Senaste kommentarerna i forumet

@Villmåbra79 Tack för att du tittar in! 😊 Känns så bra med sällskap. Det är faktiskt lite spännande och kul med vit månad, precis som du säger. Måttligt drickande har varit supernyttigt för mig att träna på, men nykterhet känns nog egentligen mer rätt just nu i min situation. Det känns också mer som en utmaning vilket väcker den där känslan av "roligt" hos mig😊

Jag har börjat följa kontot du rekommenderade. Tycker det är toppen med fakta om hur kroppen fungerar när man fortfarande är i "the dip" som hon kallar det, när kroppen återhämtar sig. Bra tips och råd.

Bra jobbat du med! 💪 Har tittat in till din tråd och skrivit där.
Vi har ju det gemensamt att vi båda har en annan utmaning utöver detta med alkohol, du med hälsa/smärta och jag med utmattning.

Hoppas du har en fin dag! 🙏

Det gick käpprätt åt skogen igår! Jag var så glad o nöjd men så kom ångestelefanten och jag föll...fick en flaska vin i present, inte bästa presenten men den stackars givaren vet ju inte mitt problem. Den stod i skåpet några timmar men sen öppna jag den..drack upp..nöjde jag mig med det? Nädå jag besökte lokala kvarterskrogen o köpte en flaska vin jag tog med hem..idag är jag såååå besviken på mig själv. Jag inser att jag behöver hjälp så imorgon bitti ringer jag min vårdcentral, jag tänker inte skämmas, jag måste ta tag i detta.

@asdf1973 Det är otroligt vilsamt att trivas i sitt eget sällskap ❤️ Självmedkänsla är en väg dit. Selfcompassion. Finns mycket skrivet om detta om du vill förkovra dig.

Jag tror också att det är attraktivt för andra, sannolikt omedvetet från båda håll: dvs att det kan ge öppningar för nya bekantskaper. Ungefär som när man var tonåring: om man desperat ville hitta en ny kille så funkade det inte alls, men om man absolut inte ville hitta en ny kille så kunde man ge sig sjutton på att han stod där en dag.

Kram 🐘

@zalkin önskar också välkommen! Detta är en livlina i vått och torrt. Dvs mindre vått… här avhandlas jobb, fritid, rutiner, känslor, relationer, tacksamhet! Det mesta är ju på något sätt relaterat till vårt tidigare drickande, trots att själva drickandet nu är alltmera av en icke-fråga. Men det handlar ju om att på tusen sätt uppfinna ett nytt liv, där alkohol inte har huvudrollen. 🤗

@RedRidingHood jag har ingen kunskap om din ursprungsfråga vad socialen kan hjälpa till med, men jag känner igen den förvirring du beskriver.

När min exman drack sprit dagligen (ofta i smyg) så sa han fortfarande att han inte hade några problem med alkoholen. Med det vill jag inte belysa frekvensen, utan att en person som har problem med alkoholen inte kommer säga att de har problem med alkoholen utan försöka manipulera sin omgivning.

Som jag tolkar det du skriver så är det tilliten till din partner som brustit? Och när den brister blir ju hela relationen otrygg. Det låter inte som din partner har förstått detta och försöker reparera på ett hjälpsamt sätt.

Jag har fått hjälp av kvinnojouren sedan jag lämnade och där fått hjälp att se att jag varit utsatt för våld, vilket jag inte förstod när jag levde i relationen. Jag reagerar på att du blir väckt på nätterna, eftersom det är något som lyfts som våld där.

När man är en person som tar ansvar, försöker se den andres perspektiv och har stor empati kan det vara så att det egentligen ser värre ut än en tror i relation en lever i. Kanske ser din syster det?

Jag kan ha helt fel, men kanske är det inte bara alkoholen som är problemet? Relationen gör dig otrygg och samtidigt blir du ”anklagad” som anledningen till att du känner dig otrygg. Jag känner igen det med. Du försöker sätta gränser, som inte respekteras.

Jag hoppas jag har fel, men om något av det här klingar an något i dig så skulle jag rekommendera en kontakt med kvinnojouren.

Ta hand om dig!

Insikten att jag är ganska ensam känns inte så ledsam som man kan tro. Det känns förstås inte roligt, det känns mer som en insikt. Så, genom att se saker för vad de egentligen är så kan jag använda det som startpunkt och fokusera på hur jag vill att det ska se ut i framtiden. Visst önskar jag att jag får en större vänkrets men det känns inte som det viktigaste målet. Målet är att börja tycka om mig själv, jobba på min dåliga självkänsla. Om jag kan tycka om mig och mitt egna sällskap så hoppas jag att det är den grund som behövs för att våga bygga nya nätverk utan alkohol. Det känns som om jag är på rätt väg för jag tycker mycket bättre om den nyktra versionen av mig själv än den flyende fyllbulten.

Och igen tack alla för era fina ord❤️

Det verkar som om det bara är jag som tycker att alkoholen har en väldigt negativ inverkan på vår familj. Barnen är när man frågar dem helt obrydda. De är inte oroliga alls. De har ingen otrygghet. Kan det verkligen vara så, eller är det saker de kommer förstå först i vuxen ålder hur det påverkat oss som familj? Alkoholen ser helt klart ut att vara ett problem bara i mitt hjärta.

@zalkin Stort grattis till den nyktra tiden. Visst är vi fantastiska!?😊

Jag går o grunnnar, väljer i tanken på två olika jobb. Intervjuer nästa vecka.
Stöter o blöter för och nackdelar.
Hur vill jag leva, hur ska fritiden se ut, schema, tid att leva. Vad är viktigt egentligen i livet?Rena tonårsgrubblerierna 🤣
Jag får grunna vidare. Sälja in mig som sjutton o bestämma sen...
Idag är det jobb, rätt hjärndött ställe men det är bara att göra o hålla god min till 15.00.
Januarie känsla från topp till tå....men snart är det februari!🥰

Fooliehutten , spånar i vargtimmen. Tick Tack, Tick Tock, Tik Tok. Jag levde en gång i tvåsamhet där ensamheten för mig var som mest outhärdlig. Att vara ensam i en parrelation är många gånger värre än att att vara själv med sin ensamhet. Det är ren fakta! Nu tänker jag inte fördjupa mig och trötta ut dig i detta gamla skoskav, det är historia. Fast som historia kan den innehålla detaljer som faktiskt är lärorika. En väckarklocka ⏰ åt oss var, samma gamla hederliga analoga väckarklockor och med kraftiga ringsignaler från pendeln ovanpå som bestialiskt hamrade ut sina respektive budskap: ”RING!!! RIIING!!! Fly härifrån! Fly härifrån!”. Men vanans makt har ett eget språk och när hamrandet av skräniga flyktsignaler inte längre hörs; hur ska då de subtila undertonerna kunna tolkas? Oavsett vad så är det i den tillvaron fara å färde. Klockorna tickade i osynk, precis som vår relation. Osynkroniserat var tickandet och jag ger mig fasen på att hjärtesorgen satte sig på hjärtat rent fysiskt, som ett begynnande hjärtflimmer. Tik Tiketti Tok, Tock Tiketti Tok Tok. Kvinnan är ju klokare än mannen, så mitt hjärta klarade sig när hon sa att jag var fyrkantig (som en annan robot 🤖)och att det var slut*. Ett analogt armbandsur är en hypotes jag nu dragit ur historielektionen och försöker höra i tinnitusens tankbilsbrummande symfoni och det går om jag skärper mig lite. Sova en hel natt? Ja det kanske är för tidigt för det, eller så är det kanske inte ens möjligt? Men det går att leva med och det gör det med min ensamhet också, trots att jag numer lever med den i en parrelation. En sund sådan. Ha en skön nykter torsdag🤗

*
https://m.youtube.com/watch?v=Yj5KmYaUq9c

Tack Rike. Du har helt rätt att konsekvenserna för mig kan bli lika dåliga då han är borta. Det har bevisats flera gånger, även då han varit på andra sidan jorden.
tycker också att konsekvenserna blir illa när jag oroar mig över att han ska dricka för mycket, då jag ser riskfaktorer som brukar resultera i något dåligt men där det dagen efter visar sig att han bara druckit något glas och inte varit så onykter som jag upplevt honom.

Han tycker jag borde ta hjälp för att bli mer tolerant mot hans drickande. Han tycker att min otrygga anknytning och min religösa uppväxt gör att jag inte tolererar alkohol som normalt folk. Han tycker det är mitt fel att han väcker mig på natten då han druckit då jag inte har pratat med honom tillräckligt på dagen och rett ut saker.
Är det mitt fel?
Ligger det något i hans ord?
Eller är det här tvivel på sig själv man får som medberoende?

@1985h Tack för att du delar, lider med dig! Förstår jag dig rätt om du haft alkoholpaus i flera månader och när du provade igen gick det helt överstyr? Eller var det flera månader sedan du var rejält berusad?

Jag har många gånger efter en hård kväll/natt tänkt tanken "aldrig mer", och känt mig riktigt motiverad. Den känslan räckte bara någon dag eller i värsta fall kortare än så innan jag var tillbaka i drickandet, av någon anledning som jag själv ursäktade mig med. Därför är det nog vettigt att ha en periods alkoholfrihet innan man funderar på konsekvenserna av det man säger sig vilja.

Vill du aldrig någonsin utsätta dig för detta igen är ju svaret enkelt, sluta med alkohol! Men det är ju, för en som är inne i ett destruktivt drickande, som att säga åt en att sluta andas. Vad är livet utan alkohol? Men det är just det man behöver fundera på, varför behöver man alkoholen, hur kan man fylla livet med kickar och positiva upplevelser utan öl, vin eller sprit? Hur kan man förbättra relationen till sina närmaste och käraste när den uppenbarligen inte fungerar som motivation för att undvika ångestfylld alkoholkonsumtion?

Oavsett om man behöver en alkoholpaus på obestämd tid eller vill försöka lära sig dricka kontrollerat behöver man lägga mycket tid och energi på att rannsaka sig själv och inse samt acceptera hur man fungerar. Det är inget man gör direkt efter en jobbig upplevelse, hur starkt motiverad man än känner sig vara. Först när man är i balans och alkoholen åtminstone tillfälligt fått lämna rummet kan man med framgång ta ta i det, enligt min erfarenhet.

@Jempa123 Stort grattis till denna milstolpe, de första veckorna tycker jag är tuffast, så bra kämpat av dig! Visst är det underbart att känna att kroppen verkligen är lättare. Heja dig!

@Jamila70 Tack för att du delar dina tankar! Jag tror, som många andra, att en alkoholpaus på åtminstone ett par veckor är ett bra sätt att återhämta sig och få kraft till att fundera över sin situation och fatta beslut om framtiden i mer lugn och ro. Det kan vara jobbigt om man har annat i livet som man använder alkohol för att hantera eller orka med, men som @Gåbert skriver, ta en dag i taget, de första positiva effekterna visar sig snart.

För mig har det inte funnits något sätt att bli "omvänd". Att jag nu sent i livet förhoppningsvis inlett min sista alkoholfria period bygger på att jag ärligt för mig själv insåg och accepterade att jag inte kan styra när jag dricker alkohol eller hur mycket jag får i mig. Denna gång förstod jag också och accepterade faktumet att det innebär att jag inte kan dricka alkohol längre. Till sist, med stöd från många i forumet, började jag dra av mig offerkoftan och sluta tycka synd om mig för att jag inte kan dricka alkohol som "alla andra". Istället försöker jag fylla livet med positiva upplevelser och uppskatta de möjligheter som ett liv utan alkoholens grepp ger. Det har för mig tagit väldigt lång tid, men jag är så glad och lycklig över att vara på en betydligt bättre plats än vad jag var för bara knappa tre månader sedan.

Om du efter en alkoholpaus kan prova att dricka kontrollerat eller borde satsa på fortsatt alkoholfrihet är något du behöver avgöra. Jag är säker på att många kan lära sig dricka kontrollerat, men jag vet också att många, likt mig, gått genom nyktra perioder och sedan återgått till destruktivt drickande, gång efter gång. Det gäller att ärligt rannsaka sig själv.

@Hittasigsjälv Superbra jobbat ju, jag är grymt imponerad av dig! En dag i taget, det kommer flera vinster för både kropp och själ framöver. Belöna dig själv för dina framsteg, det är du sannerligen värd!

@Gåbert Starkt att fixa ett jobbigt samtal och samtidigt bokföra den tredje vita dagen! Frågor om hur mycket alkohol man dricker tycker jag oftast är fyrkantiga och generaliserande, utformade för att sätta in en i ett fack med bedömning av hur mycket problem man har med alkohol. Jag har under destruktiva perioder ändå ofta varit nykter flera dagar för att sedan dricka stora mängder. Vissa veckor tvärtom, då det var varje dag men mindre mängd. Visst är det viktig fakta hur många enheter man dricker, men för att adressera om man är beroende, kan lära sig dricka kontrollerat eller är förbi "point of no return" säger antalet enheter inte så mycket. Det är mer ens tankar, inställning, beteenden och risk/reward-kalkyler man gör.

Tack för alla tips och råd angående kvälls- och nattvanor och sömn! Det är så många fina ord riktade till mig att jag blir riktigt rörd, tack så väldigt mycket! Det har varit en fin resa på vad som ändå är en relativt kort period (två veckor kvar till tre månader, ledsen om jag lurat er att det var kvartalsmilstolpen redan idag...). Jag har fått enormt värdefull återkoppling från många och det har känts väldigt skönt att få dela min historia, i kombination med dagboksdokumentation av med- och motgångar. Forumet har för mig fungerat som ett ypperligt verktyg för att hålla i min alkoholfrihet och även ta tag i mina utmaningar. Det slår allt jag provat förut, från beroendevård med läkemedel till psykologer, gruppterapi och egna försök till alkoholpauser. Det känns alltid som att någon lyssnar när jag behöver!

Jag ska inte sticka under stol med att jag känner mig stolt och bekräftad av alla fina ord. Jag har nog ett behov av uppskattning och att det jag gör uppmärksammas, förmodligen ett resultat av en låg självkänsla sedan barnsben. Samtidigt vill jag visa mitt riktiga jag och att det jag gör och skriver är äkta och på riktigt, så att jag inte gör det för sakens skull och/eller för att få uppmärksamhet. Här i forumet har jag verkligen fått den möjligheten! Nu har jag bara lite farhågor för att jag ska jinxa det här och skriva något som är olämpligt eller sårar. Men jag ska fortsätta försöka skriva som jag själv hade velat att någon skrev till mig, och är också säker på att om det blir fel kommer jag att få reda på det av forumvänner, på ett vänligt men bestämt sätt, vilket känns som en god trygghet.

Utöver att jag mår bra av att vara aktiv i forumet så har jag verkligen en drivkraft i mig att använda mina erfarenheter till att väcka tankar och kanske ge lite inspiration. Det är också ett sätt att bidra med positiv energi, istället för allt det negativa som mitt destruktiva alkoholbruk har medfört. Nu vill jag fokusera på att göra gott i livet! Det slår mig att alla som skriver här, med alkoholrelaterad problematik i livet som gemensam nämnare, visar ett djup, empati, konstruktivitet och vilja att hjälpa som är sällsamt men underbart att se. Kanske är det en följd av att vi behövt rannsaka oss själva på många sätt och funderat mycket på livet och dess mening.

Återigen, ett innerligt stort tack från djupet av mitt hjärta till er alla!

PS Jag inser att klockan är mycket, men idag har jag en giltig ursäkt till att sitta uppe och häcka, jag ska absolut inleda försök till bättre vanor, blir avstamp på fredag!

@Carisie ja det var helt fantastiskt, är så nöjd och glad med hela resan och även över Bankok, blev 4 dgr där totalt. Sjukt kul stad. Koh Phayam var en fantastisk liten ö utan biltrafik. En svensk tillsammans med sin thailändska fru ägrr det resortet vi bodde på. Bra standard.. hemtrevlugt, fräscht och supertrevlig personal, god mat, färsk fisk. . Ytters få svenska turister, mest tyskar, men också britter, spaniorer och fransmän. Lyckades även bonga in bandet Job2do som hade spelning på ön i början på januari. Andra ggn jag såg dom, trots,att jag inte är ngn reaggefantast, men kul med bra livemusik.
Nu är sommaren nästa anhalt. Ska försöka hitta ett lgom jobbtempo nu. Hoppas du får en fin resa, de du värd!!!

Puh. Ännu en vit dag, men svår prövning då jag hade ett riktigt jobbigt relationssamtal. Det är en person som ger mig alltför mkt negativ energi, men jag har så svårt att bryta. Skulle behöva mer stöd från denna person, som "älskar" mig, men, men ... Tack och lov får jag så mkt stöd av er här.
Träningen ger mig stabilitet, tror det är 16 dagar i rad nu, med lagom dos varierad traning. Ett slags beroende, som förstås är mindre skadligt, om man inte överdriver.
Blev uppringd av ett forskningsprojekt (Linköpings universitet) med frågor om hur mycket jag druckit per dag i genomsnitt senaste tre månaderna. Jag sa att frågan blir missvisande. Jag hade en helvit månad, drack sedan fem gånger ett glas under en månad och har nu druckit cirka 20-30 glas på tio dagar. Genomsnittet blir inte intressant. Hur som helst: I morgon är dag fyra i min nya vita fas ...

@Hanna0425 Bravo! Det gör mig verkligen glad att du lyckats med denna bedrift. Du är så klok så du vet säkert när och hur du sätter upp mål som passar dig. Jag tror iaf att du får en bra dag i morgon!

@zalkin Varmt välkommen hit! Här inne tjötar vi om allt som kommer i spåren av nykterheten, högt och lågt.

Kram 🐘

Mobilen kan vara riktigt skadlig för sömnen, som du säkert vet. Den är också beroendeframkallande så det är ju svårt att lägga bort den, men att bara använda ljudbok är ju ett sätt som du fick tips om här. Jag kan tipsa om denna podd: https://open.spotify.com/episode/6pcQgtlEe3RQ74I4VIxQZk

@Hittasigsjälv Bravo! Det är ta mig 17 imponerande. Var stolt! Förläng gärna, en dag i taget!

@Jamila70 Tack för att du delar med dig av dina utmaningar. När jag läser tänker jag att ditt jobb verkar vara stressande för dig och att när du självmedicinerar mot stress så funkar du mkt sämre dagen efter på jobbet? Och då känner du skuld, så det blir en negativ spiral? Jag tycker att du verkar ha en dos insikt och motivation samt att du ändå lyckas hålla dig nykter till och från. Vi är alla olika, men skulle det kunna funka för dig att börja med en vit dag (då du kanske gör ngt trevligt/sunt) och sedan klappar dig själv på axeln och funderar på att ta en dag till. För det blir bättre dag för dag (med vissa svackor) för de flesta av oss. Håller tummarna för dig!

Hej. Nu är jag här igen.Tack AnnaPanna, Aeromagnus och JHL för er respons. Det är svårt det där med alkoholen. Jag förstår att jag har en så osund relation till den. En gång i tiden hade vi (jag o alkoholen) en rolig relation. Det var när det var fest och roligheter. Nu är det tyvärr aldrig så nästan. Ibland gör jag ett ryck. Dricker inte nåt på ngr dagar. Aktiverar mig med annat och sen. Sitter en liten jävel på min axel och säger att nu ska vi hem o ha myskväll. Åker och köper vin. Åker hem själv ( lever själv) och tänker det här är min kväll. Musik på, hundarna glada, glas vin, promenad, lite mat. Och ja allt känns bra. (Även om det är en typ tisdag). Blir inte full på nåt sätt men mys. Somnar gott. Och sen ringer klockan och arbetsdag dan efter. Hjärtklappning, ångest och hur ska jag klara detta. Dagen blir hemsk. Bara uthärdar. Inget vin den dagen. Dagen efter mår jag bättre och då.. gör vi favorit i repris. Men alltså, vem.. har jag blivit. Vill bryta detta men vet inte hur och skäms över mig själv. Men vet liksom inte längre vad jag tycker är roligt eller vad jag vill. Nu ser jag helt ok ut och ingen misstänker något mer än att jag kanske är lite ojämn i energi och koncentration på jobbet. Har lite stresskänslighet. Vad ska man göra? Forsätta så här eller kapitulera och krypa till AA och ge mig själv en chans till "normalt" liv..? Åka på nåt strikt hälsohem och bli omvänd? Hur hittar jag motivation till förändring? Ja mkt tankar men inga svar. Ingen kommer rädda mig förstår jag utan behöver hitta kraften att bryta och ta mig upp själv liksom. Ja lite tankar denna onsdag. Glad att få skriva av mig här och att det är ngr få som läser och responderar lite anonymt än så länge. Tack.! Och vet att andra kämpar med.

@Carisie ja verkligen. Härligt!!