Senaste kommentarerna i forumet

Dag 3: Ångesten lättar möjligen något. Så är det ju alltid vilket är positivt. Dock fortsatt låg och orolig. Var med en kompis igår. Han drack en öl. Jag hade inget sug alls och avstod enkelt. Nu är ju det inte mitt problem, men ändå.

Försöker fortsätta vara positiv. Inga andra val.

Hur går det för er @lostmind och @LauraE?

Det gick väl bra hos tandläkaren igår. Den ”friska” tanden intill var trots allt inte frisk. Nu uppborrad och blir sedan fortsatt behandlad (rotfylld) av min vanliga tandläkare om en vecka. Har fortfarande ont men inte på samma sätt och inte lika mycket. Köpte en flaska vin på vägen hem från tandläkaren (så onödigt), men jag tyckte synd om mig själv. Idag går jag vidare helt enligt min plan.

Har sagt ifrån och satt ned foten mot min kollega. Berättat om hur jag upplever hennes beteende, olämpliga uttalanden, exkludering. Hon blir ledsen, undvarar vad hon gör för fel och varför det blir fel. Inget hon är medveten om. Förstår inte. Undrar hon hon ska bete sig. Säger som jag sagt så många gånger, att inte exkludera mig. Inte bjuda in på möten med armbågen, att det ger en möjlighet att fundera på om hon vill att jag ska delat eller inte. Hon får mig att vackla, överdriver jag, ska jag glömma och gå vidare, strunta i det hon gör, för hon gör det ju inte medvetet, säger hon.

Jag litar inte på de tankar som jag får, är det mina tankar eller har jag blivit duperad igen? Maken sade, tänk på tankarna som sug, att det är duperade tankar, inte i detta fall av alkoholdjävulen utan av henne. Tankarna jag får gör mig tveksam, ångerfull, osäker, orolig, rastlös, att det är mitt fel, självanklagelser, att jag gör fel. Som sug eller som tankarna efter efter en bakfylla. Ågren. Ja, precis som sug. Sade att jag har inte haft sug på så länge, men det liknar faktiskt tankarna vid sug. Att det är tankar som spökar, men inte verkligheten.

Kommer tillbaka. Ska hålla min linje, stå upp för mig själv, göra det jag kan göra, berätta hur det känns för mig. Jag gör rätt. Pratar också med chefen, han lyssnar men vill inte riktigt ta i detta. Frågar vad jag vill göra, vad jag behöver. Berättar igen, att bli inkludera. Att jag vill berättar hur det ligger till, så han vet. Att jag vill stå upp för mig själv. Inte vill höra på olämpligt snack. Fokusera på uppdraget. Att det enda jag vet är när min anställning går ut och tills dess gör jag det jag kan göra. Att det är han som får fundera på hur det ska tas vidare. Han säger att han tycker att det är bra att jag tar upp detta. Men i bakgrunden finns ett försvar för henne, att hon säkert inte menar något illa…

Vacklar igen. Gör jag rätt? Hon är ju så ångerfull. Men är det ett trix, är det en strategi hon har? Tar på sig allt, går inte i försvar. Är det omedvetet? Men säger min man, det spelar ingen roll om det är omedvetet, det kan du aldrig få reda på. Det är endast handlingarna som räknas, hur hon beter sig. Kommer tillbaka igen. Ska hålla min linje, stå upp för mig själv, göra det jag kan göra, berätta hur det känns för mig. Jag gör rätt. Jag behåller min värdighet, men det är jobbigt.

Ska ta en löpning innan jag startar upp jobbdagen, det kan ge mig styrka och kraft igen och tilltro till min egna förmåga.

Ha en fin tisdag!❤️

@Swesebb Bra att du funderar på varför det ”blir så”. Och finemang att du inte vill att det ska hända igen. För uppenbart kan du inte dricka som förr. Och du vill inte vakna med ångest utan på gott humör med roliga minnen från kvällen innan. Låt inte andras (eller dina egna) förväntningar styra över hur mycket du ska dricka. Planera i förväg. Tacka nej till starka saker (som shots) för då tappar du snabbt kontrollen. Prova alkoholfritt öl. Sätt en tidslimit (efter klockan 11 dricker jag inte) eller annat som kanske låter präktigt, men som gör dig glad dagen efter.

Godmorgon VaraFrisk!! 🌞

En fanfar för dig idag då det är Dag 60 väl! 🏆💐🍀
Hoppas dagen blir fin och var stolt som en tupp över dig själv! 💪🤗
Fundera gärna över en bra dag (med alternativ) som vi kan ses här i Göteborg framöver.

Kram!🥰🤗

@Knaskatten jag hejar på dig... Ska uppdatera min tråd idag om mitt liv som är kaos (som vanligt). Måste säga att jag är väldigt avundsjuk på dig och Vinäger som har stöttande män. Det är inte enkelt att vara i en ny relation och inte dricka alkohol..🙄. Kram

@Me
Hej..
Ville bara hur du hade det.
Du ska veta att du har allt stöd från oss här. Ge inte upp. Du är värd så mycket mer och det blir bättre lovar dig.✌️
Det tar tid men det fungerar. De flesta misslyckas ska du veta men kommer tillbaka. Du skall inte skämmas och ingen här kommer att döma dig.
Ta nu hand om dig
Kram❤️

Godmorgon Vinäger ❤️

Vad skönt att du är där du är nu. Samma känsla har jag för egen del.
Alkoholen har haft sin tid hos oss och nu behöver den inte besvära oss mer.
Nu kan vi slappna av och snart är det tid att låta "vårruset" ta över våra sinnen igen.😁 Kanske vi kan mötas på Villa Belpark i Slottsskogen på en fika?

Många kramar! 🌷💚🌷

@Natalia
Önskar dig en bra dag✌️
Ta hand om dig❤️

@Knaskatten Helt rätt. Man ska säga och göra det man känner sig bekväm med. En paus kan vara hur kort eller lång som helst. Du kommer att berätta när du känner dig redo, precis så mycket eller lite som känns okej för dig.

Med min äldsta dotter har jag tagit pratet i omgångar. Varje gång vi pratar om mitt tidigare missbruk så får hon veta lite mer. De värsta fyllehistorierna behöver dock ingen höra.

Det är viktigt att man har ett svar klart i skallen, så att man inte blir överrumplad. Numer säger jag bara ”Nej tack, jag dricker inte alkohol.” Inget mer.

Ett annat tips är att initiera mer aktiva träffar med kollegor och vänner. Gärna umgås dagtid. Långlunch, hotellfrukost och långfika är riktigt nice. Man blir dessutom väldigt kvällstrött som nykter, så aktiviteter dagtid är att föredra om man får välja.

Jag brukar även träffa vänner och göra en långpromenad i skogen, med medhavd fika. (Innan min knäartros.) Man pratar så bra när man promenerar.

Att bli nykter innebär inte att man ska isolera sig, men man behöver hitta nya sätt att umgås med sina vänner.

Kram 🐘

9 dagar har gått. Utan medicinen som jag måste ta, hade det varit väldigt väldigt svårt.
Förlorade en nära familjemedlem i förra veckan och det hade varit så skönt att få dricka för att komma bort ifrån sorgen. Men nu är det bara att ta tag i den och alla riktiga känslor utan filter.
Just nu har jag inget sug, då jag vet att jag inte kan dricka. Men jag måste ta tag i grunden igen, jobba med varför jag inte vill dricka, så jag inte trillar dit den dagen jag slutar med medicinen (vilket pga bieffekterna jag har, hoppas blir snart).

Godmorgon. Det är frostigt i träden utanför och här serveras gröt till frukost. Inte riktigt vaken ännu....Ha en fin måndag.

Godmorgon!
Idag skiner solen igen.
Har sovit riktigt gott och som @prinsessa säger ångrar man ju aldrig att man inte drack igår.
Ska göra det bästa för att skapa en fin dag och Önskar er detsamma ☀️

@Surkärring Jag såg en opera på teater Tribunal som var helt underbart härlig, Vestalen. Den går tom 23 /3 om du bor i närheten av Stockholm. Operan hade allt, spänning, dramatik, skönsång, vacker musik och publiken fick delta genom att sjunga med och applådera så kul! Gruppen heter kamraterna.se
Gillar Jazz, musikaler , operetter och en hel del annat och försöker hitta lite annorlunda alternativ än operan och dom etablerade scenerna.

Fint att du är ok Vinäger och äntligen fått ur dig din historia. Du skriver att du har funderat på om du är periodare och jag har ju haft liknande tankar om mig själv, men tycker heller inte att det stämmer. Jag tror att beroende har mycket att göra med mental belastning i vissa fall. Så när vi pressar oss över gränsen så är det lätt att hamna där. Och detta i kombination med en beroendeframkallande substans blir katastrofal. Att jobba förebyggande och ta hand om sig själv är ett måste. Så jag tror att din panikångest spelar in.
Många som skriver här är duktiga flickor som pressar sig till det yttersta. Det är väldigt många här som har kämpat för sina barn. Jag tänker ibland att när vi har kört över oss själva så många gånger, du med din panikångest, jag med min smärta, så lyssnar vi inte alltid på stopp och jag tror att det har betydelse.
Jag tror att de med svår ADHD kör över sig själva frekvent och att det är lätt att börja medicinera med bl.a alkohol för att orka och för att stänga av intryck. Såna som Leif GW fascinerar mig, han har hittat nåt sätt att hantera sin tillvaro och sin mentala hälsa, kanske. Så om det inte vore så förenligt med skam, med misslyckande, med ångest att inte kunna hantera alkohol så kanske vi kunde komma längre i vår kunskap.
Och om vi inte hade 1000 fördomar om hur alkoholiserad man måste vara om man dricker handsprit så skulle vi komma ännu längre. Jag tror att det handlar om en kombination av mental aktivitet och beroendeframkallande substanser. Det är lätt att stå bredvid och peka och påstå att jag är i alla fall inte SÅ alkoholiserad att jag dricker handsprit, men efter att ha läst hörinne många år så tänker jag att Vinäger är mindre alkoholiserad än merparten som skriver här och ändå…. Alkohol är en väldigt komplicerad drog och jag tror att bilden av alkohol, alkoholister etc behöver nyanseras för att vi ska förstå komplexiteten. Jag tror att när man dricker handsprit inom loppet av ett par månader från när man drack sist så är det något annat än att beroendet har eskalerat. Ja, jag fattar att man kan lösa det här genom att aldrig ta första glaset, men för mig är det intressant att undersöka mekanismerna bakom. Återfallsprevention handlar om att aldrig hamna där alkohol känns som en rimlig åtgärd och av den anledningen är det intressant att undersöka NÄR den känns som en rimlig åtgärd. Vi är inte maktlösa, men har ibland kanske lite bristande förståelse (och sympati) för oss själva. Vi behöver se steget NÄR alkohol känns som en rimlig åtgärd. Där kan vi jobba, men då länge den som tar till alkohol som en rimlig åtgärd ses som misslyckad kommer vi aldrig dit.
@Vinäger, söstrs mi. Du är bara bäst! (Och för mig är västkusten åt fel håll egentligen, men ska göra ett försök om ni bokar).

@Me, ge inte upp nu. Det finns så många som har kämpat som du härinne. Ibland behöver man ta sats många gånger för att komma över den där jäkla tröskeln. Men titta bara på VaraFrisk t.ex. det går och när det väl funkar känns det plötsligt annorlunda, så fortsätt att försöka. Och skäms inte mer. Här finns många som gjort samma resa.

ISE, ge inte upp nu. Det finns inga hopplösa fall och du skriver här. Du skriver att du inte vågar söka hjälp, så kände jag också, sen blev jag så trött på mig själv att jag gjorde det ändå. Men om du inte vill söka hjälp så finns ett on-lineprogram här som du kan gå. Du kanske också kan söka samtalsstöd av psykolog eller kurator och prata om livet i stort. När man är i skiten är det så lätt att slå på sig själv och bara se misslyckandena. När man kommit ur det ser man sambanden tydligare. Ett sjukt barn, högpresterande kvinna, tröttheten, medicineringen. Fortsätt kämpa, ta en dag i taget. Som du skrev 12 nyktra dagar i januari är bättre än 0. De där sjuka tankarna av självförakt behöver försvinna, för det är inte du. Och det finns ingen anledning till att just du inte skulle klara det. Det som är så konstigt med det är att det som kändes så omöjligt, svårt etc, plötsligt känns plättlätt bara man kommer över den där jäkla tröskeln, så ge inte upp. Jag har varit där, många härinne har varit där. Du klarar det också.

Dag 9 - check. Inga konstigheter. Måndagar är inga alkoholdagar för mig.
I dag frågade en kollega om vi inte borde gå ut och ta ett glas vin snart. Jag svarade att jag har slutat med vin men gärna ses ändå. Hon frågade lite försiktigt om det fanns någon anledning till det, men jag sa bara att det har blivit lite för mycket på sista tiden och att jag har en paus. (Sen är min plan att trivas med ”pausen” och bara inte dricka igen.)
Det var ju delvis sant, men inte helt. Jag känner mig inte riktigt redo att berätta att jag inte klarar av att dricka, att jag är alkoholist. Det är liksom en stämpel jag inte känner mig bekväm med, även om jag förstår på ett logiskt plan att jag är det.
Vet inte om jag kommer att ”komma ut” med det - det känns så privat. Vi får se.
Huvudsaken är att jag inte dricker, inte vad jag kallar mig.

@Adde Läst lite av dina inlägg och tack för att du delar med dig. Hur länge har du varit här på forumet?

@AstridK Jag har en app som heter Nomo. Den håller räkningen åt mig. Idag visar den att jag har varit nykter i 1.135 dagar, tjoho!

Kram 🐘

@Varafrisk
Styrkekram till dig ❤️ Känslor är en färskvara, morgondagen blir bättre! Gott natt 🌟

Tack @Andrahalvlek 🙏!! Känns så bra. När det gått ett 1 år alldeles snart blir det nog inte så mkt räkna dagar mer men just 1 år känns som en bra milstolpe när man kört ”varvet runt”. ☺️

Ska strax lägga mig. Har ledig dag imorgon, ska jobba med steg 1. Känner mig lite ledsen. Var så arg när jag kom hem fr behandlingen idag vilket slutade med att tårarna rann. Kan inte riktigt berätta vad som föranledde min ilska/ledsenhet eftersom jag har sekretess. Jag vill vara i behandlingen men ibland är det svårt men inte svårt som att jag vill dricka för det vill jag absolut inte. Nu ska jag skriva dagbok som vi läser upp på behandlingen kanske kan jag skriva ner lite av min ilska där.

Sov så gott 😴

@Framtid2.0
Precis, vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att vara lagom och ändå står jag där sen och har ångest, skäms som en hund för att jag tappat kontrollen. För mig tror jag att mycket är just det- kontrollen . Även om jag sköter mig oftast så blir jag livrädd över vad som kan hända. Minnesluckor är vidriga .
Jag triggas av att kunna fylla i max 1 eller 2 glas, helst 0 i kalendern. Ångesten har fastnat i mig mellan gångerna, kan tänka på sånt som hänt för flera år sen. Men nu har den minskat nåt oerhört efter att jag inte varit onykter alls. Jag hoppas din ångest släpper snart, var inte för hård mot dig själv, du är här och det är superfint! Du gör nånting!
Träning tror jag är bra! Det hjälper mot ångesten .

En sak som jag lite grann tappat bort, men ändå inte, är min familj/släkt. Jag har uppfyllt en hel del av hennes önskningar. Ibland helt rätt mot min familj men andra gånger för att hon hamnar i en massa teoretiska händelser. Typ, om den gjorde det eller sa så, så måste det bero på exet som gjort så här för att exet vill förstöra våra liv, bla bla bla, liksom. Ja, det är lite som en tidigare president i ett stort land. Han med diverse konspirationer.
Jag klarar inte att hantera det på ett bra sätt. Kan inte med att diskutera saker från ett eller annat "antagande". Då kan ju precis vad som helst hända. Då måste man dessutom skapa ett bra försvar mot något som vi "pratat fram" i teorin. Ja, ni hör ju. Vad kom först? Hönan eller ägget?