Senaste kommentarerna i forumet

@Natalia Solkräm solkräm! Men visst har det varit en härlig dag med solen som lyser?! Och nu väntar flera fina soldagar!

@Natalia 😁😁

Saknar i det dagliga livet*

Jag har inga problem med att inte dricka dagligen, kan klara en månad, två månader eller längre utan att dricka alkohol och det är inget jag ”saknar” i mitt liv. Klarar en aw eller fest med att dricka mindre alkohol, för det mesta…

Mitt stora problem är att när jag väl kraschar och dricker för mycket då gör jag det ordentligt. Jag blir riktigt jävla full och gör alltid saker det tillfället som förstör relationer till vänner, familj och omgivning.

Efter det bryter jag ihop, får ångest, dricker inte på ett tag och när jag väl börjar så klarar jag att hålla måttet eller dricka ett-två glas… Tills det går ett halvår/år och sen kommer en likadan fylla igen på en fest eller liknande som gör att det förstörs igen och cirkeln börjar om. Och den här cirkeln har pågått ett par år nu och jag vill verkligen inte vara tillbaka på botten igen om ett år och förstöra mer för mig och framförallt människor i min närhet. Hur klarar jag att hålla på disciplinen eller faktiskt förändra för att undvika botten?

Rullorna skulle det stå. 🙃

Jag har varit i en liknande situation som dig med medberoende och jag är även själv nykter alkoholist. Jag förstår att du har en besvärlig och outhärdlig situation där du slits mellan olika känslor och hamnar själv i sista hand. Du skriver ingenting om den här mannens sociala situation: om han har jobb, kontakt med socialtjänst osv, så det blir lite svårt för mig att exakt råda dig hur du ska göra men jag tänker såhär: du kan alltid göra en orosanmälan till socialtjänsten i hans hemkommun och om det finns möjlighet för fler i hans närhet att göra det är det desto bättre med ju fler orosanmälningar som trillar in. Jag, m fl gjorde själva det på min nära vän, vilket ledde till behandlingshem för hans del. Ena sidan av dig är rädd för att något ska hända honom och den andra önskar han skulle supa ihjäl sig och jag känner såväl igen de motstridande känslorna och är helt naturligt i din förtvivlan. Jag tänker också att på ett sätt är det egentligen bara bra om han är ute och snurrar och blir lobbad eller hämtad av ambulans för då är han inne i rullarna och kan få hjälp, hur hjärtlöst det än kan låta i stunden.

Jag tycker att du ska tänka på dig själv i första hand och ta hand om dig själv, så att du kan må bra och få ro? Du behöver inte bryta med honom för gott, om han inte är direkt farlig för dig, men iallafall för ett tag. Då kan du komma underfund med vad du vill och hur du vill ha det.

Jag vet inte om mitt inlägg är till någon hjälp för dig men jag känner verkligen med dig och din situation. ❤️

Nu har jag visserligen "bara" varit nykter i 40 dagar (mitt mål är 3 månader för att sen känna efter hur jag vill fortsätta), men jag tror det är bra att prova på åtminstone just 90 dagar innan man bestämmer sig för hur man fortsätter. Jag känner nu att jag nog vill dricka måttligt också efter 90 dagar och har inte så mycket val oavsett då jag går på rehab via företagshälsan och lämnar prover regelbundet etc. Har också sumpat förtroende ffa hos min man och behöver antingen lägga fram en ärlig plan för måttligt drickande eller inte dricka i hans närvaro. Vi får se hur det blir, men ska bli intressant att se vad du kommer fram till och hur det går. Lycka till! :)

Semestern utan medicin gick bra. Jag kände att jag klarade mig utan. Inget behov av att dricka. Gäller nog att bestämma sig. Veckan innan däremot var det nära. Hade en helvetsfredag på jobbet med grava personliga kränkningar som mammas fitta och jag blev även kallad för alkis, skulle suga kuk. Så jag tog mina saker och åkte hem. Åkte till en stad i närheten. Parkerade utanför systemet. Jag gick aldrig in. Jag körde iväg till Biltema och tog en fransk hotdog istället. Efter helgen blev jag smått misshandlad av en elev. Klämde min arm hårt så jag nog fick en blödning i muskeln. Det var flera av oss som också blev kallade för rasister mm. Jag har verkligen tyckt om mitt jobb som lärare men nu hatar jag det av hela mitt hjärta.

@Amanda L Min man köpte öl till sig själv. Står i kylskåpet. Gör mig inget just nu. Xxx

Då räknar appen till 40 dagar, det är inte klokt vad fort tiden går! Nästan halvvägs till 3 månader... Allt är fantastiskt bra här, älskar vårvädret och kör mycket gym, promenader och i går ett riktigt stort och härligt AA-möte. Vi har bokat resa till Warszawa en vecka i juni, en stad jag älskar och som ska bli kul att visa för min käre man som inte varit där förut. Det blir första alkoholfria semestern för oss båda vilket känns spännande! Finns ett bra utbud av alkoholfritt och ska bli så befriande att inte gå runt i en konstant vodkadimma (även om det också varit skoj ibland). Vi har bokat en fin lägenhet mitt i centrum med kök och balkong.

När vi kommer tillbaka har det nästan gått exakt 3 månader och jag ser fram emot mitt fjärde lilla plastmynt till samlingen. Och så kommer det vara 6 månader kvar av företags-rehab och trepartsmöte innan sommar och ledigheter.

I dag invigde vi balkongen på jobbet med lunch i solen och i kväll ska jag laga flygande jakob på begäran av sambon, det var lääängesen. Blir en Mariestads påsköl (utförsäljning!) till. :)

@Anonyma_lilla.jag
Hej o välkommen hit.
Du kanske inte är beroende nu om du inte hållit på med det så länge.
Det är dock en farlig väg att gå, du vänjer kroppen med alkohol, man bedövar det jobbiga med alkohol som sedan leder till ångest. Det går att varva ned på annat sätt, promenera, träna eller kolla film. Försök att sluta med det innan det eskalerar.
Ha de fint

Hallå i stugan!

Jag hör till dem som inte ofta blir bränd eller röd av den svenska solen men år efter år glömmer jag och påminns om att justja, man behöver vara lite försiktig med den första vårsolen!
Jag har nu starkt röda nyanser i fejset och efter att ha vänt ryggen till solen idag svider det även på ryggen.
Same procedure as last year?
Same presidiur as every year 🙃

Hej jag är ny här. Är man alkohol beroende om man dricker mitt i veckan när man har haft en dålig dag på jobbet? Ibland har jag haft en väldigt dålig dag och när jag kommer hem och tar mig några cider eller lite Whiskey så mår jag genast bättre. Vart går egentligen gränsen för ett beroende? 🤔 Det är ju inte bra att jag "söker" tröst med alkohol.

Tack för era kommentarer och fint stöd. Mitt hjärta och förnuft fortsätter att brottas med varandra. Jag har ingen annan att prata med förutom vänner som jag själv inte vill belasta med detta mer! Har pratat med en terapeut fyra gånger men gav mig absolut ingenting! Vi har daglig kontakt och ses ibland men jag ser för varje gång vi ses hur han blir sämre och sämre och nu är det riktigt illa. Det har gått så långt att jag bara väntar på samtalet att det skall hända honom någonting pga av berusning. Sjukvården vad gör den inte ett skit, innan påsk var han till vårdcentralen och läkaren sade till honom du får välja på 6 dagars avgiftning eller LVM klart han väljer avgiftning. Men vad händer när han kommer hem från avgiftningen jo han är fortfarande abstinent och samma dag som han kommer hem har han ny avtalad tid hos sjuksköterska på vårdcentralen på orten där han nu är skriven. Där lyckas han på något vis få sjuksköterskan att få läkaren att skriva ut Oxascand 25 tabletter till honom dagen innan skärtorsdagen ingen uppbackning alls från vården under påsken!!! Han fortsätter att supa och nu är det som tidigare skrivet värre än någonsin! VARFÖR kan ingen i hans närhet se hur illa det är han behöver LVM jag har lovat att inte lägga mig i denna gången (vet att jag borde). Jag träffar honom ibland som skrivet men jag blir lika besviken varje gång för han lovar och manipulerar och jag säger till mig själv varje gång ”det här var sista gången”!!! Jag har nu sagt till honom att jag vill inte ha med honom att göra mer så länge han är på fyllan! Han säger ”har jag inte dig så har jag ingenting och sänkan jag lika gärna supa ihjäl mig” svarade honom att ”ja det är ju ditt beslut”. Jag vet ju att jag inte vill ha det så här vad är det som gör att jag inte kan gå vidare??? Jag går med denna oro att det skall hända honom någonting! Det har gått så långt att jag t.o.m. tänkt tanken att det vore enklare att han söp ihjäl sig (fruktansvärt att tänka så) då fick jag sörja en gång för alla! Han är världen bästa snällaste omtänksammaste människa när han inte dricker. Jag försöker intala mig själv att den personen finns inte kvar som han är nu och att jag älskar någon som inte finns! Om han ändå kunde få orken kraften viljan till att bli nykter en gång för alla! Jag tänker också vart tog den starka kvinnan som sätter värde på sig själv vägen? Jag kämpar på och tar en dag i taget! Vi älskar varandra och vill vara tillsammans men han kan inte bli nykter och jag vill inte träffa honom när han är full - moment 22!!! Önskar så att jag kunde ta steget och släppa honom på riktigt men den där kärleken!

@Crusade Det är nog när det uppstår såna saker som just alkoholhjärnan får fart. "va, men då måååste du ju få dricka en öl i alla fall...". Tar chansen liksom när du är svag.
Därför bra att vara utan alkohol första tiden. För det kan komma fler svackor.
Men ta det som en lärdom. Hur gör du nästa gång?
Så bra att du klarade denna gången i alla fall. heja dig :) :)

@Himmelellerhelvette
Tack för raderna. Tror att det delvis är samma problem för mig dvs att jag inte tror att jag kan eller vill sluta med vinet.Har också läst samma råd att ta en sex månaders paus och förändringen kommer efter månad 3-6.

Jag läser en bok (facklitteratur) om riskbruk och beroende samt psykisk ohälsa och omgivningar/närstående där det gnisslar och skaver. Det verkar som om allt hänger ihop. Att det psykiska (icke)välmående påverkas av alkohol som i sin tur leder till sämre mående. Att det inte handlar om dålig karaktär utan att hjärnan kidnappas av alkoholen (eller annan substans), att den får tillfällig lindring men i långa loppet bara tar mer skada, och så blir det en nedåtgående spiral.
Men med stöd och hjälp och det verkar du ju ha, kan den spiralen vända.
De bra valen du gör kan verkligen göra skillnad. ❤

Kloka ord @Sisyfos och jag håller med dig. Tycker själv att jag gjort, och gör, en förändring. Liknande diskussion var i min tråd för typ ett år sen (men inte lika djupgående) och jag kände mig som en udda fågel 😅 Utanför och fel liksom. Nu när det var på tapeten igen så tänkte jag att jag kanske bör flytta den, egentligen mest för att inte trampa nån på tårna. Jag har ju inga strategier i stil med x antal glas per dag/vecka som jag sett i måttligt utan hoppas på mer sunt förnuft. Min fallgrop är ensamdrickandet, där jag köper hem för ett antal tillfällen. Då dricker jag upp allt på ett betydligt färre tillfällen än vad som var tänkt från början. Även om det senaste året varit få såna tillfällen så vill jag vara aktiv här en period för att jobba bort det ännu mer. Just våren och sommaren är för mig en sån period, oavsett mående. Det känns så lyxigt i tanken med något glas på balkongen men om jag köpt hem mer än tex två enheter så dricker jag ju mer. Och då är det ju inte så lyxigt och glammigt längre 🤷‍♀️ Jag har full respekt för att alla här har olika problematik och det som funkar för en är big no no för någon annan. Inatt har jag sovit bra, det är barnvecka igen och gårdagens deppighet känns lättare 😊 Jag tror att jag känner många känslor extra starkt på något sätt. Kan känna sån barnslig glädje och lycka över småsaker men det gör ju också att dalarna känns djupare än vad dom egentligen kanske är.

Imorgon en vecka nykter igen, denna gång har suget efter berusning kommit oftare än förra gången. Ser det positivt ändå som jag skrev, tycker det är skönare att få fajtas lite varje dag än att det kommer pang bom om 3 veckor.

Hej på er,

En kort uppdatering från mig, jag mår bättre än typ jag mått på länge och det rullar på fint med min behandlingsplan.
Hade snedsteg där i mars, inte fullt återfall vilket är så skönt, men sedan verkar det som kropp och själ börjat läka. Över 95 dagar i programmet nu och tycker att jag fått så många värden åter. PEPP till er andra som, likt jag, är en mamma på denna krävande och rätt tuffa resa. Fått till en vardag i linje med min målbild, och det är ju något jag förvisso aktivt jobbar med men det är liksom - enkelt nu, utan en massa invasiva tankar som "stör" pga kroppens kemiska balans...

ISE, hur mår du? Jobbigt med ultimatum från maken. Jag hamnade inte där men vet att det är ett av många anhörigråd till dem som anhöriga älskar. Kan jag få tipsa om att maken din kanske behöver ta en egen psykologtid hos tex Mindler, för att själv få hjälp med hur ni och han kan tackla detta och hur han mår i allt detta? Det är nog särskilt viktigt för dem som "aldrig skulle prata med någon"...

Ämma, hej ny bekantskap. GRYMT jobbat.

Ångest-nu; så sjukt härligt att höra om rekord sedan 2019, och alla dina nya energigivande tankar. Jag själv är samma lika, känns som att man fått tillbaka lite livselixir på något sätt. Försök att ta eventuella snedsteg som just en liten halkolycka och PÅ DET IGEN, tänk vilken grymt bra trend sedan du skrev första inlägget i februari liksom...

SoberOctober, Skämskudde; hur går det för er?

@Amanda L Ja, det är så mysigt 🥰 Att etablera en vuxenrelation till dottern är SÅ häftigt! Jag har alltid sagt att det bara blir roligare ju äldre barnen blir, och det stämmer bannemej fortfarande.

Kram 🐘

@Se klart Så känner jag lite också. Det nya jobbet har satt sig i fingrar och rutiner, och jag har sluppit mycket ansvar. Kan luta mig tillbaka lite, även om fingrarna jobbar på. Ovant, men jag kan vänja mig vid detta 😎

Kram 🐘

@Crusade Tack detsamma🥰🌻🙏🏻

@Sländan Så skönt att det funkar så bra i längden också. Bra att kunna läsa om hur bra det går för er som gått före. Ser fram emot min första nyktra aommar sedan jag var mycket ung..🐝🌻

Jag har en familjemedlem som jag är orolig för, vad kan jag göra för att hjälpa? Finns det behandlingshem? Hur pratar jag med personen om det på bästa vis?