Senaste kommentarerna i forumet

Jag äter bloförtunnande. Jag dricker alkohol. Vet ej när det kommer att bli för mycket. Det händer att jag ramlar. Det är farligt om jag börjar blöda och inte tar mig upp eller somna så kan det bli farligt för mig. Jag ramlar inte varje gång vet dock inte när det kommer att hända.

@zalkin Att vakna upp nykter en lördag morgon med nedsjunkna axlar, oron är borta och där tankarna återgått till balans, det är en guldkant det!🌟. Livet skiftar verkligen i sinnesstämningar och när man kommer igenom motgångar och motstånd är en skön känsla. Och det positiva i det är att man tar med sig nya erfarenheter som lagras och som man kan använda vid nästa motgång.

Ha en fin söndag!🌟

God morgon @Gåbert. Jag förstår hur du tänker kring räknandet och en dag i taget. Jag är själv novis med 37 dagar men kommer ihåg räknandet första tiden, att det kändes viktigt. Nu glömmer jag att fylla i dagarna i kalendern och tänker inte antal dagar längre. En dag i taget tror jag dock på, har läst en del här och böcker och det dagliga löftet är viktigt, att idag ska jag inte dricka. En dag i taget är mer ett mindset än ett räknande tänker jag. Så sluta räkna och fokusera på ditt löfte varje dag skulle jag säga.

Min oro är att när jag "muckar" så tänker man att nu är det klart, nu är jag botad. Att uppehållet bara är att sätt att lura sig själv att kunna fortsätta dricka efter uppehållet. Jag tänker mycket på det och tills jag inte vet så fortsätter jag, en dag i taget, ett löfte varje dag...

@Silvertärnan Starkt och modigt av dig att kunna vända på ditt liv som du gjort i snart 6 månader!🥳. När man nått 6 månader har man kommit en lång bit på vägen och man får ett större perspektiv på hur det var då och hur det är nu. Att man liksom lever i ett helt annat och nytt liv med ett avstånd från det självdestruktiva beteendet som alkohol innebar. Tänk vilket härligt slut du får på året med jul och nyår och en fin start på 2026.

Bra jobbat! Var stolt över dig själv! Kram❤️

@Tiffii det där känner jag väldigt väl igen. Lärde mig i ung ålder att det inte var någon idé att visa att man blev sårad eller arg för något, för då blev jag bara hånad/förlöjligad eller så fick jag dåligt samvete-snack. Så när jag hon gång på gång gar irriterat mig grön i vuxen ålder, har jag bara svalt det. Tills det till slut rann över, men även då var det ingen respons att få annat än dryga och likgiltiga svar.

@a3519 hej och välkommen.
Jag läser ditt inlägg och upplever det som att du bär på många tunga känslor, som går ett stort stycke bakåt i tiden.
Du skriver att alkohol blivit en dämpningskudde mellan dig och din sambo och jag tror då att alkoholen är ett symtom på något som kanske mer handlar om din relation, och under den, din egen självkänsla.
Det är inte lätt att lyfta frågor om detta och även om sidan här är full av medkännande och stöttande personer, tror jag liksom Gåbert att du skulle må bra också av professionell hjälp.

För mig funkar en dag i taget.
Vakna på morgonen, tänka att idag ska jag inte dricka. Sedan ta samma beslut imorgon. Och dagen efter det och så vidare.
Känslor kommer fram som varit bedövade av alkohol, men det är det som krävs, hur ska man kunna hitta och bearbeta sina sanna känslor och tankar om de göms under ett moln av alkohol?
Eftersom tankar och känslor kan vara svåra att bära, tror jag att hjälp utifrån är bra, för då får man lite perspektiv på saker.
Det finns flera tjänster som erbjuder kontakt via appar och jag har själv fått bra hjälp av en psykolog online.
Det var läskigt i början men hon gav ett otroligt fint och icke-dömande bemötande. Jag tror du skulle kunna våga.

Din egen hälsa är viktigast! Du gör helt rätt. De senaste två åren har jag fått två allvarliga, akuta sjukdomar och det har vänt upp och ner på min världsbild. Andra kanske inte bryr sig om det, för de förstår inte hur det påverkar en. Men jag vet, och jag skulle aldrig riskera hälsan - fysiskt eller psykiskt - för något.
Kämpa! ❤️✊🏻

@a3519 Välkommen hit och tack för att du delar. Intressant och svårt, som så många olika livsöden här. Jag tror att eftersom du uttrycker att du dricker för att döva stark ångest så bör du söka professionell hjälp, även om det finns ett program för självhjälp här.

Dag 22. Många hävdar att man ska ta en dag i taget, och jag har prövat den metoden denna månad, men jag vet inte om det är så bra för mig. Blir lite fixerad vid att räkna dagar, ungefär som pinnar till muck (dvs 30 november). Kanske skulle försöka att inte alls tänka på alkohol och bara leva. Eller så ska jag fortsätta och räkna till sista november och sedan ta ett beslut om att leva utan ett vanligt liv där alkoholen inte är något jag tänker på i vardagslivet, men som jag kanske tillåter mig om jag bjuds på vinprovning eller middag...

@Jasmine Vad glad jag blir av att höra från just dig. 🩷 Jobbigt dock att läsa att du fortfarande har det tufft med alkoholen. Önskar av hela mitt hjärta att du snart kommer att fixa nykterheten. Friheten är värd allt, jag lovar. Men det vet du ju redan.
Be careful out there (om du minns)! 😉
Kram 🩷

@Varafrisk Förstår att det måste finnas en fördel att många runt omkring en vet om vad man gått igenom. Du ÄR modig. 🩷 Får se om jag kommer att berätta så småningom. Det känns mindre läskigt för varje år som går.
Kram 🩷

@Zyrgon
Jag känner igen mycket här med min mamma. Hon tar gärna på sig offerkoftan och tar fram dålig samvete-snacket. Det spelar ingen roll vad jag säger eller vad jag gör, för hon har bestämt sig för att jag inte bryr mig. Jag nådde en punkt nu nyligen där jag inte orkade mer. Och sa upp kontakten. Hennes liv är hennes ansvar, inte mitt. Precis som din fars liv inte är ditt ansvar. Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Du gjorde helt rätt. Fokusera på dig själv nu. 🌻

@Villmåbra79, visst är det bra att man får tankar och funderar över sin relation till A, när och hur och varför.

Jag kör på för att det känns bra, vill låta kroppen vila och se hur jag mår. Har varit väldigt sugen framför allt igår och stor trötthet idag. Är inte på topp men får vara så. Har börjat ladda inför jul med diverse inköp. Det känns mysigt.

Vill utmana mig på alla sociala julgrejer framåt men känns inte svårt då det är många med jobbet och glöggminglen är med dottern och då vill jag inte dricka alls. Jag saknar mer fredagsbubblet än det sociala utedrickandet faktiskt.

Om jag får vara nyfiken på dig🥰. Går det enligt plan hur du tänkt det? Du har ju varit med här i forumet ett tag. Är det skillnad nu mot tidigare?

För mig var det ju ögonblickets infall som gav min paus. Hittade forumet några dagar efter och det var ju en vecka jag tänkte vit och sedan dricka på helgen. Nu vet jag inte men kör kort horisont framåt och utvärderar. Jag är bra på att genomföra det jag bestämmer mig för normalt så november ut blir det absolut.

Kram och tack att du delar med dig om att du känner dig ensam ibland. Det gör jag med trots vänner och det bidrar till drickande ibland helt klart🩷

@Carisie Åh, vad jobbigt! 🩷 Har ju själv gått igenom oron när min man haft cancer. Håller tummarna för att allt går bra för mamma. Hon kan i alla fall inte ha en bättre dotter. Kramar i massor 🩷

@Thompa_68 tack så mycket för ditt svar. Du verkar förstå vad jag skriver och även förstå vad min man håller på med. Jättebra skrivet!!! Jag känner mig lite starkare av det du skrev. Tack!

@Bubbelmorsan Jag läste ditt inlägg i morse och det väckte en del tankar hos mig när du beskrev de sociala aktiviteterna under december månad. Att just det, så ser det ut för väldigt många, med glöggmingel, julbord, julfester och släktträffar. Mitt liv är faktiskt rätt annorlunda! Dels för att vi (jag och min man) inte har någon släkt i denna delen av landet, dels är inflyttade och inte skaffat oss ”parvänner” och dels för att våra jobb inte är stora på AW och julbord. På mitt jobb t ex är det jullunch med bubbelvatten som gäller. Och då har jag gått och klurat idag på om jag hade haft allt det sociala drickandet, hade jag druckit hemma också? Skulle säga att 95% av mitt drickande är hemma förutom något enstaka midsommarfirande de senaste åren. I perioder känner jag att vi är ensamma, t ex julen är jättejobbig, och det kan nog ha bidragit till hemmadrickande. Vi är ju inte ensamma i ordets egentliga mening för vårt liv cirkulerar mycket kring några idrottsföreningar vilket såklart känns aktivt och vettigt. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att jag började fundera lite på festdrickande och hemmadrickande.

Det låter som att det kommer att fortsätta gå enkelt och enligt plan för dig, trots sociala tillställningar, väldigt stabilt!

Helgen är inte vit men jag har hållit mig inom planerade glas. Nu blir det vitt söndag- torsdag, sedan blir det AW på fredag och mina kollegor är extremt lugna så det brukar inte bli mycket alls. På lördag ska jag träffa en kompis på en heldag och det kan bli ett par glas bubbel. Brukar inte dricka mer för jag ska åka tåg i en timme sedan och då mår man inte så bra. Sedan har jag faktiskt inte en enda social grej inplanerad kommande veckor.

Önskar dig en lugn och skön söndag och en bra start på veckan!

Hej.

Jag är helt ny i detta forum men jag känner att jag behöver råd och stöd kring situationen med min pappa.

Min pappa har alltid varit glad i alkohol men de senaste tio åren har det bara blivit värre och värre.

Min relation till min pappa har varit lite upp och ner. Jag har aldrig kunna lita på honom och som ung kände jag mig otrygg när jag var hos honom (min föräldrar skilda sedan jag var 6 år). Han är omgift med en fantastisk kvinna som varit min trygghet när jag var liten och de är fortfarande ihop än idag.

Min pappa har alltid varit bra på att ta till”dåligt samvete-kortet” och i unga år tyckte jag det var riktigt jobbigt. Han har också psykiskt tryckt ner både mig och min styvmor med kommentarer. Han vet alltid bäst, han skall alltid bestämma, han skall alltid vara i centrum. Jag fick alltid höra att jag var otillräcklig och äcklig. Trots det så jag inget utan bara accepterade.

För 10 år sedan fick min pappa genomgå en hjärtoperation med ballongsprängning. Det tog mycket hårt på honom och han började tycka ännu mer synd om sig. Trots att han idag äter 12 olika mediciner dricker han också alkohol dagligen. Han har också den fula ovanan att ringa på fyllan.

Själv går jag igenom en tuff behandling med cellgifter mot blodcancer. Jag trodde han skulle bry sig men han säger bara att jag ska sluta klaga. När jag fick höra det från honom brann det för mig. Jag ställde ultimatum och sa att han måste ta tag i sina problem för jag har inte ork eller energi över till honom. Direkt kommer ”dåligt samvete-kortet” fram. Det är ingen som bryr sig om honom och han är hjärtsjuk.

Idag ringde han igen. Min styvmor förvarande att han var irriterad för att jag inte sagt något om jul ännu. Så när jag svarade fick jag allt höra att jag var egoistisk som inte kunde bestämma mig för hur jag ville göra på jul och han krävde att jag skulle vara hos honom. ”Det kunde ju vara min sista jul”. Jag slängde på luren och har spärrat hans nummer.

Trots att han beter sig så illa kan jag ändå inte låta bli att få dåligt samvete över att jag inte svarar eller bryr mig. Jag känner en enorm skuld trots att jag vet att jag inte borde.

Är det okej att bryta kontakten med sin far och tänka på sin egna hälsa?

PS. Min behandling är tuff men går riktigt bra så jag räknar med att få uppleva många jular framöver.

@Thompa_68 Och det är okej. Skitsamma-dagar kommer och går. Socker är okej. Ibland. Är innerligt glad att vin-flashar inte kommer längre. Det var nog flera år sedan sist, och det krävde mycket värre känslor än jag känner nu.

Det finns många anledningar till att jag drack, att dränka starka känslor var en sådan. Skillnaden nu är att jag låter känslorna vara. De får sitta här i tv-soffan ihop med mig och hunden. Snart drar de.

Kram 🐘

@Hoppfulla Jag måste också vara rak att säga att vad jag ser av dina inlägg och de trådar du startat så vet du redan svaret på din frågeställning, men har svårt att finna dig i det. Frustrationen i dig behöver få utlopp, och det är väldigt bra att du skriver av dig. Men du behöver också fatta ett beslut för din egen skull, baserat på vad du upplevt, sannolikheten till förbättring, risken att nuvarande läge fortsätter eller förvärras och vad konsekvensen av det då blir.

@Andrahalvlek Jag har en likadan kväll, egentligen inget som tynger mig, men är gräsänkling med mycket tid för mig själv. Jag tänker att jag gjort det bra hittills och det är ok att belöna sig med lite godsaker när tankarna ändå snurrar i positiv riktning. Vinflaskorna står kvar utan att jag rör dem, jag känner mig så glad över att inte halvligga i fåtöljen och bälga i mig alkohol bara för ruset, utan en tanke på smak. Betydligt skönare med kaffe och alkoholfria drycker när sinnet är i hygglig balans. Men garden är uppe, en dag i taget, idag dricker jag ingen alkohol!

@Hoppfulla Jag lider med dig och känner tyvärr igen mig själv från tidigare i hur din man förefaller tänka. Har man inte gjort upp med sig själv att man inte kan dricka alkohol kontrollerat ser man bara negativt med att avstå alkohol. Det är full offerkofta på, man tycker synd om sig själv, anklagar omgivningen för att man måste må dåligt, ältar sin skit och sitter passivt och väntar på att någon ska ge en grönt ljus för att börja dricka igen. Mest troligt är ju att man ger sig själv grönt ljus för att få den där invanda och bekväma snuttefilten som känns så trygg. Att ens närmaste påverkas negativt struntar man i.

Om man inte kan slänga offerkoftan och fokusera på det positiva som nykterheten ger och de möjligheter i livet som den öppnar är det bara en tidsfråga innan man är tillbaka i destruktivt drickande. Jag förstår att du vill skrika ut din frustration, och kanske kan det väcka lite konstruktiva känslor och tankar i din man, men det är han och ingen annan som måste välja att ändra sin inställning och börja uppskatta vad han har istället för att fokusera på det han saknar.

Låter så tufft.

Men måste säga att tänk på dig själv! Det bästa för barnen är inte alltid att man håller ihop. De behöver en trygg miljö och en glad mamma ♥️

Igår och idag har jag känt skitsamma. Jag skiter i sockerstoppet, dagliga stegmålen, kosten och löprundor. Jag orkar inte. Så jag har ätit choklad, bullar och glass. Moffat i mig socker.

Jag vet vad det beror på, det är inte gratis att resa bort en helg. Anspänning innan, mycket intryck, sen jobba ikapp på jobbet. Inte ens två lediga dagar efteråt räckte till. När den korta jobbveckan var slut så var jag mer än slut.

Det var värt det, jag gör om det, och det är okej att vara helt slut och moffa socker några dagar. Sova, chilla, äta och njuta. Den här helgen blir det ingen matlagning, jag har matlådor i frysen. Inget hushållsarbete alls. Jag vägrar. (Bor ensam så ingen bryr sig.)

På måndag blir det back to basics igen. Och att det ändå bara fattas 500 steg till mitt dagliga stegmål 10.000 idag känns riktigt bra. Riktigt härlig långpromenad i snölandskap fick vi, plus en långrunda i gatljusets sken nu ikväll.

Nu badet, sen lite glass och bullar. Det är tusen gånger bättre än det rödvin jag belönade mig med back the days.

Kram 🐘

Jag vet inte vad jag ska göra. Min man har efter ett ultimatum från mig haft ett uppehåll med alkohol ett par månader nu. Men hela hans värld har rasat. Han tycker livet är meningslöst. Han går runt och ser ut som om han har förlorat allt. Han vill gå tillbaka och dricka ”lagom”. Det har vi redan provat många gånger redan och det funkar inte! Men han vill inte inse det. Han är olycklig, jag är olycklig. Jag är olycklig när han dricker men är inte lycklig nu när han inte dricker. Vad är skillnaden? Jag orkar snart inte. Det här är inte heller något liv. Jag har bett honom söka hjälp men han tycker inte att det behövs. Vad gör jag? Jag försöker hålla ihop för barnen men har lust att bara skrika. Drick din jävla dricka om du mår bättre av det för jag mår inte bra oavsett!

Hmmm.
Var inne på systemet idag och pratade med dem.
De säljer "alkoholfri" öl och de säljer dryck med 0 promille..
Tydligen är "alkoholfri" ibland med alkohol upp till 0,5 promille, men står det 0,0 så ska det finte finnas någon alkohol i alls.
Där ser man, nu har jag lärt mig nåt nytt.
Vet dock inte om jag vågar lita på det.
Ska fråga en gång till bara för att.
Vågar liksom inte chansa..