Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring, som vår2022 säger och även du själv känner så är det dumt att gå emot läkarens råd när det handlar om något man faktiskt kan avstå ifrån utan större bekymmer. Strängt taget är det inte bara alkoholen i öl som kan ha negativa hälsoeffekter, finns även puriner som kan bidra till ökad mängd urinsyra som kroppen behöver hantera. Ville bara bidra med något här om din saknad efter IPA verkligen är skriande men det verkar den inte vara, gott så vi släpper det.

Känner så väl igen det där med att slentrian och gamla mönster är något som smyger sig in i långa parförhållanden. En del mönster är något som bidrar till en trygghetskänsla, andra kan med tiden bli destruktiva eller bara olidligt trista. 17 år är lång tid, ändå bara ungefär hälften av det jag lever i. Själva längden spelar inte så stor roll - förhållandet behöver granskas, revideras och delvis förnyas med jämna mellanrum om det ska funka.

Dessa perioder av förnyelse har åtminstone för oss startats av någon trigger som leder till vägval. Det kan vara sjukdom, något som hänt i arbetslivet, dödsfall hos nära familjemedlemmar. även mindre dramatiska saker som att man bara fått nog av något tex dagligt drickande utan anledning. Ibland är den ena mer drivande i förändringen, och den andre kan ha svårare att hänga med i början. Att bli nykter efter lång tids osunda alkoholvanor är ett bra exempel eftersom så mycket händer rent kroppsligt och neurokemiskt under mycket kort tid - om alkoholstoppet är ensidigt så finns en uppenbar risk att man glider isär. Samma risk finns i förhållandet till gamla vänner, något jag själv märkt av.

Det är helt normalt och inget konstigt i sig. Jag pratade tidigare om gemensamma aktiviteter som kan bidra till att man hamnar i synk igen. Vad som är bra och kan funka beror på förutsättningar och vad man har med sig i bagaget sedan innan. Gillar man spel på konsol kan man testa samarbetsspel som tex "It takes two", "Split fiction" som faktiskt är omöjliga att spela själv - rena rama parterapin med mycket humor och trixigheter att lösa ihop, frustration, förlösande känslor av gemensamma bedrifter! Har många fler titlar på lager med avancemang uppåt onlinespelande med kända och/eller främlingar eller botar som med/motspelare - det kan vi ta vid intresse men du ser att även enkla små steg kan leda någonstans man kanske inte trodde.

Är man litet mer fysisk av sig finns klättringskurser, kanske kan leda till bergsbestigning om man får blodad tand. Kampsporter eller meditation, yoga, fjällvandring, fallskärmshoppning? Eller varför inte någon skyttesport, även detta omöjligt att utöva annat än spiknykter; bågskytte, gevärs/pistolskytte, kanske avancemang till IPSC / praktiskt skytte om detta är något som sätter sig. Samarbete och synkronisering tränas i de flesta av vad jag räknat upp, finns hur mycket som helst att prova om lusten faller på.

Lycka till oavsett var du landar i dina funderingar, känslan av att det är något som skaver är inget farligt utan borde egentligen välkomnas som början på något nytt!

Jag hade under många år en särborelation med en man som under hela livet brottats med ett alkoholmissbruk, om än i varierande grad och med vita perioder. Det blev till sist jag som motvilligt bröt upp (så många svek från hans sida), men jag känner att jag har svårt att gå vidare. Det är så mycket jag inte förstår.

Vår relation präglades mycket av hans ambivalens vad gällde kärlek och närhet, något jag upplevde hängde nära ihop med hans intag av alkohol. Under de perioder då han drack, lite eller mycket, var det som att han klarade av både kärlek och närhet. När han sedan ”skärpte sig” och skulle hålla sig borta från alkoholen, var det som att han försvann in i sig själv. Jag hade svårt att nå honom och kände mig ofta ”fel”, vilket naturligtvis blev väldigt sårande för mig. När jag tog upp detta beskrev han det som att han hade ett hål inom sig, att det ibland kunde kännas som att inte kände någonting överhuvudtaget för en annan människa, inte ens för sina egna barn. Han kunde beskriva det som att under de perioderna fick förlita sig till tanken/hjärnan: ”jag vet att jag älskar dem”, ”jag vet att jag älskar henne”, osv.

Medan vår relation pågick brottades jag mycket med det där. Jag älskade honom och ville att, om han nu hade ett hål, skulle vår kärlek räcka till för att fylla det. Och om den nu inte räckte att fylla det, var det då ett tecken på att vi/jag var fel?

Ni som tampas med alkoholmissbruk: känner ni igen beskrivningen av att ha ett ”hål” inom sig? Skulle ni i så fall säga att det hålet fanns där från början och att alkoholen till viss del fungerar som ett sätt att fylla det? Eller är det alkoholen som orsakar hålet?

Tacksam för alla svar!

@Andrahalvlek God morgon 🙏🏼 Jag dyker in och lägger ett ord (eller 1500) i den här debatten. Jag har också bantat i hela mitt liv och slagits med dåligt samvete och en vikt som åker jojo. Nu pratar jag givetvis om tiden före drickandet också.

Först vill jag bara säga att när det kommer till Wegovy & Munjaro (injektioner) samt Rybelsus (Wegovy i tablettform = oerhört mycket billigare än injektioner) så har de en multifunktionell effekt på kroppen. Jag satte mig in i allt när jag satte mig själv på kaloriunderskott (kan varit det bästa jag gjort) och har kontakt med läkare och dietist för att kunna ta hjälp av läkemedel OM det behövs. Har flera nära vänner och en syster som använder Wegovy och Munjaro. Såhär 35 kg senare har det ännu inte behövts. Helt kort så är det inte bara "mättnadshormoner" utan tarmen arbetar långsammare vilket gör att mättnadskänslan blir mer långvarig. Blodsockret hålls på en jämn och ganska "låg" nivå vilket gör att hungerattacker och sötsug uteblir vilket gör att man heller inte blir sugen på fet mat heller. Fet mat, sötsaker och stora mängder mat kan leda till "dumpning" 💩. Blodfetter håller sig låga vilket minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes. Viktminskningen i sig leder till bättre reglerat blodtryck. Min syster är snart i mål och hennes läkare säger att de ska prova utan sprutor efter underhållsdos = en liten dos - mindre kostnad. En av mina kompisar tar Rybelsus som underhåll vilket kostar henne 90:-/månaden. Resterande vänner i mål tar inget alls. De fasade ut injektionerna och har därefter klarat att hålla målvikten utan annan hjälp än att ha lite koll på kalorierna. För min egen del har jag hittat mat som håller mig mätt länge för få kalorier och det har funkat fint. Jag är strax i mål jag också. Eller strax & strax det tar ju den tid det tar men under 10 kg kvar iaf! 💪🏼

När det kommer till My få följde jag henne kring 2012-13 när jag åt LCHF och hon var en av mina ledstjärnor under namnet LCHF-ingenjören. Jag slutade följa henne när hon landade i Skaldeman- och carnivoredieter där man skulle äta protein (minns inte mängden) och (om jag minns rätt) 80g smör till måltiden. Jag höll på att dö! 🤮 Så jag övergav My och hittade andra LCHF-vägar. Tyvärr tycker jag inte att LCHF är hållbart plus att mina blodfetter gick bananas så det blev "back to the drawing board". Hur som helt ramlade jag över My för nåt år sedan och jag kan ABSOLUT köpa hennes resonemang. Vad jag har svårt att köpa är hur hon raderat hela sin historik på Instagram- den borde funnits kvar som ett led i vad som lett henne fram till idag. Det är också så att My är massor med år yngre än jag och förmodligen kommer att få sina problem senare i livet såsom alla med övervikt får förr eller senare. Det handlar ju inte om ett par trivselkilon som "vilken vanlig människa som helst" klarar av att banta bort på en månad. My är gravt överviktig och vad vi vanligen ser är att det blir problem förr eller senare. Jag vill absolut inte såga hennes "matfrihet" men kan inte låta bli att undra om den kan få människor att okeja farlig övervikt? Att tänka att jag mår bra i mitt ätande så därför är allt bra? Det är bara frågor ni mitt huvud. Det första som poppade upp i mitt huvud när jag snubblade över henne var att hon var en smart affärskvinna som gjorde nya pengar på nytt tänk. Tänk om det här är hennes nya ätstörning? Som hon profiterar på? Jag vet att jag läste en debattartikel av My ang LCHF "ni sågar LCHF men det räddade mitt liv". Googla.

Jag kanske är gnällig nu men jag har så svårt för sånt här kappvänderi plus att jag är av åsikten att allt inte passar alla vare sig det gäller hur man klarar sin nykterhet eller sin vikt. Har heller inte hört avsnittet av "Bara en till" men jag visste att hon är nykter. Jaja..du får ta mig med en nypa salt och nu ska jag sluta fylla spaltmeter i din tråd 😂.

Jag önskar dig en härlig måndag och en bra väg för dig att nå ditt bästa jag. Kram! 🩵

@Andrahalvlek Ja, bantning brukar inte bli hållbart över tid och kan liknas vid att försöka dricka måttligt. En tillfällig insats som till slut rinner i sanden och man står på ruta 1 igen och kan till och med ha ökat på vikten. Så jobbigt att ta tag igen! Tänker att det gäller att se det som en livsstil, en livsstilsförändring och ett ändrat förhållningssätt till att det ska bli hållbart över tid. Skapa nya vanor och rutiner och inte avvika från det. Precis som med att bli nykter som vi ofta pratat om.

Jag kollade i en app vad allt jag brukade äta innehöll gällande kolhydrater, protein och fett och såg att det inte fanns en balans. Kolhydrater finns i så mycket olika livsmedel som jag inte hade koll på liksom fett och även protein. Tex har jag uteslutit ost på mina mackor, älskar ost! och tar istället någon skinkskiva med mycket purjolök. Har slutat äta nötter, som ökade i mängd för ville bara ha mer och som gav alldeles för mycket energi/fett. Riktiga fett- och kolhydrat fällor för mig! Pasta, ris och potatis bara ibland och i liten mängd. Bönor, linser, blomkål, broccoli, kål mm är basen till det mesta i form av grytor, rostade i ugnen, kokta mm och så gott! Liksom apelsinklyftor och torkade fikon efter maten som godis.

Så balansen 50% kolhydrater, 30% protein och 20% fett är riktlinjer som har hjälpt mig att komma till en bra vikt och att hålla den. Även att det som gör att vi kan hålla/påverka vikten beror på ca 80% på vilken typ av mat vi äter och att 20% kan påverkas genom fysisk aktivitet. Alltså att bara för att jag tränar mycket innebär inte att jag kan äta mer överlag. Men träningen gör att jag vill äta på ett balanserat sätt och ger så klart massor av fördelar för kropp och knopp.

Ha en fin dag!❤️

@vår2022 God morgon 🙏🏼 Jag förstår precis hur du resonerar och ingen ska hindra dig från att följa din hjärna - jag tycker du tänker klokt som vanligt! Sedan 2024 ligger det i pipen hos regeringen att inkludera vaccinet i vaccinationsprogrammet = subventionerat för personer över 65. Det visste jag inte men läste det idag 🤔.

Oh så spännande med målningen - önskar att jag kunde vara en fluga på väggen 🪰 (nåja) en färgfluga i så fall 😂. Pepparkakorna blev toppen som varje år 🤎 och "the beast in me" slukade vi för någon vecka sen eller två! Otroligt bra! En av de få serier jag t.o.m. blivit nöjd av slutet 😂. Vi har haft en paus av "department q" för jag tyckte den blev för konstig - orkar inte lägga tid på att se konstiga serier/filmer.

Nu drar årets sista nattvecka igång för mig 😓 jag skrev nyss till @flarran att han skulle sända några goda tankar - typ affirmera - att region Stockholms invånare håller sig friska 😂. Jag fortsätter mitt småsnörvel - inte sjukare än så vilket är bra för plånboken.

Jag önskar dig en härlig måndag. Kram! ❤️

Nej det är verkligen inte så ”bara” @Andrahalvlek. Äter man dessutom på känslor och trötthet så är det så jäkla svårt! Det går fint en period men så tycker man att man borde få unna sig och då när man står där och väljer mellan morötter och godsaker en fredag efter jobbet tycker man ju att man är värd godiset men det blir lördag och söndag med och ”trött efter jobbet onsdagen” och ”ledsen för man känner att man gjort ett dåligt jobb godiset” och sedan rädslan att inte kunna röra sig fritt som pensionär för man gått och burit på övervikt som överbelastat kroppen, hjärtat, kärlen. Och nä fy det tar inte slut. Så det är inte så ”bara” när man levt ett helt liv med knäpp inställning och förhållande till mat.

Men det finns dom som klarar att ändra på hjärnstrukturen, det vill både du och jag klara men jag ligger långt därifrån just nu känner jag. Ska börja med kartan @vår2022 påminde mig om och få utrett mig själv, nu blir det brottsutredning i min egen hjärna framöver och kanske leder det till ett finare förhållande till maten framöver. Kram❤️🙏

@Flarran Herregud vilken pärs!!! 😓 Det lät som nåt ur en mardröm. Skönt att AI kunde hjälpa dig och att du nu har en strategi för eventualiteter.

Hoppas du fått sova ut och nu har en god start på veckan före jul 🎅🏼. Själv går jag in i årets sista nattvecka - skänk gärna goda tankar- affirmation liksom - åt region Stockholms invånare att hålla sig friska så att jag får fila på min skönhetssömn.

Ha en fin måndag 🩵

Tack @vår2022, jo men det är ett av mina mönster, just att känna mig osäker på mina egna tankar/känslor och att jag tvivlar på mig själv trots att jag egentligen vet så vågar jag liksom inte riktigt stå för det för någon kanske inte håller med eller tycker jag är konstig som tror det jag kommit fram till. Därför lämnar jag det alltid öppet för andras tankar för jag vill inte ha fel. Har du eller någon annan några kloka ord om varför jag gör så?

Jag ska börja skriva ner på en karta och sortera, jag har tänkt på det men inte orkat innan men det är så smart att strukturera ut vad som är vad och få en tydligare överblick.

Tusen tack för dina kloka råd🙏 ❤️

En viktig del i tillfrisknandet för mig, genom att vara självsnäll, är att sluta banta. Jag har bantat sen jag var tonåring, i hela mitt liv. Jag är stenhård en period och lyckas gå ner några kilon, går senare upp alla igen och lite till. Så håller jag på. År efter år. Dessutom äter jag typ ingenting när jag är deprimerad, så då rasar jag i vikt. Antidepp-medicinen gör sen att jag går upp i vikt, allt och lite till. Min ämnesomsättning är minst sagt kraschad.

Först lyssnade jag på boken ”Slutbantat: förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut” av viktforskaren Erik Hemmingsson. Just nu lyssnar jag på ”Matfrihet” av My Westerdahl, som jag hörde i podden ”Bara en till” där hon pratade om sin nykterhet. Hon har varit nykter i 10 år. (Hon har också en egen podd som jag ska lyssna på.) Behöver nog lyssna på de två böckerna flera gånger. Verkligen ta in vad de säger.

Det är starka mekanismer inom mig som protesterar vilt. I dessa ozempictider känns ju ”lösningen” så jävla enkel, om än svindyr. Det ozempic gör är att det stimulerar våra mättnadshormoner. Vi blir mätta och nöjda med mindre. Men det finns ju en tid efter ozempic, sprutorna är ju svindyra. Går det att få sina mättnadshormoner på en bra nivå utan att ta sprutor? Jo, enligt My går det.

Äta bra mat regelbundet och röra på sig är nyckeln. Få kroppen att sluta överlagra det den får i sig, för den vet att den snart får mat igen. Aktivera hunger- och mättnadssignaler igen. Att äta när man är hungrig, och sluta äta när man är mätt. Äta bra mat och bra mellanmål, så man aldrig blir utsvulten och hagalen. Ingen quickfix alls, utan mer bara sluta tänka på övervikten så jävla mycket. Inte så bara. Tyvärr.

Jag har fått rensa mitt instagramflöde rejält.

Kram 🐘

Ytterligare en nykter helg. Denna helg hade vi inga störande moment så som middagar eller andra sociala aktiviteter, så det gjorde det enklare. Men jag ser ändå glatt på att det var första helgen där jag inte kämpade för att avstå alkohol utan det var helt naturligt. Den känslan var helt underbar.

Nu efter 43 dagar nykter så spökar sömnen fortfarande lite men i övrigt så känns det som om jag är på väg ut ur en dimma. Hjärnan börjar fungera bättre och bättre, samtidigt som övriga livet känns så mycket ljusare. Jag har ork och energi för att göra planer för vår och sommar. Planer som fokuserar på aktiviteter som jag verkligen tycker är roliga men som jag valt bort pga att de inte är lämpliga för fylla. Tex har jag inte vandrat i fjällen på många år eftersom en sådan aktivitet måste ske nykter, då har jag i stället planerat in stugturer med kompisar för att kunna dricka alkohol under hela resan. Helt sjukt, men så har det varit. Så, genom att vara alkoholfri så öppnar sig all världens aktiviteter och det känns fantastiskt. Som nykter kan jag se att alkoholen är ett gift och en begränsning i livskvalitet.

@Peter55 Instämmer i de goda råden du fått. Att be om ursäkt och säga att du skäms, är modigt och visar att du tar ditt ansvar. Som sagt, vi är många som druckit för mycket och många som inte vågat be om ursäkt. Tänker också att ta en dag i taget så kommer du att landa bättre och tänka klarare på nästa steg. Det första steget att ta tag i det är viktigaste och vad fint att du har din fru som stöttar dig i detta.

Lycka till! Du fixar det! Kram❤️

@högtuppinorr Starkt jobbat💪 Kul att läsa att du se så fina effekter av att avstå alkohol. Hoppas det blir morot för ett nyktert liv.

@mtb-cyklist hur känner du dig? Hur går det?

@Ada81 vilken tuff situation du befinner dig i. Detta forum finns här för dig Hoppas du kan hitta vägar till ett nyktert liv. ❤️

@Surkärring Låter vettigt att avstå från alkoholfri öl och inte riskera något och då du fått rådet att avstå från läkare. Jag kan dricka en alkofri öl till maten men kan likaväl avstå. Det känns som en frihet att inte behöva ersätta med alkoholfri variant av öl bara för att och framförallt om det finns en risk för hälsan.

Ha en fin dag och ta en dag i taget gällande relationen. Du kommer att komma fram till vad som behöver göras. Kram❤️

@Peter55, här kommer en kram och lycka till!
Håller med @fooliehutten. This too shall pass. Alla gör vi bort oss. Jag skulle säga att jag vill be om ursäkt för i fredags och att jag skäms. Då kan du släppa det sedan. Du är ju inte den första att dricka för mycket.

Låt några nyktra dagar gå innan du bestämmer dig för nästa steg. Hjärnan blir snabbt klarare och mer vältänkt dag för dag.

Kom in och skriv igen ikväll! Och grattis till ett bra beslut att se över ditt alkoholintag💪⭐️

@Peter55, här kommer en kram och lycka till!
Håller med @fooliehutten. This too shall pass. Alla gör vi bort oss. Jag skulle säga att jag vill be om ursäkt för i fredags och att jag skäms. Då kan du släppa det sedan. Du är ju inte den första att dricka för mycket.

Låt några nyktra dagar gå innan du bestämmer dig för nästa steg. Hjärnan blir snabbt klarare och mer vältänkt dag för dag.

Kom in och skriv igen ikväll! Och grattis till ett bra beslut att se över ditt alkoholintag💪⭐️

@Flarran Vilken kamp du gick igenom och blev prövad på, puh! Men fan så bra då kom igenom! Snyggt jobbat! Bra också att du satte ord på tankar och känslor, det är en bra metod och lättar på det psykiska trycket. Verkligen ett bra svar från AI om hur man kan drabbas av sug och varför trots 2 års nykterhet. Den faktan är bra att ha med sig och djävulen slår till igen så där plötsligt. Och det bästa är att använda sig av beprövade metoder som funkar, precis som du gjorde.

Var stolt över dig själv! Ha en fin måndag!❤️

@Vitvargen tak för svar.
Jag vet inte om mina funderingar kring maken ligger enbart kopplade till alkohol, efter 17 år tillsammans är det mycket som blir slentrian oavsett alkohol eller ej. Men tja, vi får se vad som blir av det hela. Jag är ganska ambivalent i det hela just nu, känner jag.

När det gäller drycker är jag fortfarande försiktig. Intressant med ditt experiment men jag avvaktar vidare. Det känns inte tillräckligt viktigt för mig med öl, även om det skulle vara 0,0. Visst kan jag sakna en IPA men intr tillräckligt för att chansa.

@folliehatten. Tack för ditt svar det värmer och lättar lite. Men ändå, det gnager och gnager i mig.Får se hur dagen på jobbet blir. Har knappt sovit nått…hoppas att jag inte gjort bort mig eller gjort något dumt. Fattar inte varför jag inte har ett stopp som dom flesta andra har i sitt drickande….
Har haft ett långt samtal med min fru i helgen om mina alkoholvanor och hon stöttar mig fullt ut att ta tag i detta, så det känns skönt. Ska man berätta för sina vuxna barn att man har problem med sitt drickande?
Ska man berätta för sina arbetskamrater att man har problem med sitt drickande?
Så många frågor i mitt huvud just nu, skönt att skriva av sig här iallafall.
Återkommer om hur dagen varit ikväll.

@Peter55, du har kommit rätt när du börjar skriva här. Välkommen hit. Vi är många som varit där du nu är och den kemiska ångesten du har är förjävlig, men övergående. Skit händer. Du har kanske haft liknande upplevelser tidigare? Ingen av de man haft brukar kunna konkurrera med den dagsfärska och även om den trösten känns klen, så är den ett bevis på att sån här ångest bleknar över tid. Res dig nu, gå vidare; ta en dag i taget och bygg ut avståndet till den här händelsen. Jag har hittills aldrig ångrat att jag varit nykter igår. Den känslan ligger där i dagen för dig, så ta nu tillfället du med att skapa din dag ”Crea Diem”. 🤗

Mitt i natten en tidig måndag. Har nu hunnit reflektera över panikkänslan till drickande av alkohol som infann sig med buller och bång sent igår kväll. Men jag tacklade alkoholdjävulens finter med min egen metod vilket känns gott. Som lugnade terapi skrev jag in följande till en chattmaskin:

Kan man av stress och utmattning få panikartat sug efter alkohol fast man varit alkoholfri i mer än två år och inte vill dricka...

Chattmaskinen hade mycket information, varav följande kändes relevant:

Ja, stress och utmattning kan absolut orsaka ett panikartat sug efter alkohol, även efter långvarig nykterhet, eftersom kroppen och hjärnan kan bli överkänsliga för stress efter tidigare beroende, vilket utlöser intensiv längtan (sug) som en sorts efterverkning (postakut abstinens) och ett försök att dämpa ångesten och utmattningen. Detta intensiva sug kan uppstå trots att man inte vill dricka, och det är en del av den svåra känslomässiga och psykiska återhämtningen efter långvarigt alkoholbruk.

Varför händer detta?

Hjärnans förändringar: Långvarigt drickande förändrar hjärnans belöningssystem och kemi. Hjärnan har anpassat sig till alkoholens lugnande effekt, och när den inte får det längre kan den reagera kraftigt på stress.

Postakut abstinens: Efter den akuta abstinensen (de första dagarna/veckorna) kan mer långvariga symtom som ångest, depression, humörsvängningar, utmattning och intensivt sug uppstå, och dessa kan komma och gå under lång tid.

Begäret är en reaktion på stressen, inte ett tecken på att du vill dricka. Du beskriver själv att du inte vill dricka, vilket är en viktig insikt.

Alkohol skulle bara förvärra situationen på lång sikt, då den ökade stresskänsligheten kan leda till en ond cirkel där mer alkohol behövs för att uppnå lugn.

Två års nykterhet är en fantastisk prestation, och detta sug är inte ett misslyckande, utan ett tecken på att din kropp och hjärna är under stor press och behöver andra sätt att hantera stressen.

Vad du kan göra

Identifiera och hantera stresskällor: Försök, i den mån det går, att minska eller hantera de situationer som orsakar stress och utmattning.

Använd dina tidigare coping-strategier: Tänk tillbaka på vad som har hjälpt dig att hantera begär under dina två nyktra år och använd dessa metoder.

-

Som vanligt rätt kloka ord från en svarsmaskin alltså. Det var då tur att ingen alkohol fanns i huset. Får väl köpa ett par öronproppar eller bekväma hörselskydd av något slag att ha i beredskap ifall störande ljud hindrar min skönhetssömn framöver liksom.

Har nu lyssnat på trevlig lugnande musik och kommit ned i varv och det känns helt okej att försöka stämma träff med gamle John Blund och hans sömnpulver så att säga. En erfarenhet rikare blev man, och får väl vara tacksam för att man lärt sig använda AI som ett verktyg bland andra för fortsatt alkoholfrihet. Så nu blir det då ingen resa in till bolaget denna dag heller.

Ha en fin dag!

Nu har det hänt igen. För full på jobb festen, minnesluckor och ångest inför att gå till jobbet idag. När jag kommer över en viss gräns med alkohol finns inget stopp. Mår piss.

@Surkärring, jag har full förståelse för att du saknar myset med de gemensamma aktiviteterna ni hade när du fortfarande drack alkohol. Tror du det kan vara möjligt att hitta nya aktiviteter som är belönande tillsammans? Jag förstår också att du helst skulle önska att din man kunde haka på nykterhetsresan så att ni kunde utforska upplevelserna tillsammans, stötta varandra mera i vardagen. En del aktiviteter är extra bra här, finns mycket som kräver att man är absolut nykter och som kan ge mersmak och motivation för er båda. Det var bara några idéer, du kanske redan provat.

Sedan en rent medicinsk fråga: jag såg att du och din läkare är oroliga att även alkoholfri / alkoholbefriad öl kan innehålla spår av alkohol och att detta kan vara skadligt för dig. Någon gjorde en beräkning på vad en liter alkoholfri 0,5 % öl skulle kunna resultera i, det var väl 0,07 promille blodalkohol om jag minns rätt och det är ju tydligt skilt från noll (oaktat inverkan av kroppsvikt mm).

Detta triggade mig att göra ett test efter kvällens intag av tre st 33cl "A ship full of IPA" som du nämnde som din favoritöl. Enligt info på burk är det 0,0% alkohol i dessa, inte 0,4 eller 0,5 som det anges på vissa. Min känsliga och exakta Alcosense Pro angav 0,00 promille så detta verkar stämma fint.

Vet inte om det hjälper dig, du får ta det för vad det är: ett ovetenskapligt test (1 konsumtionstillfälle från en slumpmässigt vald batch av öl) med ett instrument av konsumentklass. Alkometern ligger nära referensinstrumenten i tester, men har en tendens att överdriva promillesiffran en liten smula när spår av alkohol finns för att vara på den säkra sidan. Men visar den 0,00 promille så har jag anledning att lita på det, instrumentet köptes innan semestern och sensorn har aldrig överbelastats av några karatefyllor eller så. En annan dag ska jag kolla vad utfallet blir om jag istället dricker tre burkar öl där det anges max 0,5%, intressant att veta tycker jag även om jag gillar de mer kraftigt humlade sorterna bättre och de brukar vara märkta 0,0%.

Ursäkta att jag blev litet nördigt teknisk här på slutet men det ligger i min natur... Oavsett dryckesval så önskar jag dig all lycka med dina vägval, nykterheten har en tendens att göra undertryckta känslor och undermedvetna saker uppenbara som många noterat och det är inte alltid så lätt att hantera ska gudarna veta.

Kramar!

Kväll igen. Hade ätit den där pizzan. Hade druckit den där läsken. Var nöjd. Var glad. Kunde vila. Kände för att sova. Kunde kanske sova. Var i balans. Kändes okej alltså. Klockan var strax efter nio. Kanske lite tidig kväll....Men kändes bra, kändes fint, nästan helt okej. Då slog grannen på en sketen ljudmaskin av billigt slag. Brölande skrälligt skärande envetet hjärndöda basgångar.

Repetitivt ljudplågeri. Blev irriterad. Blev mera störd. Blev arg. Blev förbannad. Blev smått tokig. Blev som förr. Blev den som finns därunder bubblande strax under ytan. Började se explosioner. Började tänka nyktra men sjuka tankar. Sånt som inte passar sig i skrift. Var mig själv, mitt gamla jag började ta fart. Det inre nästa skrek. Vill ha! Vill ha! Vill ha! Alkoholdjävulen hade anlänt.

Kunde bara tänka: Öl! Öl! Öl! - Vin! Vin! Vin! - Sprit! Sprit! Sprit! Järnspikar alltså. Fasen den som hade haft nån dricka ljusår bortom läsk. Bara en burk. Bara en flaska. Bara nåt jäkla skit att dricka! Grannens förbannade brölande menlösa basgång höll på att knäcka mig totalt. Brum. Brum. Brum. Brum. Brum. Bruuum som en jäkla maskin Fy för den lede alltså. Spräng världen i bitar.

Gick ut i köket. Tände taklampan. Tände ljusstaken. Kollade kylen. Bara samma gamla värdelösa mjölk, cola, apelsinjuice, energidryck och DENNA barnsligt menlösa päronsaft. Kaffetermosen var tom också! Bara sumpslask kvar och ingen ork alls. Aggressioners aggression. Miljoners miljoner med ilskna explosioner. Tänkte Halt. Tänkte – Glad! Tänkte - Positiv! Tänkte - Fy Faen! Surfa på suget! Ta er i häcken alla fåntrattar till experter. Kaoset i knoppen var totalt.

Öppnade kylskåpsdörren igen. Plockade fram ett paket päronsaft. Stoppade i ett sugrör. Slog på datorn. Satte mig vid datorn för att skriva nån skit som vanligt. Tänkte: Terapi! Terapi! Terapi! Järnspikar. Hur fånigt knasig kan man bli. Tänk den som haft en flaska vin... Satte igång att suga i mig saft som om man hade varit en fluga som sög i sig blod från nån intet ont anande badgäst vid nån sjö i ljum sommarkväll eller kanske fiskare i svalt höstregn. Det lättade lite. Det lättade! Det var nog bara ett blodsockerfall. Nu kändes det bättre. Nu kändes det bra!

Gick in i sovrummet. Spetsade mina öron och lyssnade som en hyperkänslig hund. Halleluja alltså! Den sketna brummande musikmaskinen som från helvetet hade tystnat. Det var tyst. Det var lugnt. Det var fint. Bara, bara helt okej! Kunde andas ut. Anfallet var över. Tog fram en till päronsaft och stoppade i ett sugrör och sög lite lugnt. Sög i mig lite saft till. Helt okej. Vem behöver väl alkohol. Snart, om en liten stund, så är det en ny dag och vecka också.

Ha det gott allihopa!