Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 du är klok som en bok och kommer med så mycket bra och handfasta fakta! Hjärnan är lurig, likaså alkoholdjävulen. Jag tror precis som du skriver, att min hjärna har lärt sig att alkohol förstärker min goda sinnesstämning och att alkohol= belöning. Lite som att ”jag är glad och tillfreds, om jag dricker alkohol blir jag ännu mer glad och tillfreds= belöning. Och så snurrar det på. För mig handlar det om att nöja mig med att bara vara glad och tillfreds. Det behövs liksom inte förstärkas utan räcker som det är. Jag behöver också acceptera det faktumet att jag inte kommer kunna dricka ”normalt” och att jag inte behöver göra fler (misslyckade) försök för att förstå det. En annan sak är att inte jämföra mig med andras drickande eller andras beroende. Kan hamna i såna luriga tankar som ”jag drack inte varje dag, jag tog aldrig återställare, jag hoppade inte över mina åtaganden osv…. Jag måste acceptera att mitt beroende (hur vet man ens om man är det) ser ut på sitt sätt och att konsekvenserna när jag dricker är att djävulen är jävligt törstig och bara vill ha mer. Vilket leder till misslyckanden gång på gång när jag lovat mig själv att ”dricka lagom”. En negativ spiral som leder till negativa tankar om mig själv.
Jag var på mitt första samtal med psykolog i veckan och hon gav mig lite insikter och goda råd. Jag gick inte dit pga alkoholen utan för att jag behöver förstå mig själv lite bättre och varför jag gör som jag gör i vissa situationer (bla konflikträdsla, svårt att säga nej, jämför mig med andra osv). Efter att jag berättar om mig och hur jag fungerar sa hon ”du drar en hel del åt adhd-hållet men verkar väldigt kompetent”. Hon sa att jag behöver acceptera att jag är den jag är och sluta jobba så hårt för att vara som andra och ”passa in”. Lära mig att jag måste lyssna inåt och framför allt lyssna inåt. Vad känner jag? Vad behöver jag just nu? Jag har en tenderns att köra på och ju mer jag är igång med diverse aktiviteter desto mer uppvarvad blir min hjärna och så svävar jag runt i allt möjligt (städar, tvättar, lagar mat samtidigt tex). Så jag har en hel del inre jobb framför mig som inte blir lättare med alkohol i kroppen. Men det är svårt! Och för mig är nog största utmaningen acceptansen. Återigen, tusen tack för ditt svar. Du gör så mycket skillnad här inne och ger så mycket värme! Tack! 🙏💛💛

@zalkin Grattis till 4 månader!🥳. Det låter ju strålande med de effekter som du hittills fått som nykter, hur du fysiskt mår och ser bättre ut och att självkänslan ökat enormt. Tycker det är häftig med det du skriver om att att du är högst ansvarig för dig själv när du väljer att leva nyktert, det är precis så. Instämmer i att det bara blir bättre och bättre ju längre tid som nykter. Det är så härligt när den nyktra livsstilen blir en självklarhet och där det råder balans och harmoni utan konstgjord påverkan i sinnena med alkohol.

Bra jobbat! Ha en fin lördag!❤️

@Varafrisk Jag har bott i huset (radhus) i 10 år. Det är ett villaområde ca en mil fråntätorten, där jag också jobbar. Så jag kommer flytta in till tätorten. Det blir bra. Nära jobbet. När jag valde där jag bor nu var det utifrån barnens bästa. Nära skolan o nära där deras pappa bor. Nu går de inte kvar på skolan sedan flera år. De har körkort båda två o kan lätt ta sig mellan sina föräldrar vid behov. Jag kommer välja något med balkong i solläge, o det räcker gott. Kommer välja något med plats för båda barnen. Det blir bra, jag känner tillförsikt! 🌸🌸🌸

Jag vet ju inte, skulle det stå i slutet!

@Andrahalvlek Det kan ju också vara så att din mamma faktiskt är fullt tillfreds med sitt liv och verkligen känner att det är helt ok om det tar slut om ett år. Där kan du kanske utforska vidare genom att fråga. Få veta hur hon känner. Jag vet ju att du tidigare uttryckt en frustration (?) över att din mamma inte vill prata om sitt liv. Nu kanske hon vill det, om du möter henne där hon är? Jag ju inte, det är du som känner din mamma🌸

@Carisie Hej. Kommer ihåg Dej med, och idag har jag inte varit i källaren 💪 Men annars så har det gått sådär 😥 Hur är det med Dej?

@zalkin Grattis till 4 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Vilka enorma vinster du har gjort i nykterhetens spår. Och jag lovar dig att det bara blir bättre och bättre och bättre. För som min husgud Annie Grace uttrycker det: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.”

Utan alkohol får vi den förmågan tillbaka 😍 Vi kan njuta nu, nu, nu av precis vad som helst nästan. Maten smakar bättre, samtalen blir roligare och mer genuina, jobbhjärnan är skarpare osv. Och sömnen blir bättre 🤩 Och oerhört läkande.

Kram 🐘

@Varafrisk Tack för omtanken ❤️ Har sett kollegor slita med sina åldrande föräldrar hit och dit i flera år. Nu är det min tur. Och egentligen vill jag bara en enda sak: Att min mamma ska lida så lite som möjligt sina sista år i livet. Igår sa hon: ”Jag fyllde nyligen 78, jag lever nog bara ett år till.” Helt odramatiskt, så är det bara. Och jag svarade: ”Nej, säg inte så, du kommer leva många år till.” Sanningen ligger sannolikt någonstans mitt emellan.

Kram 🐘

@Charlie70 Fy, vilken jobbig situation. Men lita på din magkänsla, gör det bästa för dottern. Ligg samtidigt på om en plats på ett LSS-boende eller rejält med tid på korttidsboende. Har du bra kontakt med din LSS-handläggare? Berätta för henne vad du misstänker, hon måste i sin tur orosanmäla. Ingen får veta var det kommer ifrån. Din stackars dotter känner att något är riktigt fel, men kan inte sätta ord på det 😢

Och storebror har säkert agerat extrapappa hemma hos pappan, en roll han absolut inte ska behöva ha. Det gjorde min äldsta dotter också, även om ingen av dem blev ett dugg vanvårdade hemma hos sin pappa. Han hade dock lite mindre koll, lite mindre framförhållning, och var urusel på att planera. Han var ovan, jag hade ju skött allt det i 24 år. Men någon vanvård eller risk för orosanmälan fanns förstås inte.

Inget blir ju bättre av att ni inte pratar. Hur det än är så krävs det alla parter drar åt samma håll när det gäller de här barnen. Föräldrar, skola, vård, handläggare osv. Barnen måste få samma struktur i sin vardag överallt, och förberedas lika bra överallt, och konflikter måste hanteras på samma sätt osv. De hittar svaga punkter på en millisekund, och att vara inkonsekvent en enda gång kan straffa sig i flera månader.

Fortsätt skriv, bollplanka med oss. Du behöver ventilera mer, tids nog tar du ett beslut.

Kram 🐘

*samarbetsavtal ska det vara

@Charlie70 Det var länge sedan. Alltid kul när du tittar in men vad du berättar för ju med sig så mycket oro. Jag tänker att även om det finns en lagstiftning så beror det många gånger på hur handläggaren bedömer ärendet/fallet.
Jag minns en gång där jag ringde soc för att jag hade en hjälpsökande förälder med ett barn med flera olika funktionsnedsättningar. Barnet bodde hos pappan då mamman inte kunde ta hand om barnet pga missbruk. Soc gjorde inget för ”det fanns ju en fungerande förälder” och ” de kunde ju inte säga t mamman att sluta dricka”. Jag tänker att det handlar om att ett barn har rätt t båda sina föräldrar.

Jag tänker att det vore fog för en anmälan igen. Många drar sig för att göra en anmälan när man har varit med om att soc inte inleder utredning. Fast anmäl igen kanske kan de inte säga nej till iaf träffas fysiskt och göra en förhandsbedömning. När jag jobbade som LSS-handläggare beviljade jag särskilt boende till en 18-åring. Ungdomen hade det inte bra hemma och fick vara barnvakt till sina yngre syskon. Både mamma och syskon hade intellektuell funktionsnedsättning. Om det skulle landa i att flickan blir boende h dig på heltid då bör man ju bevilja dig mer avlastning. Familjerätten kan ju hjälpa t med samarbetsavtal och samarbetsavtal. De kan även göra orosanmälan om de förstår/inser att flickan inte får den omsorg som hon behöver h sin pappa.
@Charlie70, det är ingen lätt situation. Jag vet inte om vad jag skrev hjälper dig. Det blir du som får ta så mycket ansvar pga pappans beteende.
Lycka till men var rädd om dig🙏🏻

Kramar 🥰

@Sattva Jag tänker att det är mycket känslor som kommer och går men ändå skönt att det rullar på. Har du bott länge i huset? Kan du bo kvar där du önskar att bo? Toppen med terapin! Jag träffar min terapeut varje el varannan vecka å det är så himla bra👌🏼

Önskar dig en fin helg☀️Kram🤗

@Andrahalvlek Minns tiden när mina föräldrar blev äldre och hur jag fanns bredvid dem. Jag håller tummarna för att din mamma ska bli bättre. Jag är precis som du rycker in på stört. Jag tänker att du vet vad du behöver men i stunder som dessa så tänker man inte på sig själv.
Men allt gott till dig❤️

Kram🌷

4 månader alkoholfri idag. Nu har jag nått det mål jag satte i november. Så hur har det gått och hur är det. Har föeövrigt fattat ett nytt beslut till den sista april, då 5.5 mån.
Så vad har hänt?
Fysiskt
Jag har gått ner 8 kg, känner mig fräschare, härligare , snyggare och magkatarren jag hade sista året är helt borta. Matvanor är förändrade och sömnen fungerar bra. Älskar att sova, djupt och länge

Psykiskt
Grundmåendet är i alla avseenden bättre. Självkänslan har ökat enormt mycket. Skuld och skamkänslorna, att inte riktigt veta vad jag sade och gjorde sista timmarna igår finns inte. Jag tycker att livet är roligare, trots att den sista belöningen A inte finns med i bilden, Njuter av livet på ett djupare sett.

Socialt
Några vänner håller på försvinner ur mitt liv. Törstiga familjen tex. Ointresset är ömsesidigt, vi är helt enkelt på väg åt olika håll. Mina närmsta vänner skiter fullständigt i att jag inte dricker, har slutat att prata om det som vore jag ett offer. Det är jag inte utan högst ansvarig för att ta hand om mig själv.

Erfarenheter
För dig som ligger bakom i tid. Jag säger inte att resan varit enkel. Nyår, födelsedag och först dgn på sportlovsresan fick jag ta en timme i taget. Första 2 veckorna fick jag ofta ta en timme i taget. Nyckeln för mig har varit att se till att inte vara törstig eller hungrig. Cola zero har varit en bra tröst. En annan nyckel är att inte se på mig själv som ett offer, jobba med faktumet att jag äger mina val, min tid, mina beslut oavsett vad folk tycker. Detta blir så mycket enklare med tiden.
Fokusera på just denna nyktra stund, just idag ska jag vara nykter. Inte oroa sig för hur det blir framöver. Jag lovar dyrt och heligt att dagarna och tiden ger oss nya perspektiv. Synen på A förändras, beroendet klingar av, vi samlar på oss nya positiva erfarenheter som blir viktiga redskap framåt. Livet ska inte bara levas utan det ska också vara njutbart, det upplever jag idag.
Till sist det viktigaste. Det första glaset bestämmer jag/du, sen bestämmer A. En dag I taget
Ha en underbar helg💥

@Källarmannen Hej 👋🏼 minns dig från i våras då klev du ju ur källaren en längre tid?

@cluedo tack för ditt svar❤️ Kanske kan vi stötta varandra lite i att hitta tillbaka till, och hålla fast vid det som är viktigt för oss?

När jag gått och grunnat så inser jag att jag för många år (långt innan jag träffat min man) sedan läste att någon som tillfrisknat från beroende triggar medberoende i personer runt sig i så länge som 4 år.

Misstänker att det kan pågå längre, kanske för alltid, om man fortfarande lever med samma person och mönstren som skapats lever kvar?

Idag har jag en öppen dag, där jag kan göra vad jag vill, men har ändå så svårt att få fatt i vad jag vill och behöver.

Det finns så många olika anledningar till det, men något i mig viskar att det här är viktigt. Att låta luckorna få vara lite ofyllda tills jag åter har kontakt med det jag vill istället för att fylla dem med vad som helst.

En tanke som slagit mig är också: tänk om det var så i början att jag faktiskt helt hade släppt ansvaret kring allt det här till min man (jag hade ju lämnat och för mig var relationen över)? Att förändringen delvis skett för att jag försöker ta ansvar för saker som inte är mina att ta ansvar för igen? Och att det ger en motreaktion hos den som egentligen är ansvarig för det (som att bygga upp tilliten igen)?

Jag vet att det jag ångrar mest är all energi jag lagt på att försöka fundera ut så mycket runt alkoholen. Jag vill verkligen inte göra om det misstaget nu.

Jag vill lägga energin på mig och det jag vill och tycker är viktigt. Kanske behöver det få vara så att relationen får gå lite på sparlåga ett tag tills jag fått ett rejält fotfäste igen.

En dag i taget.

Jag tänkte påminna mig själv om vissa saker.

-När jag dricker så dricker jag minst en flaska vin. När jag druckit den så vill jag dricka igen och igen och igen. Suget återkommer.

-När jag dricker så vaknar jag vid kl 3-4 på natten, ibland med ångest, ibland bara med en äcklig känsla och jag är törstig.

-Dagen efter är jag inte jättebakis efter en flaska men jag är tröttare, mer lättirriterad, det känns som att jag har något på ansiktet. Jag kan inte ta bilen på morgonen på helgen som jag skulle vilja/behöva utan jag måste vänta tills det känns ok. När jag dricker på vardagar så kör jag ju ändå och det känns inte bra..

-När jag inte druckit på ett par månader är inte suget på samma sätt utan då är det mer tankar som börjar gro, planterar sig i hjärnan, tar över mer och mer och till sist tycker jag det är en bra idé att dricka. Jag har tänkt att jag skulle kunna dricka en kväll varannan helg. Men det går ju inte för när jag druckit en kväll vill jag dricka nästa och eller nästnästa och om några dagar igen osv och så snurrar det på. Jag suktar efter alkohol och det blir jobbigt.

Jag vill bara fatta och acceptera att jag inte ska dricka och känna mig nöjd med det och att livet är bra ändå, jag missar inget. Det är så svårt men jag hoppas jag kommer dit någon gång.

@Andrahalvlek Tack❤️ Ja det kommer att lösa sig.
Terapin är verkligen guld värt. På bara några få gånger har hon hittat rätt så att säga. Och vi jobbar även med traumabehandling, som hjälper hjärnan o nervsystemet att läka på djup nivå. Så fint och läkande.

@Andrahalvlek Och du, ta inte ut något i förskott. Vänta o se vad läkarna kommer fram till. 🙏❤️❤️🌸

@Sattva Terapi varannan vecka låter guld. Att få följas under lång tid gör allt enklare, man bara fortsätter där man slutade. Håller tummarna för att ditt nya hem snart ramlar på plats.

Kram 🐘

@Sattva Tack för omtanken ❤️ Jag försöker tänka så, att jag behöver ladda mina batterier i helgen för att orka med det som komma skall framöver.

Oj då, hoppas din mamma kryar på sig! Allt du kan göra är ju att finnas som stöd. Och för att kunna vara ett stöd behöver du vara i balans själv, så ta hand om dig❤️🌸❤️

@vår2022 Tack för omtanken ❤️ Jag har ju genomgått några kriser med min yngsta dotter under årens lopp och likaledes med min mamma, som var så svårt sjuk hösten 2019 att jag inte trodde att hon skulle överleva julen. Jag vet hur jag reagerar - jag ställer mig som i givakt och sen agerar jag. Ringer ambulans om det behövs, bara köttar på. Och när allt lugnat sig lite är det som om någon klubbar mig med ett vedträ i bakhuvudet, jag faller ihop både mentalt och fysiskt.

Den tröttheten som övermannade mig igår var en typisk det-här-dricker jag-vin-på-trötthet. Men det fanns inte ens i tanken, jag moffade socker istället. I bilen fram och tillbaka. Det som äts i bilen räknas knappt. Samma missbruk, olika substanser.

Istället tillät jag mig att vara dödens trött. Vad kan jag skala bort just nu? Vad kan jag avboka i helgen? Det enda jag ville var att sitta på en stol och fånglo hela helgen. Gick och la mig kl 22 igår och gick upp kl 9, och mår MYCKET bättre. Tänker fortfarande ta det lugnt, men långpromenad med hunden, veckohandla och laga matlådor blir det. Att orka det är att preppa för nästa vecka, för att orka kapitel två, tre, fyra om mamma.

Ingen diagnos än, men jag ställer in mig mentalt på c… Även om jag förstås inte säger ett ord om det till mamma. Till henne säger jag ”chilla, ta det lugnt, ät gott och prata med alla du träffar”. Nu har hon flyttats till ett rum ihop med tre andra, så det finns folk att tjöta med. Ny personal ramlar in tre gånger per dygn. Precis som jag får hon energi av att tjöta med folk.

På tal om missbruk. Hon har diabetes, som hon tar insulin för. Det jag skulle hämta hemma hos henne igår var ögondroppar, som också hör ihop med diabetesen. I kylskåpet, i samma fack som insulinsprutan, hade hon åtta stora chokladkakor och lika många dubbeldajm. Suck. Att prata med henne om det är knappt lönt. Jag har försökt flera gånger, då fräser hon åt mig på tonårsvis: ”Någonting måste jag fan få unna mig”. Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

Min bostad är nu till försäljning o det är visning nästa lördag. Jag har verkligen gjort mitt allra bästa för att fotona skklle bli fina. Idag ska jag röja i förråd o åka till tippen.
Har inget nytt att flytta till ännu, men går på visningar. Ska titta på en lägenhet jag hoppas på nu på onsdag.
Annars rullar allt på. Jag får ihop livet på ett bra sätt. Jobbar, yogar, gymmar, går på olika yogasaker som ger mig glädje o energi. Har mycket mer tid nu, när jag inte har yogafördjupning o ständigt plugg. Fast jag ska gå ytterligare en fördjupning med start i höst. Jag väljer det, det ger mig så otroligt mycket.
Terapi varannan vecka. Hon är så bra min terapeut.
Så trots att jag är mitt i kaos på ett sätt, med allt vad flytt osv innebär, så känns allt i balans. Jag mår bra.
🌸🌸🌸

@Blidenjagvillvara77 Det jag tänker på är att hjärnan kämpar på med att återhämta sig och komma i balans. Att avgifta sig från alkohol. När vi blivit alkoholberoende så har vi förändrat vårt belöningssystem i hjärnan. Den skriker efter alkohol som den vill ha mer av, belönas med, höja dopaminet, så att vi blir tillfreds, för en kort stund. Dopaminet har som funktion att vi ska göra mer av något som fått oss att må bra. Vi har genom alkohol ”lurat” hjärnan att det är något som får oss att må bra och den skickar då ut signaler om att hela tiden fylla på med det. Alkohol skjuter upp dopaminet rejält. Hjärna är egentligen inte smart i sig, det är vi som lär in saker och alkohol är dopaminhöjande.

Det som hjälpt mig till att bli stadigvarande nykter är att förstå och få kunskap om hjärnans mekanismer vid alkoholberoende. Att jag måste låta min hjärna får återhämta sig från alkoholberoendet och komma i balans igen. Avgiftas och bli clean. Låta dopaminnivåerna komma ned och i normal balans igen så jag får naturlig tillfredsställelse av tex mat, träning, närhet mm. Även att det tar tid innan man nått balans igen, att det inte är en Quick fix som vi gärna vill att det ska vara, som med mycket i dagens samhälle. Så när jag var i början av min nykterhet tänkte jag att ”avgiftning och balans pågår” i min hjärna. Om man sedan dricker ett glas mellan varven, väcker man alkoholdjävulen igen, som börjar pocka och skicka efter alkohol och vill att dopaminet ska skjutas i höjden. Balansen och återhämtningen störs och det uppstår en förvirring som påverkar oss, dricka - inte dricka - dricka - inte dricka och man mår inte bra.

När vi förstår mekanismen med alkoholberoende kopplat till hjärnan så tror jag att man kan hitta en acceptans för att det är så det är. Det är så det funkar. Och som i mitt fall, då kan jag inte heller dricka mer. Jag har accepterat det och jag har full insikt i att jag inte kan dricka pga av min felprogrammerade hjärna, som jag själv programmerat. Idag över 3,5 år nykter så handlar det inte längre om att jag inte kan dricka för idag vill jag heller inte dricka. Min hjärna har hittat nya vägar och kopplingar till mitt belöningssystem som gör mig tillfreds. Bland annat genom nya vanor som blivit rutiner, löpning, styrka, kaffestunder, promenader, god mat, andningsövningar, självkännedom, ta itu med sådant som skaver, psykologsamtal, samvaro och tillgänglighet med nära och kära…

Detta blev ett långt inlägg, men hoppas att det kan tillföra dig något😁. Ha en fin lördag!❤️