Senaste kommentarerna i forumet

@Vill Bara Sluta har du nån sorts stöd för detta med A?

Hej,

Stort tack för dina ord...

Ja, du förstår mig helt rätt i det du skriver beträffande att saknaden av det jag aldrig fick blir större nu när jag får insikt i vad ett barn behöver. Var med om en situation förra veckan och i helgen som rörde upp känslorna på nytt. Nya lögner som bl.a. inkluderade en lögn om att hon befann sig på sjukhus. Jag och min bror spenderade hela helgen med att ora oss över henne och vad som hänt. Hade hon försökt ta livet av sig? Hade hon stapplat ut i trapphuset och ramlat? Hade en vänninna ringt till sjukhuset? Vi visste ingenting om vad som hänt... Det visade sig dock vara en lögn efter att jag ringt sjukhuset och eftersökt henne. Antagligen ljög hon för att vi inte skulle komma störa henne i hennes abstinens efter missbruket. Eller så var det för att ge oss dåligt samvete för att vi inte kunde hjälpa henne att handla en annan dag än den som först var tänkt.... Hon ville styra om vår hjälp för att hon valde att dricka i stället... Ringde och skällde på henne och undrade hur man kan ljuga om en så allvarlig sak. Enligt henne var det ju så klart inte alls en lögn utan jag som hade fel. Jag började tvivla på om jag verkligen hade rätt trots att jag hade pratat med dem på sjukhuset. Skällde färdigt och avslutade samtalet. Har inte pratat med henne sedan dess. Fick nyss ett sms där hon bad om "snälla, jag undrar om du kan ringa mig". Jag vill inte! Orkar inte ringa men får så ont i magen och den där hemska känslan av att vända henne ryggen... Hjälp mig att tänka rätt!

@Sorgsen-sorgsen ja smärta är för jävligt och det är lätt att bli desperat efter lösningar, vad som helst bara det lättar..
Kämpa på, jag tror på dig!

Dag 1. Känner inget sug alls. Jag är pepp !!

@Surkärring Tack för omtanken. Min plan fungerade bättre igår och kommer att göra det även idag. Slutade med penicillinen i förrgår. Och jag vet mycket väl allt du skrev, men var fullständigt desperat. Fick i alla fall ner inflammationen. Men har fortfarande mycket ont. Det kan komma ett par timmar när det är lite lugnare, men sedan sätter värken/smärtan igång igen. Vaknar mitt i natten och sedan kan jag inte somna om igen. Om 2 veckor åker vi på semester över påsk. Hoppas verkligen att det är bättre då! Svårt att jobba också, hjärnan vill inte alls fungera.

@Vedhuggaren Hej, jag har inte druckit som du, haft ett annat mönster, men jag tror att jag utan att vara expert kan säga att du är alkoholberoende. Risken är stor att du hamnar i samma sits eller värre om du dricker. Och de mängder du dricker kan knappast vara helt ofarliga för din kropp. Jag har hela mitt liv velat dricka måttligt, de sista åren har det bara blivit värre. Eftersom beroendet blivit mer allvarligt. Det är ju också så att toleransen ökar, för varje gång krävs mer och mer för att uppnå det där ruset som kan vara mysigt i början. A ger mig helt enkelt inte det jag vill ha, jag känner ingen lust att må dåligt igen.
Nu har jag inte druckit på tre veckor, dricker nån läsk, när jag är ute med vänner och det funkar jättebra. Känner mig bara lugn och avspänd istället för fokuserad på att dricka, vare sig det ska vara lite (jobbigt) eller mycket (ännu värre dagen efter). Jag fick tips om en bok som förklarar en hel del om hur hjärnan fungerar ihop med alkohol. Det gav en hel del insikter ihop med att läsa här på forumet. Så många bra människor här! Hoppas du kan fatta ett bra beslut och jättebra att du hittat hit. Lycka till! Och skriv gärna igen :)

Tack @Christian. Jag har inte lyckats trappa ned så mycket som jag hade hoppats, men dricker i alla fall mindre än jag gjorde när jag startade tråden.

Hej @Natalia. Det var inte så farligt för min del. Det var snarare så att mina vänner argumenterade för sitt eget fortsätta drickande. De flesta är bara positiva när jag säger att jag vill dra ned på drickandet av hälsoskäl.

Jag har flera vänner som då och då tar en vit månad eller liknande och det är aldrig någon som motsätter sig det. Enda gången jag blir "motarbetad" är väl egentligen när jag tänker åka hem och polarna vill att man ska stanna kvar och ta en sista öl.

Har du provat att föreslå för dina vänner att ni kan ses utan att du dricker? Typ "Jag ska inte dricka idag, men jag kommer gärna förbi på en fika eller annat alkoholfritt."

Hej William, välkommen hit!
Skamen den skamen, kanske den värsta dräparen av dem alla. Några tankar från mig; Ångest är extremt förknippat med alkohol och den vanligaste förklaringarna man har för att man dricker för mycket. Det många inte ens vet eller blundar för är att ångest också är en ren biverkning av alkohol. Du dövar alltså ångest genom att dricka som ger ångest för att sedan dricka igen, MAO du självmedicinerar tillslut biverkningen av självmedicineringen, osv, osv.
Du kan givetvis ha en underliggande orsak till ångest från början, vara en högkänslig person, (identifierar mig också som det) ha nära till oro, grubblerier etc men vill du jobba med det måste en stor del av din konsumtion bort och det är ganska sannolikt att du upplever att ångesten blir ett mycket mindre problem efter det.
Det luriga är att man ofta uppleva ett högre ångestpåslag i startskeden av en nykterhet, kroppen vill ju ha det giftet den alltid får, det är dess normaltillstånd. Tiden är den jobbiga med nykterheten, att hålla ut och intala sig att det kommer bli bättre!
Du skriver att när fredagen kommer är det som ett tvång, också typiskt. Människan är ett extremt vanedjur, den vill göra allt enklaste väg för att spara energi. Du kan känna att månd-torsdag går utan problem men när fredagen kommer känns det omöjligt. Fredagen är typiskt, en särskild känsla i kroppen, arbetsveckan är gjord och kroppen är helt inställd på "belöning" och avkoppling, det är det vi blickar mot hela veckan. Går jag emot den blir det väldigt obehagligt och oroligt. Vad ska jag nu göra istället?
Se dina vanor som upptrampade stigar i hjärnan. Man behöver nöta nya vanor ett långt tag för att trampa upp en ny stig men med ihärdighet blir det tillslut en lika enkel väg och du kan njuta fullt ut av en fredag ändå med god mat, ett roligt tv-program och känslan av kommande sovmorgon, men det tar tid!

Det är en sorglig vård vi har kring detta området idag. Jag kunde dragit en längre novell om min resa mellan olika instanser jag kontaktat men tillslut gick det! Det lustiga är att det visade sig att en "vanlig" allmänläkare skulle bli vändningen i hela mitt liv. Med väldigt små medel som en sjukskivning och ett par mediciner för nedstämdhet och ångest så fick jag den hjälpen jag behövde för att komma på banan. Jag började att lära mig dricka kontrollerat och gjorde det under ett par år men upptäckte att det skedde en ytterst långsam smygökning igen. Trots alla mediciner och mitt låga intag så kände jag en liten ångest återkomma så för bara några månader sedan bestämde jag mig för att bryta helt och har aldrig mått bättre.

Sammanfattat vad jag vill säga att ge aldrig upp. Tillslut hittar du rätt väg, så länge man aldrig ger upp! Låt tanken ligga och växa med tiden om det är värt att försöka fortsätta dricka.

Ledsen, men det stämmer inte att man mår bättre efter två dagar med antidepressiva. Man brukar inledningsvis må sämre, vilket vänder efter några veckor. Mår han bättre är nog orsaken någon annan. Att ha tagit emot hjälp väcker kanske hopp hos honom. Kanske dricker han pga depression, men det är också så att man blir deprimerad av att dricka. Under tiden han påbörjar medicinering bör han nog helt avstå från alkohol. Troligen upptäcker han då att det klarar han inte, vilket i bästa fall resulterar i att han söker hjälp för sitt missbruk. Så tänker jag.

För din del tror jag ett anhörigprogram i någon form skulle vara bra. Kanske någon alanongrupp.

@Sorgsen-sorgsen skönt att du får behandling och att du förhoppningsvis kan bli bra inom rimlig tid.
Du skriver att du köpte en flaska vin, men inte hur mycket du drack av den. Hoppas att din plan funkar bättre idag ❤

(När det gäller överbliven penicillin så vill jag varmt rekommendera att du inte tar det, eller att du inte slutar med en kur när du mår bättre, utan när kuren är slut.
Om du tar er kur mår du ofta bättre snabbt, eftersom bakterierna dör ut. Dock finns det risk att vissa motståndskraftiga bakterier överlever de första dagarnas behandling, men är tillräckligt få för att inte ge dig besvär. Tar du hela kuren stryker de antagligen med så småningom, men avslutar du kuren i förtid, har du plötsligt penicillintåliga bakterier i kroppen, och så iskerar du att utveckla en resistent bakteriekultur..
Tar du penicillin eller annan antibiotika på eget bevåg, vet du ju inte vilka bakterier du "behandlar" och risken är att du inter blir av med dem, får resistenta bakterier i kroppen och har ihjäl bra bakterier tex i tarmfloran i onödan.
Det är inte min avsikt att vara elak eller skälla på dig, jag är bara orolig för den antibiotikaresistens som vi ser utvecklas i världen, det är inget personligt mot dig. Du kanske redan vet det jag skrev, men jag tänker att om någon läser detta som inte visste, så kanske det gjort nytta ändå.
Önskar dig verkligen verkligen bästa krya på tänderna 🙏 )

@vår2022 Ja, fast när jag läser här på Forumet känner jag mig mer ödmjuk. Jag har nog aldrig kunnat sluta utan det här Forumet och stödet. Först nu har jag förstått hur beroende jag är. Tidigare har jag alltid närt tanken att jag borde kunna dricka normalt. Jag har så klart hört att alkoholister inte klarar ett enda glas alkohol, men det har ju gällt alkoholister... inte mig. :)
Ändå har jag flera ggr bestämt mig för att dricka mindre eller inte alls, utan att lyckas ens med en vit månad. (Inga problem för min partner.) Skillnaden nu är att jag vet att jag är alkoholberoende/alkoholist. Jag kan inte dricka alls eftersom det typ varannan gång leder till omåttligt drickande., minneslucka, ångest. Jag har också lärt mig mer om alkohol. Att jag inte spyr längre, beror inte på att jag dricker på ett "bättre sätt". Tvärtom har jag hög tolerans mot giftet. Kroppen reagerar inte som den ska...
Jag tror att min väg är att aldrig mer dricka ett enda glas alkohol. Men för att klara det tror jag att jag måste vara här på Forumet och läsa om hur A fungerar, om och om igen. Att aldrig glömma eller tro att jag klarar av att dricka.
Jag går in här varje dag i stort sett. Nästan som ett nytt beroende. :) I alla fall just nu. Boken Tänka klart har också gett mig många insikter, tack för den rekommendationen.
Men Forumet är det bästa. Här har jag äntligen förstått att jag inte är unik eller ensam. Många har upplevelser av A som är exakt likadana som mina. För längesedan gick jag ett tag i enskild terapi för mitt alkoholbruk (en terapi speciellt för i övrigt fullt fungerande kvinnor). Det funkade inte för mig. Snarare förstärkte det nog min känsla av att vara speciell, (speciellt udda och konstig, som inte klarade detta). Så drack jag 30 år till... Inte varje dag, men alltför mycket alltför ofta...
För mig är det så mycket värt att läsa om mig själv i andra här, förstå helheten, förstå problemen utan att behöva gå igenom precis allt själv. Att påminna mig varför jag inte ska dricka det där enda glaset. (Hoppas många fler kan hitta hit, jag hade aldrig hört talas om A-hjälpen). Till sist vår2022, tack för dina utförliga svar. De har haft stor betydelse för mig. Säkert för många andra också:)

Hej,
Grattis till bra statistik! Jag tänker också på din fråga, om vad som är måttlighet. Jag tror att om alkohol är det enda man tar till för avslappning och guldkant så är det ett problem oavsett hur ofta eller mycket man dricker. Då har man en inställning till alkohol som inte är frisk. Om man istället som du hittar andra sätt att stressa ned och njuta så har man bättre förutsättningar att ha ett okomplicerat förhållande till alkohol. Jag tycker att Folkhälsomyndighetens rekommendation på max 9 enheter per vecka och max 3 enheter per tillfälle är på tok för hög. Då tror jag många löper risk att utveckla beroende. Och har man haft alkoholproblem är det nog få som kan dricka så mycket utan att åka dit igen. Min hemmasnickrade tes är att det funkar att dricka ett glas nån gång ibland om det känns oviktigt att få göra det. Och med nån gång ibland menar jag typ ett glas vin i kvartalet.

Han mår något bättre efter 2 dagar med antidepressiva och troligen mindre alkohol. Jobbar hela dagarna och han jobbar hemifrån.

Hej Glöd och välkommen till Alkoholhjälpen!
Du är verkligen inte ensam! Här finns många som vet av egen erfarenhet hur mycket alkohol kan påverka relationer. Vad fint att du läser och skriver här och bidrar med dina erfarenheter och upplevelser.

Du beskriver att dina upplevelser har kommit i kapp dig och att känslan av svek och besvikelse har blivit extra stor. Det sker i takt med att dina egna barn blir större och du ser hur mycket du kan bidra till deras trygghet och utveckling. Det visar dig att du inte fick allt du behövde som barn och hur mycket du har saknat din mamma. Förstår jag dig rätt då?
En tanke jag får är att båda känslorna du beskriver kan finnas där samtidigt. En stor sorg över det du inte fått som dotter, och en styrka att du har blivit en trygg och omtänksam mamma!

Har du sett att det finns ett anhörigprogram här på Alkoholhjälpen? Det finns under "Stöd - Anhörigstödet". Där kan du hitta strategier hur du kan hantera din mammas drickande i nuläget. Hoppas det kan vara hjälpsamt för dig. Och fortsätt gärna läsa och skriva här och i andras trådar om det kan vara en hjälp. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart. Återigen välkommen hit!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hej Vedhuggaren och välkommen till Alkoholhjälpen!
Du beskriver så ärligt och insiktsfullt dina tankar de här första dagarna av din nykterhet, och jag tror att många kan känna igen sig i det du upplever. Vad klokt att du hade pratat med din fru om dina tankar kring förändring! Det blev en effektiv strategi för dig den dagen då suget kom. Och med det blev det 10 dagar idag, om jag räknar rätt. Grattis!

Du upplever många positiva effekter av att ha varit nykter en period, både fysiskt och psykiskt. Och det har gett dig en frihet som du inte hade tidigare. Nu funderar du på vad som ska bli ditt mål framöver, att avstå helt eller att försöka komma till ett kontrollerat drickande så småningom. Det är svårt att ge ett rakt svar som gäller för alla. Hur går dina tankar om för- och nackdelar kring de olika alternativen? Jag vill gärna tipsa om alkoholprogrammet som finns under "stöd - alkoholprogrammet". Där kan du få massor med tips och reflektionsfrågor som kan hjälpa dig att sätta ord på dina tankar. Vad tänker du om det?

Här på forumet finns det många kloka personer med egen erfarenhet, både personer som har valt att vara nykter och de som väljer att dricka kontrollerat. Och så finns det personer som har testat båda. Skriv gärna mer både här och i andras trådar om det är en hjälp för dig. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart.

Återigen välkommen. Hoppas att du hittar mycket hjälpsamt här!
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@FriNu Admin Magnus påstår att jag tillhör bland de första här :D Jag tvivlar nog lite på honom !

Under 56 dagar har jag druckit vid ett tillfälle.
Jag läser rekommendationerna om 3 vita månader och kan förstå tanken, hjärnan behöver tid att ställa om. Samtidigt har det varit skönt att inte förbjuda något alls, utan ta det dag för dag. Jag höll 46 dagar innan vi var på middag med vin. Det kändes inte så svårt. Och det känns inte svårt att fortsätta avstå.

Jag funderar mycket på att dricka måttligt. Vad betyder det? I Sverige finns det en ide om vad som är måttligt drickande, i andra länder finns andra riktlinjer. Idag stod det i tidningen att även små mängder alkohol ökar risken för cancer, så hur påverkas måttligheten då?

Senaste tiden har jag haft dagar och/eller kvällar när jag varit vansinnigt sugen på att dricka. Det har gått över ganska fort, jag är tacksam att jag inte agerat på impulserna. Varje gång har jag tillåtit mig att pausa, tänka till och känna efter. Varför är jag sugen på att dricka? Vad vill jag med det? Vad kommer det att leda till? Kan jag uppnå en liknande känsla utan alkohol?
Svaren?
Jag vill gärna dricka för att jag känner mig trött, frustrerad eller spänd. Jag vill dricka för att få en paus, för att slappna av, för att känna att nu är dagen nästan slut.
Att dricka alkohol kommer förmodligen leda till att ett glas blir fler, att jag lägger mig för sent, nätshoppar det jag inte behöver och hamnar i mungugg med min man.
Vill jag slappna av kan jag i stället träna ett pass, eller gå en promenad. Jag kan göra en kopp te och njuta av lyxen av fina örter, samtidigt som jag vet att jag gör gott för min kropp.
Jag kan ha sex med min man..

När jag tillåter mig att stanna upp och tänka efter, finns det sällan vettiga argument för mig att ta ett glas, men många rimliga alternativ som är bättre.

Istället för att fråga varför någon inte dricker, borde folk fråga varför andra gör det. Att svara "för att det är gott" räcker inte för mig. Tänk vad mycket annat gott det finns att välja på.

@Me Hur mår du?

@LauraE du har ju kommit jättelångt redan, med att medvetandegöra den där automatiska reflexen att åka förbi Systemet, och att identifiera vad som triggar att du tar till alkohol. Och det efter bara drygt en vecka! Du är stark och målmedveten.

@Varafrisk Jag känner igen mig i det du skriver om behandlingen. Jag har en , i mina ögon, bokstavstrogen fyrkantig terapeut men jag försöker ta det goda med det onda, ta till mig det som känns bra och göra behandlingen till min egen såsom kloka forumvänner rådde mig.
Själva AA-mötena brukar vara väldigt värmande (även om jag ibland känner mig som en hycklare som inte klarar 12-stegsarbetet fullt ut).
Om ni får till en träff runt Gbg skulle jag gärna vilja vara med, om det är okej?
Kram och kämpa på ❤️

Blir så glad när jag sätter på Nyhetsmorgon och där pratas om cancer till följd av även låg konsumtion av alkohol! Allt är igång! Mer och mer går informationen ut till svenska folket om risker med alkohol! Vi är på väg in i en framtid där fler och fler kommer avstå alkohol och där det inte är konstigt att vi tackar nej🙏Jag ser ljust på framtiden ❤️

@Jasmine Fina du Jag önskar att jag kunde ge dig en stor kram på riktigt men den kommer från rymden istället. KRAM! När jag läser din resa och berättelse känner jag så väl igen mig! Du skriver och berättar så bra. Känner igen mig i allt... träning, hälsa, intag av alkohol, kidsen. Det som skiljer oss är att jag har en man som jag är gift med. Till skillnad från många här inne som har en stöttande partner har jag inte det alls av min. Jag kommer att kika in mer hos dig och snart kommer jag även börja skriva själv, ska iväg till skogen nu! Ha en underbar dag!

God morgon @prinsessa @Påvägmothälsa!

Det är ett gulligt regn med fågelkvitter 🥰 önskar er en bra dag.

Och så vänder jag mig själv på rätt väg igen, med hjälp av viljestyrka, struktur, rutiner och disciplin. När tillvaron ställer som högst krav på mig, då hjälper det ibland att bara göra det jag tänkt och planerat. Inte känna efter eller reflektera, bara göra. Så är det just nu. För att komma ur en ond spiral med dåligt mående som ger dåligt beteende och dålig sömn som alla hänger ihop; så gör jag det jag VET är bra. Utan att känna efter så mycket. Tills marken bär lite bättre under mina fötter.