Senaste kommentarerna i forumet

@LAO

Tack! 😊 Nix, alkoholen gör det verkligen inte bättre, allt blir bara så mycket sämre.

Hej! Jag är i samma situation just nu och har haft ett samtal med öppenvården angående min pappas riskbruk och min mammas medberoende.
Så långt jag kan minnas från mina tidiga tonår har mamma sökt sig till mig för stöd och tröst när pappas drickande varit som värst. Nu nästan 20 år senare mår hon som sämst medan jag själv tagit mig ut ur huset och fått en egen familj. Hon drar sig undan socialt, har hittat henne gråtandes flera gånger utan förklaring, är bitter och mår allmänt psykiskt dåligt. Hon har dessutom spinal stenos och artros så smärtan förstärks säkert av hennes mående och vice versa.

I februari bad jag henne söka hjälp men då slog hon ifrån och skrek att jag ljög och hittade, var sjuk och behövde sjukskrivas och medicineras. Hon blev helt galen och jag blev nästan rädd för henne. Efter det tog jag en paus från både henne och pappa men föll tillbaka då min sambos pappa insjuknade i cancer.
Det var i höst när jag fick veta att min mamma pratade så mycket skit om mig bakom min rygg till min moster som jag kände enorm hopplöshet. Hennes skitsnack renderade i en orosanmälan (som lades ned väldigt fort) men själva agerandet har satt djupa spår i mig och jag har svårt att förlåta både henne och min moster för detta.

Jag har försökt prata med dem flertalet gånger men ingen av de är mottagliga att ta in vad jag försöker säga och nu orkar jag inte strida längre. Jag känner att en gräns behöver sättas, för min egen skull men även för mina barns skull.

Hur tänker du kring själva gränssättningen? Hur, var och när är det bästa tillfället för det? Jag känner enorm oro och ångest kring detta och tar gärna emot råd från den som gått igenom liknande!

Nu har de svarat igen att jag kan få gå ett 12-veckorsprogram hos de om jag uppfyller kraven. Internetbaserad men med samtal. Ska försöka anmäla mig imorgon. Är dock väldigt orolig för att de direkt gör en soc-anmälan pga. Barn. Redan varit där en vända och vill absolut inte dit igen.

Ingen A idag iaf, ligger redan i sängen. Imorgon ska jag ev. Ut på stan, men ska klara det också tänker jag.

Hejsan! @LAO trevligt att se att du tittade in här kompis, höll en stund nästan på att gräva ned mig i en del mörkare tankegångar som jag kan hamna i vissa stunder, men tacklar det mesta så gott det går med väl kanske min envishet och lite andlig kraft i form av barnatro om man nu tror på att sådana prylar eventuellt finnes. Hur som helst, tack för besöket på min sida.

Kämpar vidare!

Hej @Tjej82
Tack för din kommentar 😊 Det kan nog stämma att vi har en del gemensamt! Självklart är varje hjärna olika, varje beroendesystem fungerar på sitt eget sätt, och precis som jag vet att jag ofta måste tänka igenom det jag gör, kan ingen annan veta hur det blir för dig. Men jag önskar dig allt det bästa – självkännedom och kontroll.

Jag sitter hemma med ont i halsen och snuva och funderar lite på livet. Jag tror att anledningen till mitt drickande var att jag hamnade i en situation som jag egentligen absolut inte ville vara i. Jag hade varken livserfarenhet eller styrkan att ta mig ur den. Sedan några år tillbaka har situationen löst sig av sig själv, och jag känner att jag har fått mer distans, acceptans och förståelse för allt som händer omkring mig. Livet är kanske tuffare nu – sjukdomar kommer och går, och mycket händer som jag inte kan kontrollera – men jag vet att jag gör det jag tycker är bäst, och jag älskar mitt liv.

Jag samtalade med en psykolog när min pappa gick bort. Han hjälpte mig att bearbeta sorgen under några månader – det var skönt att kunna prata med någon utan att belasta sina närmaste. Intressant nog tyckte han, till skillnad från många andra, att det inte är någon konst att sluta dricka helt. Konsten är att använda hjärnan på ett klokt sätt: att ta kontroll över sitt beroendecentrum, förebygga, styra och reglera balansen. Han gav mig styrka, för han sa att om jag vill, så fixar jag det. Särskilt eftersom jag redan 2016 lyckades omvandla ett ganska allvarligt alkoholmissbruk till ett vanligt, ganska begränsat drickande.

Jag känner mig själv. Om jag skulle fokusera på att sluta helt, skulle jag inom fem minuter bli beroende av något annat – socker (inte bra om man har diabetes), shopping, sex, tabletter eller träning på ett skadligt sätt. Alla de beteendena skadar mig, och jag vill ta till dem när jag mår dåligt. Jag kan bli beroende av nästan vad som helst. Men jag vill inte sluta med allt detta för att då tappar livet sin smak, blir som att bo i ett kloster. Det handlar om att medvetet arbeta med balansen, se mig själv och tillåta mig det som är bra – allt i måttliga mängder. Det är komplext, men också vackert. Det gör mig till en människa. En sån här riktig människa, som jag kan verkligen blir förbannad och besviken på ibland, men som jag för det mesta älskar och även beundrar på ett knäppigt sätt.

@Kaisa7402 För mig är det först och främst vetskapen om att jag inte klarar av att dricka alkohol på ett kontrollerat sätt, det blir alldeles för ofta och i för stor mängd. Mina motivationsfaktorer för nykterhet:
Familjen med fru och barn som jag inte vill såra eller svika
Hälsan
Förmåga att utöva min sport som jag vill med kompisar
Slippa alla tankar på när jag kan dricka nästa gång och om jag har tillräckligt hemma

Känner igen mig så väl! För mig är det hälsan (är 50), att vara en förebild för mina barn och att få leva länge. Men det som driver mig mest? Känslan av kontroll. Att jag tillslut vägrar att gå med på att den där substansen ska styra mig, jag är stark och kan göra egna val.
Med det sagt, fasiken vad tufft det är. Jag är på nedtrappning nu från att ha druckit varje dag i säkert tre år. Denna vecka och kommande två ska jag ha tre alkoholfria dagar per vecka. Känns tufft men inte oöverstigligt. Fortsätt att komma in och läsa här, det hjälper!

Som jag har velat komma ur alkoholens destruktiva klor tidigare, många gånger och även lyckats en kortare eller längre tid. Men ofelbart har jag trillat dit igen när jag började dricka, då jag trodde att jag efter en paus kunde hantera alkohol kontrollerat, vilket varje gång visade sig vara helt fel. Så viljan är absolut en viktig parameter, men för mig var det avgörande att komma till insikten och acceptansen av att jag inte har förmågan att hantera alkohol. Att nå dit har tagit en väldigt lång tid, därför att jag har använt alkoholen som guldkant och snuttefilt så länge och det har känts omöjligt att lämna den på obestämd tid, är livet verkligen värt att leva då? Nu känner jag i själ och hjärta att det faktiskt är det, tar en dag i taget och söker det positiva i livet utan alkohol istället för att satsa på en tidsbegränsad nykterhet som till slut följs av återgång till en konsumtion av alkohol som är ohållbar och destruktiv.

Hur jag har nått insikt och acceptans av min allergi mot alkohol kan jag inte riktigt förklara. Förmodligen blev det bara en gång för mycket av alkoholintag, där något fick mig att sätta stopp och komma till sans. Rent logiskt borde jag ha förstått för länge sedan att det är en fruktlös väg att satsa på kontrollerat drickande när man som jag alltid landar i alkoholmissbruk efter nyktra perioder, oavsett hur bra metoder för kontroll jag försökt använda mig av. Men acceptansen som krävs bottnar uppenbarligen inte endast i logik.

@Flarran att kunna känna livsglädje av i princip ingenting alls är väl ändå den största gåvan vi kan ge oss! Vad bra du kämpar på!

@Carisie ja, många känslor och tankar är det. Jag skyller det mesta på klimakteriet🫣, även om jag tycker att mycket mående sammanfaller med min konsumtion… ångesten är i alla fall klart alkoholrelaterad. Livet är ju en spännande resa och just nu känner jag mig mer terränggående än lämpad för motorväg. Lite i taget, prova ny väg, vänd, kör genom leran. @JHL, jag fattar avsaknaden av ”klipp i steget”. Jag är liksom pigg men lite lojare. @vår2022, att komma ut på dagarna är verkligen något att sikta efter, även om det är jäkligt svårt när arbetsuppgifterna hopar sig. Idag fick jag dock en rejäl lunchpromenad, så skönt. Hoppas att ni alla haft en bra dag🧡

@Carisie jag har verkligen varit helt insinuerad i alkoholromantiken. Allt skulle firas och guldkantats. Nu kommer alkohol med en bismak och jag är lycklig för mina nyktra dagar.

Numret här på alkoholhjälpen går också att ringa och få goda råd och vägledning var man kan söka hjälp

Bara eftermiddag om man ska vara noga, och det är redan mörkt och känns som kväll, men det får väl vara som det är. Blir väl ljusare tider igen. Som nykterkvist får man väl vara nöjd och inte klaga på tidens gång. Snart lär det väl komma snö kan man tänka och då får man halka omkring igen precis som det brukar vara. Denna nyktra insikt om att det snart blir snö och is igen, fick mig igår att känna tacksamhet för att det i alla fall inte var halt på ens promenad.

Kom nyss att tänka på att det finns så mycket musik man spelat och även fast nån låt kanske var hur viktig som helst ett tag. Så glömmer man ofta med tiden bort den liksom, och när man sen kanske på radio eller nätet hör nån låt från gårdagen eller nåt annat som ger en koppling till det man trott sig helt glömt. Då kommer man kanske på att den där låten man i stunden tänker på den finns nog någonstans i musiksamlingen av plattor man har någonstans. För nog är det märkligt hur en låt hur pass olika den är i struktur, ändå kan få ens tanke att plocka upp ett minne ur nåt av glömskans dammiga hörn liksom.

Så har jag då märkt att det ofta kan vara. Då brukar jag göra som många nog gör, och kollar runt i högar med plattor. Om man nu i den digitala tidsåldern har några sådana kvar. För nu så är det ju oftast mobiler och datorer som ens favoritlåtar finns listade och samlade på. Kom idag att att tänka på gruppen Alphaville och deras låt Forever Young som man spelade rätt ofta ett tag och letade runt som en förvirrad ekorre i jakt efter gömda kottar, nötter eller nåt liknande.

Men gav snart upp och slog på datorn i stället och har nu hört låten ett par gånger. Hur bekvämt och bra som helst alltså. Men undrar ändå vart den gamla plattan gått och gömt sig i min musiksamling. Tänker, att den dyker väl upp när jag letar efter nåt annat. Det brukar ju som oftast vara så. Vilket jag av erfarenhet känner till. Har ju inte världens bästa ordning på mina prylar, men brukar då hitta till det viktigaste som jag i stunden behöver och det får jag väl tacka Herren för så att säga. Funderar på om det inte är dags för något starkt, ingen alkohol, för vem behöver väl sånt.

Kaffe är det nog mera som det är dags för. Men har ju inte så mycket ork idag, vilket väl inte hör till ovanligheterna liksom Så det får väl bli en burk energidryck för enkelhetens skull. Fick ju tag på även ett par sådana igår när jag var ute och fröjdade på min promenad och inhandlade lite dagligt bröd i matbutiken. Förresten, @xyz23, har kollat in låten du länkade till, och nog visst finns det allt en hel del tänkvärd lyrik och musik man kan lyssna på när man inte har energi till annat.

Ha det gott!

Fick svar ungefär här är en lista på närmaste mottagningar..
Har redan varit på den som är nära för något år sedan, och deras hjälp var inte bra och hjälpte tyvärr inte mig.

Foolihutten har kollat på barnprogram i teve 2: ”Balt Balthazar, Balt Balthazar… Balthazar”
Professor Balthazar är också här irl och hans magiska maskin finns tillgänglig i var mans ”smarta ai-phone-hjärna”. En fantastisk framtidsutopi har anlänt när vi kan få smickrande friserade versioner om oss själva och våra liv via svar som poppar fram ur ballt hazardsk chat-bot; ja, nästan som i ”fake dreams” när fyllan växer till på mommas krog: ”it takes only two to tango… me and the bottle”. Jag ser algoritmer förföra oss på liknande sätt som när vi svennebananas fått oss ett par glas för mycket. Ser ni, det mesta kan då inträffa beroende på vem/vad som håller styrspaken i våra kapade hjärnor. Det kan bli lite hipp som happ med spriten: karatefylla, slagsmål och polis, eller pruttfullt gråtmild brotherhood: ”jag älskar dig polar’n” och vidare till otrohet och skilsmässa. Kapad hjärna i ett Shelley:skt skapat digitalt monster är nu på väg att släppas lös när vi ai-berusade på nytt lämnar över kontrollen över styrspaken. Men någonstans måste det väl finnas ett kontrollrum där etiska koder och andra parametrar programmerats för att en chat-ro-bot ska vara snäll, eller vad den nu ska vara? När jag drack och klarade att dricka med måtta med diktator A trodde jag på fullt allvar att jag hade kontrollen i mitt kontrollrum, men när dörren glömdes öppen ballade sedan styrenheten ur i hovnarrens hand och så blockades pannloben med alkoholdemens och mellanhjärnan blev promillens nästa rov. När den också släckts ner kunde jag i reptilhjärnans basala funktioner blott förnimma skillnaden mellan värme och kyla och ljus och mörker. Det var bland annat den tillvaron som skrämde mig till nykterhet; den tillvarons kyla och mörker skrämmer mig även med ai-berusningens kapade hjärnas dystopi. Även om jag för närvarande lyckas hålla digital måttlighet, så vet jag vart det bär. Snälla, snälla pastor Ågren 🙏🏻 kom tillbaka och ge mig min beskärda del av ditt gnäll också för min nätfyllas bakisruelse!
😗🎶

Vågar inte råda något i det. Det bästa kanske är att rådfråga sjukvården så det blir rätt och du inte utsätter dig för någon fara. Det kommer snabbt bli bättre iallafall när du är nykter! Fick du någon kontakt med beroendekliniken? Där kan du säkert rådfråga angående abstinens. Kämpa på!

Ångest
Stickande/pirrande känsla i huden/huvudet
Varm i ansiktet, stramar lite i huden
Varm och kall om vartannat
Svettas mängder på natten
Lite kraftlös i benen

Hör ju själv att det inte låter bra.. :(

Förra veckan var jag nykter 4 dagar, innan dess 10 dagar i sträck.
Jättesvårt att sova

Det du beskriver är jag.

Har nu helt brutit sedan 10 år tillbaka. Borde gjort det långt tidigare.

Hon var/är så skadlig.
En tanke som hjälpte mig var när jag jmf med hur jag är mot mina barn, min fasa bara vid tanken på att de skulle låta sig utsättas för samma sak. Samt hur mycket av min energi hon tilläts ta.

Beroende och personlighetsstörning är en förklaring, men ingen ursäkt.
Ditt och mitt ansvar är att skydda oss och de runt oss från det destruktiva.

Men var beredd på återfall i medberoendet, mina tankar kan fortfarande så fel ibland.
I mitt fall valde jag dessutom en gång en partner med problematik - kanske kändes som hemma 🙄😊

Vad har du upplevt tidigare för abstinens när du hållt upp? Var det längesedan du hade ett uppehåll sist? Hur mycket har du druckit de senaste dagarna. Det är jättesvårt att råda någon i abstinens, det är individuellt också.
Låter som en bra dag!

@asdf1973 tack! Ja det kommer läka med tid, är redan bättre än för 1 månad sedan. Flyttat fram gränserna och utsätter mig för mer och mer ibland blir det bakslag då får man vila en dag.

Jag förstår! Det är helt okej, man behöver inte göra allt samtidigt. Det är nog snarare en fördel att skynda långsamt ge sig själv tid att känna och reflektera, men fastna inte i det dåliga. Ja du är på god väg! Bara självinsikten att du måste förändra något och tagit tag i det är skit starkt!

Hur går snacket med din sambo? Har du berättat att du vill förändras och kan hämta styrka där? Jag är väldigt öppen med min sambo och hon stöttar mig väldigt mycket.

Hur vet man om abstinensen är farlig?
Jag håller upp mellan 3-12 dagar hela tiden, sedan blir det ca 3 dagar med mycket vin..
Jag har ett jobb, barn osv. Att sköta..

Dag 1 idag och ska till tandläkaren samt träffa en kompis som inte dricker.

Så hemskt o lite skönt att läsa för jag känner det som att jag håller på att förlora förståndet. Min sambo har slutat dricka (såvitt jag vet) men hade sämre koll på hans konsumtion än jag trodde när jag hittade massa lik i garaget. Jag trodde att om han bara slutade dricka o sökte hjälp osv så skulle allt bli bättre men inser att de värsta sidorna har han fortfarande. Är det på grund av att han dricker eller är han så skadad av det eller är det bara sån han är? När han blir arg så är han en ångvält. O så fort jag känner lite hopp o glädje är det som att han har en radar att han ska leta upp mig o bråka. Vända o vrida på varje ord o trycka på alla knappar tills jag flippar ur o skriker tillbaka. Han kan säga så hemska saker o slå i väggar men om jag säger ifrån om en sak då är det jag som börjar bråka.... Osv osv. Han säger också att han gör det här för min skull, o antyder att jag borde vara tacksam samtidigt som han i andra andetaget säger att det är han som borde vara tacksam att jag ens är kvar...

@spoix90 du gör det jättebra och jag hoppas verkligen att du får ordning på resterande problem, eller jag är övertygad om att du kommer att känna dig helt återställd.

Jag orkar faktiskt inte ta tag i något mer än alkoholen just nu. Jag gissar att jag kommer till den punkten att jag måste ta kontakt med vården, men inte nu. En bit in i självreflektionen så tror jag att måste få hjälp med grundproblemet, vad det nu är. Jag är misstänkt på att jag har ADHD men som sagt så måste jag ta en sak i taget. Känner i alla fall att jag är på rätt väg.

@Mathilda2025
Det blir bättre..lovar dig.
Ge det några dagar till så avtar ångesten. Bra jobbat.
Ta hand om dig🙏

@Flarran Jag har såklart tänkt på sådant jag också - det har nog de flesta av oss - vad ska man vara tacksam över, typ, meningen med livet. Alla livsåskådningar, inte bara religioner, många filosofiläror, har ett gemensamt: att man ska vara tacksam för det man har. Det är därför, antar jag, din AI:s tips om att ta hjälp av en psykolog är förståelig. Ingen har bett om att vara här på vårt dammkorn, utan att riktigt kunna förstå helheten - man talar om tro, men det är nog hopp egentligen. Och inte led vi någon nöd tidigare. Men ändå har många människor - även om de inte haft det från början - hittat en mening med livet. Jag minns en nybliven mamma som kände att allting va piss. Vad kan jag ge mitt barn med denna line-up av förutsättningar, menade hon. Hon hade skrivit till en frågespalt. Jag minns också svaret hon fick, och jag hoppas att hon fann ett sätt att komma vidare.

Jag lovade sända ännu en länk till en sång med innebörd: https://www.youtube.com/watch?v=aKkWeYlvppE&list=RDaKkWeYlvppE&start_ra…

Ha det bra, Flarran.