Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Trist att vara sjuk men nu får du ta hand om dig. Vila och gå i dig mycket vätska. Hoppas att det går snabbt över❤️

Tänkte på vad du skrev ang resorna mellan boende och daglig verksamhet ang långbänk. I mitt arbete hjälper jag många föräldrar med kontakt med myndigheter, kommunen och ja, det kan verkligen ta sin tid. Många kommuner vill ha läkarintyg och jag undrar om det kan duga med en sjukgymnast el en journalkopia när man ansöker om tex färdtjänst. Det är ju bättre att läkare träffar patienter än skriver intyg iaf det intyg som kan författas av ngn annan.

Kryakram t dig🥰

Inga utflykter o eget rum på annat hotell annars bankar han på din dörr.
Upplevde liknande men på ett hotell i Sverige - då var det lättare att sticka.

Håll ultimatumet - men frågan är om det inte redan är passerat?
Min tog antabus. En kort period för att jag skulle stanna. Mycket kort.

Kloka tips ovan! Gör också en orosanmälan till socialtjänsten så tar de tag i deta så fort ni kommer hem. Du riskerar att bli utsatt för våld och det ska du inte acceptera.

Så bra att du försöker få en paus! ❤️

Hejsan! @vår2022, det var trevligt att du tittade in här. Har festat till det redan, men inget med alkohol i så klart. Men när jag satt där och drack min morgonchoklad så tänkte jag på att mycket av att man en gång var så förtjust i sån där gräddig söt likör med whiskyton blandad med kola och chokladsmak. Det var nog egentligen sockret, man sög i sig, för sån dryck halsades ju inte direkt. Tänk att en kopp varm choklad kan vara så bra. Vad ska man med bolagsprodukter till alltså.

Funderar nu på om man skulle ta och försöka att koka på en kanna med kaffe. För en termos med nykokt kaffe det brukar kännas som lite lyx. Drack ju nästan aldrig kaffe på den tiden då man drack andra prylar. Men energinivån är ju inte hög så det stör precis. Men det är ju vilodag så man får väl ta saker efter vad man får kraft till att göra. Har då sopat köksgolvet i alla fall.

Nån sol är det inte här heller. Det är väl en aning grått där ute på gården, men nu är då våren på gång i alla fall. Kanske kommer man utanför dörren idag vilket väl vore en upplevelse mot att bara sitta och häcka i köket liksom. Kanske gå och köpa en liter mjölk eller två. Men har då inget specifikt att klaga över i stunden och det får man väl vara tacksam för.

Skulle just precis till att skicka iväg mitt inlägg och då såg jag att du @Andrahalvlek hade tittat in här en sväng också. Det kändes skojigt att man inte är helt bortglömd. Blev ju ett tag att man skrev mycket till en sån där chattmaskin.

Men nu har den fått göra tjänst som datatekniker och berättat tusen saker om hur och var man hämtar filer och får ordning på BIOS och inställningar och sånt i en gammal kontorsdator som man ska göra om till en musikdator med gratisprogram. Så visst har man väl kommit upp på banan lite bättre så smått. Borde väl försöka att röra på mig lite mer, men det kommer väl det med tänker jag liksom.

Ha det gott mina vänner!

@Rike det är inte lättare när små barn är inblandad, barn har behov av både mamman och pappan, alkoholism är en sjukdom och jag skulle säga att det är en av dem värsta, hon är så himla underbart när hon inte drycker men så fort monster alkohol kommer fram i bilden då är det helt kaos.

@Andrahalvlek jag hoppas morgonpiggheteb ska komma, just nu sover jag bara mycket och mer, men kroppen behöver kanske det 🥰

PS. Min 10.000-steg streak bryts, ingen löpning på några dagar. Skitsamma. Mina goda vanor tål att pausas några dagar: lugna, korta hundrundor är fullt tillräckligt. This too shall pass.

Det är inte ofta det händer: men i natt blev jag dunderförkyld, med feber. Kände att det var på gång redan natten innan, men i natt tog det fart på allvar. Hostat konstant. Sannolikt har jag smittats av yngsta dottern, hon har varit hemma sjuk hela veckan. Vi träffades i måndags och i onsdags. Igår åkte vi bil ihop i många timmar och sen har hon sovit hos mig.

Det märks att hon är hårt drillad på LSS-boendet där hon bor. ”Jag har hört dig hosta hela natten. Jag gör min macka själv, du gör den inte. Du får inte krama mig, håll avstånd. Jag har ringt pappa, han kommer och hämtar mig. Du får inte följa med till farmor och farfar och äta kinamat, jag fixar pizza till oss istället.” Sötnöt ❤️

Och samtidigt blir jag så jävla stolt över henne, hon visar enorma prov på omtanke både av mig, sig själv och farmor och farfar, lösningsförmåga och slutsatser på en nivå som är otrolig bra för en person med intellektuell funktionsnedsättning (IF).

Hon fyller 27 år i sommar, och hon utvecklas hela tiden. I fem år har hon bott på LSS-boendet och hon blir allt tryggare där för varje år. Och det gör mammahjärtat bultande varmt, för det är inte självklart att dessa individer hamnar på rätt plats med rätt insatser: får den hjälp de behöver samtidigt som deras självständighet utvecklas. Från och med imorgon är dessutom äntligen transporten mellan boende och daglig verksamhet löst. En jävla långbänk, jag ansökte i oktober och först förra veckan fick vi besked. Från årsskiftet har jag och hennes pappa växelvis kört henne morgon och eftermiddag. Men nu är det löst, lagom till mamma blir sjuk.

Har ont i hela kroppen, sannolikt pga febern. Lugna, korta hundrundor och däremellan liggläge får det bli några dagar. Mina chefer får hitta en ersättare till mig. Det är inte mitt ansvar. Och det är så jävla skönt! Jag har larmat flera gånger till min chef, att det inte finns någon naturlig ersättare till mig. Han har många goda kvaliteter, men vissa saker viftar han bort lite väl lätt. Nu är det skarpt läge även för honom.

Kram 🐘

@En orolig fru Starkt av dig! 🙏 Det krävs mycket mod för att ställa ett ultimatum.
Det som är lite synd är ju att förändringen ska ske sen (när ni kommer hem).

Låter väldigt klokt att skaffa ett eget rum. Förklara att du är helt utmattad och behöver vila och utrymme❤️ Och försök att koppla bort hans kaos lite och fokusera på vad du behöver nu.

Men om han nu ska börja med antabus, är det väl klokt att börja trappa ner på alkoholen. Annars kan han få grov abstinens. Du kan ju lägga till att det ingår i ultimatumet att han börjar förbereda sig. Inga mer storfyllor med gap och skrik och att han inte kan gå. Visst, han kanske har svårt att sluta helt här och nu utan medicin, men han borde kunna minska mängden om han är seriös? Eller är det alltid så hemma också att han inte kan sluta tills han är i det tillståndet?
Något annat han kan göra är ju att ringa sin läkare eller skriva på 1177 och be om recept på antabus.
Bra om första steget sker nu inom 48 timmar, medan han är i läge att faktiskt förändra någonting. Det kan vara helt annorlunda när ni kommer hem tyvärr..

Förstår att det är jättejobbigt på hotellet med att känna att folk ser och vet. Men skammen är inte din, den är hans! Det är ju dessutom en sjukdom din man har, varken ditt eller hans fel.
Så försöker jag tänka, när jag känner att skäms för saker min sambo gör och säger..

Önskar dig styrka💪💪

@Silvertärnan Vad glad jag blir, att mina inlägg inspirerar dig. Ta yttepyttesmå steg, en vana i taget och utvärdera efterhand ger mig motivation och drivkraft att fortsätta.

Kram 🐘

@Flarran Grattis till 875 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag tycker mig märka ett mycket större lugn i dina senaste inlägg. Acceptans är så viktigt. Allt blir som det blir och går som det går. Att du ägnar dig åt tekniska intressen berikar också din tillvaro.

Motivation bottnar ofta i lust, en lust att få till förändring tex. Utan lusten är det svårt. För min del vill jag verkligen få ordning på kost och motion, för att jag vill ha en aktiv pensionärstillvaro om cirka 10 år. Det jag investerar nu kan jag casha in senare, förhoppningsvis. Man vet ju ingenting om andra åkommor som kan komma fram senare. Man kan bara jobba med det man har.

Kram 🐘

@Jempa123 Jag blev också kvällstrött i och med nykterheten. Kl 22 är en bra tid för läggdags alla dagar i veckan. Vilket fått till följd att jag nästan vara natt får strax över 7 timmars sömn, vilket är en hälsosam nivå. Tidigare låg jag ofta på 5-6 timmar, det är inte tillräckligt.

Jag blev morgonpigg också, ligger sällan längre än till kl 8 på lediga dagar. Innan kunde jag sova till 10-11.

Kram 🐘

Vad mycker inspiration jag tankade bara av att läsa några av dina inlägg🙂! Bok, träning, rutiner. Mina egna ambitioner kring träningen var ganska låga, men inte ens det har jag klarat av. Så tillbaka till rutiner och träning, som blir av, måste jag. 🙏 tack för pepp!

Nu var det några veckor sedan jag var här på forumet och det är väl så det blir när nykterheten börjar kännas stabil. Jag har också haft en del på jobbet som tar kraft att hantera. Ljusare tider är vi på väg mot, det känns skönt men när solen återvänder brukar även tankarna kring alkohol öka, uteserveringar och grillkvällar. Förra året var mars-maj förknippat med mycket ångest kring alkohol för mig. Jag visste att jag inte kunde fortsätta dricka som jag gjorde, men jag var rädd för vad konsekvenserna kring ett alkoholstopp skulle bli, mest för att jag skulle tappa möjligheten att självmedicinera och reglera känslor. Men så här i backspegeln var det det bästa beslutet jag kunde ha tagit. Det var jobbigt, utmanande, ångestfyllt men så himla rätt. Saknar jag alkohol, ja ibland gör jag det. Kan jag leva med den saknaden, ja verkligen. Mår jag bättre eller sämre utan alkohol - 1000 gånger bättre. Jag vet med säkerhet att jag kommer att hamna på exakt samma plats om jag tar det där första glaset. Med ångest och dåligt mående, bli orkeslös och känna hopplöshet. Så då låter jag bli det och fokuserar på att ta hand om mig själv istället. Trevlig söndag alla ni som kämpar 🤎.

@Guldlock Du är så stark som fortsätter i den nyktra banan! Det är det enda rätta när livet är svårt. Då kan du få tillgång till dig själv, dina äkta känslor och din sorg. Jag förstår att det känns oerhört tungt med längtan❤️.

En dag i taget, det ena benet framför det andra leder dig framåt. Det ger dig möjlighet att läka, känna och sörja. Massor av kramar❤️

@Flarran God morgon! Tänk att det gått 875 dagar! Grattis!🥳 Kul att du hittat tillbaka till teknikintresset och pysslat på med din dator. Håller med om att det är sorgligt hur livet kan bli förstört av alkohol och det är tacksamt att ha lämnat giftet.

Det är härligt med ljusare tider och en vår som nalkas. Grått och trist idag men det är ändå skönt med ljuset och en nypa frisk luft, det piggar upp!

Ha en skön söndag!❤️

@Dragonfly ja det gör otroligt ont 💔
Det överskuggar hela tillvaron. Gör att jag egentligen inte vill någonting och att även solens strålar mattas. Världen att kännas färglös. Jag önskar ingen att uppleva det. Vill ändå tro att det är rätt att hålla mig nykter, det oavsett ska ge mig mer livskvalité. Eller i alla fall inte en kvalité under bottennivå där jag nu sprattlar. Hoppas du har en bra helg och njuter söndag 🌺

@Jempa123 dito!! 🌺

@Bubbelmorsan det värmer så att få höra. Verkligen förlåt att jag inte skriver eller så just nu. 🌺
Hoppas din söndag blir fin och att du får en bra start på veckan.

44 dagar. Inte tipptopp i själen men fortfarande på helnykter bana. Önskar alla fin söndag 🌺

Ja du @fooliehutten, att välja lycka är nog svårt om man bara skulle säga ”nu väljer jag” omöjligt skulle jag nog säga. För mig när jag väljer lycka handlar det om vad jag gör för att påverka. Det jag inte mår bra av försöker jag förändra, jag kan dränera mig fullständigt genom att ha modet att förändra det jag kan. Jag tror det är där jag hamnar alla gånger jag känner att jag hamnar djupt ner i gropen av mörker. Efter jag har gjort allt jag kan för att stå för mina värderingar och göra allt jag kan för att driva på allt jag faktiskt kan påverka. Det är på ett sätt en superkraft för jag lyckas med det jag tar mig an men jag ser det inte direkt efteråt eftersom jag är så fullständigt slut på all energi men efter jag vilat några veckor från senaste uppnådda målet kan jag se hur jag kämpade och jag ser resultatet och jag kan känna mig stolt över hur stark jag varit. Det jag ser att jag behöver är att lyckas hitta balans i mitt förändringsarbete så jag inte alltid slutar som en blöt pöl utan livsenergi kvar.

Tacksamheten är så viktig @Andrahalvlek, men den kan verkligen vara svår att fånga när man mår som sämst, jag kan veta intellektuellt allt jag har att vara tacksam för men min inre kritiker är så otroligt gigantiskt stor när jag är dränerad att den får mig att tro på riktigt att ingen gillar mig och att alla klarar sig utan mig. Det är så galet ser jag när jag klättrat upp ut gropen och ser allt jag åstadkommit men när jag är dränerad ser jag bara svart.

Så hur lär man sig att kämpa i balans, utan att känslomässigt dräpa sig själv? Detta får bli min observation inför kommande processer, se på situationen uppifrån/utifrån. Observera mina tankar och känslor, lära mig att gå in långsamt utan att attackera problemet med all energi på en gång utan sippra ut, lite i taget, försiktigt och strategiskt. Yoga, promenera, vila, tanka kärlek, vara i naturen🙏❤️

Kram❤️

@Ledlampa Hej,
Grymt bra jobbat! Jag gjorde ett försök, mitt första förra hösten i november. Mycket inspirerad av Vitvargen här. Jag bara tvärslutade och hade några obehagliga nätter och lyckades hålla uppe i 2 månader. Jag hade inte någon tanke att det skulle bli för alltid utan ville bara testa om jag kunde och se vilka fördelarna blev. Fördelarna blev många och de kom också ganska snabbt. Trots det så trillade jag tillbaka vid årsskiftet och har nu haft drygt 2 månader av eskalerande konsumtion och är tillbaka där jag var när jag slutade i oktober ifjol. Nu ska jag sluta igen och se om jag kan hålla fast vid fördelarna som jag faktiskt hann uppleva så många av. Alkoholen är ett ruggigt gift!

Söndag har det blivit, och har faktiskt sovit några timmar efter att ha ätit på lite tokig tid mitt i natten. Något som nog ändå var helt rätt eftersom John Blund med sitt paraply kom på besök med sitt sömnpulver. Hade ju tänkt pizza och cola igår. Men orkade inte slå på någon ugn och vänta, så det blev smörgåsar och mjölk istället. Började med en morot och sedan sade magkänslan till om en burk makrill i tomatsås och sedan ostmackor, två till antalet. Man ska gå på magkänslan när det handlar om saker som matbiten tydligen.

Har läst lite på detta eminenta forum och känner verkligen för de som har det svårt med alkoholen. Man är ju lite småreligiös ibland med sin barnatro, så har faktiskt bett till Skaparen samt Herren om att inte minst de som på anhörigsidor lider, ska få det lite enklare och att de som dricker och förstör känslan i tillvaron för andra ska vakna upp och ta det lite lugnt med drickandet. Det finns sånt som berör alltså, som att en orolig fru tycks ha fått en efterlängtad semester till nåt mindre efterlängtat.

Det är alltså vilodag här och inte sörjer man att man var nykter igår som det heter. När man för bara drygt två år och fyra månader sedan drack som om det inte fanns någon morgondag, då hade man då i denna stund inte suttit och funderat på att stärka sig med lite päronsaft. Men saker och ting kan med en hel del envishet och lite tro på en högre makt som det heter faktiskt vända ibland. Men man får hålla fokus och inte tappa greppet. För man vet då att det är lätt hänt att humöret svänger och då får man vara försiktig. Tänka HALT och ta ett steg i taget.

Nu börjar det ljusna utanför köksfönstret och en känsla sade att det är dags att klä på sig och gå utanför dörren med ett par soppåsar. Det är inte mycket man får gjort. Men alkoholfri det är man då och det är väl egentligen ett mindre mirakel. Ja, det märkliga att man har hamnat i ett alkoholfritt tillstånd som hållit i sig så pass länge. Tänk 875 dagar sade en dagräknare att man varit nykter skribent och tänkare på detta forum, så det kan bli. Det tog jag mig allt en slurk päronsaft på. Förresten @Carisie, det var trevligt du tittade in kompis, sånt uppskattas.

Ha det gott!

@november25 idag söndag ( här i Thailand) har jag gett honom ett ultimatum-mig eller spriten. Han säger att han väljer mig och att han ska börja med sin Antabus när vi kommer hem den 25/3.
Jag har sagt att jag ska fråga hotellet om det finns rum ledigt resterande tid. Han vill inte det, men jag tror inte jag orkar mera

@Rike lördag natt var samma visa, gap och skrik och nu efter att vi varit på marknad blev han så stupfull att han knappt kunde gå. Fick boka en tuktuk och ta honom hem till hotellet.
Jag skäms så för grannarna har nog störts av hans skrik, känns som hela hotellet vet och har hört honom. Idag söndag kändes det som att alla tittade på mig när jag var och är frukost- ensam förstås