Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Jag instämmer med @Ny dag!
Du är en tillgång på forumet🙏🏻

Kram❤️🐬

Hej @Alkenisse och varmt välkommen till Alkoholhjälpen!
Vad fint du delar med dig av dina tankar och om den stora förändring du har gjort. Du skriver på ett sätt som verkligen berör och som går rakt in i hjärtat. Om jag räknar rätt så har du nu varit nykter i 6 månader och 12 dagar, så bra gjort! Du ska verkligen vara stolt över dig själv!

Du skriver att det inte känns lättare med tiden utan att det snarare gör dig orolig över att du ska återgå till dina gamla vanor och börja dricka igen till sommaren. Samtidigt har du bestämt dig och vill verkligen fortsätta vara nykter. Du har ett fint stöd omkring dig nu, vilket gör det lättare för dig att nå ditt mål.

Du har funderingar kring att hantera suget efter alkohol och du vill hitta sätt att hantera det när det kommer. Nu har du skrivit på forumet och här finns det många kloka personer som har liknande erfarenheter att dela med sig av. Ibland det kan det ta lite tid innan en tråd tar fart, hoppas att det hjälper med en liten puff. Du kanske redan har sett det, men här på sidan finns också ett program (som du hittar under ”Stöd -> Alkoholprogrammet”) där en bland annat kan jobba med strategier för att hantera sug och att göra en långsiktig förändring. Kanske det kan vara en hjälp för dig?

Fortsätt gärna skriva här på forumet. Hoppas att du kan hitta något här som kan vara hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen

@vår2022 Bu har jag pratat med grannen och det känns så mycket bättre. Hon såg förvånad ut, hade bara tyckt att det var trevligt. Säger en del om min tolerans tänker jag. Tydligen kan jag prata och vara rolig utan att minnas nåt… just det känns ju nästan ännu värre att veta. Att jag blir nån slags zombie ..😞

@Amanda L
Hej..
Det är ganska så bra med mig.
Gör så mycket att försöka stötta andra här. Går också på AA möte en dag i veckan.
Önskar dig en fin dag med.🌞✌️
Ta hand om dig❤️

Tack @charlie70 🌸 En riktigt liten söt nöt denna bebis. Och frisk. Och alla tår och fingrar. Lik sin gulliga pappa.
Tampats med stress och med den efterhängsen förkylning, min kropp säger stopp och jag lyssnar oftast med ett halvt öra ”ska bara”, idag tänkte jag att på samma sätt som man/jag kapitulerat för att alkoholen är en för svår motståndare- är ju detta med att ”fixa allt” ett svårt måttband.
Så nu är jag hemma och utloggad, snyter mig och sover middag ihop med katterna som ju inte är några ungar längre men väldans fina.
De här vinterns eftervärkar tar hårt på en, men idag är det sol, äntligen. Och torra gator. Jag behöver ner i varv. Ordentligt. Så det blir ett viktigare uppdrag kommande veckor snarare än den tjatiga dieten som förvisso givit resultat.
Läser runt på forumet och försäkrar mig om att det mesta är som det ska, nyktert och bra. Allt annat kommer efter det. Tvekar aldrig någonsin.
Kram på er alla ❣️☀️🌸

Hoppas att det är bra med dig? Ser alla dina fina och stöttande inlägg, i andras trådar. Önskar dig en fin dag!🙏🏻🥰

Tack @Himmelellerhelvete!

@Andrahalvlek ja eller hur! Hade garanterat vaknat med huvudvärk första morgonen och sabbat minst en halv dags härlig åkning! På söndag hade jag legat i ångest flera dagar. Förstört måndagen som familjen skall tillbringa i Stockholm och gå på fotbollsmatch mellan Sverige-Azerbajdzjan. Sabbat 5 månaders nykterhet. Nej tack!

Precis det du säger som folk säger, "är det inte dags för barn snart?" Folk tänker verkligen inte längre än näsan räcker. De kan lika gärna sabba en persons nykterhet som kämpar för livet att komma ur ett missbruk.

Bra input där gällande brorsan. Inte predika utan lyssna. Inte vara påflugen och kontrollerande utan bara finnas där. Resan kan man bara göra själv av egen vilja. Men jag är orolig, han är verkligen en sån där "leva livet som det kommer-människa" Inte den som sätter upp mål och genomför dem.
Han kommer från en gammal relation där allting gick ut på att "leva livet". En kvinna som bestämt sig från början att aldrig skaffa barn. Det var bara fest, resor, alkohol och non-stop aktiviteter. Han med våra gener var dömd på förhand med detta livet. Hon valde att avsluta relationen men de levde kvar ihop som oskiljaktiga vänner. Han slutade aldrig hoppas på en återförening men hon var fast besluten att det bara var vänskap kvar, trots det var hon otroligt svartsjuk när han närmade sig andra tjejer så med hans hopp levde de kvar i en destruktiv vänskap i flera år. Tillslut äntligen tog han modet att dejta en annan tjej och kom ifrån det där och vi alla var så glada för hans skull. Jag vet att han fortfarande saknar sitt gamla liv ibland men samtidigt vill han inget hellre än att skaffa familj nu och renovera huset de köpt tillsammans. Istället sitter han i skiten och redan efter ett år satt sin nya relation på spel, det är så jävla sorgligt.

@Himmelellerhelvette Så var det för mig också i en herrans massa år. Jag var tex extremt rädd för att åka dit för rattfylla. Då skulle ju allt uppdagas och jag skulle vara tvungen att sluta dricka. På slutet var skammen väldigt stor. Även om jag ville bli nykter, så vågade jag inte. Att ”alla” skulle få reda på att jag var en alkis var min värsta mardröm. Just detta att slippa allt smygande och ljugande inför alla var en otroligt stor befrielse när jag väl blev nykter. Och i stället känna en stor stolthet för att ha lyckats bli fri från giftet.

Att ha släppt den där skammen och därmed alltid vara helt ärlig, aldrig ljuga, eller försöka smyga med vem jag är, gör att jag mår hur bra som helst.😍
Något som också har spelat en avgörande roll är att jag inte ältar gammal skit. Att fundera negativt på negativa saker som hänt förr, tillför mig inget positivt.😂 Jag har nog omedvetet använt mig av @vårs mantra med vart uppmärksamheten riktas.😃

För din del så blev det ju ett lite bryskt uppvaknande i och med den där läkarens upptäckt. Men var glad för det! Om det inte hade hänt, hade det säkert blivit värre och värre med tiden. Nu får du minst 10 år extra i frihet, jämfört med mig. 🤗

@Ny dag Lite orolig för min del att du läst boken Tänka klart flera ggr och ändå trillat dit. Hade hoppats att det undermedvetna skulle vara så pass påverkat att det inte blir lockat. Kanske naivt, men jag hade hoppats det. Du skriver också att du mått så bra nykter. Vad hände som gjorde att du återföll? Inte konstigt så klart, men finns något som du tror kan orsaka eller vara extra svårt? Som vi andra kan lära av?
Så bra att du kämpar vidare.🙏🏻🥰

Hej Christian! Skönt att ångesten lättat något! Vad bra att du träffade en kompis igår och kunde skingra tankarna lite (förhoppningsvis) samt att du avstod öl! Jäkligt bra! 💪 För mig går det sakta men säkert framåt. Är låg jag med och har förvisso sug för att gömma mig från verkligheten lite, men vet att jag kommer må ännu sämre. Precis fått antidepressiva som jag har börjat med. Tar en dag i sänder. Längtar till våren, kommer per automatik må bättre, det vet jag. Ska även försöka träna igen. Målet med detta år är att bli den Laura jag vill vara. Jag har inte alltid haft problem med A, kom senare i livet. Så nu hjälps vi åt 🍀

@Challe2022 Och så fint väder idag! Här kommer våren med stormsteg☺️😎

Tack för era reflektioner 🙏 Backen 123 det där med offerkoftan och att saker och ting känns orättvist känns igen. Känns som det är nyss jag fick ordning på den biten. Det kom först med känslan av acceptans. Då först kunde jag ta mig bort från känslan av att jag hade "råkat ut för all möjlig skit här i livet, stackars mig". Jag har gjort mina val (för jag hade möjligheten att välja) och det får jag leva med och acceptera. När den känslan föll på plats kände jag mig först lite bitter på mig själv. Men sen klarnade det och la sig tillrätta. Önskar er all lycka på vägen ❤️

@Torn, jag tror du missförstår mig helt. Du skriver om skam. Jag skäms inte över min historia. Skam är till för att vi ska rätta in oss i ledet om vi gör något som är utanför ramarna. Jag tycker inte idag att det är konstigt alls att man blir beroende av en beroendedrog. Jag är dessutom stolt att jag lyckats slå mig fri från dess klor. Jag har inga problem alls att prata öppet inför vemsomhelst kring var, när, hur eller varför kring detta. Det jag istället sliter med är traumat kring behandlingen av processen. I mitt fall utgick man från att jag inte kunde hantera mig. Gick runt mig och pratade om men inte med mig när det begav sig. Man bestämde över mitt huvud vad jag hade för problem och vad jag behövde. Det jag istället känner är att jag är kränkt. Det är en ännu mer grundläggande känsla. Skam går relativt "enkelt" att bearbeta genom att dela upp allt i beståndsdelar och titta "nyktert" på vad det handlar om. Bena ut det. Det lägger sig även över tid och blir neutraliserat. En kränkning däremot, är något annat. Den kräver upprättelse. Om ni läser min historia som jag ju beskrivit var jag inte så dålig att sos behövdes. Jag gjorde mig kvitt alkoholen på egen hand direkt. Har inte haft ett återfall och tyckte inte det var svårt att lägga av. Jag har aldrig gömt alkohol, jag har aldrig haft en minneslucka, mina barn har inte tagit skada på det sättet. Vad som framkom från deras version av soc rapport var att de önskade jag och min make tog "hand om vår skit". Vi hade mao relationsproblem. Det var snarare grundorsaken än massivt drickande. Det jag sliter med är inte att jag drack. Visst gjorde jag det och lyckades ju bryta den delen. Jag hade inte behövt någon som drämde mig i huvudet pga det. Jag anser att man så evinnerligt gärna vill se detta som enda orsaken till problemen. Det b lir missvisande och inte något som ens mina barn lyfter fram som problematik. Vi hade snarare behövt någon som hjälpte oss reda ut våra känslor och beteendemönster kring varandra. Hitta rätt bland dem. Den delen var det aldrig någon som förstod sig på. Inte psykolog, inte soc. Det förbisågs helt i processen. Det gjorde istället mina vänner och familj. De såg direkt helheten och sambanden. Så soc i vårt fall eldade snarare på problematiken. Fick allt att brisera utom kontroll och tog noll ansvar för det. Vi behöver ta det lite lugnt när vi går in och bestämmer var problemet ligger. Inte vara så jäkla snabba och försöka se helheten samt grundorsaken. Det är mitt tips. Annars är det lätt att man gör mer skada än nytta.

@Jasmine Ska läsa din tråd, vill bara kika in och säga att nu kämpar vi tillsammans här, du som jag har varit på forumet länge och nu är det vår tur att lämna alkoholen. Jag dricker officiellt inte längre och mina vänner börja vänja sig, däremot smygsuper jag hemma när ångesten blir övermäktig vilket gör att mitt mål är att vara alkoholfri. Tror att det kommer vara det lättaste sättet. Idag kör vi nykter🥰

@Vinäger vad glad jag blir av att du hänger kvar!! Tänk vad mycket pepp du gett i det här forumet! Och tack för din ärliga historia. Det är märkligt hur man kan hamna out of control. Jag har funderat lite på min egen situation och en sak jag kommit fram till är att det inte finns någon som "fångar mig när jag faller" och då tar jag till alkohol för att "stänga av". Jag vet att du har din man, men om jag minns rätt var inte din barndom så bra och jag tänker att vi kanske har sår därifrån, att ingen tog hand om oss på riktigt så vi var tvungna att ta hand om oss själva. Ibland blir det för mycket att ta hand om sig själv (och andra) och då behöver vi en ventil som blir alkoholen. Det är bara en teori jag har för mig själv, men kanske har du tänkt något liknande?

Stora kramar till dig!💙💙

@vår2022 Det är så härligt att läsa att du inte känner sug fast du är i en så jobbig situation. Att din kollega inte förstår känns lamt i mina ögon och att skylla på att hon inte gör det medvetet är en klen och i mina ögon falsk ursäkt. kollegan borde vinnlägga sig om att kanske stämma av med dig lite extra. Det kostar inte mycket, och chefen verkar lite platt i mina ögon. Stå på dig och ta hand om dig. Du är en fantastisk person, rakryggad och mycket empatisk. Du delar med dig och stöttar här på forumet och jag skulle önska vi kände varandra på riktigt! ❤️

Tisdag morgon och jag mår bra 🙏 Har just avslutat avsnittet nummer 4 och känner mej starkare. Dricker fortfarande men tänker efter, och supande i källaren känns som ett avslutat kapitel för mej, tack och lov. Små steg framåt, och jag känner att min alkohol reptilhjärna får stå åt sidan för mera sunda beslut.

Dag 61. Inte en tanke på A det är en skön känsla. Ska ut på promenad i solen det är skönt kämpar på en dag i taget.

Fint att ni finns här Vinäger, Knaskatten och Pellis.. Det är några år som vi hängt här i omgångar. För mig är forumet viktigt eftersom jag inte har någon annan att prata med om hur det känns att dricka en osund mängd alkohol. Jag har ingen supportande man som Vinäger och Knaskatten och mina vänner pratar jag inte med om just det här. Det känns som om de ändå inte skulle förstå.

När jag läser mitt senaste inlägg så minns jag hur det kändes att vara utan alkohol- det var bara sååå skönt. Men, det byggde på att jag hade pausat min relation, inte träffade vänner, bara var med barnen, tränade och gjorde yoga. Efter de där 23 dagarna så hälsade jag på en vän och vi var på en stor fest med alkohol. Det var inte det värsta, utan det värsta var att jag blev smittad med Covid och var mer eller mindre sjuk i två månader. Sjuk i min dåvarande tjänst innebar inte att man vilade utan att man förväntades göra allt nödvändigt och leverera på deadlines. Förmodligen därför som min sjukdom blev så utdragen.

Jag var helt under isen hela hösten och minns inte ens om jag drack eller inte, men förmodligen gjorde jag det. Träffade trots det en ny man och fick hjälp att byta jobb i december (min situation var ohållbar). Sen blev det en fantastisk jul med barnen, min första jul ensam med barn (väldigt sparsamt med alkohol). Nyår firade jag utan barnen med alkohol och därefter var jag på resa utan barn med en del alkohol. Resan hade jag planerat sedan länge och var tänkt som en resa ensam med bara vila (ingen alkohol), men det blev med mannen jag träffat, vilket var roligt men inte vilsamt. Jag var inte alls utvilad efter ledigheterna.

Bestämde mig för att göra en ny hälsoperiod och mådde bra igen i februari, hade då tagit paus från min relation. Må riktigt bra gör jag bara när jag inte dricker alkohol, äter bra mat, sover mycket och inte träffar några människor förutom barnen. Och så kan man ju inte leva i längden? Isolera sig hemma med böcker, yoga och barn som nu är så stora att de inte vill umgås. Jag trodde att jag var redo att gå tillbaka till ett normalt liv, men sen började en period med kaos både på jobbet och privat med en man från ungdomen. Jag orkar inte gå in i detaljer, men nu sitter jag här helt utmattad trots att jag är ledig. Skulle ha åkt på en resa till solen, men fick ställa in. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få ihop mitt liv. Ser många här som skriver att man kan umgås utan alkohol, men det är inget som fungerar varken i min nuvarande relation (tillbaka med samma man efter vår paus), med mina vänner, syskon eller någon annan. Jag har bara en vän som inte dricker och hon bor ca 20 mil härifrån. Det är allt.

Jag måste välja mellan 1) må bra som nykter singel utan vänner och bara aktiviteter med barnen och ensam träning/yoga (har inga vänner jag kan träna med eller yoga med) eller 2) dricka alkohol, ha vänner, en man, men vara trött och seg ganska ofta. Det känns lite jobbigt just nu (och ärligt talat har det gjort det till och från under många år). Sen är jag inte heller riktigt säker på om jag dricker för att jag är ledsen eller om jag är ledsen för att jag dricker. Men, just nu är jag bara ledsen trots att solen skiner...

Kram till alla er som kämpar därute 💙

Nu är vi hemma. Resan avslutades med en förkylning. Mannen blev sjuk och kunde inte dricka och är fortfarande sjuk. Om det är förkylning eller alkoholen, som gjort honom mest sjuk vet jag inte? Kanske blir det ändring? Hur som helst, så är jag friare hemma och det är bra för mig.

@Varafrisk Jag fick tipset att haka på dig från @vår2022. Och både du och jag har ju funnits här länge och nu har du verkligen ”fått upp farten” och de nyktra dagarna blir bara fler och fler. Fortsätt så, du inspirerar speciellt eftersom jag vet hur mycket du kämpar för att komma dit du är ❤️!

Vad menar han att du har tyckt hans beteende varit bra och roligt?! Eller vadå?

Jag fick rådet här att prata med mitt ex' chef när jag hade det som värst för några år sedan. Det är tack vare det som han nu genomgår behandling. Inget annat fungerade eller nådde honom, och han hade aldrig sökt hjälp själv. Så det är ett tips till dig. Man kan inte bära någons missbruk helt själv.

Mår lite bättre idag, har varje gång jag vaknade under natten lyssnat på Tänka klart av Annie Grace och tack vare det somnat om ganska omgående. Haft kinetics drömmar där jag slutat dricka a men inte berättat varför och alla runt om kring mig blev arga och inte ville bjuda med mig längre… sen vaknade jag😔 så jag fick aldrig veta hur jag reagerade…. Jag kommer att säga att tillsammans med mina antidepressiva/klimakteriet vill jag inte dricka och att jag mår så mycket bättre utan. Idag nykter och jag ska aktivt lyssna på två nya kapitel från Annie Grace, för nattens lyssningar var bara det som jag redan lyssnat aktivt på under gårdagen. Det måste gjort ngt i det undermedvetna kan man hoppas.

Dag 3: Ångesten lättar möjligen något. Så är det ju alltid vilket är positivt. Dock fortsatt låg och orolig. Var med en kompis igår. Han drack en öl. Jag hade inget sug alls och avstod enkelt. Nu är ju det inte mitt problem, men ändå.

Försöker fortsätta vara positiv. Inga andra val.

Hur går det för er @lostmind och @LauraE?