Senaste kommentarerna i forumet

Tack för alla era kommentarer, och ursäkta att det tagit så lång tid att svara!

Ni kanske redan gissat (om ni nu ens minns mig, ni skriver säkert i många trådar) att det inte gått så bra då jag inte varit aktiv här på ca 1 månad. Att jag inte varit aktiv är ett sätt för mig att lixom ignorera varningssignalerna och tankarna inom mig och "bara köra på" = absolut inte bra.

Det gick bra flera gånger, och sen kom det en kväll där jag drack mer. Nästa morgon fanns det kvar lite att dricka här och alla andra åkte iväg = jag var ensam = jajamen, jag drack upp det. Det gjorde att berusningen satt kvar (den var kvar lite från kvällen innan) men det räckte ju inte såklart... så jag åkte (väldigt nära) och köpte mer...

På kvällen kom ju min vän hem från jobbet och blev förvånad över att jag var full, såklart. Slutade med att jag grät och skämdes mycket. Hon är en jättefin vän, så hon reagerade inte med ilska eller fick mig att känna mig dålig. Men det behövs inte när jag är i det tillståndet, jag känner mig redan dålig, jag är redan arg på mig själv, jag skäms redan. Så bara att någon ser mig i det tillståndet gör att alla de känslorna, som jag lyckas trycka ner så länge jag dricker ensam, bubblar upp till ytan och jag känner dem. Därav att jag grät mycket. Min vän bara lyssnade utan att döma. Frågade mig bara varför jag kände att jag var tvungen att dricka så mycket. Helt otrolig vän.

Dagarna efter det kom många jobbiga känslor, ångest, skam, besvikelse på mig själv, uppgivenhet, ilska, frustration. Och jag visste att om jag bara håller ut och låter alkoholen gå ur kroppen, får sömn och äter och ät aktiv osv så kommer det att börja kännas lättare. Vilket det gjorde.

Efter det har jag inte blivit full igen, men jag har ändå tillåtit mig själv att dricka flera gånger.
Jag ursäktar det för mig själv med att när jag är med vänner så kan jag ju inte bli jättefull, de är inga vänner som dricker mycket. Så då dricker jag som dem. Men inombords vill jag ju bara ha mer! Så flera gånger har jag gått förbi köket och tagit mer utan att de märkt det. För att det inte "räcker" för mig att bara dricka lite. Så även om jag inte blivit full så är det ju mitt missbrukarbeteende som kommer tillbaka direkt. och jag vill inte ha det så här. Jag vill inte smyg-dricka, jag vill inte mata begäret, jag vill inte påverka min hälsa negativt, jag vill inte förlora mitt omdömme. Och jag känner att det slängs ut genom dörren så fort jag blir lite påverkad. Och som många säger här, även om jag inte känner av någon påverkad från första glaset, så triggar det min hjärna och mina tankar att "nu kör vi. har vi druckit lite, kan vi dricka lite till. och lite till. bara lite till".

Idag är jag på dag 9. Borde ju varit dag 49! Arg på mig själv, men vet att det inte är någon mening med att slå ner på mig själv. Försöka blicka framåt istället. Jag vill komma till dag 14, dag 30, dag 50, dag 100. Visst, det är inte antalet dagar som är viktiga. Men jag vill verkligen ha ett liv utan alkohol. Det är ett sååååå mycket bättre liv på nästan alla sätt för mig! Nästan skriver jag för att självklart är ett litet rus av alkohol väldigt trevligt och kan förhöja en kväll, ett samtal, en upplevelse. Men för mig så kommer det ruset med ett sjukt högt pris som jag inte vill betala, det är absolut inte värt det! Jag vill tänka som att om jag var allergisk mot räkor, men tyckte det var jättegott, så skulle jag ju vilja acceptera att det inte är bra för mig och det bästa för min kropp är att helt hålla mig borta från räkor, inte försöka hitta hur mycket räkor jag kan äta utan att halsen svullnar igen helt.

Ska verkligen försöka få in i rutinen att gå in här mer ofta! Vet att det hjälper, kände stor pepp när jag var inne här ofta mina första dagar! Tack alla!

@asdf1973 Ja, tack! Fint också att du inte försöker tvinga mig till något specifikt val, utan ger mig möjlighet att försöka dricka lite. Men för mig har jag försökt det i hur många år, och har verkligen kommit fram till att för mig så vill jag välja ett liv helt utan alkohol. Det är ett bra liv! Inget fel på det! Ett liv med alkohol för mig = super svårt att hålla i schack och är alltid farligt att det spårar ur = bara onödigt! Jag vill vara ärlig mot mig själv. Många gånger är det för att jag inte vill vara ärlig mot mig själv som det går åt skogen igen...

@jempa123 jag håller med, min hjärna är verkligen kidnappad och jag tror dessutom hjärnan är kär i kidnapparen! Ska verkligen försöka hänga mer här och vara mer aktiv! Tack!

@Dragonfly Tack för att du kollar mig! Uppskattar verkligen det! Som jag skrivit ovan så har det inte gått som jag velat. Det har inte gått katastrofalt, men absolut inte åt det håll jag vill gå åt. Nu är jag på dag 9 och vill verkligen hålla i det. Jag har som mål att vara alkoholfri, jag klarar inte av att dricka måttligt, det gör det bara jobbigare för mig :(

Vaknade mitt i natten vilket väl inte är direkt ovanligt. Kände mig lite frusen och tänkte på att man skulle haft nåt lätt stärkande att värma sig med. Naturligtvis ingen alkohol för vem tänker väl på sånt numera. Nej, men en skvätt varmt kaffe funderades det väl på så smått. Men då var det som så ofta att termosuslingen på bordet var tom, och kraft och energi till att koka på en kanna saknades. Kollade termometern på fönsterbrädan -14 grader kallt ute. Hutter och burr, en kall vinter denna. Det var dags för en kofta, men inte av modellen offerkofta, för den är alldeles för jobbig och bylsig. Satsade på en extra tjock, vanlig tröja som funkade helt utmärkt. Hittade sedan ett paket med päronsaft, en rumstempererad sådan som var helt perfekt. Tänk, Ibland behövs det då inte mycket för att må rätt gott.

Ha en fin dag!

En oerhört svår stund. 🌟Ta hand om varandra i familjen. ❤️

@Vitvargen tack för fina ord...jo en hel del har man lärt sig på 40 dagar, och ja de är bara att hoppa upp på sadeln igen. Jag vet ju vad jag vill, men de är väl inte utan bakslag man når dit. Jo har hängt här på forumet sen nyår men först idag som jag gick med. Många nyttiga ord o berättelser, de är ju forumet som hjälpte mig att hålla spåret i 40 dagar.

@Kevlarsjäl62 🧡
Förstår den smärtsamma tomheten o saknaden för dig också. Tryggheten att få åldras ihop som inte finns kvar.

Tänk om jag skulle beskriva för min man hur mycket jag saknar honom fast han är här... En tanke.

Dina ord träffar alltid rätt 🧡

@primitiveskillsful, varmt välkommen till forumet! Spontant tycker jag du ska gratulera dig själv till en raketstart på din resa mot ett liv där du inte längre sitter fast i att behöva dra i dig en massa alkohol varenda dag. Du lärde dig förmodligen en väldig massa av denna långa period av nykterhet, gör en lista över alla fördelarna du såg det är mycket hjälpsamt tyckte jag i början av min egen resa för ett halvår sedan. Och nu i helgen, dessa 2 av nu drygt 40 dagar betyder ju ändå att över 95% av alla dagarna har varit alkoholbefriade och det är fantastiska framsteg i sig!

Ett tips är att ägna ett antal timmar åt att kolla igenom forumet efter andra som sitter i liknande båt, ta del av tips hur man kan tänka och hur man kan hantera olika utmaningar som finns på vägen. Ett eller annat bakslag lär du stöta på i trådarna, allt handlar om att ta lärdom och hoppa upp i sadeln igen och ta nya tag som du säger. Gott så, hoppas få höra mer om dina erfarenheter framöver!

Lycka till!

@november25
Heja dig! Så modig du är! Blir spännande att höra om samtalet o din upplevelse. Skönt med ett enskilt. Stort lycka till!

En till introvert o hemmamysare här. 😊 Att vara ensam hemma i tomt hus är det bästa jag vet o min återhämtning nr 1. Svårt att få till så ofta dock med tre stora barn o en gubbe parkerad i soffan.

@Varafrisk Tänker på er

Tusans… jag gjorde ett inlägg vill jag tro? Eller tryckte jag aldrig spara då telefonen ringde? Troligtvis var det just så.
Dags att sova med en ✅ på en dag till. Tacksam 🙏🏽 🌺

Började året med att hålla mig 40 dagar nykter, efter 3 årigt regelbundet drickande på nästan daglig basis. 6 långburkar om kvällen.
Nu tog man ett helt meningslöst återfall med några flaskor fredag och lördag och ångesten gjorde sig påmind. Nu tar man nya tag och börjar om med 2 dagar nykter igen

@Jempa123 Ja, visst är det härligt med att åka slättförs! Och visst är det skönt att slippa se livet som en transportsträcka till att dricka sitt vin. Och lika härligt när lusten till att göra och uppleva saker väcks till liv igen😁. Energin som man får av att vara nykter kan man göra massor med😁.

Ha en fortsatt skön skidsemester!❤️

@Varafrisk Förstår att det är mycket sorgliga tankar nu❤️. Din trofasta vän kommer att nu att få vila och slippa smärta. Tänk vad många fina minnen som finns kvar efter 15,5 år tillsammans❤️. Hon har haft det så bra hos er och far nu vidare till hundhimlen smärtfri och i full språng och lätt i kroppen. Jag minns att du skrev så tröstfullt till mig när jag var i sorg och det har stannat kvar hos mig. Du sade att sorgen är randig, att det växlar mellan ljust och mörkt, det hjälpte mig.

Massor av kramar❤️

Ja sömnen har verkligen blivit bättre! @Jempa123 @YmaSum det lägger jag i pluskontot! 😁
Många andra saker som har blivit bättre är att man inte ser lika trött ut, piggare ögon, mer lugn lite mer mañana mentalitet (även om det svajar till ibland)
Återhämtningen efter träningen är betydligt snabbare m.m🥰 Sånt gillas!

Måndagen var ännu bättre, påtade på hemma halva dagen sen iväg på en härlig ansiktsbehandling- somnade nästan 😁
En mysig dag!
Tisdag idag och stress och spring på jobbet men det gick över förväntan, tänkte på vuxennappen(vin) 2 ggr men det försvann snabbt vilket var skönt!
Så jag sätter en nykter ✔️även idag- dag 43😊
Och avslutar med den bästa bonusen- jag somnar och vaknar nykter! ❤️

Dag 48. Ingen utförsåkning men längd för första gången på många år. Kul! Får bli mer av det. Märker att nu när jag e nykter vill jag göra mer saker, allt är inte bara en transport till att dricka som det var innan. Det är fint ❤️

@Varafrisk Styrkekramar i massor till dig ❤️ Tänk bara att ni ska ha en fin sista stund ihop. Hon ska slippa sina smärtor. Är du lugn i situationen blir hon lugn.

Kram 🐘

Nu är det verkligen jobbigt vill inte gå lägga mig ikväll för då blir det snart onsdag…..dagen då vår hund ska få somna in😪 Kan inte fatta det att imorgon ska jag sitta här i soffan och ingen hund som ligger bredvid😪 Min älskade trofasta vän som har funnits vid min sida i 15,5 år. Imorgon är jag hemma en heldag pga sjukskrivning, jobbar hemifrån på torsdag.

Idag var chefen sjuk ska vara det även imorgon. Det är ofta som hon blir sjuk när det är mycket att göra på jobbet. Det kan kanske vara något som kräver att hon kliver fram och visar att det är hon som styr men istället backar hon. Det är en kollega i mitt team där jag får känsla av att hon inte tycker om mig. Hon vill gärna ifrågasätta mig om jag tänker göra på ngt annat vis än jag brukar göra vilket beror på att jag är sjukskriven. Jag blev både arg och ledsen men det slutade med att tårarna rann. Det känns som om det inte finns någon förståelse för min sjukskrivning men den manlige kuratorn som har en hörselskada honom har alla förståelse för i synnerhet chefen. Chefen vurmar för den manlige kuratorn. Jag säger som en annan kollega sa, män tar hand om varandra och kvinnor tar hand om män.

Kramar 🥰

Det bästa med löpträningen är att jag blir så tillfreds efteråt. Skallen är lugn, jag gör typ allt långsamt. Ingen stress alls i kroppen. Chill i kubik 😍

Kram 🐘

Vitvargen. Väldigt intressant och klokt skrivet av dig. 🌟💫

Löprunda 8 avklarad den här månaden, heja mig! I fucking mörka, kalla, tråkiga februari. Amazing. Och jag tror på Anders Hansens råd: ”Börja inte förhandla med dig själv.” Precis som med nykterheten.

Jag tar varken tid eller sträckning, jag har valt ut en vinterrunda med hyfsat underlag på gångbanor och lyktstolpar. Belysning behövs. Och jag märker att jag orkar mer och mer. ”Den här raksträckan fick jag pausa på, nu fixar jag hela utan paus”. Och varje gång det sker, vilket kan ske några gånger under en runda, så blir jag så lycklig och stolt inombords. Jag fixar detta!

När jag fick problem med artrosknän våren 2023, och inte ens kunde gå i nedförslut eller upp och ner i trappor, så tänkte jag inte ens tanken att jag skulle klara av att springa igen. Det tåget hade gått för gott tänkte jag då. Men så fan heller!

Jag har inte ont i mina knän alls längre. Med hjälp av min Trukka slantboard har jag tränat upp musklerna runt knän och vader, mina knäbrosk belastas inte alls längre. Och då slipper jag inflammationen, som är den som ger smärtan.

Fy fan vad jag är bra! Nu känner jag mig som en mallgroda 🐸 Och det är fine!

Kram 🐘

Det är så sant!
Går inte att förändra någon som inte själv vill ta hjälp och det måste verkligen vara så att de kommit till sin botten för att vara helt mottagliga för den hjälp som finns.
Min man kom till botten men hade otrolig förnekelse så det var väldigt svårt.
Det man kan göra är orosanmälan om de är en fara för sig själva och via socialtjänsten komma till hjälp och förhoppningsvis insikt.
Tänker på dig

Förmodligen inte - men du. Du o barnen behöver stöd.
Han misshandlar dig för att han inte längre kommer undan med sitt beteende.

Kan ni bo hos någon ett par dagar? Kontakta soc angående anmälan och nuläget och frågar efter stöd- känner så fruktansvärt mycket med dig. Han bestämmer inte, du har makt!!!!!!

Ta all hjälp du kan få ♥️♥️♥️

Hej!
Nu är det på gång med orosanmälan hos soc, sambon är förbannad och känner sig dömd, utsatt, förnedrad…och mitt i allt detta känner jag mig som boven… när sambon druckit på kvällarna när vi inte haft barnen så har jag känt mig ensam..jag har låtit honom dricka för sig själv medans jag kollar på tv i ett annat rum.. när vi haft barnen har han druckit varje kväll, 2-3 öl och några glas vin…desto mer på helgen.. det brast för mig när han inte kunde köra dottern täten söndag pga att alkoholmätaren visade rött..då kände jag att han har mig för jag är för snäll, jag är en möjliggörare och löser körningar mm…jag har alltid kört när vi ska någon stans, så han kan dricka öl bredvid…
Just nu känner jag mig helt håglös, efter ha försökt få min sambo att förstå att han måste sluta dricka i ca 3 år, har han nu pga orosanmälan på barnen slutat.. allt lägger han på mig, att han aldrig mer kan njuta av en öl pga att han känner sig dömd, att han aldrig mer kan visa sig på stan, att han aldrig mer kan vara med på tillställningar för han är dömd…offerkofta, egocentrerad, samt ser inte sin egen del alls…känner att allt man gjort för honom har varit för att han ska kunna få dricka, och nu stryps tillgången och då läggs allt på mig…vet att jag måste ta tag i mig själv och inte ta till mig det han säger.. men självkänslan är i botten och igår grät jag medans han hade tagit av sig ringen, inte ville prata..
Kommer insikten komma? Kommer han förstå hur mycket han sårat mig och barnen?

Februari och november är mina hatmånader. Då brukar mörkret och allmän tristess göra mig väldigt låg. Så därför planerar jag medvetet in något roligt dessa månader. Ska resa till äldsta dottern i helgen och vi ska på kulturellt jippo på lördag, det är vår gemensamma grej. Lite mello, motion och renovering på det, sen kör jag hem måndag morgon. Ledig måndag-tisdag för att pusta efter helgen.

Jag gillar att ha något att se fram emot, då blir vardagen mer hanterbar. Och det behöver inte vara storvulet alls, inkluderas mina barn och min hund är jag supernöjd 😍 Men det är ändå nice med lite miljöombyte, allra helst eftersom jag jobbar så mycket hemifrån numer. Åker man aldrig hemifrån uppskattar man inte sitt hem. Att komma hem är ju nästan det bästa med att åka bort.

Kram 🐘

Hejsan! @Rule74 Tack för ditt fina svar! Jag var inne och läste lite i din tråd också....jag kände igen mig i mycket du skrev med. Vi båda har hängt här länge och pendlat lite upp och ner.

Ja du den känslan, måndag morgon, dagen/dagarna efter de är inte roliga. Det har hänt mig också att jag inte kunnat gå till jobbet dagen efter, eller att jag mot alla odds har lyckats ta mig dit, trots dunderhuvudvärk och allt därtill. Och sen den efterföljande ångesten. Nä just nu är jag mer än tacksam att jag slipper allt sånt.

Jag vet inte hur du har det nu, men jag hejjar på dig och hoppas att allt går åt rätt håll för dig! :-)

@Geggan Tack ❤️