Senaste kommentarerna i forumet

@majken1987 ❤️

Just det, glömde skriva om mitt mål. Jag satsar på en lång nykter period nu, eftersom det känns så riskabelt för mig att leva med en som dricker varje dag. Och för hans skull också, som stöd.
Kanske tre månader?
Men på längre sikt vill jag kunna dricka måttligt. Kanske varannan helg. Så inte 10 glas/vecka, flera tillfällen i veckan som jag tidigare satsat på. Utan mindre, och mindre regelbundet😊 Även om det var en stor förbättring mot när jag drack varje dag med sambon och var uppe i 30-40 glas/vecka. Hemska tanke😱 Glad att jag tog mig ur det iaf!

Hej @Villmåbra79 ! Vad roligt att höra från dig igen❤️ Såg nu att jag missat att svara i din tråd, ber om ursäkt för det🙄 Jag är inte lika ofta inne på "Förändra mitt drickande" forumet. (Även om det kanske skulle passa bättre för mitt läge, med växlande mål på nykterhet och måttlighet😊)

Skönt med en omstart! 🙏 All sammanhängande nykter tid gör ju skillnad för kroppen, och ger en bättre chanser och förutsättningar att bygga vidare och hitta nya lösningar.
Just nu tänker jag också mycket "en dag i taget". Och det hjälper.
Det blir tre veckor idag för mig.

Igår var jag så så nära att dricka mig full. Jag mådde så dåligt och tänkte att det inte spelar nån roll längre.
Min sambo har varit borta på jobb i en vecka. Innan han for hade han en hel nykter vecka och lovade mig och sig själv att ta en månad. Innan har han ju druckit varje dag i en lång tid, och jag har varit så orolig och mått så dåligt över hans drickande.
Så vaknade jag upp igår efter att ha sovit efter nattpass, till att han var hemma och börjat dricka igen. Och sa att han tyckte två veckor räckte för honom. Jag blev så arg, och han blev också det och vi grälade.
Sen tog jag en lång promenad för att få ut ilskan och kände mig bara ledsen och besviken efter det. Packade lite saker och förklarade att jag behöver ett par dagar för mig själv, eftersom jag inte orkar hantera det på ett bra sätt just nu. Han förstod och vi blev "vänner".

Så när jag var hemma hos mig hade jag massor av goda föresatser för hur jag skulle ta hand om mig själv, bok och te osv. Skrev i anhörigforumet.
Men så började jag lyssna på musik och blev så otroligt sugen på att dricka och bara strunta i allt. Jag hade gammalt vin i kylskåpet. Jag var så himla nära. Men jag skrev till en kompis som också har nyktert uppehåll på grund av att hon självmedicinerat sin ångest med alkohol. Hon är snart på två månader nu. Och hon berättade att hon hade en stor dipp efter tre veckor, och sa att hon tyckte jag skulle fortsätta för att få känna av förbättringen som blir efter en månad 😊 Så det räddade mig. Jag tänkte också på hur ledsen över allt och misslyckad jag skulle känna mig dagen efter, om jag drack, och det hjälpte.

Så nu sitter jag här och dricker kaffe, utan huvudvärk😊
Det blir en lång promenad idag, precis som du skriver! 🤗🌞
Har tackat nej till bastu med sambo, och ska vara för mig själv och tillåta mig att vara lite ledsen och bara vila. Krypa upp i sängen med en bok och läsa några timmar. Kanske se en läskig film ikväll. Ringer mamma.
Det blir dag för dag ett tag framöver känner jag. Kanske jag borde kasta vinet?

Vilka planer har du för dagen? Vilken dag är du på idag, är det 2? 😊

Jag har börjat lyssna på The alcohol experiment av Annie Grace, och den verkar bra! Finns på Nextory.
Man tar just dag för dag där. Det finns tools att jobba med och ett forum också, om man signar upp gratis. Men verktygen pratar hon om i boken, så man också bara läsa/lyssna om det passar en bättre.
Forumet verkar lite tråkigt, mest lösa kommentarer, inte dialog och stöd som här. Men materialet verkar riktigt bra! 😊 Det är upplagt dag för dag i appen.

Kram! 🤗🌞🤗

@Jempa123 och tack för pepp, verkligen!

Precis så jag tänker, jag har ej förlorat någon ännu (mer än min värdighet)

Hälsa, familj, jobb, relationer mm är ju bra. Men livrädd för att det ska eskalera. Änsålänge är det/har det varit att
Det finns (lite för många) tillfällen jag har svårt att sluta i tid. Med det sagt är konsekvenserna för stora om jag skulle hamna där ånyo (även om risken är ”låg” eller vad de nu vill kalla det, det är helt enkelt inte värt det :) )

@vår2022 vilket härligt och framförallt hoppfullt inlägg. Tusen tack! ❤️
Jag har haft ångest och stress som en drivkraft i mitt liv. Det har varit en viktig del av att jag överhuvudtaget har klarat av att göra det som ska göras. Hur sjukt är inte det? Jag är fortfarande en färsking i nykterheten och har fortfarande svårt att känna glädje och se fram emot saker, men jag känner att det är på gång. Inte lika mycket ångest, vilket också kan bero på att jag har nytt, mindre stressigt jobb. Men också att jag sorterar in allt i grönt, gult och rött. Grönt är sånt som ger mig energi, som att umgås med min familj och vänner, gult är neutralt, som att tvätta, rött är sånt som stressar mig, typ stora affärer som IKEA eller Ica Maxi. Det är teorin, men i praktiken så känner jag att jag behöver öva mer och att jag inte får så mycket glädje av det gröna. Än. Kanske saknar jag närvaro. Jobbar på det. Att handla överlåter jag till min man och IKEA behöver jag aldrig åka till och annat rött försöker jag genom övning och tankar göra till gult eller till och med grönt. T.ex. höll jag en presentation för ett tag sedan. Det ingår i mitt jobb. Stressigt, javisst men bara innan och det är det jag behöver ändra. Sen är det alltid så belönande eftersom det uppskattas av åhörarna och resten av dagen blir grön.
Jag ska följa ditt råd, låta processen få ta tid. Nu sitter jag här, skriver till dig och reflekterar i godan ro och det känns helt rätt.

@RedRidingHood det låter bra! Jag upplevde kartläggningen mer överraskande än direkt jobbig (men var trött efteråt). Jag hade precis förstått att jag varit utsatt för våld, men tänkte att det ”bara” var psykiskt. Troligen var jag fortfarande i chock.

När kartläggningen var klar summerade min kontakt ”det ser inte bra ut”. Våldet var mycket mer utbrett än vad jag trodde. Ett mindre exempel: behövde alltid ha koll på mina saker, som glasögon, eftersom han alltid slängde sig ner där jag var utan att se sig för. Kontakten frågade: gör han så även när han själv har lagt saker någonstans. Ehhh… nä.

Som att ha ett litet barn runt sig, men att ett litet barn inte har lärt sig att se sig för är ju naturligt. Inte lika naturligt beteende hos en vuxen man. Det blir ganska stressigt att leva med en sån person.

Jag använde grey rock som en livlina, en överlevnads strategi, under uppbrottet. När jag inte längre reagerade som han förväntade sig blev allt så tydligt. Som när vi kom överens om en sak gällande bodelningen. Och sen fortsatte han ändå diskutera saken på nytt. Jag sa att vi redan kommit fram till en lösning. Han svarade ja men bla bla bla. Jag stoppade honom flera gånger för att komma vidare.

Och insåg att alla gånger jag fått höra att jag inte kan ge mig i en diskussion aldrig var sant. Att han avskydde tjafs och bråk var aldrig heller sant. Han provocerade fram reaktioner hos mig för att det gav honom energi och fick honom att känna kontroll.

Att inte reagera är ju så svårt när någon trycker precis där den vet att man har sårbarheter. Så självmedkänsla när man inte lyckas, och sedan tillbaka till den grå stenen.

Om du inte känner att det är hjälpsamt att läsa det här just nu så hoppa bara över det! Jag känner bara sån medkänsla med dig som är där i det svåra nu och vet att jag gärna hade fått ta del av andras erfarenheter. Men vi är ju alla olika, så det behöver ju inte vara så för dig.

Håll ut, det kommer bli bättre även om det kanske inte känns så just nu❤️‍🩹

@Dragonfly tack fina du för dina reflektioner ❤️ ja man vill ju bara att ens kids ska må fint. Som tur e mår de ändå bra på det stora hela men visst sliter det med dagliga kontakter med skola osv. Men precis som du skriver, att jag är nykter skapar ju betydligt bättre förutsättningar för att jag ska orka.

Så grattis till oss båda för en månad!!

@has nu måste jag börja kolla in det här grey rock 🏔️, den är helt ny för mig!

Låter som en god rätt! Borde ändå gått fin fint o göra på matlagningsvin??

@has nu vid första mötet pladdrade jag på väldigt osammanhängande om allt från början av relationen till hur det var när det var som värst och att det är mer sällan nu än då. Vid nästa möte kommer hon kartlägga ”själva våldet” ( som då är psykiskt i mitt fall, vad jag vet). Hon sa att det kunde kännas otroligt jobbigt och att jag inte borde åka tillbaka till jobbet direkt efteråt.

@lejla77 😂😂😂❤️

@Himmelellerhelvette, du beskriver skrivprocessen på pricken. Den sunda utvecklingen hand - hjärna och hur en på något vis kommer allt djupare i sina insikter. Detta sker samtidigt som det lättar att skriva av sig. Tänker tillbaka på tiden när kung A och hovnarren tog över kommandobryggan efter 1:a glaset och förledde handen att föra glas på rad till munnen. Jamen fy faan du, vad kontraproduktivt det var; dit vill vi aldrig mer återvända. Ha en underbar lördag. 🤗

@filofaxkatt här är en till som växt upp med en alkoholist, jag har föraktat det jag upplevt men nu nästan blivit så själv. Jag har av och till försökt dricka kontrollerat, säkert de senaste 10 åren men insett att det inte är för mig. Idag har jag varit nykter en månad, fick inse att jag rent krasst fick välja, livet eller alkoholen. Jag hoppas du har kraft att ta en dag i taget, häng och skriv mycket här, lyssna på poddar ”the house, en beroendepod” och läs mycket. Jag hejar på dig ❤️

@Surkärring ja det är ju inte en enda morgon man vaknar o ångrar att man INTE drack 😂

@Jempa123 ursch och fy vad kämpigt. Ibland kan jag tänka att vi alla är som flytande isberg där man bara ser en så liten del av varje människa. Vad som döljer sig under ytan kan vara hur mycket skit som helst. Är själv mamma till två som varit hemmasittare med diagnoser. Att se sina barn må dåligt får hjärtat att gå sönder. Och som inte det räcker så var det bupericirkusen, möten med skolan där det hände att de skyllde på oss föräldrar. Och på det, folk runt oss, kollegor, bekanta men också familj och nära vänner som ska komma med goda råd. Oj, nu känner jag hur jag jagar upp mig. 🙂 På den tiden drack jag i stort sätt varje dag och då kändes det som det enda sättet att få lite lugn och ro, ett rum att andas i. Så här i efterhand inser jag att situationen krävde att jag kunde hantera den som en vuxen och det är svårt när jag ofta bara längtade till flaskan gömd i garderoben. Drack på kvällarna och var inte sällan bakfull på dagarna. Det är många år sedan nu och jag känner sådan tacksamhet att vi är genom det där, med det tog många år. Mina barn mår bra för det mest, har jobb, vänner och är så mycket klokare och mer klarsynta än jag någonsin kommer att bli. Det mest sannolika är att det kommer att gå bra för dina barn också. Med en man som är utmattad så låter det som om du är i en väldigt sårbar och ensam situation. ❤️ Ditt beslut att vara nykter kommer i rättan tid. Vi har snart klarat av en månad. Heja oss. Fy, fan vad vi ska må bra!

Ja nu vet jag inte hur mobilen skrev 🤣🤣🤣
@Jempa123

🖐 @Jemoa123 Det ska bli en rätt som heter Stracotto alla fiorentina på kalv 😊

Hade en väldigt mysig och behaglig fredag! Hoppas att du får en fin helg själv 🥰🙏

@Guldlock Djurens välmående och din nykterhet. Det räcker gott som livsprojekt där du är nu. Allt annat kan vänta. Det måste få ta den tid det tar att komma tillbaka. Försök att definiera om allt som du avstår och inte orkar, se det som att du i vilan arbetar med din nykterhet, det viktigaste i livet just nu. Och du har ju dessutom tyngden av din förlust att bära.

@Himmelellerhelvette Jag kan bara hålla med, även om jag enbart skriver på mobil och padda. Fort går det ändå. Allt man övar på blir man bättre på. För mig börjar nästan orden resonera med sig själva när jag skriver ner dem. Jag kan få egna aha-upplevelser under skrivandets gång. Jag sätter ord på det som jag är tacksam och stolt över, jag söker input på svårigheter. Och just input från andra är jag oerhört tacksam över. Här bygger vi ett hjälpsamt, snällt sammanhang. Tillsammans.

Hoppas att det har lugnat ner sig lite för dig på din nya arbetsplats. Omkring två månader brukar det ta innan man landat i det nya. I början krävs oerhört mycket hjärnkapacitet för varje lite del i arbetet, men med tiden blir en hel del halvautomatiserat och går av bara farten. Man måste vara noga med pauser, inte bara kötta på. Pausa och umgås, skratta ihop. Eller ut och traska en runda. Man får mer gjort i slutändan om man låter hjärnan pausa en stund fm, lunch, em.

Kram 🐘

@Thompa_68 vi behöver påminna oss om att vi är värda att må bra när självhatet sticker upp sitt fula tryne. Har också haft perioder med självdestruktivt beteende, så själsdödande och dränerande av livskraft. Samtidigt visat en glad och kompetent yta utåt. Slut med det nu. 🙂 Vi är inte perfekta men duger alldeles utmärkt som vi är.
Jag gillar också empatin som genomsyrar forumet. Så värdefullt när beslutet att sluta dricka är taget och jag behöver all uppbackning jag kan få. ❤️ Önskar dig en härlig lördag.

Morgon igen. När jag var yngre älskade jag morgnarna. Kunde inte vänta att få stiga upp och möta dagen och allt roligt som väntade. Sedan ganska länge tillbaka känns det som att morgnar = starten för alla krav tills det äntligen blir natt så jag kan få sova. De senaste kvällarna har jag blivit rädd för att stänga av den dåliga serien för att lägga mig. Ta bort barriären som tv.ns dansande bilder ger som skydd från mig själv, mina känslor och tankar. Där har vinet funnits som en brandfilt att lägga över känslorna.
Jag måste ändra vardagen som arbete, fritid vilken jag just nu inte har någon förutom laga mat, tvätta, städa. De sista 2 gör jag knappt för jag är redan för trött vid arbetsdagens slut. Att ändra på arbete och fritid är stora steg. Så det måste vänta. Behöver fokusera på de små stegen. I dag blir det att göra kaffe i presson, kapslarna är slut. Bara tanken på det känns övermäktig. Hänga upp den nya blomman jag köpte i går och vattna resten. Ge djuren mat. Duscha. Borde egentligen tvätta håret men tycker det är fruktansvärt jobbigt så det får vara. Sista men viktigaste målet: vara nykter.
Då så. Dags att kliva upp och gå till handling. Fin dag alla.

Jag gillar att skriva av mig. Det har varit en av mina metoder för att ta processer framåt under mina 3,5år i nykterhet och det är en av de metoder jag tycker hjälper mest. Jag får syn på hur jag tänker och ser beteenden från andra synvinklar, jag har skrivit här och för mig själv med penna och papper. Jag kallar det egenterapi. Jag vill slå ett slag för det till er som söker metoder för att komma vidare. I början är det svårt när man skriver i sin egen dagbok men med tiden har jag lärt mig vara helt öppen och ärlig och får därigenom ur mig saker som suttit så långt inne att jag inte vetat att det funnits. Jag har gråtit och jag har varit förbannad, så arg att det inte gått att hålla sig på en rad utan behövt skriva stort! Att skriva av sig alla känslor är något magiskt då handen och hjärnan är i samarbete, det sker något när handen bara blir en förlängning av hjärnan. Jag tror det kallas att flödesskriva, man ska bara låta handen göra, utan att tänka på hur det ser ut, om det är läsbart eller ej, om man formulerar sig rätt eller ej! Inga hinder bara skriv! Kram❤️

Hej kära @Varafrisk! Jag har bara skummat igenom lite i din tråd men det ser ut som om din dotter ändå når framsteg, bara att få diagnosen i somras kanske kan hjälpa lite med ”varför” frågor?
Bra att du börjat leta i dig efter vad du vill göra för att leva livet, sång och dans låter härligt! Kram❤️

@Surkärring Stort grattis till 4 månader!🥳. Snyggt jobbat!

Krya på dig!❤️