Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina tankar @Rike ❤️ Jag är starkt medberoende till båda mina föräldrar. Jag har brutit kontakten med pappa men kan inte göra det med mamma, jag kan nog inte förklara varför det gick bara med den ena.

Mina känslor varierar, ibland är jag arg men oftast är det bara en sorg och ångest. Hur jobbar du med dig själv för att förstå dina känslor och veta hur du ska jobba framåt för att inte fastna i ältande?

Tack @myssockan❤️ Jag har också alltid känt mig som en magnet till människor med problem men har sedan länge jobbat på att bryta det beteendet. Bra beskrivning med att de som inte har ett medberoende bara kan veta vad de inte orkar med för de inget kan göra åt det, medan vi medberoende alltid tror att vi är magiker som ska kunna hjälpa allt och alla. Lite väl mycket övertro på sin egen förmåga egentligen, har aldrig tänkt på det innan.
Jag har alltid anpassat mig å de grövsta även till min man och är förbannat trött på det, mer och mer äger jag min egen vilja och står upp för den och märker att jag faktiskt blivit mer respekterad och älskad av min man genom detta, det är alla fall min känsla.

Jag tycker absolut att du ska skriva för du kanske kan förändra ditt beteende genom att öva på den partnern?

Tydliga tecken jag upptäckt hos mig själv och jobbat mycket med är:

•Att jag känner skuld eller ångest när jag säger nej.
• Jag tar ansvar för förälderns känslor eller handlingar.
•Jag prioriterar förälderns behov framför mina egna.
•Jag känner att jag måste “fixa” förälderns problem.
•Jag känner att det är mitt fel om föräldern mår dåligt.
•Jag försöker kontrollera situationer som egentligen inte är ditt ansvar.
•Jag anpassar mig ständigt för att undvika konflikt.
•Jag har svårt att uttrycka egna behov eller känslor.
•Jag söker ständigt bekräftelse från föräldern.
•Jag känner stark oro eller ångest kring förälderns beteenden.
•Jag har svårt att lita på mina egna känslor eller upplevelser.
•Jag kan känna skam, skuld eller otillräcklighet ofta.
•Jag har en stark drivkraft att “rädda” andra.
•Jag känner att allt måste vara rätt, annars är det katastrof.
Sedan är det säkert mycket mer som jag inte kommer på i skrivande stund.

@myssockan, det är lugnt och jag förstår att han säkert har det jobbigt också. Men du är den som behövde stöd. Och du är den som skriver här. Be honom starta en egen tråd. Vem vet han kanske också drar mot 22 månader som spiknykter endera dagen? Jag har ju gjort det. 😗🎶

Min tråd har varit på villovägar och jag kan inte se alla inlägg, hoppas den har återhämtat sig nu!
Jag är sjuk (förkyld) så har inget sug för tillfället, det gäller att se det positiva!

@fooliehutten Tack för att du skriver! Förstår att det låter märkligt utifrån. Jo, jag vet att jag är medberoende. Har läst en hel del här inne och det är hjälpsamt.

Nu var det ju så att han inte drack igår utan var nykter. Han har medgett att han dricker för mycket och vill minska. Och vi har startat genom en nykter dag i veckan, som sen förhoppningsvis ska bli fler (hans val). Han har även minskat kraftigt på sin konsumtion i veckorna. Men visst, han har druckit varje dag länge och han är beroende. Bara han kan bestämma hur det ska utveckla sig för honom. Och det är jag som beslutar om jag stannar eller inte.

Inlägget handlade om mina känslor runt dagen när han väl INTE dricker och hur de också kan vara negativa i rådande situation (tyvärr).

Allt blir så komplicerat när man lever med en alkoholberoende som man samtidigt är väldigt kär i.

Tack för att du skriver och reagerar🙏🏵️

@myssockan, det verkar som han valt flaskan? Du skriver: ”Jag har varit lite trött och förkyld sen igår också, kanske det spelar in”. Varför behöver gubben din dricka alkohol när du är förkyld? Och varför ska du ta på dig hans lusta att öppna sin mun och hälla i sig A-gifter? Läs här på forumet vad andra kvinnor tänker runt samma typ av medberoende som du hamnat i. Jag som man kan ställa mig frågan vad det är för pellejönsar till män som inte tar ansvar för sig själva? Har han valt flaskan så kan han väl erkänna det och hjälpa dig att lämna den fyllskalle han faktiskt själv dagligen väljer att vara? Styrkekramar till dig🤗

@Gåbert Japp! Det blev dock tisdag, onsdag och söndag, planen var måndag-onsdag.
Och det berodde enbart på att jag hade vin hemma från en middag på söndagen. Jag klarar inte det ännu, att ha vin hemma, jag kan inte hålla mig ifrån då ännu. Det är ett av mina delmål senare. Kommande vecka ska jag vara alkoholfri måndag till onsdag. Och eftersom jag var alkoholfri igår så kommer det att bli 4 dagar i rad. Det är stort för mig.
Min särbo berättade igår att han ville inleda en vit månad idag. Vi har liknande dryckesvanor. Jag tycker förstås att det är otroligt positivt och kommer att stötta med allt jag har men jag märkte också att jag själv var så inkörd på min egen plan att jag inte alls ville joina honom i hans vita månad. Men nu har jag tre vita dagar framför mig, jag kanske väljer att hoppa in, vem vet? Hur har det gått för dig?

@Flarran Självsnällhet är en hjälpsam strategi. Selfcompassion. Finns en hel del litteratur om det. Vill du få fler kommentarer på dina egna inlägg är en bra taktik att skriva hos andra. Väldigt många är duktiga på att interagera med andra, knyta vänskapsband. Ge och få är receptet. Egentligen är det konstigt att man på ett anonymt forum faktiskt kan knyta vänskapsband, men vänskap kan sannerligen se ut på olika sätt. Och sociala medier (dit jag räknar forumet i brist på bättre etikett) blir vad man själv gör det till. Yta och perfektion, eller sårbarhet och hjälpsamhet. Ge och få som sagt, precis som i alla relationer.

Kram 🐘

@Charlie70 Så kul att se ett inlägg från dig! Och att nykterheten rullar på! Mindre kul att läsa om hur du tvingas kämpa för din dotter 😢 Det är så olika från kommun till kommun hur ”lätt” man får hjälp, och det är förjävligt. Att behöva vända ut och in på sig själv för att få hjälp är ovärdigt, men tyvärr nödvändigt ibland. Skickat en massa styrkekramar till dig och dottern ❤️

Kram 🐘

@Alexa50 Då kan vi peppa varandra längs vägen ❤️. Strongt av dig att ta tag i det igen - det är svårt när man, som jag i alla fall, är en allt eller inget-person.

@Rule74 De samma här sen 23 augusti jag var nykter tills nu i helgen jag kunde inte avstå från A
Jag ska prova o göra nytt försök från och med idag

Nytt dagboksinlägg. Tredje nyktra söndagen igår. Den entusiasm som jag kände första veckorna har bytts till någon slags trötthet.

Och ändå har hans konsumtion minskat kraftigt under veckorna. Sällan berusad. Men dricker ändå öl 6/7 dagar i veckan, och jag tvivlar också på om han inte tar lite lite alkohol när jag inte ser på den nyktra dagen. Så svårt att veta när det bara är lite! Han röker också, och efter det tvättar han sig alltid noga och använder munvatten.

Han har inte tagit initiativ själv än till att utöka till två dagar i veckan (som planen var). Vill ju så gärna att det ska komma från honom!

Igår kändes dagen knappt rolig alls, även fast jag försökte. Han blir tystare, tröttare. Jag kan inte komma ifrån känslan att den nyktra dagen med mig är hans tråkiga dag. Och det känns så sorgligt. Hur mycket han är säger att han har det jättebra osv. Jag blir själv trött av att hela tiden titta och undra om han ändå druckit.
Vi var på promenad, han jobbade på ett snickarprojekt utomhus en stund. Vi lagade god mat, vi bastade, vi såg en film, vi låg nära i soffan. Allt var egentligen bra. Men jag var så ångestfylld igår, och kände inte att jag kunde ta upp det eller ens sätta ord på det då.

Vi pratar öppnare om alkoholfrågorna nu. Det känns bra. Men jag känner att jag ändå inte kan säga på en nykter dag: Har du druckit nu?
Det skulle visa att jag verkligen inte litar eller tror på honom. Men på sätt och vis gör jag ju inte det. Han har ljugit ganska mycket... Och jag har också tidigare erfarenhet av partner med missbruk. Jag vet liksom hur det funkar.
Jobbig känsla att inte kunna lita på.

Jag har varit lite trött och förkyld sen igår också, kanske det spelar in.
Men just nu känns de här nyktra söndagarna som en fis i rymden. Även om han minskar sin konsumtion nu kan han lika gärna öka den igen om några veckor, månader, år. Som att leva vid en tickande bomb. Så vad är meningen?

Just nu är jag i en period av hopplöshet. Men kan ändå inte närma mig beslutet att lämna.
Jag vill bara att han ska ta steg vidare, och vilja vara nykter fler dagar, att jag ska kunna lita på att han verkligen gör det på riktigt och inte bara för mig. Jag vill så gärna, älskar honom så mycket. Är så ledsen...

@Varafrisk nu läser jag om din sjukskrivning. Jag tänker att du säger ju som det är här. Din rehabplan fungerar inte och det måste läkaren och arbetsgivaren få veta. Som du vet har jag varit sjukskriven jättelänge för utmattning. I den bästa av världar måste man ju först vara sjukskriven på heltid till man blir piggare. Du verkare inte fått den möjligheten. Jag tänker att du kanske borde ha en heltidssjuksrivning en längre tid och att du använder den tiden till saker som ger dig kraft, energi och bygger upp dig. Jag använder t.ex. min tid till att sitta och glo, träning och vinterbad och så går jag på medicinsk yoga. Du behöver kanske andra saker, vi är olika, men för att ge en bild. När du sedan känner dig piggare kan du börja arbeta 25% o.s.v. Jag tänker att för att börja jobba 25% behöver man känna sig stark för 50%, eftersom man behöver ge de andra 25% till sin egen rehab vad den nu består av. Vet inte om jag är begriplig? Men jag tänker att jag blir lite upprörd över hur du blir behandlad. Det verkar som om du gång på gång inte blir hörd, i stället är det andra som talar om för dig vad som blir bäst. Det blir ineffektivt för alla och allra mest för dig. Det är inte alltid lätt att uttrycka sina behov. Men fundera över hur du kan formulera dem och ta avstamp i det du själv säger, rehabplanen funkar inte!
Kram!

Hej och hå. Jag skrev ett inlägg hos Vinäger som svar till dig Varafrisk, blev avbruten och nu när jag skulle fortsätta - puts borta. Tack snälla för att ni tänker på mig! Jag tänker ju på er så vi är samma samma :D). Hos mig är det mycket bra när det gäller alkoholen. Däremot är det en följetong med allt kring flickan. Avslag på ansökan om eget boende med argumentet att hon inte har behov av särskilt boende (en grov missuppfattning så klart), Det är överklagat och ligger hos förvaltningsrätten. En fritidsplats dök plötsligt upp för någon vecka sedan och det är ju verkligen mycket positivt! Däremot har det varit en del möte med socialtjänsten eftersom vården orosanmälde mig när de fick höra om vilket jobb jag lägger ned (och blir sjuk av) och hur dåligt det fungerar hos pappan. Vi kommer väl ingen vidare vart där. Pappan ljuger och manipulerar och jag är den som hela tiden måste tala om hur dåligt läget är. Ensamt. Efter lång (och dyr) resa med icke-godkänt läkarintyg har jag nu ny doktor och ett godkänt intyg. Även det mycket positivt. Samtidigt är jag heligt förbannad på hela situationen. Det hade inte behövt vara så här. Om flickan fått flytta hemifrån så hade de som sökt yrket inom vård och omsorg kunnat göra sitt jobb - så att jag kan göra mitt. Jag hade kunnat vara den mamma jag vill vara och jag hade dessutom sluppit min andra deltidstjänst som boendestödjare till pappan. Jag ska inte sticka under stol med att tankar på alkohol i bland dykt upp. Men nu är jag så långt ifrån det. Jag har också väldigt lätt att minnas varför jag slutade. Hur jag mådde och min sons blick den där gången. När jag tänker på det är det väldigt lätt att veta att jag avstår. Det är snart 6 år. Känner stor tacksamhet!
Ska läsa lite hos er andra nu.
Kram!

Idag börjar jag räkna nyktra dagar igen! Har haft flera dagar av drickande, och ser i spegeln att min fina nyktra nuna är borta. Trötta, glansiga och röda ögon. Glansen i huden och håret är borta. Så fort det går... Men nu är jag redo igen. Längtar efter min nykterhet, att få vara stolt över mig själv igen. Att inte slösa tid i sängen och känna meningslöshet. Åh, vad jag längtar tills några veckor har gått och ångest och oro är borta igen.
Jag och min man drack upp allt vi hade hemma i helgen, vilket var en del...Men skönt att det är tomt på alkohol nu. Jag har bett honom att inte köpa hem något, vilket han lovat. Lite jobbigt att vi ska ha gäster nästa helg - och dom dricker en del. Men jag ska klara det - som du sade @fooliehutten - jag vet ju hur jag ska göra. Tack för din fina pepp, och din med @eling - det betyder mycket!❤️❤️❤️
Idag skulle jag ha firat tre månader nykter, istället är detta Dag 1 i början av mitt nyktra liv.

@Himmelellerhelvette väldigt aktuellt tema här inne! Jag har inte växt upp med föräldrar med just beroendeproblematik. Men andra problem. Och fler trauman under livet.
Precis som du skriver, är det lätt att hamna i medberoende till partners. Jag har ibland känt att jag är som en magnet för människor med olika problem, mina tidigare partners är som en provkarta över olika störningar och problematiker😂 Men jag läste någonstans att det är inte så att vi nödvändigtvis drar till oss personer med problem, det som skiljer oss från andra är att vi stannar längre. Och detta fastnade. Man tänker och känner att man kan hjälpa och att detta kan fixas. Medan någon annan med mindre läggning/erfarenhet av att leva i medberoende känner att "detta blir för problematiskt, det är inte för mig", och går vidare.

Men det jag försöker jobba med just nu är den här överdrivna följsamheten och förmågan/förbannelsen att hela tiden känna in och anpassa mig efter min partner.
Försöka ställa om mig själv med frågorna: Vad behöver JAG? Vad vill jag göra?

Jag borde väl egentligen inte skriva i den här tråden, för nu är jag ju inne i en ny medberoende relation. Så idiotiskt. Men ja, kanske just därför. Det är så mycket kärlek med i det också. Jag behöver verkligen försöka förstå och jobba på detta...

Vilka tecken och beteenden har du upptäckt hos dig själv? Jag är tycker det är så fint att få läsa om hur andra upplever det.
Kram och önskar dig en fin start på veckan! ☀️🥰

Mmm, har haft en helt underbar helg hemma hos äldsta dottern med sambo. Ätit gott, pratat mycket, sett en jättebra musikal och ätit gott på restaurang. Vi har pratat om stundande bröllop, släkt, vänner, kommande barntankar, respektive jobb och tusen andra grejer. Vi är bra på att prata. Inga frågor är för små eller stora.

Att etablera en vuxenrelation med sin dotter (som nu är 28 år) är svinhäftigt. Att hon inför stundande bröllop inte vill ha en möhippa utan hellre vill åka på spa enbart med mig känns nästan overkligt. Vilken kärlekshandling ❤️ Vi har bestämt ett datum i vår, resten fixar jag. Jag har ju lite tid på mig. Den 6 juni gifter de sig, på hemmaplan. De ser kyrkan från sitt sovrum, det är deras närmaste granne. Största frågan i detta är vad de ska heta i efternamn, de vill inte ha varandras efternamn. Det blir kanske ett tredje helt nytt namn.

Körde hem i morse kl 7. Efter hemkomst har jag sovit tre timmar. Nu blir det handla, laga mat och handla med min mamma. Och imorgon bara vila, och promenera förstås. Att ta semester efter en aktiv helg behöver jag. Jag behöver dessutom att någon lärs upp på min tjänst, så att jag faktiskt kan vara ledig då och då. Till jul tex.

Kram 🐘

Hejsan! @Carisie, När du skrev ord om raggsockor, kom jag plötsligt på att man ju helt hade glömt att sätta på sig ens några strumpor. Fokuserade ju helt på stärkande dryck som blev en rejäl kopp med varm mjölkchoklad. Men överdoserade nog med limpa, för den tredje skivan blev nog lite för mycket. För den energi som jag gnistrade till med i 30 minuter nåt, då jag flög omkring i huset och var kusligt huslig, diskade och allt möjligt ja, som om det var tre timmar som jag slog ihop på en kvart. Men nu säger mig allt känslan att det är dags för paus. Ned till matbutiken efter mer mjölk hinns väl med. Slöar nu till alltså, men det spelar väl ingen roll i evighetens perspektiv. Snålar dom på värmen på jobbet hos dig, såna typer alltså. Du får väl demonstrera med att gå omkring med tumvantar och en stor stickad vintermössa inomhus kanske, så fixar dom kanske till lite bättre värme.

Ha det gott kompis!

@Carisie Inspirerande att läsa om din tillvaro och att du mår toppen i din nykterhet. Imponerande att du blickar fram mot två år, vilken milstolpe! Njut av din välförtjänta vila ikväll!

@vår2022 Hej min vän 🤗. Ja tack jag tror du har helt rätt och jag är jätteglad att du säger så till mig och tacksam att jag känner igen mig i den person du beskriver ❤️.

Ja jäklar vad jag INTE ska måla! Ska dricka lemonad 🍋 och peka med hela handen 😅. Hoppas du hittat nåt skoj att exprimentera med färgmässigt och ha en bra strategi på veckan.
🩵

Bra att du tar upp ämnet!
I mitt fall så har jag brutit all kontakt - för att överleva.

Tyvärr kommer ångesten och flashbacks av upplevelser då och då.
Självkänsla och annat påverkat. Kan inte gråta, kan aldrig be om hjälp.
Ilska och sorg över den förälder som valde att serva den beroende istället för att skydda sitt barn.
Medberoende är förklaringen, men ingen ursäkt..

Lite av mina tankar♥️

@Flarran Tjingeling El Flarro. Tre grader - du skryter med värme du. Här var det MINUS FYRA och jag tro på mig täckkappa för att ta mig till bilen som stod 5m från porten 😂

Hur som helst är det kallt som i en igloo inne på jobbet och jag funderar skarpt på att göra upp ett bål ute i vänthallen så jag kan värma mina frusna händer.

Önskar dig en dag i raggsockor 🧦
🩵

Måndag alltså, och natten var väl lite si så där, men man tar sig fram med ett steg i taget bara man kämpar på hej och hå. Drog upp mina persienner och såg att det var tre grader kallt, burr, vart tog sommaren vägen tänktes det och sedan ville hjärnan köra igång det gamla vanliga trista negativa självpratet för att väl dra ned mig en aning och få iväg mig till bolaget.

Men då kavlade jag psykologiskt sett upp ärmarna igen och tog nya tag och försökte att gaska upp mig som vanligt numera och som väl blivit lite av en nykter rutin. Tänkte på ord från början av min resa som nykterkvist på detta eminenta forum. De ord om att det är viktigt att vara självsnäll, ord som jag väl mest tyckte lät allmänt fåniga först.

Det är väl bara som det är, och det blir väl som det blir med allt hur än man gör, var väl tanken i början mindes jag. Sedan började det mulna på i sinnet så smått igen fast solen sken lite blekt där ute på gården. Men parerade dessa inre tjatiga tankar som sällan är så värst upplyftande. Så tog istället och googlade på följande ord:

Stämmer det att man som dystymiker kan må bra av att behandla sig själv som sin bästa vän...

AI-översikt

Ja, att behandla sig själv med samma vänlighet och förståelse som man skulle ge en bästa vän kan vara mycket hjälpsamt för en person med dystymi. Detta eftersom dystymi ofta innebär låg självkänsla och negativa självbilder, och att vara sin egen bästa vän kan hjälpa till att motverka detta genom att utveckla en mer positiv självbild, hantera svåra känslor och minska isolering.

Hur det hjälper

Ökad självkänsla: Istället för att kritisera sig själv, kan man lära sig att ge sig själv stöd och medkänsla, precis som en god vän skulle göra.

Bättre hantering av känslor: Genom att vara sig själv behaglig kan man lättare acceptera och hantera jobbiga känslor istället för att trycka undan dem eller bedöma sig själv negativt.

Minskar isolering: När man behandlar sig själv med vänlighet blir det lättare att vara social och dela sina känslor med andra, vilket kan minska känslan av isolering som ofta följer med dystymi.

Utveckling av strategier: Att använda sig av en "bästa vän"-mentalitet är en strategi för att hantera vardagen, och kan kombineras med andra strategier som professionell terapi och rutiner för att må bättre över tid.

Viktigt att komma ihåg

Det är inte en ersättning för professionell behandling.

För att få bästa möjliga hjälp kan det vara bra att kombinera detta med terapi, till exempel KBT (kognitiv beteendeterapi), för att arbeta med destruktiva tankemönster.

AI-läge

Ja, det stämmer. Att behandla sig själv med självmedkänsla (self-compassion) – vilket liknar att behandla sig själv som sin bästa vän – kan vara mycket fördelaktigt för personer med dystymi (även kallat PDD, persistent depressive disorder eller ihållande depressiv störning).

Forskning tyder på att metoder som fokuserar på självmedkänsla kan:

Minska depressiva symtom, ångest och stress genom att främja en snäll och förstående attityd mot sig själv.

Minska självkritik, vilket är ett vanligt symtom vid låg självkänsla och depression.

Förbättra känsloreglering och göra det lättare att hantera negativa känslor.

Fungera som en skyddande faktor mot mental smärta och negativa automatiska tankar.

Öka motivationen att göra bra saker för sig själv, inte för att man måste, utan för att man mår bra av det.

Konceptet att "behandla sig själv som sin bästa vän" handlar om att ersätta den ofta hårda inre kritikern med en stödjande och uppmuntrande röst. Istället för att ha negativa tankar som "jag är värdelös" kan man möta sig själv med samma vänlighet och omsorg som man skulle visa en vän som hade det svårt.

Självmedkänsla är en viktig del av bland annat Compassion-Focused Therapy (CFT) och Mindfulness-Based Cognitive Therapy (MBCT), vilka visat sig vara effektiva behandlingsmetoder för depression.

Det är dock viktigt att komma ihåg att dystymi är en allvarlig sjukdom som ofta kräver professionell hjälp, såsom samtalsterapi (KBT) och ibland medicinering. Självhjälpsstrategier som självmedkänsla bör ses som ett komplement till, inte en ersättning för, medicinsk behandling.

-

Tänk så kloka ord från en sökmotor alltså, så nu behöver jag ju inte ringa och yla nån sjuksköterska i örat och tigga till mig en psykologtid nån vecka eller månad framåt i tiden. Något som väl är den normala rutinen enligt erfarenhet av sjukvårdens upplägg när det gäller professionell hjälp om man så säger alltså.

Själv är bäste dräng heter det väl, och nog kan det väl vara så allt.

Kom på att det var dags för några stärkande styrkedroppar igen, ingen alkohol, utan bara vanligt kranvatten med en brustablett fylld med diverse vitaminer av alla de slag. Man lär ju försöka att vara lite självsnäll ibland alltså.

Tittade ut genom fönstret på en vintrigt isig gräsplätt och såg en skata trippa omkring bland vissna blomlådor ståendes kvar från i somras. Denna fågel var väl i färd att leta efter nåt kvarglömt frö i nåt hörn kan man tänka.

Borde försöka att ta och släpa mig utanför dörren idag. För man kan ju inte sitta och häcka vid en dator dagen lång, sånt kan man ju gå och bli deprimerad av i längden liksom. Nu har jag då tömt mitt glas med småsyrligt vitaminblask. Ska nog komplettera den festen med lite varm mjölkchoklad tänkes det. Kanske även slå mig lös på ett par goda limpmackor.

Tänk så klokt man kan tänka med en alkoholfri hjärna på morgonkvisten alltså. Förresten, @vår2022 det var trevligt att du tittade in här en sväng kompis, sånt uppskattas.

Ha en fin måndag!

@Thompa_68. En bekant letade kändisar på flyget, för om Staffan och Bengt var på planet kunde det ju inte störta. Knepigt bara att veta vilka flighter Ling & Andersson tittade in till? Själv brukade jag göra bort att ”dö” vid boardingen, jag kunde ju inte dö en andra gång; det sänkte min puls. 💀Kom bara ihåg att inte säcka ihop före flygstolen! A-fri öl släcker min törst och A%- & ‰-haltig tänder den. Jag vill inte länge brinna i båda ändarna så valet är enkelt och funkar för mig… so far. Lycka till med experimenten🤗

Hej. Jag är ung, 23 år och har druckit sedan jag var 14. Det har varit fredag & lördag varje vecka och stora mängder när det väll gällde. Vaknade för 2.5 år sedan upp efter en utekväll och kände mig helt slut. Trodde först jag var bakis men detta var något annat. Efter en vecka förstod jag att något var fel. I början hade jag hjärtklappning, svettades, mådde illa och värst av allt kände jag mig helt förvirrad. Jag kunde inte koncentrera mig på något, mitt minne var katastrof och jag kunde inte prata med en annan person utan att känna mig helt snurrig och slut i hjärnan.

Till en början sa läkarna att jag var utmattad vilket lät väldigt konstigt i den åldern. Efter 2 år bytte jag läkare och den nya sa att detta var tydligt alkoholrelaterade problem. Jag har nu varit nykter i 2 månader och de flesta symptom har försvunnit. Det som sitter kvar just nu är koncentrationssvårigheter (svårt att hålla ett längre samtal eller läsa en text) samt att jag väldigt snabbt blir trött efter mentalt ansträngande aktiviteter. Det är synd för jag lever annars ett väldigt bra liv, har fin familj och massa kompisar. Tyvärr gör detta så att jag isolerar mig och mår väldigt dåligt.

Jag undrar om det är någon annan som varit med om något liknande?

@spoix90 Stort tack för din kloka reflektion och tipset om ångestdämpande! Det är nog precis det jag behöver, jag är inte direkt rädd för att planet ska krascha, men jag hatar att inte ha kontroll över vad som händer och inte kunna förutse rörelser och skakningar som jag kan göra om jag kör bil på en skumpig grusväg. Det gör att jag lätt får panikkänsla och ångest.