Senaste kommentarerna i forumet

@Buzzzz, sjutton vad jobbigt du har det. Din story är på sätt och vis väldigt lik min. Jag har inte heller nåt att klaga på och lika fullt är det något som skaver. Läste att en ånger hos folk på dödsbädden var att man inte valt att vara lycklig under livet!!! Åh fasen, kan man välja det tänkte jag för typ 1 månad sen. Men ok jag hade precis bokat en tid för terapi och valde också att pröva vara lycklig. Om en knapp vecka ska jag så på mötet men nu vet jag inte längre vad jag ska med terapeuten till? Fast jag går dit ändå. Sen har jag funderat helt på egen hand runt mitt konstanta grubblande. Det är ju nåt man bör undvika enligt optimisterna. Jag har alltid sett mig som pessimist, ja med en viss ton av positivt tänkande. Nu jobbar jag på att hushålla med mitt grubblande och försöker njuta av det under begränsade tider på dygnet. Det blir så mycket mer kvalitet på grubblet när man tar det koncentrerat i stället för utkletat över all vaken och sömnlös tid. Hoppas terapeuten inte har stirrig blick bara😳! Försök att vara snäll mot dig själv och ta makten över de negativa jantetankarna och lägg fokus på det du är bra på. Jag kan läsa i din text att du är en bra far, en bra make, en som har fixat det mesta på ett bra sätt. Låt inte lite skit under naglarna sabba detta! Glöm inte att en dag i taget innefattar kvällen också. Du fixar djävligt mycket du Buzzzz! Du kirrar detta med. 🤗

@Mathilda2025 Så otroligt bra jobbat alltihop! Du kommer känna dig så nöjd när du vaknar imorgon. Ha en skön kväll!

@Thompa_68
Ja nu är den här jobbiga dagen över och det gick bättre än befarat🙏blir trött på mig själv som låter jobbet påverka mig så mycket. Jobbet är viktigt men inte allt i livet. Har ju fina barn det går jättebra för och inga större familjeproblem. Dumt att låta jobbet stressa och sänka mig. Hemma nu, har tagit promenad med hunden och unnat mig sushi. Det blir absolut ingen alkohol idag fast jag som jag misstänkte fick en kort tanke att åka förbi Systemet på vägen hem men kändes skönt att slå bort den. Nu känner jag mig trött och urlakad och hoppas få sova ordentligt och vakna pigg och lugn imorgon☺️

Jag försöker verkligen förstå detta.
Jag har det hur bra som helst.
-En underbar familj med barn och barnbarn.
- En fru som jag älskar sedan decennier.
- Bra ekonomi.
- Allt materiellt jag kan önska.
- Eget hus.
- Hobbys som jag tycker om.
Och ändå… Väljer jag att sakta ta mitt liv.
Jag vill ju vara kvar och se mina underbara barnbarn växa upp.
Varför gör jag detta? Jag förstår inte?
Återkommer till detta ständiga ältande om vad som ”kan” hända i framtiden, och dåliga saker som hänt förr.
Jag mår ju sååå bra när jag inte dricker.
Självskadebeteende? Varför???
Vet inget som hänt i barndomen som skulle kunna förklara detta beteende.
Genetiskt? Min bror har samma problem.
Desperat nu.
Ta hjälp av vården har jag tänkt på. Men då ryker körkortet, och det går inte.
Har testat AA, funkade inte för mig då det dök upp en snubbe med stirrande blick och ville bli min ”sponsor”.
”En dag i taget”, jo så tänker jag varje ångestfylld morgon, och sedan brister det på kvällen.
Helt desperat nu. Vill inte mista allt. 😓😢

@Bubbelmorsan Hur är läget? Allt är bra här! Men så sugen på choklad och annat onyttigt, kan dock inte göra en insats för att hålla igen även där än. Räcker att ha fokus på vinet! Det kommer ju lite tankar då och då. Bra att träna på att inte agera på tankarna. Hur är det i din tankevärld nu, har du något ”brus” eller är allt lugnt och skönt?

Överlag sover jag väldigt mycket bättre. Och har mindre ont i magen.

Du var ju pigg och började rensa en massa i huset, jag har börjat med det idag för vi ska troligtvis förbereda att sälja huset och köpa ett annat. Det känns lite övermäktigt. Men idag blev det åtminstone 2X40 minuter ungefär. En start!

@xyz23: nej tyvärr inget så skoj och vintage som Carlsson / Sonab, det hade verkligen varit en upplevelse att återuppliva! Den mannen är ju legendarisk, hade en polare på studenttiden som var helt frälst i dessa Carlsson-kreationer och bjöd på fantastiska sessioner matade med fina gamla monoblock rörförstärkare och förstklassig vinylsvarv. Själv var jag inne på helt andra vägar med mera PA-stil på högtalare och extrema ljudvolymer på den tiden.

Det jag tog mig an nu vara bara ett par 30 år gamla Boston Acoustics HD5v, inga speciellt märkvärdiga eller dyra högtalare men jag gillade skarpt det sköna avslappnade ljudet med sin tajta midbas i en sluten låda. Perfekta ihop med en bra subba. Samt, mycket kompakta och lättplacerade. Mitt första refoaming-projekt blev det och gav mersmak, inte särskilt svårt bara man tar det lugnt och är noggrann med alla moment. Behövde inte ens montera bort dammkåporna för schimsning, det blev perfekt bara med fingertoppskänsla och en tongenerator för centreringen - mycket enklare procedur.

Håll hårt i dina OD-11, guld värda som du vet!

För att återgå till trådämnet så är detta ett bra exempel på hur man får tid och energi med gamla intressen nu när man slipper alkohol, det är väl något alla kan ta med sig.

@Rike, jomen så har jag upplevt det också. Det är som att prata med väggen, fast med den slipper man de udda omskrivningarna av fakta förstås. Sen är det alltid lika märkligt med hur de här ”mekaniska individerna” lyckades få mig ur balans förr om åren. Det gäller att för ögonblicket ”stänga av sin empati” det har de väldigt svårt att greppa och då brukar de spåra ur på de mest underliga sätt. Här brukar jag för säkerhets skull ta ut ett långt avstånd innan jag börjar skratta åt detta elände. En chef jag hade en gång blev jag tvungen att spela in på telefon för att ha bevis att rädda mig från henne. En kollega sa: ”outlook är vår bästa vän, för här syns det svart på vitt vad hon är för något”😂

Det är viktigt att få sova lite nån gång, den nyktra insikten finns då. Men gick då och vilade mig en stund och har faktiskt sovit nån timme. Tror som jag tänkte att det här med humöret nog är kopplat till brist på dagsljus, eller att man så sällan får se solen nu den här tiden på året. Har haft lite dåligt samvete en stund över att jag skrev så generellt om folk i församlingar.

Men till och med Herren hade väl lite svårt för en del kyrkofolk ibland kan jag tänka, men jag är ju bara människa, och ibland blir det lite tokigt om man inte är helt i balans. Skrev ju att jag inte skulle ägna mig åt nån psalmsång idag.

Tänk, alltså, det första jag fick upp när jag bläddrade i min Bibel, det var just en Psalm, och nummer 71 i Psaltaren där det bland annat står ”Du är mitt hopp, o Herre och min Gud.” så visst blev det allt lite psalm idag. Kanske inte nån sång direkt, men läsning i alla fall. Samt även en stunds allmän eftertanke alltså. Det var väl Skaparen som liksom var på mig, då man ju ska tänka sig för en aning om vad man säger, när man skriver så att säga.

Ha en fin kväll!

@fooliehutten
Det du beskriver är det enda rätta. För ca 10 år sedan så kom den insikten och jag fördjupade mig i ämnet.
Du hanterar det helt rätt och att ändra på dem är omöjligt, hur mycket man än försöker.

@Lunis
Åh jag har som sagt haft återfall och tagit kontakt. Det har straffat sig.
Så stark känner jag mig inte, mer att jag försöker överleva emotionellt.

Hon hittar på hemska saker som hon delger mina barn, hon kontaktar mitt ex mm.
Säger jag ifrån gällande det så blir hon ”sjuk” meddelar alla att hon nu är sängliggande pga mig och skickar sms till mig om att nu är du väl nöjd och vill att jag ska dö, njut.

Jobbigt att skriva om men utifrån det du beskriver så gissar jag att du kan ana.

Ja, det blir tydligt när man har egna barn, samt ser andras föräldrar..🥲

En räddning är att även hennes bror mfl har sett dessa sidor- annars hade jag nog trott att jag var galen o hört fel.

Men i hennes övriga (mycket ytliga kontakter) spelar hon offer och säger att hon inte förstår varför jag gör såhär.
Hon kan även hota med att hon ska berätta för alla hur jag är mm. Oklart vilka då hon aldrig kan ha mer än tillfälliga kontakter - kanske en granne eller en taxichaufför får lyssna, vad vet jag.

Hej på er i tråden. Utan några andra kunskaper än självlärt och upplevt så kan jag bara dela en kort text som i viss mån liknar beskrivningarna på parenteserna (föräldrarna) som gör era liv sura:

”Vad är en narcissist? En narcissist har en överdriven tro på sin egen betydelse, vill gärna stå i centrum, och har svårt att hantera kritik eller motgångar. De uppvisar ett mönster av självupptagenhet, brist på empati och ett stort behov av beundran från andra. Personen kan också utnyttja medmänniskor för att nå sina egna mål och har ofta svårt att förstå eller bry sig om andras känslor och behov. Narcissister uppfattas ofta som odrägliga och uppblåsta av omgivningen”

Det finns en hel del att läsa på nätet om olika personlighets- och beteendestörningar. Ta inget som en absolut sanning, men att läsa på gör en bättre förberedd på konstigt agerande. Jag har inte försökt ändra på personer av denna kaliber, utan mest zoomat ut och sett det komiska i det förutsägbara i deras beteende👹. Över tid har jag minimerat kontakter med såna här energitjuvar. Men som sagt, det är mitt sätt att hantera dessa. Jag konfronterar aldrig, utan glider ifrån i omtanke om den egna hälsan. Det är extra svårt att hantera detta när det handlar om närstående, men man har ju inte valt sina föräldrar, men välja bort dem; det kan man faktiskt göra.
Styrkekramar åt er i den här kampen också. 🤗

@Se klart många tankar! Mitt råd är: tänk mest på er själv! Tiden då barnbarn sover över är underbar men ganska kort. Sen har ni ännu många år kvar. Jag har en uppblåsbar säng som ryms i ett litet skåp. Soffan kompletterar. Mindre yta inget problem. Läge mycket viktigt ju äldre man blir. Det måste kännas roligt o inspirerande ganska direkt utanför ytterdörren. Eller på sin höjd några minuter. Det blir bra!

@Buzzzz Jag hejar på dig! Vägen till ett bättre liv är inte spikrak, det hör till att man får vara beredd att acceptera snedsteg och avvikelser, i form av återfall eller annat. Håll bara siktet på målet, där det enklaste är att sikta på en dag i taget, ingen alkohol idag ger löfte om en bra morgondag. Du är värd lika mycket med som utan återfall, så länge du fortsätter kämpa är det bara att ge dig själv en klapp på axeln och se framåt.

@Mathilda2025 Nu är jobbiga mötet över, hoppas det inte kändes för negativt, du kanske kan ta en promenad i det sista dagsljuset och tänka på att uppskatta insatsen du gör att möta ångest utan alkohol. Som flera skrivit, belöna dig själv med positiva saker och var snäll mot dig själv. Idag dricker vi inte någon alkohol.

Håller med asdf1973. Det är ju produktplaceringsreklam i väldigt många program idag. Jag blir provocerad, när det dricks alkohol i tid och otid på tv. Jag tittar även på finska och norska filmer och serier, likadant där. Det är en miljardindustri, som vill ha ännu fler kunder, och offer det skiter dom i. Klart att även våra barn ” normaliseras” av det. Alltså växer upp med att alkohol hör till både vardag, fest, avslappning, när man är förbannad osv. Jag har varit fri från alkohol snart i 10 år. Jag vet att när jag försökte avstå innan nykterheten, så blev jag sugen av förförisk alkoholreklam. Eller min hjärna blev sugen. Jag skiljer på mig, miss Lyckad, och min beroende hjärna. Nu för tiden är vi mer ett, hjärnan och jag. ❤️. Det känns skönt och fint.

@Buzzzz jag tror på dig. Läs forumet och skriv när det känns jobbigt. Jag är själv inne på forumet kanske fem ggr per dag, det hjälper mycket.

@fooliehutten
Tack för din kommentar. Det som hjälper mig är att få feedback från er här inne.
Därför är det så viktigt för mig att skriva här.
Vet ju så väl att det är kört efter ett glas, men det är som om man går på fjärrkontroll eller något.
Fattar inte…

Inte bara din mamma du mister utan även drömmar förväntningar om hur det skulle kunna vara, hur du önskade det skulle vara. Svårt, jättesvårt, men vad är alternativet. Du har styrkan även om det inte känns så och det är väldigt mycket sorg förknippat med att ge upp sina förhoppningar om hur livet skulle kunna vara.

@Tiffii Jag känner igen så mycket i det du beskriver. Själv upplever jag att min mamma fortfarande behandlar mig som ett barn och inte en jämlik vuxen. Jag har också sedan 20 år tillbaka försökt få henne att förstå att livssituationen hon och pappa har och som jag vuxit upp i inte är är en bra miljö och det inte ska vara så jobbigt. Man ska behandla och kunna bli behandlad med respekt. I de tillfällen hon är sårbar lyssnar hon och gått med på att vi tillsammans ska prata med pappa om hans riskbruk men när det tillfället väl kommer har hon svängt och vågar inte längre ta diskussionen. Nu senast vände hon på allt, sa att jag bara ljuger och lade över allt ansvar på mig. Precis som du beskriver, och det är så tufft att få tillbaka då en redan lever och har levt med skuldkänslor stora delar av uppväxten.

Precis som du har jag nyligen kommit till insikt att hon inte är mottaglig för vad jag har att säga överhuvudtaget och det bästa jag kan göra för mig själv (och mina barn) är att ta avstånd. Sen känns det som en enorm process att påbörja och man vet inte ens vart man ska börja, hur man ska göra det eller när.

För mig blev dock startskottet att hon såg till att jag anmäldes till soc, väl där var jag vilse och frågade vilken väg som var bäst att gå - vården, alkoholhjälpen eller kurator? Och det var socialsekreterarna som tipsade om kommunens öppenvård. Jag ringde dagen efter och ja, det är svinjobbigt att ta tag i men de är superduktiga och väl omhändertagande när man ringer. Jag har haft en träff med min beroendeterapeut och det är så skönt att någon validerar ens känslor och mående.

Jag är bara i början av min terapi men jag kände mig stärkt efter den träffen och ska dit imorgon igen. Jag har även lyssnat till ett avsnitt med Görel Fred i en podd som hette "Perspektiv", som handlade om hur man försonas med sin barndom. Rekommenderar varmt! Man får väldigt mycket perspektiv på saker.
Och något jag trycker extra mycket på är att vi kan inte förändra någon annan, det är något de måste göra själv. Det enda vi kan förändra är vår egen situation.

Kram till dig!

Jag tackar mig själv för att jag fick hällt ut flaskan igår morse för igår kväll var jag riktigt låg. Jag grämde mig till och med för att jag gjort det och gick och sneglade på hyllan med folkölen när jag var och handlade efter jobbet men jag gick vidare. Tack och lov för jag gjorde det... för annars hade jag faktiskt inte tvekat hemma. Dock redan när jag gick och la mig så kände jag mig ganska avslappnad och glad att jag inte kunnat göra det jag tänkte. Likaså imorse så kände jag det sköna känslan av bättre sömn och motivationen är högre idag.

Buzzz, jag vill varken tjata eller besserwissra. Men det enda val du gjorde var att ta 1:a glaset, resten skötte alkoholsuget. Så upp på spåret igen och stå emot 1:an, resten är egentligen enkelt. En enkel dag i taget och du ångrar aldrig att du var nykter igår. Så kom igen, du fixar detta! 🤗

@Rike Det känns fruktansvärt att närstående till en själv kan agera på det sättet och prata bakom ryggen. Har själv varit mamma sedan 10 år och skulle aldrig ens komma på tanken att behandla mina egna barn på det här sättet. Och det har väl dels varit en ögonöppnare, att relationen är mellan mig och min mamma är obalanserad och inte okej.

Min känsla nu är att jag inte klarar av att ha mer kontakt med henne men det är inte helt enkelt heller då vi bor efter samma gata och jag vill inte begränsa mina barn från mormor och morfar. Än om umgänget behöver gränssättas vad gäller tider och att de inte är hos mina föräldrar ensamma.
Min sambo har heller inte riktigt har förståelse för min situation och istället för att ringa mig numer så får mamma kontroll och insyn genom att kontakta min sambo istället. Nu senast kontaktade hon min äldsta dotter också, och det gör mig så frustrerad. Hon ignorerar mig efter det att jag satt ner foten men söker kontrollen via min sambo och dotter.

Du träffar helt rätt i sorg och skuldkänslor. Jag blev tipsad om en familjeterapeut som heter Görel Fred som skrivit böcker och deltagit i olika poddar. Hon sa något som fastnade hos mig angående försoning. Det är inget fel i att vilja bli respekterad, bli schysst bemött eller känna sig älskad och att man kan välja att lägga ned striden. Inte för att det man stred för var något fel i sig, det är en viktig kamp men har man försökt jättemånga gånger så får man känna att det är dags att lämna slagfältet - inte för att man är besegrad utan för att man inte kommer kunna vinna. Och fortsätter man kampen så kommer man att gå sönder.

Det är en enorm sorg att som barn (även om man är vuxen nu) förlora sin mamma. Det är väl därför man under lång tid stått ut med allt och försökt vara till lags, men tillslut når man ändå en punkt då det räcker.
Vad stark du är som bröt dig loss! Jag hoppas kunna hitta samma styrka snart.

Fick en insikt för några dagar sedan.
Vad som hjälpte mig mycket vid mitt senaste relativt långa uppehåll var att skriva regelbundet här!
Har inte gjort det på en vecka nu, och håller på att kravla mig upp ur ett 4 dagar långt återfall.
Mår som jag förtjänar antar jag…
Och har bara mig själv att skylla, det är ju ingen annan som skruvar av korken och häller i mig skiten.
Men, jag vägrar att ge upp denna gång. Dag 1. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Usch.

@vår2022 Stort tack för inspirerande inlägg! Idag är det motigt, vet inte riktigt varför, men jag blev "kortvarigt influensasjuk" efter vaccination i måndags och att vara sjuk har historiskt ofta fått mig att bryta goda vanor och tankesätt och istället trösta mig med alkohol. Kanske en inneboende rädsla för det. Dessutom har hustrun varit fullt upptagen med jobb och då går hon in i en mer "professionell" version av sig som jag förvisso är van vid men alltid haft lite utmaning att möta. Det blir då mer kallprat när vi talas vid, ingen tid för gemensamma planer och projekt, fysisk samvaro på minsta sparlåga. När jag skriver så låter det som jag skyller från mig och söker ursäkter, men man är ju sig själv närmast... Jag vill verkligen fokusera på positiva saker, och vår relation, både fysiskt och själsligt, är en viktig källa att ösa ur. Men det krävs ju två för att dansa tango, så jag får också rannsaka hur jag beter mig och vad jag uttrycker. Samt acceptera att det emellanåt är mycket jobb för henne och hitta sätt att hantera det bättre. Inte minst att berätta för henne, utan att skuldbelägga.

Det vankas också en större begivenhet i helgen, första riktiga testet på nykterheten, att vara nykter när det lagas och serveras god mat, med många gäster och alkoholen har en given plats på bordet. Jag tror inte att alkoholen i sig stående framme är problemet, det är mer mina lustfyllda minnen av att dricka inför, under och efter kalas som väcks till liv. Jag ska fokusera på att kunna konversera på ett bra sätt så jag verkligen kommer ihåg allt som sagts och kan visa att jag bryr mig.

Hejsan! @LAO och @Andrahalvlek, Har varit rätt grå i sinnet ett tag och när jag nu tittade ut genom fönstret så regnade det så klart. Men hade ju ätit lite och trampat ett par minuter på min testcykel i vardagsrummet som i ren panik liksom, Så nu känns det drägligt igen, näsan ovanför vattenytan igen liksom. Men har nog jobbat på att sänka mig själv, i stället för att sikta lite högre alltså, det kan jag nog utan tvekan säga. Helt tappat stinget alltså.

Men ska nu försöka att ta nya tag och har druckit lite stärkande vatten med diverse vitaminer av olika slag. Det är väl den gamla höstdeppen som kommit på besök igen. Får väl vara noga med att sköta om mig kanske. Men det är lätt att gå ned sig om man inte ser upp. Men ska försöka att bättra mig för egentligen har jag ju det ganska bra.

Gnäller och gnyr som en skadskjuten get, det måste vara höstmörkret alltså, för annars brukar jag ju fixa det mesta. Men idag blir det då ingen promenad, som jag nästan kan höra att alla nu tänker på. Vila får det allt bli och sedan får man väl se åt vilket håll man går. Kanske eventuellt lite försynt klinkande på nån keyboard och musikskapande eventuellt... @fooliehutten, Kyrkofolk gör väl sällan någon människa glad, ofta en rätt så knepig samling folk liksom, men Skaparen själv och sonen hans har jag då inget emot, men nån psalmsång blir det då inte idag.

Ha det gott mina vänner!