Senaste kommentarerna i forumet

@nykteristen24 Grattis och Glad Påsk! Min dag 7 idag.

@Påvägmothälsa Visst känns det skönt idag att man inte drack igår?! Precis, vi får vara glada för att det går framåt och att det blivit bättre, även om det kanske kan bli ännu bättre. Önskar dig en glad påskafton!

@winnieboy Du har så rätt! Bra inlägg!👍👍👍
Också funderat på det där att kalla alkoholism en sjukdom. Jag kan förstå tanken att det blir mindre stigmatiserande och att folk förstår att det inte handlar om moral eller vilja. Men ÄR det verkligen en sjukdom? Det passar ju (alltför) bra in i den myt som vi alla flyter runt i: att det är en liten grupp som inte klarar alkohol för att de är svaga eller har denna sjukdom. Borde man inte isf kalla narkomani en sjukdom? Kanske även rökare har en sjukdom? För mig verkar det konstigt. Man kan ju bli beroende av alla droger, alla droger ger beroende. Beroendet kan bli olika förödande såklart, men är det en sjukdom?
Kanske finns skäl att det tog mig och många andra här att förstå att ALLA kan bli beroende, tänker jag.
Glad 🐣

Kaffet avnjuts idag på en av mina favoritplatser: trappen utanför sovrummet. Även här skiner solen och fåglarna är glada. Det blev en nykter fredag igår med lite support från min underbara partner. Jag reflekterar som du prinsessa; jag är långtifrån helvit men glad över de förändringar jag gjort, och skall göra.

Påsken är kall och det ligger mycket snö kvar, men jag är varm i hjärtat. Njuter i fulla drag av den välförtjänta ledigheten efter intensiva månader av hårt arbete. Ambitionen är att bara ta det lugnt och ladda batterierna. På något sätt är det med lite förvåning jag ser tillbaks på hur mycket jag åstadkommit yrkesmässigt på ganska kort tid och åter igen är det min nykterhet jag har att tacka.

Den mentala skärpa som återfunnit sig när jag fått tillbaks min hjärna från alkoholens gissel är inte bara oväntad. Den är nästan som tidigare okänd för mig. Idag går det så otroligt bra i min nya mellanchefsroll och jag både mår och tjänar väldigt bra. Jag är betrodd, har medarbetarnas respekt och känner mig väldigt smart. Smartare än någonsin eftersom det hela tiden ploppar upp kunskaper och erfarenheter jag knappt visste att jag hade. Jag kan agera inom yrket med ett självförtroende som verkligen bottnar i sanningar och kunskap i stället för lögner, skenmanövrar och prokrastinering. Det kanske låter farligt när jag säger det, men det är som att jag glömt att jag är alkoholist. I alla fall på jobbet där jag idag har möjlighet att ta igen så mycket jag missat tidigare vad gäller att känna mig behövd och värdefull.

Jag minns känslan från när jag var ung. Att vara den smarta. Att vara "Den duktiga" i skolan eller den man alltid kom till när man ville ha hjälp. Jag har under mina unga år glidit igenom studier och yrkesliv på en räkmacka och slarvat mig fram för att jag tyckte allt var lätt och självklart. Jag ansträngde mig inte och fick ändå snabbt bra jobb och gjorde karriär. Vem vet var jag varit om jag inte börjat dricka, för där alkoholen kom in, där stagnerade det för mig. Jag fortsatte visserligen göra hyfsat bra ifrån mig inom arbetslivet även som alkoholist eftersom det hör till sjukdomen att lägga enorm energi på att alltid lyckas prioritera supandet och dölja missbruket i vardagen, men självklart gick det ut över mina prestationer även om jag och löste livspusslet ändå. Det var dock ett förbannat liv. Jag har lurat, ljugit, dolt, slätat över och skapat dimridåer under vilka jag kunnat fortsätta dricka på arbetstid, allt medan alkoholen tog över mer och mer av min tankeverksamhet både i vardagen och i synnerhet på helgen.

Men som sagt, på något vis har det fungerat ändå i många år. Det var man med facit i hand kan se som "Vägen mot avgrunden" när jag fortsatte dricka mer och mer medan jag nonchalerade alla råd och varningar och kämpade i det tysta för att möjliggöra drickandet utan att upptäckas. Jag intalade mig på klassiskt alkoholistmanér att jag hade kontroll, men jag kan inte påstå att jag presterade speciellt bra från det att alkoholen gjorde sitt intåg. Varken i relationer eller inom mitt yrke. Och visst har jag kört med "Blame game" och använt svepskäl, även det på klassiskt vis. Eftersom mitt eskalerande supande sammanföll med skilsmässa så är det på något sätt accepterat att man går ned sig lite. Folk har förståelse och man har något att skylla på. Visst, skilsmässan må vara det som utlöste att jag började dricka mer och kunde göra det utan att bli ifrågasatt, men efter att den akuta sorgen var över så hade inte skilsmässan med mina sämre prestationer eller bristande engagemang på jobbet att göra. Allt handlade om att jag drack.

Jag brukar fundera lite på hur begränsat mitt fokus varit inom precis allt där jag borde ha varit engagerad under de långa tider jag söp, och det har pågått under så många år. Missbruket har inverkat negativt på absolut allt som borde varit viktigt för mig. I kontakten med mina barn har jag tagit den lättaste vägen vad gäller skolan och i deras uppfostran. Jag har många gånger köpt deras tystnad och de har aldrig blivit misskötta eller saknat något materiellt men de har inte fått min fulla uppmärksamhet eller kärlek. Idag är de inte missanpassade, men de är känslomässigt svältfödda. Jag hoppas verkligen att de kommer att förlåta mig en dag, men det kan jag aldrig kräva.

I förhållanden och nya relationer har jag aldrig givit kärleken en chans och alltid bränt de män jag träffat. Jag har valt bort dem för att kunna fortsätta dricka utan insyn. I perioder har jag dejtat män i samma sits och som varit lika illa däran som jag och det har gått helt åt helvete av förklarliga skäl. Eller så har jag träffat någon som verkligen kunnat bli min stora kärlek, men slarvat bort honom för att jag vägrat ta itu med min alkoholism och prioriterat supandet framför kärleken. Männen som kommit för nära valdes bort eftersom jag riskerade att behöva avstå från alkohol om de kom för nära. Jag märkte det inte ens då när det pågick men det finns skäl till att männen jag varit stormförälskad i har gått vidare och idag är omgifta eller lever i trygga relationer.

Jag har skrivit tidigare här om hur jag söp på arbetet i många år och ändå lyckades bli befordrad och göra mitt jobb, men hur supandet eskalerade och jag till slut blev påkommen. Jag har också berättat om hur jag skickades på flera omgångar av behandling som arbetsgivare betalade dyrt för, men hela tiden fejkade mig igenom dem eftersom jag inte hade för avsikt att sluta. Jag trodde nog att jag skulle lära mig att dricka som andra. Men vi vet ju alla hur det går med det. Det är den största av alla lögnerna - Att man ljuger för sig själv och säger "Jag har koll". Man kan inte vrida klockan tillbaks och dricka som andra.

Men - man kan bli som andra på alla övriga sätt. Det är ganska viktigt att tänka på det. Man behöver inte vara rädd att det innebär någon form av lidande och socialt avstående när man slutar dricka alkohol. Det innebär inte att man får en alkis-stämpel i pannan och ständigt måste leva sitt liv som någon form av avart, och det innebär verkligen inte att man måste gå ut stort och berätta till höger och vänster för alla om sin alkoholism. Tvärt om. Jag tror inte ett skit på att man mår bättre för att man berättar hela bekantskapskretsen, chefer och jobbet om att man är alkoholist. I synnerhet gräver man sin grav socialt om man hela tiden ska prata om sin nyvunna nykterhet och sin tidigare alkoholism.

Du själv kanske är beredd att hantera det och ser det som en "försäkring" att berätta för folk att du slutat dricka, men din omgivning är verkligen inte redo och vill oftast inte veta. Om de inte märkt av att du supit förut, varför ska du plötsligt prata om det när du blivit nykter? I min värld berättar man för sina närmaste och övriga på en "need to know basis". (Bara de som måste veta.) Om man börjar berätta på alla fester, på jobbet eller i sociala sammanhang att man är nykter alkoholist så kan man direkt se hur folk runtomkring plötsligt blir väldigt obekväma. Jag vet eftersom jag gjorde så (på initiativ av behandlaren) när jag gjorde mina behandlingar och mina misslyckade försök att bli nykter 2013-2016. Bekanta och kollegor mådde skitdåligt för att de inte förstod och inte visste hur de skulle agera. Vissa blev överdrivet engagerade och andra drog sig undan totalt. Slutsats: INGEN tar det bra om du plötsligt börjar prata öppet om din alkoholism, såvida du inte känner dem väldigt väl. Det är min erfarenhet.

Men, tillbaks till idag. Mina yrkeskunskaper, mina tankar, mina erfarenheter och kunskaper var inte borta för att jag söp. De var bara nedsövda av alkoholen. Idag när det gått snart 1 år och åtta månader så har jag fått tillbaks skärpan igen och det är så överraskande. Jag visste inte att jag kunde så här mycket. Jag förvånar mig själv varje dag på jobbet och är nästan lite nykär i yrket och möjligheten att jobba som jag gör. Så fantastiskt att få överraska mig själv positivt! Om jag inte hade valt att göra slut med alkoholen för snart 600 dagar sedan hade jag garanterat inte haft ett jobb idag. Vem vet om jag ens varit vid liv?

Det var lite tankar så här på påskafton. Ha en jättefin påsk och var rädda om er!
🐰🐇🐣🌷🌱🥚🐥

@Varafrisk nämen hej! 😊 Jag hade helt missat att du startat en ny tråd och kämpar på! Läste lite på slutet i den, wow vilket jobb du gjort! 🤩 Vet ju att du hade det väldigt tufft så det måste kännas så bra med så många vita dagar nu? Skrev ju mycket med Rehacer, är det henne du tänker på? Hennes senaste inlägg var mycket positiva och kändes som även hon är på rätt spår 😊

Önskar dig en riktigt god påsk också! 🐣

@Amanda L tack, glad påsk!
Morgon nummer 16 idag :)

@Surkärring
Jag tycker det är gott med ett glas men det har blivit flera alldeles för ofta tidigare...........Glad påsklördag till dig

@Friluftstok Vill bara skicka en kram❤️ Vad du jobbar på bra! Vi skrev ju h varandra ett tag men jag minns det som om du skrev ganska frekvent m en annan person. Visst var det så? Vad var nicknamet? Ngt med frimärke eller el jag helt ute och cyklar?

Ha en riktigt fin påskafton🐣

Kram🥰

@LauraE Jag tänker att jag kan läsa bakåt i din tråd varför du inte kan söka vård men minns inte riktigt. Men visst var du rädd för anmälan t socialtjänsten och därmed att ditt/dina barns pappa skulle få reda på ditt alkoholberoende?

Kram🤗

@Sattva @Ny dag Tack❤️
Lite reflektioner. Vi har i trådar pratat om att det är viktigt att inte glömma varför vi slutat dricka och att vi har olika sätt att göra det på. Att vara i nuet, gå vidare och inte ha behov av att minnas eller att som jag emellanåt minnas för att inte glömma och gå vidare. Alla sätt är bra, huvudsaken är att man själv mår bra i det och kommer vidare. Sedan är det en del som slutar att vara aktiva här när det går bra, och en del kommer tillbaka för att det ändå inte gått så bra för att man kanske glömt hur det var. En del vill inte vara kvar när det går bra för man blir påmind om alkohol när man är aktiv här. Men kommer tillbaka för att det inte gått så bra. Många av oss här på det vidare livet, som varit nyktra en lång tid är kvar. Vi har olika skäl till det, att prata om andra saker i livet men också för att det är utvecklande att prata med varandra. Även stötta nya som kommer in eller de som är mitt i processen. För egen del kan jag ha två saker samtidigt på gång, inte glömma varför jag slutade dricka och emellanåt minnas, men samtidigt gå framåt och vara i nuet. Att det är viktigt för mig att hänga här, ibland mer aktiv, ibland mindre aktiv. Det är ett sammanhang som inte finns i mitt liv utanför, men som är en del av mitt liv innanför. Det betyder mer än jag tror, tror jag. Det påverkar mig och det berikar mig. Att få ta del av och vara en del av. Så tack för det forumet och ha en fin påskafton🐣❤️

@Himmelellerhelvette Grattis till dina nyktra åtta månader👏🏻❤️ Det är stort!
I behandlingen som jag går i pratar man om sjukdomsbegreppet. Jag lär mig att förstå det mer och mer. Jag tänker som så att jag är en bra människa men alkoholen gör att jag tappar kontrollen och gör/säger saker som jag aldrig skulle gjort nykter. I min tråd skrev jag om samtalet m min dotter. Hon får möjlighet att berätta hur hon upplevde det när jag drack och vi kan läka tillsammans. Jag tror att det är jätteviktigt att barn, make/maka/sambo mfl får berätta om sin känsla, sin upplevelse.

Önskar dig en fin Påskafton🐣

Kram🥰

@Himmelellerhelvette Stort grattis till 8 månader i frihet från giftet! 🤩 Du ska vara väldigt stolt för att du tillhör dem som slipper dricka skiten. Ny forskning visar ju att alkohol är skadligt även i små mängder. Man ser ju många under förändradelen av forumet som har ”måttligt” som mål. Dom får kämpa resten av livet med att försöka dricka så lite gift som möjligt.😳 När det självklart bästa är att inte dricka en droppe. Som sagt, du tillhör de lyckliga som slipper att få i dig ett onödigt beroendeframkallande lösningsmedel.😃 Att du drack i ditt tidigare liv tillhör historien, det är över nu.🤗

@Varafrisk Tack! Det var egentligen bara det jag ville förmedla. Att jag tror det finns flera sätt för återfallsprevention!

@Himmelellerhelvette Grattis till 8 månader av självkännedom och nykterhet🥳. Det är sorgligt att alkoholen får oss att bete oss på ett sätt som man inte önskar. Vi gör alla fel ibland som vi behöver rätta till och det som räknas och är det viktigaste är att vi rättar till det, precis som du gör. Att vi inte fortsätter att fela. Finns nog knappt någon som är felfri och som inte ångrar sig. Det ingår i livet och man lär sig av misstag. Det fina är också att man kan be om ursäkt om man gjort fel mot någon, om man behöver det, det ger lättnad. Även inför sig själv, att man förlåter och känner medkänsla med sig själv. Många gånger tror jag att det sitter hårdast där, att man kan förlåta sig själv. Man är själv den strängaste domaren av alla. Det är ett stort steg att bli fri från denna självdestruktivitet, men man kan nå försoning och om man kan be om ursäkt. Jag har lyssnat på en meditation som handlar om att känna medkänsla, med sig själv och med andra, flera gånger. Tror det var Natthiko. Det kändes skönt och förlösande, att känna medkänsla med sig själv och även med andra.

Jag känner medkänsla med dig och jag hoppas att du inte ska vara alltför sträng mot dig själv. Alkoholen gjorde att du betedde dig som du inte önskat göra, men nu har du rättat till det och förstått att alkohol förstör för dig. Du dricker inte mer och tar ansvar för dina handlingar. Det är verkligen fint. Du har gått vidare och det är okej. Du gör bra saker nu❤️

@LauraE Jag förstår. Det skulle kanske underlätta med någon ångestdämpande medicin. Men annars måste du kämpa själv. Jag gissar att dina kroppsliga symtom är en form av abstinens som försvinner efter en tid. Hoppas du kan fokusera på att behålla nykterheten och tro på att du kommer att bli bättre. Även om jag verkligen förstår din frustration så är det ju ingen idé att straffa sig själv. Jag hoppas du kan hålla ut, trots allt.❤️🙏🏻❤️

Godmorgon mina kaffevänner! Jag ångrade sannerligen inte att jag inte drack igår. Nu dricks det gott kaffe och sen ska jag gå ut och gå en långpromenad. Känna in påsken och att det är skönt att vara ickebakis. Jag är långt ifrån helvit, det är inte heller mitt mål, men visst har jag dragit ner på alkoholen.

Önskar er en fin påskafton!

Kikar in. Lite för tidigt att säga godmorgon men somnade tidigt och ju tidigare jag somnar desto tidigare väcker kissarna mig för frukost så nu är jag vaken sen 02 medan kissarna ligger här och vilar igen. Men jag förlåter dem 🥰

Absolut @Källarmannen, alla steg är bra steg! Och bra beslut @prinsessa, du kommer inte ångra dig när du vaknar 🙂

Önskar en godmorgon och en ny fin dag. Kram

Jag går för närvarande på aa. Men hade ett återfall i dagarna. Det är inget kul med alla biverkningen och hur kroppen mår idag. Kan inte behålla någon vätska, ont i levern, ont i kroppen, domningar. Jag vill ju ha hjälp via vården men kan inte, det är ju helt galet. Bokade in mig på två aa möten idag, känns mycket bättre, men ångesten över att vara så hjälplös att jag kommer dricka ihjäl mig.

Ett år efter det hemska hände - att hitta gömd alkohol- för andra gången. Mardröm, ångest ,panik, oro... Men- Idag är vi på andra sidan, tillsammans ❤️
Vad gjorde att just vi klarade oss igenom? Orsaken kanske tänker jag är att min partner drack för att orka med tankar från barndom, sociala krav och jobb. Han ville ha och tog emot den hjälp som bjöds. Jag fick också eget samtalsstöd. Barnen( tonåringar) erbjöds hjälp och soc var inkopplat , då det ingår när någon söker hjälp. Vi pratade öppet hemma, inget i smyg eller bara när barnen inte var med. Han slutade dåvarande , toxiskt arbete. Han och jag har haft ett pågående samtal,ärligt och på riktigt, om känslor tankar och jag har kunnat vara ärlig med mina rädslor. Vi ville vara VI och han ville bli sig själv. Det funkade.

@LauraE Kan du klara dig med programmet här och Forumet?
Skulle AA kunna funka?
Kanske också poddar och böcker kan hjälpa? Kanske sagt det, men mig hjälpte Tänka klart en hel del, då den förklarar hur hjärnan funkar.
Hoppas du kan ta dig igenom detta.
Och får en fin helg🐥❤️🐥

@Himmelellerhelvette Grattis till 8 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Det är sorgligt, men vi kan inte göra gjort ogjort. Vi kan bara påverka nuet och hoppas på framtiden. Du har gjort allt du kan göra - var stolt och glad ❤️

Kram 🐘

I morgon är det 8 månader sedan jag slutade dricka.

8 månader av att lära känna mig själv och det känns som om jag har ofantligt mycket mer att lära känna. Det känns sorgligt att inte känna mig själv. Det känns sorgligt när alla minnen är så klara kring vansinnigt många fyllor. Jag vill inte att det ska vara jag som druckit så men nu försöker jag förlåta mig själv.

@prinsessa Tack 🙏

@_Liv_ Trevligt 🥰 Mys och må.