Senaste kommentarerna i forumet

@hsp-metal. Förstår att du är besviken men du är väldigt hård mot dig själv. Ibland går det fel i livet, man gör ett tokigt val, gäller inte bara A. Men du vet ju hur man gör, du kan hålla dig nykter.

Tycker du gör allt rätt som skriver här, ber mamma om stöd och imorgon går till AA. R borde det finnas massa klokskap. Du är inte ensam och du tar hjälp🩷.

Kanske är det stark rädsla du känner, att du ska falla dit igen? Ta tag i alla du kan nu dessa första dagar så är du nog på banan igen. Och kom ihåg att misstag gör man, det är hur man agerar sen som är det viktiga. Du kan💪

@Carisie wow, allt som leder en framåt med entusiam, glädje kompetens och känsla av att fylla en viktig funktion för andra är värt att satsa på. Klart du ska bli vårdlärare, och på sikt även doktorera i nykterhetskunskap, om jag får välja!💥👊

Du är inte ensam. Jag hade nästan 18 månaders nykterhet innan jag tog ett återfall nu i helgen. Det är typ den värsta känslan i världen. Och det är svårt att inte känna sig usel, men jag läste någonstans att 90 procent av de som har ett alkoholmissbruk tar återfall inom 4 år. Och det är många som inte klarar av det och tyvärr dör i sjukdomen. Så du - ge inte upp! Och precis som andra säger - du börjar inte om på noll även om det känns så.

Jag tog tag i mitt drickande för snart 2 år sedan och har haft tre återfall sedan dess. Jag vet hur tungt det är att ta sig upp i sadeln igen, men det går. Jag kämpar just nu med att hålla mig ifrån drickan (drack sista glaset någon gång under natten).

Jag har haft samma funderingar som dig - mitt drickande var totalt okontrollerbart på slutet. Var nykter i 18 månader innan jag tog ett återfall i helgen och jag kan säga att man startar på exakt samma ställe man slutade på. Jag kan inte ens dricka ett glas i lugn och ro - jag sveper allt.

Det här är hemskt att säga men under den här perioden, som varat i tre dagar (jag tror att jag kommer lyckas hålla mig nykter i dag), är att jag till och med tryckte i mig en hel flaska starkvinsglögg.

Tro mig - har man haft ett alkoholmissbruk går det inte att börja dricka "normalt" igen. Och fy fan vad det suger på många sätt. Har också tyckt väldigt synd om mig själv och känt: "varför jag?". Det är en rätt destruktiv tanke, och bara genom att vara inne här på forumet så ser det verkligen inte är bara du.

Ett rätt deppigt inlägg här från en ledsen kille.

Och för att illustrera hur sjuk jag blev nu i helgen så gick jag, en ateist, ner på knä och bad till gud igår.

Nu blir det många nya inlägg här på rad men känner att jag håller på att bli galen...

Jag undrar om någon annan här har erfarenhet av att ta återfall efter så lång tid? Hur gjorde ni för att inte vara totalt krossade av skammen och nederlaget? Och hur långa återfall tog ni?

Det var väldigt patetiskt hur det här gick till för övrigt. Hällde ut en flaska vin. Hällde upp två glas från en annan flaska som jag svepte snabbt och sedan hällde jag ut resten. Men när man är igång går det inte att sluta.

Vet inte exakt hur mycket jag har druckit men skulle tippa på 1,5 flaskor vin varje dag under de här tre dagarna. Det är väldigt mycket - särskilt när man inte har druckit på länge. Känner typ att jag fortfarande rapar vin - så otroligt äckligt.

Kommer att ta mig till AA-möte så fort jag orkar. Förhoppningsvis mår jag lite bättre i morgon och orkar ta tag i mitt liv igen.

Hej CK, om du verkligen vill ha hjälp rekommenderar jag dig att gå på ett AA-möte. Känns otroligt läskigt första gången men det ger enormt mycket att träffa andra och inse att man inte är ensam om sitt missbruk.

God kväll kamrater denna dag som är nummer 5️⃣ 5️⃣ 7️⃣ och diket känns som att det är tryggt vid sidan av vägen och inte i närheten av destination i mitt vägval.

Jag har mest läst på senaste tiden och inte skrivit så mycket egna inlägg. Kanske främst för att livet känns härligt händelselöst på alkoholfronten i alla fall 😅. Annars är det allt annat än händelselöst. Jag gjorde en session nr 2 av min föreläsning där jag bara hade ett ord max två på varje PP och fick feedback på första föreläsningen som var så fin att jag blev alldeles rörd och sa till deltagarna "ingen press alltså". Men alltså - FAN vad roligt det är när jag får tillfälle att entusiasmera andra sjuksköterskor att dela min glädje och glöd för yrket. 🔥 Så - jag har kanske råkat skicka in en förfrågan till Stockholms universitet för att ta reda på vad jag behöver komplettera med för att bli vårdlärare 😳. JAG?! Som sagt det är inte så händelselöst i mitt lilla liv.

Ha en fin mid week alla 🩵

Idag kom domen. Min fru har fått ärrbildning på njurvävnaden som inte kan reparera sig självt i så stor omfattning. Läkaren misstänker läkemedelsförgiftning eftersom det kom plötsligt. Hon funderade på kortisonbehandling men vill avvakta lite eftersom värdena stabiliserat sig. Så det var vad vi misstänkte. Nu är det bara endoskopin på tisdag för att utesluta cancer i tarmen eftersom blodvärdena är så låga. Så det var väl ett väntat ok resultat idag. Så vi firade med en biltema-semla och kaffe.

@Thompa_68: härligt att kroppen svarar så bra på återupptagandet av fysiska aktiviteter du tycker är kul! Ger självförtroende och styrka i sig, bra grund för fortsatt utveckling.

När det gäller dina funderingar kring kommunikationsmönster och att det är något som skaver där, jg vet att du antytt litet åt det hållet tidigare och nu lättar du litet mer på dessa slöjor. Håller med föregående kloka medlemmar om att du måste låta det ta tid.

Dessa mönster du berättar litet om har tagit decennier att etableras och slå rot. Jag vet inget om exakt vad det handlar om men jag kan föreställa mig många saker från egen erfarenhet - det finns mönster även jag skulle önska kunde ändras fortare i min relation till de närmaste. Nu har du förändrat dig väldigt mycket på kort tid, är otålig och väntar dig att alla hänger med, anpassar sig direkt till detta ditt nya, kanske nygamla, jag.

Förutom att ha tålamod så skulle jag rekommendera ett närmast stoiskt förhållningssätt, utgående enbart från dig själv och vad du nu kan göra, hur du kan välja att tolka olika handlingar från andra osv. Välj att ta små steg i riktning mot att etablera nya mönster som ersätter de gamla du inte vill se, vänta dig inga stående ovationer men tolka eventuella responser positivt. Läs inte in innebörder i andras handlande som kanske aldrig var menade som du trodde, du kan styra över dina uppfattningar. Du styr över dig själv.

Tack för att du delar dina tankar kring detta, det hjälper mig också att bli bättre på att styra mot livet jag vill ha. Varmt lycka till!

Ditt jobb är skyldiga att erbjuda dig hjälp - fråga dem! Jag valde att själv bekosta en behandling och det är det bästa jag har gjort, i efterhand ångrar jag dock att jag inte lät jobbet betala eftersom stressen där var en bidragande orsak till att jag inte tog tag i mitt missbruk tidigare.

Vad bra. Vi får hoppas det rullar på bra.

Kanske ska tillägga att jag inte direkt känner av någon abstinens, vilket är skönt. Inga skakningar eller något liknande. Och på två år har jag druckit typ 8 dagar. Så det är ju en otrolig förbättring jämfört med hur det var förut när jag drack dagligen. Men självkänslan är totalt krossad.

Jaha då har jag halkat dit igen.. nästan 18 månader nykter blev det. Har nu tagit ett återfall som varat i tre dagar. Jag vet inte varför jag slutade skriva här men förmodligen beror det på att jag har velat blunda för att jag har det här problemet.

I somras tog jag min bricka för ett års nykterhet - gud vad stolt jag var. Men under hösten har flera saker hänt som gjort att jag har känt en enorm press och sorg. Och alkoholen är ju en otroligt listig fiende som gärna utnyttjar exempelvis ångest för att ta sig in i hjärnan igen.

Tre dagar (om jag klarar i dag) är ändå mycket kortare än mitt senaste återfall som varade en vecka. Men jag har hittills hunnit ställa till med en hel del skit som man alltid gör.

Jag har inte ätit på två dagar och knappt sovit på grund av det här. Ville gå på AA-möte i dag men orkade inte ta mig ut ur lägenheten. Som tur var har jag en väldigt bra relation med min mamma så hon kom förbi i morse och så fick jag gråta ut en del.

Jag är inte sugen på mer alkohol - men det är klart att tankarna finns där. Om jag bara dricker i dag också så kanske jag somnar (däckar) och så blir det inte så tungt resten av dagen. Tror dock att jag kommer att klara av att inte dricka, jag känner mig inte så besatt av alkoholen just nu. Är dock helt inkapabel att göra något annat än att ligga i sängen och ha otroligt mycket ångest.

Tänkte att jag får återuppliva den här tråden nu, och jag blir rätt sorgsen när jag läser om hur bra jag har mått. Hur fan kunde jag fucka upp det?

@zalkin Hahaha... du kanske blir ensam om stilen! 🤔😂 Din fru låter som en klok kvinna - behåll henne 😇.
🩵

Jag tror också det kopplar till självkänsla. Innan man förstår sina egna mönster kan man inte sluta upprepa dem.
Vi på den här sidan är ju tyvärr extremt fokuserade på "våra" problempersoner men inte lika mycket på varför vi sökte oss till dem, eller stannar kvar.

Som motvikt till föregående inlägg, som blev lite av en klagosång, vill jag bara dela att jag nyss haft en fantastiskt rolig timme på tennisbanan! Det är härligt att känna hur kroppen är i harmoni och att känna hur nervbanorna bokstavligen fungerar mer effektivt och får balans och koordination att känna som i fornstora dagar. Glädjen finns starkt närvarande också, även i misstagen och när jag blir överspelad. Jag hade aldrig fått uppleva detta om jag inte kommit så här långt med nykterheten. Det är jag tacksam för och tillåter mig att vara stolt över. Icke-alkohol är definitivt en möjliggörare och fysisk ansträngning är en härlig kick för belöningssystemet!

@Amanda L @Silvertärnan @Andrahalvlek Jag tänkte skriva att "om ni bara visste hur mycket er varma återkoppling och kloka reflektioner och råd betyder för mig", men sedan inser jag att det vet ni redan, eftersom ni både ger och får detta till och från många i forumet. Det är en skatt vi tillsammans bygger upp, och jag vill understryka att era svar ger mig otroligt mycket, både att fundera över och att bara göra!

Stor virtuell kram till er!

Tack för all underbar pepp från alla! ♥️

Tack för all underbar pepp från alla! ♥️

@Thompa_68 Du är något på spåren, fortsätt bollplanka med oss! Så många problem som vi har hjälpts åt att lösa på det här forumet, tack alla! Det viktigaste är att få sätta ord på sina tankar och känslor, när vi skriver börjar nästan orden resonera med sig själva. Pusselbitar faller på plats, vi ger oss själva aha-upplevelser. Och sen kan vi få positiv feedback också!

I sakfrågan har jag bara en sak att säga: De krävs två för att dansa. Åtminstone om det ska bli en behaglig upplevelse. Det låter som ett korten-på-bordet-snack skulle behövas. Shoot! Gör det bara.

Kram 🐘

Bra reflektion kring kommunikation. Jag tror det är viktigt att du låter saker få ta tid. Jobba med det du känner och tänker, vrid och vänd på olika perspektiv. Om du och dina relationer gått i otakt länge pga alkohol eller annat, är det värdefullt att först se på dig själv, vad hade du kunnat göra annorlunda? Det finns så mycket som alkoholen tagit bort i form av nyanser. Försök också se framåt, det som hänt kan du inte påverka. Du har fått en förmåga att blicka innåt, det ska du vara glad och stolt över. Det är det inte alla som kan/vill. Du kan förändra det som kommer att ske, hur du tänker, hur du agerar, tro på det och processen du är inne i.

@Thompa_68 Du har tagit viktiga och stora steg. Du kan känna dig stolt och nöjd över att ha kommit dit du är idag. Det jag tänker på när jag läser ditt inlägg är flera olika saker. En är att din omgivning kanske inte kommit dit där du är nu. Jag förstår att du nu vill ta itu med en massa surdegar som du inser begränsat dig på olika sätt. Men det betyder ju inte att din omgivning kommit dit.
Kanske var de där tidigare eller kommer dit senare?
Det kan också vara så att de inte vill och kanske aldrig velat kommunicera på ett sätt som du vill. Det behöver inte vara ”ditt fel”.
Det intressanta med att vara nykter är att man får möjlighet att verkligen se verkligheten och ompröva både sig själv och den.
Det är förstås jobbigt men också befriande…
Jag kan förstå din frustration nu när du vill gå vidare på en massa sätt, men omgivningen inte hänger med.
Men du kommer att kunna lösa mycket med tiden. Det kan ta år, det har det gjort för mig. Men det har varit givande år…
Jag tycker du ska vara nöjd med var du är nu och se fram emot att fylla livet med allt möjligt. Du kan trots allt bara styra dig själv och förändra dig själv. Och det är fint bara det.
Kram♥️

@mtb-cyklist Jag har haft den där känslan i drygt en månad nu, det har verkligen varit en livsavgörande faktor och något som får denna nyktra period att kännas helt annorlunda jämfört med alla mina tidigare. Det är bara att ta till sig precis det @Carisie så klokt skriver, lägg tid och avstånd mellan det sista glaset och nu! Fyll livet med positiva saker och använd de möjligheter som nu kommer att öppna sig. Heja dig!

Nykterheten rullar vidare, känner fortfarande inte den sorg över avsaknad av alkohol jag alltid gjort vid tidigare nyktra perioder. Försöker fylla tillvaron med positivt, men har lite svårt att hantera de utmaningar som länge varit en del av min tillvaro. Som @Silvertärnan så bra beskrev det, jag har gömt ilska och sorg i alkohol, bitit ihop med öl eller vin istället för att ta tag i problem. Nykterheten ger absolut fler verktyg, till exempel är det lättare att hantera konflikter när alkoholen inte får en i affekt, påverkar mina kognitiva förmågor eller rent fysiskt får min kommunikation att likna en trotsig tonårings. Men, det är inte så lätt att ta sig an starkt cementerade positioner och mönster i relationer eller lösa ekonomiska utmaningar "bara" för att man en period framgångsrikt bekämpat alkoholmonstret. Jag behöver definitivt fortsätta min resa mot att bli en bättre person, men samtidigt dyker tankarna upp om att jag ändå tagit ett rätt stort initiativ till förändring. Det har krävt mod, energi och mycket studerande av mig i ett utifrån-perspektiv för att komma dit jag är. Ska jag då inte kunna ha förväntan på att personer i min närhet också drar sitt strå till stacken, genom att möta mig i förändringsprocessen, tillsammans utforska möjligheter och hjälpa varandra med inspiration och energi?

När jag skriver detta så känns det spontant som ett egotrippat inlägg, men jag kan heller inte undertrycka att det här är något som stör mig. Jag är absolut den som har det fulla ansvaret för min relation till alkohol och hur jag destruktivt använt det för verklighetsflykt. Men det finns förklaringar, inte ursäkter, som till viss del inte bara har med mig att göra utan även hur andra interagerat med mig. Det är inte så att om person A skulle gjort annorlunda så hade jag mått bättre och inte haft problem med alkohol, absolut inte. Men kommunikation är ju en process med mer än en person inblandad och alla behöver hjälpas åt för att få den att fungera.

Hade jag mått bättre och haft mindre problem med alkohol om personer i min närhet sagt och gjort en del annorlunda? Kanske. Hade personer i min närhet mått bättre om jag inte missbrukat alkohol? Med all säkerhet! Jag kommer på mig att resonera om orsak och verkan, kausalitet, hönan eller ägget. Det känns inte meningsfullt att peka finger åt något håll, alla får ta sitt ansvar. Men i relationer krävs det kommunikation och en vilja att göra saker bättre för att utvecklas och må bra. Sitter man kvar i låsta positioner och låter bli att ta tag i saker och ting har man en grogrund för elände, med allt från någon som tar till alkohol till en annan som ökar distansen, håller sig till andra och egna aktiviteter. Det skapar en bitterhet och en ond cirkel där man tyst skyller på den andre. Så vill jag inte längre ha det!

Just kommunikation är ett återkommande tema, jag är dålig på att tala om hur jag mår och känner. Det är inte så lätt att ändra, men jag försöker. På något sätt måste jag också be den jag kommunicerar med om hjälp, för när man haft dåligt fungerande kommunikation så länge blir positionerna låsta och det är svårt att komma runt invanda mönster. Kanske är det nu man skulle haft mest nytta av samtalsterapi, när jag kan tänka mer klart. Det är inte heller lätt att föreslå. Jag är betydligt bättre på att skriva än att samtala, men många gånger känns det som att det jag skriver inte blir läst på riktigt och jag får göra onödiga omtag under samtal.

Ursäkta detta röriga inlägg, jag behövde få ut mig lite av sådant som tynger mig, känns så bra att kunna göra det, tack alla i forumet för er omtanke och för att ni delar er vardag och era tankar. Jag hämtar mycket kraft från er.