) Som en tyngd i kroppen som lättat
4) Känner mig mer närvarande överlag
5) Gladare och lugnare

Mitt mål är att kunna konsumera måttligt. Jag har förstått på många inlägg här att det är svårt och att det är lättare att bli helt alkoholfri. Jag har stor respekt för det men kommer ändå att vilja försöka nå det målet: Eller jag SKA det helt enkelt :). Varför undrar ni då; är det verkligen så viktigt? Jo, jag vill kunna ta ett gott glas vin eller två till maten och kanske ett par till eller en drink i festliga sammanhang. Jag hoppas att det inte ska ses som alkoholförhärligande, men det finns ju denna tråden med måttlighet som mål och då tänker jag att det måste vara ok. Enligt forskning kan personer med måttlighet som mål lyckas, även om resultaten för de med total alkoholfrihet som mål är bättre. Det där för-mycket drickandet hänger ju ihop med dopaminet och belöningssystemet och hur alkoholen strular till det i hjärnan. Men självkontroll styrs också av hjärnan och jag har bestämt att disciplinen ska segra över alkoholens kidnappning över belöningssystemet. Eller Apollo (solens, ljusets, musikens och poesins gud) ska segra över Diyonysos (vinets, extasens och berusningens gud).

Vilken är då min strategi?
1) Fortsätta programmet där jag sätter nya mål varannan vecka: de första två veckorna var målet noll, för nästkommande två veckor kommer målet att vara två glas i veckan. Det långsiktiga målet är max sju enheter per vecka fördelat på två tillfällen. Men den normala konsumtionen ska vara 0-fyra glas i veckan.
2) Fortsätta kalendern även efter programmet samt registrera varje glas också i systembolagets app.
3) Tala om för maken eller familjen (förhoppningsvis också vänner om jag vågar berätta!) hur mycket jag får dricka och vid vilka tillfällen eller om jag inte ska dricka något alls. Tex berätta att den och den fredagkvällen får jag ta två glas.
4) Planera, tänka igenom och utvärdera vecka för vecka.
5) ‘Spela hela filmen’ som någon härinne skrivit, dvs vad händer när jag tar inte bara tre glas utan fyra, fem eller sex.
6) Ge mig själv belöningar när jag lyckas och framförallt när jag håller konsumtionen låg eller noll snarare än måttlig.
7) Skriva här då och då.
8) Identifiera och undvika risksituationer eller riskbeteenden.
9) Dricka långsamt.
10) Byta ut fördrink och efterdrink till alkoholfria alternativ.
11) Lägga in helvita veckor.
12) Lära mig säga ‘nej tack, jag är nöjd’.
13) Träna mycket.
14) Göra annat när suget sätter in, promenera, dricka te, vänta en stund innan jag tar ett glas när jag är sugen.
15) Öva mig på att njuta av att vara i stunden utan alkohol.
16) Släppa skämskudden och erkänna mina problem men också ta ansvar för dem.

‘Nykter’ kan ju betyda att man är helvit, men också att man är måttlig. Det kan också betyda saklig, sansad, balanserad, klartänkt. Jag vill vara måttlig, balanserad och klartänkt. Det är så jag sker på mig själv. Det finns ju som för det mesta gråskalor och för mig är det mesta i livet inte att definiera som antingen eller, utan snarare lite mittemellan. Jag har också förstått att det finns de här på forumet som klarat att vara helnyktra i 20 år, men ändå trillat dit. Så hur vet man om man lyckas eller inte? Jag tror att för min del måste jag acceptera att jag kommer att behöva följa min strategi under lång tid framöver för att lyckas. Kanske för alltid. Men kommer jag att lyckas? Jag ska! Ett misslyckande definierar jag då som att överskrida mina förbestämda gränser för alkoholintag.

Låter jag kaxig eller naiv så ber jag om ursäkt men att starta en tråd på forumet är ytterligare en motivering för mig. Nu måste jag ju följa upp här då och då. :)

Lycka till alla med att lyckas med just DITT mål utifrån just DIN strategi.

@Kihlas tack! Jag kämpar på.

@Varafrisk jag har en nära väninna sedan 50 år som är kraftigt bipolär. Det har tidvis varit väldigt jobbigt och man blir medberoende. Måste vara ännu värre med ett barn. Lätt att det känns gränslöst. Känner verkligen med dig. Min ena dotter hade självmordstankar som ung. Nu är hon 40, med barn, partner o är högfungerande. Fast skör ibland. Kram! 😘

@vår2022 jag känner igen mig i mycket av din beskrivning av din mamma. Precis så var det med min- lite bättre på senare år. Men jag slutade dricka en vecka efter henne s begravning. 93 år gammal. Jag har inte känt någon sorg, bara lättnad. Tycker att jag i mycket har försökt vara tvärtom med mina egna barn. Men blir ibland orolig att jag ändå för något vidare, av förhållningssätt som jag själv avskyr. Min dotter markerade igår mot att hon tyckte att jag var avstängd och nonchalant i en speciell situation. Det svider.

@Ken79 Har jag rekommenderat boken Skål tamejfan! Jag tror du skulle gilla den! Både rolig och mycket igenkänning. Och bra stöd.
Den går att lyssna på ocjså. Finns på Bookbeat och där kan man prova gratis en månad, så du kan lyssna på den gratis.❤️🌺😎

@Zlata Ledsen att jag inte sett ditt inlägg förrän nu. Jag ringde socialtjänsten till slut och berättade hur illa det var. De frågade om jag ville göra en orosanmälan, och då sa jag ja och att min dotter behöver hjälp. De rådde mig att ringa 112 om hon var så illa däran att hon inte kunde ta hand om sig. Då gjorde jag det och efter en del turer fick jag med henne till beroendeakuten. Hon erbjuds nu en massa olika stödinsatser som hon faktiskt tar emot och gör det bästa av och jag får vara delaktig i behandling och vårdplanering. Skitjobbigt men ändå så oändligt mkt bättre än att bara ”titta på” när hon går under. Nu får jag lov att hjälpa och stötta.

När jag inte såg någon annan utväg än att ringa socialtjänsten ledde det till något bra. Jag trodde också tidigare att det skulle skada mer än hjälpa, och inte minst har hon tidigare fått mig att tro det. Så: ring! Börja med socialtjänsten, man kan inleda med att be om råd för att komma fram till om du vill göra en orosanmälan och uppge din sons personnr. All värme till dig!

@Adde Ja, en del människor är en ynnest att få träffa. Och inspirerande! ❤️

@@JoLi och Myran123
Den där känslan av misslyckande är ju hemsk, men samtidigt är det viktigt att förlåta sig själv. Inte för stt börja dricka igen eller som en ursäkt, utan för att det är viktigt att må bra för att klara av att bli fri från beroendet.
Och för att det finns en förklaring till varför vi som är beroende har så svårt att hålla fast vid det vi bestämt. Det är beroendehjärnan som vill tillbaka till drogen, som (i början mest) hittar på alla möjliga anledningar till att vi ska dricka. Samtidigt som vårt konsekvenstänket, pannloben, är åsidosatt och försvagad. Det pågår en kamp helt enkelt.
Och varje gång vi dricker alkohol så matas beroendet och blir starkare.
Därför så viktigt med ett längre uppehåll.
Att läsa mycket och skriva här kan hjälpa mycket, men en del kan behöva medicin i början eller annan hjälp.
Vad du än behöver för hjälp, så ta den, tycker jag. Livet är för kort för att dränkas i en trist drog. Det finns ett bra liv på andra sidan.❤️❤️🥳

@nybliven.sambo
Tack för att du bryr och intresserar dig 🥰
Jag har inte gett upp men har varit lite nederlag som jag skrev ovan.

Kroppen, eller speciellt knäna mår inget vidare sedan fallet från stegen. Så typiskt.

Igår hämtade jag mitt ❤️på flygplatsen efter den längsta tiden (2,5 v) vi har varit ifrån varandra under våra 9,5 år. Väldigt skönt att ha henne hemma!
Bilen jag bärgade i tisdags var hennes som dottern körde vid tillfället, kamremmen av.
Inget värde i bilen så den blir till skroten. Hon kör väldigt lite så vill inte (och behöver inte) en dyr bil.
Jag däremot som är ett "petrol-head" har 3 bilar varav sonen hittills får nyttja en ena.
"Sonens bil" måste jag byta parkeringsbroms på inom kort för den gick inte igenom besiktningen.
Min sommarbil ska också få lite mer kärlek i form av ny olja och filter.

Projekt finns det gott om och hade förra veckan ett stopp i avloppet på toaletten i entréplan (påverkade övervåningen men källaren funkade, så hade toa och dusch). Det tog lång stund att få detta släppa. Så har beställt en spolning av avloppen. Men detta triggade att badrummet nu måste göras om. Har varit hög tid länge.
Badkaret som aldrig användes "skänkes bort" emot 100 kr till barncancerfonden. Idag avhämtat och klart!
Fick ett ryck och tog ner kakel och gips på ena väggen där det mesta av vattenanslutningar finns...svettig är en underdrift men funkade ok med knäna.

Så imorgon blir det några svängar till tippen, orkar inte hyra släp för detta.

Sen har dagen tillbringats en del framför datorn.
Bonusdottern ska börja plugga igen och behöver en ny dator.....och tydligen en TV. Så lite tips till henne där och vi ska åka till helgen och hjälpa henne med detta.
Sen var det att kolla på en "ny" bil till särbon...några kandidater på G.

Nykterhet? Nja, inte så bra men väldigt mycket mindre A.
Har målinriktningen att dra ner ännu mer väldigt snart. Bra med massa projekt (tror jag),

Tack för att Du/Ni tror på mig och peppar mig ❣️

@berlen Nu är det snart en månad! Heja er!❤️🌺🙏🏻😎

148 dagar skulle det vara, inte 48…🥰

@June76 Du kan hoppa över allt som gäller det, men kanske du menar Alkoholkalendern? Jag har fyllt i den varje dag, nu 48 dagar. Även om det alltid står noll glas, så har jag också fyllt sug. I början fyllde jag i var, med vem osv men övergick till att bara skriva en egen kommentar. Då kunde jag se varför jag hade ett sug vissa dagar och inte andra. Exempelvis om jag varit ledsen och stressad eller gjort något som påmint mig om något…
Jag tycker jag haft lite nytta av att skriva en sådan dagbok. Och så kan man ju njuta av alla dagar som samlas efterhand…🥳❤️

@Se klart Det är typ den enda nyttan jag haft av den stora hallen. Dörrar på varenda vägg, förutom in till vardagsrummet så där använder jag också kompostgaller. Han mår bra av lite begränsad yta, har snarkat ljudligt mellan protestyttringarna. Han vänjer sig.

Kram 🐘

@Lonely Man tack snälla. Ska kolla det ❤️