Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

SkåneTösen

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.

har din man/sambo också sug tror du? Här gick vi omkring vankandes båda två tidigare för att försöka tänka på annat än alkohol. Det gick aldrig många timmar förrän den ena sa att "jag sticker in till stan" och den andra sa att köp åt mig med. Vi kände båda varandras sug. Nu är det bara exet som vankar. Jag gör annat. Blir jag sugen läser jag och skriver på forumet, tittar på dokumentärer om missbruk, gärna barn till missbrukare. Lim, vad gör dig lugn? Vad gör dig glad? Vad gör dig tillfreds? Fundera på det och gör den aktiviteten eller vad det nu är. Du klarar det. Styrkekramar till en fin tjej, partner, och mamma <3

AlkoDHyperD

Jag älskar sommaren. Älskar att vara ledig. Längtar hela vintern efter värmen och ljuset.
Nu kom jag på mig själv, idag, under en underbara långcykling på vägar kantade av sommarens grönska, att jag kände panik. Obehag.
Varför? Just här och just nu lever jag min dröm.
Paniken kom för att jag insåg att det redan är juli och sommaren är så kort. Nästa tanke: jag får inte kasta bort en enda sekund, måste hålla fast varje ögonblick! Maximal utdelning av varje dag, maximal njutning...då får ingenting, verkligen ingenting, skava någonstans. För om jag inte mår fullständigt bra just nu, när ska jag då göra det?
Förväntningarna kan byggas upp till ångest. Var det inte mer än så här?
Ledighet kan leda till stress över att det är nu det gäller att verkligen ta den tillvara.
Backa, säger jag till mig själv. Stanna upp! Bara var här och nu. Tiden går inte att manipulera. Dagen kan inte fångas, bara levas. Varje minut är en evighet om man stannar upp och är i den.
Så nu låter jag dagen gå. Kanske klipper jag gräset. Kanske lägger jag mig en stund och bara njuter. Kanske kommer någon av barnen att fråga om vi ska göra något och då är jag fri att gå med dem i deras "leva-i-nuet-för-det-är-sommarlov".
Jag ser för egen del panik och otillräcklighetskänslor som en farlig fallgrop. Har även jag ett halvårs nykterhet precis som du Lim.
Var glad åt att du observerar suget och faran med det. Du kommer inte falla. Inte jag heller. Skönt att vara nykter!

Lim

Tack skånetösen, AlkoDHyperD och miss lyckad... jag blir så rörd och tacksam att ni bryr er och svarar mig när jag har det jobbigt!!

Ja miss lyckad, tyvärr har han till och med druckit två gånger. Jag som var så säker på att jag skulle lämna honom om han gjorde det. Men nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vi har haft ett så fint sista halvår. Vi får se vad som sker. Men här hemma kommer ingen alkohol in. Det är helt strängt förbjudet.

Det är såklart hans idiotiska beslut som påverkar mig. Får mig att tänka och undra.

Skånetösen, det var smart att jämföra känslorna sådär. Jag väljer också rastlösheten först!!! Istället för allt vidrigt alkohol får en att känna.

Idag känner jag mig starkare igen. Har haft en jättemysig dag med barnen. Varit i leksaksaffären, fikat, lekt i en rolig lekpark och promenerat. Sedan hemma har jag gråtit lite men känner mig stark ändå. Starkare än igår.

En annan människas dumhet ska inte dra mig ner i dumhetens träsk.

Vad fint du skrev AlkoDHyperD ❤ och jag känner igen mig så mkt!! Jag grämer mig redan inför vintern. För att sommaren är så vacker och så kort.

Nä nu behöver jag kanske gråta lite mer. Men helt nyktert. Jag lovar. Jag ska inte släppa in monstret i mitt liv.

Tack igen allihopa. Ni är så snälla!

Lim

Jag tror att jag ska börja yoga. Det gjorde jag förut och jag mådde väldigt bra av det. Jag tycker att man respekterar sig själv, både fysiskt och själsligt, när man yogar. Det är nåt fint med det och som med all form av träning går det inte ihop med alkohol. Med den respekterar man varken sitt inre eller yttre.

Jag funderar på hur det var att dricka. Hade jag druckit hade jag alltid grym hjärtklappning när jag sov. Sov superdåligt och vaknade mkt. Jag har aldrig förstått hur en del kan sova med hjälp av alkohol? För mig funkar det helt tvärtom.

Alltid också om jag druckit innan jag lade mig så började oron kring om jag skulle vara bakis dagen efter. För det vet man ju inte säkert. Alltid lika rädd för det var jag.

På morgonen smakade kaffet dåligt. Magen var dålig. Ångesten kom.

Oftast drack jag inte så sent på kvällen just för att undvika att bli bakis. Men det funkade ju inte alla gånger.

Sista tiden jag drack började jag också kräkas innan jag sov. Med flit alltså. För att jag var så rädd för hur jag skulle må dagen efter. Alltså vad är det ens för liv? Leva så bara för att man så gärna vill ha det där giftet. För att man tror att det ska hjälpa en att må bättre.

Nä herregud... det ska aldrig ske igen. Jag vet det helt säkert. Det är i alla fall skönt att jag vet det. Jag är faktiskt bättre än så och värd mer.

När jag når mitt årsdatum ska jag officiellt börja kalla mig själv nykterist. Det ska bli jag. Jag ska fanimej vara stolt. Jag ska bannemej skylta med det. Jag är trött på att man måste förtydliga att man inte dömer någon som dricker bara för att man själv inte dricker. Liksom försäkra alla som super att det inte är nåt fel på dem. Att de kan vara lugna. Att jag inte är en polis. Men varför ska jag behöva övertyga dem om det?? Hjälpa dem att vara bekväm med att de häller i sig det gift som sabbar så mycket för så många.

Jag ska börja säga, om jag är med folk som dricker, - Nej jag dricker inte. Usch, det är äckligt och gör att jag mår skitdåligt. Det kommer du också göra imorgon. Men inte jag.

Jag ska sluta linda in det för andras skull. Gör de ingen grej av det måste jag ju inte säga så mycket men de gånger de undrar om jag saknar det etc ska jag vara mer rak och inte så himla artig för deras bekvämlighets skull.

Haha jag vet inte om det skiner igenom att jag är arg och irriterad på alkohol och på de som oreflekterat dricker den. Jag är så less på det. Så less på folks ignorans och på hur de helt blint matar A-djävulen. Och deras beteende påverkar barn och unga som i sin tur slussas in i ett eventuellt framtida alkoholmissbruk.

Jävla skit alltså. Jag måste ta mina barn och flytta till månen tror jag.

Lim

Ps. Anledningen till att jag inte längre vill stötta de som dricker genom att säga att jag inte dömer osv är inte för att jag VILL göra dem obekväma utan det är för att jag vill sluta trycka ner mig själv. Sluta avfärda mitt eget viktiga beslut. Ett beslut jag måste få stå för eftersom det stundtals är svårt att gå mot strömmen. Vi som inte dricker är ju de udda på nåt sätt. Det är ju vi som behöver stöttning och pepp och ett hejarop. De som dricker i sociala sammanhang följer ju strömmen och behöver väl inget pepp av oss som kämpar? Ska JAG som sitter på en middag som den enda nyktra behöva övertyga de som dricker om att det är okej och att jag inte tycker det är fel? Jag tycker det ju är fel. Och synd.

AlkoDHyperD

Så säger jag. För mig är inte alkoholist ett laddat ord. För mig stämmer det bättre än beroende, för jag är inte beroende av alkohol för att klara vardagen. Beroende ser jag mer som något man måste tillföra kontinuerligt. Jag är träningsberoende och nikotinberoende men har en kronisk, latent sjukdom - alkoholism - som jag hanterar genom att inte dricka. Så i själva verket är jag beroende av att vara nykter...
Om jag talar om det i sällskap där det dricks - vilket i och för sig sällan är aktuellt eftersom jag bara umgås med idrottsutövare som på sin höjd dricker en öl och som aldrig skulle ifrågasätta att man avstår - möts jag bara av respekt. Jag tycker du gör rätt som inte lindar in utan står upp för dig själv, Lim. De som har problem med det behöver antagligen höra dina ord och de som inte har problem blir inte upprörda över huvud taget.
Ju mer vi vågar visa oss, desto mindre skam för alla i vår situation
kram

Lim

God morgon vänner!

AlkoDHyperD, beroende av att vara nykter stämmer ju faktiskt. Det är ju det som vi är beroende av för att kunna leva vidare ett värdigt liv. Det låter skönt också på nåt sätt att anamma det beroendet. Ett positivt som inte ger långvariga negativa konsekvenser.

Jag umgås inte heller med så många som dricker egentligen kanske. Och ofta har vi barn med så det har aldrig fallit sig att vi druckit. Det har jag mest skött hemma i smyg. Men då och då är det umgängen där alkohol finns med på ett "tjusigt" sätt och där har jag känt att jag inte vill komma och förstöra deras stämning genom att säga att jag tycker att alkohol är djävulens påfund liksom ? Men jag har ändå haft tur för den person som oftast är värd för det här sällskapet tycker mycket om att hitta alkoholfria alternativ. Det finns nästan alltid alkoholfri öl eller ett gott alkoholfritt bubbel redo när jag kommer.

Idag hade jag planerat en heldag vid poolen men solen är puts väck. Får se vad det blir istället. Det kanske är varmt nog för pool ändå.

Ha en fin dag allihop!

Lim

Ytterligare en dag har passerat. Nu har jag varit nykter i 5 månader och 2 dagar.

Det är förvånande hur lätt det gått för mig men plötsligt blev svårare. Inte för att jag faktiskt ens nånstans tänkte dricka igen. Men svårt för att jag plötsligt saknade nåt.

Men nu känner jag hur lugnet börjar komma tillbaka till mig. Det känns som att ett larm har tjutit i mig den sista veckan. Och varningslampor har blinkat. Hela jag har varit spänd som en fiolsträng och jag har varit på min vakt... rädd och orolig och irriterad. Det har varit så oharmoniskt inom mig.

Men idag kära vänner har jag faktiskt lyckats slappna av. Jag har inte tänkt på alkohol och jag har inte haft något sug. Alls.

Det har hjälpt jättemycket att skriva här varje dag och fått ert stöd. Det är nyttigt att få ur sig lite av det som stormar inombords.

Återkommer den jobbiga känslan igen så vet jag nu att den går över tillsist. Det är bara att härda ut, fokusera på det positiva och aldrig nånsin ta det första glaset.

Godnatt alla!

Lim

God kväll allihop.

Nu har ju min storm lagt sig men jag vill ändå skriva. För att jag i framtiden kanske ska kunna utröna ett mönster. Se hur länge jobbiga perioder håller i sig osv.

Idag har jag haft en väldigt skön dag. Solat, badat, varit till en bäck och letat grodor, ätit glass, tagit en timmes promenad med mitt ena barn. Vi pratade massor och klättrade över staket för att komma dit vi ville. Det slog mig då igen vad skönt livet är nykter. Det är så härligt att ta in alla dofter och skapa fina minnen med mina underbara barn och veta att det vi gör ihop inte kommer att bestå av en minneslucka.

Jag är så glad att jag kämpat mig igenom en veckas sug utan att faktiskt överväga att dricka. Jag fantiserade om det men tänkte inte en enda gång förverkliga någon fantasi. Steget dit känns oerhört långt för jag vet hur mycket jag skulle hata mig själv om jag drack. Och jag skulle ångra mig så mycket att jag inte hade orkat med det nästan. (Obs! Menar inte att man förtjänar hat för att man faller utan jag vet bara att det är så jag reagerar mot mig själv).

Jsg funderar över hur jag skulle kunna inkludera nykterheten i mitt liv ännu mer. Alltså som i att gå med i nån klubb eller så ?

Jag känner åter igen en sådan enorm lycka över vägen jag valt. Jag är på de rosa molnen igen som jag var på för en vecka sedan. Känner mig lite nyfrälst nu när jag haft en sån skitvecka. Jag klarade det!

Det är inte farligt att få sug och det i sig betyder inte att man kommer att dricka. Jag var så rädd att jag från och med när suget kom skulle vara sugen på alkohol för alltid varje dag. Men så blev det inte tack och lov!!

Alla ni som kämpar mot suget, ge inte efter, det kommer att passera! Ge det bara lite tid.

Kram och godnatt!

Bedrövadsambo

Nästa sug klarar du plättlätt, vis av den erfarenhet du själv skaffat dig. Ingen kan säga det till dig, du måste uppleva det själv. Så tror jag. Din självkänsla växer med stormsteg varje gång du står upp för dig själv och dina behov ?

Lim

Ja bedrövad sambo, jag tror precis som du, att man måste uppleva det själv. Det är då man kan tro på att det går. Annars känner mig sig bara som undantaget som bekräftar regeln... så har jag känt det den senaste veckan. Som att många som varit nyktra länge blir fri från suget men att jag råkade bli undantaget som bekräftar regeln. Men tack och lov klarade jag mig förbi det vidriga suget och rastlösheten det för med sig.

Jag har ju bestämt mig för att vila mkt denna sommar. Men jag har också insett att nån liten grej måste vi göra varje dag för att det inte ska bli tråkigt i längden. Det behövs inte så stora utflykter men en fika på stan eller en tur nånstans på några timmar. Då tar jag vara på ledigheten på ett sätt som känns bra just nu.

Vi ska åka iväg nästa vecka till en annan stad också. Och så ska vi ordna i barnens rum när lite nya möbler levereras. Det är sånt jag tycker laddar mina batterier och samtidigt har barnen det bra. Synd att jag hade sån ångest innan semestern. Tyckte den skulle bli så innehållslös. Men jag inser nu att det var ju också alkoholen som spökade. Jag var helt enkelt rädd att ta ett återfall. Jag litade inte på mig själv och såg framför mig hur jag skulle dricka och att det skulle bli vad semestern skulle handla om..... alkohol, sug, att försöka inte dricka efter ett återfall etc.

Men nu när alkoholdjävulen insett att han inte kan ta mig igen så njuter jag av det stilla lunket. Och jag tycker vi har en jätteskön semester helt lagom innehållsrik. Ska tillägga att där vi bor finns det så mycket barn att man kan tro det finns en förskola och en skola på gården så mina barn har det så roligt när vi är hemma.

Jag gillar deckare och mordhistorier mycket och det har jag återupptagit nu. Jag läser och jag tittar på rysliga dokumentärserier. Det låter väl morbit men jag gillar spänningen och mystiken och obehaget. Gillar inte skräckfilm så mycket men deckare och thrillers. Och i dokumentärer blir det så spännande och intressant. Så när jag inte har annat för mig så ligger jag i skuggan och tittar och läser. Det blir inte långa stunder eftersom barnen och deras kompisar ofta behöver nåt men ändå. Det hindrar mig dessutom från att tänka på alkohol och det är skönt för jag är så trött på det.

Hoppas jag inte låter klämkäck nu plötsligt i mina inlägg. Det menar jag verkligen inte. Jag försöker bara fånga och anamma det positiva för jag har tyvärr en tendens att älta det dåliga. Och det ger så mkt onödig magonda och stress.

Just nu är det bra. Och det är tack vare att jag inte bestämde mig för att dricka när jag ville det.

Kram!

Ingen fara! Skönt med lite positiva tongångar tycker jag. Man måste ju få skriva när det är bra också och vad som är bra. Få lite djupare insikt helt enkelt. Låter skönt det där! Jag behöver också njuta i stunden, inte ständigt vara på väg.

Det låter som om du landat på ett stabilt och bra sätt i den verkliga verkligheten; precis så småtråkig men ändå mysig som den ofta är. Rätt vad det är kan den bli småhäftig också, och det utan giftiga substanser..!

Sannah

Att läsa vad du skriver! Jag är själv mamma och har druckit i smyg i min ensamhet förut. Jag har haft otrolig ångest över detta och kämpat länge med att vända mina tankar! Leva mer här och nu och inte stressa och vara duktig jämt!
Jag har fått jobba mycket med medveten närvaro och se vilka värden i livet som är viktiga för mig!
Jobbar med att inte romantisera den där ölen som leder till kaos!!
Jag har denna dag varit nyheter i en månad :) och detta är min första semester på år som jag är nykter!

Kram och tack?

Lim

Hej Sannah och tusen tack för din kommentar! Och stort lycka till med nykterheten och en nykter semester. Du klarar det ❤

Och tack Sisyfos för att lite klämkäckighet får vara ok ibland ?? och tack Dionysa för ditt inlägg. Det är helt som du säger.

Idag har vi haft en fantastisk dag. Likaså igår. Vi har varit vid havet och jag har fått mkt kvalitetstid med mina nära och kära. Det har varit underbart.

Mot kvällen skulle jag och barnen åka hemåt. Då såg jag många som drack både i parker och på uteserveringar. Då tänkte jag att herregud vad pågår?? Är folk galna. De drack till och med i lekparker med barnen. Jag blev lite illa till mods. Fick för mig att hela Sverige är hjärntvättat. Men sedan när vi passerade busshållplatser med nyktert folk på väg hem eller bort så insåg jag att man måste försöka se förbi de som dricker. Låtsas att de inte finns. Och fokusera på tonåringen som är ute med hunden, mamman som joggar, paret som handlar på Ica, gubben som sitter på en bänk. Tänka på att busschauffören jobbar och är nykter. Alltså inte ge sin energi åt att stirra sig blind på alla som super. Det är helt för deppigt. För summa summarum var vi fler nyktra. Men jag såg för ett tag åt fel personer. Idag gav det mig inget sug men jag blev ändå frustrerad. Av masspsykosen. Som till och med tog sin in i lekparken ?

Hur som helst. Klarar man en sommar i Sverige nykter klarar man det mesta ?

Många varma kramar till mina medkämpar! Vi är vinnarna i det hela.

Håller med! Det är för sorgligt egentligen med alkoholkulturen vi har i Sverige, Å andra sidan finns det också många fler som inte dricker, som aldrig dricker med barn, som inte dricker på helgerna, som istället går upp tidigt på morgonen. Vi vänder blicken åt rätt håll.

Lim

Ja Sisyfos visst är den det? Det är så synd. Jag tänker ibland på samhällen som lever utanför den "moderna" världen. Samhällen som inte har kontakt med omvärlden utan lever så som de gjort i hundratals år. Och hur de ibland har kommit i kontakt med alkohol och fått reda på hur man framställer det. Och hur det blivit katastrofalt för deras byar. Det är ju det vi håller på med fast i större skala på något sätt. Samhället klarar sig och det tjänas visserligen pengar på alkohol men om varje person som dricker fick svara ärligt på hur hen mår av alkoholen.... undrar hur många som skulle säga att de faktiskt mår rätt dåligt av det. Många, tror jag. Så egentligen är det katastrofalt även för vår stora civilisation.

Om folk mådde bra av alkohol, även de som är "normalkonsumenter"..... skulle uttrycket en "vit månad" ens finnas? Det har väl myntats av "normalkonsumenter" som råkat dricka bort sin semester eller julledighet?

Nu ska jag sätta på lite kaffe.

Hoppas ni andra bor i en del av Sverige där det inte regnar idag. Där jag bor har det regnat hela dagen. Tråkigt.

Kram!!

Lim

Hej allesamman.

Idag köpte jag en alkoholfri öl. Ibland köper jag en eller två. Sedan dricker jag en under flera timmar oftast ? Inte som öl med alkohol i där jag drack betydligt fortare. Men jag tycker det är gott och lite mysigt eftersom jag tycker om öl.

Vädret är ganska tråkigt. Regnet växlar med lite sol i ett par minuter och därefter kommer regn igen. Jag tycker det är så trist för jag behöver verkligen solen under sommaren. Som att man behöver tanka sol innan vintern.

Dessa regninga dagar har jag och barnen grejat i deras rum och det har blivit jättefint. Hoppas dock på soligare dagar framöver.

på semestern Lim. I området där jag befinner mig har det regnat under 6 av 7 dagar.

Men när man följer och läser dina inlägg så är det uppenbart att nykterheten har gjort att regn och mörka moln i ditt inre har ersatts av en varm och lysande sol. Nykterheten ger sol i sinnet. Sinnena skärps, känslorna blir positivare och tankegångarna frigör sig från det eviga ältandet kring A.

Så blir det sol ute också, får du sol från två håll.

Kram