Senaste kommentarerna i forumet

@Fullblack Alla tjatar om levern. Faktum är att hjärnan tar skada av alkohol. Mer eller mindre skada. Mest därför att vi med alkoholen ger hjärnan en slags lättare narkos. Hjärnan behöver jobba som sjutton när vi sover. Alla som slutar dricka märker att de drömmer mycket mer. På nätterna ska vår hjärna sortera, arkivera och slänga. Fastställa kunskap och placera i rätt box. Får den inte göra det jobbet i lugn och ro under sömnen får vi ångest.

Du får inte ens en kram av mig, det brukar annars alla få. Ditt inlägg är respektlöst och drygt och vittnar om oerhört mycket okunskap.

@Andrahalvlek Ja, en naturlig sömn är ju superviktigt för hjärnan!
Låter som en full dag verkligen! Ha det så kul!

@Andrahalvlek Hålker med. Att prata med ett proffs borde bli bra.
Vet inte varför min omedelbara reaktion var Nej Tack. Av flera orsaker säkert. "Kan själv" är nog vädigt starkt hos mig. (Hallå Sattva, du är inte mer än människa du heller). En annan orsak är att jag för många år sedan i samband med min skilsmässa sökte stöd. Och blev grymt besviken på den terapeuten. Hon gick på autopilot, såg eller hörde mig inte kändes det som.
Men som sagt, min förhoppning är att få hjälp att se det jag själv inte kan se.
Och faktiskt, att leva som jag lär är viktigt för mig. Om jag ska göra det, ska jag gå vidare o tacka ja till detta.

@Sattva Mycket klokt. Prata med ett proffs, och när du pratar kommer saker att liksom lägga sig på plats helt automatiskt. Att gå till psykolog och prata är bland de bästa investeringar man kan ge sig själv. Och om jobbet betalar - tacka och ta emot! Jag har gått till samma psykolog mer och mindre regelbundet sen min första utmattning 2007. Jobbet betalar, via Företagshälsan, riktigt nice.

Kram 🐘

@majken_r Idag, och alla andra lördagar och söndagar, kan jag verkligen instämma till fullo. Just idag var det dock extra tydligt och viktigt efter en tuff jobbvecka, jag är så enormt tacksam för att jag förstod - och agerade.

Kram 🐘

@me det är stort av dig att erkänna att du har ett problem med alkohol. Du får kämpa på en dag i taget det kommer säkert att bli återfall. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att det får vara nog. Men trillat dit gång på gång. Det bästa med att vara med här är att läsa hur andra har det för vi har alla samma problem. Men att ta tag i det och gå med här är ett stort steg på vägen att bli nykter. Fortsätt att kämpa alla här stöttar varandra det hjälper att skriva av sig och bli peppad av andra. Kämpa på en dag i taget.

OBS. Det ska vara psykläkare, dvs psykiatriker. Han är inte psykolog. Stor skillnad.

Vi höll på sådär. Vi bodde ihop först men flyttade sedan ifrån varandra. Jag vägrade flytta in sålänge han drack. Vilket han inte slutade med. Han varvade nyktra perioder med återfall. Inget flygplanskaos, det låter som att din sambo har ett väldigt tungt beroende om han inte ens kan sluta när han ska på ett flyg efter missade flyg pga fylla. Min slutade gå till jobbet, för mig var det droppen, kombinerat med att han istället för att be om ursäkt blev arg och beskyllde mig för att hitta på och att det var jag som gjorde problem för att jag inte tänkte positivt. Helt ärligt låter det som han är en bra bit ifrån att acceptera och inse sitt beroende, så det kommer nog hålla på ett bra tag. En kontakt på alkohollinjen sa till mig: ”jag hör många som säger att deras partner har en nykter fin sida som de älskar, sen den andra onyktra som är en annan person. Men det är samma person. Om du väljer att stanna väljer du båda sidor. Så fundera på om det är något du känner dig bekväm med”. Jag har ställt hundra ultimatum, bönat, bett, försökt diskutera, försökt förstå, stötta, inte pressa, uppmuntra, inte kontrollera. Men det enda som verkar ha hjälpt är att jag gjorde slut. Nu verkar han ha börjat en ordentlig resa mot nykterhet, och är ärlig med att han har problem. Är förmodligen inte alls det du vill höra, men utifrån det du beskriver och hur lång tid som han varit i beroende är det en lång väg kvar till nykterhet. Fundera på hur du mår och utgå från dig när du väljer framåt. Kram

Sovmorgon till 10.35. Med beröm godkänt! Jag har drömt jättemycket i natt. Så mycket att jag stundtals trodde att jag var vaken och fantiserade. Men drömmarna var som vanligt hoppsan hejsan och en salig blandning, en sådan blandning att jag inte ens skulle kunna fantisera ihop dem. Och jag minns ingenting nu när jag vaknade.

Min psykolog läkare frågade mig om drömmar senast, och tydligen finns det ett begrepp för de där drömmarna där man nästan tror att man är vaken och fantiserar. Glömde det begreppet i nästa minut dock. Huvudsaken är att jag drömmer för det är ett kvitto på att min hjärna funkar och gör sitt jobb som den ska. Nattetid ska den röja och slänga och organisera, stoppa rätt saker i rätt box. Vidimera kunskap.

Nu, med frallor och kaffe ”på sängen”, känner jag mig ekorrpigg. Så där som små barn kan vara. ”Vad ska vi göra nu, nu, nu?” Hela världen känns som ett öppet tivoli - bring it on! Men självklart kastar jag mig inte ut. Jag sitter här i sängen och njuter av piggheten och skärpan i skallen ett tag till.

Tänk att jag i mitt förra liv hällde en massa vin på den enorma fredagströttheten och sen vaknade jag upp som ett vrak lördag morgon. År efter år. Tänk att jag inte förstod bättre - men det gör jag nu. Tack och lov 🙏🏻

I eftermiddag ska jag på bio med yngsta dottern, gå och äta på favvostället, åka till ex-svärisarna och kolla mello-finalen och sen ska yngsta dottern sova över hos mig. Full rulle med andra or. Just nu rast och vila. Och kaffe. Och vita frallor - som jag aldrig äter till frukost på vardagar.

Kram 🐘

Se det inte som ett misslyckande. ❤️

Du hade kämpat hårt 3 väldigt svåra dagar, det blev andra planer för barnen och då tror jag väldigt många fått det svårt att hålla ut. Jag hade ganska troligt gjort samma i det läget. Det är absolut inget att ha ångest över eller att det skulle vara ett misslyckande.

Jag har läst dina andra trådar nu.

Jag själv har långt ifrån lyckats. Tar antabus för att hålla soc på behörigt avstånd. Det var egenvalt, orkade inte tillslut att försöka på egen hand. Går på AA när jag hinner med, blir kanske varannan vecka. Börjar så smått lära mig mina triggers men är långt ifrån klar där. Men antabusen ger mig frihet att slippa dricka. Jag hade nog inte varit nykter såhär länge annars. Efter 10-11 veckor börjar nu helgerna och vardagskvällarna fyllas med andra tankar än på alkohol och nästa chans att få dricka.

Kram

@@nhörig
Jag vill börja med att säga att du inte är ensam. Jag levde som du gjorde i många år men det höll på att gå riktigt illa för mig i mitt medberoende.
Det här pendlandet fram och tillbaka, från insikt till att alla andra vill en illa.
Det bästa rådet jag kan ge dig är att du börjar tänka på dig själv och dina egna gränser istället för honom.
Ingenting ka någonsin fungera om man inte utgår ifrån att varje person har ansvar över sitt egna liv.
Han har rätt i att om han vill dricka så får han göra det, det är hans liv.
Det enda du kan göra är att vara tydlig med sig själv i hur länge kan du tänka dig leva på det här sättet? Hur vill du ha det i en relation?
Hur bra är det, även om han är fantastisk ibland så verkar dina behov fullständigt komma i skymundan.
Det svåraste för mig var att faktiskt förstå att jag har ett eget val, och jag flydde tillslut för det var en rent helvete att leva i.

@Varafrisk Så fint! Det ger pepp att läsa att andra faktiskt bemästrat detta elände. 🙏🏻🥰 Lycka till du med!👍❤️👍

Godmorgon! Är på väg på äventyr med min partner, med övernattning. Vi skall på mässa och en krogshow -det skall bli kul! Festen igår blev mycket trevlig. Jag höll mig till mitt nya max: tre glas, och det gick alldeles utmärkt. Känner mig glad över detta. Kaffet avnjuts idag i medhavd liten termos i elbilen. Smakar bra! Önskar er en fin lördag!

@majken_r Ja visst är det härligt!! Njut av din dag!🌟🍃🌸

Sovmorgon!!!!
Åh det är så underbart skönt med lördagens sovmorgon!!
Efter denna veckan som varit ganska krävande är det en extra stor frihetskänsla.

Är lite ur balans. Hamnade i en konstig grej med närmsta kollegorna i veckan. Chefen sökte upp mig sedan o jag kände mig som ett problembarn. Hon menar det inte såklart, att jag ska känna så. Men hon i sin välmening vill dra in företagshälsan o samtal. När min obalans egentligen handlar om att jag härbärgerat lite för mycket på hemmaplan lite för länge. Men jag vill inte ha den transparensen gentemot chefen. Så jag sa nej tack till det.
Sedan har jag funderat lite. Jag kanske skulle tacka ja till enskilda samtal. Det kanske skulle göra mig gott. För även om grundorsaken handlar om saker på hemmaplan, så finns det ju även saker på jobbet som jag reagerar på. Och jag härbärgerar mycket från patienter också, utan att ha någon att i min tur prata med utom kollegor. Som inte kan mitt arbetsområde o inte riktigt kan förstå pålagringarna. Ja, jag pratar nog med chefen o säger att jag ändrat mig o tackar ja till samtal. Det för mig nog framåt. I sämsta fall för mig ingenstans. Men skada kan det definitivt inte göra!

Fortfarande något av det bästa med att inte dricka: att vakna klar och fri, ingen krypande ångest, svettning eller huvudvärk. Känslan av att liksom vara närvarande och att en hel ledig dag ligger framför mig. Så jäkla glad att jag till slut kände att det inte längre handlade om att kunna dricka lagom, utan att leva helt ut. Nu ut i solen, rasta hunden och sen planera till kvällens middag och mys. Kram till er🐶☀️❄️

@Amanda L Grattis till 13 dagar! Det är toppen! Jag trodde på riktigt att jag kommer inte fixa att bli nykter. Såg många forumvänner gå vidare till Det vidare livet. Idag är har jag 50 nyktra dagar och det är underbart men det var nu tiden kom till mig. Lycka till fortsättningsvis!

Kram🥰☀️

Godmorgon @Se klart☀️

Hoppas att du mår bättre/bra idag! Och, att du fick naglarna fixade. Jag har varit och fixat mina naglar nu några gånger och gläds av det. Jag har förstått att du bor i centrala Stockholm och för mig är allt där fint. De flesta hus är äldre, vackra byggnader. För mig känns det så lyxigt el vad ska jag säga en förmån att få bo där och det märks verkligen att du är så tacksam för ditt boende. När du pratar om ditt sommarhus får jag inte känslan av att den ligger i ett område av sommarhus men ligger det vid havet? Även om historia inte är ett stort intresse hos mig så finns det ju ändå så mycket historia i centrala Stockholm.

Tack för att du tittar in hos mig då och då med uppmuntrande ord🙏🏻

Önskar dig en fin lördag☀️Kram🥰

Egentliga, ursprungliga anledningen till mitt dagliga kvällsvin - är (var) dödsångest. Orsakad av ett vårdcentralbesök för kanske åtta år sedan. Läkaren sade att jag kommer explodera av mitt höga blodtryck. Började med alla sänkande mediciner som fanns att tillgå, i ökade doser/biverkningar, dock med klent resultat. Upptäckte efterhand att det enda som momentant/rejält sänkte trycket var alkohol (vin). Min fru är sjuksköterska, och har förundrats över hur det i just mitt fall(?), har en så starkt sänkande effekt. Satte mig efterhand mer in i blodtryckets värld, och upptäckte en mängd fakta, som till slut fick ångesten att minska. (Är naturvetare/journalist/uppfinnare till yrket.) Hur många vet, apropå BT, att tyngdlyftare/bänkpressare på gym ligger på 500/400 i snitt vid lyft. I vissa gymstudier har BT på >1000/800 uppmätts. Uppfattningen om att kärlen riskerar explodera av förhöjt blodtryck, hade även jag - innan jag förkovrade mig i ämnet. Men återigen apropå alkohol - så är den rätta riktlinjen självklart att vara så restriktiv som möjligt. Avser även minska min egen över tid.

Hej ni som är i forumet!
Jag är ny här och har inte hunnit läsa och sätta mig in i alla tankar och erfarenheter som ni här i forumet har. Jag ska så snart som möjligt läsa in mig och ber om ursäkt om detta inlägg kommer in helt fel, det vill säga att jag skjuter in frågor som redan har diskuterats.
Jag har all respekt för alla varianter av alkoholberoende som finns i denna grupp.

Själv skulle jag behöva råd.
Jag tillhör den där gruppen av människor som långsamt men säkert har ökat min alkoholkonsumtion till nivåer som är ohälsosamma, och som skapar problem i mitt vardagsliv och i min familjerelation.
Jag inser nu att min alkoholberoende påverkar min hälsa, min arbetsprestation, och min familjesituation.
Jag dricker varje dag - inte så att jag blir "full", utan för att dämpa ångest, stress, sorg, problem.
Jag dricker aldrig så mycket att jag tappar minnet eller gör konstiga saker. Men det är alkoholintag i stort sett varje dag

Jag skulle uppskatta råd från er som är i en liknande situation. Vad kan jag göra, vad kan jag ta stöd i? Vilken hjälp går att från sjukvården utan att automatiskt bli placerad i en grupp av "missbrukare" där ALL medicinsk vård och stöd utgår från att det finns en beroendeproblematik.
Handlar det om förnekelse? Nej faktiskt inte. Jag vill helt enkelt få ett bättre och mer hälsosamt liv. Jag vill förstå mitt eget beteende och varför jag dricker vin för att dämpa stress och ångest. Men jag skulle önska att det fanns ett respektfullt bemötande av de problem som jag och många andra lever i. Jag skulle önska att det fanns stöd som inte var stigmatiserande - det vill säga: ett för högt alkoholintag handlar bara om din egen personliga karaktär och styrka. Och att ett för högt alkoholintag är självförvållat. #Du styr själv, du har själv orsakat detta".

När det gäller alla andra sjukdomar, finns förståelse och omtänksamhet. "Stackars dig", " så hemskt att du har drabbats", "hur kan jag hjälpa dig" osv. Men inte när det gäller alkoholberoende. Då är det den enskildes ansvar. Det är självförvållat. Det handlar om en svag karaktär. Du är en sämre sort.
Trots att det handlar om en beroendesjukdom, där vissa personer har en högre risk att drabbas än andra.

Hela området alkoholberoende är så otroligt stigmatiserat. Ingen skulle ha synpunkter på om en anställd får en cancerdiagnos, eller en annan allvarlig sjukdom. Det skickas blommor och omtanke, det skapas planer för hur återgången till arbetet kan skötas, det förs dialog med den drabbade.
MEN - om någon diagnostiseras med alkoholberoende så drar varenda arbetsgivare öronen åt sig. Det finns absolut en grund för det - problemen kan bli stora. Men grundproblematiken handlar om att se alkoholberoende som en sjukdom, och att det finns båda hjälp och behandling. ALLT handlar om att den anställde får den hjälp som kan erbjudas, och samtidigt att fortsatt betraktas utifrån sin kompetens! Jag har sett flera ärenden i mitt arbetsliv där oerhört kompetenta medarbetare plötsligt behandlas som om de inte har någon av sin kompetens kvar (trots att de fortfarande levererar varje vecka).

Efter denna pratiga inledning:
Ni som känner igen er:
Hur har ni lyckats att minska er alkoholkonsumtion?
Vad har ni använt för stöd och metoder?
Har ni fått stöd av läkemedel, t ex för att minska SUGET?
Hur gör ni den där vardagskvällen när ni känner att ni bara måste få ett par glas vin för att orka?
Är oerhört tacksam för råd från er som har kämpat och kanske lyckats.

Visst är det så att man ansvarar för sina egna reaktioner, men det är inte konstigt att du reagerar kraftigt och med obehag när han är full. Det är obehagligt att se en persons spärrar släppa och personlighet förändras. Det skapar otrygghet och rädsla som är svår att skaka av sig. Jag tror att det vore klokt att tala med en tredje part så ni inte låser er direkt. Och försök att hitta regler som gäller mellan er, som att det blir konsekvenser om han dricker sig full och att du tänker på att dra gränser för dig, inte för honom.

@Lavendelblomman Så gott att du kan sitta där och njuta💕det är ljuvligt att vakna utan att vara bakfull💪🏻🙏🏻

Önskar dig en fin lördag☀️kram🥰

@Fullblack Jag skrev nog samtidigt som du. Alkoholberoende är en sjukdom. Beroendet kommer man inte ifrån men man kan tillfriskna…jag själv jobbar på det.

Ha en fin lördag☀️

Jag blockerade när de där ömkliga, gråtmilda sms:en började komma mitt i natten.
I mitt fall var det han som hann göra slut först. Självklart hade vi en diskussion om det, där jag sa att det var inte jag som valde att avsluta relationen men jag accepterar inte att du stalkar mig med din ångest. Sök hjälp, jag blockerar dig om du fortsätter med det här.
Sms:en kom ändå så då blockerade jag. Det pågick i över ett år efter att relationen tog slut.
Han förstår säkert inte ännu att hans beteende är problemet och att han måste JOBBA för att bli av med problemet. De där sms:en är tecken på panik. Att sluta dricka i några dagar löser inget.
Heja dig!

@Fullblack Jag har fått läsa ditt inlägg flera gånger för att försöka förstå vad du skriver. På något vis blir ditt inlägg ett förskönande av alkoholen…den är inte så farlig …kanske för somliga men inte för alla. Jag håller med om att vi som är alkoholberoende inte ska tynga ner oss av skuld för det gör ingen nytta men att inse att man har problem är viktigt. Jag tänker att den person som inte oroar sig över om alkoholen har blivit ett problem söker sig inte till det här forumet förutom den som är anhörig men då finns ändå problemet inom familjen.

Jag deltar i en öppenvårdsbehandling just nu, har gått tre veckor. Det finns en person med som förnekar att hen har ett alkoholberoende. Hen är medveten om att hen förnekar sitt problem. En av behandlarna säger t hen att om du fortsätter med ditt drickande som du gjort kommer du utveckla ett beroende.

Alkohol dämpar ju ångest för stunden men bara för att öka ångesten när den har gått ur kroppen.

Det låter som du känner att du har kontroll över ditt drickande men en dag så kanske du tappar den kontrollen för du behöver mer alkohol.