Senaste kommentarerna i forumet

INGEN BRA FREDAGSKÄNSLA. Min sambos vuxna döttrar är på besök hos oss. Det är så klart en viktig grej för honom men själv känner jag mig helt onödig i sammanhanget. En dotter har sin nye kille med sig. Vi har tacofredag och dagen till ära står vin och öl på bordet. Att de firar med alkohol rör mig inte, jag kör ju min nyktra grej och slipper vakna bakis i morgon. Det som är jobbigt är känslan när M skålar med grabben och döttrarna och hälsar välkommen till familjen. Det vill säga till deras familj, för jag är plötsligt inte med. De pratar om flickornas mamma och min sambo hyllar hennes fantastiska sociala skills. Jag upplever att stämningen är ’konstig’ och att jag tassar på tå i mitt eget hem, vet inte var jag ska vara eller vad jag ska göra. Så jag ursäktar mig och går en promenad med hunden och nu har jag dragit mig undan för att odla min bitterhet och harm i ensamhet. I morgon ska jag stiga upp tidigt, äta frukost i trädgården och ta ett pass på gymmet. Ser fram emot en fin lördag med gott humör 🌼

@Daemon Första gången det hände var efter cirka 22 dagars nykterhet och andra gången cirka 2,5 månad efteråt sista alkoholintaget. Inga stora dippar senare.
Hoppas du kommer över det.

@Daemon Jag tror det kan vara en del av processen. Jag minns iaf något liknande. Det kom också rakt ut från det blå. Och det var en hemsk känsla. Minns inget som ens kunde ha orsakat den. Skrev om det i min tråd.
Fick tröst av någon som skrev att sånt kan hända. Jag ska kolla i min tråd när det var.
Jo, sedan var det en annan gång när jag blev helt oresonligt arg över att någon rökte på balkongen bredvid. Oresonligt! Då var max som en tvååring. Tur jag inte hade någon bazooka hemma.
Jag tror ändå att det har med processen att göra, även om jag inte riktigt förstår hur eller varför..
Hoppas du får en fin löptur imorgon iaf…❤️❤️❤️

@Daemon Kom på, minns när jag var typ där du är nu. Jag insåg att jag druckit pga av dessa känslor och ilska. Det var jag inte riktigt medveten om. Så det blev tydligt och det var bra att få det synligt. Ett sätt är att låta tankarna och skitkänslorna bara vara. Registrera dem, ok nu känns det skit, då får det vara så. Blir bättre imorgon. Sedan släppa dem och låter dem passera. Inte kämpa emot och tvinga på dig positivt tänkande. Bara vara❤️

@Daemon Alltså, jag kan känna igen mig! Om tex en löprunda inte kan bli av pga olika hinder, jag blir irriterad och småtjurig och tycker att det är någons fel😂. Speciellt med träning kan det bli så. Man har laddat, sett fram emot det och det blir totalt platt fall! Det kan bli svårt att ställa om till annan träning, typ sit-ups mm, men det har funkat när jag gjort det. På något sätt måste jag ladda ur mig fysiskt. Annars sätta på en film och planera att du ska iväg tidigt imorgon bitti istället. Tänka hur skönt det kommer att bli, en löpning, dusch och god frukost med kaffe på det😁.

Ska prova på en lätt löptur med mitt gips imorgon, har småjoggat och det har funkat bra. Fatta vilken två-åring jag var när jag insåg att gipset kommer att vara på i 4 veckor! Men har powerwalkat, gjort styrketräning som funkar och imorgon ska jag springa lite. Man får ställa om, först två-åringen och sedan lite äldre😁. Så träning imorgon bitti tankar tror jag på.

Ha det gott!❤️

@Andrahalvlek Det där med att hunden ska sova bredvid sängen brukar vara en svår sak😀
Rätt som det är ligger de på kudden bredvid…
Men eftersom de är flockdjur är det säkert det naturliga. Alla valpar ligger i en hög, ingen vill ligga i eget rum. Egentligen tror jag det är samma med människan. ❤️

@dollymolly Hej! Du är absolut inte dum på något vis, däremot låter det som att precis som jag har du beroendesjukdomen/alkoholism
Instämmer med Amanda och vår2022
om det dem skriver 😊
Stort lycka till 🫶

@Avslut Min sambo dricker 1-2 ggr i veckan. Folköl och whiskey. Så vi har alltid whiskey hemma.
Jag tycker han ibland blir lite ( eller mycket) tradig när han dricker, men jag får aldrig något egentligt sug.
Jag har alltid alkoholfri öl hemma.
Och whiskeyn ser jag som ”hans”.
När jag berättade att jag skulle sluta dricka helt, så ville han inte vara med på det tåget, då han aldrig haft samma problem som jag.
Nu har jag varit helt nykter i 110 dagar och han har dragit ner på drickandet. Mindre whiskey och ibland byts ölen ut mot alkoholfria drinkar.
För mig har det alltså gått bra. Men det handlar ju om 1-2 dagar i veckan och inget trugande. Jag gillade mest rödvin, så det har vi inte hemma alls. Han stöttar mitt beslut, men jag har fått genomföra det på egen hand. Hoppas du också kan få det att funka?❤️❤️❤️

@Lillamy62 Eftersom de inte innehåller alkohol, kolla att det är 0,0 så borde det ju inte kunna påverka levern? Men säkrast är kanske att mejla och fråga alkoholrådgivarna som du hittar under fliken Stöd.

Har haft en riktigt bra jobbvecka. Kände mig på fantastiskt bra humör när jag körde hem från kontoret. Lite grand kände jag suget efter det ”vanliga” glaset iskallt vitt vin, men inget allvarligt då. Skakade det av mig ganska lätt. Kom hem och var full av energi. Fixade några grejor innan jag stack och handlade. Hade planerat en riktigt härlig löprunda innan käket.

Då kom regnet och åskan, och sen efter ett tag vill familjen äta. Jag vet att det är supertramsigt, men jag dippade totalt… 🙁 Regnet är ju jätteefterlängtat, och jag förstår inte hur jag kan få en sådan här dipp.

Får nog erkänna att det är värsta dippen hittills. Känns som att jag ramlat ner från någonting där uppe i det blå, rakt ner i hård asfalt.

Just nu känner jag mig besviken och deppig över att jag inte kan ta ett glas vin och frustrerad och ledsen över att löprundan jag tänkt på hela dagen inte blev av.

Känner mig nästan som en 2-åring. Löjligt svårt att kontrollera tankarna i positiv riktning. Jag antar att den här typen av dippar lär komma nu framöver och att risken för att åka dit ökar…? Måste erkänna att jag inte riktigt var förberedd på detta. Det har ju gått ganska bra tidigare. Måste göra någonting ikväll för att få igång den positiva generatorn igen, för just nu känns det inte alls bra.

Det var nog flera saker som gjorde att jag valde att ta emot hjälp.
Familjens blickar när jag var full, risken att bli av med jobb, familj och hus, alla lögner....., tröttheten, jag jobbade, söp och sov i ett enda virrvarr, jag söp mig till medvetslöshet varje kväll så jag skulle slockna snabbt, idiotin med att ta morgonsupen på helgen för att kunna komma igång och den kom upp igen (kom sen på att grundade jag med 10,2 öl så stannade stakspriten kvar), 10 år innan jag slog i min personliga botten sökte jag hjälp via kommunen vilket var fullständigt bortkastat, sista halvåret sökte jag hjälp på olika sätt bla hos soc vilket återigen var fullständigt meningslöst men hittade sen en väg via en Minnesotabehandling som jag själv fick bekosta.
Då hade jag kommit så långt ner så jag var beredd på att göra allt för att få hjälp.
Mitt egna val och ett val jag aldrig någonsin har ångrat !

Hejsan . Jag har druckit för mycket i några år och har fått reda på att jag inte har så bra levervärden så nu har jag verkligen bestämt mig för att minska radikalt på alkoholen . Har hittat några goda alkoholfria viner som är bra 😊. Nu undrar jag om någon vet om levern även påverkas av alkoholfritt vin ? Jag har googlat och sökt men inte hittat något riktigt svar än .

@baoman När jag mådde som sämst (psykiskt) tog jag kontakt med hälsocentralen (vårdcentralen) och fick väldigt bra bemötande och hjälp. Både med läkarkontakt och samtalsstöd. Jag är medveten om att jag hade tur som träffade just dessa stjärnor i vården men tror att det kan vara värt ett försök även för dig. En början i alla fall, om det inte är tillräckligt kanske du har en arbetsgivare som kan hjälpa dig via företagshälsovården? Lycka till med din resa på väg mot bättre mående 💕 /E

@dollymolly Kanske kan du fråga honom om han kan vara ett stöd för dig, att du ska vara helt transparent och ärlig mot honom, om ni på något sätt kan göra detta tillsammans, men så klart är det du som har hela ansvaret för det. Som @Amanda L skriver kan det vara dags att ta emot professionell hjälp, då kanske din man kan följa med som stöd? Att du pratar med honom öppet och ärligt om hur du mår och att du behöver hjälp, att du är beroende av alkohol och inte lyckas själv. Det som krävs är att du verkligen själv vill sluta och stå ut den första jobbiga tiden med abstinens, det är då du kan behöva berätta om hur du mår för din man som kan hjälpa dig stå emot. Släppa garden helt, inte kämpa mot skammen och skulden, bara ta det och be om hjälp. Ibland gör skammen och skulden oss helt tysta för den är svår att uthärda och då blir det lätt att ta till alkohol för att domna bort. Så ta hjälp och skriv här!💪💕

@Andrahalvlek Lite som småbarnsåren😁 Du får passa på att vila när valpen sover och pausa lite.

Ha det så fint med lilla Emil🐕❤️

@M-2023 Bra jobbat! Du ska vara stolt över dig själv! Ha en riktigt fin helg🌞❤️

@Lone Runner Läste ditt inlägg och blev ledsen för din skull. Inte bara för själva separationen utan också för att din man inte kan visa några känslor alls. Det är klart att det är sårande. Jag tror att han har stora problem och inte bara med alkoholen. Men man kan ju bli ledsen ändå.
Även så, tycker jag att ditt beslut är helt riktigt. Du kan inte leva så, och det hjälper inte honom heller.
Han måste vilja förändra sitt liv själv och sluta dricka.
Hoppas du tar dig ur detta så snart som möjligt och kan börja skissa på en bättre framtid.
Du har gjort helt rätt, hoppas du har annat stöd i form av vänner eller familj så här i början.
Och ta hjälp ang bodelning, så allt blir rätt och riktigt (inget man orkar fixa med själv under en separation.)
Kramar!

@dollymolly Anledningen till att du gör det är för att du är beroende, din hjärna är på sätt och vis kapad av beroendet.
Utan beroende skulle det inte hända. Om jag var du skulle jag kolla med vårdcentralen om de har någon beroendemottagning som du kan gå till. Eftersom du försökt sluta själv många gånger, så är det nog bättre att du verkligen tar professionell hjälp. Det finns ju även mediciner att ta.
Ibland kan också arbetsgivare vara den som ansvarar för vårdplaner och vård. Flera här på AH har fått hjälp den vägen. Alkoholism räknas som sjukdom.
Du kan också vända dig till närmaste AA, som också finns på zoom, men gissar att det är bättre live.
Du kan också ta hjälp på flera sätt, allt passar ju inte alla. Men det är bra att inse när man verkligen ska be om hjälp.
Jag tror du klarar det om du verkligen vill och får stöd och hjälp.
Skriv och läs även här i trådarna också, ger pepp och kunskap. berätta hur det går! Kram :)

En liten uppdatering.

Veckan har gått toppen, inte kännt något sug alls och jag har mått väldigt bra både fysiskt och mentalt. Nu väntar en alkoholfri helg i solen.

Är riktigt stolt över mig själv att jag iallafall lyckats bryta mönstret i några dagar. Det här ska jag se till att hålla i!

Hej @dollymolly! Det låter som att du har en väldigt tuff period just nu och har mycket oroliga tankar. Det är inte ovanligt att göra snedsteg i en sådan förändring som du gör. Du tar nu steg framåt genom att skriva här och genom att påbörja programmet för att få stöd i den här situationen. Fortsätt gärna skriva och berätta mer om du vill!

Ja livet är här och nu som du skriver @sattva
Jag har inte heller så mycket att skriva om men forumet blir trots allt en påminnelse om allt möjligt, inte bara alkoholen, men allt möjligt som vi kämpar med eller glädjs över.
Jag har haft årets mest hektiska vecka med en massa socialt och åtaganden både privat och på jobbet. Är trött idag och bestämde mig för att pausa jobb och ta en ledig dag. Bokat fix för naglar och börjat packa till landet där vi ska vara ungefär till mitten av augusti, det blir förstås en eller annan jobbvecka (mot slutet) och nån arbetsdag (nästa vecka) men det är som om tröttheten kommit ikapp och jag tycker att det ska bli så skönt att vara ledig. Längtar efter dopp och kvälls-sim, kaffe på trappen och trädgårdsjobb. Umgås med barn och barnbarn, men också vara själva och inte ha några åtaganden alls.
Kikar in från värmeböljan och önskar alla en fin fredag! 🌱☀️

Starkt av dig att ta beslutet om att göra slut. Tyvärr måste den som dricker själv vilja och ta tag i sitt problem. Det går inte att ha en relation med någon som har ett pågående beroende.
Jag känner igen mig i mycket av din berättelse. Även min man ville inte prata om våra problem och fick mig att känna att det är fel på mig och mitt fel att han drack osv.
Vi är nu i en separation och sålde vårt gemensamma boende nyligen. Jag känner en otroligt lättad och har vänner som sagt att jag ser då mycket gladare och finare ut på sistone. Så mycket energi som gått åt för att tänks på vad han gör eller inte gör. Nu tänker jag på mig och mina fina barn och planerar för vår framtid ❤️

Hej @kretsgång
Var glad för din skyddsängel Rädslan, ett mkt relevant skäl att avstå alkohol.
Alkohol skrämmer rent ut sagt skiten ur mig. Jag blev inte nykter för att jag ville ha ett bättre liv (som det sedan visade sig bli!) utan för att jag var rädd att halka över gräns efter gräns.
Det sitter tandlösa gubbar och gummor på en parkbänk i den ganska fina stadsdelen jag bor i. Gränsen är hårfin, alkoholism är en progressiv och dödlig sjukdom. Det är alltså helt rimligt att vara rädd.
Men skippar man första glaset så försvinner skam, skuld och rädsla. Fram kliver livsmod, lust och nyfikenhet! Kram 🤗

@Daemon @Amanda L jag uppskattar verkligen era tankar och rekommendationer, efter att ha kikat lite mer på det med 3-månadersperioder tror jag verkligen det är något jag hade mått bra av! I första hand är det att hitta tillbaka till någon form av måttlighet som jag vill, vilket jag tolkar det som är det långsiktiga målet (om det är det man vill) med metoden.

@Ejanne jag tror att jag kommer att ha väldigt svårt för att söka någon extern form av hjälp så sett, inte minst från någon form av statlig aktör då det kanske främst i mitt fall gäller psykiskt mående. Har du någon rekomendation på någon form av privat aktör?

@Skillnaden Grattis!❤️❤️❤️