Senaste kommentarerna i forumet

@Villmåbra79, ja sista delen av boken gav många tankar. Kände igen mig i några av de regler/punkter My skrev på blädderblocket, vad vi gör istället för att sluta dricka som tex aldrig före fem, dricka småflaskot och är jag nykter några dagar i veckan så kan jag dricka resten av dagarna..

Jag har ju inte gått ned mig på samma sätt som Karin men vem vet när det börjar spåra från mer högriskdrickade till riktigt problematiskt drickande.. Det är läskigt att tänka på, var jag nära att gå över den gränsen…

Du har klarat 2 veckor - som jag! Grattis! Det tyder på styrka och beslutsamhet. Jag känner igen mörkret, men Ångesten kommer att avta snart. Kämpa!

@Thompa_68 Tack för din pepp. Jag tar en dag i taget och är stolt över dag 17, men har ett tydligt mål och kommer att fixa november utan att få sug. Mitt vemod beror nog inte på en saknad av berusning utan mer sorg över förlorad kärlek och bortgångna anhöriga. I kombination med tristess på jobber och det förbannade mörkret. Nästa vecka blir tuff, men jag kommer absolut inte dricka.
Jag vet att många av oss har misslyckats med att hålla en "lagomnivå", men det är också många där ute som har lyckats. På olika sätt. Min väg - eller mitt löfte till mig själv, mitt ex och er alla - är att aldrig mer sitta hemma och supa. Jag tror på det och måste tro på det.

@Carisie Ha ha! Jag gillar att både peka med hela handen, projektleda och även att jobba! Tycker om att jobba på och startar jag något har jag svårt att sluta, men har definitivt blivit bättre på att ge det mer tid och inte allt på en gång! Inser att det gör slut på mig. Har lagt in foton från rummen och låtit AI måla i olika färger, eller har bestämt grön. Men jisses vad olika nyanser det finns av grönt! Blir inte exakt den nyansen jag önskar i AI men det ger ändå en känsla av hur det kan bli. Just nu är alla väggar vita. Ett otroligt verktyg ändå. Så snart ska jag in i en affär och kika på färg. Är riktigt sugen på att sätta igång och då ska jag smida medans järnen är varma😂.

Ha en fin kväll och sov gott!❤️

Vilken fantastiskt välformulerad lista! Jag känner igen mig i stort sett alla dessa punkter, hur det blir för mig i relationer. Jag har sett på det som traumasymtom...

Vissa av de här har jag tränat på med min nuvarande sambo, precis som du säger. Jag tycker att det har gått bra och blivit bemött bra. Det gör att det blir lättare för var gång.

Det här med att säga nej är ju otroligt ångestframkallande! Men han har bemött det så bra. Förutom en gång när jag tvekade om jag ville följa med på en resa, och han var onykter. Då blev han väldigt upprörd, och det var hemskt jobbigt. Jag försöker att inte diskutera beslut när han har druckit numera, och då går det fint. Också en jobbig grej med alkoholen, att känslorna blir så starka och man inte vet var man har den andras reaktioner.

Men om man bara skulle välja en punkt tror jag att det är känslan av att inte duga/otillräcklighet som är värst. Den är så diffus och tränger genom allt, svår att jobba med. Man försöker att rationellt förklara för sig själv att det man gör är gott nog, och man duger fint som man är. Men det sitter rotat i ens känslor och upplevelser av sig själv, på ett plan som jag tycker är svårt att komma åt...

Tack för omtanken! 😊 Ja, det är nog inte lätt för honom heller. Tror inte han är där än med att söka socialt stöd. Och angående nykterhet så vill han prova måttligt drickande först (även om jag själv tycker att det ser lite mörkt ut, men man ska aldrig utesluta något och det är säkert bra att prova)

Det var starkt gjort, hurra för dig och ett sundare liv!
Vad avgjorde det för dig, när du bestämde dig för att bli helnykter?

Hej, känner mig totalt deprimerad, ångestfylld och massa oro!
Jag har slutat dricka sedan ca 2 veckor. Drabbades av psykisk ohälsa i samband med en utmattning för 9 år sedan (men hade nog problem tidigare också). Bakgrund inom elitidrott/elitmotion som präglat hela mitt liv. Utmattningen har aldrig läkt, provat alla möjliga antidepressiva mediciner som inte hjälpt mig. Började självmedicinera för ca 6 år sedan med alkohol bl a., eftersom jag inte upplevde att sjukvården kunde hjälpa mig. Nu tar jag inga antidepressiva mediciner och slutat med självmedicineringen = totalt mörker.

Någon som känner igen sig? Blir det bättre? Mvh

@Thompa_68 Hej 👋🏼 En får tacka! ☺️ Ja det känns som att jag är en bra bit på väg i alla fall. Ibland går jag tillbaka i mina trådar och har inga problem med att återuppleva mina känslor igen. Jag tror det är nyttigt. Blicka bakåt ibland men fortsätta att sträva framåt 🙏🏼.

Som Vårfrun brukar säga "dit tankar går sker tillväxt" och mina tankar ligger på nykterheten - det är det enda jag behöver för att ha det så bra som jag har det.

Jag önskar dig en härlig kväll och tack för titten 🩵.

@Flarran Oh! Varm choklad!!! Det var inte igår 🤗
Tro mig. Det är alla baciller och maskiner som ska hållas svala. Tror kanske hygiensköterska och chef kommer och ger mig en lavett eller två om jag kommer med av dig föreslagen utstyrsel inne på en operationssal 😂. Kanske jag får sparken och då blir det jobbigt med pengar till elräkningen nu i vinter 🥶. Jag kör med dubbla operationsmössor för att hålla värmen!!!

😂

Tack för härlig input! Må bäst.
🩵

@Carisie tack för omtanken. Du har rätt såklart, bättre utan vinet 💚💚

Hejsan! @Andrahalvlek, du är klok som en bok som vanligt kompis. För ett forum blir ju som du säger och skriver i mycket till vad man gör av det liksom. Jag är ofta så hit och dit i humöret. Ibland så är jag så himla social en liten stund. Sedan går liksom luften plötsligt ur mig och så tappar jag nästan all energi och vill då ingenting alls, utan är bara glad att ingen skriver och stör alltså.

Sedan dan därpå kan jag sitta och deppa till en stund över varför ingen hör av sig. Man är väl kanske lite felvaggad på nåt sätt en gång i tiden kanske, eller nåt sånt. Men nu har jag då ett tag försökt att vara självsnäll. Men det är en process det med att med sin egen metod gå från självdestruktivt tänkande, till att försöka bli någorlunda balanserad och mer positiv liksom.

Men som det är nu och faktiskt varit i över två år otroligt nog. Så har jag då inte varit in på bolaget efter nån flaska alkohol att sitta och slå mig i skallen med, och det får väl ses som ett positivt steg i rätt riktning i alla fall. Det är nog en viss terapeutisk funktion i att skriva av sig lite instängda prylar man kanske annars lätt fyller på depp-känslans förråd med.

För den negativa tankespiralen nedåt ska man akta sig för, då sånt risker att dra ned en i alkoholträsket. Vilket då gäller åtminstone mig som är försedd med lite diverse psykologiska utmaningar. Hade ju tänkt att vara så duktig och gå utanför dörren idag, och det började så bra med fart och fläng en liten stund tills jag överdoserade med mjölkchoklad och limpmackor.

Sedan tog energin slut och jag tog en paus på sängen, och sen var det snart mörkt utanför mitt fönster, och tanken blev negativt färgad igen. Jag kan ju ingenting alls... Tyckte jag var usel som inte ens orkat sätta på mig ett par strumpor som jag hade tänkt, Men tröstade mig då med att det ju var bra för då behöver jag ju inte ta av mig dessa till kvällen vid sänggående. Se där en positiv tanke mitt i alltihop. Nej, jag blir nog aldrig konversationsexpert eller fågeln umgås.

Hade ju tänkt att ha digital detox och sluta skriva en massa tok stup i ett på min sida. Men det lyckades jag ju inte med. Men kanske blir jag lite mer balanserad på den punkten med tiden, för även skrivande tar ju en del energi fast det ju rensar tankar från negativ rundgång. Vilket väl är bra ibland så man inte bara tröttnar på allt. Att stänga in och trycka ned tankar som kan vara tunga, jobbiga och trista är ju inte psykologiskt sett uppbyggande alltså.

Kämpar då alkoholfritt vidare och funderar på att värma på en skvätt kaffe och kanske ta några pepparkakor eventuellt. Men magkänslan är väl mer inne på fiskpinnar och potatismos, men usch och fy för såna där stora matlagningsprojekt. Men gott och trevligt vore det ju. Men jag misstänker väl att man får vara glad om energin räcker till att öppna en makrillburk i tomatsås för att förgylla en limpmacka med. Hade då lite mjölk kvar i kylen vilket jag då är tacksam för.

Ha en fin kväll!

@Bubbelmorsan Din upplevelse med det a-fria bubblet låter fantastisk! Wow! Vad tycker du om boken förresten, jag tycker andra halvan med många beskrivningar av hennes tankar är så lika mina egna. Man får mycket att tänka på.

@Villmåbra79. Krya på dig!

@Surkärring Det har jag full respekt för och jag ber om överseende om jag klampade på för mycket om alkoholfri öl. En av mina favoriter har blivit den alkoholfria (0,0%) Guiness, tycker de fått till den förvånansvärt bra! Sedan kan man tycka olika om just den ölsorten... :-)

@Annicka e Bra kämpat, hoppas du får en bra kväll!

@Thompa_68 tack för fina ord.
Jag jade hoppats på alkoholfri öl men eftersom den inte är 100% garanterat alkoholfri och eftersom mun bukspottkörtel inte fungerar som den ska, vågar jag inte chansa. Man vet inte hur liten mängd alkohol som kan utlösa ett anfall...

Härligt att se dig på forumet men så tråkigt att du behöver ha det så kämpigt @Charlie70 ❤️Kram

@Hanna0425 Hej! Jag är ny här på sidan, och känner igen mig i det du skriver. Följer gärna hur det går med din ”nedtrappning ” och kämpar själv med samma utmaning. Lycka till!!

@Rule74 ❤️

I dag har det varat lite kämpigt men som sagt en dag i sänder

Tack för dina tankar @Rike ❤️ Jag är starkt medberoende till båda mina föräldrar. Jag har brutit kontakten med pappa men kan inte göra det med mamma, jag kan nog inte förklara varför det gick bara med den ena.

Mina känslor varierar, ibland är jag arg men oftast är det bara en sorg och ångest. Hur jobbar du med dig själv för att förstå dina känslor och veta hur du ska jobba framåt för att inte fastna i ältande?

Tack @myssockan❤️ Jag har också alltid känt mig som en magnet till människor med problem men har sedan länge jobbat på att bryta det beteendet. Bra beskrivning med att de som inte har ett medberoende bara kan veta vad de inte orkar med för de inget kan göra åt det, medan vi medberoende alltid tror att vi är magiker som ska kunna hjälpa allt och alla. Lite väl mycket övertro på sin egen förmåga egentligen, har aldrig tänkt på det innan.
Jag har alltid anpassat mig å de grövsta även till min man och är förbannat trött på det, mer och mer äger jag min egen vilja och står upp för den och märker att jag faktiskt blivit mer respekterad och älskad av min man genom detta, det är alla fall min känsla.

Jag tycker absolut att du ska skriva för du kanske kan förändra ditt beteende genom att öva på den partnern?

Tydliga tecken jag upptäckt hos mig själv och jobbat mycket med är:

•Att jag känner skuld eller ångest när jag säger nej.
• Jag tar ansvar för förälderns känslor eller handlingar.
•Jag prioriterar förälderns behov framför mina egna.
•Jag känner att jag måste “fixa” förälderns problem.
•Jag känner att det är mitt fel om föräldern mår dåligt.
•Jag försöker kontrollera situationer som egentligen inte är ditt ansvar.
•Jag anpassar mig ständigt för att undvika konflikt.
•Jag har svårt att uttrycka egna behov eller känslor.
•Jag söker ständigt bekräftelse från föräldern.
•Jag känner stark oro eller ångest kring förälderns beteenden.
•Jag har svårt att lita på mina egna känslor eller upplevelser.
•Jag kan känna skam, skuld eller otillräcklighet ofta.
•Jag har en stark drivkraft att “rädda” andra.
•Jag känner att allt måste vara rätt, annars är det katastrof.
Sedan är det säkert mycket mer som jag inte kommer på i skrivande stund.

@myssockan, det är lugnt och jag förstår att han säkert har det jobbigt också. Men du är den som behövde stöd. Och du är den som skriver här. Be honom starta en egen tråd. Vem vet han kanske också drar mot 22 månader som spiknykter endera dagen? Jag har ju gjort det. 😗🎶

Min tråd har varit på villovägar och jag kan inte se alla inlägg, hoppas den har återhämtat sig nu!
Jag är sjuk (förkyld) så har inget sug för tillfället, det gäller att se det positiva!

@fooliehutten Tack för att du skriver! Förstår att det låter märkligt utifrån. Jo, jag vet att jag är medberoende. Har läst en hel del här inne och det är hjälpsamt.

Nu var det ju så att han inte drack igår utan var nykter. Han har medgett att han dricker för mycket och vill minska. Och vi har startat genom en nykter dag i veckan, som sen förhoppningsvis ska bli fler (hans val). Han har även minskat kraftigt på sin konsumtion i veckorna. Men visst, han har druckit varje dag länge och han är beroende. Bara han kan bestämma hur det ska utveckla sig för honom. Och det är jag som beslutar om jag stannar eller inte.

Inlägget handlade om mina känslor runt dagen när han väl INTE dricker och hur de också kan vara negativa i rådande situation (tyvärr).

Allt blir så komplicerat när man lever med en alkoholberoende som man samtidigt är väldigt kär i.

Tack för att du skriver och reagerar🙏🏵️

@myssockan, det verkar som han valt flaskan? Du skriver: ”Jag har varit lite trött och förkyld sen igår också, kanske det spelar in”. Varför behöver gubben din dricka alkohol när du är förkyld? Och varför ska du ta på dig hans lusta att öppna sin mun och hälla i sig A-gifter? Läs här på forumet vad andra kvinnor tänker runt samma typ av medberoende som du hamnat i. Jag som man kan ställa mig frågan vad det är för pellejönsar till män som inte tar ansvar för sig själva? Har han valt flaskan så kan han väl erkänna det och hjälpa dig att lämna den fyllskalle han faktiskt själv dagligen väljer att vara? Styrkekramar till dig🤗