Tack Se klart!
Nä, det är verkligen inte lätt att vara mäniska. Det har du så rätt i Se klart. Ibland önskar jag att jag vore en huskatt som kunde ligga vid brasan och spinna, bli klappad, gosad, kunna göra som jag vill på katters vis :)

Vaknade tidigt, redan vid 5 och kunde inte somna om. Gick upp och kokade te, en stor mugg. Ute är det mörkt och alldeles tyst. Jag har inte så mycket planer för dagen än, mer är att jag ska ut och gå min promenad på 1,5 tim. Sen får jag se vad jag känner för. Vi bor ju vid skogen och har hus och trädgård, så det finns alltid att göra. Igår var min man och jag ute och grävde upp rötterna från Lupinerna som spridit sig. Vi satt ny jord och barkmull i rabatterna och till våren ska vi köpa vinbärsbuskar.

Funderat mycket på min barndom, på det jag upplevt. Känner att jag förlåtit mina föräldrar, accepterat det som hänt. Tänker att det inte gör mig sämre, att det inte är jag som varit ansvarig. Däremot så är jag inte klar med bearbetningen av tiden som ung förälder. Där har jag fortfarande skuldkänslor över det som varit, att jag inte räckte till mer för mina barn. Men jag gjorde så gott jag kunde. Jag orkar inte ens känna hat eller ilska över barnens pappa som betett sig väldigt illa mot mig och barnen. Han kunde inte bättre, så jag släpper det. Ingen av oss har kontakt med honom sedan 20 år. Han är en ickeperson i våra liv.
Nu ser jag fram mot höstlovet och barnbarnen som ska komma till oss en vecka. Det ska bli så mysigt att ha dem här.

Somnade nykter, vaknade nykter och tanken är att det ska gå på repeat om och om igen.

Tisdag. Tät kontakt med sponsor. Känns som jag fått upp nykterheten som det viktigaste först. Jobbet och andra saker måste komma sen. Litar fortfarande inte på mig. Igår skulle jag på möte med pga familjelogistik behövde jag åka hem innan det hade börjat. Just det fallet kunde jag inte riktigt lösa.
Men mår faktiskt ganska bra idag

Jag följer dig, det här kommer wtt gå bra Kungslilja! Måendet får gå upp och ner. Det gör det ju.
Ang middagen; varför inte vara ärlig med din särbo och så hjälper han dig, nu och framåt. Stödet från den manmälskqr o delar så mycket annat var för mig jätteviktigt. Han vill ju såklart att du ska må bra! Så slipper du myvket av skavet också...
🤗🤗🤗

Önskar dig en riktigt skön och härlig dag med hälsan och det goda måendet i centrum. Var hittar jag smileys ?@majken_r

Tidig morgon notering. Vaknar vid 05.00. Går på toa. Kan inte somna om. Utanför fönstret är det en kompakt, svart vägg. Dricker kaffe. Det knatar på. Om jag räknar rätt är det en månad nykter idag. Det är efter en månad ca: som cdt värdena och peth värdena brukar ha gått tillbaka till mer normala nivåer. Jag antar att jag nu glider över i en sorts platå. Fram till nu ungefär har kroppen forfarande varit under aktiv, fysisk påverkan av alkoholen. Jag har den här processen i skallen mer eller mindre oavbrutet. Men det handlar inte om vita knogar. Det handlar mer om ett ständigt vridande och ältande angående hela den här omställningen. Hur jag hittar formerna för den. Jag har definitivt inte slappnat av. Känner att det krävs av mig att tänka på det. Älta det. Jag tror mina tidigare misslyckanden har berott på just att jag slappnar av. Att jag känner mig "normal" och därför har varit skyddslös när alkoholens vana pockar på. Ska bli intressant och se om de där beräknad tre månaderna gör någon skillnad? Om det då märkbart övergår i en annan fas? Att det då känns på ett annat sätt som så många hävdar (jag har vid tidigare uppehåll över tre månader aldrig känt något konkret förändring efter den tiden) Jag tror dock att det är den långa processen som räknas. Tror inte riktigt alls på glädjehopp i utveckligen. Det är här begreppet tålamod får sin djupare innebörd. Jag tror att det här är en livslång process. Jag tror att jag kommer att få dras med det här länge, länge än. Även om intensiteten i det vattnas ur. Jag önskar alla här inne en fin onsdag! Kramar.

Min erfarenhet av alkohol och trötthet. Alkohol piggar upp mig för stunden men gör mig mycket tröttare inläggen. Nu ett liv utan alkohol mycket piggare och när jag är trött så går jag och lägger mig på kvällen. Oavsett tid. Sov när du är trött

Rädd ska du kanske vara. Kan ge kraft till att förändra. Men känn ingen skam. Du är en av miljoner som dricker och lever i samhället där alkohol ses som normalt och normen. Och det är en lögn vi lever i allihopa. Att ta ett steg ut från alkoholbubblan och se att det finns bättre sätt att leva än att livet hänger på att dricka ett steg på väg till friare liv utan alkohol. Och du har levt den lögnen. Och lögn ör: Att dricka dagligen är inte ha skaplig kontroll. Att dricka sällan är att ha skaplig kontroll. Att dricka aldrig är att ha bra kontroll och det krävs egentligen inte så mycket för många. Rensa bort alkoholen helt ut ditt hem, din man ör medberoende och din medalkholist och måste också sluta, undvik systemet, gå inte förbi när det ör öppet, vägra träffa ”vänner” på bar och restaurang. Finns faktiskt alternativ, fika, fika, promenader, bio etc. Etc

Gå inte på fest. Utsätt dig inte flr situationer med alkohol @Ase

Normalt är egentligen ett konstigt ord när det gäller alkohol. Det normala borde vara att inte dricka alls … men vi lever i alkoholkultur. Frågan är snarare är ens drickande destruktivt på något sätt, är det hälsosamt och bra för ens hälsa, relationer, mående. När du misstänker att ditt och dina kompisars drickande är skadligt så bör du fortsätta tanken vad kan du göra för att förändra situationen. Problemet är att det är svårt att umgås nyktert eller ha ett kontrollerat drickande när det mängder med alkohol i överflödet och alla dricker. Extremt lätt att dras med. Det enklaste är att undvika situationen. Tacka nej till festandet.

Godkväll
Jag tänkte på- men det vet jag inte om då håller med om. Att det är lite konstigt att räkna från dag 1. Det har ju varit en grym densitet i dina nyktra dagar- ska du inte bara räkna på? En gång och det där. Men det finns väl olika skolor. Att börja om raderar liksom de föregående kraftfulla dagarna- och de har du ju i din praktiska ryggsäck och rätt så tunga tycker jag de känns- inga larviga dagar.
Jag tänkte på det du skrev om att du ville ”grow up” men du verkar väldans grown up. Pålitlig tror jag också att du är. Du verkar liksom vara många saker du vill vara, precis hela tiden- tänk skärgård inombords.
Sen kan man bli väldigt trött på sitt eget upprepande av tjatiga ting. Det kan vara män som blir som vin- måste ha- vill inte ha. Men framförallt vin- som är som vin. Sån oitsägligt trist vän. Det blir samma lika ”roligt” och det överraskar aldrig. Åtminstone inte se sista 3-4 åren jag drack. Noll överraskningar.
Jag hoppas du orkar att hänga kvar, du betyder mycket för forumet och vi hjälps åt här. En är inte ensam. Kram @snnabell 🦆

@ase har du kollat dina järnvärden? Är du känslig för den mörkare tiden?
Många får ju årstidsbundna perioder av lite nedstämdhet. Jag tjatar om träning. Hjäper mig just nu väldigt mycket att klara vardagen good enough. Kram.

Det allra allra mesta i mitt liv är bra, rullar på, med ni vet vad eftersom jag redogör för när jag tar ett steg till höger och ett till vänster 😩men något jag verkligen inte får ihop är mina matvanor. Jag är ofta inne i jobbet innan jag går upp ur sängen- dricker ett par koppar kaffe sen går jag upp och sätter mig vid datorn och kan sitta mer - eller mindre- i ett sträck. Nån gång sen lunch tar jag något att äta- yoghurt och granola eller bara yoghurt och frukt. Ibland äter jag först vid 14. Jag är inte så jagad kring lunch men behöver ofta svara på Mail/slack som uppstår under tex en förmiddag med mycket möten.
Jag skulle absolut kunna blocka för lunch- bestämma mig för att gå ut eller laga till något hemma. Men jag är noll hungrig då, och har ingen lust att avbryta mitt flow som brukar hålla sig fram till eftermiddagen. Sen saktar jag ner, brukar vara klar mellab17-18.
Sen äter jag middag vid ca 19 (gått ärenden eller handlat efter jobbet) sen äter jag något på kvällen, glass, keso/mango.
Min vardagsmat är noll prio främst dagtid.
Jag får helt klart ihop kalorierna- inga problem. Men jag är så sällan hungrig - när jag är inne i jobb. Idag åt jag vindruvor och en pressbyrå- croissant. Fram till middag
Jag tror faktiskt det blir bättre när vi får börja jobba på kontoret (från imorgon).
Nån mer som har såna skruttiga matrutiner efter pandemin?
kram och godnatt säger jag till min tålmodiga intresseförening som möjligen orkat läsa…

@Litetill Grattis till 100 dagar!🌺

Jag börjar skriva något hela tiden men raderar igen. Det är något jag vill få sagt men får inte ur mig det på det sätt jag vill. Något är det som skaver som inte kommer ut.
Jag kämpar på men vet inte vad jag ska ta för steg här härnäst för att komma vidare. Eller jag vet nog men vågar inte.
Min helg var ganska svår eftersom jag har varit så trött. Kände ett stort behov av att bara få vila från mig själv ett tag men istället för vin blev det godis.
Jag har varit ganska passiv ett tag och behöver komma igång igen. Det är som att jag går omkring och väntar på något som jag inte vet vad det är.

Nu har jag jag åtta nyktra helger bakom mig och i veckan blir det två månader.
Det är bara att kämpa på en dag i taget.

Tack, lycka till själv och styrkekram
💪!

@Onkel F Har kollat in alla avsnitt av Undercover billionaire. Man hittar allt på YouTube. Det intressanta med alla dessa personligheter är kämparglöden och att de alla haft diverse problem och någon även varit gravt beroende.

Man kan ju se att livets stötar har gett dem en struktur. Siktet är dock hela tiden framåt. Sedan tycker jag det är väldigt spännande att man inte känner av att de pratar negativt / dömmande / en gång alkis alltid alkisstuket om ett tidigare beroende. Snarare har det blivit en del av resan.

Våra erfarenheter präglar oss men kan snarare öppna nya dörrar än stänga tidigare beroende på hur man ser det och om man vågar fortsätta öppna dörrar framåt. Tänk vad mycket man lär sig och vilken ödmjukhet man får på köpet. Är man riktigt snäll mot sig själv så kanske man vågar testa något nytt. Något som gör att livet blir extra värt att leva.

@Snurre Grattis till 1 månad som nykter! 🥳🥳🥳

Det tar ett tag för må-bra-hormonerna att stabilisera sig. De påverkas positivt av alkoholen - och utan alkohol störtdyker de. Men de piggar på sig efter några veckor - så håll ut!

Kram 🐘

@Litetill Grattis till 100 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Hej Kungslilja,
Bra att du tänker igenom innan angående middagen. Har man ingen plan är det lätt att bli överrumplad och tacka ja av gammal vana tror jag. Mitt bästa tips är att ta med vad man bestämt att dricka, typ alkoholfri cider eller vad du gillar för alkoholfritt. Sen ser du till att fylla dit eget glas med alkoholfritt så ingen behöver hälla på på åt dig. Och frågar någon kan du bara säga nej tack, man behöver inte förklara sig. Och frågar någon varför kan du alltid säga att du kör alkoholfritt av hälsoskäl, typ magkatarr eller så. Eller för att du känner att det påverkar din sömn för mycket. Vita lögner är bra i början och sen kanske du börjar känna att du struntar fullkomligt i vad andra tycker om att du inte dricker. För mig blev det en överraskning hur få som ens noterade det. Och nu känns det lika odramatiskt som att säga att jag inte äter gluten. Eller ärligt talat, jag gillar numera att tala om att jag inte dricker, delar gärna med mig av mina skäl när någon frågar: lugnare psyke, bättre sömn, friskare, inget gift i kroppen, ingen tid förloras på att vara bakis, och så vidare...

@Kungslilja Vita lögner är både okej och önskvärt i början. Tills nykterheten stabiliserat sig. Det kommer en dag då du stolt tackar nej och förkunnar att du har slutat dricka, för att du mår bättre utan alkohol. Så säger jag sen ett bra tag tillbaka. Ingen är så dum att de ifrågasätter det.

Men jag minns precis hur jobbigt det var i början. Jag skydde sociala tillställningar som pesten, och jag var ju räddade av pandemin som faktiskt sammanfaller nästan exakt med min nykterhet. Efter ungefär en nykter månad skulle jag på en jobbkonferens med övernattning. Vad skylla på? Kyparen råkade hälla upp ett glas vin till mig av misstag till middagen och en millisekund tänkte jag ”äsch, ett glas vin kvittar väl?”

Sen tog jag mig själv i kragen mentalt, föste över glaset till min kollega och mumlade ”du får mitt vin också”. Sen gick jag till baren och beställde en alkoholfri öl. Ingen brydde sig. Ingen kommenterade. Till min kollega sa jag något i stil med att min dotter sov borta och att jag ville kunna köra hem mitt i natten, ifall det skulle hända henne något. Min kollega hörde knappt vad jag sa, det var bara viktigt för mig att förklara. Jag skyllde oftast på bilkörning i början.

Inget av det här hjälper dig i dina våndor just nu, förstås. Jag vill bara att du ska veta att du snart blir trygg i ditt beslut, även om det känns svajigt just nu. Det bästa är också att genrepa best case scenario i skallen innan. På detaljnivå. ”När gästerna kommer säger jag…. Sen säger jag …. Sen gör jag….” Osv.

Kram 🐘

För första gången klarat 100 nyktra dagar. Med hjälp av Ewa kliniken har det gått över förväntan. Suget kommer ibland men har stått emot. Nu mot 200 dagar. Mot ett nyktert liv!

Hej Kungslilja,
Barn är ett bra skäl att inte dricka. Diet/nyttomånad kan funka eller att vilja/behöva vara pigg nästa dag.
Jag har läst väldigt många inlägg kring just det här, och själv upplevt det. Förvånande ofta är det ett mycket mindre issue- än vad man själv målar upp. Människor bryr sig inte så hemskt mycket, ”tack, jag tar gärna något alkoholfritt” är inte en så konstig sak att säga.
Eller bara; jag dricker mer sällan för jag blir så seg dagen efter.
Jag kör varannan (middag) vatten?
Jag tror att det kommer att gå bra. Men det är ju himla klokt att redan nu fundera igenom, liksom ”repa”.
Du fixar det! Kram.

Idag har jag jobbat över 1,5 timme. Fast jag tog 2 timmar lunchrast, men det kvittades egentligen mot 1 timme övertid i fredags. Det kan bli klurigt att hålla isär alla timmar känner jag. Det är kanske lika bra att jag skriver upp alla timmar korrekt, så jag får betalt för dem åtminstone. Men jag behöver egentligen få ut varenda timme i tid i närtid för att orka i längden. På något sätt är det bästa att ta en längre paus mitt på dagen, och så länge jag jobbar hemma kan jag ju faktiskt ta en höneblund 😴 Får klura på det.

Övertiden idag var delvis planerad, för idag lät jag min kollega frispejsa lite med sådant som vi ska publicera längre fram i veckan. För att få tillgång till det kreativa på djupet måste man frikopplas från det dagliga. Det är min övertygelse. Så idag skötte jag det dagliga helt själv, förutom kl 17-18 då hon hjälpte mig för annars hade jag landat på 2,5 tim övertid.

Måndagar är generellt hopplösa, hela maskineriet ska liksom startas igång igen efter helgen och vi kan inte göra ett skit förrän kollegorna innan oss har gjort sitt. Eller rättare sagt, man pillar lite där och lite där och *bam* så blir allt klart samtidigt, typ. Ungefär som när man städar 🤣 Eller jag städar så i alla fall. Tar mig liksom stegvis fram i lägenheten och pillar med allt samtidigt och hattar hit och dit. Må se helt planlöst ut, men det är ett organiserat kaos ändå. På mitt förra jobb liknade jag det vid att fösa kossor framför sig, man fick inte tappa bort någon - och plötsligt fick man in allihop i fållan!

Min bil gick igenom besiktningen utan anmärkning, tjoho! Det var orsaken till långlunchen. Nästa gång jag tar långlunch blir det höneblund istället. Det är ju så skönt 😍

Kram 🐘

Rosa-vina, vad fint att du delar med dig. Tack. Det är ingen enkel grej att vara människa. Vi gör så himla gott vi kan, och det låter väl så klokt att skriva här lite oftare, bli varse mönster. Det där med att ringa en kompis, ta ett bad och äta lite extra lät som en bra medicin.
Kram!

Måndag kväll (28)

En nykter dag och kväll. Som jag skrev ovan till Varafrisk har vad det nu är jag åkt på givit en respit från tankarna och suget på vin. Jag har varit väldigt trött på det senaste vilket inte är så konstigt. Tröttheten har gjort mig låg. I kombination med tomheten/avsaknad av känslor så är jag lite orolig för hur det här ska gå inom närmsta tiden.
Nu på fredag har särbon bjudit in till middag med ytterligare människor. Jag vet att det kommer serveras alkohol och de är alla vana vid att jag inte tackar nej. Just nu önskar jag nästan att de människorna hade sett mig riktigt berusad så pass ofta att de i tysthet skulle vara glada över ett nej tack till vin från min sida. De vet ingenting och jag är 99 % säker på att det kommer att kommenteras. Jag vill inte ha några kommentarer. Orkar inte det! Det och tomheten och "lågheten" i kombination känns närmast dödlig. Jag vill klara den här situationen. Jag vet ärligt inte bara hur (att tacka nej till middagen känns helt omöjligt och att bli plötsligt sjuk på låtsas är det ingen som skulle köpa). Det känns trist att vara pessimistisk på förhand men lika bra att se sanningen i vitöga. Jag MÅSTE klara det här! Vill lägga till ett ord som börjar på F följt av en vokal, ett C och ett K samt en rad utropstecken.
*paus*
Funderade lite. Kom på att jag har ju faktiskt barn med. Den perfekta ursäkten! (Kanske) Vet att de andra som inte (mig veterligen) har ett beroende som jag inte heller har problem med att ta något glas vin i barnens sällskap. Men kanske ändå kan jag komma undan? Räddad av barn! Det är ju vuxna som ska rädda barn och inte tvärtom. Kanske kan jag ändå tänka att ja, jag blir räddad av barn men jag räddar även barn genom att låta bli. Jag vet inte riktigt. Det som är klart och tydligt är i alla fall att jag blivit expert på att tvista till sanningen, innebörden av ord och meningar. Och jag gissar att jag i beroendekrets är långt ifrån ensam om det fenomenet.
Jag ogillar det här skarpt och dessutom är jag trött på att höra och se mitt eget gnäll. Så punkt för nu!

Jag har inte tittat på vädret än men hoppas morgondagen ger lite sol, ska våga mig ut. Oavsett så ska det bli skönt med frisk luft i ansiktet och andra vyer än mina egna väggar =)

Kram och styrka till er!

@Se klart Tack för tv-tipset! Svtplay är mina hoods. Snart klar med metoo-serien. Ett viktigt tidsdokument som tyvärr urartade med alla namnpubliceringar och förtalskampanjer. I slutändan blev nog enskilda kvinnor tystare, men det var ju det kollektiva som var styrkan i hela rörelsen. Som satte ord på systemfelen. Som fick hela branscher att lyssna och faktiskt åtgärda. Även om vissa branscher tycktes helt lomhörda tyvärr.

Kram 🐘

@Varafrisk Tack för ´kryahälsningen´ovan. Skönt (om än såklart tråkigt) höra att även du genomgått känslan av tomhet. Jo, jag tycker att det är en kamp. Nu har jag fått snålskjuts några dagar på grund av sjukdom. Men annars så ja det är en kamp varje dag även om styrkan i den varierar. Hoppas du har fått en fin start på veckan!

@Annabell Precis som det redan skrivits ovan och utan att vara det minsta expert så lägg inte någon skuld på dig! <3 Vi vet ju hur svårt det är. Att råka göra någonting som man inte vill är mänskligt. Jag tror på dig till 100%
Gick egentligen in på din sida för att skicka en liten kvällshälsning, höra om du gjort några nya spännande äventyr och skicka en kram <3

@Onkel F Tack.
Jag tänker att just den osäkerhets känslan av hur man kommer bli bemött om man ber om hjälp. Gör att många inte gör det, vissa med problem känner sig troligen inte redo. Men om man någonstans vet att man kommer bli bemött bra så underlättar det något extremt för det är ett stort beslut att ta.

Jag har som sagt tur, min chef låg till och med på så jag skulle få snabb hjälp trots semester och att företagshälsovården ville avvakta till September, jag vill inte ens tänka på vilka konsekvenser det hade kunnat få.. Nu fick jag hjälp medan jag var motiverad och hjälp att hålla mig motiverad men mest så har jag accepterat läget, men vet också att jag måste vara vaksam varje dag.. Jag nästan avge mitt dagliga morgonlöfte idag, kändes hur konstigt som helst, men jag kom på det och jag har varit nykter ännu en dag, imorgon blir det att avge ett nytt löfte. Börjar bli en fin rutin det där...

Jag är så glad, en månad nykter!
Det är den längsta tiden utan alkohol på 3 år!
Jag började sommaren med 3 veckor utan alkohol, vilket var rekord då. Men det var mycket svårare, hade större sug än nu. Men efter den nyktra tiden drack jag några veckor till dygnsfyllan som skrämde mig. Det var för en månad sedan.
Jag har sista veckan upplevt mig lite tom, nästan deprimerad. Har läst att många blir lite deppiga då kroppen inte får alkohol. Har också sovit dåligt. Vaknar tidigt och kan inte somna om.
Men mår på det stora hela bra. Har tankar att jag snart vill dricka mig full.
Men det är inget sug. Utan bara tankar. Första veckan och förut när jag inte ville dricka kunde suget bli så stort att jag inte kunde stoppa mig själv. Nu är det bara tankar och planer att dricka som jag lätt kan vifta bort. Men jag vill fortsätta att vara nykter. Vill klara mig ännu en månad. Men tar en dag i taget. Huvudsaken jag inte dricker just nu brukar jag tänka. Det är bara just nu jag kan kontrollera!

@Milady Låter skönt! Tycker verkligen du ska känna dig nöjd😊

Tusen tack, @torn, det värmer☀️. Är så tacksam för att ha kommit hit! Jag varken vågar eller vill lämna det nyktra spåret, inte nu, kanske inte sedan heller. Ser ett annat liv veckla ut sig och vill värna om det.🦋

Försöker känna mig nöjd över att jag kommit till dag11 även om det är jobbigt. Ska simma imorgon, det brukar göra underverk mot ångest. Simhallen har precis öppnat efter pandemin.

Gaaah detta var ju som att läsa en thriller.
Så skönt, så glad jag är för din skull. Och ps- vi bryr oss på riktigt, du får helt enkelt vänja dig vid det 🤗

Bra att du håller fanan för höneblundens bevarande högt. Jag har varit lite dålig på det på sista tiden, knappt en kycklingblund. Men jag jobbar på det! ps. Tipsar om serien Virgil på SVT, tror du skulle gilla.
Kram 🥰

Det känns skönt att jag numera inte tänker så mycket på att jag avstår från vin. Det börjar kännas som nya vanor har kommit för att stanna.............är riktigt nöjd med mig själv.
Morgongympa, cykeltur och i morgon börjar jag med vattengympa.

Hej Axianne,
Vad skönt med jobbet! Och så bra att kämpa dig igenom ångesthelgen! Jag tror som du att varje sådan seger bygger upp självförtroendet och stärker försvaret mot tankar där alkohol är lösningen. Nu vet du att du klarar ångesten nykter.

@torpet Känner igen det med mycket runt omkring med sjukdomar o annan skit...Och vikten av att andas när det som mest behövs. Många tankar o känslor i det nya alkoholfria livet kommer upp! Alltmedan det "vanliga" livet pågår med allt vad det innebär. Tror att vi klarar detta bättre utan a i alla fall! Hoppas det reder ut sig med sjukdomar o annat...
Kram 🤗
Ps. Att vi blir äldre får vi vara glada för - alternativet vill vi knappt tänka på.

@Xxiioo Skulle jag också vilja veta. Känner att jag behöver något sånt just nu.

@Edda4 Så bra att du ätit lite, viktigare än man tror! Vila, kanske gå en liten sväng o prata med pojkvännen o kanske nån annan kompis... Ta hand om dig så gott det går! Imorgon är en annan o förhoppningsvis bättre dag...
Kram 🤗

@Lillek Stort grattis till 91 dagar! 🤩 Härligt att du väljer att köra vidare på det nyktra spåret!

Tack för omtanken!
Jag håller i och håller ut. Jag är absolut inte sugen på alkohol. Det är alltid något. Men ångesten finns kvar. Den går i vågor. Jag har kunnat äta lite och försöker se en serie men jag mår verkligen inte bra.
Det blev lite bättre när min pojkvän textade. Vi ska prata i telefon senare ikväll.

@majsan_nu ah, jag kan ha räknat fel på någon dag, kanske är det din 49:e dag idag? Har tänkt på att du nog är sex veckor efter mig... Grattis i förskott i så fall!🤗☀️🌸

Stort tack @Andrahalvlek🤗! Ja, jag känner mig fast besluten att fortsätta vara alkoholfri. Vågar inte släppa garden, faktiskt. Och just nu v-i-l-l jag inte dricka! Men har stor respekt för hur lätt det kan vara att snubbla till på vägen, alkoholen är en så lurig drog och vi lever i en alkoholstinn kultur (som jag börjar känna allt större aversion mot). Därav fortsatt höjd gard.

Det där med nedstämdheten är komplext för mig, förstår nog inte riktigt hur det hänger ihop. Den har funnits med sedan unga år. Kanske har jag en känslighet för nedstämdhet nedlagd i mig, som vid livskriser kan utvecklas till depression. Men vet att läget absolut förvärras av alkohol! Och hjärnkemin behöver inte fuckas upp mer!

@Lillek Oj! Kan det vara så, jag måste räkna efter... Vet att tisdagar börjar ny vecka i alla fall. Tack för grattis, så bra att nån håller ordning på mig!!! Kram 🤗

@majsan_nu, tänker på dig och undrar om det är så att du nått sju veckor idag? Grattis till dig🤗 och god fortsättning!

Tack @majsan_nu🤗, ja, jag tror vi följs åt på många fronter! Håller med dig om att det är skönt att hålla dörren stängd för förhandlande om alkoholen. Vill fortsätta hålla den dörren stängd! Jag har tidigare försökt mig på ett kontrollerat alkoholintag men det var ju alkoholen som kontrollerade mig…

Hej där!
Du håller inte bara på att inte dricka- du håller på med mega-viktiga jobbet bli nykter. Grattis. Och grattis till fina barn och en god relation med dem. Så mycket du har att glädjas över, men framförallt att du har tagit tag i ditt liv, tar ansvar. Visar vad det innebär att vara människa; vi gör fel och väljer tokigt sedan gör vi om och mer rätt. Det är stort. På riktigt.
Att inte må bra hela tiden är okej, det går upp och ner. Skäms inte, för skam leder sällan någon vart- i värsta fall får den människor att ägna sig ännu mer åt förnekelse; dricka, ljuga.
Jag håller stenhårt på dig! Kram.

@Edda4 Oj, nu lider jag med dig... Jag vet att det finns olika mindfulövningar, tror tom. att det finns på 1177 övningar att göra för att andas lugnt o komma till ro. Är själv inte så bra på sådana men jag vet att det finns tips på nätet... Andas, lyssna på lugn musik... Glöm inte att äta något, dricka nån jos... Du kan väl skriva igen så vi får veta hur det går för dig!
Kram 🤗

@Edda4 Förstår och känner igen. Du VET att det inte hjälper att börja dricka på de där känslorna. Tänk på det. Styrka till dig!

Nu är det tungt. Jag ligger i sängen och skakar av ångest. Barnen har åkt på pappavecka och jag känner mig ensam med oro för ekonomin. Jag har bestämt mig för att inte dricka men jag behöver lindra ångesten på något sätt. Hade jag haft A hemma hade jag druckit tror jag.

Det va så länge sen jag skrev nu, 1,5 år senaste vad jag kan se. Det har varit lugnt den tiden. Jag har docknu inser jag, mått så fruktansvärt dåligt. Min mur runt omkring mig är skyhög där endast mina barn har tillträdde innanför….det börjar tära på mig.
Han har haft ett par återfall nu under hösten och jag har satt upp mig helt inför det. Han får inte ta i mig, han får inte sova i samma rum, han får knappt ha hand om barnen. Mitt sätt att skärma av antar jag i väntan på att jag ska reda ut alla känslor som jag har och som jag förlorat.
Mitt i allt detta träffar jag en gammal bekant (som jag dejtat för 100 år sen), det som inte får hända har hänt. Han har börjat nagga i hörnet av min mur och jag får bokstavligt talat PANIK! Jag vill inte att nån ska börja med det, vad händer när och om den faller? Kommer han finnas där utanför eller kommer han försvinna när den är nere och jag har blottat mig ner till fotknölarna.
Jag har sagt detta till honom då jag varit uppe en hel natt utan att sova just för detta, det tär på min inifrån. Jag behövde får ur mig det o jag tyckte han behövde höra det. Han ville fortsätta ses trots allt jag berättar men kanske på nåt fik så chansen inte finns till möjlighet för annat och jag vet inte. Kommer detta att göra mig ännu ondare? Vad är hans del i detta, finns det nån baktanke? Samtidigt sitter jag fortfarande i huset med sambon o barnen….
I denna takt är inte väggen långt borta…..men allt jag vill egentligen är att komma därifrån!
Känner mig mer ensam nu än nånsin och behövde skriva av mig till nån som förstår min frustration, ångest och skam. Jag är bara en person vill bli älskad av nån som vill bli älskad av mig. Hur svårt kan det vara?

Det va så länge sen jag skrev nu, 1,5 år senaste vad jag kan se. Det har varit lugnt den tiden. Jag har docknu inser jag, mått så fruktansvärt dåligt. Min mur runt omkring mig är skyhög där endast mina barn har tillträdde innanför….det börjar tära på mig.
Han har haft ett par återfall nu under hösten och jag har satt upp mig helt inför det. Han får inte ta i mig, han får inte sova i samma rum, han får knappt ha hand om barnen. Mitt sätt att skärma av antar jag i väntan på att jag ska reda ut alla känslor som jag har och som jag förlorat.
Mitt i allt detta träffar jag en gammal bekant (som jag dejtat för 100 år sen), det som inte får hända har hänt. Han har börjat nagga i hörnet av min mur och jag får bokstavligt talat PANIK! Jag vill inte att nån ska börja med det, vad händer när och om den faller? Kommer han finnas där utanför eller kommer han försvinna när den är nere och jag har blottat mig ner till fotknölarna.
Jag har sagt detta till honom då jag varit uppe en hel natt utan att sova just för detta, det tär på min inifrån. Jag behövde får ur mig det o jag tyckte han behövde höra det. Han ville fortsätta ses trots allt jag berättar men kanske på nåt fik så chansen inte finns till möjlighet för annat och jag vet inte. Kommer detta att göra mig ännu ondare? Vad är hans del i detta, finns det nån baktanke? Samtidigt sitter jag fortfarande i huset med sambon o barnen….
I denna takt är inte väggen långt borta…..men allt jag vill egentligen är att komma därifrån!
Känner mig mer ensam nu än nånsin och behövde skriva av mig till nån som förstår min frustration, ångest och skam. Jag är bara en person vill bli älskad av nån som vill bli älskad av mig. Hur svårt kan det vara?

Finaste Lisan!
Jag har läst i din nya tråd och hunnit lite ikapp. Jag har inte varit aktiv här men tänker nu, att det är bra för mig. Ser att du bestämt dig för en tremånaders vit period. Även jag är inne på en längre vit period (ca 1 månad nu sedan min ångstfylla, som jag skrivit om i min tråd), men jag har inte tidsbestämt den.

Kul att läsa din tråd iaf :)
Kram

@Sisyfos skrev:"Om hen nu trodde att du befann dig i en situation där du var nära ett återfall, vilket kanske var vad hen iakttog så borde hen väl ha bidragit med råd och tips på återfallsprevention." Det är naturligtvis möjligt att hen gjorde den bedömningen, men det hela blev så fel det kan bli. Sedan är det mitt eget fel att jag reagerade som jag gjorde. Jag hade väl omedvetet gått och letat efter en anledning till att ta ett återfall. Kanske det som märktes? I övrigt har jag fått oerhört bra hjälp och stöd av mottagningen, så jag hoppas att ingen som till äventyrs läser det här blir avskräckt från att söka hjälp.
Nog om detta! Får säga som kungen: nu vänder vi blad och går vidare. Jag är ledig den här veckan också och har absolut inga måsten. Känner ingen ångest över att börja jobba igen nästa vecka, jag vet att det kommer att fungera bättre med vår nya kollega på plats. Positivt! Jag skall vila och ladda om mentalt och (om jag lyckas ta mig över en HÖG tröskel) börja motionera så smått. Små förändringar i vanor som är lätta att hålla fast vid är en metod jag tror på. Och att faktiskt göra förändringarna, inte bara tänka på att göra dem! Nu är ett jäkligt bra tillfälle att börja, "sen" är ett tillfälle som aldrig kommer att inträffa. Jag kommer att skjuta det framför mig i ett evigt "Jag skall bara.."

Äter en antidepp nu som man absolut inte får dricka alkohol på. Så jag har tänkt testa att sluta med antabus igen. Jag är så enormt trött på att ha massa bokade möten och behöva ta en medicin framför någon hela tiden. Så idag har jag möte och vi ska prata om det.

Tjingelin vinäger!
Kikar in och läser dina senaste inlägg. Du verkar vara på en plats som du ska vara på just nu, härligt. Jag är ju heller inte helt vit, men dricker mer och mer sällan. Det fungerar bra, förutom när jag hade en hemsk ångst härom månaden :(
Kul att "höra" av dig igen.
Kram

@Lillek Grattis till 91 dagar, 13 veckor, 3 månader nykter! 🥳🥳🥳🥳 Du ska vara jättestolt!

Jag tror att det är klokt att du fortsätter värna din nykterhet ett tag til,. Ungefär vid tre nyktra månader insåg jag att min återkommande nedstämdhet berodde på att jag drack. Jag drack inte för att jag var deprimerad, jag blev deprimerad för att jag drack. Den insikten gjorde valet plättlätt faktiskt. Alkoholen fuckar upp hjärnkemin otroligt mycket.

Kram 🐘

@majsan_nu @Torn

Tack för att ni alltid finns här och peppar!

@Torn skrev:" Det är meningslöst att grubbla på sådant nu. Det som är gjort är gjort och kan aldrig bli ogjort. Tänk positivt i stället, hur bra det kommer bli i framtiden nu!"

Jo jag försöker det men det är många smärtsamma saker som kommer upp. Saker som jag avfärdat eller helt enkelt förträngt. Jag har upptäckt att jag varit väldigt bra på att förtränga saker. Helt enkelt valt att inte tänka på dom när samvetet dyker på. Jag kan inte gömma mig längre och det gör ont.

Jag vet att mina barn älskar mig och dom vet att jag skulle göra allt för dom men det har blivit mycket saker de senaste åren som jag lovat, sagt eller gjort som jag helt enkelt glömt bort.

"Du har dåligt minne pappa" och "Det har pappa glömt bort som vanligt" har jag hört många gånger och inom mig vetat att det naturligtvis varit nåt som hänt när jag haft en 7-8 öl i magen och mest bara velat vara ifred.
Jag har lyckas förträngt det också och tänkt mitt vanliga bs "sånt som händer".

Men ni har rätt såklart. Det gäller att försöka se framåt. En dag kanske jag lyckas förlåta mig själv.
En sak som jag är otroligt glad över är att jag fått mycket bättre kontakt med min dotter. Vi åker och tränar flera gånger i veckan och hon har börjat öppna upp sig mer och mer... Eller, well, så mycket som en 15-åring kan i allafall. Mycket snack om killproblem och kompisproblem. Egentligen saker som hennes mamma skulle kunna svara bättre på men hennes mamma bor ju inte med oss så jag försöker lyssna och göra mitt bästa för att visa att jag finns och bryr mig.

Jag ska egentligen inte klaga här. Det är så många som har det mycket värre än vad jag har det. Jag har aldrig stått och hängt på dörren på systembolaget på måndag förmiddag. Aldrig köpt sprit för pengar som ska gå till hem och familj osv. Jag har det bättre än jag kanske förtjänar och jag är mäkta imponerad av er som kämpar på och har ett betydligt brantare berg att bestiga än vad jag har.

En elogé också till er som idag stannar kvar här och guidar och peppar oss som nyligen börjat vakna. Tack!!

Hej fina du!
Det var länge sen jag läste din tråd men ser att du kämpar på tappert. har iaf läst dina senaste inlägg.

Å så jag har försökt att rätta till folk som inte gör "rätt". Det har också handlat om lösa hundar under perioder när det är koppeltvång och skogens djur behöver sitt lungn för att ta hand om sina avkommor. Folk som kastar skräp, trycker på för grön gubbe men går innan det slagit om, kollegor som inte sköter sitt jobb och låter andra ta hand om det, folk som pratar skit, yada yada.
Till slut kom jag fram till att priset var för högt för mig. Numera har jag som mantra, inte mitt ansvar, inte mitt...
Det låter som att du kommit igång med träningen på ett sätt som passar dig, kul. Kör på och när det tar emot så får pannbenet kicka in, så är det nog för oss flesta. I alla fall för mig. Jag blir så peppad när andra skriver om sin träning, så fortsätt gärna att skriva om det.
Kram

@majsan_nu Tack för pepp! Ja, jag misstänker att jag inte är ensam om att vara så här. Nerverna utanpå och självförtroendet ganska skört. Skönt att veta att man kan komma igenom oro utan att ta till flaskan.

@Lillek Stort Grattis till alla dina dagar! Läste lite i din tråd bakåt, vi har ju lite lika med sjukdomar o tråkigheter runt omkring o även i oss... Men fint att det a-fria fortsätter, jag har inga planer att ändra i det! Och det verkar inte som du heller har några såna planer. Jag tycker det är skönt att inte behöva förhandla med mig själv om någon enstaka vinglas hit eller dit... Som du skriver kropp och själ läker! Ha en fin dag 🤗

Tänkte uppdatera mig här lite oftare för min egen skull, lite som en dagbok. Jag lever som oftast helt utan alkohol, men det händer att jag tar ett glas vid speciella tillfällen. Det är ok, MEN jag vet att det lätt kan leda till fler tillfällen och då speciellt när jag är i affekt. Det har hänt vid ett tillfälle för en tid sedan och det är det som jag vill jobba med, för att förstå och för att kunna förebygga.

Det var en dag när jag fick svår ångest redan på morgonen och det blev värre varefter timmarna gick. Ångesten rev i mig och jag ville som ur min egen kropp. Till slut stod jag inte ut och tog då en Citodon. Tänkte att det kanske får mig att slappna av. Det hände inte. Eftersom min man dricker öl, så fanns det hemma. Jag drack TVÅ starköl snabbt och däckade totalt. Jag blev så full att jag ramlade, vet inte hur jag kom i säng. Min man fick hjälpa mig.

Nästa dag var jag så bakis, så sjukt bakis och så rädd. Detta får aldrig hända igen. För om jag tar tabletter och blandar med alkohol kan det gå riktigt illa. Detta skrämde mig jättemycket. Det här har inte hänt tidigare, att jag blandat alkohol med tabletter. Jag trodde inte att jag skulle vara så dum, men men...

Ok, vad var det som hände egentligen och hur ska jag hantera nästa ångstattack?
Jag tror att jag bearbetar och proccerar väldigt mycket nu när jag inte dricker. Jag lyssnar på många olika delningar i olika poddar. Jag har flera böcker som jag använder för att jobba med mig själv. Jag tror helt enkelt att det blev för mycket som kom upp till ytan och att jag inte hade någon att dela det med.
Nästa gång ska jag ringa en vän. Gå ut och gå en lång promenad. Äta mig riktigt mätt.Ta en varm dusch. Lägga mig och sova och om det behövs ta en Propavan.

Jag har tidigare druckit på stress, men att få en så kraftig ångstattack var nytt för mig, så jag var oförberedd. Det var hemskt obehagligt, men nu vet jag hur jag ska möta det nästa gång. Jag mår som oftast väldigt bra, sover bra och har det bra. Jag är så tacksam för alla mina nyktra dagar och det är så jag vill ha det. Det har gått ungefär en månad sedan jag hade den där ångsten, men jag har den i bakhuvudet som en varningsklocka. Var inte för säker..
Det är en dag i taget!

@Axianne Så härligt o bra att du klarat denna väntan!!! Du är verkligen i en ny fas i livet. Jag känner igen det där att "måla fan" på väggen, är likadan. Men det betyder ju att det blir oro×2... Nu vet du i alla fall o jag vill verkligen önska dig stort lycka till!!! Ha en fortsatt fin dag!!!
🤗

Jag vill börja med att åter igen tacka er som läser och skriver! Jag uppskattar all feedback och det känns verkligen som att ni bryr er på riktigt! Jag kanske inte är helt van vid det.

Nu har jag börjat undra varför jag inte hittat den här sajten förrän alldeles nyligen men kom på att jag under de långa perioderna av missbruk inte tyckt om att ens höra talas om alkoholism. Om man pratat om det på TV har jag bytt kanal och om jag snubblat över sajter eller alkoholforskning online har jag direkt gått till någon annat ställe. Skygglappar och selektiva intryck av omvärlden är nog ganska vanligt när man är missbrukare.

Helgen har varit ganska eländig, tyvärr. Inte för att jag vare sig druckit eller frossat i godis, utan för att jag arbetat upp min ångest över situationen med nya jobbet så enormt. Med mina erfarenheter i ryggsäcken var min mardröm kanske på väg att besannas och upprepa sig. Jag intalade mig att tystnaden sedan i torsdags från arbetsgivaren var beroende på att de letar efter någon annan nu. Att de kommit på att jag är dömd för rattfylla och inte vill ha mig.

Det dåliga måendet kulminerade i går kväll och i morse. Jag mådde så eländigt och var så orolig av att jag inte fick raka besked redan i torsdags och mest av allt för att det varit knäpptyst från chefen trots mitt mail och sms. Samtidigt har jag fått behärska mig för att inte tjata på dem eller jaga efter besked. Jag fick verkligen stålsätta mig och försöka hitta på allt möjligt att göra för att låta bli att tänka det värsta. Jag har binge-kollat på TV, spelat oändligt mycket dataspel och försökt aktivera mig för att hålla tankarna och oron i schack. Men det var som att försöka låta bli att pilla med tungan på en ond tand. Jag har snurrat in mig i farhågor och sett olika scenarion framför mig hela tiden. Rent fysiskt har det varit både hjärtklappning och hyperventilering vid minne av hur jobbigt det blir om jag måste börja om. Dock har jag denna gång intalat mig själv att om jag bara är nykter så kan jag hantera det här. Det kan inte bli värre än det var när jag var i samma situation och dessutom söp som ett svin.

Och idag visade det sig att jag oroat mig helt i onödan. Tystnaden från arbetsgivaren berodde helt enkelt på att de hade mycket att göra. Jag är efterlängtad och de hyser stort förtroende för mig. Min lättnad är enorm! Jag kan knappt förklara hur glad jag är. Och så skäms jag lite över att jag låter mig själv bli så här fruktansvärt orolig. Det är ju en risk för att jag ska trilla dit på återfall om jag har sån här ångest. Min nykterhet är så ny och hänger på en väldigt skör tråd. Förra gången söp jag ned mig totalt när jag fick besked att jag förlorat chansen till ett jobb som jag trodde jag hade fått. Om jag varit i samma state of mind som då hade jag varit på Systembolaget i torsdags och förmodligen varit utslagen hela helgen.

Jag är inte direkt mallig över att jag klarat detta utan att dricka eftersom jag inte haft sug trots ångesten. Snarare är jag bara ödmjuk och tacksam över att jag befriats från att göra situationen värre med alkohol. Nästa gång något jobbigt inträffar kanske jag har bättre självförtroende och inte behöver oroa mig så mycket som jag gjort nu, så det känns som ett steg i rätt riktning att jag gått igenom denna ångest utan att dricka på den.

Många varma kramar till er alla!! 💖💖💖

Stilla, klar, solig höstdag och jag har varit alkoholfri i 91 dagar, eller 13 veckor eller 3 månader. Glad och tacksam (och lite stolt!) över detta som jag inte riktigt vågade tro på vid starten i somras. Mår så mycket bättre än då🙏.

Jag förstår att en del av mitt drickande har haft sin grund i överväldigande oro och stress och att jag har använt alkohol som orosdämpande, som en flykt från allt som är svårt. En flykt in i distraktion. Genom åren har jag också, periodvis, levt med nedstämdhet och lindrigare depressioner, ingenting som alkoholen lindrar även om det först kan verka så.

Jag vet inte om jag någon gång, i en framtid, kommer dricka alkohol igen. Men just nu vågar jag faktiskt inte! Vill – och behöver – värna om min nykterhet! Så nu fortsätter jag utan alkohol, en dag i taget, för överskådlig tid. Det sker förändringar inombords, byggs om! Tacksam att få möjlighet att ta hand om det som försummats. Och det som varje ny dag ger. Kropp och själ läker. 🌸

@trött_och_less_72 Det är meningslöst att grubbla på sådant nu. Det som är gjort är gjort och kan aldrig bli ogjort. Tänk positivt i stället, hur bra det kommer bli i framtiden nu! Jag har barn i samma ålder som dig. Det tog ett tag innan de ”fattade” att jag aldrig tänkte börja dricka igen. Men när de väl hade gjort det så blev det hur bra som helst. De litar på mig till 100 procent. Vet att jag alltid kan köra bil, aldrig gör något dumt, lyssnar på dem, kommer ihåg det de säger mm mm. Det har t.o.m. blivit så att deras kompisar ser upp till mig ochså pga min snällhet och förmåga att skjutsa och hämta sent på helgkvällarna. 😀 Jag tycker faktiskt det är skrämmande hur många vuxna som prioriterar att dricka alkohol på helgkvällarna, i stället för att prioritera sina egna barn.😬 Nä, var stolt för att du numera är ett föredöme. Vad det beroendeframkallande giftet gjorde med dig förr är det ingen idé att lägga någon energi på!

Jag hakar på Fina Lisas kram + önskan om en bra måndag. Tänker på dig 💪🏻🌸

@trött_och_less_72 Så kloka barn/ungdomar är!!! Och vilken bra aktivitet - en promenad med sonen o prata om viktiga saker i livet... Det är mycket som kommer ikapp när de nyktra dagarna blir fler. Du gör det jäkligt bra, det som redan har hänt går ju inte att göra ogjort. Men vad som händer framåt... Du kan ju prata med sonen om att det finns fler fördelar med att sluta dricka, han har ju säkert redan märkt det... Nu kan det bara bli ännu bättre! Dina egna dåliga tankar kanske du behöver prata med annan vuxen om. Och nån egoistisk skithög är du inte numera, då skulle du inte tänka som du gör idag!!! Mina tankar är med dig!!!
🤗

Jag mår inte så bra.

Jag har inte druckit något men jag plågas av alla de gånger jag varit full inför mina barn. Hela deras uppväxt typ.
Jag skäms så mycket.
Jag har aldrig reflekterat över det här tidigare eftersom det aldrig gått mer än 4-5 dagar innan nästa fylla och man gått in i den där likgiltiga glömskan.

Det kommer nu med full kraft hur jävla egoistisk jag varit. Känns som att jag inte förtjänar att ha en familj ibland.
Egoistiska skithög.

Jag tog en långpromenad igår med min son som snart är 13 och vi pratade om rökning och alkohol. Han sa att "inte kommer du att börja dricka öl igen pappa varje helg när du gått ned i vikt"?

Jag har sagt att jag slutat till dom för att gå ned i vikt.

Jag fick hålla mig för att inte börja gråta. Vad är det jag gjort?

Min man har i mitt tycke börjat dricka mer sista åren. Vi har varit ett par i 8 år. Han dricker fina viner, varje helg, gärna några flaskor fre o lör. Han planerar för att kunna dricka sitt vin så fort som möjligt när det blir helg. Jag dricker själv väldigt måttligt o helst inte varje helg. Men vill jag bara dricka ett glas är han där o frågar om påfyllning hela tiden. Får åxå höra att jag är tråkig som inte vill dricka mer..
Ett flertal gånger har han ”tappat” det helt när han även druckit sprit. Vaknar av att han klättrar på väggarna o möbler för att hitta till toaletten. Han har även försökt ha sex med mig när jag sover vid dessa tillfällen.. Blir vansinnig varje gång o han blir sååå ångerfull o säger att han inte ska dricka sprit. Jag menar att han inte ska dricka alls.
Jag hatar när han är full o vill VERKLIGEN INTE ha sex med honom då.. och det vet han mycket väl om! På senare tid har min sexlust avtagit även när han är nykter o jag är dessutom i klimakteriet. Vi har sex typ 1 gång/v. Vilket han tycker är alldeles för lite..
I lördags kom droppen som rann över. Han blev asfull & klättrade omkring på mig o väggarna. Jag la mig på soffan. På morgonen försökte jag prata med honom o då säger han att han dricker för att jag inte vill ha sex, då får han nåt kul iaf.
Gick ut med hunden i flera timmar, kom hem o han sa inte ett ord. Jag åkte då till jobbet o fick efter ett tag sms att han var ledsen o att det är honom det är fel på.
När jag kom hem försökte jag prata med honom igen o han sa bara att han är ledsen o inte ska dricka. Försökte få svar på hur han tänker gå till väga men han svarar knappt. När jag blir arg på att han inte säger nåt svarar han bara att han inte vet vad han ska säga mer. Han har ju bett om ursäkt & ska sluta dricka sprit.
Hjälp! Är det jag som överreagerar?
Vad ska jag göra?

Dag 2
Som sagt, ambitionen har aldrig varit att bli helnykterist. Däremot vill jag förändra drickandet. Sen jag skrev härinne senast 1.5 år sen ungefär, så har det blivit bättre. Men det finns fortfarande tillfällen när det går för långt. Ffa vill jag bryta helgdrickandet, det slentrianmässiga helgdrickandet 2 pavor vin o 8-10 starköl

Hur ska man förhålla sig till all skit som alkoholisten vräker ur sig för att få en att må dåligt när man synat att hen druckit/tagit återställare? Har någon bra råd, jag känner mig fullständigt "mind fucked" och behöver hitta tillbaka till verkligheten.

Måndags notering. Tack för era kommentarer. Jag läser mycket härinne och det hjäper verkligen! Idag krisp och nytränad. Det är ju slående hur bra jag mår efter träning, kaffe och när jag tittar ut på det vackra därute. Hur, hur, hur kommer det sig att en del i mig ligger och lurar på att rasera den genomexistensiella måbra upplevelsen????
Mycket runt ikring nu med familj och sjukhusvistelser och misslyckad operation med efterföljande (livshotande) komplikationer. Tar det lugnt. Andas. Ger MIG SJÄLV tid i allt detta. Känner att jag måste. Även om det mest krisartade kanske händer mer runt om mig just nu. Svår balansgång. Men om jag andas går det bra tänker jag.
Märker också att jag börjat tänka mer runt mitt eget åldrande. Om kroppens begränsningar och kroppens bärkraft. De tankarna styrker såklart mitt nyktra beslut. Jag har privilegiet att ha blivit född i tålig kropp. Men det är också en av anledningarna till att jag har kunnat syssla med det här drickandet under så lång tid och med sådan intensitet. Ibland undrar jag hur det varit möjligt. Min intuition säger mig dock nu, från djupet, att det privilegierade kontot snart, eller plötsligt, kan slå i botten. Jag har som ambition att inte utmana den intuitiva känslan. Kram till alla. Jag läser mycket drabbande och starka berättelser härinne. Jag tror på er!

Varmt tack @FinaLisa ❤️! Nya tag för mig och ny dag 2 idag… ☀️😊 Hoppas att du får en jättefin vecka! Kram 🤗!

Åh @sisyfos jag är inte nån vän av våld men Åsa Larsson skriver om allt annat!
Skälet till att jag själv började springa för 15 år sedan var precis det du beskriver. Jag var ute och gick med mina gåstavar- förbi mig sprang en hind- kvinna i 30nånting ålder. ”Jag ska också” var min absolut främsta drivkraft de första åren 😅
Jag tycker du är otrolig som får in två timmars promenad varje dag. Men förstår också tjusningen en tidig morgon som den här. Det som har varit bra för mig - för att komma igång- är att det varit ett kort spring, men nu verkar det kunna bli längre.
Idag ska jag hämta ut mitt nya Sats-kort. 💪🏻
Kram på er, måndag- helt okej.

Tror också det, märker att det känns mer ensamt när jag förklarar för tex frun om återfallen och att det är som det inte är min egen vilja. Men andra beroende förstår ju det sjuka i den här sjukdomen.

Idag måndag - känns det faktiskt bra. Har en vecka full av potentiella konflikter och stress på jobbet. Men känner mig lugn i att jag kan göra det jag kan, resten är inte upp till mig. Varken personers känslor eller hur saker går inom vissa områden.

@Axianne Vill bara önska dig en fin a-fri ny dag! Kanske skriver nått mer under dagen, nu är det kaffedags för mig...
🤗

Lite roligt faktiskt att Nödfalm faktiskt finns, även om jag verkligen förstår din irritation över att man varken kan radera eller redigera felaktigheter längre. Syftet är nog gott dock.

Vad det gäller benzo och antabus kan jag tyvärr inte råda dig alls eftersom jag har noll egen erfarenhet. Det enda jag vet är att benzo, som du också vet, är väldigt beroendeframkallande. Men en liten mängd i taget skulle kanske funka? Tar du det mot smärta?

Stort grattis till 4 nyktra år! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Min runstreak- 6 veckor nu- är ju endast 2 km men jag behöver lite längre tid i rörelse för att få fart på skallen."

Grattis till 6 veckor runstreak! Det viktigaste är att etablera vanan tror jag, liksom få in det bland både vardag och helgaktiviteter. Det ska liksom mycket till nu för att jag inte ska uppnå mina 12.000 steg per dag. Endast riktigt allvarliga saker skulle kullkasta det. Med lite fantasi går det alltid att få till, totalt handlar det ju bara om cirka 2 timmars promenad per dag. Klart att det går att knö in någonstans. Morgonpromenaden idag var magisk 😍 Krispigt kyligt, urvacker himmel precis innan solen kommer över horisonten.

Kram 🐘

Menar du att de vill att du tar antabus trots att du inte dricker? Där kan jag först att du sätter dig på tvären.
Men sen undrar jag varför du mår så dåligt och om du inte kan få hjälp med det istället.
Du skriver om ”törsten”, men jag tänker att det mer är ett sätt att få nödvändig balans i hjärnan. Du har medicinerat det med alkohol, jag har gjort likadant. Men grundproblemet är snarare obalansen.
Hur står det till med vitaminer och mineraler för dig? Jag tror att en del kan man komma tillrätta med genom att ha balans rent näringsmässigt. Sen kan du ju kanske behöva medicin och där kan jag ingenting, men jag tänker att du behöver en långsiktig lösning också. Nu har du varit nykter i 4 år, det är inte alkoholen som är orsaken till att du inte mår bra. Så jag tänker att nån borde se på ditt mående lite större. Benzo är väl också nån slags Quick fix. Och du har kanske mått dåligt länge, men det borde finnas nånting som gör att du kan vara mer i balans. Det är pest att må så dåligt så jag förstår din desperation och ge upp tycker jag inte att du ska. Det borde finnas en väg ut. Hoppas ni kan hitta en bättre lösning än ett plåster.

@Ingesmart Grattis till 66 dagar, jämna fina siffror! Och Grattis till att du uppskattar a-fri öl, det finns väl ganska mycket att välja på! Pommac är inte dumt det heller! Ha en fin dag 🤗

@Ingesmart Grattis till 66 nyktra dagar! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Sisyfos I AA-sammanhang brukar man kalla det harm tror jag, känslan då man irriterar sig på allt och alla. Skitsaker. Typiskt symtom på att man bäddar för ett återfall tydligen, och då behöver man komma ”närmare programmet” för att återfå balansen.

Och i det ingår att delta på möten oftare, dela med sig, hjälpa nykomlingar, påminna sig om hur illa det faktiskt var, känna ödmjukhet inför hur svårt det är att bibehålla sin nykterhet - och känna tacksamhet över det man har uppnått. Jag tillhör inte AA alls, men allt det där ger forumet mig. Forumet är mitt ”program” och jag behöver närheten till forumet dagligen.

Kram 🐘

@Sisyfos skrev:"Egentligen borde du anmäla det. Om hen nu trodde att du befann dig i en situation där du var nära ett återfall, vilket kanske var vad hen iakttog så borde hen väl ha bidragit med råd och tips på återfallsprevention."

Håller verkligen med! Otroligt oproffsigt gjort 🤬

Kram 🐘

Ja, jag tänker också att det är bra att reflektera över det där som händer. Varför jag exempelvis drack tre glas istället för två som jag har som gräns när jag var ut. Varför jag ville dricka alls. Är det nödvändigt, är det värt det? Jag har inga svar åt dig, men jag tänker att man bestämmer själv. Det händer inte bara. Eller jo, känslan är väl att det bara händer, men jag kan åtminstone bestämma själv. Det är jag säker på, men sen dyker ditten och datten upp och då bestämmer jag inte rätt.
Sen är det ju ingen större idé att ångra sig. Det är bara gör om, gör rätt som gäller. Att lära av erfarenheterna. Och jag tänker att du gör det när du reflekterar över hur det blir och hur det går. Jag behöver vara bättre förberedd vet jag nu. En klar plan innan. A-fri öl finns i princip alltid så det kan man välja. Och jag tror egentligen att man har roligare nykter. Man är med då.

Godmorgon Annabell💚

Vill bara sända en stor kram till dig och positiva tankar in i veckan som kommer.🤗💗

@Erik1977 Godmorgon Erik 🧡
Bra beslut! Det kan faktiskt vara livsfarligt att bli för berusad ute på stan. Man är ett lätt byte för de som vill åt ens pengar, telefon eller andra värdesaker. Det är inte ens säkert att polisen tar hand om en om man hamnar i fyllecellen.
Så var rädd om dig Erik!
Kram och all lycka till dig!🍀🧡🍀

1111 inlägg i din tråd idag.
Det är för snyggt för att låta bli att notera.
Rebecca Martinsson - visst är det hon som i princip blir ihjälslagen i slutet av varje bok? Just det har jag lite svårt för. Det blir lite för mycket våld.
Det är kul att testa ny mat! Ibland blir det bra, ibland vet man att man inte ska göra om den. Ibland vet man att man måste läsa på lite bättre som med Pitabröden jag bakade i fredags. Lägg mellan två bakdukar för att jäsa… Att försöka pilla loss dem från bänken utan att de punkterades var jättejobbigt men 6 av 15 lyckades jag med. Man får glädjas åt det lilla och åt att jag vet hur jag ska göra nästa gång och att de gick att äta ändå.
Så gläds du åt din kostym. Åt frosten, åt 5 km. Jag Mötte förresten ett gäng springande ungdomar på lördagens morgonpromenad. De sprang så snyggt. Det var upploppet och de sprang med långa vackra kliv. Jag vill också springa. En sån skön känsla. Det får bli mitt mål.
Ha en bra vecka!

Hej!
Hat läst dina inlägg. Så klarsynt du är och så berörande ärligt du skriver! Grattis till alla nyktra dagar! Jag känner igen mig i så mycket av vad du skriver; att hänga på låset på systemet, att dricka en bib om dagen när det är som värst.
Tack för att du delar med dig!

Den där jäkla hjärnan… jag jobbade en del med att tänka positivt i våras. Försökte se och reflektera över de små glädjeämnena i vardagen och det gick ganska bra, tills en morgon på vårvintern när jag verkligen börjar morgonpromenaden med att irritera mig på grannarna, det fortsatte med små noteringar över annat som inte var bra och i slutet av promenaden stod en väldigt smutsig snögubbe. Jag hade sett den tidigare och glatts över en snögubbe, nu var den rätt ful. Då först noterade jag att hela promenaden hade gått i en negativ ton. Det blir lätt en ond spiral de där negativa och gnälliga tänkarna, särskilt om jag dricker (men även annars uppenbarligen).
Det är roligare att notera att det fortfarande finns fantastiskt mycket som blommar trots att det är oktober, att vissa hundar ser väldigt glada ut, barn som upptäcker roliga saker. Men jag måste öva och öva på det här märker jag. Fast det finns där, rätt var det är, de där främlingarna som ler och pratar en stund, håller upp dörrar, som bryr sig om andra. Tvärt emot kvinnan du träffade med hunden. Trist typ!
Så roligt att du känner dig motiverad med träningen.
Ha en fin måndag nu och se allt fint som finns.

66 dagar sen sista fyllan, känns bara finfint. Så skönt slippa tänka om man kan ta bilen, eller fan kan inte åka till affären har ju druckit en öl. Ingen bakis heller, jag ser bara fördelar än så länge.
Visst kan jag bli sugen på öl, jag tycker öl är fruktansvärt gott, men det finns fina alkoholfria öl, är faktiskt mer ute efter smaken, inte ruset.
Kämpa på alla där ute, ser fram emot dag 100, då ska jag fira med en Pommac =)

Tack @varafrisk för din kommentar- nånting händer det ju för det mesta men mer smått än stort, glad att du läser- ibland blir man (jag) ju lite 8-årings dagbok ”Kära dagbok, idag var det blåsigt..”

Hursomhelst så har jag något behov av att samla dagen- ibland är det reflektioner kring att inte dricka- ibland är det mer vad som varit bra eller inte.
BRA den här helgen; hund-sällskap, massa uteliv (promenader that is) sålt en byrå som jag hade kunnat elda upp så pass har den irriterat mig. Köpt en underbar kostym fast jag inte behöver fler men.. den var så cool-snygg; jag när väl nån dröm men sen kanske man ser ut som en pianofröken-tant som vill vara tuff. Vi får se (älskar min f d pianofröken men jag tycker jag börjar lika henne allt mer och ja.)
BRA: Sprang 5 K och det var mer än ett år sen! Min runstreak- 6 veckor nu- är ju endast 2 km men jag behöver lite längre tid i rörelse för att få fart på skallen.
Jag har känt mig väldigt avkopplad i helgen, för ovanlighetens skull; inga tider att passa. Lite force majeaur pga makens förkylning- och när jag väl lärde mig att hantera hans snytpapper etc så stängde jag liksom av honom (han har mest sovit..) Det var som att ha en singel-helg som nunna.
BRA var också svampplocket- vi har ett ställe som ligger löjligt nära, och löjligt mycket kantareller är det nu. Min tålmodiga man rensade medan jag sprang och sedan lagade en middag som blev mycket konstig. Thai grön curry pga jag hittade japanska auberginer och de finns så sällan. Men visst hade asiatiska kryddhyllan på något vis försvunnit i flytten så det blev mer som en gröt jag har ätit på studieresor i Etiopien. Minus smak.
Hm- det hör kanske inte till bra grejer.

En av de absolut bästa sakerna är att jag lyssnar på Åsa Larssons nya, senaste, men även sista bok om Rebecka Martinsson. Hon läser så fint så man blir som inbäddad.
Jag längtar efter att också vara nån som gillar kokkaffe, kan skjuta en ren om man råkat köra på den, har kärva men kärleksfulla släktingar, valt bort Prada-kappan för fjället. (Har f ö inte råd med nån pradakappa…)
Och som kan prata med hundar.
Rebecka Martinssson, henne vill jag vara för en stund.
Ett tag började jag klä mig som Sara Lund i danska brottet. Sen var jag kär i Saga Morén länskrim Malmö. Härom veckan blev jag helt förälskad i Ia Langhammer- kollega till Robert gustavsson i Det som göms i snö. I en scen satt hon i bilen och åt medhavd fika när de var på något spaningsuppdrag. Jag kunde liksom inte se mig mätt på allt hon rymmer.
BRA och fint att läsa i forumet. Tänker på er när jag ligger med näsan i kantarell-klustrena.
Jag är redo för måndag. Ser fram emot veckan. Men alltid känslan av att spänna fast sig i nån ”fritt fall” på Grönan och sen iväg.
Hoppas ni alla liksom jag har tankat på. Frosten kommer nu men det är så vackert så jag blir helt tagen. Vem har hittat på allt det här fina? Att vi får var med på det.
Wow ändå. Kram 🌸

Var ute med kompisar och drack alldeles för mycket. Blev rånad och misshandlad på vägen hem.

Mitt drickande måste få ett slut. Om jag fortsätter med mitt drickande kommer jag att om jag har otur att bli dödad. Känner mig rädd och skäms så mycket.

Jag vill inte dricka en droppe alkohol mer. Jag måste ta tag i mitt liv. Har en familj som älskar mig och som behöver mig.

ALDRIG MER!!!

Vilket konstigt bemötande du fick av sköterskan. Egentligen borde du anmäla det. Om hen nu trodde att du befann dig i en situation där du var nära ett återfall, vilket kanske var vad hen iakttog så borde hen väl ha bidragit med råd och tips på återfallsprevention.
Jag tänker att det enda som funkar i längden för oss som börjat medicinera med alkohol är att se till att vi mår så bra så att vi inte känner att vi behöver medicinen. I det ingår att träna, vila, avkoppling, reflektion, bromsa, slappna av, skratta, se, vara närvarande och mycket mer. Man stapplar på gränsen när man kör på trots att man är för trött. Jag är dock övertygad om att du kommer igen. Det finns liksom heller ingen anledning att fortsätta att dricka.

Stormen, bra att du skriver, häng här och berätta, sedan kan du gå tillbaka och hitta mönster. Hoppas du haft en skön söndag, då blir övergången till måndag- helt okej.
Kram 🥰