Senaste kommentarerna i forumet

Skickar en liten hälsning i kaffestugan! Hur mår ni? Hur går det för er? För mig går det lite framåt, men sen lite bakåt.

Blev en dryg timmes vändande och vridande med en massa ältande tankar i huvudet.
Men, somnade och fick 7 timmars oavbruten sömn.
Slapp vakna med ett ryck vid 3-4 tiden badandes i svett.
Dag 2 ska bli en bra dag! 👍🏻

Alltså dessa belöningssystem och min kidnappade hjärna.
Nu har jag varit nykter, klok och hyfsat harmonisk ganska länge.
Även sedan en tid tillbaka på allvar tagit tag i några oönskade extrakilon och, sakta men säkert, tappat fem av dem genom sund mat och extra motion. Bara två kilon kvar att få bort, sen är jag nöjd och normalviktig igen. Jätteskönt.
Men unnar mig ett par bitar mörk choklad varje kväll, och nu har det blivit som ett nytt beroende. Fick i princip panik, alltså på riktigt, precis. Upptäckte att chokladen var slut, och att jag inte kommer att få min nya drog i kväll. Beteendet och reptilreflexen är SÅ likt tiden då vinet sinade. Ska man skratta eller gråta…🙃

Jag har lyssnat på vad han själv sagt om saken så länge. Att det är jag som bär trauma efter min pappa. Att han inte är som min pappa.

Men nu har jag tagit mod till mig och vägt boxen, mätt flaskan o räknat ölburkarna…för att få det svart på vitt. Både för mig själv och för att han aldrig kommer lyssna utan fakta.

Jag ber chatgpt om hjälp med matematiken.

Föregående period på 10 dygn drack han 65 enheter med ett snitt på 6,5 enheter per dygn. Mer än 4 per tillfälle räknas som för mycket.

Senaste 48 tim blev det 15 enheter, ett högre snitt… DET ÄR INTE SUNT

Jag gråter. Läser forum och hemsidor.

Samtidigt hade vi ett samtal igår innan vi somnade, efter att han lyckats söva 3åringen för omväxlingsskull. Han sa till mig att jag vuxit upp med brist på kommunikation mellan mina föräldrar. Och att han tycker att kommunikation är det viktigaste i vårt förhållande.

Jag sa att jag ”bryter ny mark med mina läxor från psykologen” just nu, och att det är väldigt svårt, att jag måste samla mina tankar innan jag berättar för honom om det. För jag vill inte uttrycka mig tokigt eftersom jag är rädd för hans reaktioner. Han tyckte det lät bra att jag samlar mig först och tar upp det när jag känner mig redo…

Hur surrealistiskt är inte detta? Jag vill kommunicera med honom om att han blir mer och mer lik min pappa för varje dag som går - men han vill fokusera på mig och mitt mående. Hur får jag honom att förstå att jag inte kan må bättre än en viss gräns utan att han gör förändringar i sitt liv också, som tyvärr kommer innebära att han kastar snuttefilten (alkoholen).

@eling ja, det blir verkligen en mer och mer självklarhet med tiden, träffade min bästa vän genom livet igår. Och nu har jag vågat eller velat börja prata öppet om alkoholfriheten. Den smärtar inte längre, det gör inte ont, jag är inget offer utan en jävligt modig människa som gjort mig fri från alkoslaveriet. Just en djupare insikt om att jag är 100% ansvarig för mitt liv, trots alla negativa erfarenheter från barndom och ja...fan och hans moster, är en nyckel för att ta sig ur offerrollen som vi så lätt hamnar i och som förstärks när vi dricker. Så fortsätt dag för dag och vägra se på dig själv som ett offer, offret gör ingen nytta, se istället på dig som den du är, alltså en livslevande stjärna 💥

@Himmelellerhelvette @Ny dag❤️❤️
Känner mig ledsen när jag hör hur ni har haft det och har det😔 Barn är så lojala även som vuxen finns det med oss. Barn är ingen rättighet men att vara en ansvarsfull förälder är en skyldighet men glöms allt för ofta! När jag gick min behandling var det en person vars mamma alltid låste in hen som barn, la hens hand på taggiga kaktusar, körde ner hens hand i vatten med elektricitet. Hen var 13 år när hen hamnade på behandlingshem då hade hen även börjat med alkohol och därefter kom drogerna.
Min svärdotters föräldrar bor ca 10 mil fr oss, är separerade. Hon och min son har bott tillsammans i sju år nu i november. Pappan har aldrig varit h dem, mamman kan tre, fyra gånger. Min svärdotter har fått lite mer kontakt med sin pappa nu och de har varit h honom tre gånger. Han bjuder på viltkött och vin. Köpte en superfin kikare t min son när han fyllde år. Men, han kan inte ta bilen och följa med sin dotter t sjukhuset när hon är jättesjuk. Han är pensionär. Jag förstår inte…vill man inte se hur sitt barn bor. Jag/vi har den finaste och goaste svärdotter som man kunde önska sig. Många gånger när hon behöver hjälp och vår son jobbat har hon hört av sig till mig och jag har skjutsat henne.
Min mamma fanns där men jag kände aldrig att hon var stolt över mig. Pappa kunde hämta mig vid bussen men mamma skämdes när hon gjorde det. Så mycket jante och så mycket skam som präglat mig hela mitt liv. Och, då såg ju mitt uppväxt så annorlunda ut mot er uppväxt. Jag tänker att ner man har haft en så tuff barndom/uppväxt och sen på något vis ska förväntas ta hand om sin förälder. Hur ska man kunna fixa det rent känslomässigt? När det gäller hemtjänst mm så är det ju den enskilde individen som bestämmer om hen vill ha hjälp vilket är så frustrerande. Om jag hade varit i er situation skulle jag ringt biståndshandläggaren berätta hur det är, skulle hen inte lyssna skulle jag kontakta enhetschef. Kommunen har det yttersta ansvaret för sina medborgare. Det låter fint i teorin men det är något annat i praktiken. Jag tänker ni måste tänka på er själva💪🏻❤️

Förlåt @Ny dag…nu skrev jag också långt.

Kramar 🥰

@myssockan
♥️

Här rullar det på osäker på om det är dag 8 eller 9 idag. Kan kvitta! Gör så mycket roligt på dagarna att jag är helt slut på kvällarna! Utbrändheten gör sig påmind. Idag får bli en lugn dag. Men är så mycket aktiviteter på dagarna som lockar. Största utmaningen just nu!
Kämpa på alla!

@funderarmest det låter som en jättesvår situation, vad bra att du skriver här. Hur är det med dig nu?

Ja du är verkligen helt otroligt stark i att aldrig ge upp @Ny dag och jag tror till hundra procent på det! När någon skrev att hen var orolig när du lyste med din frånvaro länge nu sist så kände jag mig väldigt säker i mitt svar jag gav då, att ”hon kommer tillbaka, hon kommer aldrig ge upp!”❤️

Jag kan önska att min mamma någonsin hade gjort någonting för mig, ens följt mig till skolan eller varit med på mina kalas eller bara varit hemma och lagat mat och gjort det tryggt för mig men hon har inte gjort någonting annat än att ge mig en traumatisk uppväxt så jag är oerhört bitter över att jag fortfarande känner ett ansvar för henne! Jag har haft denna ansvarskänslan att jag behöver hjälpa bägge mina förändrar genom hela mitt liv och jag har lärt mig att det är mitt medberoende från min dysfunktionella uppväxt med deras missbruk, skrik, bråk, hot som fick mig att försöka förebygga och när det inte gick flydde jag därifrån. Så rädd, otrygg och osynlig!
Sedan har mamma fortsatt utnyttja min godhet genom hela livet och jag har ställt upp för jag har trott att jag haft ett ansvar för hennes överlevnad. ”Om jag inte gör detta kanske hon dör” Det har varit ett genomgripande tema i mitt liv, rädslan för att hon kommer dö annars och tron att jag kommer kunna hjälpa henne! Usch så trött jag är på detta! Nu tränar jag mig jättemycket på att inte vara emotionellt medberoende till henne! Jag kan hjälpa till med att se till så hennes räkningar blir betalda och jag kan hjälpa henne att handla mat men jag vill kunna släppa medlidandet totalt, helt och fullt! Bara göra måsten och låta henne ansvara för mina psykiska konsekvenser av sitt fruktansvärda liv själv! Hon får leva med sina konsekvenser. Jag har levt med konsekvenserna av hennes val genom hela livet och nu behöver jag göra allt jag kan för att komma ur mitt dåliga mående jag låter mig dras in i tack vare henne!
Gud va långt detta blev, förlåt att jag bara babblar ur mig på din sida men allt bara kom och kom och behövde få komma ur mig. Kram kära fina @Ny dag❤️

@Kaisa7402, du kör fort på alkoholens autobahn. Bromsa in och sväng av på första avfart. Fortsätt sakta framåt och lämna promillekärran i första bästa P-hus. Nu påbörjar du din resa tillbaka till verkligheten. Den kanske är lite tråkig och trist, men alldeles underbar☕️💃🏻

Kl är snart åtta torsdag morgon. Jag har druckit sen tre onsdag dag. Började med små mängder... en cider, en trea vodka, ett glas vin...

Var har tiden tagit vägen, hur mycket har jag fått i mig och VARFÖR???

Jag har druckit varje dag under många år och byggt upp en enorm toleransnivå. Sällan jag blir "packad" Och sällan jag hinner bli nykter mellan "fyllorna" 😥

Vill jag bli nykter? Ja!!!
Har jag motivation??? Nej!!!

Känns som jag tappat livsgnistan och intresse för allt förutom min alkohol. Jag sköter mitt jobb, utöver det gör jag inget annat än dricker och sover. Känns så jävla tragiskt samtidigt som jag förlikat mig med tanken att det är så mitt liv ser ut 😢

Varför jag skriver detta är för att jag är nyfiken på vad som motiverar DIG att sluta dricka?

@vår2022 Hej! Ja precis det stämmer! 🤗 Jag har funderat mycket på hur nykterheten har kunnat fungera så bra under graviditeten, det har räckt med det stödet jag fått tycker jag. En av anledningarna är väl det klassiska att man bara inte kan/får/bör dricka under graviditeten för jag tänker på de enorma konsekvenserna för det ofödda barnets hela liv, men det gör ju mig också irriterad för drickandet har ju haft konsekvenser för mig och min familj innan jag blev gravid? Om du förstår vad jag menar 🙃
Sedan tror jag också, och detta irriterar mig med, att jag tyvärr befinner mig i en yrkesbransch, kollegium samt familj och relationer där där alkohol, särskilt vin och bubbel är givet på de ständiga AWs och konferensresorna. Men som gravid får man då detta "frikort" där jag känt mig helt fri från denna kulturella press som det har, och jag ska jobba järnet för att fortsätta stå på mig även efter att jag "inte är gravid längre" 🤗💛💪🏼 då kommer jag ha en småtting och ännu viktigare att jag är frisk, fräsch, psykiskt välmående och sover så bra som möjligt! Sen har det blivit enklare ju längre tiden gått, jag tror att jag tidigare inte varit nykter så länge att min hjärna känts tillräckligt "återhämtad" men nu känner den sig verkligen klartänkt och det gör en stor skillnad också i min motivation, och mitt resonerande on framtiden!

@Uncle Zeb Riktigt bra jobbat! Fortsätt fokusera på fördelarna med nykterheten, det är rätt väg att gå. Ta inte på dig offerkoftan!

Kram 🐘

@Surkärring, hej på dig. Jag undrar vart du läst om A-fri öl och att den är lika ”farlig” som A-haltig? Jag tänker liten mängd = liten hälsorisk (om vi bortser från viss risk att trigga ett sug). För mig har det alltid varit starköl som triggat törsten efter en till öl o.s.v. = många öl bidde det då😵. En A-fri öl har däremot släckt den verkliga törsten och sen har jag inte fortsatt pimpla öl efter öl. Alkoholobbyn ser kanske hellre att vi fortsätter att pimpla A-haltigt?
Skit på dem💩

@Villhöver Hej! Ser hur jobbigt du har det och kan känna igen mig i hur det var för mig. Allt i huvudet kretsade kring när, var och hur jag skulle få dricka mitt vin. Det blir så när hjärnan blivit kidnappad av alkohol. Jag blev bakis men framförallt kände jag ångest och oro, men det spelade ingen roll för det var liksom värt det för att få dricka. Jag mådde mycket bättre dag 4 som nykter och ångesten lättade. Det som behövs är tid för att hjärnan ska få återhämta sig från alkohol. Då kan man börja tänka klarare och mer balanserat. Mitt bästa verktyg var att fokusera på det positiva, hur skönt det var att vakna nykter varje morgon och hur mer tillgänglig jag var för min familj, barn.

Mitt motto var ” dit uppmärksamhet går, sker tillväxt”. Att ju mer man uppmärksammar tex hur jobbigt det är, hur tråkigt det är, varför man inte kan dricka som andra, negativa tankar, desto mer tillväxt blir det i dessa negativa tankar och det skapar sug. Om man fokuserar och uppmärksammar positiva tankar, hur duktig man är, hur skönt det är, hur bra man kommer att må, ju mer tillväxt i de positiva tankarna och det skapar mindre sug. Som man säger tankens makt är stor! Och vi kan påverka mycket hur vi mår genom våra tankar.

Fysisk träning är jättebra och ger må bra hormoner och lättar på trycket. Även att ha tilltro till sin egna förmåga är power, att tro att man klarar av det. Vi klarar av mer än vi tror! Du klarar av det!💪. Tänk hur bra du kommer att må och hur stolt du kommer att bli över dig själv! Läs eller lyssna på böcker som tex Annie Grace, Tänka klart. Finns också mycket på YouTube med Craig Beck som är bra.

Kämpa nu! Du fixar det! Kram❤️

Fjärde natten avklarad. Somnade nästan direkt och sov bra i 7 timmar. Värken i kroppen så gott som borta. Måste erkänna att jag tänker en del på ni vet vad, men känner inget sug.
Nu ny arbetsdag. Hoppas verkligen det här håller i sig.

Hej alla kämpar!!
Idag klarar vi en dag till, eller hur👏?!
Imorgon är det 14 dagar som var mitt senaste mål, vad blir nästa?
Vet ej ännu, det jag vet är att jag väljer bort A i helgen iallafall. Det vet jag och det räcker så, för nu. En dag i taget, en dag i taget…

Fortsätter filosofera kring livet utan alkohol. Så enkelt och så svårt.
Socialt accepterat, men bara till en gräns. Nog finns det ett visst värde i skvaller om hur folk dricker. Om det är för mycket, i fel sammanhang eller varför någon väljer att avstå.
Så många möten som sker utan att ha människan i centrum, utan alkoholen.
Att samlas på AW, det är för att dricka. Sällan har jag sett folk efter jobb hänga över en kaffe o kanelbulle..
Så knasigt.
Känner hur mitt autentiska jag börjar komma fram, när dimridåerna av alkohol salta lättar. Vem är jag nu? Jag som älskade att gå på fest, vill nu helst hålla mig hemma, väljer en bok i soffan före en utekväll. Eller är det åldern, jobbet, årstiden som gör att jag väljer så annorlunda? Spelar det någon roll, egentligen? Är det intevarje människas rätt att välja eller välja bort, utan att behöva förklara sig?

Jag har börjat vänja mig, och se fram emot mitt te på kvällen. Det känns bättre i själen nu, att skippa vinet (1, 2, 3? glas) och istället dricka örtte för att sova och framförallt vakna bättre mående. I början var det svårt men kroppen och hjärnan är fantastiska när man börjar acceptera läget.
Ser fram emot fredagen. En god middag med familjen, kanske en film. Och mitt te. För min sinnesro.

@Rike Hej Rike! Tack för svar. Uppskattar att du läste mitt inlägg. Kanske vet jag redan själv att jag ska behålla mitt boende, även om jag är mycket hos min partner. Just på grund av omfattningen av hans drickande och osäkerheten. Känns lite skönt att få det bekräftat utifrån, eftersom det inte är så många som jag pratar med om hur vardagen faktiskt ser ut. Jag tror att det som förvirrar eller komplicerar det lite för mig är att jag inte haft det så bra ekonomiskt. Mitt liv har inte varit lätt. Men min nya pojkvän har det mycket gott ställt. Och han har dessutom varit väldigt generös och omtänksam på alla sätt, och det blir lite som en dröm om ett lättare liv om ni förstår hur jag menar. Plus att jag förstås är jättekär. Men problemen går inte att blunda för.
Känns iallafall bra att ha hittat till forumet. Ibland vill man bara ha bekräftelse på det man redan vet...

@Villhöver jag skulle precis skriva och kolla hur du mår! Så bra jobbat av dig!

Jag har haft en bra dag 3, och min fredag har löst sig med en uppsjö av bilkörning. Men jag kände mig irriterad vid ett tillfälle idag för att jag inte ska få dricka på fredag.. som att jag tänkte på något som jag egentligen ville döva med alkohol och insåg att jag inte får.

Jag har läst en del om alkoholens påverkan på kroppen och blivit ganska rädd. Tänker mycket på det just nu. Du skriver om typiska vindrickarkvällar tors- sön och att vardagar funkar bättre än lediga/semester. Men precis som du så blir jag inte bakis, så för mig har dagarna tappat sin betydelse. Jag kan dra en flaska vin på kvällen innan ett hyfsat viktigt möte men möjligen skärper jag mig om jag ska hålla en föreläsning. Nu när jag börjat läsa och skriva här med er andra så blir jag så påmind om alla situationer jag druckit i, och just för tillfället funkar det att tänka på följderna inne i kroppen och hitta stöd i allt pepp här. Jag vet att stabiliteten kan falla snabbt..

Håller tumme för dig! Ta inte det första glaset, är det många som har skrivit här. Planera in något på fredag! @Molnet är generös med tips, ska prova något själv. Godnatt!

@Bubbelmorsan Tackar som frågar! Dag 3 flög förbi utan problem. Eller jo, jag minns nu att vid något tillfälle (redan på förmiddagen!) blev jag irriterad över något och då automatiskt också blev irriterad över att jag inte ska ”få” dricka på fredag (för att döva vad det nu var jag tänkte döva). Lustigt hur man kan haka upp sig på just den veckodagen. Nu löser det sig för jag ska ut och skjutsa folk kors och tvärs igen då.
Och oavsett så känns det stabilt. Skrämde upp mig med någon faktatext igår och lyssnade på podd på promenaden idag.
Tacksam för pepp! Det är nog mest därför det känns stabilt :)

@Villmåbra79 Våran dag tre. Hur känns det? Tycker det är sjukt jobbigt idag. Många dåliga tankar på att köra bara på veckodagarna. Att dricka på fredag, och sen inte mer. Osv, osv. Känner en jobbig rastlöshet och känner mig nästan lite febrig. Nä, ska snart lägga mig och sova bort den här dagen. I morgon kommer bli ännu jobbigare. Torsd- söndag var självklara vindrickarkvällar för mig. Nu håller vi tummarna för oss. Okej? Hejaheja!

@myssockan
Hej
Läste ditt inlägg! Visst kan ni ha fortsatt kontakt men snälla - pratar ur hjärtat o av egen erfarenhet som delas av många här- flytta INTE ihop ♥️
För din och er bådas skull.

@Villhöver.
En kombination att nu klarar du detta. Typ herregud, en vecka av ditt liv. Alltså strängt snack med mig själv och nyfikenhet på hur jag skulle må(har läst vad som händer i kroppen). Sedan en dag i taget, fokus på en dag i taget.

Läser du på så är det värst fram till Dag 4, iallafall fysiskt. Det psykiska kan hålla i sig men då tog jag till min stränga röst. Men jag tycker det är spännande att se att mina vallningar nästan är borta och att min hy blivit bättre..

Kör nu dag 4 också. Du kan!!!🩷