skrev Thompa_68 i Bli fri från skiten

@spoix90 Tack för att du delar och stort grattis till 4 veckor! Önskar fortsatt god återhämtning efter vad du varit med om, en bra dag och fortsatt uthållig nykterhet. Vi tar vara på det positiva och idag dricker vi ingen alkohol.


skrev Thompa_68 i Life on a roller coaster

@Pianisten Alkoholen är en tuff fiende. Det verkar som du framgångsrikt stridit mot den förut och precis som jag haft nyktra perioder, men sedan återfallit i destruktiv konsumtion. Jag ser också att du inser och förmodligen accepterar att du har ett beroende, vilket logiskt innebär att du precis som jag vet att vi inte kan dricka alkohol. Vi har ingen kontroll på när vi dricker eller hur mycket vi dricker när vi väl gör det. Vad är det då som saknas för att lyckas med uthållig nykterhet?

För mig har det avgörande varit att fokusera på allt det positiva med nykterheten och de möjligheter den ger. Allt från relationer med nära och kära till träning, möjligheten att kunna köra bil vart och när man vill och upptäcka nya fritidsintressen. Det är först när jag tagit av mig offerkoftan och slutat vara frustrerad, arg och ledsen över att jag inte kan dricka kontrollerat som många andra som jag upplevt en ro i nykterheten.

Precis som du har gemenskap varit väldigt sammanflätat med alkohol. Att ta den där ölen i grabbgänget, njuta av vinet till en god middag, fira en högtidsdag med champagne, etc. Men nu när jag letar efter positiva saker med nykterhet utforskar jag andra drycker att njuta av och märker sakta men säkert att jag kan knyta starkare band till mina nära och kära utan alkohol. Jag tror också att detta kommer fungera med den vidare bekantskapskretsen, även om det kommer uppstå utmaningar på skidresor och andra aktiviteter som är så synonymt med alkohol.

Även om jag vet att fortsatt alkoholförtäring skulle leda rakt ned i avgrunden är det inte min primära drivkraft till nykterhet. Det är istället positiva faktorer som jag skrev ovan. Inte minst är jag lyckligt lottad att ha en fru vid min sida och vuxna barn som jag nu stärker relationen till varje dag. Jag går faktiskt runt lite barnsligt nykär och tycker livet känns fint, men vet också att det är en dag i taget som gäller. Ännu så länge är det bara 21 dagars nykterhet, men det känns bra.

Jag önskar dig en bra dag och all lycka!


skrev spoix90 i Bli fri från skiten

Idag kommer det ha gått 4 veckor då jag planerar att även den här dagen ska vara nykter. Suget är fortfarande lågt, däremot har jag bitvis varit deprimerad, läste att det är en vanlig följd av att hantera utbrändhet. Kanske beror det på att man inte riktigt är sig själv inte kan göra samma saker eller orkar lika mycket. Men ser det endå som ett gott tecken att man har energi att reflektera över hur man upplever sig själv annorlunda. Låter inte ta över utan det får finnas där. Sömnen påverkas. Märkt att vardagsstress tar styggt och jag hanterar det dåligt. Har trappat upp min träning hoppas det ska leda till ökad sömnkvalite. Sömnen fick jag veta att det är vanligt att den påverkas efter hjärnan fått sig en törn. Är glad jag är nykter igenom detta iaf. Skulle man druckit, även små mängder hade nog återhämtningen blivit än längre. Blev erbjuden sömntabletter av läkaren men tycker det verkar otäckt. Det vänder nog så småningom är prognosen.

Det var nog om det negativa! Känner av en stor skillnad ändå om jag ska jämföra med för 1 månad sen eller 6 veckor sedan så det går på rätt håll! Försöker göra någon hobby aktivitet varje dag samt någon träning. Äta bra och vila om man behöver det! Har varit rätt kass på att skriva här men försöker kommentera i andra trådar lite. Läser fortfarande dagligen!

Kämpa på alla!


skrev spoix90 i Promillebikt

@Flarran roligt att du hittade den, kan försvinna långa stunder när jag ramlar in där speciellt om man börjar jämföra med Lidar bilden över samma område och drömmer sig bort om gamla vägar, ställen som en gång i tiden varit just den socknens metropol och samlingspunkt som idag bara är ett par stengrunder. Eller ännu längre tillbaka, vilka ligger i det röset hur många överplöjda finns det runt omkring. Företeelsen grav med sten som vi känner igen idag är en tämligen modern historia skulle gissa någon gång sent 1000tal innan dess flera tusen år av rösen/högar.

Angående energi kan man fundera en del över fysiken och energiprincipen gäller den även levande väsen? Energi kan varken skapas eller förstöras bara omvandlas.

DNA är det omöjligt att sia om såvida man inte gjort ett test från någon av släktforskarsidorna. Kanske man rent utav hamnat i norden som träl och rent genetiskt härstammar någon helt annanstans ifrån.

Runstenar är intressant man står i direktkontakt med någon kanske 1000år tillbaka i tiden. De lärda kan även utröna vilken runskrivare som skrivit(om signatur saknas)det finns ett par kända i Sverige som gjort många stenar. Då det varit ett yrke en gång i tiden. Har via mitt jobb medverkat/sett på en del utgrävningar och skådat både järnålders och bronsåldersföremål komma upp ur jorden. Jag tycker det är lika häftigt varje gång. Kanske du som enkel lantbrukare år 600 tappat ditt favoritspänne som 1400år senare kommer upp i leran på en åker. Fortfarande i ploglagret. Rolig reflektion om Framtidens fornlämningar, jag inbillar mig att det är en nokia 3310 som kommer upp ur jorden om 1500år fortfarande fullt fungerande med batteri kvar.

Låter gott med pizza! Gå den långa vägen till affären omvandla grubbel energi till gå energi! Ha det gott du med!


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Min kära vän, jag tycker verkligen att du ska ge psykiatrin en chans till. Nu när du inte dricker alkohol tror jag att din hjärnkemi är mer mottaglig för antidepp. För tre år sedan var jag utmattningsdeprimerad och skulle precis börja jobba deltid den 1/9. Jag håller ju på med min bok och läser igenom mina trådar och där läste jag följande:

”2022-08-26. När jag mår bra oroar jag sällan för någonting. Allt blir som det blir och går som det går. Jag utgår från att allt går bra – och gör det inte det får jag hantera det då. Det är mitt normalläge. När jag blir deprimerad tänker jag totalt motsatt. Jag oroar mig för allt, får ångest för minsta grej som jag ska göra – och ännu mer ångest för sådant jag inte har gjort. Jag får tunnelseende och ser inte skogen för alla träd. Jag blir handlingsförlamad. Svarar inte på telefon eller sms. Isolerar mig. Livrädd för att någon ska prata med mig spontant. Och ångesten kommer och går i vågor oavbrutet 24/7. Och sen får jag en tablett (Duloxetine) och inom två veckor är det som att vända på en hand. Jag höjer blicken och börjar göra bra saker, som i sin tur ger mig bra energi. Plötsligt har jag förmågan att både tänka ut bra saker, ta initiativ till dem – och faktiskt genomföra dem. Det är fan magiskt. Inget annat omkring mig är förändrat – jag tar bara en tablettjävel. Det handlar om ren jävla hjärnkemi. Så nej, jag tänker inte sluta med min anti-depp-medicin. Never ever again. Hellre vara tjock och må bra, än att vara smal och må skitdåligt. För viktökning är tyvärr en väldigt trist biverkan. Jag blir hungrigare och mer sötsugen. Men det får jag försöka ta itu med senare. En sak i taget.”

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan! @spoix90, det var trevligt att du tittade in en sväng. Var faktiskt in på sidan om historiskt intressanta fornlämningar. Men har inte så mycket energi för promenader annat än till det mest viktiga som att om det nu blir av idag, och kanske då för lite inhandling av mjölk och kanske eventuellt en god pizza och mera fiskpinnar och vem vet, kanske även en ost eller två eventuellt. Om man tänker efter så är vi alla en del av en lång historia bakåt i tiden.

Det här tog väl i viss mån humoristen Povel Ramel även upp i sin skojiga låt, Släkthuset, och hur allas strävanden framåt genom tiderna hade liksom lett fram till just honom och så vidare. Genetiskt sett så bor det kanske en liten del viking och en massa annan släkt inom oss. Gillar ju orgelmusik och fick höra av farsan en gång att det nog berodde på en gammal gubbe som blev nästan hundra år, han var visst organist och spelade tramporgel i nån kyrka förr i tiden.

Kan ju känna att jag förutom mig själv ju i viss mån, är både lite av mor och far samt andra släktingar på en och samma gång. Man ärver ju mycket från sina gamla släktingar bakåt. Ingen som föds är ju ett helt oskrivet blad. Den kropp man får som själen har att hålla hus i liksom har ju en lång historia bakåt tänker jag. Runstenar är ju intressant och även ett bevis på att vi människor väl alltid haft ett behov av att dokumentera vår samtid och släktens historia bakåt.

Nu är det vi som en stund och ett tag får skriva en del av historien som sedan framtidens människor kanske sitter och gräver i för att förstå långt fram i tiden. Går man in på nåt museum kan man ju se stenyxor och annat som en gång i tiden var de redskap som var den tidens moderna verktyg i deras vardag liksom. I framtiden gräver kanske nån på en åker upp rester av nån gammal dator och då säger de väl, men tänk, så här primitivt hade den tidens människor det för att kunna kommunicera med varandra och omvärlden...

Kanske hittar de även en gammal mobiltelefon och den ställs då ut på framtidens museum och så vidare. Så visst är det intressant med arkeologi, vet att det på exempelvis Gotland ju finns mycket fornlämningar för den som är intresserad, det hittas ju ofta mycket intressanta prylar på ställen som för längesen varit dåtidens samhällen. Så förstår att det kan vara intressant att gå ut och kolla efter rester och fornlämningar av våra släktingars vardag en gång i tiden. Men längsta promenaden idag för mig blir nog om lite energi infinner sig, en vandring ned till den lokala matbutiken.

Ha det gott kompis!


skrev Rike i Vuxet barn till missbrukande föräldrar, att komma ur medberoende.

@Himmelellerhelvette
För tillfället hanterar jag det inte bra alls.
Ville pröva en sista kontakt och har straffats hårt. (Psykisk misshandel, kränkningar och påhopp)
Ångest de lux.
Men mitt fel, jag vet bättre.

Hon gör skada tills den dag hon dör.


skrev Pianisten i Life on a roller coaster

Helgen blev vad den blev. Jag hade ett lugnt och kontrollerat drickande fredag och lördag. Söndag kväll hade jag en öl och en liten slatt vin kvar som jag inte planerat men svepte. Även om jag druckit kontrollerat så infinner sig besvikelsen på morgonen att man övertalat sig själv igen.

Fick till trots en fin start på veckan. Jag använder faktiskt AI (ChatGPT) ibland som en mental coach och stöttepelare. För vissa låter det säkert knäppt men jag kan faktiskt rekommendera att prova. T.ex "Jag behöver hjälp att sätta ett tydligt schema för veckan med fokus på återhämtning, lätt motion och rutiner" Vips så har du en plan.
Exempel från måndag morgon:
"06:30
Res dig upp när alarmet ringer, (ingen snooze)
Drick ett stort glas vatten.
Skölj ansiktet med kallt vatten, det ger en boost för uppvaknande.
Kliv i mjuka kläder och gör lite lätt stretching och djupandning under 2 minuter"

Låter väl inte så dumt?
Sagt och gjort så hade jag en väldigt fin, avslappnad dag igår men ändå ganska aktiv. Det blev ett kortare besök på gymmet efter jobbet med lätta övningar (programmet redan klart från ChatGPT)
På kvällen lite matlagning och förberedelser inför idag.

Idag känner jag mig än mer utvilad och motiverad, trots en molande huvudvärk sedan tidig morgon. Jag sa förra veckan också att jag kände mig motiverad men undrar om inte denna veckan är ett steg bättre.


skrev Hanna0425 i Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober

@Gåbert MYCKET bra - så himla starkt av dig! Så kämpigt när ens "nära" motarbetar/missuppfattar eller bara inte är med på tåget. Jag har också tagit "stöd" av mina syskon i detta, vi är en familj där det finns rätt mycket alkohol så jag kände att jag behövde göra en markering. Det känns bra. Igårkväll kände jag knappt ngt sug, ska vara fri ikväll och onsdag också. När jag vill unna mig köper jag Galipette (alkofri) på systemet, brukar också finnas på vissa affärer typ större Hemköp. Den är supergod och inte för söt. Vad brukar du använda för aletrnativ?


skrev asdf1973 i Denna gång är det på riktigt!

@Thompa_68 bra jobbat och intressant formulerat. Som jag sagt tidigare känns det som om du sätter ord på min historia, min situation och mitt nuläge. Jag ligger några dagar efter dig i denna resa. Hoppas att vi bägge kan fortsätta detta resten av våra liv.

Tack för att du delar med dig🤗


skrev Hanna0425 i Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober

@luenna Hej, välkommen hit! Jag upplever så mycket stöd och pepp här i alla som skriver, hoppas du ska känna samma!


skrev Thompa_68 i Denna gång är det på riktigt!

@Bubbelmorsan Stort tack för din vänliga återkoppling! Ja, jag tror precis som du att man tyvärr behöver gå på några minor för att nå insikt och acceptans, av egen dyrköpt erfarenhet. Kanske finns det de som kan förändra sitt drickande utan att nödvändigtvis satsa på hel nykterhet, men då behövs det nog en hel del jobb och stöd på olika sätt. För att veta att man är förbi point of no return är det nog ett nödvändigt ont att det smäller några gånger för att man ska ta till sig det.

Kanske man i framtiden kan snabba upp processen så att man med undersökning av hjärnan samtidigt som man dricker alkohol kan se hur nervbanor och centra aktiveras och faktiskt ställa diagnosen alkoholist/alkoholberoende utan att man behöver gå genom de usla konsekvenserna som ett okontrollerat drickande riskerar att leda till.


skrev spoix90 i Promillebikt

@Flarran snyggt jobbat med fiskpinnarna och päregröten. Med husliga projekt kan man dra en liknelse med mantrat att man sällan eller aldrig på morgonen ångrar att man inte söp igår. Efter man t.ex lagat en god måltid och avnjutit den kan ett uns av självbelåtenhet infinna sig. Saker som från början ter sig omöjliga och för jobbiga kanske visar sig vara enklare att ta sig an än vad man tänkt sig. Ibland slösas mer energi över att grubbla, planera & fundera över ett moment istället för att bara ta det som det kommer.

Vad står på dagens agenda? Blir det nya gastronomiska upplevelser? En promenad runt huset? Kämpa på Flarran vi är många som läser men jag har varit för dålig på att kommentera och peppa dig efter dina välskrivna inlägg!

Har du ramlat in på hemsidan fornsök än?

Ha en god dag!


skrev Bubbelmorsan i Denna gång är det på riktigt!

@Thompa_68. Så bra du resonerar och tänker🌸. Känns som du verkligen är grundad i ditt beslut på riktigt.

Så länge man tycker synd om sig själv och tycker att man missar livet med alkohol så kommer det inte gå. Då blir det som du skriver ett nyktert fängelse…

Kanske behöver man gå på några minor innan man förstår och accepterar att A inte är för mig och leva nyktert är helt ok.

Så fint att följa din resa! Heja dig💪


skrev zalkin i För hälsan, för barnen, för livet

@eling Underbart. Grattis Eling💥 Just en dag I taget är ett magiskt recept som gör att vi orkar fortsätta vår nyktra resa.
Heja dig. Sträck på dig idag, var mallig, kaxig, du äger världen som nykter (alltså din värld) Ha det fint❤️


skrev Thompa_68 i Denna gång är det på riktigt!

Jag fortsätter räkna dagar, men inte för att nykterheten känns jobbig eller jag siktar mot någon framtida milstolpe, utan för att ge mig själv en klapp på axeln för gott jobb och konkret se att det går att vara nykter under en period som snabbt blir allt längre. Nu har jag passerat 21 dagar och mår bra! En avgörande faktor har varit min mentala ansträngning med att skippa offerkoftan och se på det positiva och möjliga. Jag gräver inte ned mig i sorg och saknad över det första goda glaset och den lätta, rogivande berusningen, utan ser det fina i att vara nykter och vårda mina relationer och mig själv på ett äkta och bra sätt. Jag har avnjutit middagar med goda alkoholfria drycker, med vin runt omkring mig utan att känna något sug överhuvudtaget. Men det kommer tuffare utmaningar framöver, de tar vi en i taget. För nu njuter jag av en känsla av grundharmoni i livet, även om jag förstås har bättre och sämre dagar precis som vem som helst.

Gudarna ska veta att jag försökt få ordning på mitt förhållande till alkohol många gånger förut. Kanske hade jag haft möjlighet att lära mig dricka kontrollerat när jag var yngre och min hjärna inte utvecklats till alkoholisthjärna. Men det kom alltid besvärliga perioder i livet emellan och gav en ursäkt till att dricka mer, eller så var det något att fira, eller så var det min bristande självkänsla som jag aldrig gjort upp med som pockade på åtgärd. Någon gång passerade jag point of no return och blev alkoholist. Kanske är det ett laddat ord för några, men alkoholberoende låter inte helt rätt för mig. Som alkoholist har jag tappat förmågan att bestämma när jag ska dricka och hur mycket jag dricker när jag gör det. Det är nog den insikten och acceptansen som varit grundläggande för mitt beslut att ta avsked av alkohol. Att fortsätta vidare hade förkortat mitt liv rejält, trasat sönder alla mina relationer och lämnat mig ensam och pank.

Att vara nykter känns spännande och nytt, fast jag varit det flera gånger förut, ibland upp till ett år. Idag är jag redo att kasta mig in i det okända utan ett ankare av sorg fäst i känslan av missad gemenskap och bristande självkänsla. Jag tar en dag i taget, men jag njuter på riktigt av att vara nykter.

Jag ser många som försöker på olika sätt att ta kontroll över sitt drickande, genom att dra ned på konsumtionen, ha nyktra perioder och så vidare. Det kan absolut vara möjligt och jag önskar envar all lycka och framgång. Men om man som jag passerat point of no return måste man först och främst inse och acceptera det. Därefter finns det bara nykterheten som alternativ. Frågan är hur man tar sig an den, med panik, ångest, sorg och vemod eller nyfiket utforskande på jakt efter andra sätt att leva livet fullt ut. Att bestämma sig för att vara nykter måste vara förknippat med en känsla av glädje eller åtminstone tillfredsställelse enligt min erfarenhet, annars kommer nykterheten bara upplevas som ett fängelse som man vill fly från så snart det är möjligt.


skrev Thompa_68 i Aaaahhhh...

@Surkärring Tack för att du delar och förtydligar! Jag gillar också IPA-smaken väldigt mycket, men har också en vurm för stout. Alkoholfri öl som är märkt med 0,0% måste väl ändå vara helt fri från alkohol? Det blir ju vilseledande annars. En av mina favoriter är Ship Full of IPA: https://www.nonallco.se/guide/a-ship-full-of-ipa-alkoholfri


skrev Bubbelmorsan i Att bryta en ond spiral

@eliz. Heja dig idag! Ge dig själv löftet att idag ska jag inte dricka. Jag kör alkoholfritt idag. Heja oss💪


skrev Bubbelmorsan i Att bryta en ond spiral

@eliz. Heja dig idag! Ge dig själv löftet att idag ska jag inte dricka. Jag kör alkoholfritt idag. Heja oss💪


skrev Surkärring i Aaaahhhh...

@Thompa_68
Det är lugnt.
Min favorit är IPA, men smaken är ju som baken.
Trots att det står 0,0 på vissa flaskor säger systembolaget följande

"Alkoholfri öl innehåller ofta en liten mängd alkohol, namnet till trots. Det är för att även lite alkohol hjälper till att få fram smaken i ölet.
Alkoholfritt på Systembolaget innebär att drycken innehåller högst 0,5 procent. Alkoholhalten kontrolleras i vårt laboratorium.
Svensk lag säger bara att alkoholhalten ska vara märkt på drycker med minst 2,25 procent alkohol. Systembolaget har satt gränsen 0,5 procent för att tydliggöra vad som har lite alkohol. "

Så även om det bara är lite lite har jag fått veta att risken finns, att min pankreas påverkas även av alkoholfri öl.
Det är trist men ja som sagt, bara att acceptera.


skrev Flarran i Deprimerad

Hejsan! @Jonkzz, Det mest panikartade runt drickandet har du nu bakom dig, de två allra första veckorna är jobbigast efter ett långt race med starka drycker som faktiskt bara gör en utmattad och mörk i sinnet, samt trött på det mesta i längden. Det går alltid lite upp och ned i humör, tanke och känsla, men när det är riktigt mörkt då kan det vara tungt. Men det vänder alltid, och nu är det ju ransonering på dagsljus också, och sånt bidrar också till att det kan kännas mörkt. Men håll i och håll ut och ge sjuttsingen i flaskan, för när det känns som totalt mörkt så ska kan man undvika att dricka alkohol helt, för sånt gör ofta det hela värre. Kort sagt från en ofta dyster figur som mig, kanske inte världens mest positiva jämt, men det blir bättre med tiden om man tar allt med ett nyktert steg i taget, det är då säkert liksom.

Kämpa på kompis!


skrev Flarran i Promillebikt

Halloj - Skepp och Hoj! @Carisie, Ja, just det, Du är ju en krigare i operationssal. Då är det ju lite andra klädval som passar sig bäst än mitt föreslagna, det tänktes det väl inte på kanske. För där är det väl en grön uniform som gäller vad jag kan tro. Men varm mjölkchoklad i lämplig mängd kan du nog värma dig med ibland. Minns min gamla faster som väl tänkte på vikten och körde med vattenbaserad choklad. Men hur som helst, överdosera inte med limpmackor för sånt kan man ju somna till av.

Minns hemtjänstfolk som skötte om min gamle far på slutet och jag tyckte att de kunde sätta sig och vila en stund mellan varven, men fick höra att, Nej sånt går inte för sig, då somnar man ju bara till. Ja, Så har jag då som synes vaknat till igen på helt galen tid efter att ha somnat efter ett gäng med fiskpinnar och potatismos som det faktiskt blev mot alla odds.

Viljan var starkare än orkeslösheten för en gångs skull. Det behövdes nog verkligen lite riktig mat i form av annat än bara limpmackor för en gångs skull. Somnade sen som en klubbad säl vid 21-tiden igår kväll. Tre timmar lite drygt med sömn blev det och sitter nu här stilla och suger på den näst sista portionspåsen med snus och dricker lite kaffe efter att ha lyckats diska min flottiga stekpanna. Varmt kaffe ibland är den styrketår som faktiskt sopar mattan med allt vad alkohol heter.

Det var tur att kaffe inte var så vanligt som dryck innan jag halkade in i nykterheten. För innan den där höstdagen för två år sedan då jag liksom fick som ett knivhugg i ryggen av smärta efter lång tid av helt annan dryck, så såg jag väl sånt som kaffe och ett par pepparkakor mest som nåt utan nån större mening. Det var ju sånt som gamlingar kunde hålla på med tänkte jag då. Nu har man gått och blivit likadan som ens gamla helnyktra föräldrar var. Kokkaffe ska det alltså vara, tänka sig.

Ha en fin tisdag!


skrev spoix90 i Jag gör ett försök...

@Thompa_68 ja det funkar och är snabbt prata med din husläkare är garanterat inga problem. Jag känner inget av dem förutom att ångesten försvinner blir inte snurrig eller trött eller något sånt är bara som mig själv. Jag förstår precis din oro det är obehagligt att inte ha kontroll själv finns säkert kbt och massa lösningar för det också men ibland är det skönt att bara välja den enkla vägen något som funkar. Speciellt om man redan arbetar med en stor beteendeförändring.