Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Jag håller med dig om att du nog borde lägga alkoholen helt åt sidan. Angående hur du mådde när du inte drack, kan det vara något annat du behöver ta hand om? Den där ensamheten du beskriver, till exempel. Var det att du saknade nära vänner, eller kände du dig ensam ändå? Kanske vore det värdefullt att gå i någon terapi för att få lite rätsida på vad som orsakar depressionen? Ta hand om dig, och agera nu. Alkoholproblem eskalerar som du säkert vet, och det löser sig sällan av sig själv...

Hej Peppar! Vi är många här som druckit som du. Inte varje dag, men för ofta och för mycket. Det är verkligen en vanesak som går att ändra. Man får jobba någon månad med att göra saker nykter, men det blir lättare och lättare. Istället för alkohol tar man något gott alkoholfritt i glaset och kanske lite nötter eller något. Snart lär hjärnan om att det är det man är sugen på. Motion är dokumenterat bra mot alkoholsug. Promenad eller lugn yoga till exempel. För min del mår jag så himla mycket bättre utan alkohol. Jag är mycket lugnare och njuter mer i stunden. Musik till exempel går verkligen att njuta av nykter. Häng kvar och läs och skriv här. Här finns mycket gemenskap, särskilt om man både skriver i sin egen tråd och engagerar sig i andras.

Efter nio månader känner jag mig mer stabil i de nya banorna jag skapat i hjärnan. När något går emot mig i livet går tankarna inte längre till att döva med alkohol. När jag känner för att fira vill jag per automatik dricka alkoholfri öl eller alkoholfritt bubbel! När jag tänker på att dricka alkohol ser jag ingen romantiserad bild av hur mysigt det hade varit, jag ser hela filmen, den spelas väldigt fort nuförtiden, jag har tränat mycket på den filmen, filmen visar från första glaset och allt däremellan tills jag vaknar dagen efter! Bästa filmen för att aldrig vilja dricka alkohol igen!

@Daemon Jag köpte hem vansinnigt mycket goda alkoholfria alternativ de första helgerna, så fort jag blev sugen på nått hade jag mängder att välja mellan. Jag ville ha den där ”glaset/flaskan till munnen känslan” och den fick jag, räckte gott där! Sedan tyckte jag helgerna var oändligt långa de första veckorna eftersom jag var så van att dricka blev det liksom ett tomrum med massa tid att slå ihjäl.

Kram

@Daemon Jag köpte hem vansinnigt mycket goda alkoholfria alternativ de första helgerna, så fort jag blev sugen på nått hade jag mängder att välja mellan. Jag ville ha den där ”glaset/flaskan till munnen känslan” och den fick jag, räckte gott där! Sedan tyckte jag helgerna var oändligt långa de första veckorna eftersom jag var så van att dricka blev det liksom ett tomrum med massa tid att slå ihjäl.

Kram

@Pianisten Låter underbart! En bok i hängmattan ❤️ Denna sommaren tror jag kommer bli vår bästa på många år🙏

@Amanda L Härlig energi i din tråd❤️

@Mollie87 Det är mycket som tar din energi just nu. Har du provat guidade meditationer, finns på youtube och podd. Det är lätt att tankarna bara virvlar runt och skapar jobbiga känslor. Att få stanna upp med hjälp av meditation har verkligen varit till stor hjälp för mig, vad tror du om det?

Kram ❤️

Hej, det är första gången jag skriver här. Jag skulle gärna prata med någon som är i vilket stadie som helst. Någon som förstår. För mig har drickandet blivit mer en vana än något annat. jag kan låta bli men ser det som en fin stund i vardagen. jag har gått perioder med att göra annat som uppslukar mig. Men det är just det, jag blir kanske lätt rastlös trots att jag inte skulle definiera mig som en sådan person. Jag lever mitt liv inom mig och får en större upplevelse genom att lyssna på musik än att resa till exempel. I just musik eller film kommer ju alkoholen så passande till.

jag söker en gemenskap, jag har provat andrum och är inte nöjd. Jag söker saker att underhålla mig med och tips som tar över och belönar måttligt. Tips?

Tack för mig <3

Min sambo älskar att supa och då menar jag inte ta någon öl utan att dricka jättemycket på en kväll och bli rejält full.

Vi är båda över 35 år så inga ungdomar direkt, och jag har festat massor i mitt liv också så är inte de.

Han pratar ofta om hur kul de är festa loss eller supa men gör de mindre sällan nu när han är med mig än jag tror han hade velat, men har accepterat att han gör de då och då.

Men han vill gärna dricka något flera dagar i veckan, en öl här och där, en drink, eller vin och mer på helgerna.

Om jag påpekar de så ber han mig skötta mitt och han får sköta sitt och jag är inte hans mamma som ska tala om vad han får och inte får göra och så blir han sur på mig resten av kvällen.

Jag tycker han har problem med alkoholen har jag fel?

Du måste läka på ditt eget sätt, precis som att han måste läka på sitt. Räkna med att det tar tid och är jobbigt! Men det kommer vara värt det. Att leva med en alkoholist sliter på psyket. Man får svårt att lita på folk, inte minst. Jobba med dig själv. Det kommer du ha nytta av sen 🤗

Tvättdag idag och jag fortsätter att vara på oförskämt bra humör. Inte ens ludd och katthår i filtret ( ett annars kärt gnällämne bekommer mig). Jag är oövervinnligt glad, haha. Måste vara solen, de nytvättade fönstren, fåglarna plus en massa blommor som ska ut på balkongen. Eller nåt.
Kram till alla som vill ha!🥰❤️🥰

@Natalia Men så bra med insynsskydd så du slipper se grannen :-) Härligt att du hänger på mig med en nykter dag!

Hej carlc.
Du skriver att du bor i en stad som fullkomligt kretsar kring alkohol. Visst är studentlivet en särskild värld för många men tyvärr gör hela samhället det. Det blir man väldigt medveten om när man inte dricker. Alla pratar om alkohol näst hela tiden och den biten måste man bara acceptera och inse att man alltid kommer ha emot sig som nykter.
Jag förstår att din sits inte är lätt, student och säkert massor med fest och alkohol i din vänkrets varje helg. Jag lider med dig att du har varit nykter i över ett år men inte känt mer fördelar och jag tänkte spontant att depressionen du upplevde kanske handlade om en känsla av utanförskap, du vet inte hur du skall umgås med vänner utan att dricka?

Säger inte att du har tänkt så men det är en punkt som många faller på, att det farligaste man kan göra är att tro att allt löser sig "bara jag är nykter". Det kräver att man själv tar ett stort ansvar för att lära sig ha roligt utan alkohol. Aktivt hitta nya roliga saker, intressen och sätt att umgås med vänner utan alkohol. Kanske träffa en partner som man bara kan hänga med och vara sig själv, du nämnde inte något om en partner i din text så jag antog det? Om så är fallet lär ju ditt alkoholintag vara ett stort hinder för dig idag.

Jag säger vad du än gör håll uppe ditt träningsintresse det är en grym grund för ett bra mående och se till att kriga igenom dig studierna och få ett jobb du vill ha. Men vänta absolut inte in ett bättre "läge" när du ska ta tag i din problem, det måste du börja med omgående. Många blir tyvärr precis som du säger specialister på att kombinera ett yttre fläckfritt liv med ett alkoholmissbruk, men de allra flesta når stupet.

Mitt balkongpyssel resulterade eskalerade lite. For iväg till rusta och köpte ny balkongmatta och ett insynsskydd. Vi har inga skiljeväggar mellan balkongerna och jag har historiskt haft det lite jobbigt med min gränslöse närmste granne med fri insyn. Jag vill kunna gå ut och sätta mig i lugn och ro med kaffekoppen på morgonen, ha lugn och ro när jag önskar att ha lugn och ro och för guds skull kunna sola i utan att få perversa kommentarer och utan att hans vänner som är påbesök stirrar in hos mig. Grannen är bortrest några veckor till men när han kommer hem - Smack! Men stackare fick du en vägg i fejset?? Näää, vad tråkigt! 😝
Min balkong är min oas och privata sfär. Jag vill kunna välja mina interaktioner men som det varit på det här våningsplanet finns inget privatliv alls. Inte det minsta.

Känner mig sååå nöjd över mitt indynsskydd i mörka höga träkvistar!
Får min glada känsla att nå ännu ett steg högre idag 😃🤭🤘

Jag tänker så här , landa inte in din man utan ta ansvar för dina känslor själv. Självklart bär man på mycket ilska, bitterhet som du uttrycker, sorg inte minst, men vi som anhöriga har ett val och det har varit i ditt fall och för väldigt många att stanna kvar trots allt. Du behöver ett forum där du kan uttrycka vad du bär på. Alanon tex, där finns människor som förstår dig och levt under liknande omständigheter, en kurator kanske, anhörigprogram brukar kommunen erbjuda. För min del gick jag ett sorgebearbetningsprogram. Det finns mycket sorg när livet inte blev som man hoppats. Det befriade mig från alla känslor jag bar på efter att jag levt tillsammans med en person med missbruksproblem. Det gjorde att självfallet fanns minnen kvar, men dom var inte laddade med massa negativa känslor, vilket innebar en nystart och jag såg framtiden med friska ögon, inte färgade av det förlutna.

@Milady vad mysigt med valp 🥰
En sak är klar och det är att vi förstår. Vi alla sitter i samma båt. Kanske på öite olika platser i båten men ändå samma båt. Tror du det går att välja annorlunda ikväll tro?

Stor kram ❤

@carlc Jag tycker det låter som du har ett stort problem med alkoholen. Och även beroende.
Dessutom är det svårt i längden att klara av att dricka sig redlös med minnesluckor och ångest. Det blir knappast bättre.
Det som förvånar mig är att du blev deprimerad när du höll upp ett år. För de flesta verkar det bli tvärtom.
Men kanske är det så att du har stora underliggande problem som blir synliga när du slutadedricka? Kanske skulle du behövt någon form av terapi eller psykologhjälp?
Att fortsätta dricka är i vilket fall ingen lösning alls. Ring alkohollinjen här , du kan vara anonym och be om hjälp. Iförsta hand bör du nog ta en time out på tre månader som oftast rekommenderas här, så att du kommer loss från det mest akuta problemet med drickandet. Ta hjälp! Du har hamnat i en nedåtgående spiral och även om du var deprimerad som nykter anar jag att du just nu mår ännu sämre?
Hoppas du hittar en framkomlig väg!❤️

@Mollie87 Tycker det var mycket fint på den positiva listan🥳❤️

@francinefishpaw 🥰🙏🏻 Härligt!

Ska tilläggas att jag både när jag inte drack och även under mina värsta alkoholperioder levt ett väldigt uppstyrt liv vid sidan om alkoholproblemen (en tillvaro som jag förvisso sätter på spel varje gång det går åt skogen på fyllan). Har ett noggrant träningsintresse, stor vänkrets utöver studierna etc, ett seriöst sidojobb etc. Jag har gjort det till en konst att hålla det stora problemet under mattan, men nu känner jag är mer och mer nära att bli av med allt jag kämpat för och byggt upp hittills i livet.

Nu i helgen vart det återigen en riktig urspårad kväll. Jag gjorde bort mig fullständigt, som jag gjort så många gånger innan i mitt liv. Är mellan 20-30 och bor själv i en stad som på många sätt fullkomligt kretsar runt alkoholen - varje helg, och även de flesta veckodagarna. Att flytta hit och börja studera känns i efterhand som ett genuint dåligt val, men nu känns det också minst lika viktigt att gå klart studierna och klara dom.

Vart min andra lob på ett år, och jag tror dessutom att jag kanske var bråkig när polisen ville ta med mig inne på en stor fest. Vet också att jag spydde någonstans tidigare och vet inte om någon såg. Vet inte ens om det var på en toalett. Vet inte om polisen tog mig framför folk som vet vem jag är, men har varit i konstant paralyserande ångest nu i ett par dagar och inte vågat visa mig i skolan eller på stan, för jag inte vet vad jag gjort, sagt, eller vem som sett. Har alltid haft svårt att förlåta mig själv när jag gjort bort mig oavsett sammanhang, och nu vill jag bara försvinna från stan och aldrig komma tillbaka.

Jag har väl i snitt fått större minnesluckor ca 3-7 ggr om året sen jag var 15, och de flesta gångerna har jag kommit undan lindrigt, men jag känner att min tur nog snart borde vara slut och att jag kommer råka riktigt illa ut i framtiden om jag fortsätter på det här spåret. Har vart en del konsekvenser av drickandet hittills, framförallt senaste året, men det mesta har jag kunnat gömma undan. En hemlighet som de flesta inte vet. Eller de flesta fattar till slut att jag har ett problem, men de vet inte hur stort.

Har naltrexon utskrivet, men jag vart så dålig av den första gången jag provade det att jag hade svårt att klara av något alls dagarna efter. Vet inte hur jag skulle kunna fortsätta studera om jag åt det varje dag. Ville mest skriva av mig, förstår att svaret på frågan troligen framgår av texten och att det är extremt osannolikt att jag kommer kunna hantera alkohol måttligt i framtiden. Men jag slutade dricka en längre tid en gång, över ett år, på egen hand, och jag vart genuint deprimerad av det. Ur alla objektiva perspektiv vart mitt liv bättre under det året, allt funkade bra och jag gjorde aldrig bort mig. Men det var också hemskt på något sätt, fullständigt ensamt och helt utan glädje i vardagen, till den nivån att det kändes ohållbart att vara utan till slut.

Någon som har några råd? Någon som vart på en liknande plats i livet? Förstår att det måste ske en förändring men jag vet inte riktigt hur jag ska göra, förra gången jag höll mig ifrån alkohol blev jag så olycklig trots att allt gick bra egentligen. Känns ganska hopplöst i nuläget

@Spindeln
Det är väl inget att dölja för att han är duktig nu. Inget fysiskt våld, våld kan se ut på många sätt. Psykiskt våld kanske det är.
Jag tror att det är något som behövs läkas mellan er. Han behöver ta ansvar för vad han utsatt dig för och du behöver ta ansvar för din smärta.
Hur skulle det kännas för dig om du berättade för honom hur du känner?

Min man har haft alkoholproblem i stort sett så länge vi känt varann och han har för första gången någonsin tagit tag i det. Han väntar på att få träffa en sjuksköterska och har knappt druckit på en månad. Jag är jättestolt över honom, men jag inser samtidigt att det är så mycket ilska och bitterhet kvar av allt som varit hos mig som jag måste hantera.

Vi har t ex haft ett oerhört stormigt förhållande tidigare, med massa gräl som tagit superhårt på mig. Särskilt senaste året har han sagt så mycket elaka saker till mig att jag inte vågat berätta för vänner för att jag inte velat att de skulle tycka illa om honom. (Obs, inget fysiskt våld!)

Och nu har alltihop bara slutat! Han kan styra sitt humör, han blir inte arg på mig, vi har det lugnt och bra. Och jag älskar honom massor! Men allt det lidande jag stått ut med i snart 10 år har ju inte försvunnit? Jag vill inte vara arg på honom nu, han gör ju något jättebra som säkert är svårt och jobbigt och jag vill stötta, men vad ska jag göra med min ledsenhet och otrygghet och oro?

@Påvägmothälsa Sista åren var jag ofta irritera, väldigt irriterad på folk som jag skulle samarbeta med. Kände mig också utsatt, minsta kritik mot mig kändes förödande.
Började bli mer cynisk, trött och livet kändes grått.
Nu när jag fimpat alkoholen kan jag se att mycket styrdes av den. Känns som jag fått ta av mig en järnmössa eller nåt. Nu känns livet så mycket bättre!
Om jag var dig skulle jag prova att hålla upp tre månader och se vad som händer med depressionen. Kan ju ha andra orsaker, men alkoholen kan mycket väl vara boven. Jag anade aldrig att mitt psykiska mående kunde påverkas så mycket av alkohol som jag nu insett. 🥰
Kram.