Senaste kommentarerna i forumet

@Jasmine Verkligen underbart att se livstecken från dig också plus alla andra som hängde här inne när jag också fumlade omkring. Hoppas allt reder upp sig så du kan börja må bättre! Kram

@Sorgsen-sorgsen Vi ska klara det här!

@Amanda L

Ska leta upp det, tack.

Dag 2: svårt att sova. Skammen är förlamande. Mår fysiskt bättre men fortfarande påtaglig ångest. Kommer inte ha några problem med att inte dricka tills nästa festtillfälle. Det är min utmaning.

❤️❤️❤️ stor kram till dig, förstår att det är smärtsamt. Och kommer nog vara det ett tag, helt förståeligt. Men tänk vilken styrka du besitter, som vågat lämna och hittat ett nytt hem till dig och ditt barn. Var stolt över det och låt det ta tid att landa, och tårar och sorg behöver få plats innan man kan gå vidare.

Jasmine! Berätta om allt. Hur går det med nykterheten? Och med livet i övrigt? 😽💞

Wow, vilken dramatik. Och hurra och grattis till dig att du har klarat dig igenom och mår så bra nu! Så modigt och starkt.
Du och jag har tur som har så fina män vid vår sida, som hjälper och stöttar. Utan min man hade jag säkert supit ner mig totalt.
Ha kvar din tråd och kom in och skriv lite när du känner för det. Det är så fint med gamla ansikten (som man aldrig har sett 😸) och med folk som lyckats. 💞
Så glad för din skull!

@Jasmine ÅH heeeeej! Kul att se dig också. Eller vad man ska säga. 😸 Hoppas allt är bra? Hur går det för dig? Har tänkt på dig!

@Vinäger SÅ härligt att höra att det går bra!! Ska genast gå in och läsa i din tråd. Jag känner att det är sista gången nu. Att Herr Knaskatt sa att jag var alkoholist… det var liksom droppen (he he). Då KAN jag inte dricka. Det går liksom inte. Det är som att vara allergisk mot nötter, det går liksom inte att kompromissa. Tidigare har jag liksom lurat mig själv att jag kanske har lite ”problem” men jag är ju inte alkoholist, liksom? Men när han sa det var det som om allt förändrades. Den här gången ska vara den sista.

Dag 8 förlöpte utan några konstigheter. Jag sov över 10 timmar i natt men kände mig ändå trött när jag vaknade. Jag har nog lite att ta igen tror jag. Känns så skönt att vakna och veta att vad jag än känner i kroppen har det inte att göra med att jag har druckit. Känner mig liksom renare på något sätt. Det är otroligt skönt.

@Christian Ska finnas AA online.

@Vinäger du kan väl finnas kvar en stund till och hjälpa mig att bolla lite tankar. Vilken resa du har gjort. Kramar ❤️

Samma mönster ska det vara som det följer 😉

Nordäng, vad fint att läsa, du var en av dom jag tog rygg på och som förde mig framåt i min resa. Jag är ca 3 år efter dig och jag tycker stundtals att allt är sorgligt och förbannat orättvist att jag skulle drabbas av alkoholdjävulen i mitt liv, offerkoftan var bitvis tung att bära.
Just det ni skriver att man lär sig av erfarenheter och det gör en till en bättre människa, minns jag från den tiden och jag minns min inställning att just den här erfarenheten kunde jag vara utan, jag ser inte nyttan än men förhoppningsvis kommer den. Jag läser här inne ibland och jag känner en sorg för alla dessa dom som börjat sin resa bort ifrån, där drömmar och minnen ska börja blekna i kampen mot den sjuke, det är så märkligt att det följer ett mönster. Men vi Nordäng och många med oss är igenom och vi vet det blir bra till slut ❤️

@Vinäger Tänker också att vi behövs. Tillfrisknandet är inte svart el vitt utan kan innehålla lite blandfärg.

Vi som deltar i den behandling jag går i nu är i olika åldrar och våra bagage ser väldigt olika ut men det spelar ingen roll för den gemensamma nämnaren är beroendet.

Ses gärna på Västkusten i sommar👌🏼

Kramar 🥰

@Vinäger Tack för att du skriver och så naket beskriver din slutetapp i ditt tillfrisknande🙏🏻🥰

Nej, det finns inga bestämda vägar och vad som gör att vi till slut är ”där” som jag brukar säga är också svårt att säga. Det viktigaste är på något vis att få frid i sitt inre.

Hur du gör om du stannar kvar på forumet är ditt beslut men du tillför mycket❤️

Grattis till ditt goda liv och att du är du🌟💪🏻🥰

Varm innerlig kram❤️

@Vinäger saknar dig också! Det är sådär med mig, men det kanske blir bättre 💙

Vad härligt att läsa! Jag tror som du, allt man går igenom bidrar till den man är. Varje relation lär en något man behövde lära sig.

Grattis i efterskott, Mrx! 🌸 Hoppas att vi får tillfälle att träffas igen.
Kram kram

Åh, Majken, så oerhört sorgligt. 💗 Har nog inte skrivit hos dig tidigare, men vill visa min medkänsla och skicka många innerligt varma kramar.

Hej Knaskatt och välkommen tillbaka, även om det som vanligt är dubbla känslor där. Känner att jag vill använda det lite slitna uttrycket "någon gång är den sista". För mig tog det många år här, men jag skrev nyss i min tråd om hur det gick till när jag till slut blev nykter. Önskar dig lycka till.

Måste också säga hej till Jasmine! Så längesedan. Hoppas allt är bra med dig.

Kram till er båda

Varafrisk, du är ju bara bäst. 💗 Tack för att du svarar och förklarar. Känner lite som du, har varit här länge och det tog flera år innan jag blev helvit. Men jag tänker att vi behövs, vi som inte gjort allt förjobb innan vi började skriva här. Att andra får se olika processer. Det är inte "bara att bestämma sig". Har nyss skrivit ned avslutningen på min nykterhetsresa. Lite läskigt, men samtidigt skönt att få ett avslut.

Finaste du, tror att vi tar oss mot västkusten i sommar. Hör av mig i god tid i så fall. Vi är ju ett gäng som har pratat om att träffas och jag hoppas att flera vill och kan hänga på. Hur vi styr upp det får vi kika närmare på.

Kram kram 💗

Har ju länge tänkt berätta om hur det varit för mig sedan i somras. Läser hos både Varafrisk och andra om olika sätt att bli nykter på och blir så glad över att flera slår hål myten om uttrycket "man måste bara ha bestämt sig". Om det vore så för alla vore det inget större problem. Då var det ju bara att just bestämma sig. Så för att det funkar för en del, så gör det alltså inte det för alla. Tack alla ni som hjälper till att nyansera. 💗

Ja, tänk så olika vi är. Jag har ju haft en mycket annorlunda resa mot nykterheten än vad de flesta har. Visste redan för mer än fem år sedan, då jag började skriva här, att jag ville och skulle vara helvit. Helt övertygad om det.

Hade inga problem alls att sluta. Njöt av varje nykter dag och var hög på känslan. Glädje- och segerkänslor över att jag lyckats. Tills jag flera månader senare stod där med flaskan i handen - skräckslagen. Om och om igen.

För att göra en lång historia (lite) kortare:

Efter flera år bestämde jag mig till slut för att använda min näst-bästa-strategi: dricka en gång i veckan för att inte supa ihjäl mig. Så kändes det. På något konstigt sätt funkade det. Jag blev en som inte dricker - i smyg.

Efter närmare två år som främst lördagsdrickare tänkte jag testa helvitt igen. Detta var efter vår första semesterperiod i somras, då vi druckit några öl lite nu och då. Ingen fylla eller några skandaler. Men så himla onödigt. Sagt och gjort. Jag var otroligt peppad och lika övertygad som alltid. Inte en jobbig stund. Efter ett par månader stod jag och halsade Alcogel - igen. Helt utan planering och totalt skräckslagen.

Involverade min man som först och främst såg till att jag slutade med handspriten. Efter några veckor med den mådde jag inte bra (dagens underdrift...). Fy f-n så sliten jag var. Halsen värkte och ångesten gick att ta på. Mannen var förstås förtvivlad och förstod att det var extra allvarligt med mitt missbruk. Jag drack då whisky under ett tag för att överhuvudtaget kunna reda ut min situation.

På jobbet höll jag på att avsluta ett jätteprojekt som jag arbetat med mer eller mindre i flera år. Kände hur nära en total kollaps jag var. Tog till slut kontakt med min husläkare, samma som räddade mig när jag senast kravlade på botten i slutet av november 2018. En helt fantastisk man. Han sjukskrev mig på deltid under en period mot att jag lovade att sluta dricka. Då hade han ingen aning om att jag drack från morgon till kväll och gjort så under en längre tid. Självklart betättade jag inget om handspriten heller. Jag sa att jag ibland lugnade mig med ett par glas whisky någon dag i veckan.

Helgen efter sa jag till min man att nu dricker jag för sista gången. Jag hade en vilopuls på nästan det dubbla mot vad jag brukade ha. Jag sjukskrev mig heltid en vecka och för första gången hade jag riktig abstinens. Sedan jobbade jag på och rodde allt i land. Nykter, förstås.

Detta är nu flera månader sedan och jag vet inte vad som hände. På ett sätt ingen skillnad mot mina tidigare övertygelser. På ett annat, kanske ett totalt lugn. En positiv tomhet. Antagligen blev jag livrädd över att dricka Alcogel i flera veckor. Det är ju liksom farligt på riktigt. För att inte tala om hur alkoholiserad man är om man gör det. Det finns liksom ingen fundering över detta. Det hade jag i och för sig erkänt mig redan för många år sedan, men det blev ändå ett steg till.

Jag har ju aldrig skilt på vilken alkohol jag hällt i mig. Gjort häxblandningar på alla slattar jag fått tag på. Har på egen begäran inte haft tillgång till någon alkohol hemma, sedan jag 2017 berättade om mitt smygdrickande, då den varit inlåst. Men steget från att halsa ljummen vodka direkt ur flaskan till att dricka handsprit blev ändå ett verkligt uppvaknande. Som sagt, det är ju farligt på ett annat sätt.

Utan att informera om vad som föregick min totala nykterhet berättar jag gärna för andra om att vi kör helvitt sedan en förhållandevis lång tid. Mannen hänger på trots att inte har alkoholproblem. Jösses, vad har jag gjort för att förtjäna denna man sedan mer än 35 år... 💗 Jag använder bland annat min panikångest som en av orsakerna till att jag slutade, vilket iofs också stämmer. Slutade med koffein i samma veva av samma orsak och visst mår jag bättre psykiskt. Lite instabil någon dag här och där, men det är ju inget mot veckorna före stoppet. Allt, precis allt, bleknar i jämförelse med detta.

Herregud, jag höll på att bokstavligen supa ihjäl mig på kort tid.

Sedan vi slutat dricka har vi varit på både semester, hotellweekend och kryssningar. Inga problem alls. Vi myser dock mest här hemma och gör helgen festlig när vi känner för det.

Nu blev det här lite svamligt, men jag kände att tiden nu var inne för att berätta slutet på min nykterhetsresa. Skammen har jag släppt helt här på forumet. Annars hade jag inte vågat skriva om det onämnbara, vilket Alcogelen definitivt tillhör i normala fall.

Är det någon som funderar över något, är det helt ok att fråga.

Jag brukar säga att min tråd ger en riktig berg- och dalbaneläsning. Så mycket hopp och förtvivlan, glädje och sorg, humor och allvar, toppar och dalar. Det känns därför oerhört skönt att få sluta på topp/toppen.

Ha det gott och tack till alla er som funnits med mig genom åren. 💗 Har ännu inte bestämt mig för att sluta skriva helt. Vi får helt enkel se.

Kram kram

@Framtid2.0 Jag är likadan. Alltid fullast på stället. Festens centrum och det var kanske okej för typ 10 år sedan men jag har inte lyckats släppa det vilket är så sorgligt och har kostat och fortsätter kosta så mycket. Jag måste acceptera att jag inte kan dricka och helt "enkelt" avstå. På tok för skadligt för mig och jag kan inte dricka och ha kontrollen samtidigt så jag måste välja det senare.

God kväll @LauraE,

Det låter hemskt. Känner för dig. Det känns så bottenlöst att man vill kliva ur sitt eget skinn. Fångad i sin egen kropp. Jävligt svårhanterat med så starkt självhat.

Vad bra att du gick på mötet - och att det kändes så bra! Känns som att det kan bli det verktyg du behöver för att fortsätta ditt tillfrisknande. Tror jag hade reagerat likadant i den miljön, börjat gråta direkt. Tyvärr finns inget AA där jag bor. Kanske hade gått om det funnits men svårt att säga om jag vågat. Modigt och starkt av dig att agera och gå dit! Men jag behöver nog prata med någon professionellt. Ska kanske försöka hitta någon online för jag kan inte tillåta mig själv att fortsätta så här.

Hej @lostmind,

Ja det är ju rent ut sagt en form av självplågeri, som i mitt fall också går ut över min partner. Jag förstår precis hur jobbigt det måste varit på jobb och dessutom att få det påtalat. Har hänt mig också. Mer än en gång. Det river i själen.

Ja spriten är en stor bov i dramat. Det som ger mig minnesluckor även om tonvis med öl kan göra det samma. Men dricker jag inte öl dricker jag inte sprit så får sluta med det helt. Vilket jag "försökt" innan.

Jag mår rätt kasst fortfarande. Bakis illamående men också så fruktansvärt att tänka på vad folk säger om mig idag efter min karatefylla igår. Imorgon är en annan dag. Den blir nykter - dag 2!

Tack för inlägg men eftersom det är min tråd tänker jag att vi kan avsluta den här diskussionen nu gällande mitt ”vara där”.
Jag är förmodligen unik på så vis att jag har skrivit här under dryga tre år när jag har varit aktiv men inte mer unik än alla som försökt sluta dricka innan man började skriva här på forumet.

När det gäller behandlingen som jag går så är det statistiskt sett så är det så att fyra av tio blir nyktra genom denna behandling. Vet inte riktigt hur man räknar men om jag förstått det hela rätt så är det inte så att det är endast fyra stycken i min grupp som kommer lyckas. Det finns några i min grupp som inte ville vara i gruppen från första början utav av olika anledningar. Vi har alla väldigt olika bakgrund men en sak gemensamt, beroendet. Både i behandlingen och på de möten som jag har deltagit i är det flest män. Jag har endast stött på någon enstaka kvinna i min ålder. När jag har kommit mycket längre i min nykterhet så jag är stabil vill jag på något ideellt vis arbeta för att det inte ska vara så stigmatiserande att vara alkoholberoende.

I helgen har min man och jag varit bortresta och idag satt vi utomhus och drack kaffe. Det kommer en man i 30-årsåldern som sätter sig bredvid oss. Han har i sitt sällskap en yngre kvinna och två kvinnor i min ålder. Han hälsar artigt och växlar några ord, plockar upp en liten starköl och ett ölglas ur ryggsäcken. Säger till mig och min man att en öl måste man ju få unna sig i det här vädret. Han säger ”Swedish fika” t sitt sällskap. Min man och jag säger bara ”ja”. Jag orkar inte kommentera mer men det skulle varit intressant om jag hade svarat”jag är alkoholberoende så jag dricker inte öl..deltar dessutom i en behandling”. Om det händer igen kommer jag göra det tror jag.

Kram t Er alla här på forumet❤️🐬

@Christian Tack snälla för ditt svar! Ja det är så himla tråkigt att man skall ha det problemet. Hade önskat att jag var som dom flesta av mina vänner. Dom känner när det är för mycket och slutar dricka och går hem!🙏🏻