@Åsa07 Ja, det är hjälpsamt att skriva ner allt positivt som hänt, det är nog inte min starka sida... Men du räknar ju upp flera positiva saker att slå i huvudet på A Superbra!!! Sömn, fixa i hemmet och vila! Bra att du är så beslutsam o bestämd!!! Hejar på dig!!! 🤗

@trött_och_less_72 skrev:"Sånt som händer?? Nä inte direkt. Jävla fyllgubbe!"

Exakt, sådan vill du inte bli igen! 💪

Dag 11 . Tokstädat huset och har energi kvar .. har inte hänt på många år. Det dycker upp fler och fler positiva saker med nykterheten i natt sov jag 10 tim utan att vakna 1 endaste gång . Nackdelen är att alkoholdjävulen vill helatiden förhandla med mig jag upplever den ganska slug och får helatiden hitta på saker för att inte bli lurad. Bara att sätta sig ner en stund efter städningen så börjar den, men nu har du varit duktig nu förtjänar du ett par glas vin, nu när du varit nykter i flera dagar då kan du ju unna dig ..jada jada jada...
Men idag ska jag vara nykter PUNKT SLUT .
Ha en fin torsdag alla .

@majsan_nu skrev:" Många här på forumet skriver ju om just detta, rätt som det är ropar A kom tillbaka - NEJ TACK!!! Hejar på dig nu!!! 🤗"

Tack för stöd.. Menar det verkligen!

@Ase

Tack för påminnelsen. Jag vet väl det egentligen.
Jag kommer att kämpa på. Som nån erfaren människa sa här: Tankar är bara tankar och man behöver inte agera efter dom.

När jag tänker efter på riktigt så har det inte varit så trevligt heller de senaste åren.
Minnesförlust typ varje gång man ska "ta en öl" med nån kompis.
Somnat i soffan när jag druckit ensam mer regel än undantag.

Förra hösten ramlade jag på cykeln efter en utekväll och hade faktiskt kunnat dö om det kommit en bil men klarade mig med ett par spruckna revben. Hade ont i 2 månader.

Sånt som händer??
Nä inte direkt. Jävla fyllgubbe!

@trött_och_less_72 Nej, du är inte galen alls! Det är "någon" som vill locka dig tillbaka... Det skulle inte vara roligare med lite alkohol i kroppen/tankarna!!! Tänk på allt positivt du fått ut under den här tiden. Kontakten med dina barn, pengar över och inte minst en bättre självkänsla... Gör som mig, Ase o många andra - tänk en dag i taget - det BLIR många till slut... Jag håller på dig, tror du klarar detta med, det har ju gått många dagar... Många här på forumet skriver ju om just detta, rätt som det är ropar A kom tillbaka - NEJ TACK!!! Hejar på dig nu!!! 🤗

Nu klappar jag om dig lite Torn😉..Håller helt med. Hade min f.d hållt sig till 1-2 glas per helgkväll och jag med, då hade jag aldrig letat upp detta forum. Vi som hänger här har förmodligen bekymmer med vårt eller andras drickande. Och att ha en partner som dricker sparsamt är ju bra. Däremot så är ju alkoholen fortfarande något som fördärvar våra organ och sinnen. Nu forskas det även kring små mängder alkohol som kan störa funktioner i kroppen. Vi får se om synen på alkohol förändras i framtiden. Jag hoppas det. 😊

@trött_och_less_72 Det är nog runt den tiden som du är nu som minnet av allt jävligt börjar blekna.
Första vändan jag var här på a-hjälpen började jag att så smått smaka igen efter 11 veckor och i början gick det "bra". Sen var jag på en fest och det blev värre än någonsin förr. Det tog lång tid att resa sig efter det.

Ville bara berätta hur det blev för mig när jag trodde jag var frisk efter 11 veckor.
Tanken aldrig mer är omöjlig att ta in så en dag i taget kör jag.
Kram 💖

Jag känner mer och mer att jag börjar vackla. Det är inte bra.
Jag är inte alls lika taggad som jag var när jag började denna resa den 31/7 i år. Bakfull och sjuk var jag efter nästan en veckas festande.

Det var 11 veckor sedan.. Jag drack iofs vin en helg efter 6 veckor men inte alls i nån större mängd.
Nu vacklar jag. Snart helg igen och jag längtar efter att få ta några öl.

Jag tränar som aldrig förr. Tänker på min hälsa och göra saker med barnen.
Märker att jag plötsligt har mer pengar kvar på kontot trots att jag tycker att jag handlar saker precis som alltid. Jag har t om köpt kläder för mycket pengar. Ändå har jag mer pengar nu?

Allt är egentligen bra nu i mitt liv. Ändå kommer dom där tankarna... Jag har t r å k i g t.....
jag saknar ruset. Jag saknar att sitta med mina öl och filosifera.
Man ska väl kanske inte skriva det här på ett forum där alla kämpar men jag är bara ärlig.

Jag vet att det är A-jävulen i mig som försöker övertyga mig om att jag varit duktig. Att jag liksom bevisat nu att jag klarar mig utan men att det får räcka nu.. You made your point!

Jag ska inte dricka i helgen. Jag är för envis för det och jag håller mitt ord till mig själv. Jag är faktiskt inte så orolig över det.
Problemet är bara att det börjar bli så förbannat tråkigt och torrt.
Jag håller mig från mina bekanta eftersom det betyder att det kommer att betyda alkohol.

Jag måste bryta med typ alla jag känner för att förbli vit känns det som och det suger som fan.
Jag vill inte sitta ensam och jag vill inte umgås med vänner och bekanta och vara den som dricker isvatten medans dom dricker öl. Hur jävla länge ska den känslan finnas liksom?

Jag vet att det här är ett sk i-landsproblem om man jämför med en del människor som sitter djupare i skiten och förlorat jobb, familj mm pga sitt missbruk men det här är det som jag känner just nu.

Är jag helt galen som skriver att jag tycker att ett helt liv utan alkohol känns bedrövligt?

Stark igenkänning på flykt. Jag är exakt likadan. Jag går nu igenom 12-stegen med min nya sponsor och det har tagit mig 2 år att förstå att man kan göra dom utan att vara religös/tro på gud (man behöver bara acceptera en högre makt och det kan typ vara vad som helst) i ett av stegen. Men vissa av stegen är verkligen till för att få hjälp att existera/acceptera sina känslor. Jag är hittills glatt överraskad och tror det kommer funka för mig (still to be proven).

Har du testat 12-steg?

Hej Rosette!

Min läkare vill att jag ska sluta med venlafaxin men lämnar det till mig när då jag inte lyckats trappa ut när vi bestämde. Jag pratar dock självklart med min terapeut om plan på hur jag ska göra. Och skulle kontakta läkaren om jag känner att jag behöver.

Hmm ja. Jag tror jag tappat balansen för jag tappat mina rutiner. Hade bra rutiner kring kost, sömn och träning. Nu tränar jag inte. Äter lite vad som helst men sover helt ok. Felar på två av 3. Dricker lite energi dricka igen med. Tror jag vet vad jag behöver göra men har inte orken att ta tag i det. Känns inte som tiden räcker till. Känner mig stressad hela tiden!

Grattis.

Du är målmedveten och kämpar på bra.
Hur mår du kroppsligt? Har du märkt några positiva effekter?
Tänker mer energi och gladare humör osv?

@majsan_nu Stort grattis till 45 dagar! 🤗

@Varafrisk Tack! Jag såg att du, liksom mig har dragit ner på skrivandet här på forumet. Lite olika anledningar bara, jag är liksom ” färdighjälpt” och du tycker inte att forumet hjälper dig. Hoppas det går bra för dig nu i alla fall. 🤗 När det gäller min fru så tycker jag det är helt ok att hon dricker ibland. Hon är ju inte starkt beroende, och jag kan aldrig ändra på någon annan. det drabbar ju inte mig, alla får göra som dom vill. Det jag kan göra är att tala om vilka fördelar jag känner av att inte dricka alls. Vill hon prova att dricka mindre, eller inte alls så är det upp till henne. Och faktum är att hon har testat att avstå att dricka sina två glas vin på fredag/ lördag ett par gånger nu. Och hon blev positivt överraskad! Hon blev mindre trött på kvällen, och piggare på morgonen. Jag tror att även en mindre mängd alkohol är negativt för kroppen och att bla sömnen störs. Vid 0,3 promille får man inte köra bil för att sinnena är påverkade. Det säger ju egentligen allt.

Annars är allt bra med mig. Mår jättebra, och har inget att klaga på. Har fått ett helt nytt liv som jag inte trodde fanns.😍

Hej Adde,

Det berör att läsa ditt senaste inlägg. Du har varit och är hjälpsam, drar många strån till stacken framförallt gällande AA. Ibland tar ens krafter att ge slut och det kan bli en obalans i givandet och energin en får tillbaka av det och hur mycket det tar. Just nu låter det som det tar mer än det ger från dig, du behöver få värme, kanske pepp och stöd, eller i alla fall kanske inte vara den som ska bära andra. Du sätter en gräns för dig själv genom att reflektera kring det högt. Modigt och klokt gjort!

Du har också skrivit om nya forumet och att känna en frustration över de funktioner som du uppskattat nu saknas blir kanske en extra del i varför detta just nu inte känns hjälpsamt för dig. Du är inte ensam om att sakna en del av funktionerna samtidigt hade vi inget val än att byta plattform och en del saker är i grunden bättre som det är nu, på sikt hoppas vi få till det så det blir precis så som alla vill att det ska vara. Tar till oss av det du skriver och dina poänger. Jag tog mig friheten att ändra från 9 till 8 i inlägget ovan som du refererade till, hoppas det var okej.

Tillbaka till dig, vad tror du skulle vara extra hjälpsamt nu för att hitta tillbaka till sådant som är positivt, kan stärka dig i den riktning du går med alkoholen och vill fortsätta vara i, och ditt mående? När du mår bättre, vad är det du gör då? Ibland kan det vara svårt att urskilja, men om det finns stunder under dagen eller dagarna där du mår bättre vad är det du har för dig då och går det att göra mer av det. Bara lite tankar, vet inte om det är hjälpsamt för dig just nu men hoppas något kan vara till hjälp.
Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@majsan_nu jätte roligt att det går bra för dig😊. Grattis till 45 dagar!
Vi kämpar vidare en dag i taget💖

Hej Kaffetanten88, fint och bra att du skriver här, berättar hur det går för dig och hur du har det.

Vi försöker ge dig stöd på det sätt som går över internet. När det gäller mediciner rekommenderar vi alltid att prata med behandlande läkare, eller någon inom vården, oavsett nedtrappning eller liknande, ibland kanske "bara" att bolla om en ska sluta eller ej. Vet inte hur du själv tänker kring det men kanske finns det perspektiv du kan få på det sättet oavsett vad det sedan resulterar i att du väljer att göra med medicinen.

När det kommer till balans, något de flesta av oss vill uppnå såklart i alla livsdomäner, hur kan du göra för att skapa så mycket balans du kan i dit mående just nu? Vad är hjälpsamt för dig att må så bra du kan?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är verkligen viktigt för att trivas med livet och må bra och ännu viktigare när vinet ska ersättas med annat.Ha en bra dag @majken_r

@Andrahalvlek Nu skriver jag i @torpet, det är kanske tokigt... Ska kolla i den appen oxå, kan kanske vara något för mig också! Kram på er båda 🤗

@torpet Själv använder jag en app som heter Midfulnesscenter! Där får man lära sig massor om meditation 🧘‍♀️ De har en gratiskurs, och sen kan man köpa mer kurser.

Kram 🐘

@majsan_nu Grattis till 45 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

45 dagar alkoholfritt är det nu för mig!!! Just nu känns det helt ok men förstås går det både upp o ner. Det är bara att vara glad o tacksam de stunder allt känns bra! Läser runt här på forumet, kommenterar en del o tappar bort mig lite här o där!
Men passar på att önska alla en fin dag!!!
🤗

@Milady låter som en bra dag! Håller med om att det är bra att göra mycket av det som sätter guldkant på livet🙌🏼

@Andrahalvlek Tack. Har du några tips om länkar till sådana mindfullness program? Allt gott!

@torpet Oj då! Du hann med ett inlägg till medan jag skrev till dig! Kan bara instämma i det mesta du skriver I även ditt andra inlägg... Vi lär oss på vår resa i nykterhetens tecken! 🤗

@torpet Klokt tänkt. Men musklerna på armarna syns ju inte heller direkt. Vi vet dock att de kommer om vi fortsätter träna, vilket motiverar oss att fortsätta.

Samma sak är det med mental träning - det krävs daglig träning men resultaten kommer först efter en, två, tre månader. Det är lite olika hur mottaglig man är, och vilken nivå man utgår från.

När jag började träna mindfulness för flera år sedan, i samband med utmattningsdepression, så kunde jag knappt sitta still i 5 min. Jag blev SÅ rastlös och irriterad att det kröp i kroppen. Men jag stod ut, gillade läget, och utökade med 5 min efterhand upp till 30 min.

Först efter några månader märkte jag att meditationen hade effekt både just då i stunden OCH i övriga livet också, eftersom min mentala närvaro blev generellt bättre. Meditationen gjorde att jag var här och nu nästan hela tiden. Amazing 🙏🏻

Kram 🐘

@torpet God morgon/förmiddag! Du skriver/tänker så bra om dina tankar. Jag är nog inte lika filosofisk o kan inte uttrycka mig som du gör... Läser o funderar på det du skriver, din slutsats är tydlig!!! Den är tydlig o gäller i högsta grad även mig!!! Även om jag inte har någon arbetsresa att förhålla mig till... Det kommer att gå bra för dig på arbetsresan, det är jag säker på!
Önskar dig en fin dag 🤗

Såhär: För mig är det i stort sett alltid fråga om en sak: FLYKT.
Flykt från oro, flykt från ansvar (väldigt mycket flykt från ansvar), flykt från euforiska toppar, flykt från press, flykt från blyghet, flykt från minnen av begångna oförätter eller misstag, flykt från sorg, flykt från ångest, flykt från rädsla, flykt från bilden min självbild, flykt från skull och skam. Alla dessa allmänmänskliga tillstånd och realiteter har jag alltså svårt att hantera. Med andra ord: Jag har svårt för att bara EXISTERA. Jag har en önskan om att lära mig att bara finnas.
Det är som livet i sin nakna form skrämmer mig. Kanske är detta ett uttryck för en rädsla för döden? Kram till alla!

Ok, tack! Ska kolla podden. Ska aktivt förbereda mig. Marinera mig i allt som påminner mig om anledningen till mitt beslut. Hjärnan går på högvarv. Inte så konstigt. Alla rum där inne i abstraktionen måste möbleras om. Måste reda ut vad som ska slängas på tippen. Vad som ska ställas in i förrådet. Vad som måste införskaffas. Först måste jag se till att SE rummen. Vad ska varje rum ha för funktion. Hur ljussätter jag för optimalt nyttjande. Vad är det jag VERKLIGEN behöver. Så långt metaforerna denna morgon... De blir ju lätt lite förnumstiga, men de kan också hjälpa mig att ha grepp om något. Blir mer fattbart så. Jag förstår ju de grundläggande mekanismerna bakom den här beroende problematiken. Men ibland tänker jag på det också som ett stort j-a mysterium. Hur är det MÖJLIGT att en substans kan så totalt fucka up våra hjärnor. Det är ju så uppenbart att många här inne, inklusive mig själv, verkligen slåss med näbbar och klor för att hålla oss borta från faran. Även om kampen sker på olika plan och nivåer. Allt från vita knogar till mer stadiga strategier. Alla jag läser härinne har ju huvudet på skaft. Det är människor som är vettiga för att uttrycka sig slarvigt. Det är också mycket kärlek, omtanke och förnuft. Hur är det MÖJLIGT att detta vackra kan slås ut på en kvart om samma människor lyfter glaset och går åt "fel" håll i sin övertygelse. Hur är det möjligt??? Oavsett: Vi är tvungna att aktivt förhålla oss till skiten. Som i ett krig. Lutar mer och mer åt att det är ett psykologiskt krig som måste utkämpas. Det är däri den verkliga utmaningen ligger för mig. Det är som @Andrahalvlek skriver: meditationen kräver mycket träning. Till skillnad från annan, mer konkret träning, är ju det luriga med den här psykologiska träningen att den är så förbannat ABSTRAKT. Om man styrketränar ser man konkret hur man kan lägga på mer vikter eller klarar fler repetitioner. Springer man ser man hur tiden på en viss distans går ner. Lär man sig språk märker man hur man lättare kommunicerar på det nya språket. Ja, ni fattar. Men den här psykologiska träningen är såååå hal. Den glider en ur händerna. Det är så lurigt, så förrädiskt. Eller: kanske tänker jag för mycket? Analyserar för mycket? Kanske enklare än så? Kanske bara såhär: JAG KAN INTE DRICKA NÅGOT SOM INNEHÅLLER ALKOHOL. FÖR MIG ÄR DET LIVSFARLIGT BÅDE PÅ KORT OCH LÅNG SIKT. punkt.

Köp inte hem alkohol. Om jag förstår dig rätt så besöker du din familj. Och dricker där. Om de har de mängder alkohol är antingen någon/några annan i familjen alkoholist och är din/a meddrickare. De alla är klart medberoende oavsett om en inte dricker. Den som i din familj köper in alkohol måste antingen sluta helt med det eller avsevärt dra ned köpen. Ingen baginbox. En eller två flaskor vin. Ingen sprit etc. Du kommer höra och själva ha många invändningar såsom alkoholister har när drickandet ska begränsas eller tas bort. Om din familj inte kan hantera drickandet -de är i hög grad medansvsriga- och du då bör du pausa besöken.

Känns fjuttigt att stötta härifrån men vill ändå säga att jag tittar in och ser om du skrivit nåt.
Säkert en god idé att ta hjälp med sömnen . Att du kraschar hjälper ingen . Och jag funkar lite lika . Har inte behov av att ha mina vänner hos när det krisar . Ingen lever i samma kaos så även om de vill mig väl och vill stötta så kan det ibland ta mer av min energi än det ger då jag upplever att de inte riktigt förstår !
Hoppas på en vändning för sonen❤️Varm kram o ta hand om er nu!

Känns fjuttigt att stötta härifrån men vill ändå säga att jag tittar in och ser om du skrivit nåt.
Säkert en god idé att ta hjälp med sömnen . Att du kraschar hjälper ingen . Och jag funkar lite lika . Har inte behov av att ha mina vänner hos när det krisar . Ingen lever i samma kaos så även om de vill mig väl och vill stötta så kan det ibland ta mer av min energi än det ger då jag upplever att de inte riktigt förstår !
Hoppas på en vändning för sonen❤️Varm kram o ta hand om er nu!

Tack för era svar. Ni har så rätt båda två. Måste bygga upp lite struktur och nä trappa ut nu är nog dumt. ❤️

Torsdag. Nykter.
Inne i en period där allt känns mörkgrått. Är inte särskilt gammal men känns lite som ”jaha, nu då”. Vill inte bli bitter gubbe än ju men det är nog det jag börjar bli om jag inte fyller mitt nyktra liv med nya saker. Har bara svårt att hitta något jag tycker om😀

Det var en fin infallsvinkel att se det utifrån, tack! Hade lätt panik igår, idag blir man kramad av den här lätta ångesten vad man gör emot sig själv och sin familj egentligen. Strax iväg på jobbet, idag ska banne mig vara sista dagen jag jobbar bakis! Skönt att min fru kommer hem idag, jag klarar inte vara ensam med mig själv uppenbarligen. Med stöd och öppna kort hoppas jag kunna kämpa mig igenom kommande månad och förhoppningsvis känna mig stark att fortsätta så!

Det är inte lätt det här, men har läst här i flera år och flera verkar klara av att bryta sina vanor - så jag ska göra mitt yttersta jag med!

@torpet jag tycker det verkar mycket klokt att fundera som du gör, ta på allvar de risker du (vi) står inför.
Bena ut läget som en rökt böckling.
Lägga saker i olika högar för att hitta den opålitligs motorn där inne, det är ju verkligen något vi alla upplevt vi som är här inne. Att motorn lever sitt eget liv.
Jag är hundra procent säker på att du kommer klara det här bra. Förberedelser och generalrep (i huvudet).
Och så kan du gå undan en stund, skriva här. Vi håller på dig som bara den. Kram 🍂

God morgon! Superkraft är ordet. Kunna äta en elefant i små bitar. Inte kräva omedelbar behovstillfredsställelse utan klara att vänta in- gäller i hög grad också i relationer, tänker jag.
Nu tar vi den under armen som en Birkin-baguette (väskan alltså) och travar ur och gör världen lite bättre. Kram 🥰

Jätteintressanta inlägg! Kategorierna lämnar jag därhän, jag identifierar mig inte i någon av dem. Men jag tycker det är så intressant dina experiment med att med meditationens hjälp få signalsubstanserna att kicka in. Jag har skrivit det många gånger men jag får ju inte riktigt några kickar av alkohol. Andra droger funkar bättre, men de har jag just därför hållit mig ifrån. Men, men det är möjligt att jag får kickarna men då måste jag hinka i mig stora mängder i stället (som periodarna om man ska fortsätta att kategorisera). Just det där blir skitjobbigt eftersom jag inte gillar att vara full - eller att det märks att jag är full.
Men jag tror att du är något på spåret som i alla fall jag kan känna igen mig i och det är närvaron. Minns när jag hade varit nykter i två månader första gången jag slutade och för första gången på länge upplevde total lycka och närvaro när jag var på badhuset med sonen. Det är en lyckokänsla som jag inte får med alkohol. Nu tror jag att vi är olika där, vi som skriver härinne, för för några förhöjer alkoholen effekten av njutning kanske, eller är det bara en illusion? För mig är det så i alla fall. Jag har inte använt alkohol för att förhöja upplevelser. Jag blir mest trött. Jag trivs bättre när jag ”är med”. Så konserter, skidåkning etc etc har aldrig varit kantade av alkohol.
Däremot är det fortfarande inte en ickefråga för mig. Jo, i såna sammanhang. Men inte i fråga om att medicinera med det för att höja signalsubstanserna. Jag tror att det bästa vi kan göra är att som du gör hålla hjärnan nöjd och glad. Den vill ha sina kickar. Vi har alla nosat på beroendet och det är en motorväg i kickar för hjärnan. Ingen ansträngning för att frammana effekterna (till en början). Så när vi dippar… när vi av olika anledningar inte är på bra platser då gäller det att se upp. ”Aldrig första glaset” lever också farligt när perioderna av melankoli inträder tror jag. För om behovet av att höja sig blir för stort, så är fallet också så extremt djupt i självkritik etc.
Å andra sidan är tröskeln mindre för oss andra. Jag vill att alkoholen ska vara en ickefråga, men jag tänker att när man har befunnit sig i beroendet, när man har skapat nödvändiga signalsubstanser med hjälp av alkohol så är det aldrig mer en ickefråga. Så om man, som jag, väljer att dricka sparsamt, då är tröskeln lägre tror jag till att medicinera återigen. Men jag tänker också att det inte spelar så stor roll för oavsett vilken av de här grupperna vi tillhör så behöver vi ta hand om oss själva och vår hjärna. Blir riktigt sugen på att pröva meditation, men jag tror att jag skulle behöva plocka fram andra minnen för att få mina kickar. Jag får dem mer av gemenskap tror jag. Och det i sig kan ju vara bedrägligt eftersom det är så vanligt med alkohol i gemenskaps sammanhang.

@Onkel F Jag har gått min egen väg och är rätt bra kompis med alkoholen nuförtiden. Det handlar om att välja och vilja. Gå från ord till handling och ha tydliga mål.

@Kaffetanten88 Tyvärr är jag ju vis av erfarenheten gällande just Venlafaxin också. Så mitt råd till dig är enkelt: Trappa INTE ut den medicinen just nu! Det är oerhört potent medicin och man kan reagera massor på minsta lilla smula upp eller ner. Om/när du ska trappa ut måste du vara i god psykisk balans eftersom själva utsättningen kans skapa psykiska problem.

Jag har snart lyckats trappa ut från 75+37,5 mg dagligen till 0. Jag har gjort ett schema där jag trappar ut en 37,5 mg-tablett per vecka och månad. Jag har hållit på i över 1,5 år och är inte klar förrän i november. I januari är det 2 år sedan jag började trappa ut medicinen.

Att trappa ut venlafaxin just nu skulle bara förvärra ditt mående. All förändring i medicineringen skulle förvärra ditt mående. Tyvärr.

Kram 🐘

@Sisyfos Tack för fina ord ❤️

Kram 🐘

@Sisyfos Jag säger inte att det är normalt, men jag säger att läkarvetenskapen verkar gå bet på att förklara mycket av smärtproblematiken och då känns det som slöseri med min energi att ens söka vård för så diffusa problem.

Jag har rätt stor erfarenhet av vården eftersom min yngsta dotter har mycket vårdkontakter. Jag vet att vården generellt är fyrkantig och att få tänker utanför boxen. Tyvärr. De som gör det har svårt att klara sig i den miljön ett längre tag. Jag vet att ”effektivitet” inte är en drivkraft som är speciellt utbredd, och det finns en enorm utvecklingspotential för att vården generellt skulle kunna bli mycket effektivare. Ett företag som drivs på det sättet hade gått i konkurs för länge sedan.

Så man kan säga att jag vet vad jag väljer bort när jag inte söker vård för diffusa smärtor. Jag gör det som allt ändå kanske landar i när jag väl är utredd: Jag rör på mig dagligen, försöker fylla mitt liv med roligheter och fokuserar på allt positivt i mitt liv.

Sen tror jag som du att syrebrist i musklerna kan vara en förklaring, och att det uppstod just i samband med järnbristen. Att det inte försvunnit när järnbristen var åtgärdad är dock svårt att förstå, men det tar kanske tid helt enkelt.

Kram 🐘

@torpet Ett tips: Närvaropodden. Jag tror att meditation kan hjälpa dig massor. Att gå undan och meditera när behovet av flykt infinner sig. Jag har hört om en man med hög position som gick in på toaletten och mikro-mediterade ibland när han hade tuffa förhandlingar tex. Det hjälpte honom att återfå skärpan och energin ett tag till. Men det krävs daglig träning ett bra tag innan man får optimal utdelning. ”Kapitalet” måste växa till sig lite först 😉

Kram 🐘

Morgon notering. Ja, jag märker hur tankarna drar sig åt hur jag ska hantera resorna och de många tillställningar det kommer att medföra. Oftare och oftare dras tankarna (och kanske känslorna) ditåt. Tror att det trots allt är bra. Det är väl del i den mentala förberedelsen antar jag. Bättre att tänka på det än att inte tänka på det. Då finns ändå något att falla tillbaka på när jag befinner i de situationerna. Vet också hur stark den här dricka vanan är. Vet också att nu sitter jag lugnt och tryggt och andas här i naturen. Finns likson INGA triggers. Nykterheten är så självklar. Resorna och alla tillställningar är alltså den totala motsatsen. Där finns ALLA triggers på en och samma gång. I koncentrat. Så lätt för mig att förlora mig då. Så lätt. Jag blir som ett djur. Handlar på instinkt och impuls. Har inget mer långtgående tänk. Hanterar situationen som ett jagat djur. Jag flyr. Och vad har jag använt som flyktmedel i 25 år? Jo, alkoholen. Att bryta den vanan är inte lätt. När det gäller att tänka "jag klarar det här" så är det helt ärligt när jag tänker på de här situationerna som jag känner ett korn av tvivel. Jag tänker faktiskt om jag ska vara ärlig "vet faktiskt inte om jag kommer att klara det". Så det är en ganska stor varningsklocka. Jag får fortsätta skriva här och fortsätta att mentalt förbereda mig. Kram till alla. Idag halvkrispigt ute! Det får duga :)

Du får bli min livscoach AH, men jag måste ju säga emot dig när du skriver om din kropp och att det är normalt att ha ont… för att du är ditten, datten (kvinna, överviktig, i klimakteriet etc etc) Med den livsstil du har nu borde du inte ens vara särskilt överviktig. Jag har en egensnickrad (men mycket logisk) teori om att den generella träningsvärken faktiskt har med dålig syresättning av musklerna att göra. För mig startade det också med jörnbrist. Övervikt är orsakat av för mycket intag kontra för litet uttag, men du verkar just nu äta väldigt sunt (litet intag) och röra dig mycket och ändå…. Om intaget är litet och du inte går ner så har det en orsak. Du rör dig rätt mycket, uttaget borde vara stort. Men jag tänker att den här jävla värken har en orsak och att det påverkar uttaget. Jag är helt övertygad om att det finns en annan förklaring än ålder, livsstil, kön eller att man har levt med långvarig smärta… - du har ont av smärtan i sig ???? Hur dumt låter inte det. Min teori just nu är bristfällig syresättning av muskler i arbete. Känns som en minst lika logisk teori som att man har ont för att man har ont. Måste bara plantera några tankar hos dig eftersom jag tycker att läkarvetenskapen gör det lite enkelt för sig ibland med ”livsstilssjukdom”.

@Mrx tack för din fråga. Har ingen lust att börja en diskussion igen. Men visst har jag gjort konkreta saker att jag inte har lyckats är en annan sak.

Härligt @torpet!

Jag är också krisperist ❄️ - och morgonist 😄! Och jag förstår så exakt den känslan du beskriver kring när du ska ut på resan… Att ge fasiken i att dricka är man ju bara stolt o nöjd över gentemot andra. Det är ju en själv man är nervös över… 🙄 Att man plötsligt ska byta mindset och snabbt omförhandla vad som gäller och strunta blankt i det som är viktigt (viktigast). Att inte riktigt vilja eller orka det man står i, och därför dricka för att mäkta med… Tror också på att repa! Och också på att mentalt bita sig fast i den där tanken ”Jag är en person som inte dricker (med allt vad det innebär). Så är det bara!”

För mörkt ute ännu för att få riktig koll på krisp-status, men anar lite vita tak och förbereder mig för uppfriskande skrapning av bilrutor om en stund 😆❄️. Kram!!

Förväntningar om att man ska känna sig glad är inte helt lätta. Just en flytt som du har gjort nu är en stor omställning. Det är nog ganska normalt att känna sig vilsen i det. Särskilt när ni inte har packat upp heller. Om jag ska ge dig ett råd tycker jag att du ska ta rygg på AndraHalvlek. Tycker att hon är så bra på att bryta ner sånt som kanske känns övermäktigt i små, små delar. En bit i taget och så gör hon det, bit för bit.
Typ 1 packa upp lådan med x, lägg på rätt plats.
2. Håll köket i ordning.
Så att det blir överkomligt. Lämna ekonomin därhän eller ännu bättre skapa en budget så att du har koll. Det är inte så svårt. Alla inkomster, alla nödvändiga utgifter. Nu pendlar din inkomst kanske lite och utgifterna också, så det är kanske inte helt lätt, men jag tror att det är lättare om du skapar en struktur över det också, så blir oron inte lika stor.
Jag känner igen de här tankarna, när det blir för mycket - kaos, men ordning och struktur hjälper till, så att man sen kan ta en sak i taget. Och AndraHalvlek är en riktig mästare på det 💜. Kanske ska lyssna på mina egna kloka råd och ta med mig AndraHalvlek på axeln idag. Vad skulle hon ha gjort i det här läget?

Jag ska göra ett försök att trappa bort venlafaxinet igen. Ifall det är mängden mediciner jag äter som inte är bra. Sen säger min läkare att den kan skapa obalans. Man fasen va rädd jag är. Är fruktansvärt att trappa ut den den där medicinen. Sista tabletten går ju inte att dela eller något heller.

Tar ett pass morgongympa i dag och sen en cykeltur, lite kultur och musik ikväll - allt som förgyller tillvaron behövs på måttlighetsresan som jag fortsätter på. Jycken är inte okey och träningen har haltat ett par dagar.

Jag har använt programmet, 6 veckor som finns här och klickade också i att jag ville ha återkoppling från rådgivare. Det blev väldigt bra och rådgivarens kommentarer fick mig att reflektera mer, lyckat för min del. Alla är vi väl olika och vad som funkar för dig kan nog bara du bestämma. Lycka till på resan

Jag har utvecklat ett beroende under många år, men det var först i förra veckan som jag tog tag i det hela genom företagshälsovården. De kunde inget göra per sig, men de kontaktade min arbetsgivare med mitt godkännande. Nu har jag tid i morgon med läkare för att få antabus utskrivet. Tyvärr har veckan varit som den varit så jag har druckit 12-15 folköl i flera dagar. Läser av andra att man måste ha tre dagar av nykterhet innan man kan få antabus. Stämmer detta? kommer läkaren i morgon bara att skicka hem mig? får jag erbjudande om avgiftning över helgen så att det går 3 dagar? Jag vill så in i helvete bli av med alkoholen i mitt liv och har precis tagit ett stort steg, men blir livrätt att jag nu inte kan få antabus i morgon.

Det där med att inte kunna redigera 🤬

@Mrx Och om du, utifrån djudpet av ditt hjärta, ställer dig själv samma fråga, vad blir svaret?
@Varafrisk, jag hoppas att det går bra för dig i din kamp mot alkoholen. 💕 Vi gör alla vad vi kan, på vårt eget vis.

Vad har du gjort konkret för att minska ditt eventuella missbruk av alkohol?

Hej,
Ni som bor ihop med en person som har alkoholproblem och dricker allt som oftast/i perioder. Hur beter sig personen då denne har nyktra dagar? Hur är humöret? Hur skiljer det sig från de perioder då personen dricker.

Upplever ni svartsjuka/misstänksamhet? Obefogad sådan.

Hej Tröttiz
Jag läste din text två gånger. Jag behöver verkligen få höra att det blir ju bra när man går. Alla säger detta. Har inte hört någon säga att det blev sämre, att man ångrar sig.
Jag tror jag fastnat i att jag känner ett otroligt ansvar för honom och konsekvenserna för honom om jag går. Jag vet att det är jag som gör att han inte krachar fullständigt. Jag är där och drar upp honom om och om igen. Och nu vet jag också så klart att det inte är mitt ansvar att göra detta. Det konstiga är att jag på nåt knäppt sätt faktiskt känner att jag mår lite bra i den rollen, att få ta hand om och försöka prata till rätta och organisera. För att inte tala om ta på sig uppdraget att hälla ut alkohol och tro att nu kommer här inte drickas mer. Jag hör själv hur korkat allt låter. Därför känns det bra att få skriva av sig och reflektera över sig själv här. Jag kan skämmas över mig själv och mitt beteende.

Ännu en bra jobbdag 🙏🏻 Det börjar verkligen falla på plats nu känner jag. Tempot börjar öka litegrann, osäkerheten är inte riktigt lika drabbande längre. Lite i taget, precis som med nykterheten. Jag tänker att det är superkraft vi fått lära oss - att ha tålamod och sakta men säkert genomföra en förändring i små munsbitar. En superkraft som vi kan använda i andra sammanhang, som i att byta jobb tex. Klarade vi att bli och förbli nyktra, så klarar vi vad som helst typ 💪🏻👌🏻✌🏻👍🏻👏🏻

Kram 🐘

@TappadIgen Ja, de där minnena är luriga. Jag brukar tex tänka att minnet av nybakade kanelbullar är snäppet bättre än kanelbullarna är i verkligheten - om jag vill avstå alltså. Fast just kanelbullar var ett dåligt exempel, för det är ju himmelskt gott 😍 Men andra matsaker, semlor tex. Hur gott är det egentligen? Det är ju trevligt att fika ihop med någon, men de flesta semlor smakar bara…. okej.

Och vi minns ju alla att vintrarna alltid var snöiga och somrarna strålande vackra när vi var små. Eller tvärtom. Jag har starka minnesbilder av regn, regn, regn typ året runt från min uppväxt i gbg 🤣 Plus att vi fyller i luckor som uppstått. Jag har på allvar konfronterats med vissa barndomsminnen som inte alls var sådana som jag minns dem. Jag har ”återberättat” minnena i min skalle tills det blev en sanning.

Och det är just därför man inte bör umgås med fina dryckesminnen. Man ska helst bara fösa dem åt sidan, som en ovälkommen gäst. Inte ställa dem på en piedestal. Just därför är jag lite anti alkoholromantiken generellt. Alla tjatar om uteserveringar. Hur ofta sker det att man sitter på en sådan? Och varför skulle det inte vara lika mysigt med iskaffe i glaset? Det är ju stunden, umgänget, ledigheten, solen som är grejen, inte alkoholen.

Kram 🐘

Tack Dearself! Läkarna har ingen förklaring i nuläget bara att det är något mycket ovanligt. Inget om vad han får för bestående skador. Han är under uppsikt så får han fler proppar måste man operera på ett sjukhus som ligger 20 mil härifrån. Sitter här ensam och det är ju delvis självvalt, för mina allra närmsta vänner finns inte längre av olika anledningar. I en sån här situation är det väldigt viktigt med rätt personer i min närhet. En gång för flera år sedan fick jag ett album med cd skivor av en mycket duktig japansk pianist. Musik att lyssna på när man är ledsen sa min son. Känns skönt att ha den musiken på. Fast jag inte sovit på många nätter längtar jag till morgonen så jag kan åka in till sjukhuset, men jag måste nog få någon sömnmedicin. Nu finns det ju betydligt större möjlighet för din son att få rätt hjälp och därmed inte längre samma behov av själmedicinering.

Kan du vända på frågan och skriva:
Är det värt att resa mig upp och be om hjälp som jag verkligen behöver för att kunna leva mitt dyrbara liv så gott jag förmår eftersom jag är viktig, värdefull och behövd?
Kram!

Ja, du kan hjälpa om hon är mottaglig. Det ligger väldigt ofta massa skuld och skam bakom. Inte sällan stolthet med. Att "falla" för etanol med sockerlösning är lätt. Hela samhället är ju uppbyggt på att det är pricken över i:et vid de flesta tillställningar så det är så svårt att vara den som inte fixar. Skammen det för med sig gör att man bara vill gömma sig. Så tänk på det när du pratar med din syster. Prata med henne så att hon känner stöd och kan bevara sin värdighet / stolthet om du förstår vad jag menar.

Det kan vara svårt att komma igenom den hårda fasad man byggt upp för sig själv och alla runtomkring. Värt att tänka på.

Hon har massor att vinna på att sluta. Sova bättre, minskad ångest (det är en ångestdrog) och ett inre lugn. Livet blir inte sämre utan. Läs under vidare livet ska du se. Säg till din syster att hon kan gå in och kika här under förändra. Det finns massor av historier och klokskap.

Sist men inte minst. Heja dig som tänker så om din syster. Min skickade länken till detta forum för 15 mån sedan. Jag har varit nykter sedan dess ❤

Du kan va amazing @annabell 🦆och tack fina @sattva 😍

Hm jag tvekar ibland inför mina småttiga redogörelser för diverse grejer- glassintag och annat för endast en mycket marginell intesseklubb. Men. Det är sällan större än så men heller inte mindre..
Idag har jag tex haft väldigt mysigt med att plantera om/fylla på jord i mina krukväxter och peta ner näringspinnar och det hade jag inte orkat och framförallt inte hittat nån mening i en onsdag för två år sen.
Härom dagen passerade jag mina ”gamla kvarter”. De kvarteren och den mörka hösten. Inga bra minnen för mig, jag tänker på mig själv som att jag grät högt på insidan men var så himla tyst. Som skriet fast osynligt? Jag var nog aldrig, sällan, glad bara av mig själv.
Jag känner en viss befrielse i att ha flyttat därifrån, har inte tänkt på det förrän just härom dagen. Jag tycker om mina nya kvarter mer, finns inget här som mörkar ner förutom att jag för väldigt många år sedan blev vittne till en allvarlig trafikolycka en korsning bort.
Jag kan inte låta bli att tänka på den varje gång jag passerar övergångsstället och jag tänker att det inte är något umbärande att få påminnas om att man är dödlig.
Det låter som en dyster dag men nej inte! Roliga möten, massa post-it-lappar på mitt skrivbord- en LÖPRUNDA post förkylning. Sushi och Alla mot alla och vinröda lackade ljus (nyhet för mig). Funderar på om det är yta eller existensialism eller lite av båda.
Godnatt kompisar! ❤️

Hej,
Att springa kan ju vara väldigt bra både för kroppen och psyket. Och KBT kan säkert också ge dig verktyg att hantera ångest. Och så kan man ju tänka att vi är programmerade att oroa oss eftersom vi människor tidigare levde som jägare och samlare och var tvungna att förutse och undvika faror för att överleva. Så vi får vara snälla mot våra hjärnor och tänka ok, nu är jag stressad och orolig- typiskt homosapiens... 😊

Hej Axianne,
Du skriver så klarsynt och klokt om din situation. Jag tror på dig, att denna gången har du hittat rätt i tänket för att fortsätta vara nykter. Och jag är helt på din linje med babysteps, tillåt dig själv att njuta av godis, man behöver inte förändra allt på en gång. Sen vartefter upplevde jag att det ena nyttiga valet födde det andra. När alkoholen försvann kändes det vartefter skönt att minska på andra onyttigheter. Och ju nyttigare jag äter desto mer avlägset känns det att jag skulle dricka alkohol. Men som sagt, var sak har sin tid, och det är inte bråttom. Istället för träning, gillar du kanske att promenera? Att bara gå långsamt i en skog eller park är väldigt välgörande tycker jag. Eller raskt om man behöver bli av med negativa känslor. Styrka till dig!

Min syster är alkoholist vilket vi I familjen precis fått reda på. Hennes liv har kollapsat helt och hon riskerar att förlora sin sambo och barn.
Kan vi hjälpa henne? Tycker att överallt man läser står det att dem själv måste inse och ta hjälp.
Ska man bara stå bredvid och se på när någons liv förstörs?

Känns som vi famlar I mörker och inte vet hur vi ska gå tillväga och bemöta detta.

Alla tips tas tacksamt emot.
Dels hur vi ska bemöta henne och dels var vi kan vända oss för hjälp till henne och även till oss så vi kan förstå mer.

Jag har inget svar att ge dig, mer än att du nog har svaret själv? Jag tror det är svårt att bryta all tillförsel av stimulans - samtidigt. Jag tror- eller till och med vet- att fysisk aktivitet gör ganska mycket för sinnesro och lugn-hormoner. Inte säkert du vill springa en mil på gymmets löpband. Men promenader (ombytt- och snabba), kanske träna via youtube (yoga/stretch) kan vara lagom och min erfarenhet är att fysisk utmaning sänker sötsug. Det är som om kroppen ”vill” nyttigare när en tar hand om den lite snällt. Kram!

@Se klart @Andrahalvlek @Ase Tack för era kommentarer!

Det är väl så som jag tänkte att det kanske inte är någon som låter sig kategoriseras så enkelt. De kategorier jag har fått fram kan säga något om hur vi är som grupper, men när man tittar på en enskild individ så kan det vara svårt att hitta dess exakta plats. Litegrann som Heisenbergs osäkerhetsprincip, även om inte det heller är en perfekt analogi.

Angående meditation. Jo, jag mediterade innan jag slutade att dricka men inte lika systematiskt som nu och för mig har det gjort en så stor skillnad. Jag har t.ex. förmodligen världsrekord i att vara ouppmärksam, fortfarande nu när jag mediterar men det har blivit bättre. Förra hösten hade jag en sten i skon som satt på ett ställe. Jag skulle ta ut den men glömde bort det och gick någonstans närmare 20000 steg med stenen i skon och när jag kom hem tog jag äntligen ut stenen och hade en blodfylld blåsa under foten där stenen var. När jag tänkte tillbaka så kunde jag nu minnas hur det hade gjort ont hela tiden, men inte tänkt på det. När jag bodde utomrikes och körde till jobbet så märkte jag först när jag parkerade hur jag svettades så att det droppade. Jag hade kört med värmen på full blås en varm eftermiddag hela vägen hem. Jag satt i badkaret och läste en bok och måste ha stött till proppen så att den lossade. Jag var inne i boken och blev uppmärksam först på vad som hänt när det sista sorlande ljudet av det sista vattnet åkte ut från badkaret. Först då märkte jag hur kall jag var om huden och hur tung min kropp kändes nu när vattnet inte längre bar mig.

Av den anledningen är det kanske inte så märkligt att jag inte har tänkt på den här fysiska förnimmelsen av belöningssystemet som är igång förrän nu. Jag vet ju fortfarande inte exakt vad det är. Det är ju inte välbefinnandet i sig alltså utan den fysiska känslan. Sen kan jag inte vara 100% säker heller på att det verkligen var så jag kände av alkohol, då det bara är ett minne, och jag är nyfiken, men inte tillräckligt nyfiken för att utföra experimentet.

Nu är du igenom @sattva och ibland är känslan ”inför” värre än själva görandet och varandet. Förstår att er hund och minnena behöver tid och omsorg. Extra varm kram denna mittemellan mitt i veckan kväll. 🌸💕

@gros19 men vad fruktansvärt !
Önskar jag kunde göra nåt för dig !
Hoppas hoppas det släpper ! Har läkarna nån förklaring ?
Jag känner så med dig ! Stor varm kram !

@gros19 men vad fruktansvärt !
Önskar jag kunde göra nåt för dig !
Hoppas hoppas det släpper ! Har läkarna nån förklaring ?
Jag känner så med dig ! Stor varm kram !

Tack för alla peppningar och fina kommentarer! Ni är så vänliga och omtänksamma, allihop! Jag önskar jag hade hittat den här sajten tidigare, då hade det förmodligen varit lättare att hålla näsan ovanför ytan, men jag är glad att vara här nu. Jag har inte hunnit med att läsa så många andras trådar, men det kommer säkerligen när jag acklimatiserat mig.

Jag kom på när jag loggade in här igen att jag är lite kluven avseende hur engagerad jag ska vara i detta forum när jag skriver. Saken är den att de senaste dagarna när jag skrivit av mig och grävt i min livshistoria, så har jag samtidigt tänkt på alkohol _mycket_ mer än jag gjort sedan jag slutade dricka. Det är ju inte så konstigt eftersom allt här i forumet är fokuserat på alkoholproblematik och nykterhet, men jag måste balansera behovet av att få dela med mig, med att också väga upp riskerna när jag gräver upp och berör alla de känsliga saker jag ju faktiskt druckit för att glömma.
Vi får se hur jag gör med detta.

Jag har i alla fall haft en bra dag och just nu finns ingen anledning att rapportera in något alkoholsug eftersom det inte funnits på många veckor. Däremot har det dykt upp ett annat sug som börjar störa min sinnesro.

Jag har ökat min godiskonsumtion ganska rejält sedan jag slutade med alkohol. Sockerdjävulen (eller snarare kolhydratsdjävulen) är näst efter alkoholsatan min största fiende. Tanten har grävt djupt i både kakburkar och godispåsar på senare tid och om man brukar tappa kilon när man slutar dricka, så lär jag inte göra det eftersom jag i stället ökat mitt sötsaksintag alldeles för mycket.

Så just nu ser jag längtan efter godis, kakor, bullar, snacks och onyttig, flottig snabbmat som ett växande problem och fasen vad jag känner igen detta från när jag var på behandlingshem. Kiosken där hade strålande tider när vi från rehab drällde in i flock och länsade hyllorna. Det var bara cigarettrökarna som höll sig i skinnet bland godsakerna, men i stället verkade blossa dubbelt upp mot innan. Är det inte det ena, är det lätt att det blir det andra?

Jag har en önskan att hitta en sund livsstil nu, och det största steget är ju redan taget. Jag har avstått från alkohol och har för avsikt att fortsätta med det. Men min kropp behöver nyttig och näringsrik kost, inte socker och transfetter. Och likförbannat är det ju de sämsta sakerna jag längtar efter. Jag är nästan som en alkis när tankarna börjar leka med att trycka i mig en 200 grams chokladkaka eller frossa i chips med dip, cashewnötter, pommes frites, wienerbröd och syltmunkar.

Så jag har försökt behärska mig något så när men jag vet så väl att min beroendehjärna hanterar snabba kolhydrater på samma sätt som alkohol. Jag lämnar inget kvar. Allt ska ätas upp och det finns inte en chans att jag sparar lite av godispåsen till senare. Det blir inte bra. Jag vill inte ha det så, men kan ju inte avgifta mig helt från både socker och alkohol samtidigt? Då är det nog raka vägen tillbaks in i ett återfall, säger jag med bred erfarenhet av den typen av återfallstriggers.

Men vad gör man i stället? Det finns inte så många stimulantia att tillgå för mig längre. Alkohol går bort. Rökning har aldrig varit min grej. Knark är självklart uteslutet (jag har aldrig provat ens att röka på) och sex är ju rätt borta från kartan eftersom jag hatar min övervikt och dessutom inte haft någon nära relation på åratal. Jag brukade träna överdrivet mycket förr i tiden, och det sägs ju ge en kick, men jag hatade varenda sekund eftersom jag enbart späkte mig i löpspåret, simhallen eller på gymmet för att kunna hålla vikten, inte för att må bra.

De senaste tre dagarna har jag ändå kört en viss nedtrappning på godisfronten och jag har faktiskt upplevt en liten gnutta fysiskt välmående när jag ätit nyttigt och undvikit socker. Jag tar små babysteg och vill inte plåga mig för hårt. Om det visar sig att min beroendehjärna absolut måste ha en Snickers i kväll, då tänker jag ge vika. Hellre det än att trilla dit på något annat som är mycket farligare än socker ...

Kram på er!

Fy så jobbigt, men finns det inte AA via Skype eller liknande?

Nej Dearself det är inte för personligt. Min son har diagnoserna störningar i autismspectrat och ADD och nu är han ju också röstpåverkad. Boendet är för sk dubbeldiagnoser missbruk/psykisk störning

Men något riktigt förfärligt har hänt mardrömmen är inte över. Vi skickades hem från psykakuten och han var hemma ytterliggare drygt ett dygn då jag kände det här är inte ok. Visste jag innan men tvivlar på mig själv när han blev hemskickad.

Han är nu inlagd på neurologen, det är något fel på hjärtat som gjort att blodproppar skickas till hjärnan. Han kan röra sig, tala, men förstår inte vad man säger och han ser inte. Det är så fruktansvärt otäckt. Han hörde vi var hos honom och sa konstigt jag hör er men jag ser er inte. Det är så förfärligt så jag tror jag drömmer. Något sånt här skulle jag aldrig kunna tånk mig, men jag lever mitt i min mardröm.

@Annja
Grattis till många (50) alkoholfria dagar! Det är superbra gjort tycker jag 👍
Jag kommer väl traskande en bit bakom dig ... 🤗

Jag fixar inte att följa trådarna eller skriva så mycket här men 50 alkoholfria dagar har jag fixat utan större problem iaf👌
Heja mig och heja alla ni kämpar därute 🥰

Tack för ditt svar!
Hör att även din helg varit tuff :(
Hatar verkligen psykakuten . Man får vänta så länge och vet dessutom aldrig om man får hjälp el bara blir hemskickad efter många timmars väntan .
Hoppas ni fick hjälp och att han låter bli drogerna så han kan få fortsatt medicinering !
Förstår är en dina känslor . Det svänger så . Ibland vill man bara släppa allt o låta dem klara sig själva för att i nästa sekund vara beredd att göra allt .
Här är det lugnt för stunden men jag kan aldrig koppla av för det kan vända fort.
Dock har det blivit lite ändrade förutsättningar då min son fått 2 diagnoser . Den ena ger rätt till medicin och den andra rätt till hjälp från samhället . Vill inte skriva för mkt men jag hoppas det kan bli en vändning . Har inget med intellektet att göra men jag förstår mer hans svårigheter och val av att självmedicinerar nu och jag tror det blir som en förklaring till hans beteenden för honom själv .
Vet att du nämt att din son har diagnoser .
Funderar lite på ” boendet ” du säger att din son har . Har det med dem att göra ?
Svara om du vill . Förstår om det blir för ” personligt ”.
Kram och hoppas läget är bättre hos er !

Tack för ditt svar!
Hör att även din helg varit tuff :(
Hatar verkligen psykakuten . Man får vänta så länge och vet dessutom aldrig om man får hjälp el bara blir hemskickad efter många timmars väntan .
Hoppas ni fick hjälp och att han låter bli drogerna så han kan få fortsatt medicinering !
Förstår är en dina känslor . Det svänger så . Ibland vill man bara släppa allt o låta dem klara sig själva för att i nästa sekund vara beredd att göra allt .
Här är det lugnt för stunden men jag kan aldrig koppla av för det kan vända fort.
Dock har det blivit lite ändrade förutsättningar då min son fått 2 diagnoser . Den ena ger rätt till medicin och den andra rätt till hjälp från samhället . Vill inte skriva för mkt men jag hoppas det kan bli en vändning . Har inget med intellektet att göra men jag förstår mer hans svårigheter och val av att självmedicinerar nu och jag tror det blir som en förklaring till hans beteenden för honom själv .
Vet att du nämt att din son har diagnoser .
Funderar lite på ” boendet ” du säger att din son har . Har det med dem att göra ?
Svara om du vill . Förstår om det blir för ” personligt ”.
Kram och hoppas läget är bättre hos er !

Har skrivit här förut och haft problem många år. Förra helgen skrev jag ett brev till min fru att (efter vårt senaste snack för 1 år sen kring detta) att inget förbättrats. Jag har bara blivit bättre på att smyga, på att anstränga mig och visa mina bakis dagar att jag kan jobba och slita hemma och på jobbet för att intyga. Enda resultatet är att jag är mer sliten än nånsin och vem vet vilka inre fysiska problem jag fått i kroppen. Nu har det kommit till en punkt när jag inte orkar parera allt längre. Därav mitt brev och vårt snack. Sen åkte hon iväg en vecka med jobbet. Vilket har inneburit konstant kvällsfylla och hemsk bakfylla på jobbet. Jag klarade inte att vara ensam hemma helt enkelt. Har under 5 års tid bedyrat för min läkare att jag i princip är nykterist, då jag har dåliga blod och levervärden så de utreder och behandlar andra sjukdomar. Min läkare umgås och är vän till min familj, bor på liten ort så alla känner alla. Vilket gjort det jobbigt att erkänna. Ringde kry igår i hopp om att få medicin utskriven som gör att jag inte ger mig själv möjligheten att dricka. Satt med telefonen i handen i 2 timmar å vänta, betalade, för att under dålig uppkoppling höra att jag måste ta det med min husdoktor. Efter lite diskussioner sa jag att det inte kommer ske och avslutade ”hjälpen”. Skönt att inte va själv med barnen imorn utan få hem henne som ett stöd och pepp. Hur söker jag hjälp annars? Jag jobbar mycket och bor i glesbygd så finns inte AA hur som helst ja kan fara på. Är det värt att krypa till korset för min läkare att be om läkemedel efter allt?

Jag tror ju att det du beskriver är ett exempel på hur livet är. Ups and downs litegrann. Ibland mer än annars. AH skriver om D-vitamin och det har jag också erfarenhet av att det kan behövas.
Jag tänker på några saker när du skriver att det känns som att du tänker att mycket beror på dig. Din sambo kanske är lite nere nu också. Det kan ju bero på hennes mående och inte ha med dig att göra alls egentligen. Min sambo har årstidsbunden nedstämdhet, jag brukar säga när det är dags för hen att äta D-vitamin. Det är lite jobbigt när båda är i det läget. Jag tänkte lite att du hamnade i lite samma läge med din bror. Att du tog det lite personligt när han sa att han inte ville följa med och träna. Nu kanske han hade druckit också, men jag tänker att syskonrelationer är lite extra knepiga ibland, det finns så mycket från förr. Men om man ser det lite utifrån hur det skulle kunna se ut så finns det en lyckad person med fru och barn som dessutom tränar. Å så finns brorsan som kanske jämför sig och är lite ledsen, känner sig liten i sitt förhållande till exet och kanske även till dig. Jag har ju ingen aning om det är så, så ta det med en nypa salt, men det kan finnas så många anledningar till att han avvisade dig som i själva verket har med honom att göra.
Jag tänker att vi alla måste få tyst på den där rösten som talar om att vi inte riktigt duger som vi är. Bryta tankemönstren, träna, meditera. Det går ju över, men det är sjukt jobbigt att vara där när det börjar mala på det där sättet som du beskriver. Vänd blicken utåt säger de i aa har jag för mig. Gör gott för andra.
Hoppas du inte tar illa upp, jag famlar lite som du just nu i mitt mående. Är inte riktigt van med svackor på det här sättet och det är inte så lätt att tillämpa det man kan praktiskt, men jag tänker att det vänder.

Jag tror ju att det du beskriver är ett exempel på hur livet är. Ups and downs litegrann. Ibland mer än annars. AH skriver om D-vitamin och det har jag också erfarenhet av att det kan behövas.
Jag tänker på några saker när du skriver att det känns som att du tänker att mycket beror på dig. Din sambo kanske är lite nere nu också. Det kan ju bero på hennes mående och inte ha med dig att göra alls egentligen. Min sambo har årstidsbunden nedstämdhet, jag brukar säga när det är dags för hen att äta D-vitamin. Det är lite jobbigt när båda är i det läget. Jag tänkte lite att du hamnade i lite samma läge med din bror. Att du tog det lite personligt när han sa att han inte ville följa med och träna. Nu kanske han hade druckit också, men jag tänker att syskonrelationer är lite extra knepiga ibland, det finns så mycket från förr. Men om man ser det lite utifrån hur det skulle kunna se ut så finns det en lyckad person med fru och barn som dessutom tränar. Å så finns brorsan som kanske jämför sig och är lite ledsen, känner sig liten i sitt förhållande till exet och kanske även till dig. Jag har ju ingen aning om det är så, så ta det med en nypa salt, men det kan finnas så många anledningar till att han avvisade dig som i själva verket har med honom att göra.
Jag tänker att vi alla måste få tyst på den där rösten som talar om att vi inte riktigt duger som vi är. Bryta tankemönstren, träna, meditera. Det går ju över, men det är sjukt jobbigt att vara där när det börjar mala på det där sättet som du beskriver. Vänd blicken utåt säger de i aa har jag för mig. Gör gott för andra.
Hoppas du inte tar illa upp, jag famlar lite som du just nu i mitt mående. Är inte riktigt van med svackor på det här sättet och det är inte så lätt att tillämpa det man kan praktiskt, men jag tänker att det vänder.

Jag tror ju att det du beskriver är ett exempel på hur livet är. Ups and downs litegrann. Ibland mer än annars. AH skriver om D-vitamin och det har jag också erfarenhet av att det kan behövas.
Jag tänker på några saker när du skriver att det känns som att du tänker att mycket beror på dig. Din sambo kanske är lite nere nu också. Det kan ju bero på hennes mående och inte ha med dig att göra alls egentligen. Min sambo har årstidsbunden nedstämdhet, jag brukar säga när det är dags för hen att äta D-vitamin. Det är lite jobbigt när båda är i det läget. Jag tänkte lite att du hamnade i lite samma läge med din bror. Att du tog det lite personligt när han sa att han inte ville följa med och träna. Nu kanske han hade druckit också, men jag tänker att syskonrelationer är lite extra knepiga ibland, det finns så mycket från förr. Men om man ser det lite utifrån hur det skulle kunna se ut så finns det en lyckad person med fru och barn som dessutom tränar. Å så finns brorsan som kanske jämför sig och är lite ledsen, känner sig liten i sitt förhållande till exet och kanske även till dig. Jag har ju ingen aning om det är så, så ta det med en nypa salt, men det kan finnas så många anledningar till att han avvisade dig som i själva verket har med honom att göra.
Jag tänker att vi alla måste få tyst på den där rösten som talar om att vi inte riktigt duger som vi är. Bryta tankemönstren, träna, meditera. Det går ju över, men det är sjukt jobbigt att vara där när det börjar mala på det där sättet som du beskriver. Vänd blicken utåt säger de i aa har jag för mig. Gör gott för andra.
Hoppas du inte tar illa upp, jag famlar lite som du just nu i mitt mående. Är inte riktigt van med svackor på det här sättet och det är inte så lätt att tillämpa det man kan praktiskt, men jag tänker att det vänder.

Ja, sorgen måste få finnas och det är kanske inte så konstigt om vi även blir trötta av sorg.
Styrka till dig! 💕

Tror att det finns några stycken som har skrivit hör tidigare. Ställ frågan i förändra-forumet, så får du kanske svar. Efter att ha läst härinne tror jag inte att det är så enkelt som att byta ätande mot drickande. Jag tror det händer nåt med näringsupptaget som kanske gör det lättare att hamna i ett beroende. En kombination kanske.

Det går, många har lyckats. Kämpar själv med att få ordning på drickandet. Men många behöver hjälp, det kan vara svårt ensam. Testa AA? Testa vården (antabus med mera). Bra första steg att skriva här i alla fall.

Dagar och veckor går men tröttheten består. Lite så skulle jag kunna sammanfatta senaste tiden. 👀
Sedan jag plötsligt stod där (igen) med en öl i handen i slutet av juli har det ju gått ett tag och jag hade så hoppats att jag skulle vara piggare och må så mycket bättre vid det här laget. Ibland blir jag orolig för att det skall vara något allvarligt så som var fallet när hade mitt första längre uppehåll sommaren 2020 när tröttheten inte gav sig. När jag rannsakar mig lite inser jag dock att den tröttheten var annorlunda, helt förlamande. Jag klarar trots allt av att på ett hyfsat sätt sköta heltidsjobb, gård och djur även om det är så mycket mer jag önskade att jag hade ork att göra.

Någon gång då och då dyker tanken upp att om det nu inte blir bättre än så här så kanske det är lika bra att dricka, vad har jag att förlora. Lika fort som denna tanke kommer försvinner den när jag påminner mig om den helt avskyvärda abstinens jag fick i juni. Jag vilar fortfarande tryggt i beslutet om 12 helt vita månader, dit skall jag banne mig ta mig trött eller inte. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju, nog skall jag också bli piggare och få mer ork med tiden 😊 Om inte så har jag i alla fall sluppit ångest, skakningar som inte går att kontrollera, illamående och yrsel

Har ju inte varit här inne på länge så jag skall ta och läsa i kapp mig lite. Hoppas så att det går bra för er alla och att ni mår bra, gamla såväl som nya på forumet 🧡

Varmt välkommen hit, Wskwwmamman!

Du har redan fått ett fint svar här, vill också titta in och hälsa välkommen. Du berättar om din mamma där det eskalerat igen med alkoholen och hennes beteende i samband med att hon dricker påverkar alla runt omkring mycket negativt. Du känner dig arg och frustrerad över att hon inte tar något ansvar och verkar skjuta detta ifrån sig när hon är nykter. Tufft verkligen och inte så konstigt att en kan reagera starkt själv i en sådan situation, alltså som att skrika och vråla, även om det just då kanske inte är konstruktivt så låter det som något som skulle hända vem som helst i en liknande situation.
Ni runt omkring henne har försökt allt i omgångar, pratat, hällt ut alkohol, satt gränser mm och kan tänka mig att du och ni andra är dränerade på energi, kraft och ork. Nu försöker du söka stöd och lösa detta från ett annat perspektiv genom att du vänder dig hit och efterfrågar tips, bra gjort.

Tänker också att sådant som du gjort, att inte svara på fylle –sms, börjat fundera på gränser när det gäller barnen, när träffas när inte, är sådant flera i liknande situationer är hjälpta av. Ibland kan det vara skönt att prata med någon för att tydliggöra och lära sig se vad en redan gjort, kan göra mer av, vilka gränser en kan sätta och hur en kan börja ta bättre hand om sig själv.

Hur ser ditt stöd ut idag? Det kan finnas anhörigstöd i kommunen, via VC och du kan ringa Alkohollinjen och få stöd som anhörig, 020-84 44 48. Bara en tanke, kanske sådant du redan känner till.
Ibland är det också just det du gör lite av om jag förstår dig rätt, att du ger det en paus. Det finns ingen hjälp som kan hjälpa någon som inte vill ta emot den.

Fortsätt skriva och läsa här, ibland behöver en skriva flera gånger för att en tråd ska få mera fart!
Igen Varmt välkommen!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hå hå hå…. Inte vän med det nya forumet. Galet att inte kunna redigera och trist att inte kunna gilla. Det kan bli lite hursomhelst… Annars är allt bra! / mt

Åååh❣️StortGrattis kära MM❣️
Fem år, fantastiskt! Glad att jag lyckades se din hälsning, är sällan härinne numera. Tänker emellanåt på dig, alltid med värme och en förhoppning om att du lever ett gott liv🍁
Allt det bästa är min önskan från mej till dej 🧡 / mt

Åååh❣️ Stort Grattis kära MM ❣️
Så glad att jag lyckades fånga in ditt 5-års-inlägg, är sällan härinne numera. Tänker på dig nu och då, alltid med en förhoppning om att du lever ett bra liv. Härligt att få din hälsning. Allt det bästa är min önskan från mej till dej💕 / mt

@Kennie jag har svårt att med yoga
Jag ha börjat springa .
Och köra övningar hemma.
Jag önskar så att jag ej slapp att oroar mig hela tiden
Gå hos en kbt terapeut

Hej Isac,
Jag hoppas du är ok. Jag vill säga till dig att du inte måste må så här, det går att sluta dricka även om du inte tror det. Ge det en chans, hör av dig till vården och ta hjälp! Styrka till dig!

Ångesten och deppigheten släpper inte. Vi har flyttat och jag älskar nya huset men jag kan inte vara glad. Är bara sjukt orolig för allt. Ekonomin som är i botten. Någonstans har jag packat ner sonens mediciner men jag vet inte vart så jag har bara lite kvar. Jag måste hitta dem idag. Stress och stress. Sonen är sjuk och är hemma. Det var ångest ett tag då jag trodde han skulle få lunginflammation. Jag har svårt att tänka positivt just nu. Jag vet att jag borde men känner bara ångest och stress!

Länge sen nu, hoppas allt är bra med dig ❤️

Kram 🐘