skrev Amanda L i Vara alkoholfri eller måttlig?

Glömde säga grattis!!! Vet ju att första tiden är svårast, när beroendehjärnan fortfarande är i swing…Så jättebra jobbat. ❤️


skrev Amanda L i Vara alkoholfri eller måttlig?

@Daemon Det kommer att bli det nya normala och mindre dramatiskt. Jag tycker att mitt nya liv är roligare än det gamla, men det kommer nog med tiden som Kennie skriver. Kul stt du är så taggad i alla fall! Har en känsla av att det kommer att bli hur bra som helst. 😎💪🏻❤️


skrev Mollie87 i Nykter höst

Tack snälla! 🌸🌸🌸@Amanda L


skrev prinsessa i Dricker varje dag

@Källarmannen Helt rätt, det var alldeles för mycket käbbel!


skrev Kennie i Vara alkoholfri eller måttlig?

Grattis till första veckan! Jag tror att grejen med att börja med att sikta på tre vita månader är att under den tiden hinner man tänka en massa och upptäcka hur bra man mår nykter. Så då känns det inte lika dramatiskt att bestämma sig för att sikta på ett år istället. Och efter ett år är det lättare att tänka ännu längre perspektiv. Man inser hur gott man kan leva utan alkohol, och det känns inte längre som en stor sak att skiljas från. Nu känns det lika lätt att välja bort alkohol som att välja bort typ nyponsoppa. Trodde inte att det skulle kunna bli så, men tiden är en viktig faktor, ju längre tid nykter desto lättare blir det. Och att känna glädje och nyfikenhet inför nykterheten. Visst kan man ha svackor, särskilt under första året, men det blir lättare igen.


skrev Daemon i Vara alkoholfri eller måttlig?

Good morning måndag!
08:00 imorse passerade jag officiellt en vecka som alkoholfri. Jag har bara haft en sådan vit vecka de senaste 4-5 åren. Då var jag också stolt, men skillnaden mot nu är ENORM! Förra gången var målsättningen endast en vecka och jag visste att jag skulle kunna dricka på som vanligt igen helgen efter. Jag höll andan en liten stund bara. Minimal effekt, eftersom jag säkert tog några extra glas efterföljande helg ändå. Kommer inte ens ihåg vilket år detta var…

NU däremot är målsättningen en helt annan, vilket gör att denna senaste alkoholfria veckan är oändligt mycket mer värdefull och samtidigt varit mycket jobbigare - inte minst mentalt. Nu är ju tanken att inte dricka mer. En helt annan grej än tidigare. Jag vet att man ska ta dag för dag och i detta steget är det 3 månaders horisont som gäller. Men, om jag nu klarar 3 månader, varför ska jag då börja dricka alkohol igen? Tror jag på allvar att efter 3 månaders alkoholfri period så har jag blivit en helt annan person som klarar av att ”bara dricka lagom”? Tror knappast det… 😂 Efter en kort tid därefter kommer min uppfattning om vad som är ”lagom” förändras drastiskt till något större. Det är den ena saken som är säker här.

Jag tror att jag har börjat förstå hur svår denna uppgift är. Jag har tex hittills inte träffat vänner och bekanta i sammanhang där det dricks alkohol. Men jag som sagt redan efter en vecka insett att detta nog bör gälla för alltid.

Det känns riktigt jäkla bra och samtidigt för j-vligt. Klart är att jag är grymt laddad inför uppgiften. Det är den andra saken som är säker här.

Trevlig måndag! 😀☀️


skrev Amanda L i Nykter höst

@Mollie87 Hoppas det blir bra😌🥳


skrev Mollie87 i Nykter höst

Ibland är man bra korkad. Har känt en sån total ångest och nästan paranoia de senaste två veckorna. Vad har jag också gjort de senaste två veckorna? Jo, testat en ny medicin som jag nu ringde läkaren och frågade om. Han sa att jag absolut INTE ska fortsätta ta den om jag får ångest av den och att jag ska trappa ner med halv dos nu bara i några dagar. Sen åker de i soptunnan (på apoteket…).

Jaha. Det var ju bra. Jag funderar på att satsa järnet på att lösa mina hälsobekymmer utan medicin (han erbjöd en annan). Träna, försöka sova mer, komma ihåg att äta (nyttigt). Jag har gått ner mycket i vikt och är helt lealös i kroppen. Har för lågt BMI. Behöver bygga upp mig själv och bli starkare på alla plan. Känner en ljusning nu. Tänk om jag mår bra igen om några dagar? Tränade i 10 min imorse ☀️☕️🌷

Kram från en förvirrad tjej 🌸


skrev Mollie87 i Nykter höst

Heja dig! Idag är det måndag och nystart ✨ Att resa och se film låter mycket trevligt. Tänka klart, den vill jag läsa. Hoppas att du mår bra och att du känner dig på banan @Lonely Man Kram Mollie 🌸


skrev Pianisten i Det får va bra nu

Låter som en fantastisk lördag! Härligt att du kan vara så öppen och känns "stolt" över din nykterhet. Skön inställning att duger inte ditt nyktra jag som umgänge så må så vara. Då kan det finnas andra vänner... Det är verkligen så att människor runtomkring en blir lite obekväma när man pratar om nykterhet. De vill liksom inte ha en anledning att fundera på sin egen konsumtion och att den inte är helt bra för dem.
Kanske inte helt relevant råd för gemeneman från en person som har en diagnos av Bipolär men det gäller nog alla mer eller mindre; -det är lätt att bli hög på livet när man håller upp med alkoholen, kommer igång med träning, projekt o.s.v. Se till att komma ihåg ordentlig återhämtning med jämna mellanrum, helst nån gång om dagen när du bara "är". Det är så lätt att knäcka sig när vilja och motivation plötsligt rusar och få börja om på noll.

Ha en fin vecka.


skrev Källarmannen i Dricker varje dag

@prinsessa 👏 Bra jobbat, vi drack vatten och tröttnade på käbblet, så vi gick och la oss 😁


skrev Amanda L i Från måttlig till omåttlig

@Johan57 Har lärt mig här att missbruket är progressivt, dvs eskalerar och det blir, som du skriver mer och mer. Även att du bara tänker på alkohol är en alarmklocka. Det är dags att ta tag i det. Som Kennie skriver rekommenderas tre månaders alkoholstopp för att låta hjärnan vila och kunna fatta ett bättre beslut. Jag är själv pensionär och mitt drickande eskalerade snabbt när jag fick mer tid att dricka. Klarade inte dricka måttligt utan kommer fortsätta livet utan alkohol.
Det som du beskriver stämmer ganska väl även på mig förutom vännerna. Jag ungås med dom precis som förr. Vare sig de dricker mycket eller litet. Jag dricker alkoholfritt. Funkar finfint! ( vilket jag också hade svårt att tro)….


skrev Haga i Bitterhet över allt som varit

@tågfrälst Detta är en otroligt komplex fråga. Jag är ena sidan smart nog att inse att det är just en sjukdom och att ingen valt det. Men å andra sidan så ser jag ju hur personen i fråga gång på gång på gång tar dåliga beslut. Det är en sjukdom absolut, men konsekvenserna av sjukdomen är inte ursäktade med "att det är en sjukdom". Kanske behöver man inte skämmas för själva sjukdomen det kan jag respektera. Men jag det man har ställt till med och skapat bör man både skämmas för och ta ansvar för i dubbel bemärkelse. Lika lite som en alkoholist valt att bli sjuk lika lite har människor runt omkring valt att bli indragna i det. Du hade en kväll med din bror och hans polare som berättade om sina livsöden, ångesten osv osv. Det är nog ärligt och genuint. Vi är dock väldigt många anhöriga som blivit svikna, bedragna, nyttjade om och om igen av samma person. Vi blir påverkade och vi löser saker gång på gång. Vi ska dessutom vara tacksamma för att alkoholisten "lyckats" vara nykter en månad, sen blev det visst ett återfall men det är ju normalt, och glöm inte "det är en sjukdom" och alkoholisten valde det inte själv. Det "bara hände" och är ingens fel. För alla gånger man som anhörig blivit sviken, bedragen och så vidare så är det aldrig någons fel. Finns ingen att va arg på, ingen att ta ut det på. Har man tur "kanske" man får ett förlåt (kanske). Man ska fira en alkoholist till skyarna efter 4 veckors nykterhet men gud nåde den som tar ut sin ilska på en person som skadat en för livet (hen var ju sjuk). Vi som medberoende/anhöriga får snabbt lära oss att vi gör fel som sopat mattan för missbrukaren så länge, vi ska ändra vårt beteende och ta ansvar. Allt detta är helt rätt såklart. Men på det känslomässiga planet så skulle i alla fall jag vilja få vräka ur mig all skit, tio tusen förlåt, få känna missbrukarens ångest och vilja att söka förlåt. Få ett tack (även om ett medberoende är kontraproduktivt) för att man stod där, tog lögnerna, blev lurad och bedragen med mera. Det är en sjukdom absolut men jag som anhörig och som levt med en alkoholist (alla är såklart unika så ta inte detta som "alla") har så otroligt svårt att höra orden "det är en sjukdom och inget man väljer själv". Så är det såklart men det är inte hela sanningen. Min missbrukare "säger" sig vart nykter en månad tex. Blir bjuden på en fest med sitt jobb. En fest där det kommer finnas alkohol. Hen är nykter när hen tackar ja till festen, vem som helst kan förstå att detta är en dålig ide och att beslutet är korkat. Att vara korkad är ingen sjukdom!!! Man säger det till hen som intygar att "det är ingen fara jag är ju nykter nu" (återigen att vara korkad/naiv är ingen sjukdom). Alkoholism är en sjukdom absolut men dumheten som så ofta styr är det inte. Kvällen i fråga slutade såklart i fyllecell men det var återigen inte hens fel. Det gavs stora glas med vin på festen trots att hen hade sagt att hen inte ville ha ett stort glas. Hen gjorde beviserligen allt rätt enligt hen... Dumhet är ingen sjukdom och hen ska skämmas för att hen ens tänkte tanken på att gå dit, att hen ens tänkte ta ett litet glas, att hen inte var smartare än att strunta i festen DET är ingen sjukdom. Att alkoholen sen tog över hand, saker spårade ur och det okontrollerade drickandet var igång igen såfort vinet nuddade gommen är däremot en sjukdom. Men att säga att personen i fråga inte bör skämmas då det är en sjukdom köper jag inte. Hen har otroligt mycket att skämmas för (antagligen betydligt mer än hen vet).


skrev Kennie i Back on track

Härligt! Det är så skönt att göra de där valen för sin egen skull!


skrev Kennie i Måste sluta dricka nu!

Bra gjort! Ha tålamod och ditt mål i sikte, det går att förändra sina vanor.


skrev Kennie i Från måttlig till omåttlig

Ja du, tufft läge. En sak jag märkte när jag slutade dricka var att det gick fint att fortsätta umgås med folk som drack. Ovant i början, men efter ett tag gick det lättare. Och folk som jag umgås med dricker nog lite mindre när inte jag hetsar på partytåget. Det går verkligen att ändra sina vanor och bli en person som inte dricker. Jag mår så mycket bättre, och har absolut inte tråkigare. Livet är fullt med glädje och njutning, bara man blir av med det mentala beroendet. Börja med tre nyktra månader och utvärdera sen hur du vill gå vidare. Det tipset fick jag här på Alkoholhjälpen och det blev starten på ett bättre liv för mig.


skrev prinsessa i Kaffestugan

Godmorgon mina kaffekompisar! Sol och kaffe! Önskar er en finfin måndag!


skrev prinsessa i Dricker varje dag

Man har ju sina "triggers", då det liksom "hör till att dricka". För mig är det bland annat när det är partiledardebatt, jag tycker det är mysigt att ta mig några glas till det. Några glas blir det aldrig, det blir alltid alldeles för många. Igår var det partiledardebatt och det var den första i mitt liv som jag satt och drack alkoholfritt. Det gick alldeles utmärkt att titta på partiledardebatt utan alkohol, det var till och med bättre, nu var jag mer närvarande och kunde hänga med bättre. Framförallt känns det mycket bättre idag! Jag ger mig själv en guldstjärna, så det så, för partiledardebatt är så starkt förknippat för mig med alkohol. Ni som inte såg partiledardebatten kan jag säga att det var mest käbbel :-)


skrev Källarmannen i Kaffestugan

God morgon alla fina kaffevänner 🥰 En ny och oförstörd vecka ligger framför oss, kaffet är i koppen och datorn är startad, så nu är det jobb som gäller. Sol idag med, så förmiddagsfikan blir ute på altanen, ja det har sina fördelar med hemarbete 😁👍 Ha en fin måndag vänner.


skrev Natalia i Kaffestugan

Godmorgon!
Har en märklig känsla som följer med efter den här helgen. Jag antar att det är en fundering på min dumhet tidigare i helgen men det får även den här morgonen att upplevas märklig. Vill bara få rätsida mig själv igen. Känslan släpper nog upp när jag kommer igång med dagen och imorgon bör kännas som vanligt igen.

Sitter på balkongen med kaffet. 🐈‍⬛🐈‍⬛ är här och inspekterar det nya insynsskyddet och det gör faktiskt jag med. Under helgen upplevde jag att det blockerade mer av solläget än jag trott. Det kan bli skönt i högsommarvärmen att blockera en del av solen på den här balkongen som ligger helt i lä och öppen för sol hela dagarna men just nu vill jag nog faktiskt kunna ha full sol. Ska ta och modulera om lite.

Måndag igen ❤


skrev Johan57 i Från måttlig till omåttlig

Från 25 års ålder och fram tills jag fyllde 65 tyckte jag att ja var hyggligt måttlig även om jag kunde spåra ut ibland. Sista halvåret har jag druckit allt oftare även om jag fortfarande försöker hålla drickandet till helgen. På söndagen dricker jag upp allt som är kvar och stödköper ett sexpack folköl. Tänker på alkohol hela veckan. Ibland blir det något pubbesök i veckan.Alla planer relaterar på något vis till alkohol och jag har svårt att se andra glädjeämnen. Jobbar fortfarande men inte lika mycket och jag tror att ju mindre ansvar jag känner att jag behöver ta desto mer kan jag unna mig att dricka. Oroar mig för hur det blir när jag slutar jobba. Brukar ha en vit månad varje januari mjukstarta första helgen i februari men helg 2 är det som tidigare. Börjar mer och mer inse att jag måste klippa helt men har vänner jag inte gör annat än dricker med. Inser att om jag väljer bort alkoholen väljer jag bort i stort sett alla mina vänner..Men det är mitt ensamdrickande som är problemet. Tillsammans med vännerna känns det trevligt och socialt att dricka.


skrev Andrahalvlek i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Jag tänker att vi drack av en orsak. Eller många orsaker snarare. För att överkomma blygsel, stärka vårt självförtroende/självkänsla, glömma jobbiga trauman, göra oss piggare så vi orkade med livet, eller för att dämpa stressen som livets hamsterhjul medförde. Med tiden blev drickandet en väldigt dålig ovana, som vi trodde hjälpte oss men i själva verket stjälpte den oss. Vi blev dessutom beroende av den, vilket alla blir förr eller senare eftersom alkohol är en beroendeframkallande substans.

Och när vi slutar dricka måste vi dels bryta ovanan, och skapa oss nya nyktra vanor - och hantera allt det andra som är livet på ett nykter sätt. Vi måste skapa rutiner för att dämpa stressen, få vila, få tröst, stärka vår självkänsla/självförtroende osv. Och det arbetet är det allra viktigaste arbetet - som vi kan behöva stöta och blöta med nyktra vänner. Som kan berätta hur de själva gjort. ”Motsatsen till beroende är gemenskap.” Det är mitt nya säg 🤗

Kram 🐘


skrev Surkärring i Jag vill vara måttlig och leva sunt

Hoppas blodtrycksfallet inte ledde till skada.
All lycka till med den vita månaden!!


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Andrahalvlek Tack för ditt inlägg🥰Jag måste fråga så jag förstår rätt, tänker du att beroende är ett symtom, en ovana?

@Onkel F Vad underbart att du har kommit så långt! Det är stort👏🏻👏🏻 Ja, mina tankar och känslor börjar förändras så smått. Fast när jag började jobba igen blev det en känslokrock. Känner att jag blev lite i obalans. Idag är det eftervård så då kan jag kanske få lite ledning.
Tror också att många fler skulle bli hjälpta av NA och AA om man gav det en chans. För mig är det en stor trygghet. Igår var det en person som tog tid…10 år! Fantastiskt! Och fortfarande går på möte…man ser hur viktigt det är.

Ha en fin måndag☀️🤗🐬


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@Självomhändertagande
"Om man lyssnar till sina behov"
Tack, det är precis där jag går vilse.
Precis det jag behöver träna på och stärka.
Idag satte jag en gräns för en person som lämpade över sitt ansvar över mig.
Hon försökte i det sista ge mig dåligt samvete men jag kände hur hela kroppen regaerade. Stopp.
Jag log mot henne och sa att varsågod här har du, nu är jag upptagen för jag ska hem och städa och tvätta.
Det frigjorde så mkt energi. Tack för ditt inlägg, så tacksam 🙏
Ta hand om dig.