Senaste kommentarerna i forumet

Onsdagsdrink för den som ligger åt det syrliga och beska hållet: grapejuice med Sweppes Indian Tonic zero. Valfria mängder av vardera….
Någon annan här hade grapefrukt juice som favorit. Hoppas det inte var precis samma! 😎

Hej Taga_Ny!

Abstinens kan verkligen göra det svårt att komma igång med en förändring, det är det många som har erfarenhet av. Hur har det gått för dig sedan du skrev sist?

@Amanda L jag såg att du hade svarat Viento. Ingen fara.
Jag har väntat över 1 månad på att få komma till psykologen och idag fick jag veta att det är framskjutet till slutet av maj. Så trist.
Återigen prövas tålamodet.😔

@Tussan65 Jag svarade Viento i din tråd. Men till det du skriver så tror jag att nästan allt handlat om tid. Det tar tid för hjärnan, vanor, känslor att förändras. Men det kommer att förändras, bara du orkar hålla ut. Tid och tålamod. Jättebra att du fått tag i psykolog att prata med också! ❤️

@Amanda L jag vet allt det där, att det ska9mer ångest. Ibland känns det väldigt tufft att stå emot.
Minsta lilla som får mig att få ångest gör att jag vill dricka för att döva.
Ska prova mindfulness och se om det funkar. Ska tr psykologen i morgon.
Denna väntan, det tar knäcken på mig. Fattar inte varför jag inte kan vila i det som är.
🤔😔

@Snödroppen
Så bra att du fick akut läkartid.
Kram.
🌹

Det är en bra förändring @Påvägmothälsa 😃
Jag föll för enheter igårkväll och är så trött på det här med enheter nu. Ikväll blir ser inga! Sitter just och dricker kaffe på en stock bland vitsipporna och det är riktigt rogivande.

Önskar en skön dag 💕

Hej alla,

Nu har det gått en tid, har skrivit och läst i andra trådar men inte orkat skriva själv. Jag har blivit sjukskriven, igen. Inte på heltid men halvtid är mer än nog vad jag klarar av, är så trött, men inte lika illa som det var förra gången. Är frustrerad och arg på mig själv för att jag är här igen, där jag behöver hjälp för att fungera och ta hand om mig (kan tex inte träna så har kontaktat en sjukgymnast) har efter mycket om och men fått kontakt med en bra psykolog. Det som frustrerar mig är att båda säger att vi inte kan gå in och gräva för mycket/träna för hårt, först måste jag lugna mitt nervsystem. Blir uppgiven, försökte få hjälp via jobbet men var inte tillräckligt sjuk för att få hjälp, nu några veckor senare så är jag för ”sjuk” för att få hjälp. Gahhhh

Har också haft kontakt med mitt ex, det var i samma veva som en av mina nya roomies gick till attack och sa att han föraktade mig och inte brydde sig om hur jag mår, att det är mitt problem om jag inte orkar bo med honom, han måste få leva exakt som han vill etc, fick panik och flyttade ut och runt hos olika vänner, nu har jag löst eget boende.

Men det är första gången jag bor själv på 8 år, känner mig väldigt ensam och vilsen och skör. Har därför kanske sökt extra kontakt med mitt ex, vi har haft väldigt bra samtal. Han har varit nykter i tre månader och vi har kunnat prata neutralt om hans beroende, hand abstinens när jag varit och hälsat på (som gett sig i uttryck i mycket irritation och islada från hans sida). Jag har känt att han stöttar mig i min process att må bättre. Har också nog velat ha bekräftelsen, att han fortfarande tänker på mig, inte träffat någon annan, att jag är åtråvärd. Har gått upp i vikt och är trött och vilsen, inga kläder passar, jag har vänner i denna nya stad men inte så många. Helt enkelt lost.

Men sen för en vecka sen hade vi en helt annan typ av samtal, han säger att han inte orkar vänta på mig längre, undrar vad målet med mitt liv är, att han måste gå vidare om jag inte vill satsa på oss, att jag inte kan hålla fast vid det som hänt om det ska funka. Misstänkte att han var berusad men var osäker. I helgen samma typ av samtal men mer av allt, han säger att han tror att jag är på fel plats, gör fel val, måste bestämma mig, att vi vill olika saker, att det här är slutet för oss, lägger på luren. Sen ringer han om och om igen men jag svarar inte.

Igår ringde han och sa att han hade ett återfall, undrade om han hade ringt mig, ville be om ursäkt. Utryckte ångest och skam och sa ”jag är patetisk och svag, jag försöker men jag misslyckas. Det är så mycket jag ville säga till dig men just nu kan jag inte säga något, har för mycket ångest. Men ta inte på dig det här nu, förlåt om jag gjorde dig orolig och besviken”

Pratade med en vän igår, som utrycker starkt att denna cykel inte är ny. Han är nykter, lovar, håller ut Max tre månader, får ångest, jag mår dåligt, gråter i telefon osv. Hon tycker att jag ska bryta helt, för att ge mig själv chansen att fokusera på mig och bygga upp min egen energi.

Vet inte vad som är vad, om jag saknar honom, om det är ensamheten som gör att jag tänker på honom mycket. Vi har inte setts sen början av december och allt brakade loss, gjorde slut på telefon. Har tänkt att jag skulle bygga upp mig och bli stark och att vi då kunde ses, se hur det kändes, kanske få någon form av avslut. Känns som att jag inte kan släppa honom om vi inte ses men är orolig att jag inte är tillräckligt stark för att kunna hantera ett möte, att det bara river upp allt igen.

Vill inte, vill. Mycket förvirrad över vad som är vad och hur jag ska tänka och göra, och smärtan över att höra att han trots ett starkt försök (som jag upplever det) inte klarar av att hålla sig på banan, den sorgen är så stark att jag mår illa.

@ISE Så fint du tog det steget och vad glad jag blir att ha kunnat vara till hjälp på något sätt även om du gör allt jobbet.

Hur har det gått med campralen? 🤗

@MissIce tack 🙏❤️

@Emmassister
Jag känner med dig och känner igen mig själv.
Du blir utsatt för hot och psykiskt våld utifrån det du beskriver och du har rätt att få hjälp ifrån kommunen. Du kan kontakta kommunen och berätta om din situation för de som jobbar med våld I nära relation. De är skyldiga att hjälpa dig, du behöver inte berätta vem du är om du inte vill och få råd. Du kan också ringa till kvinnofridslinjen. I såna situationer finns skyddade boenden.
Du ska inte behöva känna dig rädd i ditt egna hem. Det tar på hälsan och tär på krafterna så jag hoppas att du finner mod att ta hjälp ❤️🙏
Välkommen hit och starkt av dig att berätta.

Hej @JJon!
Precis som andra skriver blir man berörd av att läsa om din situation. Du går igenom en svår period av sorg just nu efter att ha förlorat en person som har varit viktig för dig och som har påverkat dig på många sätt. Det är då vanligt med många blandade känslor, såsom nedstämdhet, ilska och skuldkänslor.

Du skriver och undrar om du hade kunnat förhindra det här, om du borde hanterat situationen på ett annat sätt. Det är lätt att hamna i en tankefälla: ”om jag bara…, så skulle…”. Problemet är att vi omöjligt kan veta i förväg vad som kommer att hända i olika scenarion. Du tog ett beslut med de bästa intentioner utifrån det du visste då! Mer kan man inte begära.

Vad känner du att du behöver just nu för att ta hand om dig själv? Har du nära och kära som kan stötta dig i din sorg? Du har fått ett antal fina stöttande svar här redan. Fortsätt gärna att skriva här om det är hjälpsamt. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Jag har en sambo som är alkoholist. Han har tagit hjälp med behandling för ett år sedan och gått hela behandlingstiden ut.
Men nu har han hamnat där igen. När han dricker blir han elak. Han är uppe hela natten o vinglar runt i huset. Han skrämmer mig, men värst av allt är att jag har två barn som bor hos oss. Han kan vara nykter i flera dagar, sen är det dags igen. När jag märker att det är dags stänger jag in mig i sovrummet med barnen o stannar där till tidig morgon. Då försöker jag få honom att lägga sig. Imorse la han sig kl 05, det hade hunnit bli ljust ute.
Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag lämnar honom har han hotat att tvinga mig sälja huset, ge mig ett helvete..
Jag har filmer sparade, sms.

När han blir sådär full, vad kan jag göra? Kan jag ringa polisen på natten? Nån annan jag kan ringa. Han behöver.... bort från huset när han blir sån. Jag vill inte att barnen ska se honom sån. De älskar honom och han är alltid snäll mot dom. Om jag försöker stoppa honom från att dricka så blir han arg. Han har aldrig slagit mig, men skriver och skriker fruktansvärt elaka saker till mig, säger att han ska straffa mig livet ut, göra mitt liv till ett helvete, se till att jag förlorar huset..

Han dricker tills han knappt kan stå, men han däckar aldrig. Jag får gå upp, klappa o krama honom för att få honom att lägga sig ner i soffan. Jag är rädd att han väcker barnen när han vinglar runt i huset, öppnar dörrar, tänder lampor, ropar på våra hundar, häller upp mer dricka, tappar saker.. så därför hjälper jag honom att lägga sig. För att skydda barnen.

Han har en nära relation till sina föräldrar. Det var de som fick honom att ta hjälp förra gången.
Jag vill ta hjälp av dem denna gången med, men sist han fick ett återfall, förra sommaren, så stöttade de inte mig. Han har hållit sig nykter längre perioder men nu har detta hänt upprepade kvällar de sista veckorna. Han säger att han ska sluta.......... det klassiska. Detta händer vanliga vardagsnätter när jag ska upp o jobba o barnen ska till skolan. Jag vill inte att de ska växa upp såhär!

@Viento Så tråkigt, men jag hoppas du kan sluta dricka alkohol och förhoppningsvis skapa dig ett bättre liv framöver. Skriv här och ta hjälp, och även om det är tufft hoppas jag att du verkligen tar tag i det. Alkohol bedövar tillfälligt, men är ingen lösning på något enda problem. Skapar bara nya.
❤️

@Snödroppen En stor kram till dig 🤗 Läkaren kommer nog förstå dig, bra att du sökte hjälp.

@Tussan65 💪🏻🥰

@Se klart Fint nattbrev. Läste med behållning :)

@Crusade Gymmandet skulle det vara, blir ofta fel på mobilen😅😂

@Himmelellerhelvette 🫶🙏🙏

@Crusade tack, ja verkligen 🥰 var så olycklig när jag drack eller hade en bakfylla 😵
Idag kan jag faktiskt säga att jag mår bra kanske till och med lite lycklig 😀

@Påvägmothälsa Yey! Bra!
Godmorgon alla ni andra i kaffestugan!

@Crusade Grattis🥳Din inställning är så bra❤️

@Återfallaren Grattis🥳

@Amanda L ja vet att jag måste börja om om jag börjar dricka igen.
Vet inte hur jag ska stå ut med smärtan och ångesten om (han) inte vill fortsätta.
Jag har frågat om han vill ses?
Ja. Har han svarat, tycker så himla mkt om dig (har han sagt)
Måste försöka landa i det och inte tänka så negativt.
Inte helt lätt detta. Självklart gör jag detta för min skull

Så var det onsdag redan. Jag rör mig tillbaka mot bättre livsbalans, och jag är så lättad över att det håller på att hända. Nu behöver jag fokusera stort på att det inte skall gå för fort. Jag är tveksam till att jag orkar med några bakslag. Förra veckan höll jag min alkoholbudget på nio glas och det känns jättebra. Igår drack jag ett (1) glas vin till maten och var nöjd så. Detta är ett delmål som jag har. Nu är det vår och ljust, krafterna återvänder och jag har långtifrån gett upp att skapa ett fast och mera hälsosamt förhållningssätt till alkohol.