Senaste kommentarerna i forumet

@Christian Tack snälla för ditt svar! Ja det är så himla tråkigt att man skall ha det problemet. Hade önskat att jag var som dom flesta av mina vänner. Dom känner när det är för mycket och slutar dricka och går hem!🙏🏻

@@JoLi Tack för ditt svar. Låter som att det kanske kan funka för mig med. Det gäller nog att se till att ha kontroll hela tiden men det är inte lätt. Det är så märkligt att när man vet att man kommer få den fruktansvärda ångesten efteråt så gör man det igen?😮

@@JoLi Tack för ditt svar. Låter som att det kanske kan funka för mig med. Det gäller nog att se till att ha kontroll hela tiden men det är inte lätt. Det är så märkligt att när man vet att man kommer få den fruktansvärda ångesten efteråt så gör man det igen?😮

@Varafrisk Grattis till nykter tid! Jag bryr mig inte om hur och varför, huvudsaken är ATT det fungerar. Du fick möjlighet till behandling och var modig nog att ta den chansen. Gott så!
Jag blir glad när någon har hittat en väg som fungerar för dem, särskilt om det är någon av oss som har haft lite svårt "att få till det" ( för tydlighetens skull: med nykterheten 😇).

🤗👏

@Vill Bara Sluta, egentligen vill vi ju. Jag vill jättegärna och du med. Sen är det ju till att hålla i det där jag-ska låtabli-tänket när suget slår på och tankarna upplevs verkningslösa.

Mot en ny vecka ✊️

Jag kan förstå vad Varafrisk menar med att ”vara där”. Innan mitt ”vara där” hade jag mycket av ett undvikande beteende. Med ett undvikande beteende avfärdar man känslomässig information och koppla bort sig från det som skapar det känslomässigt laddade känslorna. Ett undvikande beteende innebär att man undviker eller blundar för sina problem och istället tar till andra strategier; som att helt förneka att problemen finns eller att ta till alkohol för att få glömma dem en stund. Jag visste att jag hade problem sedan länge, men undvek det.

Denna gång är också mitt enda riktiga försök att sluta helt, jag ”var där”, stjärnorna kanske stod rätt😂 och jag undvek inte längre de känslomässiga laddade känslorna. Jag hade motivation och en styrka att orka försöka sluta dricka. Värdet av att sluta hade blivit så mycket större än att fortsätta dricka. Det fanns en större vinst i att sluta och det var värt kampen. Mitt att ”vara där” innehåller något slag andligt, en styrka och en andlig kraft, en tro på sig själv och sin förmåga😁

@Ny dag Vi gör så🙏🏻❤️

@majken_r Åh, så otroligt sorgligt 😢 Bortom allt förnuft, jag förstår att du inte alls kan ta in hur illa det är. Tack och lov att du är nykter och närvarande i nuet. Nu, nu, nu. Vara tillsammans så mycket som möjligt, impregnera er i varandras kärlek.

Tack för att du berättar. Ingen lovade oss evigt liv och hälsa när vi blev nyktra, inte heller våra anhörigas. Men att uppleva glädje, ilska, vanmakt, sorg utan filter är så viktigt mitt i det svåra.

Kram 🐘

@Charlie70 Hm, det är faktiskt bara av rent intresse, inga baktankar alls som jag frågar Vara frisk detta. För mig är hon lite unik, just i detta att det varit så svårt att "nå fram", eftersom hon inte "varit där". Jag är bara helt genuint intresserad av vad som hände. Jobbar med människor i förändringsprocesser o tänker att jag kan lära mig från detta.

Gällande mig själv, blev jag medlem här redan 2015. Min resa finns att läsa. Haft samma nick i alla år.

@Varafrisk
Men för mig handlar det inte så mycket om ” oro att någon tar barnet ”. I mitt och mångas fall handlar det om en annan vårdnadshavare som utövar psykisk/fysisk misshandel (ej öppet förstås). Jag vill INTE att den andra vårdnadshavare ska få kännedom om mitt tillstånd för det leder till större stress för barnen när ens ex trakasserar en för detta (när ingen hör). Jag har varit där. Soc lyssnar ju inte när jag ber om ” kontakta inte den andra vårdnadshavaren för det leder till större helvete!!!”. Hade jag haft genuin oro kring mitt barn i min närvaro så hade jag tveklöst gett bort barnet till pappan och sökt vård/soc. Men nu handlar det om att jag på mina barnfria veckor dricker allt för mycket alkohol, detta hör varken till mitt barn eller mitt ex. Men ändå likt förbannat ska den andra vårdnadshavare informeras om mitt privatliv och tillstånd så att han kan gotta sig i detta. Nej tack! Är det inte bättre att man ser över dessa brister så att fler vågar söka och bli friska istället =mindre oro för barnen i det långa loppet!? Självklart är det bra att soc finns, MEN jag upplever att orosanmälan slängs till höger och vänster hur lätt som helst, det är fel det med. Jag är knappast ensam om detta.

@majken_r Låt aldrig hoppet försvinna. ❤️❤️❤️

@Charlie70 Tjenare! Jag läste om din skidåkning förresten! Riktigt härligt! 🤗 Det var samma här, typ i 20-årsåldern. Jag visste väl i säkert 30 år att jag var beroende, men viljan till att sluta helt och hållet satt hårt åt. Mitt första seriösa försök att sluta helt och hållet var ju då när jag gjorde det för drygt 3 år sedan. Jag började skriva på forumet ca 30 dagar efter att jag hade slutat.

Kram

Tack fina @majken_r❤️. Ja, det är ett slitigt tillstånd och imorgon ska jag ta upp det med chefen igen, får se vart det leder. Han får hitta en lösning, hans jobb. Det som hjälper mig nu är att jag känner att jag har ett val, jag är inte tvungen att vara tyst för att jag ev har en chans på vidare tjänst. Jag väljer mitt liv och tänker stå upp för det. Jag kan bara göra det jag kan och sedan får det gå som det går. Det är min låsning, som jag känt, som gör mig knäckt, men när jag låst upp läget och bara säger som det är känns det lättare inom mig och i magen. Jag har slutat försöka göra underverk, det är totalt lönlöst. Jag har också kollegor som stöttar mig, men de blir inte utsatta som jag och det är chefen som bestämmer nästa steg, även om de skulle vilja annorlunda.

Massor av kramar till dig, din dotter och din familj. Ta hand om varandra❤️

@Varafrisk Ja allt är ju inte lätt att förklara. Kanske kommer längre in i behandlingen. Eller så är det som med Axianne, hon kan inte heller säga vad det var som gjorde att hon vände på sitt liv.

@sattva @Torn Jag tänker att Varafrisk har haft en lång resa här på Forumet men min var väldigt lång innan jag kom hit. Ända sedan 20-årsåldern funderade jag över mitt drickande. Jag gjorde det alltså i 30 år innan jag "var där" och det var den natten jag uppträdde påtagligt berusad inför min son. Där var droppen för mig men innan dess. Jisses så vankelmodig jag varit. Jag kunde ju dricka normalt många gånger. Andra gick det inte så bra och dessa gånger kom tätare och tätare. Jag läste artiklar om vad som var normalt att dricka och förra veckan drack jag ju normalt, jag kan ju. Jag är inte alkoholist osv osv. Jag kan skriva spaltkilometer om alla tankar jag haft genom åren...

Hur var det för er? Hur länge innan ni kom till Forumet fanns era tankar på osund alkoholkonsumtion?

@majken_r Försöker finna ord, men finner dem liksom inte. Så obegripligt och svårt att ta in även för mig, det går inte. Jag känner så oerhört mycket med dig❤️. Tankar är på hur man kan ta vara på tiden som är här och nu, en dag i taget med kärlek, omtanke och medkänsla. Hur stark du är och den tacksamhet du ändå kan känna för allt gott du har. Att alkohol inte är en tröst ens i detta läge och inte i något läge. Att du känner dig stabil även i denna oerhörda utmaning. Du finns ofta i mina tankar och jag sänder en varm stor kram till dig genom cyberspace❤️❤️❤️

@Varafrisk Ok, där ser man.😃 Alla är olika. För egen del fick jag den där genuina viljan att sluta för gott, typ två veckor innan jag bestämde mig för att sluta. 😅

@Sattva Absolut, jag förstår. Men det var liksom en känsla…är inte religiös och har inte blivit frälst men kan det vara lika svårt att förklara😂 Tänker att min socialsekreterare är en del i detta …🙏🏻

@Torn Då måste jag berätta att där hade du helt fel. Det var väldigt många år sedan som jag tyckte att det var mysigt.

🤗🐬

@Varafrisk Du hade nått vägs ände o hade en stark inre motivation? Och såg behandlingen som livsavgörande?
Tror vi som följt dig länge helt enkelt bara är nyfikna på vilka faktorer som gjorde att du steg för steg gjorde det som krävdes för att bli nykter!

Jag har verkligen funderat mycket över den här diskussionen som pågått här. Jag vill gärna skriva hur jag tänker och göra mitt bästa för att inte skuld- eller skambelägga någon. Vill respektera vad som skrivits för jag förstår att saker och ting inte kan ha gått rätt till. Verkligheten är ju att även om det är myndigheter och vården så kan det bero mycket på vem man möter…den mänskliga faktorn. I min värld vill jag tro att soc/vården bemöter människor på rätt sätt och att man kan sin lagtext men jag är fullt medveten om att det inte alltid sker. Något som jag har med mig från min socionomutbildning är de ord som min lärare i socialrätt sa ” om Janne Josefsson från Uppdrag granskning kommer ska du kunna stå för din bedömning och att du gjort rätt”.

I mitt arbete har jag anmälningsplikt, tvekar inte att anmäla vid oro. Men om det inte är våld med i bilden pratar jag med föräldern varför jag anmäler, jag kan även följa med förälder t socialtjänsten om hen vill. När det gäller föräldrar som har ett missbruk el alkoholberoende omhändertar inte Socialtjänsten ett barn det första dem gör. Soc jobbar ju alltid för att barn ska ha kontakt med sina föräldrar men beroende på situation kan barnet behöva placeras i ett annat hem antingen frivilligt el med tvång. Det krävs ju väldigt mycket för att omhänderta ett barn och det är ju Förvaltningsrätten som avgör det. Jag tänker även att allt är ju inte svart eller vitt. Barn som har föräldrar med missbruk/föräldrar med alkoholberoende blir inte alla kriminella osv en del blir maskrosbarn/många sköter sig bra.

Innan jag blev alkoholberoende tänkte jag att det är väl för sjutton bara att sluta dricka om man har barn men så enkelt är det ju inte. Jag vill med det sagt förtydliga att barnens behov kommer först. Kan man inte sluta dricka på egen hand är det ju viktigt att få hjälp för sin alkoholproblematik.

@Natalia jag började dagen mycket uppgiven och låg, så jag började gå igenom gamla dagböcker för att få något slags perspektiv och kanske hitta någon orsak till varför det har tagit en sån sväng in i det värre på senaste två åren främst och det känns som om jag åtminstone har börjat få grepp om det som hänt och bara det gjorde faktiskt att mådde lite bättre. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna åtgärda problematiken men det är i alla fall en liten början. Det är väldigt mycket som spökar i huvudet och jag vet - till 99% - att alkoholen inte är ett mål, utan snarare ett medel att få tyst på babblet i huvudet. Jag tycker ju egentligen att alkohol är äckligt!
Känner också mycket mer taggad än tidigare att avstå inför veckan. Men jag säger som dig, det behöver nog bli ett slut på dom här tvångstankarna att "jag MÅSTE" det är dags att börja tänka JAG VILL istället.
Söndagskram🤗

@Varafrisk Hejsan! Tidvis tycker jag ha sett detta. Typ att du liksom inte ”led” jättemycket av ditt drickande, utan tyckte det var lite mysigt. 🤔 Men inte hela tiden såklart. Men ett antal perioder under de drygt tre åren som jag har varit på forumet. I vilket fall som helst så är det ju jättebra att du nu äntligen har blivit nykter! 🤗

@Sorgsen-sorgsen ja ha koll på feber,,har det rotats runt får en se upp med infektioner..
Håller tummarna för dig

@lostmind Tack 🙏 Ja söndagen har gått bra, några folköl ihop med städning och pyssel i huset. 15 cl vin till en fantastiskt god söndagsmiddag, men inget i källaren, fast tanken slog mej. Ha de jättebäst och vi kämpar på 💪