Senaste kommentarerna i forumet

@Bubbelmorsan Grattis till 6 nyktra månader och ett helt nytt liv! 🥳🥳🥳 När man slutar dricka slipper man släpa runt på skuld och skam. Man känner efter vad man verkligen behöver, och står upp för sina behov. Mer rakryggat tar man konflikten om det krävs. Och i spåren av nykterheten sker förändringar, i stort och smått. Allt detta är du ett strålande exempel på ⭐️

Jag blir nästan tårögd av glädje för din skull när jag läser inlägget. Som en morsa eller stolt storasyrra 😍 Det är så fint med forumet att vi hjälps åt. Vi gamlingar hjälper nykomlingar, och sen hjälper de senare nykomlingar i sin tur: och får då viktig repetetion. Som ringar på vattnet sprida budskapet vidare och vidare.

Kram 🐘

@Bubbelmorsan stort grattis till ett halvår ❤️🌟🥳 du har verkligen lagt ner jobbet för att vara där du är idag! Och du delar med dig så generöst här på forumet, du inspirerar! Tack 😍 Jag hoppas du får en riktigt fin lördag och firar.

Så fint och härligt @TemporaryPurposa att du idag går in på dag 16🎉💪👏🌟🩷!

Nu är du aktiv i nykterhetsarbetet, du har strategier att ta till. Nykterhetsarbetet är ett arbete/ett jobb varje dag, aktiva handlingar/tankar. Man kan inte bli nykter tror jag med ett passivt förhållningssätt och ingen plan. Fortsätt jobba på och planera strategier för kommande situationer som hänger ihop med alkohol. Vissa fester hoppade jag över i början för att det kändes svårt/riskabelt.

Jag är så glad och stolt över dig som kämpat så. Jag trodde du ramlat dit igen då du var borta några dagar så jag inkluderar dig i mitt halvårsfirsnde idag. Vi är så BRA!! Heja oss!

Godmorgon,

Vet inte hur jag ska börja riktigt, är ny här på forumet men är otroligt glad att jag hittat hit.
Jag har druckit i stora drag dagligen sedan 10 år tillbaka. Haft nyktra perioder på några veckor då och då, men de har tyvärr inte inträffat så ofta.
I mina värsta perioder dricker jag en box per dag, alltså 3 liter, eller 1 flaska av "starkare vara".

Mycket ångest och dåligt mående har florerat kring detta. Mycket abstinens och kroppsliga besvär pga A. Har vaknat nattetid med illamående och sträckt mig efter boxen som jag alltid haft gömd i sängen under en hög med kuddar. I perioder när jag haft det som mörkast så har högen under kuddarna växt för att jag inte har orkat/kunnat städa undan alla boxar och flaskor.

Har kunnat sköta mitt jobb trots detta, vilket egentligen är helt otroligt. Men dagarna har bestått av fruktansvärt illamående, skakningar, kallsvettningar, yrsel och svimnings-känslor. Har räknat ner timmarna tills jag får komma hem till boxarna igen. Många kommentarer på arbetsplatsen om "varför har du inte matlåda med dig?", "du ser blek ut, hur mår du?".

Nåväl. Jag vet ju att detta leverne inte är hållbart och jag vill inte leva såhär. Jag var så fruktansvärt abstinent sist jag drack och är otroligt rädd för både kramper och DT.
Så nu är jag inne på mitt 13:e dygn som nykter!
Mår väldigt bra nu! Har aptit, är sugen på sånt som jag alltid velat ha innan A tog över mitt liv. Har fått lyster i min hy nu när jag inte är uttorkad på samma sätt. Sover väldigt mycket bättre än jag gjort de senaste åren och har en bra känsla i kroppen som säger att såhär ska mitt liv vara nu och detta är bara början av min återhämtning så bättre mående väntar!
Har tackat nej till umgänge senast förra helgen då jag vet att det konsumeras relativt stora mängder alkohol i det sällskapet. Nu ska jag fokusera på mig och mitt mående.
Tack för att du orkade läsa 😊

Uppe med tuppen som vanligt numera i mitt nyktra liv. Det är mycket som är bra med nykterheten men att vakna av sig själv och inte vara dödens trött är verkligen skönt.

Idag för sex månader sedan så började resan för mig. Det var inte bestämt eller planerat att bli så utan ett ögonblicks klarsynthet och skam över kvällen innan då min dotter blev arg över att jag var onykter när jag skulle hämta henne.

En vecka var lagom att vara nykter resonerade jag, sedan kunde jag köra bara helger efter det. Det var planen. Dag 3 hittade jag hit och läste och läste och blev uppmuntrad av fina forumvänner att prova lite längre tid. Poletten ramlade ned och den oro över mitt alltmer ökade drickande som jag förträngt med mer bubbelpimplande kom fram i ljuset.

Var hade jag varit idag om inte dottern argt uttryckt ”är du full mamma” och jag inte hittat forumet. Nu när jag snart går in i längre ledighet från jobb hade mitt drickande säkert kunnat förvärrats eller så hade jag varit kvar i en arbetssituation som inte var bra för mig. Slutat dricka hade jag nog inte gjort.

Med nykterheten har jag blivit modigare, hittat min kompass och lärt mig att känna efter mer vad jag vill och behöver.

Så ett halvår senare är jag i uppstart av egen firma, men först en längre ledighet. Jag har redan ett uppdrag att jobba lite smått med några månader då en befintlig kund vägrar att jobba med någon annan. Så jag kommer debitera nuvarande arbetsgivare konsulttimmar i maj och juni. Så det kan bli😂. Samma kund kommer anlita mig i höst också.

En och en halv vecka kvar på jobbet och sedan lugnare tider för mig. Vad kommer härnäst? Vilka pusselbitar ramlar på plats näst? För det kommer de att göra bit för bit.

Dagens firande blir inköp av dahlior och omplanteringar av mina små odlingar.

Ha en fin helg alla🌸🩷

@Varafrisk, kul att höra och stort grattis! 🤗

@november25 Så snälla fina ord - tack ❤️

Absolut mår de psykiskt dåligt. Självmedicinering är jag ganska säker på vad gäller min man. Att erkänna o inse beroendet är ett första steg, sen måste han ju fortsätta jobba med o försöka förstå varför han hamnat i detta. Lång väg att gå.

Tror att även för min man är det abstinens många gånger, utan att han vill inse det, som gör honom mer irriterad o mindre trevlig att vara med. Och det blir svårare o svårare att veta vem den riktiga personen är.

Förstår att du är helt slut.
Även om drickandet eskalerade så är ett stort o svårt steg taget. Att ta kontakt o ta emot hjälp från en beroendemottagning (om jag förstod rätt). Han inser att han har problem. En väldigt bra början.

Ta hand om dig.
Hoppas din lgh snart är klar, så du får lite andrum.

Du är inte ensam!
Kram

Vi pratar när du nyktrat till hör av dig då
Var rädd om dig kram o hej
🤗

Dag 106. Känner mig gladare idag men jäklar vad värmen och solen väckte längtan efter ett glas rosé på en uteservering 😅 men gick rätt snabbt över och kom hem o tog ett glas bubbel utan alkohol. Imorgon ska jag cykla, första träningen på över 3 veckor. Ska bli så skönt!!

@Varafrisk, superkul stort grattis!! Jag kan säga att ditt jobbsökande har smittat av sig på nära håll... nykterhet öppnar ögonen på oväntade sätt när man slutar ta skit!

@JustBe Välkommen hit! Att inte dricka, en dag i taget, är en riktigt bra början. Då får du tillgång till alla dina förmågor, hur allt detta än slutar. Försök att inte tänka för långt framåt, det stressar dig.

Sen en liten klyscha: Man kan inte förändra någon annan, man kan bara förändra sitt eget beteende och föregå med gott exempel.

Fokusera på nykterheten, den är allra viktigast. För din egen skull, och dina barn.

Trevlighelgkram 🐘

@Varafrisk Jaaaaa! Grattis! 🥳🥳🥳 Åh, så roligt. Är så glad för din skull ❤️

Trevlighelgkram 🐘

@Hanna0425 Ja, vi kämpar tillsammans och tar korta steg framåt, ibland ett tillbaka, men sen framåt igen!

@Hanna0425 Hej, ursäkta sent svar. För mig är det alldeles tydligt vinet. Jag tycker iofs att det är väldigt trevligt att ta en AW-öl, men vin är närmast en passion. När jag under de starkaaste perioderna det senaste halvåret har jag absolut inte velat bli berusad och då har jag kunnat hälla ut en halvfull flaska, men är det ett riktigt bra rödvin så är det ett helgerån.
Så, ja, min utmaning är delvis kopplad till önskan att bli behagligt rusig, men minst lika mycket till kärleken till vin. Jag gör en nystart med striktare vanor 1 maj!

Tack! Håller på att repetera in en neutral fras om han ringer påverkad.

Ja - det tycker jag - låt honom vara och om han kontaktar dig onykter så avsluta direkt. Annars lyssna in och låt honom prata och lyssna bara - så lätt av vi tar över (jag iaf).

Känner ofta att jag vill vara någon annanstans. Att jag vet vad som får mig att må som bäst och det som skulle vara som bäst för mig i slutänden.
Dock verkar jag inte våga ta steget än. Det kan kännas jobbigt och frustrerande när en läser mycket på forumen.
Jag både kan få en positiv känsla, men också en jobbig känsla.
En känsla jag kommer tillbaka är att gräva där just jag står.
Jag har positiva saker i mitt liv och inte bara negativa.
Alkoholen kan ha ett grepp, men att känna att träning för mig har ändå ett starkare grepp att inte släppa.
Dock blir ju träningen tyngre och det är frustrerande att känna.
Har en fin familj runt om mig som det känns jag är oärlig inför.
Jag har ett jobb som är ansvarfullt och arbetskamrater som litar på mig som jag kan komma bakfull inför ibland.

Yes, jag fick jobbet! Bland 40 st sökande fick jag, en 63-årig kvinna, sjukskriven men dock en hel del erfarenhet, jobbet!
Men, herregud så utdraget och vilken anspänning! Jag sa till en kompis, att det är väl inte statsministern de ska anställa??😂

Kram t er alla🥰

Det har gått en hel arbetsvecka utan att han har hört av sig efter mitt sms, där jag uttryckte oro om att köra bil till jobbet om han druckit på kvällen. Tänker jag rätt att jag ska avvakta och låta honom ta första steget att kontakta mig och ta ansvar för reparationsarbetet?
(Så här lång tid har det aldrig gått tidigare utan kontakt.)

@TemporaryPurposa heja dig som jobbarnas så fint😍 och stort grattis till 15 dagar!!

@lejla77 instämmer att solen triggade lite idag! Men är nog så med alla nya tillfällen sen blir väl det med till vanor tänker jag 😇 önskar dig en fin helg!

@Dragonfly haha ja man sover ju betydligt tidigare än innan men det finns ju bra grejor med det; ex att jag bokat in träning imorgon 10.00, hade aldrig hänt tidigare!

@Bubbelmorsan ja men visst är det så! Är ändå ok för jag känner liksom inget behov av att fly utan mer funderar över vad jag känner och varför. Även om det inte är så kul så är det helt ok. ❤️ usch tristess den e inte helt enkel!

@Kristoffer Jag gick aldrig på den andra tiden. Barnen blev sjuka och det har inte blivit att jag bokat om den ännu..
Nu när allt varit lugnt ett tag börjar jag tänka att jag kanske bara överdriver och skapar problemen själv i mitt huvud

@Vitvargen. Tack för förståelsen för hela bilden. Dock har jag lagt fram detta såååå många gånger, dvs. hur jag upplever saker och hur jag mår, men utan större resultat. Sedan ska jag inte påstå att jag är Guds bästa barn, utan jag är inte så enkel att leva med alla gånger... ;-)

Vi har även gått i parterapi ett antal ggr med bättre eller sämre resultat. Där och då har det varit rätt OK, förutom den gången som han var med en gång och knappt sa något. Efteråt fick jag höra att jag hade delat med mig av massa privata grejor och hemska mig som kunde göra så. Mitt enkla svar blev att vi inte var där för att diskutera Kafka...

Därefter har det, som noterat, varit rätt OK och han har även delat med sig saker och t.o.m. lagt fram tankar och känslor, som aldrig har förmedlats till mig, t ex att han blir ledsen när jag är ledsen. Hmmm, detta kändes väldans konstlat, för det är något som jag nästan aldrig har upplevt och det var verkligen första gången jag hörde honom säga det.

Men, problemet har ju varit att alla s.k. redskap har glömts bort när vi har hamnat i olika diskussioner och han har inte varit intresserad av att använda sig av dem. Vad gör man då?

Jag har jobbat med mig själ också, för jag kan ju bara styra mig själv. Dock blir det svårt ändå i vardagen, eftersom han är en sådan stor del av mitt liv. Således blir han en påverkar iaf och ja, ska vi kunna fortsätta måste vi för en gångs skull komma tillrätta med såväl gamla surdegar som hur vi kommunicerar och lätt hamnar i varsin skyttegrav.

Min tanke var ju att vi skulle kunna gå tillsammans och prata med fokus på alkohol, både för att detta just är ett problem men även för att jag tror, precis som du skriver, att en terapeut skulle kunna förstå mig om än att det inte är någon ursäkt. På så vis måste han ju en gång för alla förstå sin del i vår relation.

Men, tydligen erbjuder inte någon alkoholmottagning, t ex Riddargatan 1, någon sådan lösning utan då får man vända sig till ett privat alternativ. Och, jag kan förstå att de inte gör det, eftersom alkoholsituationen är unik för varje person och det är ju det jag förmodar att man "pinpointar" i en dialog med en terapeut/psykolog.

Med hänsyn till ovanstående, så måste jag nog få till en tvåstegraket, som samexisterar och som går ut på att jag - som är problemet... ;-) - kontaktar en mottagning för dialog och stöd och att vi på samma gång får finna en privat parterapeut, som ändå har kunskap om alkohol. Japp, de finns. En vi gick till för något år sedan hade faktiskt en sådan inriktning, så kanske ska vi väcka liv i den relationen igen. Dock hjälpte det ju inte då... :-(

Men, men, jag måste - oavsett min man - fokusera på mig själv om än att jag vet att det inte räddar vår situation eller gör det drägligt här hemma innan någon av oss ev. fattar beslut om att gå. Och, som tidigare skrivet, så kan jag just nu inte göra det heller pga den ekonomiska situationen. Och, också som skrivet, så vet jag inte om jag verkligen vill det, då jag någonstans lever på hoppet och önskar att det ska kunna fungera. Blir så mycket enklare med tanke på barn och allt annat. Men, då måste vi ju kunna mötas samt att jag får något stöd gentemot mina svärföräldrar mfl. Om inte, så blir det ju svårt att träffas och umgås, då jag inte riktigt känner för det om jag ändå ses som boven och som "faran för mina barn". Förvisso, försvinner väl den s.k. faran, i och med att vi skippar alkoholen, men det känns ju ändå som att skadan är skedd för både mig och dem.

Ja, ja, det hela kräver ju funderingar, jobb med både sig själv och i relationen samt att efterfölja detta också. För att inte glömma detta med förlåt!! Den som lever får se... ;-)