Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 citat;”Alkoholen tog massor av energi och tankeverksamhet och gav ångest som jag idag kan använda till bättre utveckling av mitt liv, både det yttre och det inre livet. Det har gett mig en bättre kontakt med mig själv och mina behov” Min reflektion:.Delar den reflektionen med dig.Man är även samma person som när man drack.Det vill säga problem som man hade då men som man kamouflerade /använde A som lösning har man kvar & måste som nykter lära sig att lösa/förhålla sig till på ett nytt sätt.Att med nyfiket sinne våga prova andra lösningar & strategier.

@Andrahalvlek .Mycket kloka insikter.

@Himmelellerhelvette Tack för att du delar ❤️ Till syvende och sist så är ju hennes liv hennes ansvar. Det är det jag måste påminna mig själv om emellanåt när tvivlet smyger sig på. Jag har gett bort alldeles för mycket av min tid och energi till ingen nytta, och det har kostat mig.

Kanske jag ska fördjupa mig lite i medberoende också, för att förstå vad det innebär. Som sagt, allt detta är så nytt för mig.

Nu ska jag berätta om en sak som jag funderat att dela med mig av härinne men känt att det varit fel.Kanske bara jag som varit med om detta.Eller kanske delar det med någon av er.Som beroende vet jag hur desperat behov av stöd man kan behöva efter en tid med för mycket fylla.Man har fysisk & psykisk abstinens & mycket ångest man griper halmstrån.Vid ett sådant tillfälle gick jag med i en grupp om tillfrisknande.Där fick jag kontakt med en person som efter en tid övertalade mig att hen skulle fungera som en slags vägledare.Vi bytte telefonnummer & startade upp en kontakt.I början kände jag mycket hopp & fick bra stöd.Men efter en tid kände jag mig alltmer anklagad.Personen vände allt jag sagt i förtroende till min nackdel.Hen berättade om alla mina brister & om hur hemsk person jag var.Och hur hemsk jag var som låtit mitt beroende gå ut över mina nära & kära.Jag började må allt sämre & föll tbx i att dricka vin igen.Kände mig kränkt & förvirrad.Personen ringde i tid & otid.När jag inte svarade så berättade hen att hen skulle kontakta polis,socialtjänst & min arbetsgivare för att berätta om allt.Jag skulle förlora allt blev jag informerad om.Jag var även så otacksam & hemsk att jag inte förstod att hen gav av sin tid för att hjälpa mig.
Hemsk upplevelse.Jag mådde så dåligt av detta.Allt ebbade ut så småningom när jag sa att vår kontakt/samarbete skulle avslutas.Ja det gäller att vara vaksam på vem man beblandar sig med i ” hjälpens tecken”

@Gåbert Om jag skulle ta ett glas vin idag, efter snart 6 års nykterhet så skulle det sannolikt inte hända så mycket. Jag skulle inte kasta mig efter flaskan. Och det är nästan det värsta - för då skulle förhandlandet i min skalle börja på allvar. ”Du är nog inte problemdrickare, du kan nog dricka då och då”. Rätt snabbt skulle livet bli en enda lång transportsträcka till nästa tillfälle att dricka. Jag skulle ägna MYCKET tankekraft åt att planera om, när, hur, hur mycket jag får dricka nästa gång. Inom ett halvår-år skulle jag vara tillbaka på ruta ett.

För mig är det helt enkelt inte värt risken.

Kram 🐘

@Carisie Ja, tänker också så, att man är sin grundperson, sig själv, reflekterande, den man är, med skillnaden att man inte längre dricker. Folk runt om mig ser ingen direkt skillnad på mig nu mot då och de flesta vet inte ens att jag slutat dricka eller att jag drack som jag gjorde. Det som är skillnaden för mig är att det tillkommit dimensioner just för att alkoholen inte längre stannar upp mitt liv. Som du skriver, en stagnation i person. Alkoholen tog massor av energi och tankeverksamhet och gav ångest som jag idag kan använda till bättre utveckling av mitt liv, både det yttre och det inre livet. Det har gett mig en bättre kontakt med mig själv och mina behov, höjt min självkänsla, gett mig mer mod att våga mer och ta mer plats. Vara mer mitt autentiska jag, som fått komma högre upp på ytan😁.

Hoppas du får en bättre dag på jobbet❤️. Kram❤️

@Carisie Du har verkligen ett tufft jobb och får se så mycket otäcka skeenden med olycklig utgång och även glädjen i att du räddar liv❤️. Förstår att vissa fall är svårare att släppa än andra som följer med dig och att det tar, du är ju inte mer än människa även om du är pragmatisk. Också att du ändå kan fortsätta för att du är professionell och kan hantera det. Jag är så tacksam för att just du finns där, för oss❤️.

Hoppas det blir en lugnare dag för dig idag❤️. Stor kram❤️

@Flarran God morgon 🙏🏼 Jag håller med @bubbelmorsan! Du låter mycket gladare i dina inlägg och jag har noterat att du interagerar med andra i forumet mer frekvent - tror du det kan ha något samband? Input från andra människor istället för att cirkulera i sina egna tankegångar? Jag hoppas det är så och att du får behålla den positiva noten.

Du vet ju att jag har ett barn i familjen med dystymi och ADD - och hon har precis börjat en ny utbildning och träffat nya människor och är inne i en väldigt positiv tid just nu. Jag tänker att vi alla har våra upp och ner och att det här kanske är ett litet upp för dig? Även om du har dina svårigheter som du brukar säga så är väl ändå allt sämre med alkohol?

Hoppas du får en fin söndag 🩵

@vår2022 God morgon 🙏🏼 Jag kan skriva under på allt du skriver. Jag har givetvis inte "blivit en reflekterande människa". Jag har alltid strävat efter att utveckla mig som person men nykterheten har absolut givit en ny dimension. Det är nästan så att jag ser mina år tillsammans med alkoholen, från det eskalerade till jag slutade ca 10 år, som en parentes. En stagnation i person. Jag hade inte velat stanna där och är glad idag att jag tog mig ur det medan jag kunde och inte fastnade i missbruk.

Hahaha. Jag borde sprungit med dig - mitt lokalsinne är fantastiskt 😂. Hoppas du sovit gott i din prinsessäng. Man kan säga att jag känner det som att jag bara vänt mig på kudden i min och nu ska bege mig tillbaka till sjukhuset. Hoppas dagens program inte kommer i närheten av gårdagens dystra utgång 😢. Jag hade hellre gått hemma och julpyntat. 🎅🏼 Men hopp om livet 🩵

@zalkin God morgon! Ja visst är det så. Man vet att hjärnan är om inte skarp så inte omtöcknad iaf. Ja jag känner mig som i ett flow faktiskt. Det mesta flyter. Utom helgjobbet faktiskt - där gårdagen tyvärr bjöd på många motgångar och förlorade liv trots att alla gav allt. Vissa fall är svårare att släppa än andra och vissa förlorade liv kommer att följa med en (inte på ett negativt sätt) resten av livet. Jag brukar helt pragmatiskt kunna resonera att när vi ger 100% för att rädda ett liv och inte lyckas så är det för att "organismen" i sig inte klarar en återupplivning rent biologiskt. Men igår var det tungt. Idag är en ny dag och nya tag i operationsrocken - jag önskar dig en långt bättre helg än jag haft hittills 🩵.

Har som anhörig flera gånger blivit så ledsen och besviken. Tar så hårt. Nu är hon nykter och vi har så trevligt. Jag blir så glad och vill hjälpa. Sedan dricker hon igen.
Har tagit avstånd. Men nu börjar det kännas igen. Oj nu går det bättre. Ska jag börja engagera mig igen. Finnas.
Men hon hör aldrig av sig till mig. Jag är så rädd att bli besviken. Oroar mig så mycket. Funderar och tänker på hur jag kan hjälpa till. Hon tror hon har koll . Sagt att hon inte ska bli helnykterist. Dricker så mycket i perioder att hon planar. Hamnar i missar. Sedan någon vecka ok igen. Har själv blivit sjuk en del gånger pga henne. Pga stress o oro hela tiden. Känner mig dålig om jag inte bryr mig. Men vad kan jag göra. Hon ljuger stundvis. Nu har vi dålig kontakt. Har varit misshandel där hon rör sig. Poliser inkopplat x flera. ....... Inget jag kan göra. Har sagt att jag finns om hon vill bättra sig. Ska jag göra o vad kan jag göra nu. Hon bor själv.

Bra jobbat! Angående vad som händer om du tar ett glas är omöjligt att säga och hur det påverkar eventuellt sug eller framtida alkoholkonsumtion. Men du har ju halkat in här av en anledning. Genom din tråd har jag förstått att du vill ha ett kontrollerat drickande. Jag tror inte det är omöjligt att uppnå men som andra skriver kanske är svårare än total avhållsamhet.
Man får även väga in i ekvationen hur mycket du kommit att uppskatta nykterhet samt lärt dig den här månaden och hur du tänker för att ej halka tillbaka till ett drickande du själv varken är nöjd med eller mår bra av. Tänker inte vara negativ! Kan nog för många kanske rentutav(ursäkta jag svär i kyrkan) verka avdramatiserande att ta ett glas om man nu inte utvecklat alkoholist hjärnan. Det förbjudna är alltid spännande och kittlar. Tar man bort spänningen i det förbjudna. kanske det inte är lika lockande. Eller så får du ett kvitto på att det inte fungerar för dig och motivationen blir starkare. Försöker inte råda till det ena eller de andra bara fritt spekulera i båda sidor av myntet. Med allt ovan sagt så gör du vad som du vill och jag önskar dig all lycka till i att uppnå dina mål! Men man ångrar aldrig att man inte drack igår!

@fooliehutten Hm, efter den smockan blir jag frestad att ta ett glas för att bevisa för dig att din tes om det "1:a glaset" faktiskt inte gäller för alla, inte ens för de flesta.

Hej
Vad är era erfarenheter av naltroxone??

@eling @eling Bra jobbat Eling. För varje dag så blir det mera uthärdligt och plötsligt en dag har hjärnan reparerat sig och på riktigt börjat fatta att alkohol inte är meningen med livet, utan en flykt från livet. Så kan ju inte livet varit planerat för oss från start...återigen, bra jobbat!!!

@Gåbert. Jag säger skyll dig själv om du tar 1:a glaset, hur stort det ”lilla glaset” nu blir? Ta hand om dig och tänk på morgonen.

Oj! Nu gick det en vecka utan att jag räknade dagar - eller skrev här, för den delen.
Ett bra tecken? Ja, det tror jag. Jag har inte haft något behov av att "fira" varje nykter dag, för det faller sig naturligt att inte dricka. Har varit på middag utan att dricka vin, bastat med a-fri öl, hängt i bar, men en mocktail igen ... Så inga större svårigheter.
Har idag haft ett långt samtal med en klok vän som är med i AA sedan 21 år. Han lyssnar bra, utan att komma med några pekpinnar eller AA-råd.
I morgon tar den vita november slut, men jag längtar inte efter att dricka, Visst skulle det vara gott med ett bra rödvin när jag ska på middag på måndag ...
Jag frågar mig: ska jag ta ett litet glas, för att bete mig "normalt", slippa förklara för hela släkten och bekräfta för mig själv att jag har kontroll.
Eller ska jag avstå helt för att bekräfta att jag kan välja att vara klar i knoppen och rädd om hela kroppen? Jag kan gissa vilket alternativ de flesta här röstar för ;-) men vad skulle ni säga om jag väljer det lilla glaset?

@Surkärring Spot on! Det är tusen gånger enklare att stänga den dörren för gott, spika igen den. Så mycket tankekraft och kreativitet som kan användas till annat. Leva livet fullt ut ❤️

Kram 🐘

@myssockan Tack för det du skrev – det var faktiskt en av de mest träffsäkra beskrivningarna jag läst om hur tvivlet fungerar. Just det där du säger om att man nästan “väljer” hans verklighet för att världen annars blir obegriplig… det är precis så det känns. Det blir som en psykisk lättnad att tänka “det är nog jag som överreagerar”, för alternativet är att inse att personen man älskat faktiskt kan vara både destruktiv och oförutsägbar. Och det är en enorm sorg.

Al-Anon var ett jättestort steg för mig. Jag grät hela mötet.
Det var jobbigt, men också fint att möta människor som förstod utan att jag behövde förklara allt. Samtidigt märker jag att en del av mig fortfarande kämpar emot insikten – både om hans problem och om mitt eget medberoende. Det känns som att hjärnan vill hålla fast vid bilden av honom som “min person”, den jag skrattat med, rest med, byggt ett liv med. Och det gör ambivalensen så stark. Ena stunden ser jag klart hur illa han gjort mig, och i nästa sekund kommer det där beroendet av de fina stunderna som en reflex.

Det gör mig både ledsen och rädd över hur stark den bindningen kan bli, trots allt som hänt. Men att läsa dina ord och andras här inne gör att något i mig börjar falla på plats. Jag känner mig lite mindre ensam och lite mer förstådd, och det betyder faktiskt mycket. ❤️

@Kevlarsjäl62 Tack, verkligen. Det du skriver går rakt in. Du sätter ord på precis det jag känner: att jag är så sårbar nu att minsta lilla kommentar om “vad jag borde göra annorlunda” nästan känns som att jag faller tillbaka in i hela mönstret igen. Skuldkänslorna och tvivlet finns där ändå, som du säger, och det är så lätt att någon annan råkar förstärka det utan att förstå vad det gör med en.

Det du skriver om att du höll dig till de som verkligen såg och kände – och stängde ute resten ...träffade. Jag tror att jag måste göra samma sak nu. Jag märker så tydligt vilka människor som faktiskt förstår och vilka som bara säger saker som gör mig mer förvirrad. Jag har inte plats i mig just nu att ta in fler röster som får mig att tvivla på min egen verklighet. Sen känns det som att man verkligen måste välja. alltså även att inte t ex berätta för personer med lågt EQ, det gör mig också bara ledsnare. T.ex. berättae jag för en annan vän som i princip inte sa ett ord tillbaka. Blir liksom tydligt vilka som är riktiga vänner också.

Det gav mig styrka att läsa “ingen tjänar på att du stannar kvar”. Det är sant, även om allt i mig är helt sönder av både sorg och ambivalens just nu. Men jag vet att jag försökt allt, och att jag inte kan hjälpa honom mer, men samtidigt kastas jag tillbaka till att tro det, och bli så ledsen när jag ser alla hans fina sidor, och allt bra vi har. Hur fin pappa han är. Och att vi snart kommer gå isär. Det gör så fruktansvärt ont.

Tack för att du skrev. ❤️

@Tröttiz Tack, verkligen. Det du skriver är så sant och det betyder mycket att få höra det från någon som vet hur det faktiskt känns. Jag tror att jag blir extra sårad just nu eftersom jag redan är så emotionellt slutkörd. Jag håller ihop allt praktiskt kring separationen, barnet, boendet – samtidigt som jag försöker ta mig loss från ett mönster där jag alltid har behövt anpassa mig, dämpa mig, förklara mig eller “förstå honom”.

Så när någon säger saker i stil med “han kanske känner sig anklagad”, “du kanske triggar honom”, eller “ni kommunicerar olika”… så blir det som att jag kastas tillbaka in i precis det jag försöker bryta mig loss från. Det är som att jag ska bära ansvaret för hans känslor ytterligare en gång. Och jag orkar verkligen inte det mer. Detta är så himla tärande. Jag kastas fram och tillbaka mellan: stanna vs gå, hela hela tiden. Jag går sönder.

Du har nog rätt i att det kommer från välvilja, men det slår fel. De har ingen aning om hur sådana här mönster fungerar, eller hur det är att leva med någon som förvränger verkligheten, vrider ord, blir defensiv av ingenting, och där man alltid måste förhålla sig till deras instabilitet.

Jag försöker påminna mig själv om att det inte är mitt jobb att utbilda hela omgivningen mitt i det här. Jag gör så gott jag kan.
Tack för att du tog dig tid att skriva <3

@Åsa M Jag förstår vad du menar, men min fråga handlade egentligen inte om huruvida relationen är bra eller dålig.
Det jag försöker förstå är beteendena i sig: minnesförskjutning, defensivitet, skuldvändning och konstig logik även när han är nykter. Det är det som är förvirrande.
Jag är inte ute efter att skylla allt på alkohol eller att göra mig själv till offer, utan försöker bara förstå vad som är mönster kopplade till missbruk och vad som verkar vara något djupare.
Det är viktigt för att jag ska kunna läka och inte upprepa samma mönster i framtiden.
Men tack för att du delar ditt perspektiv.

@Sommarsol_2023 orkar du ge exempel på vad du gått igenom? Eller din situation? Det känns så ensamt här. Jag börjar bli så trött på mig själv, och att vara i detta :(

@has Tack så mycket för att du delar det där, det var faktiskt väldigt värdefullt att läsa. Det du skriver om personlighetsdrag + missbruk stämmer väldigt bra överens med hur jag upplevt det: att det är något djupare som ligger som en “bakgrundston”, och att alkoholen bara förstärker det.

Just det du formulerar – att volymen höjs – beskriver exakt hur det varit hos oss. Det förklarar också varför vissa beteenden finns kvar även i helt nyktert tillstånd.

Jag ska faktiskt ta kontakt med en kvinnojour. Jag har tvekat innan, men jag märker nu att jag behöver få en tydligare kartläggning av allt som hänt och få hjälp att sortera vad som är vad. Det är svårt att se klart när man suttit i det länge.

Tack igen för att du skrev och för omtanken. Det betyder mycket. ❣️

@Stark2025 Det är så svårt att lita på mig själv och mina känslor... jag är så trött på detta. Är så ledsen också för nu ska vi sälja och jag går sönder. Det känns som jag gör fel nu även om jag varit så säker. Det är som att jag bara: vad håller jag på med? Han är ju så bra.