Senaste kommentarerna i forumet

Man kan vakna och känna att man har allt man behöver materiellt och andligt, men så dippar man ändå, vad kan man då hitta på när man som dystymiker med add och en släng av bipolärt och har nästan ingen energi och bara får höra ord som att ta en rask promenad och att vara tacksam över allt och ingenting, sånt där snack som bara känns som flåshurtigt nonsens.

Då är det lätt att att tänka på alkohol fast man varit alkoholfri i över två år, men liksom bara går på en slags tomgång och sjukvården ser en som färdigbehandlad och då är det en aning motigt...

Skrev in ovanstående text till en sån där sökmotor som väl är mer som en svarsmotor och fick en massa tips jag hört tusen gånger förr och väl kan utantill numera och låter exakt som om man hade gått till nån teoretiskt kunnig psykoterapeut. Fick som vanligt en lång AI-genererad lista från nätet med standardfraser från här och där, vilka väl de flesta gav ungefär lika värde som ungefär noll. Men tänkte kallt logiskt att jag väl som terapi i natten kunde klippa ihop nåt vettigt som jag kände hade viss relevans i stunden för mig:

När du känner dig nedstämd trots att du har materiellt och andligt "allt", och den energinivå och energi du har är låg på grund av Dystymi, ADD och bipolär sjukdom, är det förståeligt att standardråd som "ta en promenad" känns meningslösa. Eftersom du är alkoholfri är det också avgörande att hantera suget.

Försök att notera och ifrågasätta de automatiska negativa tankarna, inklusive tankar om att "allt är meningslöst", och ersätta dem med mer realistiska och balanserade tankar. Fokusera på små steg. Minska pressen att göra stora saker. Fokusera på små, hanterbara uppgifter istället för att försöka göra allt på en gång.

Avbryt alkoholsuget: Eftersom alkohol kan vara en trigger för dig, är det viktigt att undvika alkohol helt och hållet, och ha en plan för hur du ska hantera suget. Det är fullt förståeligt att det känns motigt att hantera komplex psykisk ohälsa som Dystymi, ADD och bipolär sjukdom, samtidigt som man kämpar med extrem energibrist och endast får generella råd som "ta en promenad", kan vara mycket frustrerande och kännas som nonsens i sammanhanget.

Dessa tillstånd påverkar signalsubstanser och energireglering på ett sätt som gör den typen av råd otillräckliga. Här är några förslag på lågenergiaktiviteter och strategier som kan vara mer hanterbara och meningsfulla, samt råd kring hur du kan hantera suget efter alkohol: När energin är nästan obefintlig, handlar det om att hitta aktiviteter som ger minimal ansträngning men maximal återhämtning eller tillfredsställelse.

Mikro-aktiviteter: Dela upp aktiviteter i mycket små, hanterbara steg. Istället för "städa", fokusera på "plocka upp en sak" eller "torka en bänk". Små framsteg kan ge en känsla av tillfredsställelse. Kreativa uttryck: Aktiviteter som inte kräver prestation kan vara hjälpsamma. Det kan handla om att rita, måla, skriva fritt (utan krav på struktur), eller lyssna på musik. Kreativa aktiviteter kan ge en känsla av "flow" och stärka självförtroendet.

Naturkontakt på låg nivå: Om en rask promenad känns omöjlig, försök att bara sitta utomhus i solen, titta på fåglar från ett fönster, eller pyssla med en enkel inomhusväxt. Kognitiv stimulans (lätt): Läsa en bok (kanske en lättsam sådan), lite mental stimulans utan att dränera dig fullständigt.

Rutiner och struktur: Att upprätthålla en grundläggande dygnsrytm (försöka sova och vakna ungefär samma tider) är viktigt för personer med bipolär sjukdom och ADD, även när det är svårt. Hantera tankar på alkohol: Ditt sug efter alkohol är en signal om att du söker lindring från det tärande tillståndet av tomgång och energilöshet.

Det är viktigt att ta dessa tankar på allvar. Notera tankarna på alkohol som ett symtom på ditt nuvarande mående, inte som en uppmaning att dricka. Du har varit alkoholfri i över två år, vilket är en stor prestation – påminn dig om varför du tog det beslutet. Det viktigaste är att komma ihåg att din känsla av tomgång och brist på energi är reella symtom på dina tillstånd, och inte ett tecken på personlig svaghet.
-
Det känns som jag är klar med det här. Men jag är ju så korkad att jag inte fattar när det är dags att ge upp alltså, hade man haft en helflaska med sprit hade den korkats upp, fast man vet hur det blir. Så biter ihop och kör samma rocklåt sjuttio-elfte gången som mal på så fint att man knappt kan tänka längre vilket väl är gott nog. Hade jag haft ork så hade jag gått ut i natten med en soppåse och njutit av tillvaron i högsta höjd. Om inte så värst många timmar öppnar bolaget.

Får väl vara tacksam för att man är snål som en gris numera som nykterfink. Allting går hur jävligt det är i stunden bara man är stenfokuserad. Vad det nu ska tjäna till. Detta är bara ännu en dipp i en lång rad av dippar så skiter i allt och kör ett varv till av inpiskad rutin. Allt är så underbart som det bara är och inget är nytt under solen, var den numera håller hus för det mesta kan man då undra.

Men kör på ett tag till för nån gång lär det väl vända. Borde borsta tänderna men det känns som att vara en pryl i stil med att klättra upp på Mount Everest, men ska göra ett försök med detta för att mata nån tandläkare med en massa stålar för nöjet att få dra ut nån tandusling, det nöjet ska jag då inte bjuda på, det är då ett som är säkert.

Ha det fantastiskt!

Nu har det gått flera månader till sedan jag sist skrev. Det är lärorikt att gå in och läsa vad man skrivit tidigare. Men det får mig också att känna mig svag. Svag som inte lämnat relationen än. Kommer jag någonsin göra det? När jag läser det jag tidigare skrivit så blir jag förvånad att det är så längesen jag skrev det. Tiden går men problem är kvar trots att jag många gånger tänker att vi har det bra. Jag minns våra bra stunder och längtar tillbaka till hur vi hade det. Men kommer det någonsin att bli så igen? Jag har kommit till insikt att svaret nog är nej på den frågan. Jag blir så ledsen över det. Det är som om personen jag träffade och blev så kär i aldrig fanns på riktigt.
Jag har pratat med honom flera gånger nu och han medger att han dricker för mycket men än har han inte sökt någon hjälp för det.
Fördelen med att ha skrivit under så lång period är att jag inte kommer göra några förhastade beslut. Om jag skrev för mer än ett år sedan om saker jag fortfarande känner så får jag nog inse att det inte kommer bli bättre än såhär i vår relation… men jag är så otroligt ledsen och vet inte hur jag ska klara av att lämna honom.

Bästa forumvänner!

Klockan har just passerat 00 Strecket vilket innebär ett år nykter idag. Att ha gjort den här resan så här långt är ngt av det modigaste, tuffaste och ärligaste jag gjort i mitt liv. I början var det verkligen en prestation Jag räknade varje dag, gjorde allt jag kunde för att härda ut de första månaderna.

Efter 3.5 månad insåg jag för första ggn på riktigt att det här kan faktiskt hålla. Räknade de första 150 dagarna minituiöst, sen blev det mindre och mindre viktigt. Idag är det inte så mycket av en prestation längre. Jag har slutat tävla och jämföra mig med andra och påminner mig så ofta jag kan om att det inte är synd om mig längre, men att det var synd om mig för ett år sedan och bakåt i tiden när beroendet eskalerat. Grattis till de som kan dricka måttligt, för mig funkar det helt enkelt inte.

Den kanske viktigaste insikten jag fått och nu lär mig att acceptera är att nykterheten är helt och hållet mitt ansvar, ingen annans, hur illa livet än prövat mig. Den insikten möter vi alla förr eller senare i nykteheten, är jag övertygad om, och den kommer som en befrielse, för då behöver vi inte längre mörka eller skämmas över beslutet. Utan istället känna stolthet, lättnad, befrielse och på nytt få leva i en känsla av att framtiden är outforskad och spännande. Nu har jag tagit upp det nyfikna spåret jag hade innan, alltså som barn, tonåring och ung vuxen, lockat fram det där riktigt nyfikna jaget jag hade innan alkohol allt mer blev min vägledare och började fylla min strupe med ngt som jag trodde skulle ge mig innehåll och mening, men förgäves. Alla mina problem är långt ifrån lösta, men det är enklare nu, utan alkohol, även i mitten av november när jag tycker att livet normalt är som sugigast.
Alkohol är en fullkomligt vidrig och värdelös dryck, på alla sätt! Den förstör relationer, ekonomi och trasar sönder självkänsla, livslust och till slut ens innehåll och mening. Alkoromantiken och den tillfälliga avslappningen är en bluff, en hägring. Alkohol driver livslusten ur oss, thats for shure!
Min nyktra resa fortsätter med samma inställning som dag 1. En dag i taget, det första glaset väljer jag, sen väljer alkoholen.

I dag är en glädjens dag, en dag fylld av tacksamhet, trots att det är mitten på november. Imorn ska jag vara toastmaster och spela på min chefs 50 års kalas. Hon är den bästa chefen jag någonsin haft. Hon bromsar, jag gasar. Perfekt match. Förtroendet är ömsesidigt! Hon vet inget om mitt alkobeslut, har aldrig sagt ngt, men hon har nångång i höst kommenterat att jag ser ser så fräsch och frisk ut..

Det kommer att serveras alkohol i mängder, men också alkoholfritt. Just det blir mitt val. Jag kommer utbringa en skål för henne, för livet för er, och för allt som ligger bakom och allt spännande framöver

Ha en fin helg vänner, ni betyder mycket, särskilt de jag haft förmånen att följa lite närmare senaste året. Hörde jag skål, knäckte redan nu en iskall cola zero innan läggdags💥🍷❤️

@Bubbelmorsan Hejsan! Tackar för hälsningen!
Jag mår bra. Helgen är planerad med promenader, rensning och jobb på idrottsevenemang. Får ju dricka måttligt men det kanske blir nyktert, har inget sug att tala om. De tankar som kommer känns mest som gammal vana än som ett behov. Idag blev det Fun Light och lite läsning i Karin Adelskölds bok.
Hoppas att din helg blir fin, läste i din tråd att det var både träning och belöningar på schemat, låter ju toppen :)

@Nöjd57 Tack för att du skriver! Det känns så skönt att höra att det finns fler som gått in i en liknande situation. Jag förstod inte heller att det var 7/7 dagar, på ett tag.
Jag är ju fortfarande väldigt nykär, och hoppas så att han inte kommer att börja behandla mig illa. Just nu och ända från början har allt varit bra. Förutom oron då, för hans hälsa och för framtiden. Och för att allt ska ändras plötsligt till det sämre.
För några veckor sen fick jag upp ögonen för mitt egna medberoende. Inte minst för mitt egna drickande i hand sällskap. Nu håller jag mig på max 10 enheter per vecka och alla veckor har gått under det. Han dricker också så mycket mindre med det nya förhållningssättet.
Men det var också att jag tex körde bil på kvällar när han inte "kunde" eftersom han då satt igång att dricka. Tänkte att vi inte kunde göra något på kvällen för den var ju vigd åt alkoholen. Slutade själv gå promenader, överfokuserade på honom. Det är lite bättre nu. Jag utmanar honom att skjuta fram sitt drickande längre fram på kvällen istället för att bara möjliggöra. Jag tänker mer på mina egna behov. Jag tror absolut att jag fortfarande är medberoende men jag jobbar med det nu. Och forumet här och alkoholkalendern hjälper mig att hålla fokus på mig själv.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig för hur det ska gå för oss. Men jag försöker just nu använda tankesättet där man väljer att ta ut lyckan i förskott istället för katastrofen. Då har man ju bara varit lycklig "i onödan" om allt krossas.
Jag vill ändå tro att jag kommer fatta beslutet att lämna om han börjat behandla mig illa. Och en hjälp till att verkligen göra det, tror jag är att få ta del av det du och andra skriver här. Så stort tack för det, jag sätter stort pris på att få höra en del av din historia❤️ Hoppas att du får en fin helg!

@samo du överdriver inte alls din oro för din mans drickande. Det är precis så här en beroende håller på. Säger att dom klarar av att ta en eller några glas men sedan blir det fler allt vad tiden lider. Toleransnivån blir högre och högre…
Din man vill inte sluta dricka, han är inte redo och det är du som får betala priset. Försök tänka på dig själv för en stund. Vad vill du?

@Varafrisk Förlåt, men det är min uppfattning om samtiden. Trots mycket erfarenhet kommer man inte ens till jobbintervju. Åldersrasism, det pratas mycket om det. Och jag är innerligt glad att jag nu trivs med mitt jobb, och att jag har 33 år på bygget och därmed sitter säkert åtminstone 10 år till. När jag närmar mig pension vill de säkert bli av med mig. Jag jobbar i en bransch med konstanta effektiviseringar. Det gör inte du, och det är en fördel för dig ❤️

Trevlighelgkram 🐘

Jag tänker som så att om du läser texten så det vore någon annan som skrev?
Tex att en förälder dricker mycket med barnet hemma?

Sen är det ditt ansvar, men inte hans drickande.
Låta honom testa osv - det är hans val o inget vi anhöriga kan styra.

Jag tänker inte tillåta att tråkigheter som jag inte står skuld till ska påverka min plan! 😤 inte rubba det braiga jag nu startat och är i 🤗

Fredag….varit sådär, saknar ork, motivation att jobba…men det ändra väl sig. Lite jobbiga privata saker, men håller mig lugn och kontrollerad. Tror ändå att det kommer bli en super fredag i lugnets tecken med god mat och bra sällskap.

@Blenda Åh så skönt. En riktigt fin fredag och helg får du njuta av nu 😍

Trevlighelgkram 🐘

Jag känner mig rådvill, och skulle behöva höra hur andra tänker, förlåt för mitt långa inlägg.
Min man har alltid haft svårt att begränsa sitt drickande. Inte alltid, men det händer regelbundet.
Han dricker gärna, även mitt i veckan, men samtidigt kan han ibland avstå helt.
Han har druckit alldeles för mycket trots att han varit ensam med barnen och ofta på fester. Vi har kommit överens om olika sätt för att begränsa intaget, som att följa min takt eller i förväg bestämma antal glas. Men det har aldrig funkat och det har satt mig i en sits då jag måste vara den som drar i handbromsen åt honom vid sociala sammanhang, det är inte roligt. För några år sedan gick det riktigt illa på en fest och han hamnade i fyllecell. Efter det ställde jag ultimatum, sluta eller jag går. Han slutade, men jag vet att han drack ett glas vin ibland när jag inte var med. Men han pratade alltid om att det var för att återfå mitt förtroende han slutat, inte för sin egen skull, så jag tror inte han riktigt tog till sig problem. Efter flera år bestämde vi tillsammans att det nog skulle kunna funka med ett glas till middagen då och då. Och det gjorde det under några år, men sakta men säkert blev det mer och mer och oftare och oftare. Till slut var vi tillbaka på ruta ett igen.
Efter en ny otrevlig incident för någon månad sen sa jag stopp igen. Han var själv ångerfull, och ville sätta upp gränser. Han är helt övertygad om att han kan begränsa sig, för att det är hans egna regler. Han tänker att han ska dricka max tre glas vin och bara fredag eller lördag. Men jag säger nej, jag är trött på det här och vill slippa ansvaret att ”ha koll” och oroa mig för att det ska bli för mycket. Han är låg och ledsen och tycker livet känns tråkigt utan vin vid middagar och fest, eller när man lagar mat eller i solen en härlig sommarkväll.
Jag vill betona att han inte har ett sug efter alkohol varje dag, utan snarare det sociala i alkoholen.
Vad tror ni? Kan han klara av att begränsa sig nu, med sina egna regler? Eller ska jag låta honom testa och om det inte funkar få det svart på vitt. Eller har jag redan gett honom för många chanser?

Jag vet ❤️ ta hand om dig!

Tack för att du delar sin utmaning. Ser tufft ut, det ska erkännas, men tusentals har lyckats - så det kommer att gå. Jag tror att du behöver välja en väg som du kan gilla, som känns förankrad i dig själv. Kanske sätter du ett långsiktigt mål eller så väljer du att ta en vit vecka till att börja med, eller kanske börja med en vit dag och sedan utöka? Om det känns riktigt svårt att låta bli så ska du nog inte ha någon alkohol hemma, iaf inte en sort som du gillar ...

Inte är man körd på arbetsmarknaden som 55+! Jag har fått nytt jobb efter 60. Är du socionom? Det är ju ett bristyrke.

Hej! Hur har det gått? Tre a-fria dar denna vecka?

@Hanna0425 Varmt tack! Ja, det hade definitivt varit lättare med någon som stöttade, Nu får jag hantera sorgen själv (och med er här -förstås). Vi har nu sagt att vi hörs efter en vit månad eller lite mer och ser om det då blir möjligt att hantera utmaningarna. Jag vet ju att min hjärna kommer att funka bättre, men det räcker väl sällan att en i ett par förändras. Kanske blir det t o m lite hotfullt för den som tänker sig att fortsätta dricka vin.
Ska pröva 1-2-3-vinet!

@spoix90 Tack! Jag har just varit på bolaget. Ganska intressant att besöka utan att ha avsikt att köpa alkohol. Personalen känner väl till mina (o)vanor, men ingen kommenterade att jag bara köpte a-fritt. Ska testa i helgen!

@Andrahalvlek❣️Haha😄 Om jag inte hade varit ganska medveten att det kan vara en utopi för mig att få ett nytt jobb i min ålder då hade jag nog inte fixat din ärlighet ang att ”jag är körd på arbetsmarknaden”. Jag minns när du skrev hos mig i början innan jag blev nykter då tror jag att du också var ganska rak i din kommunikation. Jag var för sårbar då för att klara av det även om jag förstod att du menade väl. Det var likadant med @Torn, jag vet att många uppskattar hans rakhet men för mig blev det sårande. Nu är det på ett annat vis.
Hursomhelst, även om jag är medveten att det är svårt att få ett nytt jobb så finns hoppet kvar. Och, faktum är ju att arbetsgivaren behöver tänka om eftersom befolkningen blir äldre och äldre dessutom blir de som arbetar färre så då behöver man nog anställa äldre människor.

Kram🥰

@Charlie70 Åh, vad glad jag blev att se dig här inne❤️ Hur har du det?

Kramar 🥰

Och plötsligt hände det…
Igår morse hade jag ytterligare ett fruktansvärt möte i projektet, ännu mer snurriga inspel, ännu kortare tid att reda ut det hela, jag blev smått panikslagen. Men ohotat nykter.
Sedan, en kort stund efteråt, hörde den högsta internationella projektledningen av sig. De hade ÄNTLIGEN insett problemen (som jag har försökt kommunicera med dem från start). Och nu tar någon annan, som sitter närmare projektets hjärta och pratar det lokala språket, över det högsta ansvaret inför slutleverans. Känns som jag har vunnit på lotteri. Har fortfarande en roll, men mycket mer hanterbar, precis så som jag ville och trodde att det skulle vara från början.

Och jag tänker att nykterheten, och allt stöd av er på AH, har hjälpt mig genom detta. Jag fattade inga förhastade beslut i affekt, jag behöll viss distans trots allt, och jag vet att jag har varit mitt allra bästa nyktra jag under hela processen och gjort så gott jag kunnat.
Och visst har du rätt @JHL, ”Jag är i alla fall nykter” är en tröstetanke i det mesta. Hoppas att dina utmaningar också lättar, det finns alltför många snåriga projekt här i världen 🙃

Ikväll är jag bjuden till grannen, tillsammans med hela mitt nya gäng i vår lilla brf. Det kommer att bli mycket vin, dock inte i mitt glas. Men fira och njuta, det ska jag göra ordentligt. Tacksam.

@LAO Håller med dig, jag fick enbart positivt bemötande av vården. De tyckte jag var stark som tog tag i det och erbjöd hjälp direkt. Ingen anmälan till varken TS eller SOC. Så länge man söker hjälp och aktivt gör vad man kan för att minska sitt drickande, så tror jag läkare inte skickar in provsvar per automatik.

Alltså ett riktigt stort grattis till dig Vinäger! Ja himmel vad du har kämpat - och också gått i mål! Tänker på dig i bland, så fint att höra ifrån dig här :-)
Kram!

Oj så tufft med uppbrott och så starkt av dig att fortsätta avstå! Ville mest skicka stöd och uppmuntran men också tipsa om ett helt okej alkofritt vitt som heter Ein Zwei Zero. :)

Så bra kämpat, håller på dig!

@Vinäger, tack för att du blåser liv i denna din gamla tråd med din närvaro igen! Som nykomling hade jag missat den annars. Läste med förfäran över detta med alcogelen och tänkte hur fruktansvärt illa det kan vara för vissa.

Sedan tänkte jag ett varv till och på ditt nick: "Vinäger". Sanningen att säga så har det hänt att jag råkat få tag på en box vin som var dåligt, normala människor skulle gått tillbaka med det till bolaget och fått det utbytt. Inte jag, kan konstateras. Efter några klunkar gick det ner fint, bevisar med all önskvärd tydlighet att jag inte drack vin för att det var gott som jag lurade mig själv att tro. Kanske inte så att jag skulle förgås av ett fysiskt beroende och livsfarlig abstinens, men drivkraften att tvinga i sig skämt vin talar sitt tydliga språk ser jag nu.

Stort grattis att du lyckades frigöra dig från skiten och varmt lycka till!