Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina ord.
Jag går i cirklar och funderar på vad, i hela friden, jag ska göra med allting.
-Å ena sidan vill jag vara själv en stund för att återhämta mig och ge henne lugn och ro. Ingen aning om hur jag ska lösa det på ett praktiskt sätt.
-Å andra sidan vill jag få iväg henne på någon form av tillnyktring. AA möten kommer att vara bra för henne, en lång tid framöver. Där kan hon dessutom vara anonym. Precis vad hon hela tiden önskar. Ja, alltså. Hon vill inte att någon ska känna till hennes problem. Om hon tar in på behandling så behöver hon en sjukskrivning. Då sprids informationen och det är hon livrädd för. Om hon säger upp sig först så behövs ingen sjukskrivning. Hon blir helt utanför samhällets skydd.
-Å tredje sidan. Fortsätta sin idag. Ja, en stund eller tre kan vi göra det men det är inte hållbart i längden. Jag har tålamod och klarar att stå emot mycket men jag behöver leva livet också. Försöker få med henne ut genom dörren på små äventyr lite då och då men det har gått så långt med beroendet att hon inte vill synas ute bland folk...
Jag tror att hon kommer att fortsätta så länge att det bryter ut någon form av sjukdom som blir hennes död. Tror inte att hon själv kommer att fatta beslut om att ge sig in i tolvstegs världen.
Jag kan "tvinga" in henne där genom att meddela hennes arbetsgivare om läget. De är tvungna att agera och hon är tvungen att skriva på avtal om behandling eller så får hon sparken. Det jobbiga är att vi är överens om att jag inte ska göra en sån grej. Om jag gör det så åker jag definitivt ut från hennes liv. Ja, en stund i alla fall.
Hur man än vänder sig så har man ändan bak.
Jag vill vara med henne för att jag älskar henne som person. Omtänksam, varm, sjuk humor, snygg, knäpp och en massa annat jag gillar med henne. Det skulle kännas som en stor förlust att mista henne. Antagligen går livet vidare...

@Pianisten Skidresa låter som en utmaning! Men vilken skidåkning du ska njuta av utan bakrus i kroppen 😍

När folk säger så där ”det ska vi nog ändra på” så är det okunskapen som talar. Jag blev också arg förut, men nu blir jag mer ”jo, när du säger…” Som en obehaglig sanningssägare blir jag - och motparten stänger käften direkt.

Det blir obekvämt en kort stund, men de lär aldrig igen säga något liknande till någon som avstår från att dricka. Och man kan säga det på ett snällt sätt, man behöver inte vara otrevlig.

Det är som när folk frågar ”är det inte dags för barn snart?” Utan att ha en jävla aning om hur länge paret har kämpat för att bli gravid. Att få tyst på sådant dumprat är viktigt, och för att folk ska lära sig behöver man vara lite skarp.

Gällande din bror. Berätta för honom att du vet om att hans drickande har eskalerat, och att hans sambo har sökt hjälp hos er. Säg till honom att du finns här för att lyssna på honom. Bollplanka, stötta, men framför allt lyssna. Få honom att öppna upp sig, tvinga honom att sätta ord på vad han tycker och tänker. Resan måste han göra själv. Predika inte, men om han frågar kan du berätta om dina egna erfarenheter.

Kram 🐘

Jag tänker mycket på alkohol just nu. Inte som i att jag tänker på det och vill dricka utan mer tankar kring alkohol. Funderar mer och mer på om jag ska ta ett ännu längre uppehåll. Förra året drog jag i handbromsen och tog tre nyktra månader. Efter det har jag hållit mig till ett måttligt drickande på det stora hela. Ett fåtal dryckestillfällen per månad och då rimliga mängder. Men det har också gått över styr. Förra sommaren köpte jag en box med ambitionen att den skulle räcka hela sommaren, jag som dricker så sällan nu. Den var slut inom två veckor. Å andra sidan klar förbättring mot sommaren innan då den var slut på 3-4 dagar men ändå så fel. I vintras skulle jag ha en tillställning hemma och hade köpt hem rätt mycket alkohol. Tillställningen blev lugn och städad men när det sen fanns rester kvar så kom dom dåliga vanorna och jag drack nästan dagligen tills det var slut. Inte samma mängder som förr men jag vill inte ta två, tre glas en tisdag bara för att. Det var även ett tillfälle i vintras som gick överstyr men då i form av för stor mängd. Den mängden, ungefär en flaska vin, var standard för dryga året sedan men idag är det ett stort snedsteg. Men jag börjar fundera mer och mer på vilken relation till alkohol jag vill ha. Om jag ens vill ha någon. För ett tag sedan åt jag lördagslunch med några vänner. Samtliga beställde in varsin dryck till lunchen och that's it. Det är en okej relation. Jag uppskattade verkligen det glaset och kände sen att jag hade gjort mitt. Kvällen spenderade jag hemma, drack saft och kollade på en serie. Men jag tycker det är rätt jobbigt att det ändå är tillfällen då det blir fel. För någon som inte har ett problemdrickande kanske inte en vinfylla och några glas mitt i veckan är ett problem men för mig är det det. Jag vill inte ha det så.

Jag räknar inte dagar längre men det är nog cirka tre veckor sen jag senast drack något. Vid det tillfället var det en ensam cider så jag har inget uppehåll pga ny botten. Har helt enkelt inte varit sugen. Men jag funderar på hur jag ska gå vidare. Hur jag vill gå vidare. Att bestämma sig för till exempel tre vita månader känns vare sig betungande eller skrämmande. Jag vet nu, till skillnad från den 19 december 2021, att det inte är några problem. Att jag klarar mig fint utan alkohol. Det som skrämmer mig är att jag blir så osocial. Jag är rätt ensam redan som det är då mina kompisar har fullt upp med familjeliv och de två tjejer jag hängt mest med senaste åren har båda två blivit sambos nyligen. När jag väl träffar någon av dom, eller andra vänner, så är det alltid alkohol inkluderat. I lördags tackade jag nej till bubbel hemma hos en av dom just för att jag genuint inte ville dricka men inte heller orkade stå till svars för det. För jag upplever att jag blir ifrågasatt. Jag vet många här som menar att dom som ifrågasätter antagligen själva har problem. Så kanske det är. Men jag är inte redo för att säga att jag inte vill dricka. Att antyda att jag har problem. Och jag vill heller inte sätta mig i situationen där jag dricker för någon annans skull. För att slippa frågorna.

Vet inte vart jag vill komma med detta svammel men ville ändå få ner tankarna i min tråd. Jag är inte aktiv här längre, vare sig läser eller kommenterar men jag gillar att ha mina tankar och framsteg (för trots snedsteg är jag väldigt stolt över de stora framsteg jag faktiskt gjort enligt mig själv) någorlunda samlat här. Och de tankar jag tänker nu är faktiskt rätt nya för mig. Har jag kanske fått nog? Är det ditåt det barkar? Jag vet inte. Just nu tänker jag att jag fortsätter som nu. Det vill säga helt nykter. Hur länge vet jag inte men just nu känner jag verkligen inget sug alls. Möjligtvis efter den där enskilda drycken till helglunchen men inte det minsta sug efter vinaftnar med vännerna. Och definitivt inte efter ensamvin en vanlig sketen vardag. Jag får väl återkomma när jag samlat tankarna en aning.

@Ny dag Tack🥰 Ja, denna gången klarar vi det💪🏻

@LauraE Ja, jag tänker att det är klart att du får hänga på. Träffar som man pratar om här på forumet måste väl vara för den som vill hänga på annars får man väl ta reda på varandras kontaktuppgifter och maila/skriva på messenger. Jag vet faktiskt inte vem det är som drar ihop t träffen eftersom den är tänkt att vara på Västkusten.

Kram🥰

@Ny dag Tack🥰 Ja, denna gången klarar vi det💪🏻

@LauraE Ja, jag tänker att det är klart att du får hänga på. Träffar som man pratar om här på forumet måste väl vara för den som vill hänga på annars får man väl ta reda på varandras kontaktuppgifter och maila/skriva på messenger. Jag vet faktiskt inte vem det är som drar ihop t träffen eftersom den är tänkt att vara på Västkusten.

Kram🥰

@LauraE Bra jobbat! Att ha klarat nio dagar är stort med tanke på hur du mådde när du skrev ditt första inlägg. Ta en dag i taget.

Heja heja dig💪🏻

Kram🥰

@Ny dag Det är jobbigt att börja om, men jag tror du är närmare målet nu än förut. Man lär sig… 🙏🏻❤️Har du hört ”Äntligen en ny dag” med Nynningen. Värd att lyssna på!

@LauraE Jag skriver ganska utförligt i alkoholkalendern också. Tänker att jag kanske kan se ett mönster om jag skriver upp vad jag tänker och gör varje dag. Eftersom jag också ska fylla i sug mm på samma sätt. Jag tror det är bra som du gör att hitta vad som triggar… Kram!❤️

@Vill Bara Sluta, hur mår du ikväll?
❤

@Kristoffer Jag har funderat på aa möten, men att faktiskt gå till ett skulle kräva alkohol, och hjälp att ta mig dit.. och nej tyvärr finns det ingen i min närhet som jag känner att jag kan varken lita på eller prata med

@Pianisten Jag blir så irriterad på de där kommentarerna ”Det ska vi allt ändra på!” Men ju fler gånger man råkar ut för dom och ju säkrare man är på att man inte vill dricka desto lättare blir det, tror jag.

Kul att läsa att det gick så bra med grabbgänget den kvällen❤️

@majken_r Kan inte med ord beklaga på det djupa sätt som jag önskar, finns inga ord som är så djupa utan bara känslor❤️Önskar verkligen du får allt stöd som finns och finner all styrka du behöver inom dig❤️Kram

@Framtid2.0

Du låter som mig, eller så låter jag som dig. Jag har verkligen inga problem att inte dricka. Jag kan gå månader utan att dricka. Månader att dricka normalt men jag vet inte vart gränser går för vid vissa tillfällen känner jag mig fine, sen vaknar man och undrar vad som hände.

Jag har tidigare i livet festat och druckit mycket. Hela livet var en fest. Sen fick jag barn och livet tog en annan vändning. Jag dricker helt ärligt väldigt sällan alkohol några gånger per år men då jag gör det verkar min hjärna och kropp tro att jag kan dricka som förr. Några shots och 6 starköl. Sen vaknar man med ångest och undrar vad som hände. Det händer kanske en gång per år att det blir så men jag vill inte att det skall hända alls. Jag vill kunna dricka måttligt i alla situationer och inte enbart vissa.

@CarolineG på det du beskrev i tidigare inlägg så dricker han mer än bara lite lullig. Kanske ni kan bryta kontakten en tid så du kommer ifrån lite o kam tänka på annat. Ni har trots allt gjorts slut och flyttat ifrån varandra. Svårt att gå vidare om msn har kontakt hela tiden tänker jag.

@Kärringen

Ge inte efter oavsett vad som händer.
Men hämta katten. Den vänjer sig o missbrukare ska ej ha djur.
Eller omplacera.
Använd den inte som en ursäkt för kontakt.

Och… var rädd om DIG oavsett dödsfall eller vad som.
Gå vidare ❤️

Hej,
Tack snälla för att ni delar med er och får mig att förstå att jag inte är ensam. Jag är dotter till en mamma som har varit alkoholist sedan jag var barn. Genom hela uppväxten fick jag ta ett ansvar som inte var mitt. Känslan av oro och rädsla som jag ständigt upplevde då lever jag med än idag. Samma sak med de nedvärderande saker som hon sa när alkoholen talade. Sådant sätter spår och gör att man även som vuxen tvivlar på sig själv, sina känslor och sin förmåga att fatta egna beslut. Jag är idag vuxen och har tre barn som samtliga närmar sig tonåren. Min mamma lever ensam och fortsätter med sin problematik vilken inkluderar svåra perioder med drickande och skuldbeläggnig av mig och min bror. För det är ju alltid vi som gör fel och är elaka när vi konfronterar henne... Precis som flera av er skriver trodde jag att jag var klar, att jag hade varit den starka som kunnat hanterat detta och att jag skulle ha förmågan att avskärma mig. I motsats till detta har jag nu, i takt med att mina egna barn blivit större, insett att mina upplevelser i stället kommer i kapp mig. Känslan av svek och besvikelse blir nu i stället större då jag förstår vilket svek min mamma har utsatt mig och min bror för. Jag skulle aldrig kunna göra mot mina barn vad hon gjorde mot oss! När man var barn så var detta vardag och man visste ingenting annat. Nu när man är vuxen och har egna barn, som behöver en oerhört mycket, så förstår man mer innebörden av det man själv varit utsatt för. Jag känner också väl igen känslan som vissa av er beskriver beträffande att man inte kan bli från situationen. Man oroar ju sig självklart fortsatt för den man älskar och bryr sig om. Senast i helgen blev jag och min bror fullständigt svikna igen till följd av hennes lögner. Skällde ut henne och försökte få henne att förstå hur detta påverkar oss. Som vanligt var det hon som var offer.... Känner mig bara trött och uppgiven och undrar hur jag ska vända mig i situationen.

Jo jag känner viss kontroll nu men idag är suget sjukt 😑...
Christian, börjar känna samma. Har vart rädd för att bli nykter. Nu när jag är det så känns det ganska bra.
Idag åker jag tåget hem, längtar till bistron.
Nu tog jag till drastiska åtgärder och betalade alla räkningar och slängde in nästan alla pengar på Avanza och låste dem i aktier 😅 lite fickpengar kvar bara.

@Varafrisk @Vinäger @Andrahalvlek @Torn @vår2022 @Sattva Varm i hjärtat av era ord och ert stöd❤️

@LauraE Blir närapå tårögd över dina vänliga ord. Tack. Får arbeta mig igenom skammen från helgen och behålla målfokus: att bli alkoholfri. Tänker att även om jag inte sticker dagligen så kan jag ändå använda mig av en dag i taget-strategin för att arbeta upp resiliens och någon form av tro på mig själv. Lika viktigt att min partner känner att jag vill och kan förändras. Tack igen, det betyder mycket.

Man vill gå in och skriva med jämna mellanrum men veckorna flyger fram och är begränsade av både tid och ork.

@Andrahalvlek grabbhänget gick "ok". Känslorna gick upp och ner och det var faktiskt ganska jobbigt till en början men det vände till en bättre kväll. Minns själv förväntningen inför en ölkväll som märktes på mina vänner och under den första timman kände jag mig lite utanför. Sen när man sitter bredvid blev det lika tydligt hur snabbt de första ölen vänder över till mindre energi och efter ett tag kände jag mig börja komma ikapp.
Efter lite matlagning tillsammans och middag hamnade vi i soffan och då kände jag mig betydligt positivare. Jag såg en kopia av mitt gamla jag i en av mina vänner som satt mitt emot och pinade sig för att kväva gäspningarna och hålla ögonen öppna vid 21-tiden. Istället kände jag en härliga känslan att vara aktiv i samtalen, intresserad av mina vänner och mådde prima. Enligt min plan fick vi dessutom planerat lite aktiviteter framöver! Jag tackade för mig vid 23-tiden och var nöjd med kvällen.

@Sisyfos ja det är verkligen intressant. Ändå blundade jag för sanningen den sista tiden trots att den var uppenbar. Varje helg jag drack så hade jag en oro och ångestkänsla på söndagskvällen som satt kvar i ett par dagar. Såna känslor äter energi, gör att du gör fel val och vill trösta dig på destruktiva sätt. Framåt onsdag lättade det och vid kommande fredag blundade jag igen och gjorde om proceduren. Denna karusell av bara två dryckesdagar i veckan.
Som du säger är jag också rätt säker på att många av andras reaktioner på din nykterhet är en förlängning av deras egna tankar om sin konsumtion, det är en skam att vara den i gruppen som tar bullen. Det märkliga är att jag ofta också känner en märklig skam över att vara den som avstår bullen. På samma sätt där är det lätt för de "i gruppen" att luta sig mot varandra, ifrågasätta och utstråla att det är du som är annorlunda. Men så länge du själv vet att du gör det du mår bäst av så spelar det väl ingen roll?

Har en tyngd i bröstet idag, situationen med min lillebrors alkoholproblem har eskalerat. Han har en relativt ny relation, de träffades förra året och har nu köpt hus för ett par månader sedan. Hon har nog inte sett eller velat se allvaret innan men nu har hon sökt sig till oss för att det börjar bli värre och hon behöver stöd.
Jag måste hjälpa honom på nått sätt innan det är för sent och vrider och vänder på tankar, han är blott 30 år gammal. Vi är ganska olika, jag skulle aldrig få med honom till gymmet eller ut på en löprunda så den vägen kommer inte fungera. Jag måste försöka använda min erfarenhet på ett annat sätt. Jag vet ju väl vad som inte fungerar. Att skuldbelägga, anklaga och säga saker som att "du måste sluta". Men var ska jag börja. Jag tog ju ett snack med honom för några veckor sedan och det var väldigt bra. Han är väl medveten själv om sitt problem och vill verkligen fixa det och kände med hus och sambo att det var dags för en nystart. Jag hoppades så att det gått framåt nu men detta var en kalldusch.

Som om inte den här grabbträffen räckte som utmaning för en tid kommer redan i veckan nästa superutmaning. Jag skall åka på skidresa med jobbet, -en kollega och två kunder. Det kommer gå bra, det är en aktiv resa och jag älskar skidåkning. Vi har planerat mat- och dryckesinköp så sent som idag och jag har klargjort för de andra var jag står så det inte är några frågetecken. Sen så sorglig som vår kultur är så log de och sa "det skall vi nog se till att ändra på". Jag tar det inte så illa som det låter men med nyktra öron så är det såna uppvaknanden var och varannan dag hur det står till i vår kultur. Jag matar mig just nu med motargument och vill se till att de har fel.

Blev mycket att skriva om idag av vilt och brett.

Dag 9 sedan det hemska.
Fortsatt mycket tankar kring det hela och min livssituation. Känner av emellanåt när autopiloten mot bolaget vill slås på. Försöker i nuläget att identifiera tankar och händelser som gör att autopiloten vill gå igång. Skriver ner en lista och kör nu en identifieringsperiod. Om några veckor/månad ska jag se över denna lista och analysera och sammanfatta vad det är för mönster som gör att jag vill ta till A. Därefter måste jag jobba med mönstret och bygga nya rutiner/tankar som gör att autopiloten sakta dör ut.

Hakar *

Hej! Följer lite olika trådar! Ser att man eventuellt planerar att träffas, om jag inte har missuppfattat något så halkar jag väldigt gärna på! :)