Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan,

Jag är över 50 och har insett att jag troligen har ett alkoholproblem. För över tio år sedan anklagade min man mig för missbruk efter att jag kom hem rejält berusad från en fest, trots att jag då bara drack sparsamt i övrigt. Jag har länge känt mig ensam med ansvaret för hem och barn, vid sidan att eget jobb i chefsposition, medan han varit helt uppslukad av jobbet. Efter en sjukskrivning för utbrändhet började jag dricka mer för att orka och för att fly från känslor, vilket förvärrat konflikter i vårt äktenskap och med andra.

Nyligen bestämde vi att båda skulle sluta dricka, men efter en ny kris i relationen drack jag igen, lämnade hemmet för att få tid för mig själv och bodde en helg på hotell. Hans familj och vänner ser mig nu som alkoholist — många har dragit slutsatsen att jag är en ”renodlad alkis” sedan tidigare utifrån att jag kan vara lite för frispråkig och plump med alkohol i kroppen, vilket jag är ledsen över.

Jag ångrar min flykt och inser att valet att dricka, både nu under helgen och tidigare, var mitt. Jag behöver sluta, oavsett orsakerna. Samtidigt känner jag mig orättvist dömd av min man och hans familj, eftersom mina känslor inte tagits på allvar under alla år.

Min man vill att jag tar fram en hållbar plan för att visa att jag menar allvar; kanske överväger han att satsa på oss om han kan lita på mig igen. Jag är ekonomiskt beroende av honom i detta nu och tvekar därför inför att lämna, även om jag kände så inför helgen efter div. turer. Vi har också barn och många år tillsammans, vilket gör beslutet svårt och det bästa är ju att försöka få det att fungera.

Min plan är att sluta dricka, fortsätta i en kristen stödgrupp (jag har precis börjat och har kontakt via vår församling) och föreslå parterapi, där både alkoholen och vår relation kan tas upp. Han är motvillig men kan tänka sig parterapi med fokus på alkohol — framför allt vill han att jag provar Antabus om en terapeut eller läkare rekommenderar det.

Jag söker erfarenheter och råd: känner någon igen sig? Hur tar man nästa steg, både för att bli fri från alkoholen och för att ta reda på om relationen går att rädda? Tack för all feedback.

@Andrahalvlek tackar 🙂
Kikade in på forumet igår och såg flera som skrivit om hur sommaren och våren drar igång tankar på alkohol. Den förändring jag hittills sett i mig själv är att jag ofta mår dåligt på våren, och därför dricker. Nu har jag klarat av den biten länge och kännt att jag både klarar mig utan OCH mår bra av att avstå.
Det ger mig hopp om att jag kommer kunna motstå tankarna på alkohol för att ha kul.

PS. Och ja, jag håller helt med Rike här, han behöver extern hjälp inte bara med medicinska ansatser. Jag skulle rekommendera att försöka hitta en kompetent psykoterapeut i tillägg till AA och liknande. Jag har lärt mig väldigt mycket av de jag stött på tidigare i livet med olika specialiteter som KBT, ACT, mindfulness, dessa verktyg behöver tränas så det sitter och det är svårt på egen hand.

@nad, jag tycker det låter mycket bra att han har vana av att träffa andra i liknande situation, både fysiskt och digitalt. För min del spelade det väldigt stor roll att jag hittade detta forum en vecka efter att jag och frugan bestämde oss att sluta med alkohol på allvar. Många år av misslyckade försök tidigare, höll kanske en vecka som mest sedan tyckte vi att vi "varit duktiga", "bevisat att vi klarar oss utan" och tyckte att vi kunde dricka litet igen. Rinse and repeat...

Att få ta del av andras upplevelser, känslor, glädjeämnen, bakslag, resa sig upp, strategier, tankesätt, tekniker för avslappning och distraktion, peppning och glada tillrop, medkänsla... ja det var och är ovärderligt för mig. Inte minst detta att skriva själv här om hur det går, försöka peppa andra och stötta. Jag och frugan hade och har fantastiskt bra stöd av varandra också i vår gemensamma nya riktning, målet var satt "på obestämd framtid". Inga tidsmål som vi testat med tidigare.

Frågan om hur man hittar den inre drivkraften är mycket svår, önskar jag kunde presentera en enkel metod. Detta med olika forum där man träffar folk i liknande situation, perfekt när det är anonymt - jag kan ha ett behov av att skriva och bolla saker som jag inte nödvändigtvis pratar om med frugan. Det jag lär mig här tar jag med mig in i vardagen, testar tankesätt, resonemang tillsammans så det är en litet nyfiken drivkraft där.

Sedan är det att andra intressen har fått ta plats och utvecklas, nya kvällsaktiviteter och gamla hobbies på egen hand eller tillsammans. Detta ger också kraft åt det inre drivet. Det finns en spirituell sida av det hela som jag inte skrivit så mycket om men den finns där, hjälpt av mindfulness-liknande tekniker som stärker hantering av jobbiga tankar och skärper fokus.

Som jag skrev i en annan tråd, i början var det rädsla för att bli av med körkortet via PEth-tester som motiverade mig på ett litet mer brutalt sätt som ett hot, många av mina hobbies förutsätter bil. På senare tid när jag ville få ordning på sömnen så skaffade jag en smartklocka som mäter sömnkvalitet, stressnivå, träningsaktivitet och jag upptäckte att detta motiverade mig varsamt att bli mer noga med fysisk aktivitet, arbete, sömn. Så det blev ytterligare en drivkraft, puffar en i rätt riktning på många plan.

Så sammanfattningsvis tror det är väldigt individuellt var man kan hitta sina drivkrafter men det finns en del ställen där man ofta hittar dom, och det är drivkrafter av många olika slag i olika dimensioner som behövs tror jag.

All lycka till dig och er, fortsätt gärna skriva hur det går!

@nad
Jag tror det är viktigt - helt avgörande- att han ställer dessa frågor o aktivt söker hjälp, det är inte en vanlig sjukdom som kan behandlas bort..

@Miss tack!

@Guldlock ❤️

@Amanda L tusen tack for kloka insikter

@nad Tack!

Good for you! Så starkt av dig.
Din man verkar försöka o ta emot behandling men förstår dig i din besvikelse efter lögner o bakslag. Jobbigt.

Jag vet inte hur länge till jag orkar vara den sunda o starka här. Alltid tänka en vända till, vara förstående o agera vuxet o sunt. Less på det.

Börjar också ifrågasätta vem han är utan alkoholen nu för tiden. Har han förändrats för mycket? Tycker jag om den han blivit i så fall?
Kanske finns inte den jag saknar kvar helt o hållet. Skrämmer mig.
Jag pendlar.
Kände ju hopp efter terapin men sen besvikelse igen. Inget dramatiskt men känner ett svagt avstånd från hans sida.
Glad o varmare när han druckit men kyligare utan öl (som jag tror). Sårar dubbelt eftersom det varma inte upplevs äkta.
Det gör mig ledsen.

@springer Bravo! Jättebra jobbat! Fortsätt ta en dag i taget, ditt tänk förändras på vägen. Fortsätt fokusera på fördelarna med nykterheten!

Kram 🐘

@Baby Bell, väldigt bra tillfälle för dig att utforska denna gamla invanda situation som nykter! Du kommer att lära dig massvis om dig själv och det är som du säger mycket en fråga om gamla vanor som sitter i och blivit till självklarheter.

Jag är inte så pigg på etiketter, ser mig inte som en "-ist" av något slag eftersom jag vägrar att underkasta mig dogmer och auktoriteter. Jag såg mig aldrig som alkoholist heller för den delen. Idag ser jag mig mer som oberoende av alkohol, det fyller ingen funktion alls i mitt liv längre. Framför allt, jag mår så mycket bättre av att inte dricka alkohol så det är enkelt för mig att avstå.

Jag kanske var mer lyckligt lottad än andra, jag vet att många kämpar med känslor av sug tex, vi är alla olika och var och en får hitta sin väg.

Detta med PEth använde jag som en av många drivkrafter att helt lägga ner alkohol, det är väldigt befriande att inte behöva ägna en tanke åt sådant längre. Dessutom kan jag köra bil precis när som helst nu, det känns skönt och tryggt.

@Flarran Idag såg jag första sädesärlan! Det vårtecknet har jag letat efter länge. Och höra fåglarnas sång får mitt hjärta att spritta av glädje 😍

Kram 🐘

@Vitvargen är du nykterist nu? Blev bara nyfiken utifrån vad du skrev om dina erfarenheter av peth.

Tack för dina svar, det blir nog en nykter helg trots allt, nu när jag tänkt över det.
Mycket handlar om ett invant beteende, får besök av en högkonsument och våra helger handlar mycket om att festa när vi väl ses. Om jag vill bryta självklara mönster, och på sikt ha ett måttligt drickande så är väl det här ett ypperligt tillfälle att testa mig själv.

@Kameleont
Jag känner igen det där att inte orka konfrontera deras beroende. Min man har svikit mig gång på gång när han åter igen druckit/ varit full. Vi har nu nått punkten att jag ställde honom mot väggen, det var så skönt. Det öppnar upp ett nytt steg, som också är jobbigt. Men mannen du älskar och saknar finns där inne och han är värd att kämpa för. Du är så strak och gör allt av kärlek, även om det kan kännas hårt.

@Vitvargen
Tack! Han gick på aa-möten både digitalt och här i stan. Han hade även en via kommunen han pratade med. Han har nu kontaktat honom igen nu, så jag hoppas de får upp kontakten igen. Han ska även delta i aa-möten nu igen är tanken. Samt att han nu måste in till vårdcentralen 3 dagar i veckan för att ta antabus. Så jag hoppas verkligen att det ska gå vägen. Han vet att min energi börjar att ta slut, jag ser att han försöker. Jag vet att detta är en sjukdom som går att behandla. Hur tror du man kan hitta den inre drivkraften? Är det via beroende vården VC erbjuder och sa-möten? Eller finns det andra ställe att vända sig till? Tar emot alla tips med öppna armar.

Fy jag förstår verkligen stressen med att få tag på någon NU @november25 annars stängs fönstret och han kommer fortsätta! Jag är så otroligt trött på detta medberoende! Nu slipper jag alla fall leva med henne då det är min mamma det gäller men när all min tankeverksamhet går åt till att lösa allt för henne och jag blir totalt dränerad då tappar jag allt, finns inget kvar så nu har jag tagit upp kampen mot medberoendet igen! Har haft många återfall de senaste åren då jag på riktigt tror att allt är mitt ansvar!

Lite tankar boken väcker:

Jag upplever att boken handlar mycket om att bli mer medveten om sina tankar och inte styras av dem.

Jag märker hur lätt jag går in i mina tankar och tar dem som sanningar.

Jag märker att jag ofta lever mer i framtid/planering än i nuet.

Det var intressant att lidande ofta kommer från att jag inte accepterar det som är.

Vad är skillnaden mellan acceptans och att ‘ge upp’?

Kram

@Bubbelmorsan heja dig med! Tänk vad vi kan!! Vi är så himla bra!!

Fiskmåsen har landat på lyktstolpen. Så nu har den första känslan av sommaren kommit. Tänk så konstigt man kan tänka efter en liten stund på en balkong i vårsolen. Bilar surrar omkring, inte så där väldigt brummande som förr. Motorvrål är nåt sällsynt. Kanske bara nåt skrål från en lastbil eller grävmaskin numera. Nu är det dags för nåt starkt. Inget sånt där från bolaget, men lite kaffe och en slurk med sånt är nu vad man funderar på. Hittade nyss en gammal mp3-spelare i ett hörn av lådan. Musik man inte hört på länge, bra grejer. La-la-la. Ha det gott alla kämpar där ute. Nu vänder det.

Ha det fint!

Alkoholfri i fyra veckor! Inne här och fyllt i alkoholkalendern,
0 glas senaste 3 dagarna.
0 glas på 28 raka dagar.
Klappar mig själv på axeln och strävar på. Funderar ibland över sommar och fest. Vill kanske kunna dricka lagom och ha kul i framtiden, men tänker ta den här alkoholfria eran till att jobba med min ångestproblematik, nu när jag tänker klart.

@eling 9 dagar, vad duktig du är. Kämpa på och ta en dag i taget.
Att vara repetetiv är inget problem, om det hjälper så skriv här. För mig så är dagar ganska repdtetiva med vakna, jobba, dröna i soffan och ibland träna sedan sova.
Snart är det tvåsiffrigt för dig och det är jättebra.

@lejla77 Bra jobbat! och att det kommer ett litet sug då och då kanske inte är så konstigt. Vi har väl alla druckit ganska många år innan vi hamnade här. Det har iaf blivit alltmer sällan för mig. Nykter sedan tre år, men första året kunde det dyka upp då och då. Men det går ju över och som du skriver: det går bra även utan. Dessutom får man ett liv att leva där massor av andra saker att göra och tänka på, mer utvecklande än att dricka en drog....
Lycka till och hoppas det går bra för dig framöver också :)

Problemet är att det på något vis skulle vara lättare att lämna om han var alkoholist ut i fingerspetsarna. Men, går vi på fest tillsammans funkar det i princip alltid bra för han behöver inte ha koll på spärren utan det är jag som ÄR hans spärr. Jag hör hur det låter. Jag vill inte leva utan mitt barn o inte ha barnet 100 % ab all tid heller. 😪 Nu efter ett par dagar är det samm visa att han är deppig och jag med. Han deppig för han säger att han borde sluta dricka men tycker det är tråkigt utan ljusglimtar med alkohol särskilt sommartid. Jag har inte krävt att han ska sluta men jag har sagt att jag vill att han gör en förändring så får han komma fram till vad det blir.

På slutet ångest ÄVEN då jag druckit mer måttligt..skulle det stå ...

@Dratten Jaadå! :) Själv inbillade jag mig i en massa år att jag inte var beroende av alkohol eftersom jag "bara" drack då och då, kanske en gång i veckan, men då ALLT som fanns. hade ofta minnesluckor och massor av ångest. På slutet ångest då jag druckit mer måttligt... Ni vet jag att beroende kan se väldigt olika ut. Det härsenare kallas kontrollförlust. Hursom helst. Jag tror att du har problem, det brukar vara det när man känner att något är fel med drickandet. Jag försökte dra ner, hundra ggr bestämde jag mig för att dricka mindre nästa gång osv. Men det funkade bara ibland och då var det med efter en jobbig inre kamp. Så jag slutade helt. Det var faktiskt enklare... Nu ren sen tre år och mår bra, även före, på och efter fester :)
Har du provat alkoholprogrammet här? Det gav iaf mig både insikter och redskap. Och fortsätt att skriva här, både att läsa och skriva hjälper mycket! :)