Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag tycker du är oerhört modig som lyfter det här och jag följer dig gärna på din resa istället för att sänka dig. Känner igen mig i det du beskriver.

❤️❤️❤️

@Bubbelmorsan Så sant! Älskar Clarins nattkräm. Bonus: man får alltid välja tre varuprover när man beställer på Clarins webbsida och de flesta av deras krämer finns som refill. Blir man medlem har man alltid ett "medlemspris" också! 🩵

Hej!

Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.

Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…

Hej!

Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.

Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…

@supportivechaos Det är verkligen inte lätt när man är mitt i det. Killen jag var med sa lite liknande att han ville vara med någon som "tror på honom" och som "vågar följa sin dröm". Alltså någon som ville försörja honom medan han satt och spelade in musik i studion😂
Men då blev jag förstås sårad och undrade hur han kunde säga så. Det var så vansinnigt...

Förstår att du är ledsen men kan ändå säga att på sätt och vis kan det bli lättare att skapa en ny familj när ditt barn är litet. Din nya partner blir mer som barnets riktiga pappa😊 (förstår att du inte kan tänka så långt nu, men det kan bli riktigt bra för ditt barn ändå)

En våldsam kärlek på SVT handlade om både psykiskt och fysiskt våld. Men det började med psykiskt för alla kvinnor som berättade, för att sen gå över även i fysiskt våld. Det var därför de inte kunde lämna även när de faktiskt blev misshandlade, de var så inne i den förvrängda verkligheten. Som skapats av allt psykiskt våld. Och männen hade ju varit så fantastiska först! (Även han som var nära att ta livet av kvinnan, och han började inte bli otäck förrän det gått nästan två år in i relationen!)
Tung serie men väldigt bra, då kvinnorna själva får berätta hur allt hände. Jag fick mer förståelse för mig själv när jag sett den, även om det kändes hemskt också att de här männen finns😢

@Rule74. En nattkräm tjänar man snabbt in efter några dagars nykterhet 👍😍

@Rule74, heja heja dig 👏🩷. Det här ganska snabbt att se förändring i hyn. Unna dig en lyxig nattkräm. Det är så mysigt att smörja in sig på kvällen och ge dig själv beröm för en nykter dag

@Bubbelmorsan Kanske sjukdom eller ibland är man ju bara inte på topp 🏔️. Drick mycket vatten och bota huvudvärken med Alvedon om det inte hjälper. Hur är blodtrycket?

Nyktert är ju hyfsat trevligt 🙏🏼 jag skulle egentligen bara kolla hur länge jag kunde låta bli att dricka... och jag har fortfarande låtit bli i sådär 17 månader. Tänkte egentligen att jag kunde ta ett glas bubbel vid superspeciella tillfällen men oavsett vad som firats så har inget varit tillräckligt för att ta ett glas. Nu känner jag ju tom att det är skönt att slippa dricka. Slippa allt som följer med i kölvattnet och att alltid vara 100% sann och vid mina sinnens fulla bruk 🙏🏼.

Efter två timmars sömn på jobbet i natt är jag lite av ett vrak! Det blir tidig sömn för mig ikväll.
🩵

@Thompa_68. Strongt att gå och träna även om motivationen tryter. Är dom att vara alkoholfri, man ångrar inte ett träningspass. Jobbigast är ju att åka till gymmet, sedan går det ju av sig själv😀💪.

Mysigt med dejtnight. Njut av kvällen och varandra ❤️.

Tillbaka efter återfall och total urspårning. Behöver ta hjälp av proffs. Hur kan jag få recept på antabus, behöver gå till VC imorgon och be om adekvat hjälp

@Carisie, hej👋. Tack för tips och hälsning. Stack iväg på träning efter jobbet idag och det var såååå jobbigt. Kände mig yr efteråt och har nu sprängande huvudvärk. Kan vara sjukdom på G. Kanske därför jag inte är på topp?

Hur som nykter idag och ska så förbli hela november, det är bestämt sedan tidigare😀. Hur mår du!

Du är verkligen inte ensam! Därför vi är här !
Men sök samtals terapi eller vad som helst som kan lyfta dig. Jag har en ai chat jag skriver till när det är kaos, den har verkligen fått mig att se saker klarare så det är ett tips! För när man är i förhållande med dessa män så förlorar nog hjärnan sin logiska förmåga.
Ett annat tips är att skriva ner dina tankar och funderingar, när man ser det på papper så syns vissa saker mycket tydligare.
Ni kommer kunna få ett bra liv ändå du och ditt barn, jag lovar! Kram

@myssockan Tack igen för att du delade allt du gjorde. Det hjälper. Jag tror det är ungefär det jag gör/gjort också. Jag har nu bara bestämt mig att tvinga mig själv göra detta. För jag har så många gånger mått dåligt och sagt att jag inte vill mer. Men nu gör jag det på riktigt. Och det känns surrealistiskt, läskigt.

Och samtidigt känns det helt overkligt att jag för bara två månader sedan satt och pratade med honom om att vi skulle flytta till ett hus tillsammans. Vi pratade om att sälja vår lägenhet, planera framtiden, bygga något nytt. Och nu… nu ska vi sälja den för att flytta isär. Men det var väl då att jag hoppades så mycket. Man lever liksom i en illusion... man drömmer. och den drömmen har gått i kras. Jag får ingen kärnfamilj, den där drömmen om hus, partner och gemensamt barn. Och det känns så jävla sorgligt bara att min son ska bli ett skilsmässobarn såhär tidigt.

Och som sagt, han verkar inte bry sig överhuvudtaget. Han säger ingenting om separationen, ingenting om sorgen eller om allt vi gått igenom. Istället pratar han mer om att börja träffa andra, om att han kanske vill ha fler barn, och samtidigt säger han att han absolut inte behöver någon hjälp. Att han bara behöver “personer som kan stötta honom och peppa honom”, folk som “kan blicka framåt och inte fastna i skit”.
Det gör så fruktansvärt ont att höra, för det suddar liksom ut allt vi har byggt, allt jag kämpat för, och det faktum att hans senaste återfall var för knappt en månad sedan. Inget jag gjort har betytt ngt och han har aldrig tagit något på allvar.

Jag känner mig bara helt jävla värdelös ibland.

Samtidigt börjar jag förstå att jag själv är väldigt, väldigt fast i ett slags medberoende. Att jag försökt så länge att förstå honom, rädda honom, hoppas på förändring, normalisera saker som faktiskt inte är normala. Men att läsa din berättelse – och andras här – hjälper mig att långsamt få tillbaka min egen verklighetsuppfattning. Det ger mig hopp om att jag också kommer kunna ta mig igenom det här, även om det känns som en chockvåg just nu.....

Vill du berätta mer om den där dokumentären på SVT? Handlar det också om psykisk misshandel eller är det mer fysisk?

Vad stark du är som har gjort den här resan.

Tack igen för att du delade. Det gjorde mig mindre ensam. ❤️

@Stark2025 Tack för att du delar det här. Det betyder mer än du tror att läsa ord från någon som verkligen varit i samma mentala fängelse. Det du skriver om att hjärnan blir kidnappad… jag känner igen det så mycket. Jag känner verkligen att jag lever i två verkligheter samtidigt – en där jag ser hur sjukt allt är, och en där jag fortfarande tänker “men han är ju också så fin och snäll”. Min hjärna vill inte acceptera att han är båda delarna.

Det du berättar om Al-Anon, anhörigdagar och att höra hur beroendepersoner vanligtvis beter sig… det träffade mig. För jag inser att jag också normaliserat saker som inte är normala, och nu när separationen är på gång pendlar jag hela tiden mellan klarhet och tvivel. Kan du ge exempel på hur det var för dig??

Jag tycker det är så hjälpsamt att höra att du började se klart när du fick en fot i verkligheten genom andra människor. Det du skriver om att du slutat försvara honom… det är exakt den punkten jag försöker komma till, men det är som att hjärnan fortfarande glider tillbaka in i gamla mönster. Jag är också så rädd, och framtiden känns läskig. Men samtidigt känner jag en liten glimt av lättnad varje gång någon som du beskriver sin resa. Det ger hopp om att det går att ta sig ut ur det här – att man kan få sitt huvud tillbaka. Jag vill och behöver liksom få höra från personer exakt vad de tycker. Jag behöver någon som skriker på mig, få höra vad det är jag är med om. för min hjärna vill inte acceptera det.

Tack igen för ditt svar. Du gjorde mig mindre ensam idag.

@Kärringen tack för ditt svar. Det träffade hårt men på ett bra sätt. Jag har läst om traumabindning och normaliseringsprocessen, och det är nästan otäckt hur mycket jag känner igen. Jag märker mer och mer att det jag upplever som “kärlek” ofta är en lättnad i kroppen efter att det varit kaos, inte trygghet. Det gör ont att inse men jag vet att du har rätt.

Samtidigt är det så läskigt hur jag kan sitta här nu och plötsligt tänka
“kanske överdriver jag? Han kan ju också vara så snäll och fin. Egentligen större delen av tiden. Kanske är det jag som är problemet? Är det ens så farligt det som hänt?"
Det skrämmer mig att jag pendlar så snabbt mellan klarhet och tvivel. Att det är som att allt bara försvinner.

Livet känns så osäkert just nu och jag är orolig för framtiden.

Tack igen för att du vågade vara så rak och ärlig. Det betydde mer än du tror. <3

@Ungtjej981 ja, förstår att det är jättejobbigt att bryta upp och ordna om tillvaron❤️
Men tänk på hur skönt det blir att bara ha dig att rå om och inte behöva oroa dig för hans problem längre.

Just nu kanske ta en dag i taget, tex försöka ordna ikväll om du som @rike skriver har någon att sova hos tillfälligt inatt eller från imorrn?
Om det finns en sån möjlighet får du kanske några dagars lugn utan din sambo då du kan tänka igenom hur du kan testa att ordna det med boende. Du behöver inte veta det nu.

Och jag håller också med ovan skrivna om att försöka vara så lugn som möjligt och inte gå in i diskussioner. Förklara bara att du inte orkar ha det såhär utan behöver komma bort, packa litegrann och resten kan du hämta senare. Förklara mer om ditt beslut kan du också göra senare när han är nykter.

Och det han säger om att det inte är en stor grej är såklart bara prat - det kanske inte är det för honom men för dig är det helt avgörande att han tagit återfall och vill fortsätta dricka. Dina känslor är helt rätt❤️

Skriv hur det går! Kram

Tack så mycket. Jag har också haft ångest i stora delar av mitt liv. Redan som barn. Klarade inte av att gå och handla själv på Konsum, när jag var liten grabb. Har ingen aning om hur jag fick det. Samma känsla kan komma idag också. Men nu springer jag inte hem längre Var tvungen att träffa någon idag. (Skriva ut papper) Han frågade mig. Hur mår du egentligen? Han tyckte tydligen jag surrade för mycket osammanhängande.
Sover man inte bra så blir det kanske så?Gjort några måsten idag Vissa är kvar. Men har kommit en bit på väg
Det får mig att må bättre I morgon tror jag är en viktig dag för mig. Går det bra så tror jag mycket av stressen kommer att försvinna. Om inte så får jag lösa det på bästa möjliga vis

En lite seg arbetsdag börjar nu lida mot sitt slut. Jag är inte alls motiverad till veckans andra styrkepass, men just därför kommer jag att köra det, har inga ursäkter och det är väl bra för karaktären att genomföra något positivt som man inte alls är laddad för. Det tar mig faktiskt bara dryga 20 minuter med uppvärmning och sedan kanske jag unnar mig en stund i bastun för att bara vara och reflektera lite.

Skönt att vakna utan baksmälla och ångest efter julbordet igår, det gick bra även om det var lite stelt i början. Jag hamnade vid inte alltför pratsamma bordsgrannar, men vi fick igång en trevlig konversation till slut. Det är väldigt skönt att komma ihåg vad jag pratat om, särskilt med människor jag inte ser så ofta.

Ikväll har jag en lite romantisk dejt inplanerad med hustrun, det ser jag fram mot. Har kylen laddad med diverse goda alkoholfria drycker, det fungerar bra för mig. Har inget sug som gör sig påmint idag, men garden är förstås uppe som alltid. En dag i taget.

Har du möjlighet att gå direkt och bo hos föräldrar eller vän?
Visst är de läskigt, men om du tänker ett år framåt så kommer du med största sannolikhet att vara glad över att du tog tag i det idag.

Försök att inte gå in i samtal osv utan att lägga dn energi på att fokusera framåt. Finns det lediga lägenheter för du bor så kontakta direkt för en visning? Du kommer att fixa detta och det vore ännu svårare om ett år ♥️
Be vänner osv stötta dig i processen
Kram

@Ny dag Hur mår du? Kan du inte skriva en rad, nu var det länge sedan igen.
Vi finns här!

Kramar 🥰

Hej! Välkommen, starkt av dig att inse att du vill förändra ditt drickande och sökt hjälp. Det är ett stort steg i rätt riktning.
Angående läkemedel för att minska sug så vet jag ej. Men det kommer garanterat dyka in personer här i din tråd som vet.
Tänkte mest slänga in lite pepp!! Jag hanterar eventuellt sug genom att tänka om det kan bero på något annat. Är jag hunrig, trött, arg, ledsen osv och oftast finner man att suget beror på något annat.
Kämpa på, läs och skriv mycket här.

Jag har bestämt mig för att söka hjälp för mitt drickande då det är tydligt att jag inte klarar av att lösa det på egen hand. Jag har varit nykter under lite längre perioder då och då, ungefär en månad, men suget försvinner aldrig. Jag skulle vilja höra om era erfarenheter vad gäller läkemedel som Akamprosat, Naltrexon och Nalmefen.

Tacksam för svar!
Mvh
D

@myssockan jag förklarade att mitt psyke inte klarar av allt det här länge till, och att allt jag vill är att stötta och hjälpa honom, men då måste han verkligen visa att han vill och försöker förändra sitt missbruk. Jag förstår att ett missbruk inte är lätt, det går inte att vända det över en natt, så därför har jag inte velat ge upp för minsta lilla. Sa i princip att jag inte kan vara med längre om han inte söker hjälp, vilket han då gjorde .

Idag pratade vi när han var helt nykter, och då sa han att han inte alls känner att han behöver sitta ensam hemma och dricka sig full och smyga och gömma, och lovade mig att det inte kommer hända igen.

Inte ens 4 timmar senare hittar jag honom påverkad. Tomma löften som uppenbarligen inte betydde någonting när man bryter det så fort. Jag blev såklart förtvivlad, igen. Och återigen fattar han inte varför jag blir så ledsen när det ”inte är en big deal”. Han förstår/bryr sig verkligen inte om att jag blir så otroligt djupt sårad

Så jag måste nog bara inse att jag måste dra. Men hur gör man det? Det är väl också en grej som håller mig tillbaka, så otroligt läskigt att lämna bekvämligheten och börja om på noll

@supportivechaos Jag tycker det är helt normalt att vara förvirrad i den här situationen. Du har bestämt dig och tar ansvar för vad som behöver göras, och samtidigt sörjer du ju också relationen och vad som aldrig blev. Du funderar på om du hade kunnat göra något mer eller annorlunda, som empatiska människor gör. Medans han reagerar onaturligt utan känslor.
Just då var jag väldigt fast i att fundera runt olika psykiatriska diagnoser. Men senare landade jag mer i att det räckte med att hans beteenden ledde till en destruktiv relation som fick mig att må dåligt.

Du undrar vad som fick mig att bestämma mig. Det var nog egentligen att jag själv kände att jag mådde sämre och sämre. Men jag minns att han höll på att köpa ett hus som vi skulle vara gemensamma ägare till, och han skulle ha en studio i källaren medan jag då skulle ha ett vanligt jobb som drog in stabil lön. Jag tänkte att skriver jag under på det här tar jag mig aldrig ur. Han hade redan övertalat mig att ta ett mindre lån i mitt namn, pengar han lovat att han skulle betala igen direkt men som aldrig kom tillbaka.
En annan stor sak var att han inte var bra mot min son, som då bara var fyra år gammal och från ett annat äktenskap.
Jag bestämde mig för att tvinga mig själv att lämna, trots att jag fortfarande hade känslor för den här killen. När jag gjorde slut med honom hotade han att förstöra mitt liv. Jag var rädd på riktigt. Men två dagar senare kom det upp på facebook att han blivit tillsammans med en annan tjej. Det kändes så overkligt. Han betedde sig som om ingenting, och åkte på en resa med henne. Pengarna fick jag aldrig igen.
Det blev några jobbiga månader där jag mådde väldigt dåligt över vad som hade hänt. Jag hade lagt ner hela min själ och all min energi för att försöka förstå och lösa vår relation, och kände mig som ett objekt som han bara kunde utnyttja och sedan gå vidare.
I en bok om narcissister läste jag att det var vanligt att inte ha en normal känslomässig anknytning utan att de kunde skifta såhär mellan människor eftersom människor främst var en källa till olika resurser för dem. Mönstret i relationerna var att den första tiden med narcissisten kändes fantastisk, som att man hittat sin själsfrände. Vilket en bit in i relationen slog om ganska tvärt, och gick över i de här nedbrytande beteendena. Jag var plötsligt inte perfekt längre, utan dålig på massor av sätt. Men med stunder av "den första" upplevelsen. Som då blev som en lyckokick. Och så gick allt runt runt i dessa cirklar. Och jag insåg att jag kämpat hela relationen efter att få tillbaka det där bra som jag upplevt från början, för det FANNS ju där. Samma mönster blev bekräftat när jag såg på SVT produktionen En våldsam kärlek.
Jag insåg att för mig var det det som hade varit det där hoppet som jag hade så svårt att släppa.
Många månader efter uppbrottet kändes det som jag gick på avgiftning från en drog. Allt var grått, allt kändes meningslöst, jag kunde tänka tillbaka på alla de där intensiva känslorna och fastna i grubbel runt vad som hade hänt. Jag var ganska arg också. Jag läste böcker för att försöka förstå det obegripliga. Men med tiden började jag läka, och insåg hur dåligt jag hade haft det. Det kändes absurt att jag orkat vara kvar så länge. Och livet blev bättre:)

Ja förlåt, det blev långt. Jag tror att jag ville berätta hur det var för mig, och varför det fortfarande var svårt trots att jag bestämt mig, redan lämnat, och han uppbarligen struntade i mig.
Varje person och relation är såklart unik.

Hoppas att du så småningom kan börja återbygga ditt liv igen, och det låter som att du har fattat rätt beslut!