Jobbigt dilemma. Smygdrickande, ja jag var ju expert på det. Förstår att det är jobbigt att ha en hemlighet, som ni delar men på olika sätt. Tänker att det kanske är bra att du avvaktar ändå och ser om det händer nåt mer. Jag tror ärligt att mitt drickande hade blivit en fullständig katastrof om jag hade tyckt att det var ok att dricka öppet inför min familj. Samtidigt kan du inte hamna i räkna-leta etc träsket. Tar du upp det riskerar du att han väljer och då väljer att dricka ibland. Att han ”tvingar” dig att okeja drickande kanske. Tar du inte upp det behöverdu kanske bestämma hur du ska förhålla dig då att det inte blir jobbigt.
Tror det är klokt att avvakta precis som du skriver. Och att ha en plan om det behövs.

Tillägg:
Nu börjar även flera av mina vänner att höra av sig om vi ska gå ut (dvs som förr). Jag går gärna ut men nu är jag inte intresserad av bli berusad, full och krogen lockar inte riktigt
Jag har insett att jag behövde lite nya vänner att göra andra saker med. Kom på en liten idé ⚡ Någon här som bor i 08-området som vill ses och hitta på något kul. Kanske börja med promenix? Då kan vi även dela erfarenheter. Har ingen sådan person i min närhet.
Då var jag klar 😊

@Backen123 Ja insåg att ja var beroende o varit utan socker i 7 mån nu. Det är definitivt en beroende-sjukdom. Inte alla tror det men så är det. Den drabbar inte omgivningen så hårt som alkoholberoende o ger kanske inte samma skador på lever osv men annars är det samma skit.

Men ha tror banne mig medberoende är nästan lika svårt att bli fri från . Men vi ska åt samma håll, Backen ! ❤
Mot ett friare o bättre liv där vi känner oss nöjda med oss o livet. Kan känna glädje o lycka o sinnesro

Hej alla 🌺
Nu har jag varit nykter över tre månader. När jag började min resa var tanken att dra ner på alkohol men fick det kloka rådet att helt avstå, minst en månad.
Sommaren har gått över förväntan. Så klart var det jobbigt i början. Mycket som hände i kropp och knopp.
Jag har verkligen gjort min mentala läxa under denna tid. Har medvetet levt ungefär samma liv som innan med middagar ute, några besök på krogen osv. Har aldrig känt det där toksuget där. Det är mer när kvällen kommer och jag sitter i soffan och tittar på tv. Nu går även det bra (trevligt att komma ihåg vad man tittat på kvällen innan).
Nu när mitt mål är uppfyllt känner jag lite, jamen nu får jag ju dricka (inte som förr då men vid valda tillfällen). Men jag gör det inre. Ex blev jag utbjuden igår på ett lugnt fint ställe vid havet, jag tog ett par alkoholfria öl. Känner knappt igen mitt nya jag 🤣
Lite svårt att formulera mig men jag är jättenervös för att ta det där första glaset. Inte för att jag är rädd att trilla dit igen (även om det faktiskt kan hända). Det är mer så att helt plötsligt bestämmer JAG över alkoholen, inte tvärtom. Vilket är ovant efter år av slentriandrickande.
Sorry för lite rörig tråd men någon som känner igen sig?

Glad nykter lördag 🥳❤

Processen är igång och flera utav oss känner igen känslan när den startat. Mitt tips, fantisera om hur du vill leva, hur du skulle leva utan din man med bara dina barn, utan oro och stress. Jag har lämnat för snart 1 år sedan, jobbigt som bara den, dock inga gemensamma barn. Jag har i omgångar längtat efter oss, hur bra det var den dagen för 5 år sedan när vi träffades, men så påminns jag och då går det över, vill aldrig vara i det där igen. Att gå om ingen förbättring sker, tar tid, låt det ta tid. Ta hand om dig ❤

Ok, jag läste nog för snabbt där och tänkte den beroendesjukes botten, nä vi medberoende ska snabbt som attans ta hand om oss så vi inte slänger bort vårt liv på oro, ångest, rädsla och hopp varvat jämnt. Det sägs att anhöriga mår sämre en den beroendesjuke, tror inte man kan säga så rakt av men det sätter sina spår och vill den beroendesjuke tillfriskna så finns det stöd och vi ska kämpa och peppa, fast det är riktigt svårt när tilliten är borta . Vi kommer ut på andra sidan Morgonsol med erfarenheter jag har kunnat vara utan men kanske en resa mot ett sannare jag ❤

Nu är han igång igen. Lovade mig 6 månaders nykterhet förutom en kväll (igår). Dricker idag med.
Känns inte bra mellan oss, jag har liksom tagit distans, ser på honom med andra glasögon nu. Vet inte om jag någonsin kommer att se honom som den jag såg förut.
Han är en sån himla bra och lugn pappa, men vi ser olika på det här med alkoholen.
Jag är bara så rädd för att barnen ska vara hos honom varannan vecka.
Rädd för att ta kontakt med socialtjänsten eftersom jag i mitt yrke känner dem, blir så sårbart att möta dem privat.
Vill inte flytta, inte bo kvar.
Vill verkligen inte ha sex med honom, jag känner ingen trygghet och tillit.
Det är ett stort problem för honom.
Känner skuld i att han dricker för att han inte får det han behöver av mig men samtidigt en stolthet i att jag inte har ett gränslöst beteende mot mig själv. Att jag inte gör något som får mig att må dåligt. Och skulden är inte min, den är hans. Det är han som har druckit sig till problematiken.
Samtidigt känner jag att det han säger och förhandlar om, inte dricka om gan får ligga kanske inte är så mycket effort från min sida och skulle lösa problemet. Men det har ju inte fungerat förr så varför nu?
Jag vet inte längre vad jag vill.
Eller jo, jag vill känna mig trygg och komma ur stressreaktionen, vill inte gå på tå i mitt eget hus.
Vill ha tillbaka honom som han var. Jag måste ta makten över mitt liv, och låta honom ta makten över sitt.
Det är svårt, vi har som vuxit ihop, blivit till en enhet. Jag behöver honom för att komma ihåg vem jag är, minnas min historia.
Men det är vad det är och jag kan inte leva på det här sättet heller.

@Hallonpaj läste mer i din tråd nu o så klokt du skriver ❤ Hejar på dig. Du har bra insikter

@Sattva Det låter bra, Ha en go semester nu! 🤩

@Hallonpaj styrka till dig ❤ Mental besatthet av den beroende ingår för närstående . Skriv här !! Prata med de som förstår. När hans uppvaknande kommer vet han inte själv . Om det kommer 😔 Gå med i alanon om du inte är det. Ta hand om dig. Det är skitsvårt men det bästa du kan göra för dig o din beroende ❤ Är mina tips. Kram

@Backen123 Botten för mig var inte döden dock men att välja mellan att sabba mitt o dotterns liv eller ta tag i mitt eget. Ja kände att hon o ja kommer få lida resten av våra liv . O mitt liv hade blivit ohanterligt..det funkade inte längre att göra som ja tidigare gjort.. Ja är ju ensamstående med då pappan är död så har ingen pappa att lägga ansvaret på

@Torn Grejen är ju att jag inte klarar wtt han dricker framför mig. Inte för att jag skulle bli sugen, för det tror jsg inte. Utan förvatt jag skulle må dåligt av de där små skiftningarna som sker när någon dricker alkohol. Jag vill inte sitta på spänn och liksom vakta hur mycket han dricker etc. Det mår jag jättedåligt av.
Nej, jag avvaktar. Ser hur mycket det verkar vara. Kanske inte ens dyker upp nån mer flaska. Men går det åt andra hållet o det inte känns bra så får jag säga nåt.

Under flera år har jag då och då köpt en ny ...jag vet inte riktigt vad man ska kalla den...ingen kalender ingen dagbok inget kollegieblock men en bok med fint omslag och många tomma linjerade blad....en bok att fyllas med framgång. Det blev ingen framgång. Ny bok inköptes i tron om att framgång skulle komma denna gång men framgång kom inte. Framgång var/är för mig lika med att bli nykter...att gå ner i vikt...att börja träna. Många böcker köptes men framgången kom inte.

Vad har jag lärt mig av detta? Jo...jag kan köpa nya fina böcker, nya träningskläder osv...men det är inte där resan börjar....

Jag tror jag började med två egna trådar innan jag började skriva i denna tråd som jag skriver i nu "När kommer dag två". Har nu skrivit ca 1,5 år . Dag två har kommit några gånger tom dag 58 med antabusens hjälp. Ibland har jag funderat på att skriva under en annan rubrik...starta en annan tråd...men åter igen det är inte där resan börjar.

När man skrivit i en och samma tråd och även om man mentalt kommit längre så står man fortfarande och stampar på rutan...?? Noll?? Det känns som om man då...eller om vi tar bort man...och istället skriver jag...om jag då skriver att jag vill bli nykter...att jag börjar imorgon...varför skulle man tro på mig då?? Fast..måste andra tro på mig för att jag ska kunna tro på mig själv???

Så...det här livet kan jag inte fortsätta leva...för det är inget liv..att hela tiden behöva förhandla. Alkoholen blir dessutom ett hinder för massvis av saker...och den listan kan bli så lång! Den sätter inte endast hinder för saker som jag vill göra utan den spär på massa tråkiga känslor.

Min man och jag satt ner och diskuterade. Vi har bokat hotell natten mellan fredag och lördag i veckan som kommer. Ska på konsert på fredagskvällen. Vi diskuterade om att åka iväg måndag tom onsdag ner till Skåne. Jag sa att jag vill vara nykter nu men jag vet att det blir svårt när vi bor på hotell. Det triggar. Jag vill ha en bra sista vecka på semestern utan hela tiden känna denna förhandling. Så vi tänkte om...ev dagsutflykter som består av fika el lunch.

Så min planering är att ha till en början med en helvit augustimånad förutom fredag kväll. Det innebär inte att jag behöver dricka mig full men jag vet att det kommer bli tufft med hotell och konsert. Så om jag bestämmer mig för att då är det ok att dricka så behöver jag inte känna mig så misslyckad efteråt. Dessutom brukar jag dricka kontrollerat bland andra människor.

Jag tänker att dricka måttligt eller kontrollerat är inte ett alternativ för mig utan det är helvitt. Anledningen till att jag inte har sagt det tidigare här på forumet att jag önskar kunna vara helvit är att ...man kanske tänker...du fixar inte helvit...så då borde du kanske dricka måttligt.

Jag vågade egentligen inte skriva vad jag har skrivit nu...för det är ju inte så ofta som jag har visat att jag fixat det...men seriöst jag vill det här. Jag går sönder av oro...och dåligt liv annars...jag lever inte mitt liv...jag blir en spillra av mig själv...och jag vill inte att det ska bli så...jag vill verkligen blir fri.

kram:)

Fy så hemskt 😪 Nää. Det där var inte rättvist. Du gjorde säkert allt du orkade. Känner igen det med att få skit för att inte va ett bra stöd ! Leva med jourtjänst med sin särbo orkade ja av förståeliga själ inte med. Ja skulle finnas där varje minut på dygnets timmar istället för att han pratade med en tex beroende terapeut, gick till AA.. Det var hans taktik. Funkade den ? Nej.

Dom kan inte tänka längre än näsan räcker, dessvärre. Så länge hjärnan är kidnappad är det så. Min A höll på o tjafsade om allt i Vår relation för förflytta problemet antar ja. Som att de stora problemen låg i relationen. Det gjorde dom inte. Inte på den nivån han ville få det till åtminstone.

Hej forumbrorsan Berra! Jag har gått mycket som besökare på öppna AA-möten och där träffat många med 20-30 års nykterhet - de som Adde kallar ’Di gamle’ om jag minns rätt. De går på möten för att bevara sin nykterhet! En annan inte liten grupp, är de som trott sig stabila i sin nykterhet och tagit det första glaset… Det är som Adde skriver: alkoholen är listig, falsk och stark (i nyare översättning: listig, gåtfull och mäktig) och sjukdomen är kronisk och progressiv. De som fallit för tanken och prövat bekräftar också att man inte börjar om från noll, man startar där man slutade.
Jag som sen länge lever ’nykter i maten’ har lärt mig vikten av att träna hjärnan så att vi hålls i rätt tankespår. Det gör jag genom att skriva mycket, numera i andra forum, gå på möten och hålla kontakt med andra som vet vad som gäller vid beroendesjukdom.
Klokt av dig att skvallra om dina tankar här där vi är många som är bekanta med den listiga jäkel som viskar lockande i örat. Vi har överlistat den!
Stora kramen och ha en underbar, nykter semester🍃 / mt

@Sattva Jobbigt läge. Rent spontant tänker jag att ärligheten tillhör nykterheten och ljugandet och döljandet gör det inte. Hade det varit min fru så hade jag berättat att jag hittat gömman. Jag hade lagt fram det på ett avslappnat sätt och sagt att det är omtänksamt att tänka på mig, men att jag vill inte du döljer något för mig. Jag klarar att se när du dricker. Men snälla, passa dig jävligt mycket så du inte hamnar i skiten.

Det måste vara riktigt jobbigt att bära på den hemligheten om han forsätter att smygdricka. Och risken är ju väldigt stor att han bara kommer dricka mer och mer.
Men du gör ju naturligtvis det som känns bäst för dig själv. Tänk på en sak bara, det viktigaste är att du själv mår bra.

Kram 🤗

@Andrahalvlek Jo det skaver. Väljer ändå att sitta lugnt i båten tillsvidare för att se åt vilket håll det tar. Men gillar inte att inte ha det "rent" mellan oss. Får se som sagt hur det känns framöver!

Förstår hur du resonerar dock, och tror att det är jätteviktigt att som vuxen "göra om o göra rätt" sådant som går att läka från barndomen.

Tack, ska njuta av semestern!!!🤗🧚‍♀️Kram!

@Onkel F Skönt att du mår bra! Jag tror nog att AA kan vara ett bra alternativ. Fokusera på likheterna med andra, inte olikheterna. Prova lite olika grupper, om det finns hos dig. Prova om online-möten kan vara okej för dig, det räcker kanske att du blir påmind med jämna mellanrum. Sen ska man nog inte dissa någonting direkt, ge det fem gånger innan du tänker varken bu eller bä.

Kram 🐘

Spännande med nya jobbet! Jag lever fortfarande efter ”läsår” och för mig ger hösten en enorm känsla av nystart på allt möjligt. Mest träning och sundare leverne, men nu i höst börjar jag ju med andra arbetsuppgifter också. På måndag ska jag återerövra min plats PÅ jobbet. Nu är jag vaccinerad och redo. Känns lite märkligt, men allra mest skönt. Jag gillar mina rutiner, mår bra av det. Och jag uppskattar mitt hem mer om jag inte är hemma hela tiden.

Kram 🐘

@Charlie70 Håller med, det är väldigt knäppt men befriande. Igår skrattade jag åt en film så mycket att yngsta dottern sa åt mig att sluta. Då sa den äldsta ”Låt mamma skratta” ❤️

Spännande med tandblekning, det hade jag verkligen behövt också! Snuset gör verkligen tänderna snusbruna 😫

Kram 🐘

@Sattva Tänker också att han gör det av hänsyn till dig, men fy vad ”hemligheten” måste skava inom dig. Jag hade inte kunnat hålla mig. Jag hade ställt den drygt 1/4-fyllda flaskan mitt på diskbänken. Inväntat reaktionen och sen tagit diskussionen. Men det är jag det! Jag har ljugit tillräckligt i mina dagar. Ärlighet är mitt nya signum och jag vill att min omgivning är lika ärlig tillbaka. Är de obekväma med det så vill jag veta varför.

Att jag skulle reagera så starkt beror nog på att jag indirekt står upp för mig själv som ett litet barn. Jag hittade en massa gömmor i mitt barndomshem, men jag vågade aldrig konfrontera min pappa. Och det beklagar jag så oerhört mycket, att jag lät honom gömma flaskor överallt utan att det fick konsekvenser. Min mamma gömde också flaskor, för honom. Vidrigt jobbigt var det att leva i den miljön.

Ha nu en riktigt bra semester!

Kram 🐘

Det går bra nu! Drygt 5 månader nykter, de senaste 2 utan Antabus. Jag går fortfarande på återbesök på Beroendecentrum och det känns som ett bra stöd, men det lär ju inte fortsätta i all evighet. Frågan är hur jag skall göra efter detta? Jag hör till dem som mår bra av lite stöd "utifrån". Nykterheten känns stabil, men jag kan fortfarande sakna känslan av avslappning och lugn som kommer efter 1-2 glas vin, men jag väljer att förtränga sjaskigheten som kommer med glasen efter det. För de kommer, alltid. Allt annat är ett önsketänkande. Spela hela filmen, eller hur var det? Underskatta aldrig Jävelberg!
Kanske AA kan vara ett alternativ trots allt? Jag känner en viss ambivalens, jag trivdes inte där sist jag provade, men det är ju mer än ett år sedan. Det lär väl inte bara vara samma människor där nu? Som@Blenda skrev, det värsta som kan hända är att jag får dåligt kaffe och får sitta av lite tid med (andra) alkisar. :) Vi får se, det är ju andra här inne som har positiva erfarenheter.

Under tiden väljer jag att inte ta några återfall, och fortfarande:
En dag i taget! Aldrig ta första glaset!

@Se klart skrev:"Ikväll så pass att jag tog en cigarrett"
Jag har varit festsnusare och då snusade jag mycket.
När jag blev nykter så blev det ingen snus heller. På midsommar drack jag alkohol fri öl. De satte igång snus suget direkt, jag tog en snus. Men kände att suget efter mera öl kom plötsligt.
Efter de vågar jag inte ta någon snus till mina alkohol fria öl. Det triggar igång på ett
Olustigt sätt.
💕sländan

Botten sa en beroendebehandlare var döden, så det där med botten är svårt. Mitt ex har sjunkit djupt, fyllkört ofta, otrogen flera gånger mot sin exfru, åkte dit för rattfylla. Supit bort mig, sina barn, sitt jobb. Gått 3 mån behandling, AA, tog sömnmedel/antidepressivt en morgon och somnade vid ratten och bröt ryggen, återfall på återfall relation och matmissbruk, sen gick jag, det tog aldrig slut. Och nu fick jag höra att jag stöttade bara när det passade mig, men nä, jag var ingen psykolog utan nån som blev sviken och bedragen, men jag skulle bara skärpa mig för att det drog ner honom om jag var ledsen.

@TappadIgen Började lösa Melodikrysset mer kontinuerligt nu under våren. Tycker det är kul eftersom jag oftast kan lösa nästan hela krysset. Ibland tar jag hjälp av min man och ibland googlar jag. Tycker att googla är fusk om jag skulle skicka in mitt svar men nu vill jag dels kunna lösa hela krysset dels är jag nyfiken på tex vem är det som sjunger eller vem har skrivit texten därför blir det så. Min mamma löste alltid Melodikrysset. Under tiden städade hon och bakade sockerkaka. Det var alltid nybakad sockerkaka eller rulltårta till kaffet på lördagseftermiddagen då det blev helg hos oss. Mina föräldrar var ju lantbrukare. Men den där timman som Melodikrysset höll på var det liksom ingen idé att störa mamman. Det var som min pappa alltid sa "det var som en högmässa" för henne.

Kram

@Tröttiz Sen tror ja att för alla är det inte så att man når sin botten först o sen tar hjälp . Utan man inser när man tar hjälp att man behöver inse sin maktköshet. O långsamt kommer insikterna sen efter varann. Kan gå för långt för vissa att de är så sjuka att det är för sent för att tillfriskna. Ja tror faktiskt det. De har fått sina chanser tidigare. O då hade de orkat gå igenom allt som krävs för att tillfriskna. Men då tog de inte in allvaret eller var tillräckligt motiverade. Tror det var det som hände min älskade. Det är faktiskt orättvist vilka som blir friska o ej kan ja tycka. Ja märker nu i behandling att ja inte är i kontakt med mig själv. Det är svårt att veta eller förstå hur en frisk människa lever o vad ja ska göra för o bli frisk men ja har greppat det där halmstråt nu men ja anar att ja har många bottnar att gå ner i för o få tag i de insikter om mig ja behöver få för o bli hel.

@TappadIgen Det verkar va en rad av olika sammanträffanden som gör att man tillslut är mottaglig för hjälpen. O en del når aldrig botten, som @Tröttiz skrev. Som om det finns lager av bottnar men uppvaknandet kommer liksom inte. Motståndet är för starkt inombords. Min A hann dö innan han hann komma dithän .

Ja känner likvärdigt som du gör. Mitt uppvaknande om mitt Sockerberoende kom på slutet av min relation med A. Kanske pga min relation med honom. Vi speglade varann. Kan känna varför vaknade ja men inte han. Men ja rår ju inte för det. Å ja har haft mycket tankar om mitt beroende i en 10års period men inte nått botten. Så nu plötsligt vågade ja på riktigt ta tag i det. Men då har ja mentalt gått igenom tankar om mitt missbruk i 10 år, gått i terapi, försökt sluta o börjat igen. Slutat o börjat igen. Ja var mottaglig för en förändring. Så.ser ja det. O i o med allt mentalt jobbiga som kom ur relationen så tvingades ja till insikter ja flytt från annars. Ungefär så.

Hej
Slutade dricka, röka och snusa litet efter årsskiftet. Har fortfarande hemsk ångest fast det gått 7 månader.Finns det någon annan här i liknande situation? 35 års missbruk i mitt fall ligger bakom...

@Backen123 Vi är experter på att kräva av oss själva. Kunde orkat lite till. Om ja gjort si eller så. Att va hård mot sig är också ett självdestruktiv beteende..Det är inte rättvist av oss att behandla oss själva så. Dom har heller inte stöttat oss. Var fanns stödet vi hade behövt av dom? Du har gjort allt, det är ja säker på. Å lite mer stöttning av omgivning osv hade inte fått honom frisk..ENS EGNA VILJA, beslutsamhet o mod är vad som behövs för o gå vägen mot tillfrisknande. Kram ❤

@Varafrisk skrev:"Så lite som behövs egentligen för att känna glädje."

Visst är det märkligt när man inser det? Det är ju något som man egentligen vet, alltså att den kunskapen finns där i bakhuvudet på något sätt, men ändå förvånas man av det när man upptäcker det igen. Melodikrysset lyssnar jag för övrigt nästan alltid på och försöker lösa. Det har endast hänt en gång att jag har klarat det helt själv dock, till viss del beroende på att jag oftast inte ger mig på det helt själv men där brukar alltid vara en och annan som jag går bet på. Framförallt melodifestivalsfrågor från 00-talet då jag inte befann mig i Europa ens.

Annars upplever jag att du gör stora framsteg här fortfarande. Livet och en väg framåt är ju inte något man klurar ut på en dag och på många sätt måste man ju hela tiden räta upp kursen så att man är på rätt väg. Det kan bli en hel del finjusteringar över tid.

Det tycks som att du tar de råd du får på ett bra sätt och väljer att ta till dig de som verkar passa. Med anledning av det så kan jag väl passa på att säga emot Sisyfos och Torns råd då jag tycker att helnykterhet känns som att det vore det bästa för dig och att du egentligen inte borde fundera så mycket på vad som eventuellt skulle kunna ske längre fram. Sen är det ju inte enkelt heller, det vet jag ju och du avgör ju själv till slut vad som är bäst för dig.

@Lavendelblomman Grym du är! Håller med @Sisofys och många andra gamla rävar här - det gäller att skapa nya vanor. Köra upp nya stigar i hjärnan. Att slippa vara bakfull är så skönt!

@Sisyfos Det går verkligen att ha trevligt ändå!

@Lavendelblomman Reaktionerna blev inga alls! Jag ”annonserade” redan innan att jag hade träning på förmiddagen på lördagen och därför inte ville dricka och att jag skulle köra bil på kvällen. Var rätt enkelt denna gång.

Tränat på fm. Träningen är verkligen min livlina, mår så bra av den! Känner mig mer mentalt stark idag 💪🙂 haft lite ångest/oro ett par dagar…

Det blåser lite, snarare fläktar på toppen av berget, en liten by, ett litet torg. Ett gulligt hotell. De flesta prövningar som hört alkoholen till har blivit små dyningar.
Kaffetanten har ej heller känt ett uns röksug så det är bra!
Nu till stranden, kram.

Lyssnar på Melodikrysset. Man spelade Ewa Roos och Eva Rydbergs bidrag t Melodifestivalen i år. Man kan säga vad man vill om låten men hos mig väcker den lusten att dansa. Så jag bjöd upp min man t dans i köket på lördagsförmiddagen. Spiknykter. Har aldrig behövt alkohol för att dansa. Så lite som behövs egentligen för att känna glädje. Varför glömmer jag av det?? Jo för hjärnan är kidnappad av alkoholen. Behöver sådana här uppvaknanden!

Kram💃🏾🕺🏻🎶

@VaknaVacker Ja, jag är helt övertygad om att det är av hänsyn till mig o det är därför jag inte vill dra upp det. Om jag tar upp det finns risken att den diskussionen landar i att han vill kunna dricka på helgen, öppet. Eftersom han också är som jag i grunden (dvs alkoholist, problemdrickare, dricker för mycket etc etc), så funkar inte det. Det kommer bli mer o mer. Så då är det bättre såhär. Ska inte göra ett problem av något som inte är ett problem...

@Hallonpaj Känns bra! Det går trögt men tog tillfället i akt igår då ja ville gärna att han skulle bli glad

Ja du! Det är många som unnar sig på semestern. Kanske de redan har problem och är på väg in i värre missbruk rentav...

Din make kanske vill dricka lite ändå och av hänsyn till dig gömmer han flaskan? Skulle det kunna vara så?
Kram🤗

Håhåjaja… Den tredje spiknyktra semestern börjar ligga på sluttampen. Än är det tid kvar att bara slappa och ladda batterierna, och det är verkligen dags. Mycket av semestern hittills har gått åt till att packa ihop, sortera och organisera allt eget material jag hade på jobbet. Att byta jobb är litet som att flytta 😜 Och så har jag förberett mig inför nya jobbet. Annan inriktning än det jag sysslat med senaste åren innebär att plöja en hel del litteratur, samla och skapa nya material osv… Men liksom Rom inte byggdes på en dag, så byggs inte en hel undervisningsrepertoar på en sommar. Klar för stunden, men ljusår från att vara färdig. Nu lutar jag mig tillbaka och litar till processen. Men först vila. Utan sällskap av alkodjävulen. Kram till alla forumvänner!

@Liten tjej Tack för ditt inlägg och dina ord:)

Både läkare och kurator säger till mig att helvit är den väg jag bör välja eftersom jag har ett långt gånget beroendet. Och, jag håller med...jag tänker att helvit är vägen...iaf behöver jag få till en längre nykter period...för att kroppen ska få återhämta sig...varje organ...varje cell. Jag längtar verkligen efter ro i kroppen. Inte förhandla. Längtar efter det där som flera skriver om...att alkohol blir en icke fråga. Att kunna dricka måttligt skulle ju vara önskvärt men skulle jag kunna klara av det är frågan?? Skulle jag längta tills den dagen jag får dricka? Skulle jag kunna hålla mig till den mängd som jag har bestämt? Ja, det vet jag ju inte eftersom jag inte har försökt.

Jag skriver ju en del iaf i mina tråd. Har läst väldigt lite i andras trådar under den senaste tiden. Kanske skulle jag läsa lite mer i andras trådar. Hänga på när någon frågar om man vill hänga på att stötta varann.

Idag är det väldigt molnigt hos mig. Ska lyssna på Melodikrysset nu. Tycker om det. Kanske blir det en utflykt till något mysigt ställe att fika eller luncha på.

Ha en fin lördag alla:)

Märker att det går i perioder det här. Ser det egentligen som ett eget friskhetstecken att inte behöva forumet så mycket längre. Samtidigt följer jag ju inte er på samma sätt. Det hinner rinna mycket vatten under broarna här på några dagar bara. Tiden räcker inte till för mig att läsa ikapp.

Nu ville jag i alla fall gå in för att skriva om min tandblekning som sker nästa vecka. Lite grand känns den som en punkt för både rödvins- som snuskonsumtion. Nu investerar jag 4000kr i en laserbehandling. Då får man ju bannemej hålla sig ifrån sådant som missfärgar tänderna efteråt (tyvärr gäller det även kaffe och te...). Såg att Vakna Vacker funderade på om fler kunde känna kraftigt sug trots lång nykterhet. Mitt svar är att jag kan känna sug, inte kraftigt längre, men ett sug. Suget försvinner dock ganska snabbt och om jag skulle sniffa på ett glas rödvin skulle jag backa snarare än vilja dricka det. Tilltalar mig inte längre. Snuset samma sak men kanske lite kraftigare sug där. Har ju inte varit nikotinfri lika länge som alkoholfri. Jag har ofta tankar på (gäller både vin och snus) att man kanske skulle och det verkar ju gott och så vidare. Jag låter mig ha de tankarna. De är bara fantasier. Skulle det komma till kritan vill jag inte längre. Känner mig trygg med det.

Vet inte om jag har skrivit om mitt skratt tidigare? Andrahalvlek har gjort det i alla fall, det vet jag. Alltså jag skrattar så jag dööör nuförtiden. Sådant som jag tidigare drog lite på munnen åt skrattar jag så jag kiknar åt i dag. Som det var när jag var barn. Skrattet tar inte slut. Jag kan till och med skratta i opassande situationer utan att jag lyckas bärga mig. Knäppt men så befriande.
Kram!

@TappadIgen Det är ju det som är Navids styrka - att han är genuint intresserad av allas åsikter. Jag lyssnade tex på avsnittet med Aron Flam med god behållning. Och Cissi Wallin är nog lika illa omtyckt i vissa kretsar som Rickard Jomshof och Paolo Roberto är i andra kretsar tex. Cissi får skit för att hon är gäst i samma podd som Paolo Roberto, och Navid får skit från olika håll för att att han bjuder in både Paolo och Cissi. Jösses.

Allas åsikt är värda att lyssna på. Jag blir så trött på debattklimatet som innebär att om du tycker ”fel” så ska du övertalas att tycka ”rätt”. Och vill man inte låta sig övertalas så är enda sättet att blocka vederbörande, och med tiden befinner vi oss alla i våra egna ”åsiktsbubblor” där vi endast hänger med likasinnade. Det är okej att tycka olika, det till och med berikar att man tycker olika så länge man bemöter varandra med respekt och utan illvilja.

Kram 🐘

@Backen123
Man pratar om att beroende ska må botten för förändring. Jag kan tänka hur många bottnar en person kan ha. 😞 I ett fall är jag väldigt orolig då jag undrar vad det finns för till botten liksom. Kanske vissa inte når sin botten utan det slutar med döden på något sätt. 💔 Vidrig sjukdom.

Miss lyckad🌸
Vad gött. Det är en skön känsla det där! Det är en trygghet! Visste de från början? Har du pratat med dottern om hennes inlägg?💕

Hm, jag är ju lite knäpp. Hemlig av mig😂
Kram🤗

Torn🙂
Jo du. Alkoholkrokodilen får ont i rumpan kan jag ju tillstå😅
Finns det någon mer här som får starkt sug ibland, efter lite längre tids nykterhet? Ett år o sju månader för mig nu😍 Säkert högst individuellt som så mycket annat här i livet.

För mig är det inga problem med det, det får komma och gå. Jag vet att jag aldrig kan dricka. Så är det.
Ibland tänker jag tanken: Tänk om jag skulle... följs av: hört om någon som har de problem jag haft och är nöjd när bakiskänslan, tröttheten och huvudvärken är tillbaks? Näpp.
Sorry för dig kroko, du kan törsta ihjäl nu🤣

Kram🤗

@Liten tjej skrev:"Nu ska jag ta på mig träningskläderna och bege mig till skogs, så underbart"

Det där är ju den rätta medicinen för att kunna vara i nuet. För mig själv vet jag att jag fram tills för något år sen alltid tänkt att det där var en klyscha med att vara i nuet och att det inte betydde något egentligen, men nu vet jag bättre. Det är ju det bästa man kan göra för sig själv. Jag vet att det är supersvårt och jag är ju fortfarande inte närvarande i nuet hela tiden utan den största tiden är jag inte det. Det är ju bara något som man blir ett snäpp bättre på för varje dag när man övar på det och det är verkligen värt det.

@Liten tjej skrev:"jag försöker jobba med mig själv för att lära mig tänka rätt, funkar ibland och ibland inte."

Jag tror att det är så det är och alltid kommer att vara. Det gäller nog bara att ligga i och jobba med dig själv. Jag vet för mig har det varit jättesvårt för jag vet inte hur jag ska göra och vet inte om jag är på rätt väg, Men det känner man nog till slut ändå och vet man inte får man göra sitt bästa ändå.

@Andrahalvlek Det där med hur kritisk Navid ska vara mot sina gäster debatteras ju flitigt. För min del tycker jag att han har en bra balans. För det mesta är det ju gästen som får komma till tals men sen under en bit av podden så tar han alltid fram välformulerad och relevant kritik av gästen på ett så neutralt sätt också, tycker jag, att det inte alltid framgår om Navid själv håller med om kritiken eller om han själv kanske redan har ett svar på den. Men jag kan också förstå de som tycker att man ska ha fler kritiska frågor.

Jag uppskattar Navid för att jag har lyssnat på många som jag skulle se som meningsmotståndare och fortfarande gör, men som jag har fått en annan förståelse för på något vis. Ibland har han tråkiga gäster om tråkiga ämnen som inte berör mig alls och jag var så nära på att tro att detta skulle vara en av dem, men det här samtalet med Victor, som jag inte visste vem det var innan, är som att få en pungspark och en käftsmäll samtidigt.

Hej och tack för ditt inlägg @Sisyfos och jo jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver så du har läst in mig mycket bra😊 Jag tror absolut att jag är HSP, har jag tänkt i många år och min kära man är också säker på att jag är det. Räcker med att jag kliver in iett rum så känner jag av. Det är rätt så påfrestande men det vet ju redan du. Jag har dock inte läst på så mycket kring om det finns sätt som gör att man kan stänga av när det känns tungt, borde kanske göra det. Min smärta i kroppen kommer och går, har haft en bra period nu ett tag. Den tror jag kom som du skriver av för mycket stress. Min förra arbetsplats var inte bra för mig, väldigt mycket stress och jag var för snäll och blev såklart utnyttjad för det. Nu har jag inte det så längre tack och lov men den tiden har satt sina spår bla är jag extremt lättstressad och det är svårt att jobba bort. Jag har bitit ihop och kört på i på tok för många år och har precis som du tagit stryk av det.
Du frågade om min man behöver egentid, jo det gör han men har inte lika ont av om han inte får det. Vi har ett gemensamt intresse i film och serier, har en kväll i veckan som är spikad för sånt men helst fler. De kvällarna är samma sak som egentid för mig.
Ständigt vara påväg det är jag det, har väldigt svårt att bara vara i nuet. Det är så dumt så det är inte klokt och så oro på det, oro inför hur vissa saker ska bli och sen visar det sig att det inte var något alls att vara orolig över🙄 jag försöker jobba med mig själv för att lära mig tänka rätt, funkar ibland och ibland inte. Borde kanske ta kontakt med en psykolog men orkar inte riktigt det just nu. Har inga bra erfarenheter av det sen tidigare när jag träffade en pga stressen. Det kändes bara som ännu en uppgift uppe på allt annat och det gav mig ärligt ingenting och då var jag där 10 ggr.

Nu ska jag ta på mig träningskläderna och bege mig till skogs, så underbart🏃🏻‍♀️🌳🦌

Önskar dig en riktigt fin lördag💕

Semester!! Verkar bli ganska ostadigt väder, men drt är ok. Vi har sagt att vi sticker ut med båten ändå, det måste inte vara badväder. Så har vi en massa småfix här hemma att greja med. Och jag har en hel del planering med yogan inför hösten att göra också. Det har trillat in en hel del uppdrag på yogafronten. Jättekul o utmanande. Känner mig mer redo för det nu än jag gjorde i våras. Det finns en teori att för att få det man önskar behöver man ha samma energifrekvens som det man önskar. Det är ju inte så flummigt som det låter. Mer att man får mer av det man naturligt o utan kamp lägger fokus på, och mindre av det man liksom slåss för men inte är i harmoni med. Som att vara nykter på vita knogar. Det landar inte i en o man blir inte heller nykter. Eller att dricka fast man vill vara nykter, då agerar man ju bort ifrån den nyktra energin. Flummeliflum, men så sant!

Jag har upptäckt något som jag funderat lite på. Jag har ju undrat lite att min man också är nykter utan problem fast det var jag som ville bli nykter. Häromdagen hittade jag en gömd vinflaska på altanen under några presenningar i boxen för förvaring till utomhusdynorna. Kanske 1/4 kvar i den. Jag blev lite ställd men lät det bara vara. Sa inget. När jag kollade igen i förrgår var flaskan borta. Jag lägger mig alltid tidigt, han är uppe längre. Sovrummet på ovanvåningen, altanen därnere.
Har funderat fram o tillbaka på hur jag ska ställa mig till detta. Kommit fram till att i nuläget inte göra nånting. Jag har ALDRIG anat att han har en gömma, så jag tror inte det är mängder det handlar om. Det gynnar mig att denna gömman finns, så får han det vin han uppenbarligen vill ha i så små doser att jag inte ens märker det, utan att det stör vår "nyktra" livsstil som jag älskar o vill ha kvar. Vad jag inte gillar o som skaver är just hemlighetsmakeriet. Jag har en hemlighet, att jag vet. Han har en hemlighet, en gömma. Ännu vet jag ju inte hur mycket o ofta denna gömman är aktiv. Gillar inte heller att jag nog kommer gå o kolla regelbundet för att just hålla koll på gömman o hans konsumtion. Önskar jag inte hade hittat den. Letade efter en grej o där dök flaskan upp. Skit också... Men i nuläget är strategin att låta tiden bero. Det kan ha varit en engångsgrej, det vet jag ju inte.

@TappadIgen Jag har lyssnat en del på Navid, dock inte på senare tid. Jag tycker att det är bra att han låter alla komma till tals. Nyanserar debatten.

Den senaste gästen jag lyssnade på var var Alexander Bard efter att han blev av med sin plats i Talangjuryn. Han argumenterade väldigt väl tycker jag, för att förklara sig. Det finns alldeles för lite utrymme för det i dagens debatt. Men jag tycker att Navid borde vara lite mer kritisk i sina frågor i alla samtal faktiskt.

Apropå anonymitet så var den viktig från första början, inte lika viktig längre. Du är den andra på forumet som har identifierat mig. Det är priset man får betala när man är transparent 😉 Jag bjuder på det.

Kram 🐘

@TappadIgen Jag har lyssnat en del på Navid, dock inte på senare tid. Jag tycker att det är bra att han låter alla komma till tals. Nyanserar debatten.

Den senaste gästen jag lyssnade på var var Bard efter att han blev av med sin plats i Talangjuryn. Han argumenterade väldigt väl tycker jag, för att förklara sig. Det finns alldeles för lite utrymme för det i dagens debatt. Men jag tycker att Navid borde vara lite mer kritisk i sina frågor i alla samtal faktiskt.

Apropå anonymitet så var den viktig från första början, inte lika viktig längre. Du är den andra på forumet som har identifierat mig. Det är priset man får betala som transparent 😉

Kram 🐘

@Morgonsol skrev:"Det är så konstigt varför vissa får ett uppvaknande. Kanske i unga år..kanske senare i livet medan andra inte får det. Det är ingen som vet vilken beroende som tillfrisknar o inte.."

Precis det här funderar jag också så mycket på. Lyssnade också på Victor de Almeida i Hur kan vi-podden, som förvisso inte var beroende av alkohol utan heroin. Han berättar om hur han varit på en massa olika behandlingar o.s.v. som inte hade någon effekt. En dag var han bara klar och han har varit ren sedan dess. Han får frågan "Hur gjorde du?" men han kan inte förklara. Precis så var det för mig och det känns så orättvist.

Jag funderade lite på det där med anonymiteten på ett forum som det här. Jag vet att många har skrivit att de utelämnar vissa saker p.g.a. risken att man skulle kännas igen. Andra är mycket mer öppna. Nu har jag ju själv identifierat en användare på facebook, som känner till det också, men i övrigt har man väl kanske som mest ett hum av i vilka landsändar en del andra bor och det ger ju inte så mycket vägledning. Egentligen finns det väl endast två risker.

Den ena är att det är någon här som man känner väl. Då måste man vara väldigt sparsam med information för att inte bli igenkänd, tänker jag. Jag läser en del på Flashbacks forum t.ex och identifierade min bror där som av en slump. Jag läste i en tråd och någon skrev något och jag tänkte att det låter som min bror och sedan skrev han ett par saker som kanske enskilt inte är så ovanliga men sammantaget gör att man kan utesluta slumpen. Jag har dock glömt bort användarnamnet och läser inte mer i den tråden, då det kändes integritetskränkande på något vis. Nu är ju flashback ett mycket större forum också. Men hade någon av mina närmaste vänner läst här så hade de ju garanterat räknat ut det förr eller senare då jag ju skrivit om vad jag jobbar med, när jag ska flytta, när jag förlovade mig och att min far bor nära Marstrand o.s.v. Saker som de såklart känner till och när flera saker sammanträffar så kan det ju inte längre vara någon slump.

Det andra skulle ju vara om det är någon man inte känner men som man kanske har något gemensamt med ändå, men då måste man antingen vara ännu mer öppen eller lägga ut en detalj som råkar passa in på något vis på ett sätt som man förstår inte kan vara en slump.

En tredje väg skulle ju vara om någon aktivt skulle ta ledtrådar och pussla ihop. Det kan ju vara lite svårare kanske men är nog definitivt inte omöjligt, beroende på hur mycket man lämnar ut. Jag vet ju att ett par av er känner till vilken stad jag bor i med hjälp av uppgifter jag själv har lämnat.

För mig spelar det egentligen inte så stor roll, då jag väl inte skriver om sådant jag inte kan stå för men jag känner mer och mer att jag öppnar upp om saker här som jag kanske inte diskuterar med andra om, i samma utsträckning undantaget min sambo. Jag vet inte varför det är så. Egentligen har jag ju inget att dölja från mina bekanta, men ändå så finns det ju saker som man inte pratar om. Som när jag för ett tag sedan skrev om min upplevelse på min promenad när jag kom att tänka på min mor. Det är ju inte en sak man nämner på fikarasten på jobbet t.ex. men samtidigt så är det ju inte något som man vill förhindra att ens arbetskamrater får reda på. Det gör inget om de vet, men man skulle aldrig berätta det för dem, liksom.

Låter som ni har det bra trots regn! Jag har bara varit på ALV en gång, när barnen var små. Tyckte det var fint redan då!
Kram!

@Soffi skrev:"Om jag får komma tillbaka till frågan om att nå fram?" Dina tankar är alltid välkomna här, oavsett vilket ämne. :)

Jag tror inte heller på att skrämmas med levercirros som metod. Jag tycket inte att skrämmas alls är en bra metod då den ofta ger upphov till ångest som inte bara är obehaglig utan även kan ha motsatt effekt. Jag villa absolut inte att någon ska må dåligt. Jag tänker ju specifikt dock just på den situationen där man har fått uppfattningen att ett ok blodprov betyder att där inte finns någon skada och att man kan köra på. Den villfarelsen är farlig och är jag säker på kostar liv. Jag tänker att många som har druckit sig sjuka skulle kunna ha slutat tidigare om de verkligen hade förstått hur det låg till, men det är ett återkommande mönster. Man är jätteorolig och har ångest, får sen ett positivt besked från ett blodprov, fortsätter att dricka och sen en dag så är det plötsligt försent när det inte var det första gången man hade ångest för det.

De flesta känner såklart till att deras leverne inte är hälsosamt för dem, men man förstår inte alltid vidden av det. Jag har en anekdotiskt berättelse om en man som är något äldre än mig i ett annat land. Han var med om en olycka och man upptäckte som en slump p.g.a att han läkte dåligt att han hade leverpåverkan. De frågade honom om han riskkonsumerade alkohol och uppmanade honom att sluta med det. Han drog ner lite men fortsatte att dricka tills han en dag spydde blod. Man kan ju kanske tycka att han borde ha förstått bättre men sjukvården gjort inget försök att förklara hur illa det faktiskt var och erbjöd ingen hjälp utan skickade bara hem honom när han var färdigläkt.

Nu var ju inte detta i Sverige, men det är ett problem att vår sjukvård har blivit så värdelös(resursbrist och inte ett klagomål på de många fantastiska människor som jobbar inom sjukvården) och att det finns så lite kunskap om det allmänt. Alla vet att man kan ta skada av för hög alkoholkonsumtion men alla vet också att levern är väldigt tålig och kan återhämta sig. Det stämmer ju. Men nästan ingen vet att bra levervärden på ett blodprov inte betyder så mycket.

Det blir kanske inget fiske på semestern och kanske inget Marstrand heller. Det har ju inte varit något väder för det direkt, men det gör inget. Jag njuter av semestern i alla fall. Ha det fint du också, Soffi!

Morgonsol ja det verkar vara ett stort spann på hur det yttrar sig. Pratade med mitt ex i veckan, om husförsäljning, upplägg och ansvar över vissa saker med det. Han lägger skulden på mig, var jävligt arg över min avsaknad av stöttning etc. Ja och visst har jag säkert en del i det, men jag stod inte ut, inte ens när han började tillfriskna, det var för trasigt. Och såhär nu då, då börjar man med att kolla igenom hans Facebook, vänner, vrider om kniven i sig själv och ångesten är ett faktum. Men varför?

Härligt Morgonsol, det är dom dagarna som ger 2 steg framåt ❤

@Körsbärsblomman skrev:"Istället för att lägga så mycket energi på huruvida jag skulle dricka eller inte, noterade jag bara, aha betala räkningar triggar alkoholsuget, då vet jag det."

Precis den där metoden har jag upptäckt fungerar så himla bra på så många saker, inte bara just på alkoholsug utan det allra mesta här i livet. Vi styrs så mycket av impulser som triggas av olika saker. Jag använder själv den här metoden för att undvika att hamna i en negativ mental spiral. När jag har en dålig dag t.ex och flera saker som går emot så lutar jag mig tillbaka och noterar de tankar jag har men väljer att inte agera på dem.

Det är inte alltid det fungerar tyvärr, men jag tror ändå att du har en väldigt bra metod där och du har tänkt igenom hur du vill ha det framåt, vilket är viktigt för att det ska fungera. Det här ska nog gå bra för dig!

@Andrahalvlek Konstant regn låter ju mindre kul, men har man trots det en bra dag så säger det ju något. Du kanske inte lyssnar på poddar så mycket när du är ute på semester, eller när brukar du passa på att lyssna? Det kanske aldrig har kommit upp. Själv lyssnar jag främst under mina promenader eller när jag gör något ensam. Jag vet inte om du lyssnar på Navid Modiri, men jag vill minnas att någon har nämnt hans podd här tidigare. Senaste avsnittet är med Victor de Almeida. Jag hade inte förväntningar alls på avsnittet och efter att ha lyssnat 5-10 minuter funderar jag på om det kommer bli ett sådant avsnitt jag somnar till senare. De pratar lite om MMA t.ex. som är så fruktansvärt ointressant men det utvecklar sig till något av det mest gripande jag någonsin har hört. Den borde du lyssna på, om du inte redan har gjort det.

Ja heja dig! Du klarade att gå på en social tillställning utan att dricka alkohol. Får jag fråga vilka reaktionerna från de andra blev? Du behöver självklart inte svara om du inte vill.

Bra jobbat med 11 dagar. Tillslut blir det en vana. Du skrev tidigare att en stor njutning för dig var när du fick krypa upp i soffan med ett glas vin. Jag hade ju lite samma upplevelse, men när jag först bytte till a-fritt och den kröp upp i soffan med bubbelvatten så funkade det ungefär lika bra. Drickandet för mig har handlat mycket om att signalera att nu är det dags att koppla av. Där känner jag numera att jag klarat mig väldigt bra utan alkohol. Hoppas du kan hålla i nu! Det är så värt det!

@Varafrisk sluta aldrig skriva här💚 vi har alla olika resor. Jag har själv inte bestämt mig för om jag ska bryta helt med alkoholen eller dricka mindre mängd och inte inte lika ofta. Jag kände att jag fick till det i några veckor men nu har vi varit bortresta och då har det blivit flera alkohol flera dagar i rad (dock ej för mycket) vilket inte känns ok så det ska jag bryta nu när jag åker hemåt igen. Jag kommer i vart fall både fortsätta läsa och skriva här vare sig jag dricker eller inte och jag uppskattar dina inlägg och din ärlighet väldigt mycket så jag hoppas du kommer göra detsamma😊

Ha en riktigt fin lördag och stor kram till dig❤️

Härlig läsning Lennis!🧡🤗
Så bra att du nu själv styr över intaget alkohol 👍. Jag tycker som du att det blir alltmer ointressant att dricka.
Och att du haft en fin semester är glädjande att höra!

Kram tillbaka🤗 💞🍀💞

Bra jobbat!
Jag tycker att det blir en vana att välja alkoholfritt och det är så skönt att hjärnan är med. Det går verkligen att ha trevligt ändå. Den trötthet man får efter många glas vin är så tråkig. Eller det är kanske jag som blir tråkig. Jag blir så seg och oföretagsam med alkohol.

Tänker att du låter rätt normal som behöver lite tid ensam. Hur är det med din man? Behöver han också egentid?
Gick tillbaka i din tråd och läste och det känns som om du aldrig vilar men det är kanske fel tänkt.
Du skriver om att du tycker det är jobbigt med umgänget och att andra ”tankar energi” hos dig. Du har inte funderat på om du är en HSP som man kan läsa om. En sån som läser in andras måenden och behov. Nu finns det så många olika definitioner på det, men jag får intrycket när jag läser dina inlägg om att du bryr dig väldigt mycket om andra och att du faktiskt inte riktigt orkar just nu. Men du kör på ändå. Jag är lite sån och när jag fick järnbrist och än mindre orkade tog jag alkohol som bränsle. Det funkade jättedåligt till slut. Du skriver också om värk i kroppen. Jag tror ärligt att jag har gjort stor skada på min kropp när jag har bitit ihop och kört på med ständig stress i kroppen. Jag jobbar på att komma ner i varv, men det är ganska svårt när andra personer ”pockar på”.
Jag tror som SeKlart skriver att man ibland behöver se över vad som kan förändras i ens liv så att man ger sig själv en chans. Jag tror att jag är lite äldre än du och tackochlov blir det lite lättare när barnen är större, men det har också krävt att jag tänker om lite och försöker förändra litegrann runt mig. Eftersom jag är en person som har lätt att läsa av andra människors behov så har jag också gjort mycket för att andra ska må bra. Jag läser av undertexter och analyserar och försöker bidra till deras välmående. Det är jobbigt och i vissa fall helt onödigt. I många fall helt onödigt eftersom det har gjort att jag har svårt att koppla av i sociala sammanhang. Jag har också ständigt ”varit på väg” - planerat nästa fas (morgondagen, middagen, nästa vecka).
Nu kanske du inte känner igen dig alls i det här och oavsett det, så tror jag att du är högst normal och att ni har ett högt tempo i din familj på gott och ont som du kanske kan titta på utifrån dina behov.
Och som SeKlart skriver, det räcker att du håller dig nykter idag. Idag är en överblickbar tidsrymd.

@Sländan tack för ditt svar💛 jag pratade lite med maken om det här med att hänga/bo länge med andra och det visade sig att han också tycker det är lite påfrestande vilket jag inte hade en aning om, inget han visat alls. Vi ska försöka se till att det inte blir såhär länge nästa gång och det känns bra bara av att fått prata om det. Vad gäller min arbetsgivare och alkohol så kanske jag formulera mig dumt, de brukar bjuda på vin/öl till maten resten köper man själv. Det jag menade är att det är ett riktigt partygäng som gärna fortsätter efter middagar och har inga problem att festa hela nätter och sen upp tidigt dagen efter. Jag kan inte det längre för dricker jag i många h blir jag för onykter och får minnesluckor och det är det slut på för min del. Jag kanske borde sjukanmäla mig som du säger men såna här saker måste jag ta mig igenom framöver så varför inte ta tjuren vid hornen direkt😊

Önskar dig en fin lördag Sländan💙

@Se klart tack du tittat in hos mig💙 Du har så rätt i att det inte är något jag ska tänka på nu men det är mig i ett nötskal, är en orolig sjä. Gillar inte överhuvudtaget att åka från min familj och definitivt inte i många dagar. Jag försöker stuva om så mycket jag kan för att fokusera på mycket mindre intag av alkohol och kände att jag var på gång innan vi åkte bort. Nu ska jag åka hem och börja jobba med mig själv på samma vis som innan och nu ska jag även komma igång med löpning. Min höst ska bli en riktig träningshöst om jag förhoppningsvis håller mig frisk. Målet är att jag ska bli piggare och starkare samt minska lite i vikt. Hade covid i vintras och det har satt sina spår på både det ena och det andra viset. Jag vet hur bra jag mår av träning och när man tränar vill man inte vara bakis eller hur😊

Önskar dig en fin lördag💕

@livrädd
Heja❤️ Du vet vad som är rätt, följ det.
Kan du svara honom ’bra och skönt att du dricker mindre, håll det så ser vi tiden an’?
(Ni har separerat, om han är fräsch om ett halvår kan man ta en kaffe typ.)
Ett tydligt vänligt avstånd med tanke på att ni har rättegången som kommer.
Sitt i båten, vi håller din hand☀️

Gott! Det gläder! En bra dag att spara☺️

Tänkte på en sak som en på alkohollinjen sa: att om man pratar om drickandet bara göra det när vederbörande är nykter.
Jag hamnade i början i fällan att ha långa ’nära’ samtal om alkohol eller vår relation för att sen inse att jag pratat med ett rus. Han var sällan märkbart full i de situationerna men tillräckligt inte sig själv för att det skulle vara mycket obehagligt.

Min partner är på väg in på behandlingshem (ordnat via arbetsplatsen)
Jag har brutit tills han är nykter. Det gick inte mer, jag tänkte och analyserade oss 24/7.
Jag är sårig vad gäller hans alkoholism men är hittills nöjd med att jag hållit en del gränser. Vi bor inte ihop så det har varit mycket telefonsamtal. Jag har inte velat prata när han är påverkad, det har inte alltid funkat men en gräns.
Men innan jag fattade att han var påverkad var det ofta obehagligt och vi hamnade i drama och missförstånd. Nära men långt ifrån mentalt. Gaslightad.
Det tog tid innan jag litade på magkänslan och tid innan jag fattade att påverkad ljuger han. Den finaste, rakaste, smartaste människan ljuger per automatik som han aldrig skulle göra nykter.
Jag sörjer honom men kanske kan det bli vi igen när han kommer ut om han kan hålla sig ren, jag har sagt att jag väntar men jag deltar inte i hans tillnyktrande. Det är hans resa och arbete. Min resa och jobb är att bearbeta mina känslor.
Vad gäller återfall har han inte haft många men jag har fallit hårt för det där jävla hoppet är envist och kom ändå.

Jag tror det är svårt att bli nykter och hålla det på egen hand. AA tror jag på eller andra grupper, mentorskap etc.
Min övertygelse är att som partner räcker jag inte mot missbruket. Jag kan vara stöd och kräva ärlighet och respekt, jag kan lära mig om alkoholism som sjukdom och förstå vad partnern slåss emot. Men när demonen står där är det inte kärlek som är vapen nog. Jag är desillusionerad och kan ha fel, men ingen kan räddas, personen måste rädda sig själv.
Oj förlåt mycket ord. Jag önskar dig kraft!
Det som låter bra med din partner är att han verkar ha insikt. Om han har ekonomisk möjlighet tycker jag han ska söka upp en psykolog privat som inte kan snackas ikull.

Trots konstant regn kl 10-14, så jag blev blöt ända in till trosorna, så hade vi en helt okej dag på ALV. Hann med fem olika teatrar, lunch och shopping. Yngsta dottern verkar nöjd.

De har verkligen utvecklat konceptet oerhört mycket under de 20 år vi har besökt ALV, från liten skala till gigantiska läktare och scener. Jag tycker att de flesta barn och föräldrar kämpade tappert. Också vi, inga sura miner alls.

Imorgon åker vi hem, och jag saknar min SUP, min tv-fåtölj och stickning. Skallen är trött nu känner jag. Mycket intryck på kort tid.

Kram 🐘

@Jasmine skrev:"Jag har hamnat i ett tillstånd där inget är roligt, jag ser inte fram emot något, jag orkar inte ta tag i saker... jag går omkring som en robot och gör mina uppgifter, men jag lever inte."
Det är väl precis det du beskriver som är det värsta med alkoholen för mig. Jag blev pasiv, fick inget gjort, orkade inte göra något och allt för mycket tankar gick åt till alkohol.
Smärta är ju också lite så, man blir besatt och har svårt att tänka på annat. Alkoholen lindrar kanske också. Jag har själv använt det mot smärta, men det är ju inte hållbart i längden. Hoppas du får ordning på båda problemen.

Du skriver så fint om din pappa. Det måste vara väldigt jobbigt att se honom dålig, men skönt att ni får tråffa honom och skönt att du har din syster.
Ha det fint i Polen! En välbehövlig semester!

@Blenda Så tacksam för ditt inlägg🙏🏻 Ja, min hjärna är kidnappad och marinerad av alkohol…så är det🙈

Och sanningen är väl att jag även blivit beroende av forumet…lägger lite för mycket tid här. Men det handlar även om att jag under den tiden som jag skrivit här har sett många som börjat skriva då man har kanske några nyktra dagar eller fler. Somliga får till ytterligare några veckor el tom månader och därefter blir det tyst. Det kan vara tyst länge …och kanske man inte kommer tillbaka alls. Visst ngn har kanske lyckats förbli nyktra och slutar av den anledningen men jag tror att det är tvärtom ..man fick ett återfall. Om detta är ett forum för att kunna bli nykter eller ha ett kontrollerat drickande så måste man ju kunna skriva även om man inte lyckas …så tycker iaf jag. Så därför fortsätter jag skriva…i hopp om att även andra ska våga börja skriva eller fortsätta skriva.

Så kram till er alla🤗

En helvit dag till handlingarna. Var på middag och drack två alkoholfria öl. Heja mig! Gick hur bra som helst och jag hade hur trevligt som helst. Körde hem i lagom tid och ligger nu i sängen.

@Lavendelblomman Så starkt att klara av att ha alkohol hemma. Jag hade tyckt det var jättejobbigt. Kram 🤗

@Hallonpaj tack för ditt svar. Jag förstår hur du menar. Vi pratar öppet om det, även om det är tufft Jag säger att jag tror på honom, att han kommer klara av det, att jag finns där. Men vill inte själv gå sönder. Smygandet och ljugandet känns hemskt och förtroendet brister men vet att det är en del av det och att han skämms. Är din partner nykter nu och hur har du hanterat återfallen? Tack för ditt råd om alkohollinjen.

Idag har ja mått mestadels bra!!
Känns att ja anammat de tankar o känslor som ska få mig må bättre. Plus att ja bearbetat en bra del av sorgen. Som det känns just nu i alla fall. 😊 Fokuset har inte legat på mig idag då det var min dotters brors födelsedag. Vi hade förberett med ballonger, musik o visselpipor när han kom innanför dörren hemma här. O vi hade dekorerat en kladdkaka som var som ett hjärta..Så fick han presenter. Han var glad, det kändes. Sen spelade ja några av hans favoritlåtar på piano. Äntligen en dag som var riktigt bra !

@Livrädd igen
Hej.
Måste erkänna att jag inte läst igenom allt. En vän sade till mig att i stället för att fokusera på den andre, fokusera på mig själv.

Vad jag tycker är okej och inte.
Fick frågan hur jag kände i allt. Fokusera på dig själv, vad är viktigt för dig och vad värdesätter du? 🌺

@hallonpaj @gladpålåtsas
Hjälp... Nu gör han sitt yttersta för att håva in mig igen. Han påstår att han dricker betydligt mindre och han tänker inte bli hotfull igen. Hur kan man ens lova något sådant? Jag tror (vet) att om jag ger upp och går tillbaka nu så kommer det att sluta illa. Dessutom har vi en rättegång om några månader. Hur ska man ta sig igenom det?

Hej! Maktlös är precis vad man är. Men vad gott att han försöker sluta och bitvis lyckas. Läst att 80%återfaller första året(delvis eller helt) och 93% av de som slutar röka. Ta siffrorna med en nypa salt, det jag menar är att den som ändå fortsätter sluta är värd stor respekt. Och tex ngn som återfaller i rökning peppar man gärna men med alkohol är det lätt att det blir ’det kommer inte gå’. Det har hjälpt mig att ha ett annat perspektiv på min partners återfall. (Sen är det olika sak att dricka /röka men du fattar nog)
Det jag känner man kan göra är att tala öppet och kalla det förvald det är och stötta i att har ngn lyckats sluta i x dagar kan personen sluta i x+1 dag och till slut x+många dagar.
Som anhörig gör smygandet och ljugandet ont tycker jag men precis som du skrev, det hör till aökoholismen, inte personen.
Tipsar om att ringa Alkohollinjen och hör om råd, de har varit ett bra bollplank för mig.
Ta hand om dig!!

@Varafrisk Du låter varken kaxig eller dum, och jag visste redan att du vet :)
Jag ville mest förenkla resonemanget.
Vad jag menade är att frågan "Varför" är helt meningslös i sammanhanget, om du är maktlös inför beroendet.
Spelar ingen roll att du vet. Att du förstår. Att du vill sluta. Tankarna och förklaringarna räcker inte.
Hjärnan är kidnappad, därför måste det till mer än mental styrka och klokt förnuft.

Sedan varför du fortsätter att skriva på forumet är ju en annan fråga, du kanske är beroende av det också, men det är ju i så fall bara positivt. :) Häng kvar!

Kvällen är inte slut än, men det kommer att bli ännu en vit dag för min del. Känns fantastiskt bra!

Bra kämpat av oss båda igår!
Städning är en trigger även för mig. Jag brukar ha ett glas vin stående i köket eller i vardagsrummet som jag går och dricker ur under tiden som jag städar. Håller med om att det egentligen är helt sjukt.
Vi har alkohol hemma. Jag har pratat med maken om att jag vill ha en vit månad och han har lovat att inte dricka vin under den tiden. Öl får han gärna dricka för det tycker jag inte alls om.
Hur går det för dig idag? För mig går det bra. Kram!

@miss lyckad Härligt! Kosteröarna har jag inte varit på. Vi var i närheten på fisketuren utanför Grebbestad och jag såg dem på långt avstånd. Ev tar jag en sväng dit senare i år. Det finns ett par fiskarter som jag saknar i kosterrännan..😀 Tja, om du känner för att jobba till sjöss så kör! Passa på som sagt.

Regnigt värre ja.😅 Läste just om ett par campingplatser runt Smögen. De hade aldrig varit med om något liknade förr. Bilar och husvagnar blev helt vattenfyllda.

Ha en fortsatt bra semester! Kram

@Blenda Åh goa du…mitt svar kommer nu kanske låta inte så snällt eller jag hittar inte rätt ord ..och jag skriver inte för att verka kaxig eller dum men jag vet att jag har ett beroende och ett ganska långtgånget beroende. Jag visste redan för ca åtta år sedan att så som jag drack var inte bra. Jag dricker inte så att jag blir dunderfull, kräks och deckar. MEN jag dricker åt helsike för både mycket och ofta🥵

Vad jag menade var mer varför fortsätter jag när jag vet. De flesta som dricker som jag försvinner ju från forumet när det inte lyckas. Jag är kvar men känner mig ibland som ett ufo eller ett hopplöst fall som om jagvinte förstår. Men jag förstår fast ibland kanske jag förtränger vad jag förstår….och jag har inte gett upp!

@Varafrisk skrev:"Jag kan inte riktigt sätta tummen på varför jag fortfarande dricker när jag känner av så många nackdelar. "
Jag tror att det enkla svaret är att du troligen har utvecklat ett beroende.
Det finns tusen olika orsaker till att vi börjar dricka, men vi som fortsätter trots att vi upplever så många negativa konsekvenser har med största sannolikhet fått våra hjärnor kidnappade av drogen, den liknelse som man ofta pratar om inom missbruksvården. Det blir det där klassiska "Jag drack för att jag mådde dåligt, nu mår jag dåligt för att jag dricker".

Och har man kommit så långt i sitt beroende så är det svårt att reda ut alla andra trådar – grubblerier, alla "varför", etcetera – innan man har varit nykter en tid. Alkoholen grumlar. Kidnapparen finns kvar. För vissa tar det jättelång tid innan det klarnar.

Men du har kommit en bra bit på väg redan genom dina reflektioner. Alla återvändsgränder ger också ett svar även om det känns tungt att börja om. Så nu gäller det mest att välja nästa väg, tror jag. Och om den inte leder dig dit du vill så testar du nästa. Och nästa. Till sist hittar du rätt! Kram.

Ja….jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tror inte att jag säger så mycket eller….vi alla har hamnat här på forumet pga vårt beroende av alkohol. En grupp skriver för att man är anhörig till någon som är beroende av alkohol.

Hur vi upplever nackdelar med alkoholen är olika. Tänker även att det är skillnad om man har lyckats vara nykter en längre tid eller om man fortfarande dricker. Jag har upplevt tillräckligt med nackdelar med alkoholen för att inte dricka längre. Tänker att det är många som befinner sig i samma sits som jag fast man inte skriver om det. Och att det är många som befunnit sig där men slutade ändå inte att dricka direkt fastän man kände av nackdelarna.

Jag kan inte riktigt sätta tummen på varför jag fortfarande dricker när jag känner av så många nackdelar. För alkoholen sätter hinder i mitt liv.
Jag är starkt beroende. Romantisering. Tänker fel. Följande tankar kommer som…när jag kommer t läkaren vill jag kunna säga..jag har varit nykter si och så många dagar….vill säga samma sak t kuratorn…och vill kunna säga det samma här på forumet. Att jag vill ha nyktra dagar för min alldeles egna skull…det tappar jag bort.

Min man skulle aldrig vara den som ställde ultimatum vilket inte är detsamma som han att han tycker om att jag dricker. Ibland upplever jag honom lite medberoende. Han beskrev att han kände sig lugnare när jag inte drack. Dessutom drack han inte själv under den här tiden mer än någon enstaka gång.

Än så länge har jag inte klarat av att vara helvit mer än när jag åt antabus. Jag var helvit under 58 dagar. Det var för kort tid för att hunnit med att känna ett bättre mående. För jag led av postakut abstinens. Jag kände av fördelar. Men mådde inte bra. Jäkla otur att min lever inte fixade antabusen. Det kan faktiskt göra mig ledsen. När jag äntligen tog steget så funkade inte det. Vet inte om jag klarar måttligt drickande men det är kanske den vägen jag ska pröva. Har tänkt att be om en tid h min läkare och prata hälsa och alkohol. Har en tid h kurator om en månad.

Ha en fortsatt fina fredag💦⚡️☀️

Kram

En semester summering - facit ser ganska bra ut för sommaren - nöjd o väldigt mycket bättre än somrarna för något år sen. Det enda drickandet den här sommaren/semestern har varit en vecka då vi hade all inclusive o var utomlands då blev det lite öl vin o någon enstaka drink. Efter den veckan inget på en vecka sen en kväll med vin - kände att det blev för mycket vin den kvällen så stoppade där. Ångesten dagen efter högre pulsen o stressen kändes inte bra alls. Stopp där! Så nu en vecka till med noll o inget annat än vatten o läsk 😊 Känns som jag har bra koll på läget sällan jag känner något behov av att dricka o ja jag är glad för det 🙏 Dyrt vad vinner man på det? Varför dricker man? Vad får man ut av det? Ångesten stressen pulsen dagen efter? Nej den ekvationen går inte ihop för mig. Mår så bra utan o glad för det. Säger som jag såg att Vinäger skrivit - skulle kunna flytta till det vidare livet - men - när jag dricker blir det oftast mer vin än måttligt så där platsar jag inte heller 😉 Sitta o tumma på ett glas hemma nej det blir det inte. Inget eller flera…så nu fortsätter jag på samma väg. Inget för jag mår så bra av det 😊😊👍👍 Kramar till den som behöver - hoppas ni haft en toppenfin sommar ☀️☀️Det har vi verkligen haft både utomlands en vecka o sen runt i Sverige på ”hemester” en ljuvlig sommar! Mår så bra 😊☀️🙏!!

@Varafrisk, Jag anser att alkohol är ett gift för alla. Det är vetenskapligt bevisat att den mänskliga kroppen tar skada av alkohol. Även en person som inte är beroende blir tex bakfull dagen efter ett stort intag. Och alkohol är beroendeframkallande, så vem som helst kan bli beroende av den. Det är inte en persons fel att hen blir beroende av alkohol, det är giftets fel. Obs, min personliga åsikt, och det står jag för.

Vad gäller min frus alkoholintag så dricker hon såpass små mängder numera så det skiter jag i. Och det har blivit mindre sedan jag blev nykter. Hon har helt enkelt märkt av alla fördelar som jag har, och det har smittat av sig på henne. Vi pratar också om alkoholens farlighet och gör allt för att inte våra barn ska fastna i alkoholens grepp i framtiden.

Hade alkohol kommit ut på marknaden i dag hade det förbjudits direkt. Tyvärr anses det forfarande ” normalt” att dricka alkohol. Men en vacker dag så är förhoppningsvis alkohol som mänsklig dryck bara en mörk fläck i historien.

Jag är liksom Sisyfos inne på att du kanske ska satsa på att dricka måttligt i stället för helvitt. För en del funkar det ju bättre. Som Vinäger, FinaLisa och Mrx tex. Du ser nog inte tillräckligt med nackdelar med alkohol helt enkelt. Och din man verkar ju inte heller lida direkt av att du dricker.

Kram

Kort utvärdering av juli. Jag har vid några tillfällen druckit ett glas vin till maten. Vid något tillfälle har impulsen att ta ett andra glas kommit, men numera är den inte starkare än impulsen att äta mer godis än man borde eller ta mer mat fast man är mätt. Jag tror att vi alla människor har en grundinställning som är "det här var gott, jag vill ha mer". Länge har tillgängligheten gjort att vi inte haft möjlighet att äta och dricka för mycket, men med det överflöd vi har idag behöver vi hela tiden sätta våra egna gränser. För egen del känns det som att alkohol nu fått samma status för mig som mat och godis, som jag aldrig haft problem att styra intaget av. Måttlighetsprincipen råder; jag proppar inte i mig choklad och jag häller inte i mig vin. Jag tror att jag förut lät alkoholen ha något sorts frikort, där jag på grund av romantiska idéer om njutning och guldkant tillät mig att överkonsumera. Nu tycker jag att berusning lockar lika lite som att bli proppmätt. Man får förstås inte glömma att alkohol är kemiskt beroendeframkallande, vilket mat och godis inte är, så därför håller jag alkoholen kortare än det andra och är mer vaksam när det gäller hur ofta och framför allt hur mycket. Det är kanske viktigt i sammanhanget att jag inte hade hunnit utveckla ett starkt fysiskt alkoholberoende och jag brukade inte flippa ur på fyllan. Jag drack 2-3 kvällar i veckan som mest och när jag drack för mycket blev jag sömnig och gick och lade mig. Vad jag förstår så påverkar det möjligheterna att ändra sättet man dricker på och möjligheterna att kunna dricka måttligt. Jag tror det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv. Den insikt jag kommit till är att jag inte vill bli full, någonsin. Om jag börjar omförhandla det bör jag fråga mig vad det är som talar.

@Lavendelblomman Ah, jag förstår. Jag tycker också matlagning och disk är en trigger. Och ni har alkohol hemma? Jag lever själv (ja, med barn då) och har ingen alkohol hemma. Acceptans är ju också bra att jobba med. Städning är en trigger för mig. Egentligen rätt skevt, vem städar och dricker vin liksom? Förmodligen bara problemdrickare. För ”vanliga” människor är alkohol mer förknippat till fest och mat tänker jag.

Helvit igår. Blev lite extra att äta på kvällen. Var faktiskt lite sugen på vin under dagen men lät det komma och gå.

Vi kämpar tillsammans! 🤗

Tittar in och ser att många kämpar på och vill hitta sin väg till kontroll. Jag har haft den värsta sommaren på jobbet dvs hela vården har rasat ihop. Psykiatrin möter idag helt nya grupper som blandas med de som var där innan vilket blir kaos. Så för en alkoholist som många år lyckades stänga ned stressen med vin, har det faktiskt varit tufft. För med mängder av övertid så tappar jag mina rutiner och med det så kommer Draken om idéer om snabba lösningar på problemet.
Denna sommaren har jag insett att jag alltid kommer att vara tvungen att ha respekt för min sjukdom och leva så jag kan kontrollera den.
Lite deppig blev jag när det gick upp för mig, men en nyttig insikt.
Är glad att min vilja att vara nykter är så stark så jag kan slåss med draken och klarat mig ifrån återfall. Jag tror faktiskt inte jag skulle ha kraft att resa mig igen om jag föll. Kanske är det som räddar mig, rädslan och viljan.
Så nu bromsar jag och går tillbaka till de rutiner som funkar för mig världen går inte under för jag saktar ned.
Så något klokare fortsätter jag framåt och kanske hittar jag sinnesro till slut.
Skickar kraft och mod till er som kämpar på ❤️💪🙏

Tack för inlägg hos mig…intressant att läsa.

Jag tror jag måste ha missuppfattat vissa punkter när det skrivs om alkohol här på forumet. Jag blev lite förvånad men jag måste grunna lite på hur jag ska formulera mig innan jag skriver vidare. Det handlar om det här när ens partner dricker.

När det gäller att kalla alkohol gift så hade jag inte uppfattat det som att man tänker att alkohol är gift endast för oss som är beroende utan för alla som dricker. Jag tycker att man generaliserar ibland.

Som jag skrivit tidigare så tycker inte jag heller att min man och inte heller ngn annan ska behöva vara nykter för min skull. Jag tänker även att det kan vara lättare ju längre in i nykterheten man kommit. Det finns ju andra allergier som exempelvis jordnötter, fisk där personer inte kan vara i samma rum utan bli extremt sjuka. Man utsätter ju inte dessa personer för att exponeras av dessa produkter.
För min del är jag tacksam om min man inte dricker alkohol just nu. Fast som jag skrivit tidigare det är inte ett problem ..eller han är inte problemet utan jag.

Ang politik så skrapade jag bara lite på ytan. Det finns ngt mycket djupare bakom det här. Det handlar om att inte tillhöra, att haft en mycket stökig skolgång…det sätter sin prägel. Diskussionen igår handlade även om adoption då min son sett på en dokumentär om adoptioner som inte har varit rättssäkra. Har man biologiska barn så är det många frågetecken som inte finns.
Eftersom min man är mer konflikträdd än vad jag är så har det alltid varit jag som stått där i alla diskussioner, jag som har fått ta emot all ilska. Det är inte så att inte min man diskuterar med våra barn absolut inte. Så jo…jag blir trött…jag orkar inte argumentera..jag blir ledsen.

Jag vet att alkohol spär på rastlöshet, oro mm men det här har funnits inom mig även tidigare fast det blir definitivt inte bättre m alkohol. Semester kan även stressa mig då man ska NJUTA och jag hittar inte känslan. Och om då dagarna går, semestern tar slut och jag har inte njutit det bidrar till ett stresspåslag. När kommer till jobbet och alla har haft det så mysigt och så skönt. Och jag kan inte identifiera mig med känslan.

Nu ska jag stiga upp iaf….

Kram

Välkommen till Stockholm
Vinäger du är en av mina äldsta forum vänner. Jag gillar verkligen att läsa dina inlägg för du är rak och ärlig. Jag har precis som du lyckats förändra min alkohol konsumtion via forumet. Jag är glad för att jag fått följa din väg här inne. Du är en av mina största inspirationskällor för att förbättra mig själv som person. En dag i taget 😉
/Mrx

Tittar in till dig och ser att du är tillbaka 👏👏🙏💪 Finns inte många råd att ge, utan skickar styrka och kraft

Tittar in till dig och ser att du är tillbaka 👏👏🙏💪 Finns inte många råd att ge, utan skickar styrka och kraft

@Sländan Haha 😂 Ännu en erfarenhet rikare! Jag har inte hamnat på en sådan fest än, men min svägerska blev lite onödigt tjatig på midsommar. Skönt att du har hunden att ”skylla på”.

Kram 🐘