Senaste kommentarerna i forumet

Det blev nog i hastigheten fel forum jag skrev på, då allt egentligen handlar om det uppenbarligen missvisande i B-peth-tester. Har all tänkbar negativ erfarenhet av alkoholism, och känner verkligen med er alla här på forumet. Det som smärtade mig mest, i min mors fall, var den skam/otillräcklighet hon hällde över sig. Försökte i alla år förklara för henne att det inte per automatik måste finnas ett så starkt skuldsamband - din alkoholism (sjukdom) är en sak, din relevanta personlighet en annan. Ingen av oss har bett om att födas - därav bär vi inte heller fullt ut ansvaret för våra handlingar. Ett liv kantat av mer eller mindre stora olyckor, vilket de flesta av oss får hålla till godo med, och lära sig leva med - gilla läget - gör att graden av självförvållning vad gäller alkoholism, bör betraktas ur ett mer holistiskt perspektiv. Det är inte ditt fel - att du har betungande alkoholproblem. Det är ödets/livets fel. Skilj på sak och person, för din egen skull.

Angående att oroa sig för sitt drickande i onödan; det tror jag inte att någon gör. Har man en konsumtion som inte får en att må dåligt fysiskt eller psykiskt så tror jag inte att man oroar sig. Sen angående alkoholens skadeverkningar, visst går det att hitta någon studie som visar att alkohol är bra för något, men det råder ju inga tvivel om skadeeffekterna, de är välbeforskade och belagda genom åtskilliga studier. Sist vill jag säga att väldigt många här har ett i övrigt ordnat leverne, både fysiskt och socialt. Det är ingen garant för att slippa alkoholproblem. Har du funderat på att testa en nykter period? Låt säga ett år så att du verkligen blir av med beroendet. Så kan du utvärdera hur du mår och se om du verkligen vill fortsätta dricka som du gör nu.

Tack @Geggan ❤️ och tack @Se klart ❤️, ja snart är det Vår2023, fasiken så härligt! Minns målbilden av våren 2022, då jag skulle ta emot den, nykter och tydligt och klart se och känna doften av naturen och livet, hur jag skulle gräva med mina händer i jorden i min trädgård. Nu blir det min andra vår jag möter med återställd och balanserad knopp och kropp. Livet på en pinne😁

Så jobbigt med huvudvärk.. Starkt av dig att inte dricka igår! Dipparna går ju över och man går ofta lita starkare ur dem.

@Fullblack Det har funkat länge för mig med att dricka över måttligt, fin-alkis som din morfar. Kanske lyckligt alkoholberoende som du säger. Det blev normalitet för mig. Tyckte absolut att livet skulle suga och bli oerhört tråkigt om jag inte skulle få dricka mitt vin, förhöja min stämning vid behov och även dämpa min ångest när så behövdes. Tränade, hade god värden och fick bedömningen elit-motionär. Till slut drack jag varje dag. Egentligen visste jag inte hur det var att vara nykter för alkoholen var i kroppen i olika mängd 24/7, på väg att förbrännas bort efter gårdagens drickande och sedan påfyllning nästa dag. Så höll det på i åratal och det blev normalitet för mig. Smygande började jag dricka allt mer i mängd, var tvungen att dricka mer för att förhöja och dämpa. Ångesten ökade och till slut hjälpte inte alkoholen speciellt lång stund, i något fall. Jag hade blivit djupt beroende, min hjärna var helt ur spel och alkoholismen levde sitt eget liv och skrek efter dopaminkickar i ett. Den lyckliga fin-alkisen hade hamnat i helvetet.

Med min historia vill jag berätta att detta forum har varit ett oerhört viktig stöd för att jag ska komma ur helvetet jag var i. Vi som söker oss hit är troligen inte lyckligt beroende. Vissa försöker hitta en måttlig nivå och kämpar för att hålla den nivån, men de flesta är olyckligt beroende. Vilket de flesta blir av ett beroende och vi för en kamp för att bli av med detta.

Ditt sätt att se på alkoholdrickande och beroende är kontraproduktivt för oss som vill bli av med sitt beroende, som förstör så mycket i våra liv. Kanske handlar det mest om att du själv ska känna acceptans för ditt sätt att dricka, att du är okej med det och inte behöver försvara din relation till alkohol. Var en en tar ansvar för sitt eget liv och bestämmer själv hur man vill leva det. Men, det blir lite märkligt med ditt inlägg på ett forum, där man har problem med alkohol, sin relation till det och man vill ha hjälp att komma ur det, säga ”Min avsikt var att för dem med alkoholångest, som läser denna sida, visa på att oron kanske inte är fullt så befogad”. För de flesta av oss är den fullt befogad och den utlösta alkoholångesten är ett symptom på att man inte mår speciellt bra och att det krävs en förändring i livet för att man ska må bra igen.

@Me Om du bara visste hur många som trampat din stig. Men som så småningom om lyckas hitta en annan väg i livet. Som många här skriver, det är inte du, det är beroendet. Du är bland vänner och vi förstår. Du har tagit det viktigaste första steget, att erkänna maktlösheten och att få ut skiten i ljuset. Du har börjat resan. Ibland kantas den av många återfall, men det viktigaste är att du kämpar i en annan riktning. Din tid kommer. Håll i. Gå gärna på ett AA-möte, där finns stor förståelse. Du behöver inte ens prata själv, tillåt dig bara att gå in i värmen och gemenskapen. Tro, hopp & kärlek till dig!

15 månader har gått och jag är fortfarande nykter. Lika tråkigt som det var att lägga ner och stå ut massa månader, lika tråkigt är det nu att skriva om det. Det har blivit en detalj i livet som finns med mig obemärkt. Standard, normlt, vardag. Känner mig nöjd med mig själv som gjorde valet och än så länge inte fått andra tankar men jag är glad att ha passerat förbi tiden där mitt val blev min "identitet". Nu är jag bara som en grå säl som glider framåt i varandet. Det är inte alltid roligt och det är aldrig det minsta spännande. Inget har heller blivit kopiöst mycket bättre men - jag är jag, jag har mitt och jag har nån form av kontroll. Mitt lilla liv har sina små viktigheter och det är dem jag lever för nu. Det är en form av acceptans av att inse skillnden mellan dröm och realistisk förhoppning. Jag lär mig fortfarande i alla avseenden.

@Varafrisk 7 veckor! Du gör det så väldigt bra! Tomrummet är jobbigt men sakta men säkert fylls det av allt vi själva önskar ha där. När ångesten kommer för vissa saker vi tidigare lagt A på får vi nu lära oss att hantera den på annat sätt! Jag blir fortfarande väldigt stressad när jag utsätts för vissa omständigheter som jag inte gått igenom nykter ännu och det tröttar ut mig fullständigt men jag vet att jag måste öva på detta och vet att jag tar mig igenom det om än väldigt trött, blir jag starkare för varje gång. Jag kan i vissa skarpa lägen behöva meditera flera gånger på samma dag för det hjälper mig igenom.

Stor kram❤️

@Helahea Det är verkligen helt underbart att lägga energin på allt som får en att må bra nu istället❤️

Kram

@Torn Ja det är verkligen bra att det finns ”generationer” av nyktra på forumet🥰

Skotta snö kan vara riktigt härligt❤️

Kram

Tack @majken_r ❤️ Du med🥰

Drack inget igår.
La mig med sprängande huvudvärk, vaknade med samma sak.
Har en rejäl dipp och tycker det mesta suger. Det är skitjobbigt att försöka göra saker när huvudet känns som att det ska sprängas. Har kronisk huvudvärk med inslag av migrän ibland. Det har varit likadant sedan jag var 20, i princip och hittills har jag inte hittat något som hjälper.
Har provat massage, akupunktur, spikmatta, träning, avslappning, alla möjliga tabletter (vissa receptfria, andra på recept) men inget ger effekt. Det verkar omöjligt att få hjälp. Har läst om botoxinjektioner i muskler för att spärra smärtsignaler/spänningar men det är otroligt svårt att få tid hos någon som gör det.
Jag är så trött på detta. Dagarna med huvudvärk är en plåga, ibland tänker jag att jag lika gärna kan dricka, jag vill bara lägga mig ner och domna bort ifrån allt. Men det gör jag förstås inte. Jag vet att alkohol inte gör det bättre på något vis alls så jag låter ju bli. Jag vet bara inte vad jag ska göra.

Han vill dricka 2 gånger i månaden, ska det stå.

Dag 51. Dricker kaffe och tittar på sol uppgången vintern vill inte släppa taget. Men det är skönt att vara nykter och inte behöva fundera om man kan ta bilen eller inte. Vi kämpar vidare en dag i taget.

(Detta kan bli ett långt inlägg och det är mitt första inlägg)
Hej! Jag lever ihop med min sambo som har ett stort alkoholproblem. Vi har varit tillsammans i 1 år och flyttade ihop ganska fort, allt kändes så himla bra och visa stunder känns fortfarande bra. Men så kommer dessa stunder som jag bara vill fly. Han är världens finaste person när han är nykter men när han dricker så kan han börja tjafsa för små saker
(dessa tjafs slutar inte katastrofala men ändå dom är onödiga.)

Det hände en sak för 2 veckor sedan, han åkte iväg med en kompis till ett annat land, dom skulle bara vara borta i några dagar. Den dagen dom skulle åka hem så kom min kille inte med flyget eftersom han var för full så han åkte dagen efter men skulle mellan landa i ett annat land. I stället för sätta sig på flyget från det landet så fick han inte komma in (igen) för att han var för full, detta pågick i några dagar.
Tillslut kom han hem, hans familj kom hem till oss och vi satt oss alla o pratade om alkoholen och att han behövde hjälp. Han höll med oss att detta måste ta ett slut, han har kontakt olika organisationer för alkoholproblem. Han lovade även oss att ta medicin för suget men nu vill han inte ta dessa tabletter och börja säga att vi försöker kontrollera hans liv.
Som jag har förstått det så har han varit beroende i över 10 år.
Jag vill så gärna hjälpa honom gör att jag älskar honom otroligt mycket, han har börjat säga att jag vill styra hans liv och jag vet inte vad jag ska säga eller göra när han säger så, det är ju inte så alls. Jag vill bara hjälpa den mannen jag älskar. Han vill ha barn och jag vill inte ha barn med honom pga alkoholen och det har jag även sagt till honom men då säger han att jag förstör hans liv om jag inte vill ha barn med honom och det gör så ont i mig.
Han vill inte dricka 2 gånger i månaden och även om vi blir bortbjudna på middag. När jag säger att det kan han inte göra pga sitt beroende då säger han att hans liv är skit tråkigt, han har inget normalt liv och allt känns som om det är mitt fel eftersom han säger på ett indirekt sätt.

Ursäkta för ett rörigt inlägg. Men jag hoppas att någon kan/vill svara och berätta att det är fler som har varit om samma sak eller går igenom samma sak.
Hur har ni gjort och sagt.
Ha en fin lördag!

@Me Du har inte förlorat. Men du måste återvinna din självkänsla. Du är så värdefull. Du är värd att må bra och känna dig stark. Inifrån. Att du är alkoholist betyder inte att du inte har något egenvärde. Straffa inte dig själv, och din kropp, för att du inte kunde stå emot suget. Det är en vidrig sjukdom.

Och du, dina barn älskar dig för att du är du. Barn handlar på infall och har sällan sådant konsekvenstänk att mamma ska bli ledsen om vi stannar hos pappa en extra kväll.
Du är värdefull

@Varafrisk Sju veckors nykterhet är ju helt fantastiskt! Stort grattis. Jag glädjs med dig. 🥰

Nu skriver du på helt fel forum för att stå oemotsagd med ett sånt här inlägg. Du är dessutom kallad till en alkoholklinik, vilket måste kännas lite jobbigt. Men bortsett från det så har du säkert rätt i att vi är olika. Och säkert olika känsliga för att hamna i ett beroende. Jag brukar till exempel hävda att jag inte får nån kick av alkohol, medan andra beskriver det som kärlek vid första ögonkastet. Men det finns också gener inblandade och kanske en sån som triggar igång av för hög konsumtion. Det gör mig lite rädd, eftersom en del alkoholister har personlighetsdrag som jag absolut inte vill ha (egoister, bittra). Jag tror också att hur alkoholen påverkar individer olika och att hur det påverkar förändras över tid även i måttfullt drickande.
För dig verkar det funka att hålla en relativt hög konsumtion stadig över tid. Du skriver också att du lindrar ångest med alkohol. Min pappa drack periodvis som du skulle jag kunna tro. Jag tror inte han fick nån riktig kick av alkoholen. Jag tror inte att han gillade att vara full och det eskalerade inte, Jag tror inte han hade abstinens om han inte drack, men om jag antar att han och jag är lite lika på den punkten (han hade samma beroenderelation till nikotin som till alkohol), så är jag nuförtiden lite skeptisk till om jag alls har ”mått bra” av alkohol, nånsin. Jag har större delen av mitt liv druckit både sällan och sparsamt, men under en 10-15 årsperiod ökat och normaliserat en hög konsumtion. Och till slut hamnat i ett beroende. Nu är jag sällandrickare och analyserar hur kropp och själ påverkas efter alkoholintag. Du skriver om att alkoholen dämpar ångest. För mig och åtminstone några till hörinne triggar den ångest. Jag blev trött och initiativlös när jag drack, vilket i sig skapar ångest eftersom jag annars gillar att göra saker. Jag är mer kreativ när jag inte dricker. Jag är högkänslig och de positiva effekterna som jag ville åt handlar nog mycket om att skapa en egen liten bubbla där jag slapp tänka och känna, men just de ”positiva” egenskaperna var ju också de som jag kanske gillar hos mig själv. Jag är mer levande utan alkohol, gladare och driftigare. Den överkonsumtion som jag hade bidrog till försämrad sömn, svårt att hålla isär saker, svårt att komma igång. Och jag vill bestämt hävda att jag inte fattade det här förrän jag slutade under lång tid. Nu vet jag inte vad du kommer att få höra i ditt möte med alkoholkliniken. Vet inte om du har körkort och kan bli påverkad där, men jag vill bara säga att det finns många härinne som har väldigt positiva erfarenheter av att sluta helt, åtminstone en period, så om de på alloholkliniken föreslår det så tycker jag att du ska överväga det. Läs HimmelochHelvetes första tråd t.ex. eller Torns, eller Pianisten för den delen som drog ner en redan låg konsumtion. Du verkar övertygad i din uppfattning om att din konsumtion gynnar dig, men tänk om du har fel? Tänk om du skulle må bättre utan?
I övrigt håller jag med dig om sömnmedel och benzo och tror att vi mekar för mycket med kemiska preparat istället för att lyssna på hur vi mår och se till att göra det som krävs för att må bra (träna, vila, äta bra och ha kul etc). Så nu vill jag bara säga till dig att om de föreslår alkoholstopp, se det som ett intressant experiment och inte som ett straff.

Sitter här och njuter av morgonkaffet. ☕️ Det är ljuvligt att vakna tidigt, utan baksmälla och veta att jag kan ta bilen om jag vill.

Godmorgon VaraFrisk! 🌞☃️

Det är ett stort nöje att logga in här och följa din resa!🤗 Jag är så glad för din skull.🥰 Du har kämpat så länge och är så superstark som tagit dig ända hit!💪❤️Stor kram❤️

Önskar dig en härlig helg!🌷💞🌷

Var rädd om dig❤️

Sambon hade köpt hem vin efter jobbet. Jag sa att jag också köpt och visade vinhyllan. ”Åh, jag ser!” Sedan förstod han att det var alkoholfritt och höll på att ramla baklänges av chock (han är italienare). Nå vi delade en flaska vanligt vin till middagen. Men inget ”matlagningsvin” (dvs ett glas i grytan och tre i kocken) utan först när maten stod på bordet. Hade en fin middag med god konversation och sedan såg vi en film på netflix. Jag somnade inte under filmen och kommer ihåg vilken film vi såg (det brukar ju inte vara fallet). Nu pigg och vaken och glad att min plan hittills funkar. Fast jag äter massor (men nyttigt) tycker jag att magen blir mindre, ingen nackdel. Även idag lördag är det tillåtet att dricka vin (≤3 glas) om jag vill. Känner mig mycket nöjd.

@Milady Härligt. Jag har också vaknat nu och mår bra. Hade en mysig kväll och där vi såg en film på Netflix. Jag somnade inte under filmen och jag kommer till och med ihåg vilken film vi tittade på. Delade en flaska vin med sambon och det smakade fint till maten och efter 5 vita dagar.

14 dagar utan vin, så skönt och att vakna och må bra!

@Me
Ingen dömer dig ska du veta.
Ta nya tag och ge inte upp.
Du är värd ett bättre liv.
Vi finns här❤️