Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek det är en hemsk upplevelse när ”man inte får vara med längre”. Tyvärr kommer det oftast en tidpunkt, jag har sett det flera gånget och själv varit utsatt för det, då erfarenhet och lång tid i ledningen ses som en nackdel och utrensning sker. Då spelar det ingen roll hur bra arbete du gjort, går lien så är det svårt att komma undan.

Bra och framför att mycket starkt att du kunde vända runt situationen när du skulle petas, det brukar vara svårt dels för att personen i fråga är rejält tilltufsad, nya roller där personen inte bedöms att passa för tillkommit mm.

@Gubbe56 lycka till. Utan att outa dig så får du gärna berätta vad ni pratar om på samtalet.

Onsdag.
Idag 2:a stödsamtalet. Får se vad det ger.

PS. Extra kul är att en av cheferna, min högsta chef, försökte kicka mig ur gemenskapen för ett drygt år sedan. Då fick han veta att han levde. Jag, som blev oerhört chockad och ledsen, sa honom en sanningens ord. Och facket satte sig på bakhasorna, så allt slutade med att jag blev kvar. Och vi två pratade ut, så no hard feelings gällde efter det. När vi nu i vinter skulle göra en ny omorganisation skötte högste chefen allt by the book. Vis av tidigare erfarenheter.

Nu är det morgon igen och onsdag är det. Borde nyss ha vaknat, men det blev ju som så att jag var rätt trött i går kväll efter cykelturen. Så somnade tidigt på kvällen och vaknade till mitt i natten och fick för mig att börja pyssla med lite musik då musiktrollen så att säga hälsade på. Sånt är alltid skojigt liksom. Ja, när man får lite inspiration att snickra till lite musik som ju är min hobby.

Många snuttar med diverse musikslingor och musikuppslag blev det i natt som man nog kan bygga vidare på allteftersom liksom tror jag. Men nu är det ju så knasigt att det känns som att det är dags att gå och vila sig en stund här på morgonen, och då kommer säkert John Blund och häller en säck sömnpulver över mig.

Men det är väl ett öde man får ta med gott mod då man ju hur som helst är nykter mot alla odds då man ju otroligt nog lyckades att låta bli att gå in på bolaget igår. Borde nog öppna en mjölkflaska och göra lite frukostschoklad sade magkänslan. Men är nu för trött för så pass för mig rätt så stora matlagningsprojekt alltså. Så det får nog räcka med ett glas mjölk ock ett par ostmackor tror jag. Förresten, det var trevligt att ni tittade in här igår kväll @Sommar85 och @Andrahalvlek sånt uppskattas alltid mina vänner.

Ha en fin dag!

@JHL Det är riktigt coolt. Ett tiotal brysselkål i magen innan frukostmackorna, och sen står jag mig utan sug fram till lunch. Magi 🤩

Ja, det är otroligt skönt att vi nu har tagit ett nytt steg i vår jobbrelation. I 15 år var jag personalansvarig på vårt företag, så jobbiga samtal är inget nytt för mig. Det är så ledsamt att ett helt jobbkollegie går och knyter näven i fickan och snackar skit om vb istället för att prata med honom. Jag är glad för bådas skull att jag pratade med honom. Imorgon ska mina chefer prata med honom, det blir spännande att höra sen vad han säger.

Kram 🐘

@geggan I hear you, ungefär samma här med jojo-livet av ork/ingen ork/tro man är frisk/inte frisk. Igår jobbade jag hel lång dag ffg på länge- var så trött så jag beställde sushi från Foodora och det händer inte ofta pga tycker vi kan masa oss iväg och handla vår egen sushi vi människor.
Ta det fortsatt lugnt ett bra tag, eller åtminstone med en dag i taget-tänket. Kram 🥰

@Ny dag godmorgon 🧡
Hur är det med dig idag? Fick du sova? Kan du få tag i känslan bakom ledsamheten?
Önskar dig en skön dag!

Morn!
Ett bra tag nu har jag ju känt efter hur det är att vara nykter. Jag vill fortsätta att vara nykter det vet jag. Men jag vill samtidigt inte att allt ska handla om det.
Jag vill liksom känna allt för jag är ju så mycket mer.
Den här månaden ska jag verkligen försöka vara mer i stunden. Tänka igenom inköp av alla slag. Känna hur gott kroppen mår och hur härligt ljuset är.
Inte bara slentrian göra utan tänka efter om jag vill/ behöver just det som jag ska köpa.
Rensa hemma. Ett skåp i taget. En garderob i taget.
Att sluta med alkohol var en nystart. Nu vill jag finurla ut ett enklare liv. Ett långsiktigt hälsosamt/ njutbart liv. Där ingår tex att jobba ytterligare lite mindre med samma peng kvar i plånboken som nu. Bättre förutsättningar ekonomisk i framtiden med mindre utgifter med smartare val och samtidigt inte sakna något.
Jag börjar på samma vis som jag började sluta med alkohol. Tidsdelmål o utvärdering en liten stund varje dag.
Idag jobbar jag natt. Jag vaknade skönt obakis, solen ska värma ordentligt. Det viktiga idag är att kunna njuta av den och vila inför natten.
Mitt projekt ska ge mig fler njutdagar med bibehållen/ starkare ekonomi med hjälp av mindre kostnader och prylar.

Jag ska försöka börja med att skriva av mig i min egna tråd mer, jag tror glömska kan vara en faktor till att jag halkar tillbaka i destruktivt drickande.
Håller jag en någorlunda rutin på att reflektera kring min relation kring alkohol så bibehåller jag alla negativa konsekvenser mer i åtanke.

Dagens alkoholinsikt. Jag drömde att jag söp idag, vilket var lite konstigt. Tyvärr kände jag mig mer likgiltig äm jag önskat, men samtidigt kände jag en avsmak kring det. Just det här med avsmak eller äckel kring sitt beteende bör vara en rätt stark motivation - kanske framförallt vetskapen om att känna avsmak kring sina beteenden sänker ens självkänsla (vilket i sin tur kan leda till självömkan i långa loppet vilket kan innebära återfall).

Någonstans har jag alltid försökt med ett positivt mindset för att stärka (?) mig själv såsom att tänka "du är inte dina handlingar", "du är endast människa bla bla", men detta tankesätt kan nog också bli destruktivt om det hela tiden används som en dålig ursäkt för att bete sig självcentrerat eller destruktivt.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta mer än att reflektera kring mig själv och förhoppningsvis kunna se tillbaka på det jag skrivit med mer nyktra ögon, möjligtvis finner jag nya ledtrådar i mina tankebanor i framtiden som kan vara till stor hjälp. Speciellt om alkoholist-hjärnan är sjuk och resonerar på ett annorlunda vis.

Det kanske låter lite konstigt, men när jag läser i personers trådar när någon tagit ett återfall så finns det oftan 'tecken' i det som skrivits när man ser tillbaka. Jag vet själv med mig att mitt öga kan börja spasma innan jag hamnar i en destruktiv period vilket är ett tydligt tecken på stress som kroppen förmedlar, även om det inte når mina medvetna tankar särskilt bra.

Hursomhelst, jag blir glad av att läsa om alla kämpar härinne på forumet. Alla är så modiga och jag blir stolta över er, resan är ibland lite krokig men det är en del av processen.

Jag ser mig själv genom mer ödmjuka ögon eftersom jag ser er som starka individer som kämpar på. Att kämpa vidare trots nederlag bevisar att självkärleken redan är en god bit på vägen och förstärks ytterligare ju mer tiden går. ❤️

Jag vill tacka för era kommentarer och ge en liten uppdatering om läget. Jag har börjat gå på möten regelbundet och håller mig nykter. Det börjar infinna sig någon slags ny vardag och tankarna på alkohol kommer inte lika ofta längre. Det är som att dimman långsamt lättar och jag kan se på saker och situationer på ett klarare sätt för första gången på många år. Som att uppleva livet på riktigt igen, och jag har inte ens fattat att jag gått miste om så mycket där ute i verkligheten.
Just nu känns allt ganska okej även om jag inte alls kommit till att reda upp all skit som behöver tas omhand, men jag har börjat sortera och någon slags process är inledd i alla fall.
Jag har tänkt att jag skulle svara ett var och en, men får inte riktigt till det. Jag blir sittande i forumet och läser och tänker, men vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än tack…

Min pappa är 70 år och har haft ett allvarligt alkoholproblem i ungefär fem–sex år nu. Allting rasade ganska snabbt för honom när han bodde i Stockholm – han förlorade jobbet, bostaden, relationer och till slut körkortet efter att ha kört onykter. Efter det flyttade han tillbaka till Malmö och bor nu där tillsammans med min mamma. De är inte ett par i klassisk mening längre, mer som sambos och vänner.

Det är svårt att gå in på alla detaljer, för det är en rätt snårig historia, men alkoholen har egentligen alltid funnits med i bilden. Båda mina föräldrar har druckit så länge jag kan minnas – vardagsdrickande med folköl och ett glas vin till middagen, och mer på helgerna. Men de har fungerat i vardagen, klarat sina jobb och livet i stort.

Nu är båda pensionerade, och mönstret fortsätter. Men skillnaden är att när mamma åker till sommarhuset och lämnar pappa ensam, då spårar det ofta ur. Han super till rejält – tidigare var det mycket starksprit och knappt någon mat, han blev mager och såg riktigt risig ut ett tag. Det har blivit lite bättre nu det senaste året; han äter mer och har gått upp lite i vikt, men det är fortfarande långt ifrån bra.

Han har ramlat flera gånger, brutit lårben, handleder och skadat axlarna. Det händer ofta när han svimmat – troligen en kombination av alkohol och lågt blodtryck. Det är som att han har åldrats tjugo år på bara fem. Han gör knappt något längre – sitter mest i soffan och tittar på TV, eller tar en kort promenad till puben runt hörnet.

Jag försökte prata med honom igen idag. Frågade hur det här ska sluta, varför han gör så här mot sig själv. Han säger att allt blev för mycket efter det som hände i Stockholm. Att han mår dåligt, men ändå inte vill dö riktigt än. Jag sa att vi som bryr oss om honom går omkring med en ständig klump i magen. Att det inte är rättvist mot mamma, som får agera vårdpersonal hela tiden – det var inte så här hon skulle behöva spendera sina sista år.

Han förstår det – han säger att han fattar – men ändå händer inget. Han är inte elak när han dricker, han ringer inte och bråkar med folk. Han bara sitter där, tynar bort, sakta men säkert.

Och det är så fruktansvärt att se, även om vi inte haft den starkaste relationen de senaste 15–20 åren. Det är ändå min pappa. Och jag känner mig helt maktlös.

Jag har funderat på att köpa några AA-böcker och försöka få honom att gå på ett möte, men ärligt talat har jag svårt att tro att han skulle gå dit. Ska jag försöka ändå? Ska jag försöka nå honom genom hans samvete? Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag känner mig bara... handfallen.

Hej @Jonas1974

Jag är också ny i nykterhetsresan. Jag började med min första vita månad i januari, men det blev kanske 1,5 månad eftersom jag tyckte det var rätt skönt. Under denna tiden så var mitt fokus mycket att skaffa nya nyktra vanor. Därefter satte jag tyvärr inte upp ett nytt mål mer än att vara vaksam och uppmärksam på min relation med alkohol och förändra mönsterbeteenden.

Första ölen efter nyktra perioden var mest utav likgiltighet (eftersom vita perioden gått så bra). Vi var en grupp människor som skulle köra AW och jag var i tankarna om alkoholfritt den kvällen men någon ville bjuda på en öl och jag tänkte helt enkelt "jag orkar inte tjafsa om alkoholfritt och tackar bara ja". Jag klarade av att hålla det rätt balanserat just den kvällen men kort därefter kom min etsiga intensitet tillbaka när det kommer till supande. Det har slutat med att jag återigen suttit med en spyhink dagen efter, haft minnesluckor, vaken till 05 och varit allmänt oskön eftersom jag har problem att sluta dricka när jag väl startat.

En trigger jag har märkt av i mig själv är just firande, härom veckan gjorde jag väldigt bra ifrån mig på en grej och direkt av det glädjeruset fick jag sug efter alkohol (att skåla för mig själv här hemma?!). Tack och lov hade jag inte alkohol i kylen och försökte med andningsövningar för att lugna ner suget.

En annan trigger har varit våren och min starka positiva vårkänslor, jag tror det bottnar i att jag vill förhöja den positiva känslan med alkohol.

Jag har en sorts romantisering om "hur det ska vara" när jag dricker. Nu senaste veckorna har jag "firat" flera gånger, vilket mest egentligen har visat mig min gränslöshet och hur jag inte kan sluta dricka när jag väl har startat. Jag har haft svårt att ens fylla i antal glas i alkoholkalendern eftersom jag inte hållt koll på dem alls och får göra en general uppskattning.

För mig är det som enklast (för nu iaf) att vara nykter och utan sug när jag är med mig själv och håller mina känslor i schack.

En annan motivering jag säger till mig själv är eftersom jag "orkar mer" i större sällskap när jag är bedövad av alkohol eftersom alla sensoriska intryck dämpas - är jag i ett större sällskap känner jag mig snabbt utmattad.

Sammantaget verkar mina triggers vara dålig impulskontroll när jag uppryms av starka känslor och hur jag då vill bedöva/förstärka känslan.

Hursomhelst, det senaste veckornas festande har återigen påvisat att jag har ingen kontroll över mitt drickande och alkoholen får mig egentligen mest att må dåligt. Nya tag och nya mål, nu blir det dags för nykterhet med AA möten och 12 stegs arbete.

Alltså ett piller magnesium mot kramper

@wasgij jag tror samtalsstöd är det bästa, men testa vad som funkar bäst för dig. Vi är alla olika!
Och kom ihåg att den som kan få honom frisk, om det ens är möjligt, är han själv. Du kan *inte* påverka det över huvud taget. Lägg inte den bördan på dig själv. Det låter som att du har tillräckligt redan!

@Äntligen91 bra att du vaknade upp såpass tidigt, av vad jag har förstått så hår det fort att nå nivån man avslutade på för att sedan fortsätta spiralen nedåt. Glöm inte och dom någon skrev till mig, du bestämmer första glaset och alkoholen alla de andra. Ta inte första glaset.

@Andrahalvlek strongt jobbat med ditt sockersug. Jag ska testa ditt grönsaksupplägg med att klegga ihop handfatet. Jag återkopplar resultat senare.
Jag såg även i en tidigare post av dig att du har styrt upp en bättre relation med din kollega. Det måste vara skönt då vi spenderar en hel del tid på jobbet och det är bra vi om saker och ting flyter på.

@JHL Tack de ska ja försöka göra.
Teorin bakom mitt återfall efter några år är nog att konsekvenserna av att dricka för mig börjat blekna och sanningen är ju den att ja i höstas hade min 5års dag och strax efter det bjöds ja på något litet typ någon öl och de hände liksom inget. Sen efter det har det upprepats med lite alkohol då och då utan några negativa effekter därav har de blivit lite mer å mer fram till helgen som var då jag vaknade upp och kände att nu har ja tappat kontrollen igen, så här vill ja inte ha mitt liv jag vill vara något ja kan stå för och då kan ja inte låta alkoholen vara en del av mitt liv.
Nu gäller de att inte glömma.

@Molnet tack nu har ett par dagar gått och allt känns lite bättre tacksamt att läsa dina peppande rader.

Dag 68 går mot sitt slut och jag känner att ångesten och sömnigheten börjar komma. Det kommer ca en timme efter att jag tar medicinen så det är väl det nya normala den närmaste tiden. Jag ska inte överdriva symtomen, sömnighet har vi alla känt och en lättare ångest är inte hela världen. Idag var jag på kontoret vilket innebar att jag kom hem lite senare och idés inte med någon fysisk aktivitet. Jag vet inte om jag kan klassificera det dom sug men på väg hem från kontoret körandes bilen, solbrillor på och 17 grader på termometern så kom det några tankar på att sluta med de här löjligheterna och jag skulle korka upp och sätta mig i solskenet mär jag kom hem. Lyckligtvis är minnet kort och jag hade ingen tanke på det när jag kom hem och drog igång matlagningen.

@vår2022, fantastiskt att du lägger tid och läser på om Naltrexon, engagerar dig i mig och kommer med konstruktiva förslag för det får du en emoji som hittills varit reserverad för fru jhl i sociala medier ❤️. Visst är det då att en avbruten löprunda inte behöver vara en besvikelse då jag kom ut och sprang. Nu vet jag även var jag bröt sist och kommer jag längre än det är det en seger, gången efter det kan jag öka igen osv tills jag når måldistans och kan börja kapa tider igen. Misslyckas jag har jag en ny punkt att utgå från nästa gång och promenaden blev lite längre så något gott blev det även om det inte hår enligt plan.

I samband med utskriften från sjukhuset fick jag ett recept på d-vitamin som jag tar 2 ggr om dagen. Jag fick tidigare kramper men jag tror att det hade att göra med alkohol men tar ett piller lite då och få.

@Ny dag Men, så jobbigt. Lider med dig. Stressigt på jobbet? Kris hemma? Ibland kan det bara vara vila man behöver. Stänga av alla intryck.

Kram 🐘

@Flarran Heja dig! Vinst på vinst på vinst för dig idag 🤩

Kram 🐘

Jag önskar också det🩷 så det inte är skärselden man får gå genom för allt lidande man orsakat pga av alkoholen.

Så väldigt ledsen. Och nej, inget har hänt utan jag har de senaste dagarna bara känt mig så fruktansvärt förtvivlad och ledsen. Fortfarande nykter. Hoppas att jag kan få sova inatt för det har varit lite si och så med sömnen den senaste tiden.

@Flarran Hej🤗 läser alltid dina inlägg.
Tycker om de komiska och allvaret i det hela. Blir lugnad av dina inlägg🌟 livet är som de är, inte alltid glamoröst, gillar de.