Senaste kommentarerna i forumet

@Ledlampa Låter bra att ta en dag i taget. Att se det som en process med medgång och motgång, men alltid ändå ett steg framåt.

Jag tänker också att kraften som krävs kommer inifrån och är från mig själv. Kraften består av en djupare kontakt med mig själv och där jag tydligare ser mig själv. Vem jag är, vilka känslor jag har, hur jag tänker om mig själv, vad jag har för behov, vad gör gör som är bra och mindre bra, vad det är som får mig att känna och tänka som jag gör, var ursprunget finns, enkelt uttryck självkännedom och självmedkänsla. Jag tycker inte att det är egocentriskt/narcissistiskt utan mer att jag vill ta ansvar för mitt liv, hantera det på ett bra sätt mot mig själv och andra.

Jag har även en andlig sida som en slags kraft som leder mig. Det handlar för mig om att utforska mig själv, hitta mitt inre lugn och gå i riktning mot mina värderingar. Att finna meningsfullhet, tillhörighet och ett sammanhang för mitt liv. Känna medveten närvaro och tacksamhet. Vara tillgänglig, känna närhet, vara sann och autentisk mot mig själv och med andra. Viktiga element i min andlighet är träning, stillhet och naturen.

Den inre kraften och den andliga kraften hör ihop och skapar balans. Det gör min tillvaro mer spännande och det gör mig nyfiken att utforska livet och öppna mina sinnen för fler perspektiv.

Ha en fin söndag!🌞

Hej! @Jempa123 ❤️
Bara bra här, haft lite mycket på min tallrik- fullt upp medvetslös! 😁
Men fortfarande i nyktert tillstånd och så hoppas jag att det förblir! 🙏
Hur går det för dig?

Idag har jag jobbat med min bok, som utgår från mina två trådar här på forumet. Det var evigheter sedan senast, jag tappade liksom drivkraften. Jag blev lätt sittande i alldeles för många timmar, så jag tröttnade helt enkelt. Men det är ju synd om boken aldrig ska bli klar, även om den aldrig blir tryckt. Originalet har jag ju kvar för eget behov.

Ett bra sätt att få saker gjorda är ju att stapla en vana ovanpå en annan, det vet jag av egen erfarenhet. Varannan söndag brukar jag tvätta, så nu är planen att jag jobbar med boken medan jag tvättar. Då får jag helt naturliga pauser också, och en tydlig tid att anpassa mig till. Klockan 11-15 varannan söndag tvättar jag - och jobbar med boken.

Jag har hittills fått ihop 282 A4-sidor. Har harvat mig igenom hela min första tråd, som handlar om mina första sex månader som nykter. Har kommit till sidan 189 på min andra tråd, det vill säga den här tråden. Just nu har den här tråden 350 sidor. Idag hann jag gå igenom 9 sidor. Så många söndagars jobb återstår!

Boken kommer i slutändan inte alls bara att handla om alkoholfriheten, utan även allt annat jag fått ta itu med i nykterhetens spår. Idag handlade inläggen om återgången i arbete efter min sjukskrivning våren 2022. Till oktober 2022 hann jag med idag. Det är nästan lite märkligt att läsa vissa inlägg, alldeles för mycket har jag helt glömt bort att jag gjort och tyckt. Minnet är märkligt.

Kram 🐘

Jag har tidigare skrivit några enstaka trådar och inlägg här om min situation.
Missbrukande (numera ex) man, två barn och en separation som har varit allt annat än enkel.

Vi delar fortfarande tak ett par månader till, men i början av juni går flytten och då är vi äntligen fysiskt separerade.

Gud vad jag har kämpat för att komma hit. Jag har verkligen fått ta en sak i taget för att något överhuvudtaget ska gå igenom. Små steg framåt hela tiden.

Mitt i allt detta har jag också sakta börjat inse något som varit väldigt smärtsamt att se: att jag under lång tid har utsatts för psykisk misshandel – och till viss del fortfarande gör det.

Det har skett så gradvis och under så lång tid att jag inte såg det komma. Allt blev normaliserat. Jag anpassade mig mer och mer utan att riktigt förstå vad som hände.

När jag nu börjar sätta ord på saker ser jag hur många beteenden som blivit ”vardag”.

Till exempel en så enkel sak som middagarna hemma.
När det är 5–10 minuter kvar tills maten är klar brukar jag säga till alla att maten är klar om några minuter. När den är klar ropar jag in alla så vi kan duka fram tillsammans. Barnen kommer alltid. Men ex-mannen har satt i system att börja göra något annat just då.

Vi andra sitter ner och väntar. När vi sitter där börjar han först lägga upp mat, och sedan börjar han ”ordna” saker han tycker saknas – någon sås, något tillbehör som plötsligt ska fixas.

Om vi börjar äta medan han gör detta blir han arg för att vi inte väntar.
Så det slutar med att jag och barnen sitter med tallrikarna framför oss och väntar tills han behagar sätta sig.

En annan sak som hänt är kring pengar. Vid försäljningen av vårt tidigare hus tog han hela handpenningen från vårt gemensamma konto utan att säga något till mig eller stämma av först. Jag fick reda på det i efterhand.

Det har också flera gånger försvunnit pengar från vårt hussparkonto – ofta runt 10 000 kronor åt gången. Det är pengar som ska gå till husreparationer eller oförutsedda kostnader. När jag frågar vad pengarna gått till får jag bara svaret:
“Husgrejer.”

Jag har också märkt hur lite utrymme jag haft att tycka eller känna något själv.
Om jag inte håller med honom blir han ofta irriterad och säger:
“Varför måste du alltid säga emot?”

I början protesterade jag och sa att jag har rätt till en egen åsikt och att vi inte behöver tycka lika. Men efter ett tag slutade jag protestera. Och efter ytterligare ett tag slutade jag säga vad jag tyckte överhuvudtaget.

Det var helt enkelt lättare så. Då blev han inte arg och stämningen höll sig lugnare.

Samma sak gäller känslor.
Om jag försöker berätta att något han sagt eller gjort gjorde mig ledsen får jag höra att jag är överkänslig. Att jag läser in saker som inte finns. Att jag har uppfattat situationen fel.

Det vill säga: mina känslor får egentligen inte finnas, särskilt inte om de är negativa.

Separationen i sig har också försvårats. Han ville länge inte skriva under skilsmässoansökan, så till slut fick jag ansöka själv.

Bodelningen förhalas också genom att han
– inte vill prata om den
- gömmer saker som han anser är hans eller som han vill ha (frågar jag om dem så vet han inget ljuger och blir arg)
– och trots överenskommelse om att ta det via jurister inte skickar kontaktuppgifter till sin jurist och förhalar på alla möjliga sätt

Allt detta låter kanske tydligt när jag skriver ner det. Men när man lever i det blir det suddigt. Man vänjer sig. Man anpassar sig. Man börjar tvivla på sin egen upplevelse.

Just nu försöker jag bara hålla fokus på nästa steg: att vi flyttar isär i juni.

Det känns både skrämmande och som en enorm lättnad.

Jag skriver här mest för att få sätta ord på det jag har börjat förstå – och kanske också för att höra om någon annan känner igen sig i den här typen av långsam normalisering av psykisk kontroll.

Tack till alla som delar här. Det betyder mer än ni kanske anar.

Varit helt alkoholfri i 3.5 år. Dock är sorgen av att bli lämnad nästan helt själv så stor och stark. De enda som finns kvar i mitt liv är mamma och mina två yngsta barn (unga vuxna).
Att jag varje dag väljer bort alkoholen är nu ganska enkelt. Det är egentligen inget jag tänker på längre. Vill verkligen inte ha det och saknar det inte alls. Däremot är jag så fruktansvärt ensam och ledsen. När botten blev nådd för 3.5 år sedan lämnade min särbo sen drygt 8 år mig. Han bara drog och hörde inte av sig. Efter 6 månader kom han och hämtade lite grejer och efter det hördes vi lite sporadiskt men mina känslor var borta då jag blev så besviken att han bara drog. Förstår ju verkligen att han var besviken på mig med men då vi alltid pratat om att bli gamla ihop och att vi var varandras själsfrände trodde jag att han skulle finnas vid min sida. Mina två äldsta barn ville inte prata med mig och så har det varit. Jag skriver till dom minst en gång i månaden och får korta svar. Ibland inte alls. Då jag inte haft några direkta vänner innan så är det tomt på den fronten också.

Känslan av att klarat av detta helt själv är ju en bra känsla men jag känner mig tom. Jag försöker göra saker jag gillar men att alltid behöva göra det ensam är inte så roligt. Att alltid vara själv på t.ex. helger och högtider är numera så trist. Dock är jag glad att jag valt bort alkoholen.

@Rike tack för att du frågar hur det går!
Jag har inte varit här inne på evigheter. Det betyder inte att det går så bra för det. Snarare att det har varit överväldigande mycket att ta in och försöka genomföra.

Försökt att läsa ikapp lite här innan det är dags att kliva upp. Klockan är nästan 10.30 och dagen är i full gång utanför fönstret. ☀️ skiner. Dag 37.
Pendlar mellan att livet är nattsvart och djupaste sorg och så ibland små glimtars tysthet och vila. Dom glimtarna är sköna.
Sorgen är så intensiv och konstant att det täcker över alla tankar på 🍷 så jag vet inte om det nyktra arbetet är lagt på hyllan? Vill ändå tro att alla dagar utan 🍷 oavsett om jag arbetar med just det aktivt ändå läggs på +kontot på nykterhetens väg.
I går ingen ☀️ ute. Den skiner i dag.
Har ständigt en smärtande sorgeklump i magen. Jag måste bara våga låta den vara där. Försöka gå ut i ☀️ få in rörelse. Sover dåligt trots läkemedel. Fick få tabletter och vågar inte be om fler. Så rörelse hjälper nog även där. Nu ☕️
Önskar alla fin dag 🌺

@Andrahalvlek det där med skuld, skam och slå knut på sig själv. Ja precis så. Och med 🍷 hjälp har det blivit en himla röra där jag skällt ut dem som jag älskar allra mest rejält. Jag får se om det går att reparera. Kanske kanske inte men jag hoppas det. Det är egentligen inte så jag är. I grunden. Det var jag och jag äger det jag gjort. Jag vill tillbaka till den jag var innan och jag vill tro att utan 🍷 hur ont allt jag nu står i gör så ökar möjligheten att allt på sikt kommer att ordna sig. 🌺

@Dragonfly ja det är så svårt det där med prestation tycker jag. Har insett att jag gjort så mycket för andras skull. Eller vad jag trott andra vill. Blivit en total soppa av allt. Jag hoppas du har det fint och njutit av helgen? 🌺

@Bubbelmorsan hur har du det? Tänkt på dig mellan varven och hoppas du har det bra. Som du förstått inte orkat skriva så mkt. Tar en stund i taget. Gråter en hel del. Har lyckats plantera om ett par växter, alltid något. Hur går det med dina frön?

@vår2022 ja du har nog rätt. Jag har lyckats döva så länge. Har gett katastrofala konsekvenser som jag just nu delar med. Förvirringen är stor. Det hjälper att vara nykter och veta att jag inte skapar mer förvirring genom att lägga dimmolnet på med mer 🍷
Att jag kunnat ta 1 stund i taget och 1 dag i taget i nu 37 nyktra dagar vad gäller alkon gör att jag mitt i krisen vet att jag kan ta även den en stund i taget. En ynnest mitt i allt som gör ont. I dag skiner solen utanför fönstret ☀️ 🌺 . Önslarnsig en fin söndag :)

@Vitvargen tack för din omtanke och kloka orden🌺

@Suey det handlar om annat som kommer upp. Det händer mycket i mitt liv nu som gör ont. ☀️ 🌺

@Jempa123 Nu ska du få uppleva att njutningen i husbilen egentligen inte är förknippad med alkohol. Njutet kommer ändå! Och det blir dessutom mycket starkare 😍

Kram 🐘

Tre veckor sedan min förra anteckning.
Det har gått ganska bra. Vardag går bäst kanske. Rutiner fungerar. Gå-ut-grejer och resor är lite mer krävande inslag.

Så flög topplocket en andra gång igår.
Precis som förra gången var det lite oförberett i stunden. Mitt i frukosten på ett café. Men kanske säger det något om mitt egentliga tålamod. Han kom hem onykter kvällen innan, rättfärdigade sina glas, hade inte ätit, uppträdde klumpigt och sa inte snälla saker.

Att topplocket flög dagen efter var för att han ville boka in oss på en weekend med vänner. Som om kvällen innan inte var ett problem. Jag svarade med att jag bad honom söka hjälp för sin alkohol, imorgon måndag. Om han väljer att inte göra det så behöver vi flytta isär.

Så där är vi nu. Mitt i äktenskapets största ultimatum.

@Bubbelmorsan Visst är det märkligt att vi tänker att vi ska dricka för att ”ställa upp”? What!? I vilket annat sammanhang skulle man göra så? Jag kan dock ibland känna ”pressen” om någon bjuder på hembakat, jag försöker ju låta bli socker. Äta av artighet!? Och samma sak med dryck.

Om ni är kompisar på riktigt borde hon vara jätteglad för din skull, att du lyckas vara alkoholfri. Å andra sidan är de som protesterar mest mot ens nykterhet ofta de som också borde fundera allvarligt över sitt drickande. Ett snack på tu man hand mellan er skulle nog lätta på trycket. Min erfarenhet är att de som vill en väl rätt snabbt omfamnar ens beslut, är glad för vår skull.

Kram 🐘

PS. Jag tror dock på ödet, att det finns en mening med det mesta som händer. Jag tror bannemej också på skyddsänglar, det har jag fått ”bevis” på några gånger. Så helt utan tro är jag inte.

@Ledlampa Jag instämmer till fullo. Just därför har jag också haft svårt att ta till mig AA:s budskap. Jag tror på min inneboende kraft, det är jag som gör jobbet. Sen har nykterheten hjälpt mig att låta min fulla potential göra jobbet.

Dock hamnade jag efter tre nyktra år i en svår depression, något jag genomgått flera gånger genom livet. Jag hade slutat med SSRI-medicin, men fick börja igen. Min pappa led av depressioner i hela sitt liv, och var gravt alkoholiserad. Dog av sitt missbruk. Sannolikt har jag ärvt hans sårbarheter för psykisk ohälsa och beroende.

Så nu tänker jag ta medicinen livet ut, för att orka ta itu med alla delar i mitt liv. Jobbet har fixat till sig, just nu är det mycket fokus på kost och träning. Det handlar inte om hur länge jag vill leva, det handlar om HUR jag vill leva.

Kram 🐘

@Suburra, hej👋! Bra jobbat till dig!
Blir lite nyfiken om det är ok. Det låter som om du är lite besviken på att du inte känner glädje över din nykterhet?

Jag bestämde mig tidigt över att jag skulle belöna mig själv med små presenter i resan, först varje vecka, sedan månader och senast 100 dagar. Nu 150 dagar. För det är en bedrift att bryta ett beteende och klara av det när alkohol är en sådan stor del i umgänge, fester och andra sammanhang.

Sedan har jag sett så många vinster i fysiskt och psykiskt mående vilket gör mig glad. Jag är på en resa och mår bättre och bättre.

Jag tänker att det nog finns massor av vinster för dig också?

Jag tycker du gjort ett fantastiskt arbete. Varför inte precis som jag ge dig själv något fint på 150-dagars dagen?🩷🎉🎁

@november25 hur har du det? Har inte vart inloggad så mkt, loggar i Less-appen istället som stöd. Såg att ditt anhörig-stöd blev inställt, fått ny tid?

När jag började springa i april för snart ett år sedan insåg jag att jag måste styrketräna, för att inte riskera att skada mig. Jag köpte en slantboard från Trukka. En lutande platta med halkfri yta, där tränar jag tåhävningar och knäböj. Stärker vaderna, fötterna, knäna och låren. Jag har utökat antal efterhand men sen i höstas gör jag 30 tåhävningar och 30 knäböj. Varje kväll.

Det ingår i min gå-och-lägga-mig-rutin att träna några minuter styrketräning. Sen gå ut med hunden 5 min. Jag trodde att det skulle göra det svårare att somna, men faktum är att denna rutin rensar skallen innan läggdags. Ibland bråkar latmasken med mig så jag fuskar vissa dagar, men jag jobbar på att faktiskt göra det varje dag. Har jag träningsvärk så hjälper det att låta musklerna jobba. Är jag trött efter ett löppass hjälper det också musklerna att stretcha.

Det viktiga är att jag inte fuskar mer än jag faktiskt gör det. Om jag skippar vissa kvällar är okej. Att det blir gjort förutsätter dock att jag inte blir sittande framför tv:n för länge. Därför har jag larm i mobilen kl 21.30, då är det dags att stänga av tv:n och göra sig i ordning för sängen.

När tåhävning och knäböj kändes okej utökade jag med kettlebell mellan benen, för ryggen. Nu är jag redo för nästa övning: höftlyft liggande på golvet. Också viktig muskel för löpningen. Och när den övningen känns okej ihop med de andra tre blir det nog kettlebell-lyft med rotation, för överkroppen. Sen får det nog vara nog, då har jag fem övningar som totalt kanske tar 20 min. Fler får det inte bli för då fuskar jag nog för mycket, för att det tar för lång tid. Möjligen sätter jag kvällslarmet på 21.15 i så fall. Mindre tv-tid är bara sunt.

Och idag blir det löpning! Börjar faktiskt längta lite efter det. Tisdag, fredag, söndag är det löpning och idag blir det elljusspåret i skogen. På söndagar springer jag på förmiddagen, då är det gjort. Första springa, sen tvättstugan. Men först frukost!

Kram 🐘

@Ledlampa, tack för en väldigt innehållsrik berättelse och jag gläds med dig att du hittat Din väg efter att ha försökt så lång tid. Detta med att uppleva total indifferens för alkohol, eller som jag ibland uttrycker det "alkoholoberoende", är ett härligt tillstånd och lustigt nog nästan "oGooglingsbart".

Tron på "en kraft större än en själv" som element i olika program, en del hänger upp sig på detta. Det är inte fråga om att man blint ska lämna över ansvaret till någon form av gudomlig makt, underkasta sig någon värdslig auktoritet eller ledare.

Som jag ser det handlar det om att inte bara förstå att "jaget" inte bor i en isolerad bubbla utan formas *och formar* en mängd olika agenter inom och utanför den fysiska kroppen: interna neurokemiska processer för belöning och överlevnad, den närmsta kretsen av närstående, den vidare sociala kretsen, samhällets olika funktioner osv. En del lägger till ytterligare agenter i denna mix, man kanske haft extraordinära upplevelser av ingripanden från skyddsänglar, andehjälpare, kraftdjur eller vad det kan vara.

Poängen är att en person som tar ansvar för sig själv ser till att bli medveten om detta nätverk av agenter runt "jaget" och engagerar hjälp när det behövs. Olika agenter kan bistå med olika saker, vi är komplexa multidimensionella varelser. En del kan behöva hjälp med det neurokemiska och puffa balansen i rätt riktning, andra med diverse problem man sopat under mattan under lång tid med hjälp av alkohol för att slippa ta tag i det. Vi är inte ensamma men vi måste själva komma till insikt och ta initiativet till det bättre livet, både för egen och de närstående skull.

Det är detta du har gjort och du ska ha all heder för detta! Fantastiskt bra jobbat!

Varmt välkommen till forumet och jag ser fram emot fortsatta inlägg om din resa mot att leva livet du vill leva.

@november25 Tack för ditt stöd!

@Hoppfulla Så starkt av dig!
Låt det landa i dig o i honom. Andas.
Hur var hans reaktion? Respons?

Jag vet hur svårt det är att få ur sig det man vill få sagt. Har också nyligen lyckats få sagt en del till min man. Ett bra samtal.
Lättnad men samtidigt sorg i att se att han nog inte på riktigt inser vad detta handlar om.
Styrkekram till dig!

@Bubbelmorsan
Tack, och tack för allt du delar med dig!