Senaste kommentarerna i Alkoholhjälpens forum
Godmorgon vänner runt kaffebordet och välkommen hit @Solana Skall strax iväg på jobb igen och ut i kylan. Bara tre dagar kvar på den hektiska arbetsveckan. Har sovit gott efter en kväll utan enheter, har bra energi idag. Försöker återkomma och skriva under dagen, hinner inte just nu. Jo, en sak kan jag skriva. Många rekommenderar ett uppehåll på tre månader i början när man vill påverka sin alkoholkonsumtion. Vet inte om alkoholprogrammet här är öppet igen. Önskar en fin onsdag!
Skulle säga att du kommit en bra bit på vägen. Berättat för familj är ju et stort steg. Fixat tabletter är ju även det stort.
Detta med skam är toxiskt. Den drar verkligen ner en. Undrar om inte nyckel är att sluta föda sin egen skamkänsla? Vägra prata iłla om sig själv med sig själv. Istället mentalt höja sig själv, sätta gränser och börja värna om relationen med dig själv. Sätta den i första rummet. Skam går att jobba bort. Gör man det så ser man plötsligt nyanser. Ser bortom spärrarna och kan börja hantera sin egen låsning.
Detsamma gäller nog med personer som bidrar till att bygga ens egna skamkänsla. Skit i rätt eller fel här. Vet du med dig att den ökar i vissa sällskap så våga parkera dem. Aktivt sluta umgås. Istället vara med dem som tror och stöttar utan en nagel i ögat. Jag tror mycket på att bygga sig själv inifrån och ut. Att vara med folk som bygger skam är lite som att stötta psykisk misshandel på vägen mot alkoholfrihet. Du vet nog innerst inne vilka relationer som är viktiga för ditt välmående. Bygg dem och hoppa allt som bygger skam
@StrongerNow Så imponerande att läsa om hur du tar dig an detta. På något sätt hur du bemästrar dig själv.
Skulle tippa på att många känner av familjens skepsis i början. Jag gjorde det från min make. Inte andra egentligen för de som står mig nära vet hur envis jag är. Att jag drivs av prestation. Att lyckas ger ju en del dopaminkickar. Har man lärt sig det blir man väl hög på prestation...
En rätt obehaglig känsla att känna att man inte riktigt är listad på. Det jag gjorde var att kasta ut alla vinglas, alla drink prylar. Helt enkelt allt som hade med alkohol att göra. Sedan satte jag bakbunkar och vackra kaffemuggar där. Allt sådant som sprider en sund känsla när man ska duka eller ta ett glas vatten. Sa inget om det bara gjorde det. Alla hoppade till när de såg det. Blev väldigt påtagligt att jag menade allvar.
Än idag står det på samma sätt. Liten sak i sig men man blir positivt påmind väldigt ofta. Varje gång man är i köket. Kan verkligen rekommendera en ommöblering i köket. För varför ska man stirra på vinglas varje gång man ska duka?
@ISE Mina barn gick på uppstartsmötet på soc. Ett spektakel blev det ju eftersom de körde sin process utan att lyssna in mig överhuvudtaget. Där small det ju. Efter det ville ingen av mina barn gå dit mer. Istället fick de ta sitt utredningssamtal via telefon. Måste säga att jag är rätt glad för att de fått med sig denna historia även om den är galen. Att de sett med egna ögon att man kan säga ifrån om man inte känner sig rättvist eller juste behandlad. Att även de fick igenom sin röst och kunde styra så de kunde känna sig trygga i en utsatt position.
De skulle jag verkligen vilja skicka med. Alltså styrka att våga styra om man känner sig trampad på. Att man tar mod till sig och sätter gränser. Det betyder verkligen massor för eget välbefinnande. Iaf för mig.
@Vinägermamman En dag i taget! Inte varje dag man är stark och orkar kämpa, orkar välja rätt. Nya tag igen! Kram 🤗
@Vilsenochborttappad Fina du, välkommen hit. Här kan du få stöd att ta tag i ditt alkoholproblem.
Ett sätt som rekommenderas i Alkoholprogrammet som jag tror återuppstår efter nyår är att hålla upp tre månader. Det kan vara tufft i början , men det värsta suget brukar ändå försvinna efter ett par veckor. Om du inte klarar det själv, så ta hjälp. Du kan tex ringa till Alkohollinjen här under ”Stöd”.
Om du flyttar din tråd till Vara alkoholfri tror jag du får mer svar och stöd som passar de första tre månaderna. Du hinner återhämta dig och kan besluta om nästa steg (istället för att alkoholen beslutar).
Skriv och läs mycket här. Det hjälper!! Jag lyckades bli kvitt allt beroende enbart med hjälp av dessa forum.❤️😀 Lycka till!
Det är kanske din tur nu…
@Andrahalvlek
Samma väg eller annan väg, du har så roliga kommentarer ibland.😀 Men också så bra att bena upp det så när allt är snårigt och slingrigt. Det ska jag komma ihåg.👍
@Varafrisk Ibland har jag sådana där morgonrocksdagar och det är sååå behövligt och skönt!😌
Mys på!❤️
@vår2022 Tack❤️ Vi hade en jättefin första advent! Åt jättegod mat på en mexikansk restaurang före föreställningen. Föreställningen var helt fantastiskt bra! Mycket professionell med ett fint budskap! Älskar att se min systerson sjunga och agera. Har inte mycket kontakt m honom nu för tiden men för mig är han mycket betydelsefull. Har varit barnvakt under hans uppväxt ja följt honom i mycket av vad han har gjort. Tyvärr hinner han aldrig komma och besöka oss. Hans pappa bröt ju m mig och min familj när min syster dog. Så sorgligt!
Idag har det varit en mindre bra dag! Har varit hemma fr jobbet torsdag tom igår fr jobbet. På mitt jobb frågar ingen hur man mår kanske ngn enstaka. Tycker dock att det är knepigt att min chef frågar något med tanke på mitt beroende. Jag skulle ju kunnat tagit ett återfall. Mitt dåliga mående kom tillbaka, stressen, irritationen, ensamhetskänslan…det är ngt med mig och jobbet som inte fungerar just nu. Ska prata m min terapeut om det på fredag.
Gick på möte ikväll på NA. Vi var många på mötet vilket alltid är kul. Ngn nykomling, några som tog tid och ngn som kom tillbaka efter återfall. Det är befriande, trygghet och värme❤️
Ledig dag imorgon tack och lov! Ska inte ställa klockan, förhoppningsvis väcker inte min hund mig utan att vi kan sova i lugn och ro.
Ha det fint! Kram😍
@ISE Det är sådana stunder man gärna minns men aldrig ångrar :-)
Hej!
@vilsenochborttappad,
Tycker att du har tagit ett mycket bra första steg i och med att du skriver här på forumet. Det visar att du har vilja till förändring och det är en bra grund att stå på. Det som du borde sikta på att göra nu är att hålla helnykterhet åtminstone en hel vecka fast jag vet att det kan vara jäkligt svårt.
Sedan när det gäller spelande så ska du veta, vilket du väl även gör att det bara kostar en massa pengar och om du även vann en miljon så skulle du inte bli lyckligare och lugnare för det. Tvärtom så skulle du säker dricka mer än nånsin för att väl fira skulle jag kunna tänka.
För att spela det har väl även jag gjort, fast inte så att det blev något missbruk. Men visst kände man att det lätt hade kunnat bli så när man började att tänka på större och större systemtips. Fast man viste ju även då logiskt att den matematiska chansen eller risken till en högvinst var minimal.
Tycker att du ska se oroskänsla för ditt drickande som en stark varningssignal att din kropp inte gillar det hela.
För en oro ökar lätt och spär då på annat som man kanske går och oroar sig för. Beroenden av olika slag har ofta en tendens att trigga varandra och bara dra ner en i ångest. Så mitt tips är att du nu försöker att hålla ut nästa gång ett starkt alkoholsug kan komma.
Sedan upprepar du den processen dagligen med att stå ut och stå över ett plötsligt påkommet begär till att dricka vin eller sånt, som du säkert kommer att ha då och då eftersom du kanske har börjat att få mera tolerans liksom. Det kan gå fort från bara något glas då och då till att man inte knappt länge bryr sig om att ens räkna liter.
Minns några år då jag efter ett arv väl söp upp ungefär 35 000 kronor om året och ändå lätt hade kunnat dricka mer om det inte vore för att jag väl redan då var rätt slö och bekväm av mig och inte orkade att gå utanför dörren så ofta. Brydde mig då oftast egentligen inte ett dugg om i fall jag levde eller inte. Sådana självdestruktiva känslor är rätt sällsynta nu efter att bara ha faktiskt varit aktivt läsande och skrivande medlem här på forumet i just idag en månad och två veckor faktiskt.
Mitt frekventa läsande och skrivande har fått mig att rannsaka mitt inre och börjat förstå att det inte är en bra ide' att dricka alkohol om man tydligt känner och förstår att det är skadligt för en på flera olika plan liksom. Så som sagt börja gärna med en hel vecka nykter och fortsätt sedan så dag efter dag så länge du bara kan. Det tror jag kan vara rätt så bra för dig. Sedan finns det ju möjlighet att tala med sjukvården om du känner ett sådant direkt behov.
Kämpa på!
@Odågan åh du, du är grym som tagit steget och börjat din resa! Dina ord värmer och du ska veta att jag läste många inlägg här och inspirerades innan jag vågade. Kul att läsa att man kan ge tillbaka.
Tänkte uppdatera nu den 8:e för då blir det en månad jag lyckats hålla mig nykter.
Men idag är det också en stor dag: jag är nykter idag och imorgon börjar min fjärde nyktra vecka. Förra helgen var väldigt jobbig men jag hann göra så mycket jag skjutit på så när jag vaknade igår kände jag mig superstark och nöjd med mig själv. ”Suget” och mina sjuka paraply-fantasier var helt borta och jag kom på det nu att jag inte ens tänkt på A i två dagar.
Jag hejar på dig Odågan, vi fixar detta ❤️Tänk att imorgon blir det dag tre för dig och snart kommer du börja märka av små små saker som gör det så mycket värt att kämpa ”en dag till bara”. Varje dag man vaknar nykter gör att man har kommit lite längre ifrån det där, vi klarar oss utan…en dag till 😉
Önskar dig en härlig och god nattsömn och en underbar nykter morgon.
Hej!
@postitlappen,
Grattis till 4 veckor som alkoholfri. Bra gjort!
Varje dag man besegrat alkoholsug är en seger.
Ha det fint!
@Amanda L 270 dagar, grattis och bra jobbat!!
"Tyvärr kanske det enda ni hade gemensamt var flaskan?". Oja, som jag har tänkt på det och det är väldigt sant. Jag har ingen som jag kan gå ut och ta en kaffe med, har aldrig haft och det är nog tyvärr så för många män. Vet att de ex jag haft så har dom ifrågasatt varför vi inte bara kan gå och ta en kaffe. Men vi ses på pubben och vi blir alla lika fulla, men jag är alltid den som är kvar längst. Folk har alltid skrattat åt mig men jag får i mig 4-5 stora stark på 1 timme. Efter en öl så har jag sånt enormt sug för nästa så brukar det vara mycket folk på krogen så köper jag 2 st så jag inte behöver vänta. Jag brukar klara mellan 14-15 öl och det tack vare att jag kan se mina transaktioner dagen efter. För ingen jag minns. Snacka om en tragisk person.
Jag behövde skriva av mig idag. Har varit på enormt dåligt humör. Sug efter alkohol blev stark men jag har inte närhet till någon. Annars så hade jag nog inte klarat mig. Nu när sugen har gått ner en del så inser jag att skillnaden mellan alkoholsug och sockersug går lite ihop. Hörde det på en podd också och kan jag överkomma sockersug så blir det nog enklare. Så nu är jag inne på dag 24 (om några timmar) och 2 dagar sockerfri.
Igår fick jag veta av en annan kollega att kollegan X inte alls är glad över avgångslösningen, även om han har tackat ja till den. Han är tydligen helt knäckt och det är därför han är sjukskriven året ut.
Och det göra bara ont i mig 😢 Han har inte svarat på mitt sms som jag skickade förra veckan. Jag vet inte om jag ska ringa honom? Jag nämnde det för min gamla chef och hon sa att det ska jag inte göra, det får min nya chef göra.
Det känns som kollegan x offras, att vi ställdes mot varandra, att jag var en form av gisslan nästan. Otroligt obehagligt. Jag får sova på saken några nätter - om jag ska ringa honom eller inte. Kanske mår han bättre när han landat i detta. Men det var ju inte så här han hade tänkt sig sluta sin karriär.
Samtidigt så känner jag att om jag hade fyllt 64 år i januari och hade erbjudits 14 månadslöner - då hade jag gladeligen släppt fram yngre kollegor. (Jag är 9 år yngre.) Att inte göra det vore egoistiskt. Faktiskt.
Alla säger att hans mående inte är mitt ansvar, att allt beror på hur arbetsgivaren har agerat i frågan och att det absolut inte kan lastas mig. Samtidigt mår kollega X dåligt på bekostnad av att jag får behålla jobbet. 15 år som personalansvarig raderas inte så lätt ur ryggmärgen.
Å andra sidan, om han öht ville ha kontakt med mig så kunde han svara på mitt sms. Och om en tid när han mår bättre svarar han kanske.
Osökt drar jag paralleller med en kollega som jag hade på 90- och 00-talet. En kväll skrev han till mig på mail att han söp skallen av sig, och att han var alkis. Jag svarade att detta måste jag berätta för din chef, vilket jag gjorde också.
Hela apparaten drogs igång med rehab och arbetsprövning, osv, men efter ständiga återfall blev han uppsagd eftersom han vägrade delta på rehab. Jag var inte vatten värd i hans ögon kan man lugnt säga.
Några år senare sprang han ikapp mig på stan, kramade om mig och tackade för att jag agerat som jag gjorde. Något år efter uppsägningen blev han nykter och sen började han någon form av enklare sysselsättning. (Alkoholen hade gett honom permanenta hjärnskador.)
Kanske kollega x tar kontakt om en tid och är lika glad och nöjd? Oavsett är inget av detta mitt fel och jag låter det inte smolka min glädje.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Tack för pepp, det gör mig glad! 🤗
@Se klart Grattis till beslutstagandet! Vägen fram till beslut är alltid svårast, sen är det bara att köra på - samma väg eller en helt annan väg.
Kram 🐘
@Amanda L Tack fina du ❤️
Kram 🐘
Vi hade ett ”måste-jobb” i torsdags på jobbet, ett jobb som var tvunget att bli klart. Kollegor kom dit sjuka med feber och förkylning och jag jobbade nära båda två. De testade senare båda positivt för Covid. Såklart blev jag smittad oxå.
Har legat däckad sen i söndags och känner mig fortfarande så risig. Inte kul alls.
Dag 11✅
Firar 1 månad och 2 veckor idag som alkoholfri nykterkvist och officiell medlem här på forumet. Tidigare idag var det mörkt i sinnet och tankar på likör dök till och med faktiskt upp en en stund. Fast det visste jag ju om att det inte var och är något som passar mig. Detta då det bara blir en massa mer drickande av det mesta som sedan eskalerar och håller i sig tills kroppen säger ifrån på skarpen liksom.
Så har nu firat med lite ädel eller dessertost och en i vinäger inlagd sallad lite påminnande om en mer välmarinerad pizzasallad, fast då grönsaksmässigt mer påkostad och utan onödigt fettbildande olja. Sitter i skrivande stund och äter världens godaste klementin som jag köpte igår när jag var utanför dörren en sväng på måndagskvällen.
Tänk ibland så behövs det inte mycket för att vara nöjd och glad. Minns att min mor berättade om när jag var en liten spädunge och hur lyckligt jollrande jag visst var varje gång jag fick kolka i mig min vällingflaska. Ack ja, så enkelt det kan va' om man inte bara krånglar till allting kanske. Den här klementinen från Spanien var ju riktigt excellent den. Så tar mig nog en till sådan. Ska det festas så ska det, och ett par klementiner är då aldrig fel.
Ha det gott!
Hej på er!
Jag är en fru som druckit minst 3-4 glas vin varje dag de senaste 10 åren. Min partner likadant. Vi är ganska överens om att det är ohållbart och onödigt, och framför allt ohälsosamt. Vi har båda bra jobb som (vi tror) inte påverkats av detta. I och med pandemin blev det mestadels hemarbete, och vinglasen blev fler och fler, och ibland börjar vi med vin redan till lunchen. Det blir aldrig "stökigt" eller fylla eller baksmälla (förutom seghet dagen efter). Men vi umgås sällan med grannar, har inga vänner, minns inte vad vi pratat om dagen innan, eller vad vi sett på TV, och det tråkigaste är nog att sexlivet kommer i andra hand. Har läst många av era inlägg o9ch följt med ett tag innan jag skapade konto. Vet inte riktigt var/ hur vi ska börja få rätsida på detta. Hur ändrar man sina vanor? Kram!
@Himmelellerhelvette du beskriver det så bra ❤️ Vad fint det låter att du får lite ro att meditera ❤️ Även om du inte aumar 😄
Ja jag har accepterat att jag aldrig kommer att kunna ha ett ”sunt” förhållande till alkohol. Jag tycker inte heller det är gott så saknar inte smaken. Saknar den där kvarten av lugn så som sedan övergår i okontrollerat supande och ångest. Jag vill verkligen inte att det ska vara mitt alkoholdrickande som tar livet av mig en vacker dag. Man vet aldrig vad som händer i framtiden men livet är så mycket mer värdefullt utan skiten.
Det jag ändå är tacksam för nu är att jag inför jul och nyår inte känner någon press gällande alkohol. I min familj/släkt har vi alltid haft en nykter julafton, det har bara blivit så. Nyårsafton har jag inget behov av någon fest.
Hur har dina känslor varit in för dessa högtider?
Kram ❤️
Fina @sattva
Jag är ju också bonusmamma. Ett av min mans barn- och jag- hade rätt så tidigt i relationen svårt att komma överens. Eller vi hade svårt med varandra! Avundsjuka, svartsjuka- alla möjliga omogna känslor.
Min man såg konsekvent till ”barnet”, vilket stundtals gjorde mig ledsen, arg, besviken. I efterhand- ja jag ser ju att han inte kunde göra på annat sätt. Man kan inte sätta relationen med barnet, barnen på spel. Vi gör det ändå i samband med skilsmässa och andra kriser. Vi tänjer stundtals på förtroendet som är grundmurat från det att barnen är små.
Vi är bara människor.
Men vi lämnar inte platsen bredvid våra barn, och det är som du erfar- smärtsamt.
Visst är det så att din man inte har några egna barn? Jag tänker att det kan finnas så många ”ologiska” känslor när vi är nära varandra. Inget vi stoltserar med men inte desto mindre.
Den närheten och lojaliteten du har med din dotter kan också väcka (orimlig!) svartsjuka- avund och allt annat ologiskt däremellan.
Jag bara babblar på… men det är viktigt att tänka på att det du och ni går igenom är kanske de allra svåraste utmaningar vi ställs inför. Det är svårt. Vi gör det bästa. Du gör ditt bästa ❤️ Stor kram så länge.
@Andrahalvlek Varit borta några dagar och missat att du fått ett så mycket bättre besked ang jobbet. Hurra! Och superbra hanterat!
🥳🥳🥳🥳🥳🥳🥳
Faran över för idag ✅
Varvar ner med en kopp te.
@Ängans, ville bara säga att du är grym och att du inspirerar mig. Dag två här.
@Skogen__ All förändring är nog på något sätt jobbig eller oroande. Det är inte bara suget och drickandet vi ska bryta med, utan även väl inarbetade vanor.
Fredag? Dags för ett glas vin. Trött? Lösning: Vin. Orolig? Mer vin… Glad? Vi tar ett glas ! osv
Nu måste vi komma på något ANNAT att göra vilket tar tid att utforma som den nya och naturliga vanan.
Kompisar som ifrågasätter varför du inte dricker har säkert egna beroenden. Tyvärr kanske det enda ni hade gemensamt var flaskan?
Låt de inte styra ditt liv. Med andra vanor kommer du få chansen att träffa nya vänner som du kanske har mer gemensamt med.
🙏🏻❤️
PS Jag har skaffat nya vanor och numera tänker jag sällan på alkohol, förutom när jag skriver här. Nu cirka 270 dagar sedan jag gjorde slut med herr Alkohol.😀
Jag är urlakad.
Sovit krattigt några nätter- mycket att hålla i huvudet. Genomgått sista steget i rekrytering med efterföljande erbjudande landat i att tacka nej. (Delvis en lönefråga)
Men just DET känns oerhört skönt men det har varit rätt mycket malande i huvudet kring det ena och det andra.
Flängt fram och tillbaka till landet för adventsfix, samma - fast nedskalat- här hemma. Håller på med listor kring allt från julklappar till att planera in ledighet.
Födelsedagar ska firas- mamma- mys- och så märker jag hur tröttheten gör alla ”borden” större.
Jag kan tänka ”jag borde verkligen ha fixat något trevligt julpyssel för alla” alltså HALLÅ säger jag till mig själv.
Egentligen inte så orimligt mycket på jobbet- men sammantaget med allt annat, vill stänga ner.
Ikväll ska jag städa men först se några presentationer på SVT av årets nobelpristagare. Mycket avstressande faktiskt.
Kram på er denna iskalla tisdag’ ⛄️
Vad konstig man är liksom. Minns att farsan var inne på den grejen ibland då han tyckte att jag ena stunden kunde vara hur glad och positiv som helst. För att bara någon minut senare utan nån synbar anledning falla ner i nedstämd deppighet då inget av mig plötsligt syntes vara möjligt.
Detta har alltid varit ett jobbigt fenomen inom mig även långt innan jag hade smakat en droppe av någon form av alkohol. Förstår ju nu att det har att göra med den släng av bipolär sjukdom som jag väl ärvt från min mor, sedan tyvärr rätt så kryddad med påliggande melankoli eller dystymi, har alltså flera psykiatriska delprognoser som de lärde inom psykiatri har konstaterat att i stort sett väl vara min medicinskt psykiatriska problembild.
Det enda positiva som jag kan se med det hela är väl att jag har lätt till känslor och kan skapa i princip vilken musik som helst när jag väl sätter igång, vad det nu ens är för mening med detta. Se där, nu kom meniglöshetskänslan in också. Nä, fy faen är det enda jag kan känna och säga nu liksom.
Nu som helt nykter förstår jag ju mig själv lite bättre om hur jag fungerar, men det är inte lätt det här ska jag säga. Hade det varit för bara lite drygt två månader sedan så hade jag utan tvekan nu varit på väg för att köpa ett gäng flaskor och burkar med alkohol för att slippa att känna mig nere och tänka så här mörkt. Måste säga att detta är ett konstigt fenomen. Har idag som jag tänkte göra, installerat lite ljudutrustning till datorn som jag skrev om ovan och allt funkar tekniskt finfint.
Först var jag glad som ett litet barn för att allt lät så himla bra och fungerar helt korrekt. Blev sedan plötsligt bara tom, kall, orolig och mörk inombords. Det är jobbigt att ingen medicin fungerar vettigt som läkare kan skriva ut.
De har ju provat alla sina grejer mot oro och depression vad jag har förstått. Så måste väl nu börja göra som många rekommenderat och väl bara bita i det sura äpplet och sätta igång och träna när jag mår så här jävla dåligt, men inte känns det meningsfullt liksom.
Hörde även på någon radiokanal eller podd för ett tag sedan att vi människor är skapade för att vara i rörelse för att inte rosta ihop liksom. Muskler förtvinar ju liksom om man bara sitter eller ligger still för länge. Så detsamma gäller väl då kanske när det kommer till hjärnans avancerade funktion för att rätt kunna reglera signalsubstanser som serotonin och dopamin med mera. Samtidigt har jag så lite energi att jag knappt orkar gå utanför dörren för det mesta alltså. Ska försöka att hålla ut och ta mig igenom detta. Kanske blir det bättre om jag går ut med soporna och tar mig en nypa frisk luft.
Berättade för nån vecka sen för en sköterska att jag inte tyckte om att promenera, och hon såg mest ut som ett levande frågetecken. Då hon tvärt om, precis som de flesta väl tycker, ja att det är fint och trevligt med någon promenad då och då. Har förresten redan i högt tempo cyklat 15 minuter på motionscykeln av egen fri vilja och nästan med lite glädje då, och det var inget problem, blev bara lite trött i benen de sista två minuterna.
Nu när jag har fokuserat mina tankar lyssnandes på en och samma låt i snart en timme så känns det en aning lättare, kanske en 10 procent eller nåt sånt. Måste väl sätta igång och vandra raskt planlöst fram och tillbaks utanför dörren bara för att genom ren utmattning förändra mitt sinnestillstånd till ett mer positivt eller neutralt sådant när det känns så här för annars går väl viljan till alkoholfrihet åt helvete liksom den gjort tidigare år trots stark motivation.
Men nu får jag sluta att skriva på en stund för annars storknar väl stackars folk som tittar in här och råkar att läsa denna bedrövligt gnälliga och för normalt fungerande väl rätt fåniga text. Hade en cigarill som jag tände och rökte nyss, vilket inte gav mig något alls mer än kanske lite ömhet bak åt ryggen till, så tar väl och lägger ner cigaretterna i samma påse som en av de tomma vindunkarna som ska ner i källaren då de stått och skräpat här tillräckligt länge. Hur som helst tur att detta forum finns då det faktiskt möjliggör rätt excellent och spontan psykoterapi att direkt kunna skriva av sig en del tankar i stunden.
Ha en fin kväll!
@Sara111 Hej, jag har inget superbra svar dock så hade jag och har samma funderingar. En sak som avgjorde för mig var att tänka att om vi delar på oss så har barnen iaf ett tryggt och nyktert hem varannan vecka och att om det inte fungerar med pappan så kan man orosanmäla och då kan han få hjälp och stöttning av socialen och ev sjukvård eller så får han inte ha barnen alls. Så länge vi bor kvar så hjälper vi ju till att styra upp familjelivet så den som missbrukar kan fortsätta sitt missbruk utan konsekvenser. Jag hoppas ju att mitt ex ska styra upp sitt liv och ta hand om barnen på ett bra sätt i framtiden, men bara han som kan påverka och välja hur han vill leva sitt liv. När man delat på sig måste man också träna på att släppa den kontroll man som medberoende har arbetat in. Kontroll och oro som gör att jag fortfarande mår dåligt trots att vi inte bor ihop längre.
Men en annan sak.
Jag har stort stöd.
Och support av min pojkvän.
Jag är så tacksam.
För kärleken.
Och för andra goda relationer.
Det betyder allt.
Jag väljer.
Bara.
Goda relationer.
Något annat har jag.
Inte.
Tid.
Med.
Och jag valde att bara gå.
Jag stannar inte kvar i skiten.
Tack ADHD att jag kan.
Jag har gjort det här förr.
Jag klarar mig.
Alltid.
Från den ena dagen till den andra.
Mycket har förändrats.
Som en lavin.
Kom en hel del på samma gång.
Upptäckter.
Insikter.
Hur människor i ens närhet beter sig.
Bemötanden.
Som inte är fina.
Som inte är vänliga.
Som inte är tacksamma.
När jag ger en gåva.
Av tid.
Av arbete.
Av tjänstgöring.
Av ett ex.
Som hör av sig.
Med ett facit.
Av att inte förstå.
Respekt.
Och annat.
Jag gör som kungen.
Jag vänder blad.
Jag söker nytt jobb.
Jag vill inte stanna.
Där människor inte gör så mycket annat.
Än skvallrar.
Och pratar skit.
Usch!
Hej Nell,
Tack för ditt svar. Ja, det är inget lätt beslut. Jag känner mig helt låst för att jag inte hittar en lösning som känns bra hur jag än vänder och vrider på situationen. Bara pest eller kolera att välja på och hur jag än gör så kommer barnen ta skada. Nu vill jag bara fokusera på vad som blir minst dåligt för dem. Men vet inte vad det är.
Hej Sara111!
Vilket svårt beslut som du står inför, där du brottas med vad som blir bäst både för dig själv och för barnen. Vad klokt att du söker stöd i det!
Jag tror att det är många här som har erfarenhet av det du beskriver. Jag passar på att puffa lite, eftersom det ibland kan ta lite tid innan en tråd får fart. Om du vill bolla ditt beslut med en rådgivare är du också välkommen att skriva till oss i frågelådan: https://alkoholhjalpen.se/fraga.
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen
Hej Tvillingmamman! Hur har det gått för dig?
Har funderat en del kring drömmar också, häromnatten drömde jag att jag drack vin. Inte sådär härligt och festligt utan väldigt ångestfullt. Jag var ganska nykter men känslan av oro och ångest över att jag skulle spåra ur fanns där. Min kille var med också. Vaknade kallsvettig och insåg att det bara var en dröm. Var så otroligt lättad över att det bara var en dröm och att det där ligger bakom mig. Vill aldrig någonsin känna den alkoholrelaterade ångesten igen. Jag tror att jag kommer känna ångest igen i livet, men inte på grund av alkohol.
@Prinsessan1 Förlåt, men jag såg inte ditt inlägg förrän idag! Jag förstår din vånda och lider med dig. Jag ser också att du har ett barn att ta ansvar för.
Att du gör rätt tvivlar jag inte ett dugg på och du kan nog med största säkerhet betrakta dig själv som den klokare just nu. DU behöver få en plats för vila och din man behöver ta hand om sitt problem på egen hand, det kan jag med säkerhet säja. Han måste sluta för sin egen skull och jag har lärt mig den hårda vägen att inga samtal och andra "hjälpaktioner" har någon som helst inverkan på en missbrukare så länge som hen inte är på det klara med att det handlar om liv eller död och att insikten kommer inifrån, inte från påtryckningar utifrån. Jag hade sån tur att jag fick möjlighet att köpa en liten lägenhet till ett bra pris, behövde inte ta något lån och har en väldigt låg hyra. Huset vi äger gemensamt är avbetalat och vi är inte skilda. Vi har fortfarande gemensam ekonomi på det sättet att vi hjälps åt med utgifterna för de två boendena, det får vara så på obestämd tid. Min man jobbar på sin nykterhet på sitt håll och jag med mitt medberoende på mitt håll. Vi träffas ett par gånger i veckan, lagar mat tillsammans och kanske gör någon utflykt. Det känns ok, men jag har nog långt kvar till att må bra. Jag är fortfarande medberoende i allra högsta grad och funderar mycket över vad min roll är nu. Har jag något ansvar för min mans nykterhet?
Mina känslor är nu vänskapliga och det kommer nog inte att ändras, alltför lång tid i medberoende har tagit död på de riktiga kärlekskänslorna och kanske är det en fördel i mitt tillfrisknande, jag vet inte. Kanske har ni chansen än att rädda er relation i en framtid där din man kommit till insikt, det är inte omöjligt. Men jag är säker på att ni har mycket större chans på detta sätt. Ni behöver som sagt jobba med er själva, var och en på sitt håll. Du gör rätt, jag lovar och du har ingenting att förlora. Bara möjligheter att vinna. Kramar 🧡
Ja, klokt att gå långsamt fram. Och visst upptäcker man nya sidor hos sig själv när hjärnan slipper vara upptagen av beroende. Beroendet skapar ju stress och ångest. Allt försvinner inte, men det är som att psyket har kapacitet att hantera mående när det inte också behöver jobba med alkoholen. En promenad runt huset är inte det sämsta. Bara att ställa sig i solen i ett öppet fönster är gott så här års. Men ny ska jag ge mig ut på en liten lunchpromenad i alla fall!
@Sattva Så himla sorgligt 😢 Men försök att andas ut och samla kraft när dottern är ute och reser, så får det bli som det blir efter det.
Kram 🐘
@vår2022 Ja, att leva i bonusfamilj har visat sig vara en enorm utmaning. Jag hade aldrig kunnat förutse att det skulle bli såhär. Inte min man heller såklart.
Jag känner ett stort misslyckande. Jag lyckades inte hålla ihop familjen. Skulle ju göra om, göra rätt denna gången...
Maken o jag har pratat nu på fm, även han känner att det är ohållbart. Men är inte villig att sträcka ut en hand till dottern. Vi har iaf landat i att avvakta ev separation o se hur det fungerar när dottern kommer hem från sin resa.
Jag har jobbiga dagar nu. Igår föll jag. Trots 2 rejäla promenader, mat, och en shoppingtur hade jag en gnagande odefinierbar oro. Det kröp i kroppen. Hjärnan snurrade på högvarv så jag inte kunde fånga mina tankar. Jag tror inte att det är A som spökar, utan en eller flera av mängden orsaker som har gjort att jag valde A som snuttefilt. Vet dock inte var det var nu. Möjligen anar jag att det är några djupt liggande, väl dolda skav sen många år tillbaka som börjar pocka på. Hursomhelst. Så vid 17 valde jag att dricka ett glas i samband med matlagningen. Inte i smyg, och inte mer än så. Men jag var alltså inte starkare än så. Idag känner jag lite likadant, dock snurrar inte hjärnan lika ohämmat. Så här jobbigt var det INTE i mars 2022. Det får inte finnas på kartan att jag ska behöva ”stärka” mig inför vissa sysslor. Jul och nyår ska vi bort. Jag har redan flaggat att jag är chaufför. Det känt tryggt. Ska nog sätta på en fantastik ljudbok nu!
@StrongerNow Så stark du är! Jag känner igen mig I din historia, en sån där duktig som ska klara allt själv. Skillnaden är att jag inte vågar söka vård. Jag är livrädd för att barnen ska bli indragna i någon form. De förstår inte vad jag gör, för det får bara inte hända. Har läst mardrömshistoriet där barnen utsätts för socalutredningar och psykologsamtal fast de inte lidit, utan dessa utredningar skapar en otrygghet och trauma istället. Mår inte mina barn bra spelar det ingen roll vad som händer med mig.
Att genomgå trauma är ju extremt tufft. Man blir utsatt för något och sedan kämpar man med att förstå allt, landa. Man är väl även mycket osäker på sig själv och klandrar sig själv. Helt enkelt elak mot sig själv.
När man är sådär vilse är det inte ens enkelt att veta vad man behöver. Det är även lätt att andra misstolkar eller springer iväg för de är rädda att göra fel.
Det jag gjorde var att googla hur man bearbetar trauma inom det man varit med om. På så sätt fick jag verktyg och ökad förståelse. Lättare att bena ut allt och försöka förstå vad man behöver göra för att bena ut allt. Kan du börja där? Läsa in dig lite på vad man kan göra för att komma tillrätta med just din form av trauma?
Det finns hjälp. Kanske är psykolog inte fel för dig? Inom psykologins spektra finns olika inriktningar. Om du läser på om behandlingsformer för just din form av trauma så kan du säkert även få hjälp med vilken typ av psykolog som kan fungera för dig.
Googla på olika inriktningar inom psykologi så du kan läsa in dig på olika former.
Ex, kognitiva terapi. Där tittar man mer framåt med jobbar tankar. Gräver inte så mycket bakåt. Psykodynamisk terapi är istället mer historiskt. Man går tillbaka och hittar samband. Att förstå lite där kan hjälpa att hitta rätt. Sedan är det bara att googla efter kliniker, ringa psykolog och boka tid. I vissa fall har Universiteten sista året på sin utbildning 1 års praktik. Om man hittar en psykolog i sluttampen på sin utbildning så kan man få terapi under ca 1 år mycket billigare. De är generellt väldigt motiverade. De ska ju snart ut i arbetslivet och har ju även vägledning från sin utbildning. Du är absolut inte meningslös. Så tråkigt att du ska behöva känna så🤗
Har läst en del på sistone, bland annat "Skål, ta mig fan!". Mycket igenkänning kring hur tankeprocesserna funkar.
Har funderat väldigt mycket på framför allt två saker. Dels på det som jag varit inne på tidigare och även @vår2022 skrev ang den stora press jag lägger på mig själv att vara "perfekt", vad det kommer ifrån. Inser att det är en del av min barndom som spökar. Önskemålet att duga och bli älskad. Jag har inte fått lära mig att jag kan bli älskad för den jag är, jag har fått lära mig att mina prestationer gör att jag eventuellt kan få kärlek. Så det är så inrutat i mig att jag måste prestera, kan inte vara obekväm, inte sticka ut om det inte är genom att vara roligare, trevligare, smartare och bättre än alla andra. Det är ju förstås omänskligt och det blir en himla hård press på mig. Att jag sedan har varit i relationer med killar som försökt förändra mig för att passa in i den mall de har och deras förväntningar på den perfekta flickvännen har inte gjort det bättre. Min vilja att höra till och vara den andra förväntar sig har satt en otrolig press på mig själv, från mig själv. Jag inser det, ändå är det inte så enkelt att ändra. Detta tänker jag kommer vara tvunget att vara en del av det som jag behöver jobba med mig själv kring. Dels för att jag ska må bättre och dels för att skapa bästa förutsättningar för mig själv att hålla min nykterhet.
En annan sak jag tänkt på, i relation till att det är så enkelt för mig att hålla mina nyktra perioder när jag väl bestämt mig. Det står i flera böcker att det inte är svårt att vara nykter ett tag men att de flesta har svårt att lova och hålla "resten av livet" och att man därför ska lova en dag i taget. Jag har svårt att se varför detta skulle vara rätt. För mig skulle det bli som en situation där man lämnar öppet för förhandling, varje dag. Det verkar otroligt mycket jobbigare än att bara landa in i insikten att det inte kommer gå att dricka mer - någonsin.
Alkoholen blir lätt både en gas & broms. Alla nätter folk sitter uppe och dricker där de skulle somna utan. Glaset när man kommer hem efter arbetsdag. Alla som såg Dallas vet ju vad JR gjorde när han kom hem...
Även jag var rädd för vad en personlighetsförändring skulle innebära. Att jag inte skulle orka allt som förr och att man skulle bli lite grå. Tråkig.
Faktum är att jag håller med Flarran. När man förstår sig på sig själv bättre och inte behöver bedöva sig så kan man ju plötsligt styra sitt liv dit man vill. Gasen kvarstår, man blir coolare och man slipper ångest. Vi är så lurade in i alkoholträsket. Håll ut i minst 3 månader och känn skillnaden. Jag blev själv lite lyrisk när man insåg hur mycket bättre man mådde. Sedan såg man snabbt typ 10 år yngre ut. Hyn, hållningen typ allt ser mer friskt ut.
Hej Kennie, kul att du tittade in här. Kunde inte somna, vilket väl var helt rätt då dagsljuset börjat att komma igång så smått och väl ville få mig att åtminstone gå ett varv runt huset kan jag tänka. Men fy vad slö och orkeslös man är. Men så har jag ju alltid varit, åtminstone de senaste tjugo åren. Ska väl försöka att bättra mig lite på den punkten är en vilja som så sakteliga börjat att ta form.
Känner dock nu att det viktigaste av allt för mig är att jag inte går för fort fram och tröttnar på alltihop och då faller för nån frestelse att bara gå och köpa nån skit med alkohol i för då funkar ju ingenting. Upptäckte igår när jag åkte taxi att jag inte hade det minsta svårt för att snacka lite spontant med en människa åt gången som nykterkvist. Övade mig spontant även på att gå emot social ångest och satt och åt ett par korvar med bröd i närheten av folk.
Den värsta sociala ångesten verkar att ha minskat något. Kanske man till och med egentligen är en rätt så social typ när allt kommer kring om man tänker efter. För det känns som att man om man väl inte överdriver det hela och psykiskt tröttar ut sig med för långa pass med kommunikation i realtid med folk i verkliga livet, kan vara något som är rätt så stimulerande för sinnet har jag märkt. Har ju i många år i mörker isolerat mig något enormt.
Ska nu ta och pyssla lite med datorn och se om jag får igång prylen för Bluetooth-funktion som jag köpte igår, gillar ju faktiskt att som hobby pyssla med tekniska prylar. Har nog alltid varit lite av en teknikfreak liksom på nåt sätt.
Köpte ju i helgen även en sån där burk med Bluetooth-högtalare som jag vill använda till min kontorsdator för lite schyst ljud då man ibland kan bli lite trött i öronen med att bara köra med hörlurar. Har även skaffat en ny extern DVD-brännare för att kunna flytta filer, rensa upp och defragmentera lite på min hårddisk och frigöra lite mer minne som väl slöat ned datorns prestanda en hel del.
Det får alltså bli lite tankegymnastik i dag tror jag. Har som helnykter märkt att man kanske inte är en så stor idiot rent allmänt som man väl dagligen i många år har gått omkring inbillat sig liksom. Hjärnan har väl återhämtat sig något kan jag tro. När det gäller en enkel frukost tror jag att man ibland även kan köra med lite flingor och fil också. Gillar ju spontant varm mjölkchoklad och mackor, men det går ju att variera lite. Ska nu käka en röd grapefrukt.
Ha en fin tisdag kompis!
God morgon mormor, ville bara titta förbi dig och önska dig en fin tisdag 🥰. Hoppas du har det bra 🎄
@Sattva Ja, usch vilken situation du hamnat i. Jag har både egna barn och bonusbarn och det är verkligen minerad mark man går på om det blir konflikt mellan en bonusförälder och ett bonusbarn. Det är oerhört känsligt att gå in för hårt i en sådan situation. Man riskerar oerhört mycket i relationen till såväl sin partner som till bonusbarnet och man kan inte vinna den kampen, såvida det inte gäller en livshotande eller farlig situation där en person ska räddas till livet. Det går inte att gå in och vara fostrande om man inte fått mandatet, tilliten och tryggheten från barnet. Går man in där ändå riskerar man att bara förvärra och skada situationen än mer. Man måste backa hur stark känslan eller ilskan än kan vara och reda ut det på annat sätt, med sig själv. Det starka bandet och lojaliteten som finns mellan en förälder och sitt barn, kan ingen utomstående komma och peta på eller försöka styra, inte ens en ny maka. Det är något som ingår i ”köpet” och något man bara måste acceptera. Den relationen är en bunden livsrelation som är för evigt och livsviktig. Den relationen är helig. Om man inte kan backa, respektera och acceptera det bandet fullt ut, kan det ligga primitiva känslor som svartsjuka bakom som slår ut i blom som gör att man inte känner sig sedd och älskad. Men det handlar förmodligen om egna ouppklarade känslor i bagaget som tillhör någon annan i det egna livet och som projiceras ut. Det är en utmaning att vara bonusförälder och man måste självrannsaka sig själv, ha koll på sig själv och sina egna känslor och veta vad som hör hemma var. Få en uppfattning och självkännedom om sina egna skav i ryggsäcken som kan triggas och projiceras på andra. Ett sätt för att få hjälp och stöd i detta är att din man går i egen terapi och reda ut varför det blivit som det blivit.
Jag har backat många gånger, det är utmanande, det har triggat min ryggsäck, men det enda sättet och det har givit bra resultat och bra relationer. Jag har också lärt mig mycket om mig själv och mina triggers. Massor av kramar❤️
@Sisyfos Jag håller helt med dig. Vi går på familjerådgivning fortfarande, och där har allt detta tagits upp så gott det går. Jag har dock inte varit tydlig med att står det mellan honom och dottern, måste vi gå isär. Hittills har det mest handlat om hans känslor o beteende. Och terapeuten har försökt förmedla ungefär det du säger, att det är bara han själv som kan bestämma sig för vem han vill vara i detta. Och att hans o dotterns relation inte är mitt ansvar. Det är här det liksom står still. Han vill/ kan inte hantera det på något annat sätt. Jag tror inte han har förmågan att reflektera ovanifrån situationen.
Nu var det ett par månader sedan vi var på rådgivning, ska dit snart igen. Det är nog bara den senaste tiden som mina känslor blivit mer tydliga för mig själv. Jag har till varje pris försökt rädda situationen hittills. Men ja, det kanske behöver uttalas hur jag ser på framtiden, och det omöjliga om deras relation ska fortsätta såhär.
Jag har föreslagit massor av gånger att han går o pratar med någon professionell. Han tycker inte det är en bra ide, eftersom problemet inte är han utan min dotter....
Nej, min väg är inte att ge igen med samma mynt gällande julklappar.
Tack för ditt inlägg🙏
Ja, det gäller att jobba mot vanor som gör en gott. Ett tips är att snabbt när du vaknar äta något nyttigt och mättande. Som clementiner, och varför inte en skål havregryn med mjölk och russin? Och tänka att om du sen vill så tar du chips och läsk. Men när du är mätt är suget efter onyttigheter mindre. Och den där dagliga promenaden..Dagsljus och motion gör mycket för den psykiska balansen. Önskar dig en fin dag!
Dricker cola och äter chips till frukost. Vänta nu, skrev jag verkligen det där...
Men så ska väl inte en frukost se ut? För nog ska väl dagens första mål med mat vara lite mer genomtänkt alltså, och ge lite nyttiga vitaminer och näringsämnen som finns i sånt där som havregrynsgröt och mjölk med kanske lingonsylt eller nåt. Tar mig nu ännu en slurk cola och funderar i denna tidiga morgontimme helt nyktert på min tillvaro så här den 5 december.
Jag inser att jag har rätt mycket att lära om livets mysterier och känslostyrda saker, och även då om konsten att rätt kryssa genom ett minfält av luriga frestelser av beroendekaraktär som kan leda mig in på en stig till starkaste risk för ett snabbt återfall ned i ett nedbrytande alkoholmissbruk.
För om kroppen inte är nöjd och glad då hamnar man snart i ett sänkt stämningsläge med oro och ångest, och tar man då kanske det där första glaset, burken eller slurken, då är karusellen snart igång igen, det känner man ju till... Har märkt att tidigare ”kompisen” Alkohol har en ”god” vän vid namn Nikotin vilket väl de flesta här känner till då nämnda namn eller substanser ofta synts närvarande på fest tillsammans då och då.
Får nog rädda upp situationen här med ett glas mjölk och en klementin tror jag. Det är rätt många tankar och intryck att sortera från gårdagens kvällsresa i taxi för att inhandla lite prylar och mat som jag skrev om tidigare. Nämnde nog inte att det kom lite alkoholsug vid läskhyllan, men det parerades och klarades av fint och dessa tankar försvann rätt så snabbt vid chipshyllan.
Beroendehjärnan som det talas om ibland, den arbetar på de mest skilda och kreativa sätt för att få en att åter ta till flaskan. Detta har man förstått. Sitter nu medvetet utan nån törst och dricker mjölk, bara för att det är nyttigt och inget annat, är nu inne på klementin nummer två, de var faktiskt riktigt goda dessa - tur man köpte några liksom. Men att jag vid snusinköp även köpte en ask cigaretter, jag som inte ens tycker om att röka, det är då lite av ett mysterium. Cigarrettasken är dock oöppnad men ligger och hånflinar åt mig redo till att förgifta mitt blodomlopp, vilket är en hemsk tanke.
Har ju skrivit om att jag försökte att lära mig röka i våras då jag inte tyckte att jag blev så berusad av folköl och mäsk som jag väl i den stunden hade önskat att bli och då korkat testade att röka sådana där giftpinnar. Kommer ihåg hur illa jag mådde av röken som fyllde mina lungor, och ändå så går man och köper sån där skit igen liksom.
Nog är det sant som de lärde säger att beroendehjärnan har fula knep och trix för sig. Har nu lagt in en stark portionssnus och känner hur snusens rätt vedervärdiga smak börjar ge lite av en nikotinkick som jag egentligen inte alls behöver eller ens vill ha längre.
Varför gör man så här mot kroppen egentligen fast man vet bättre liksom. Får nog ta och spotta ut snusen och fokusera ännu hårdare på att bli en renlevnadsmänniska om det här inte bara ska skita sig liksom. Tittar på en liten tavla föreställande min mors idol Jesus Kristus och kan känna att min skapare nog undrar hur det står till med mitt tänkande egentligen. Får nog gå och lägga mig en stund och sova på det här och kanske vakna lite klokare.
Ha en fin dag!
@Påvägmothälsa Härligt att vakna utan enheter i kroppen! Inte så härligt med minus 17 grader! Det går frmåt för mig med!
Ska iväg på jobb nu, så ska ut och skrapa bilen, mindre kul. Så jobb på fältet idag.
Nu skapar vi en bra tisdag!
Godmorgon! Hur har du det i kylan? Vill hunden mest bara gå in igen? Jag gjorde ett planerat avsteg i lördags men är nu tillbaka min december utan enheter. Önskar dig en fin tisdag!
Godmorgon från köksbordet med gott kaffe i koppen. Minus 17 grader ute, idag blir det täckbyxor på cykeln! Inga enheter igår gav en god sömn och bra energi nu på morgonen. Julledigheten hägrar också för mig men det är en hel del kvar att göra. Önskar er en fin tisdag inomhus (?) @prinsessa Det är ju lite trevligt att tänka på våra framsteg under tiden häe. När jag började drack jag i princip alkohol varje dag.
@Ny dag Jag tycker också det kan vara svårt att härleda alla känslor, ibland undrar jag om jag letar för mycket? Kanske det räcker att stanna upp, fundera på vad suget kan komma ifrån, vad som kan ha triggat och kommer man inte på det så kanske det får vara okej att man inte vet denna gången, kanske kommer det till en lite senare? Jag har kommit på sug som kommit för att jag gått förbi en gammal ölburk i solen som påminner om njutningen en solig varm härlig dag, det har väl inget med underliggande känslor att göra? Så alla sug har nog inte med underliggande känslor att göra eller vad tror du? Att sedan lära hjärnan att man inte behöver det där extra utan att dagen är lika solig och härlig utan ölen och att dessutom veta om att det inte är bara den ölen man vill ha och sedan spela fram filmen till hur man mår dagen efter. Jag har fastnat i många sug den senaste tiden och det är så överjävligt frustrerande! Att jag behöver gå igenom allt det här igen bara för jag slutar röka! Jag kan fortfarande inte riktigt tro på att det är detta jag brottas med men det måste vara att beroendehjärnan inte bryr sig om vad för substans?
Idag är du på dag 36, du kämpar på så enormt bra! Du verkligen matar dig själv med att detta ska gå, du visar på alla sätt att du verkligen vill bli den som inte dricker. Du är stark och jag följer dig på din väg❤️
@allatiders Heja dig! Ikväll ska jag träna, sedan ska jag dricka julmust och titta på julkalender med mina barn. Har köpt en bok där vi läser ett kapitel varje kväll till julafton. Det är viktigt för dem,och mig,så det kan jag inte förstöra.
Usch Sattva, lider med dig.
Vad säger din man om framtiden? Nån måste ta första steget och det rimliga är väl att det är han eftersom han ändå ska föreställa vuxen. Det är oerhört jobbigt och tärande att hata någon och att hämnas genom att inte ge julklappar, vad är det för något? Egentligen är inget av det här ditt ansvar, Sattva. Skit i att ge din man en julklapp om han inte kan bete sig som folk.
Egentligen kanske du ska vara väldigt ärlig med din man - du funderar på att lämna honom om han inte kan ha en relation till din dotter. Nån måste ta ett första steg och för din skull borde det göras nu. Han borde kunna få vägledning av någon professionell om hur han ska agera för det kräver nog lite tid och tålamod. Men att bara släppa det? Det är inte en fungerande situation för dig eller för din dotter som håller på att växa upp. Han behöver visa hur vuxna beter sig.
All styrka till dig som ändå tycks hantera situationen på ett vuxet sätt. 💜
Ps Prova Oddbirds vita bubbel. Gott och festligt!
@Lisa.P Jag tycker du ska ta dina känslor på allvar. Man ska inte behöva känna oro för att man ska ha fest. Det ska ju vara roligt!
Men känner igen mig i det: klarade inte stt dricka lagom, drack alltför mycket, med ångest som följd.
Och ja, det kan eskalera.
Prova att dricka något alkoholfritt bubbel på nästa fest, så slipper du oroa dig. Det är skönt stt vakna pigg och utsövd efter en fest också. Man måste inte dricka för att ha kul.😀🥳🥳❤️
@h2o Det kanske är dags att ta tag i alkoholen. Din sambo och även du själv är orolig för hur du hanterar drickandet. Jag tror du vet innerst inne, men vill kanske inte se sanningen . Att smyga och tänka” bara idag” är något jag också tänkte så många gånger, men till sist insåg jag att det aldrig skulle bli ” bara idag” eller ” bara ett par glas” Snarare fem eller sex….
Du verkar ha någon som tycker väldigt mycket om dig. Skulle det inte kännas skönt att bli av med nummer tre i förhållandet, alltså alkoholen? Som snarare är nummer ett oftast…
Ett bra sätt att sluta är att hålla upp tre månader, då hinner du återhämta dig och fundera över hur du vill ha livet. Skriv och läs här i de olika forumen så får du bra hjälp. Fast kanske inte just i det forum du ligger nu. Inte så många aktiva i just det…Lycka till❤️🙏🏻
Och välkommen hit!
@linkan79 Ja, och att röra på sig. Då bildas ju kroppen egna endorfiner och dessutom är det avstressande att bli fysiskt trött. Finns det något kul du kan göra i närheten? Danspass , skidåkning eller vattenjumpa, nåt som du verkligen gillar?
Det gäller att fylla livet med goda vanor, vips blir alkoholen mindre viktig.😀❤️
@ISE Hoppads du tog en rask promenad istället för öl!
Det är ju i princip bara i början som det är sådär jobbigt! Håll ut och du ska se att det snart blir bättre. För varje dag och vecka som går kommer suget bli allt svagare. Tänk på hur härligt det blir att slippa tänka på alkohol hela tiden. Det går att få till, inte alltför långt bort.
När du känner den där oron är sll slags rörelse bra, yoga, promenad, dans what ever kan lugna.
🙏🏻❤️
Nu är det allt dags för ett redigt glas med bubbeldryck. Ja, alltså alkoholfri cider och inget annat. Tuggar på en ostfralla just nu. Kom ju inte ut på en vettig tid i dagsljus idag heller. Sover ju lite ojämnt så brukar passa på att vila ut när John Blund kommer på besök alltså. Men har i alla fall varit ut och handlat lite prylar till datorn idag. Besökte även mataffären och köpte lite ost, klementiner och bananer. Det hann jag dock med idag. Kom innanför dörren för en stund sen faktisk. Det fick bli taxi på kvällen då det var lite kallt för en längre promenad.
Hur som helst, viktigast av allt är att man fokuserar på nykterhet.
Kämpa på!
@ISE Jag håller helt med dig! Det positiva som kommer är på något sätt så mycket bättre, jag vet det av erfarenhet. Första gången jag försökte så var det svårast, man såg inte riktigt målet. Nu VET jag att det är så skönt att vara nykter - det gör hela processen lättare, men jag har fastnat lite kände jag så jag skapade kontot här för att motivera mig själv - och kanske också andra!
Du ska veta att jag läst en del av dina inlägg och jag förstår vilket skit det är att ta sig ur, kan känna din ångest. Och känna igen den från hur jag en gång hade det. Men sen vips, det vänder. Tror det är riktigt bra att hänga kvar här och påminna sig om att inte trilla tillbaka. Det kan låta som jag har kontroll på min situation men jag vet hur lätt man faller in i det igen.
En sak jag tänkte på själv när jag satt riktigt i skiten var att fylla tomrummet med något annat. Jag vet att jag tänkte mycket på att resonera med mig själv och säga att "den där skiten finns inte längre som ett alternativ i mitt liv". Precis som du skriver så är ett bra trick att fylla tomrummet med något, tv-serier, böcker, samtal, musik, virka, såga, svetsa. Egentligen vad som helst annat man kan tänka sig göra.
För mig var det i början de första 4 dagarna som var en enorm barriär, sedan en vecka. Därifrån blev det faktiskt lite lättare. Men man måste orka hålla i. Fylla tiden med annat. Drick kolsyrat vatten, det tycker jag är kanon! Prova. Skaffa en sodastreamer kanske :-) Efter 2-3 veckor börjar ju tankarna bli klarare tycker jag men efter 2-3 månader så pratar vi skillnad, stor skillnad. Mycket glädje, mycket energi. En känsla som jag återupptäckte första gången var att känslan av hur det kändes att vara ung kom tillbaka och man "connectade" med sig själv och hur man än gäng var, kvickare tankar och vissa tyckte att jag åldrades baklänges :-).
I alla fall, nu är det dag 10! Tvåsiffrigt. Riktigt glädjande.
@Rehacer Heja dig!
Kram 🐘
@Sattva Kramar i massor till dig ❤️
@Andrahalvlek Jag tänker jättemycket på just den delen av framtiden. Och att ha en nära vuxenrelation till min dotter är jätteviktigt för mig. Jag är inte beredd att offra den för makens skull, om det skulle komma till det.
Just nu är jag ganska ledsen över tanken att det aldrig kommer gå att fira jul ihop, jag-barnen-maken. Eller andra högtider.
Suck. Men det är heller inte konstruktivt att måla upp skräckscenarior om framtiden. Behöver dock försöka hitta någon sorts acceptans över läget som det är just nu. Acceptera är inte detsamma som att tycka att det är ok. Mer att få sinnesro.
@Sattva Men det finns ett liv efter resan. Jag tillhör dem som tycker att tiden med barnen är bäst nu, nu, nu. Och att skapa en vuxenrelation med båda mina döttrar hamnar nog fan på topp-5. Och har ser fram emot ett flitigt umgänge i flera år innan det är dags för barnbarnsfokus ❤️
Och ska din man stanna hemma eller hålla sig hemifrån varje gång blir det nog ohållbart. Men det får tiden utvisa! Jag vill bara inte att du ska gå miste om den fina vuxna-relationen man kan få till sina barn. Tyvärr inte alla förunnat, och där tror jag att pappa-mammor drar det kortaste strået oftast. För att mammor och döttrar värdesätter relationer mycket mer än mycket annat. Obs: generalisering.
Kram 🐘
@Se klart 🥰🥰
@Andrahalvlek Ja, jag är faktiskt lite chockad över hans beteende. Att han själv uppenbarligen tycker det är rimligt.
@Kennie Jo absolut, rent pragmatiskt fungerar det ju så. Det är mina känslor som inte är ikapp. Jag vill så innerligt gärna ha en fungerande familj...
Vi går fortfarande på familjerådgivning. Men efter säkert 7-8 besök och ingen egentlig utveckling börjar jag ge upp. Tar fasta på Se klarts ord om att låta tiden verka. Men allt oftare går tankarna till om jag är beredd att leva såhär, om det är såhär det kommer fortsätta vara. Svaret på det är nej.
Om allt går som hon planerar, kommer dottern åka iväg på långresa med några kompisar under våren. Jag så glad för hennes skull att det blir av, hon har velat det länge. Hon behöver det, komma ifrån. Och det blir lättare att se vad som är vad här på hemmaplan.
Ja, förstår att det är olidligt.. Men ibland är det väl bäst att utgå från de villkor som finns och handla utifrån det. Eftersom du inte får fira julafton med barnen så vore det väl rimligt att din man stannar hemma så att du och dottern kan ses på annandagen?
@Kebne1 Du kommer fixa detta ❤️
@ChangedMe
Tack. ❤️
Hoppas sinnesrobönen är en del av många bitar som gör att ditt livspussel faller på plats. Att du börjar må bra.
Ni har ju levt ihop i så många år, och vid sidan av den man som dricker blev du ju kär i. Kan förstå att det är jobbigt.
Det där kontrollerandet känner jag och nog många andra igen. Ännu kan jag reagera på om någon öppnar en läskburk ... ljudet ...
Håller tummarna att dagen din är bättre i morgon.
Kram. 🌹
Jag har under många år ifrågasatt mina alkoholvanor. Jag har gjort det i tysthet långt innan någon nära mig försiktigt frågat. Utifrån mitt perspektiv, så har jag haft utmanande familjesituation och ett arbete som tar mycket energi. Det är några av dom saker som jag medvetet och omedvetet låter vara som frikort för alkohol.
Jag har genomgått program som berör medmissbruk med nära familjemedlem, har jobbat med andra frågor mer relaterat till mig med terapeut. I min värld, så hade jag hoppats på att detta skulle resultera i att mina alkoholvanor ändrades. Men det som kanske var en start av mina alkoholproblem, har utvecklat sig till ett rent beroende.
Mitt i allt detta finns en sambo, som finns för mig på alla sätt. En som är orolig och mår dåligt av det som jag ibland tycker, är normalt beteende. Jag skäms för mitt smygande, jag lyckas lura mig, det är bara nu.... I morgon blir allt annorlunda. Jag mår så dåligt för mina nära, så jag har inte kommit till kärnan som handlar om hur jag mår.
Det finns kanske ingen fråga här, men kanske någon kan relatera till detta och har egna erfarenheter om hur du gick vidare.
Ta hand om er! Kram
@Kebne1 Du klarar det!
@Tröttiz Tack för ditt tips om sinnesrobönen, skrev precis ut den. Tänker ha den bredvid sängen. Idag är det jobbigt, bara gråter, gör så ont i hela mig allt detta. Det tar en sådan energi ja, helt dränerad känner jag mig. Funnits och finns fortfarande många stunder när jag tänkt att jag orkar inte längre, vill bara lägga mig ner och sova för evigt. Men sen väcker jag mig själv för jag har så fina barn, familj och vänner och världen är trots allt vacker när man ser igenom snåren och alla dessa taggar som verkar peta ut här och där. Ta hand om dig du också, kram ❤️
@Tröttiz
Kram och du har nog rätt 🙏🌞❄️
@Geggan @Sattva Tack ❤️ Jag struttar runt som en mallgroda idag 🐸
Kram 🐘
@Andrahalvlek Superbra jobbat!!👍😊🤩
@Ny dag 35 dagar! Heja dig! 💪🤗
Nu startar 6e nyktra veckan, lite stolt är jag över att ha fixat 35 dagar men det skulle kännas bättre om det vore 350.. men jag strävar dit och nån gång så…. Men en dag i taget. Idag är jag nykter, ska köra bil ikväll så det är inget att fundera på. Har dock 👿😈 tankar men intalar mig att det är min sjuka del av hjärnan som kämpar för sitt liv och den delen ska ju faktiskt bara hålla käft!
@Vinägermamman ❤️Julmarknad låter urmysigt, hoppas kunna gå på en till helgen. Te är också min nya dryck och jag börjar tycka det är riktigt mysigt, dricker alltid te med familjen när alla måsten för dagen är slut. Hjälper till att skapa ro i kroppen inför läggdags. Har också lyxat till det med olika teer. Det där småsuget 👿😈, jag har det med och det är så jobbigt 😩. Men du, du är inte ensam…..
@Varafrisk ❤️ Den största vinsten är att inte dricka men allt det där bakom måste också bearbetas. Men just nu är fokus på nykterheten, måste bli tryggare i den först och att kunna stanna i ångesten utan att dricka dvs övervinna suget när det blir pust och stön. Jag försöker härleda mina känslor men det är inte så lätt alla ggr. Kram till dig🥰
@Kebne1 Välkommen tillbaka! Följs gärna åt, själv har jag också snubblat men ger aldrig upp kampen för det liv jag vill ha! Kommer ihåg dig och din resa. Själv är jag nu på dag 36, alko👿 är förrädisk. Jag kan rekommendera boken beroendepersonligheten av Craig Nakken samt Tänka klart av Anni Grace. Böcker som jag lyssnar på hela tiden och som hjälper mig mycket då hela beroendet ”bara” sitter i hjärnan. Fortsätt skriv så kan vi stötta varandra. Jag vill vara hon som inte dricker för att jag inte vill, Och mitt första stora delmål är en nykter jul och nyår (och tiden fram tills dess). Nu kör vi mot en nykter julledighet. Kram och starkt att komma tillbaks!
@Andrahalvlek grattis också från mig! Superbra! Småningom kommer du att behöva gå över till forever-matvanor. Men lika absolut övervägt! Mycket snart blir det en vana och sen är det bara normalt. Och ja- portionsstorleken är a och o. Stor kram! 🥰🥰🤗
@Sattva Fy fan vilket omoget beteende av din man. Ärligt talat. Han är vuxen och borde bete sig som sådan. Din dotters konsekvenstänk har inte växt klart än, men hans borde funka som det ska. Usch vilken plågsam tillvaro du har omkring dig 😢
Kram 🐘
@Varafrisk Eller hur?! Jag har lånat tänket från alkoholstoppet, en dag i taget. Tar mig tid att planera maten och registrera ALLT jag äter i appen Myfitnesspal. Jag skapar recept innan jag tillagar maten och gör matlådor. Mina portioner är plötsligt typ hälften så stora. Inte konstigt att jag har lagt på mig!?
Men som sagt, viktminskning kan jag, det är att behålla vikten som är det svåra. När tiden och orken och humöret brister, för det sker ju förr eller senare. Hålla i och hålla ut. Och jag tänker också att om jag har lyckats vara nykter i 1.394 dagar så ska jag fan klara av detta också! Men det är tydligt att belöningscentrum i min hjärna är shaky-shaky.
Kram 🐘
@Kebne1 Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista!
Kram 🐘
@Mormor2023 Ja en månad snart avklarad och tycker det gått hyfsat bra eller vad tycker du, klart det har varit jobbiga stunder men inte omöjligt att vara utan. Det du skriver om att köpa en flaska till helgen och vill det för mycket låter farligt. Det tror jag är precis som du skriver kan inte stå rätt till om du är så sugen på det. Skall man dricka någon alkohol så tror jag man måste känna sig helt 100 säker att det är en engångsföreteelse och inte som det brukar bli för mig en vecka med återställare och sen är det fredag på nytt. Hade för några år sedan en vit månad men den gick ut på att vänta tills månaden tog slut så man fick knäppa första ölen, satt nästan med ölen i hand och väntade sista dagen, vilken idioti och helt meningslöst. Nu har jag faktiskt försökt fundera och förändra mitt tankesätt kring alkohol, skall man dricka så är det en engångsföreteelse och klarar jag inte det så är det ingen alkohol alls. Ha en bra start på andra månaden nu 💪👍
God morgon vänner! 6 minus, men varmt och gott inne. Kaffet smakar bra, en god natts sömn i backspegeln och en enhetsfri måndag i pipeline. Ha de bäst alla.
Skriver igen kring tankar o känslor, mest för mig själv.
Att min man o min dotter inte tål varandra o visar det väldigt tydligt, hoppas jag ska räta ut sig genom åren. Men här och nu är det tärande och nedbrytande. Egentligen är jag så j-a arg på dem båda, att de inte kan kliva ur sin respektive hatbubbla. Ingen av dem ser hur jag lider. Trots att jag försökt säga det. Deras behov av att fixerat avsky den andre går före allt annat. För mig ofattbart hur ffa min man kan bete sig såhär. Han har ju ändå ett långt livs erfarenheter med sig. Borde kunna härbärgera o bete sig vuxet.
Julen firar dottern o sonen egentligen hos oss. De är varannat år hos deras pappa o varannat år med mig/oss. Jag insåg för ett par veckor sedan det plågsamma/ omöjliga att fira jul tillsammans. Dottern o maken vägrar ju att äta tillsammans. Ska dottern sitta ensam o äta? Ska maken sitta ensam o äta? Julklappar, där dottern inte får något av maken, och maken inte får något av dottern.
Så jag skrev till deras pappa o "erbjöd" att barnen firar hos honom. Under förevändning att det blir fint för barnens farfar som blivit änkling under året.
Ska träffa mina syskon o mamma på annandagen. Maken följer bara med om dottern inte följer med har han sagt.
Dottern fyller år i helgen. Hon ska ut med kompisar o fira på kvällen. Vet inte hur jag ska lösa firande i övrigt. Funderar på att köpa god frukost som överraskning. Presenter kommer ju inte maken ge. Hoppas sonen köpt något. Jag får ge henne från mig iaf.
Fy sjutton vad jag avskyr detta. Det äter upp mig.
@Andrahalvlek Grattis t viktminskningen! Man kan inte annat än att beundra dig för när du bestämt dig för något så genomför du det!
Jag behöver också gå ner i vikt men kan inte använda mig av din metod för jag skulle nog ge upp. Jag tänker ändå en snabb viktminskning inledningsvis kan ge motivation till att fortsätta…att ha bra matvanor och träning. Det är vad jag skulle behöva….men om jag/vi har klarat av att bli nyktra borde jag även kunna sluta med det feta och det söta eller😉 Hur som helst heja heja dig!
Kram❣️
@ISE Känner igen det där med att köpa 3,5or när inte systemet var öppet. Fick ju dricka väldigt snabbt för att kunna känna ngt men det blev som oftast en uppsvälld mage och en stark mättnadskänsla😏
Och, nej alla mammor myser inte…jag tänker att du vet att det är inte så fantastiskt i alla andra familjer. De behöver inte innebära att alla dricker alkohol men när vi själva inte känner oss så lyckade tror vi lätt att alla andra har det supermysigt. Det är ju även dessa bilder som läggs ut i sociala medier.
Hur mår du idag? Skriv gärna🤗
Önskar dig en så bra måndag som möjligt!
Kram😍
@Påvägmothälsa Fantastiskt bra att du höll budget i lördags, du är så duktig! Det kändes bra för mig med igår att jag också höll budget.
Nu måndag och sista rycket inför lite julledighet. Kallt och snö, burrrrr!
Nu skapar vi en bra måndag utan enheter!
Godmorgon. Strax iväg på mötesdag igen. Det är lite för mycket att göra just nu men jag försöker att hålla mig lugn och strukturerad. Nu tar vi en nykter måndag (här är det 11 minus!)
Hej. Tillbaka igen.
Har snubblat sen i våras och nu vill jag tillbaka till nykterheten. Dag 1. Wish me luck!
Yes! Exakt -10 kg på sex veckor. Det här känns riktigt bra inför frestelsernas högtid nummer ett. Välja noga.
Min kropp svarar otroligt bra på kaloribegränsning, på ett sätt som den inte har reagerat på många år. Jag har ju ofrivilligt jojobantat när jag har varit utmattningsdeprimerad, först år 2018 och sen 2021. Rasar i vikt när jag är deprimerad, rusar i vikt när jag börjar äta igen. Mycket sötsaker.
Stackars min lilla tappra kropp ❤️
Kram 🐘
@ISE
Hej. Det låter som du är på banan igen.
Härligt..🙏
@christina81
Hej o välkommen hit.
Jag vet inte om det finns nån chatt men skriv gärna så svarar rådgivarna eller vi övriga.
Ta hand om dig
Kram❤️
@Andrahalvlek Tack, ja här och nu vet vi ju inte hur det kommer kännas eller fungera där och då. Hur gärna jag än vill veta...
@Se klart Tack Se klart. Ja, jag tror också att det är en massa saker som påverkar makens beteende som han inte vet eller förstår. Vår2022 resonerar också i de banorna. Det är ju bara så jäkla svårt att rå på, när han inte vill kännas vid att det skulle handla om honom. Och det handlar ju såklart också om mig. Jag har också blinda fläckar.
Han har inga barn i livet. Hans enda barn gick bort i 20- års åldern för typ 20 år sedan. Jag har varit inne på i mina tankar att det kan spöka också, vore troligt. Men han borde förstå min lojalitet som förälder mot dottern. Att jag inte "kastar ut henne" för att hon inte städar eller tömmer soporna som han önskar. Eller för att hon är otrevlig mot mig. (Hon o jag har ju dessutom vår egna resa som vi jobbar på). Hon sätter sig på tvären o vägrar lyfta ett finger eftersom hon vägrar låta honom ha ett ord med vad hon ska eller inte ska göra. De är lika envisa båda två.
Jag behöver kliva ut och se det mer uppifrån. Släppa drömmen om att "göra om, göra rätt" efter det havererade äktenskapet med barnens pappa. Se det nuvarande äktenskapet lite klarare. Ur alla möjliga perspektiv. Jag dras lätt med i mina känslor när prat om separation kommer, hela kroppen skriker nej på ett sätt som signalerar att det i botten handlar om tidiga saker, inte om nuet. Behöver försöka fånga vad det handlar om.