Senaste kommentarerna i forumet

Min sambo är på femte dagen i en nykter vecka. Det var efter våra samtal han bestämt sig för att gå med på det (han säger i allmänhet att han måste dricka mindre, vet att han är beroende, bara vill dricka på helgerna osv, men saker händer egentligen bara när jag ställer krav. Iofs också en stor förändring när jag själv inte dricker)

Jag känner ett starkt behov av att kontrollera hela tiden att han verkligen inte druckit.

Hur är det egentligen tänkt att man ska göra "enligt boken", om man vill jobba med sitt medberoende?
Ska man liksom bara sköta sitt och "lita" på den beroende att den sköter sin process?
Man ska ju inte räkna burkar osv säger de.
Men om man har ställt ett krav, då vill man ju veta om det verkligen efterlevs, och inte gå omkring i falskt hopp?
Ska man då inte kontrollera det?

Min sambo reser väldigt mycket. Första dagarna i veckan var han på jobbresa. Då frågade jag öppet om han tagit sin tablett mot sug, hur han kände sig och så. Jag ringde videosamtal på kvällen för att kolla om han var nykter. Det var så himla skönt att upptäcka att han var det. Han beskrev att det inte var så svårt att inte dricka och han tyckte han mådde bra.
Sen kom han hem och var hemma en natt, och även den kvällen gick fint. Han känns annorlunda i beteende och så fin att vara med när han är nykter, också skillnad när han varit det i flera dagar och inte bara en, som tidigare)

Dock vill han inte avhålla från alkohol helt utan planen är att gå över till att testa att dricka måttligt endast på fre + lör.

Igår natt var han bortrest igen för att hälsa på sin son o andra ärenden, och han svarade inte när jag ringde vid 22. Men han är också väldigt kvällstrött o morgonpigg och hade stigit upp kl 4 på morgonen.
Kände ändå att tvivlet och oron började gnaga. Tänk om han ändå drack igår. Jag tänker på det ganska mycket under en dag. Det är nästan jobbigare än när jag vet att han dricker 😂

Jag vet inte hur man ska göra för att kunna stå ut med den här ovissheten. Jag vet ju att jag är medberoende vare sig jag vill eller inte, men vill ändå försöka jobba på det och träna på att göra som man "ska". Vet bara inte exakt hur man borde göra i den här situationen...

Han har ljugit för mig tidigare och även gömt sitt drickande, tänker att det ingår i beroendet. Så jag litar tyvärr inte på honom riktigt. Borde man ens göra det? Kanske inte.

Tycker ni alltså att det är okej att ta fram promillemätaren och göra blåstest, ringa varje halvtimme, och kontrollera bilen varje dag på alkoholgömmor och kanske även ha honom inlåst i några veckor för säkerhets skull? (Obs försöker skoja)

Jag skulle även vilja fråga er om något anant som gör mig väldigt ledsen. Hans familjs totala brist på reaktion.
Vi provseparerade i våras, och då hörde jag av mig till hans syskon (för andra gången på ett halvår) och skrev att jag behövde hjälp. Jag berättade att jag inte orkade längre och att vår son förtjänar en frisk pappa.
Det kom ingen respons.
Ingenting hände.

Hans föräldrar vet också om flera incidenter, bland annat att han vaknade upp i häktet när vårt barn var 5 månader, att hangick hem och söp ner sig när jag låg inlagd med havandeskapsförgiftning dagarna innan barnet skulle födas, och andra allvarliga händelser. Trots detta har de aldrig ställt en enda fråga till mig. Eller försökt hjälpa honom.

I våras hämtade jag ibland vårt barn hos dem efter förskolan (under tiden vi provseparerade). Inte en fråga. Inte ett ord om hur jag mådde, hur relationen var, eller hur läget faktiskt såg ut.

Nu vet de att vi ska sälja vår gemensamma lägenhet, och det är samma sak igen.
Inget sms.
Ingen fråga.
Ingen reaktion överhuvudtaget.

Jag hör ibland hur han pratar med dem i telefon. Han berättar glatt och neutralt om mäklare och praktiska saker, som om det vore lika okomplicerat som att planera en resa. Det är som att allt är “normalt” för dem.

Igår var han hos sina föräldrar på kvällen och när han kom hem frågade jag hur det var.
Han berättade att “de mår bra”, att de hade ätit middagar, pratat om julen.
Inte ett ord om oss.
Det är som att vår separation och allt som hänt knappt existerar i deras värld. Och kanske inte i min sambos värld heller?
Detta gör så fruktansvärt ont. Jag känenr mig TOTALT osedd. Och helt känlsomässigt förbisedd.

Min fråga är:

Ska jag ens kontakta hans familj igen och berätta att vi nu separerar och att jag ställt ultimatum om hjälp/behandling? Säga att jag hoppas att de hjälper honom med det eftersom han har en tvåårig son.
Eller är det bättre att låta bli, eftersom de hittills inte visat någon vilja att engagera sig?

Det känns så märkligt att de inte reagerat på allt som hänt, eller ens ställt en enda fråga, trots att de vet om situationen sedan länge.

Hur hade ni gjort?
Har någon varit med om något liknande – att familjen bara “blundar” totalt?

@Hanna0425 Heja dig, så bra gjort, ge dig själv en ordentlig klapp på axeln! Det är segrar som dessa vi ska samla, motgångar och bakslag är inget att fundera så mycket över om man bara kommer tillbaka och gör nya försök.

@supportivechaos @supportivechaos Hej 👋🏼 det är verkligen inte normalt- googla begreppet "dry drunk". Jag tycker det har en hel del poänger. Mitt ex var def en dry drunk 🩵

@vår2022 God morgon 🙏🏼 Men så härligt!!!! Grattis!!! Inte för att jag är ett dugg förvånad eftersom jag ser dig som en fantastisk människa. Du är lyhörd, empatisk och verkar ha god självkännedom vilket leder till människokännedom. Jätteroligt!!! ☺️

Kanske kom det väl till pass med löneförhöjning nu efter frissan 😉. Jag känner som du! Notan är dyr men det är värt det för att man blir fin och det håller länge. Jo, folk säger att jag är lik henne fast snyggare (förlåt Eva) 😅😂😅😂😅😂 Kanske en tjock version av Eva i alla fall innan jag blivit av med alla de här kilona som jag tappat (och inte vill ha tillbaka tack) sedan jag slutat dricka. Sniffar på - 35 kg nu 😇 snart i mål 💪🏼. Jag känner att genom att tappa alkoholen har jag sakta men säkert tagit mig tillbaka till den personen jag är. Mycket tack vare dig kära vårfru 🧚🏻. Du har hjälpt till att väcka personen som sov inom mig.

Hoppas du fick en fin löptur - mötte du skrålarna och skålarna? 😂 Njut av storstadsglitter och konferens nu så hörs vi. Stor kram ❤️

@asdf1973 Initialt kan det vara klokt att avstå från den typen av frestande aktiviteter. Man behöver bli trygg i sitt beslut först. Med tiden kommer du med lätthet att klara av det och veta precis vad du vill säga, men i början är det skakigt som sjutton.

De första gångerna är det viktigt att liksom genrepa inne i skallen innan. ”De kommer hit, de får varsin fördrink och jag tar en alkoholfri drink. Till maten bjuder jag på vin och dricker själv alkoholfri öl. Om de frågar eller om tillfället känns rätt så berättar jag att jag har bestämt mig för att ha en helt alkoholfri period, osv.” Bara som exempel.

Du berättar så mycket som du är bekväm, du har ingen redovisningsplikt. Om de är genuina vänner, och inte bara dryckeskompisar, så kommer de att förstå och respektera ditt beslut.

Du kommer märka att du har precis lika roligt utan alkohol. MEN då måste du kasta av dig offerkoftan. Det är inte synd om dig som inte kan dricka, livet kan innehålla så himla mycket andra trevligheter. Att sitta på en fest och tycka synd om sig själv, tänka att det är tråkigt osv, är ingen lösning. Det är att vara nykter på vita knogar, och det är svinsvårt att hålla.

Kram 🐘

@Bubbelmorsan God morgon. Är det bättre idag? Jag har precis vaknat och är lite seg men nu ska här upp och "carpas" 😂

Jag hade en förhållandevis kort och intensiv karriär som blivande alkoholist och någon beskrev min resa som att jag stått på stupets kant och tittat ner i avgrunden för att vända mig om och gå. Jag har typ haft noll sug sedan jag tog tag i drickandet i feb 2024. "En beroendepodd" och AH har varit mina bästa kompisar sedan dess.
🩵

Mitt svar Nej det är inte normalt. Inte ens om det är en beroende person, men det är ju det jag kommit fram till i mitt sökande.

Men det du beskriver är en helt vanlig dag för mig när jag bodde tillsammans med honom. Men jag såg det inte ens då, tvivlade bara på mig själv, att jag var galen, känslig. Men jag blev så psykiskt utmattad så hjärnan orkade inte stå emot.

Så mitt svar är: gå om du kan, spring ikapp mig så tar vi varandra i handen för det är en läskig stig men jag tror och hoppas att det är värt det för att inte bli galen.

@liman man kan inte hjälpa, de måste komma till insikt själv. Sök stöd på ett Al-anon möte och i deras litteratur, ring till någon beroende klinik de är jätte duktiga på att ta hand om oss medberoende också.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig

@supportivechaos jag pendlar också mellan hopp och förtvivlan hela tiden och snabba vändningar är det. Vi har gjort denna dans i ca 4 år med 1 års helnykterhet men även då fanns det ett sjukt beteende av kontroll, styrning, även jag har vart så korkad och blind att jag lånat ut en stor summa pengar som inte kommer tillbaka. Det säger han om och om igen nu när jag tagit steget och lämnat helt.
Skillnaden denna går är att tvivlet inte är att jag gör fel, jag är bestämd i att jag inte kan leva med honom, kan inte släppa in honom ens en millimeter för då tar han över mitt huvud igen.
Som alla andra gånger.
Jag tycker synd om honom det gör jag, men när jag läser alla hans sms och det är 100 tals per natt så tycker han bara synd om sig själv, hånar allt som jag gör och gjort, han gör allt som vi haft smutsigt och fult allt det som jag var så säker på var äkta kärlek att vi hade nått själsligt.
Så otroligt overkligt att man kan göra så mot en annan människa och speciellt mot någon man säger att han älskar.

Åter mycket om mig igen förlåt. Men jag är mitt inne i mitt kaos och känner mig ensam, det finns några av er här som går igenom eller har gått igenom samma sak.
Men det är ändå en alkohlgrupp. Jag har försökt leta efter samtalsgrupp för de som har samma problem men hittar inte.
Bor på liten ort och har vart i kontakt med kvinnojour och soc men ingen kan erbjuda något.
Al-anaon är jätte bra för att jobb med sig själv och stegen, men jag skulle behöva prata om vad som har hänt.

Inte så mycket råd idag, känner mig ganska liten och sorgsen idag. Flera dagars krig knäcker även den starka ibland.
Men det känns så skönt att ni finns här ❤️

Jag skulle verkligen behöva era tankar om ett beteende hos min (ex)partner som gör mig både förvirrad och osäker. Han har haft alkoholproblem i flera år, men det som gör mig mest osäker är hur han beter sig även när han är helt nykter. Jag försöker förstå vad som hör ihop med missbruk och vad som verkar vara något djupare.
Här är ett exempel från i morse, som är väldigt typiskt för hur våra samtal ofta blir:
Jag:
“Jag kan hämta X (vårt barn) idag (torsdag) och imorgon fredag, eftersom jag ska vara borta halva lördagen.”
Han:
“Okej, men ska ni vara borta hela dagen och sen äta middag och hela natten?”
Jag:
“Nej, vi ska inte äta middag.”
Han:
“Bra, för det blir lite mycket i så fall eftersom jag har X större delen av söndagen.”
Jag:
“Jaså? Är det inte bara bad 9-10 på morgonen?" (De går på plask och lek)
Han:
“Ja, och sen teatern."

(Teatern är 14.00 på söndag, när vi dessutom pratat om att gå ihop.)

Jag:
“Jaha, jag trodde vi skulle gå på det tillsammans?”
Han:
“Nej, det har du aldrig sagt. Jag har bjudit dig, men du har inte sagt något.”
Jag:
“Vi pratade ju om det senast häromdagen, att du skulle hyra bil och att vi kunde äta lunch innan och ta en promenad så X får sova?”
Han:
(pausar – inser att det är sant, antar jag????)
“Nu känns det som det börjar bli bråk så jag tänker inte diskutera det här.”
Jag:
"Nej, det är det väl inte. Jag förklarar att vi ju haft en diskussion om det."
Och avslutar med:
"Nej, nu blir det här en jättegrej. Bra att du kan."

Det blev alltså en konflikt av ingenting. Jag var helt lugn.

Fler exempel (sånt som händer relativt ofta):
1. När han blir ifrågasatt i minsta lilla – även om jag inte ifrågasätter

Exemplet ovan var ju att jag erbjöd mig hämta båda dagarna eftersom jag är borta på lördag. Han säger då. Nej men jag kanske vill hämta en av dagarna.
Då:
Om jag bara berättar vad jag föredrar (“Jag tar gärna torsdagen, eftersom jag brukar göra det”) så svarar han:

“Varför det? Har du något på fredag? Ska du göra något?”

När jag svarar neutralt “Nej”, så blir han plötsligt upprörd:

“MEN JAG BARA FRÅGADE!”

Jag svarade lugnt: "Och jag svarade." Då himlade han med ögonen och gick iväg.

2. Han kan inte möta normala behov eller känslor

När jag varit jättesjuk och bett honom vabba (vilket är rimligt)
så går han och hämtar termometern för att bevisa att jag är sjuk. (Trots att jag sagt att jag har feber)
Som om jag ljuger. Som om jag måste försvara mig.

3. Anklagelser om saker jag omöjligt kan veta

I somras flyttade han hyrbilen medan jag var inne i en butik. Han släppte mig uppe vid en backe och jag gick ner för backen sedan runt hörnet till butiken och smsade honom typ "Det finns platser längre ner för backen"). Så när jag gick ut ur butiken sen så var jag ju helt inställd på var han skulle stå med bilen. Men han ringer mig och bara:
“Vad håller du på med?"
Jag bara "Va?"
Han: "Ja du bara gick förbi oss."
Sen när jag gick in i bilen sa jag typ: Varför blir du arg? Han svarar typ Det är ju jättekonstigt att du bara går rakt förbi oss. Jag bara: Okej, om jag är inställd på attt ni står en annan plats går jag väl inte och kollar på alla bilar på en annan gata? Dessutom är det inte ens vår bil, det är en hyrbil. (Som man kanske inte är så van att se)
Han: Eh, jag hade i alla fall sett den här bilen. Du har väl koll på hur den ser ut.

Detta bara en av många situationer.

Min fråga:

Är det här typiskt beteende hos någon med alkoholproblematik? Att bli defensiv, lättkränkt, ändra minnesbilder, undvika ansvar och tolka allt som kritik?

Eller låter det här som något djupare än missbruk, typ: gaslighting, känslomässig omognad, kontrollbeteenden, någon form av personlighetsdrag (/-störning)?

Jag försöker verkligen förstå vad jag har levt i.
Det känns som att jag alltid måste “försvara mig” fast jag inte gjort något fel, och jag går så ofta därifrån förvirrad och ledsen. Det är som att vi inte ens pratar samma språk. Och så har jag så jävla lätt att ha dåligt samvete. Som att jag måste be om ursäkt för något.

@asdf1973, idag är det torsdag, sen kommer fredag… välj nykter dag idag nu. I morgon tar du hand om fredagen med ambitionen att vara nykter även den dagen. Först därefter är det lördag. Planera gärna för vad du ska säga då, men välj inte ångest för detta redan idag. Njut i stället av ”denna dagen ett liv” som nykter och skörda frukterna av att vakna obakis i morgon. Det här kirrar du🤗

@myssockan Ja. Det är som att han säger såna saker, och då börjar jag tänka: har jag verkligen gjort allt? Tänk om jag hade kunnat göra något annorlunda? Har jag inte varit tillräckligt stöttande och peppande? Inte trott på honom? Så elakt egentligen av honom att säga sådär. Inget jag gör spelar någon roll.

Men sanningen är ju att jag har gjort det i flera år. Och han har aldrig tagit mig på allvar utan ändå fortsatt, trots alla gånger jag sagt att jag inte kan leva så här och att vi kommer behöva separera om det fortsätter.
Den här gången står jag fast vid det. Annonsen går ut nu i dagarna.
Det är jätteläskigt.

Jag ska se dokumentären. Det är så konstigt hur jag kan vara helt klarsynt ibland men hur det snabbt kan vända. Det är så himla svårt att greppa.

Det var något jag satt uppe och tänkte på i natt som jag skulle svara, men jag kommer inte ihåg nu. Det kommer säkert tillbaka…

Har du förresten gått på Al-Anon-möten?

@Kärringen tack för omtanken! Jg har gått i terapi i flera år. Inte bara pga detta. Men jag måste vara så sjuk i detta. Det är som att jag ändå bara kan se alla bra sidor, det går så fort för mig att släppa det dåliga varje gång. Känns som jag är skadad. Och inte vill acceptera att hans dåliga sidor är lika sanna som de fina. När jag använder AI (vilket jag börjat göra på sistone för att analysera enskilda händlser) så får man ofta en förklaring bakom incidenten. Och då är det som att jag bara: det är ju synd om honom. Han hatar sig själv så mycket. Det elaka han gör och säger handlar inte om mig.
Som att jag måste finna förklaringar.
Tänk om han själv liksom använde all denna tid och energi till att läka.
Det finns ju inte.
Men nu är det spikat och jag måste bara genomföra det här. Jag kan inte slänga bort mer av mitt liv.
Sen är han verkligen en otrolig pappa, det kan jag inte ta ifrån honom. För det är han ingen bra partner.
Tack för allt stöd. <3

God morgon. Igår bokade vi in en middag på lördag med våra vänner. När vi träffats har det alltid varit mycket god dryck. Det ska drickas gott och fint, med fördrinkar, olika viner till maträtterna och några olika avec. Så nu står jag inför det faktum att jag måste berätta för dem att jag har tagit en paus med alkoholen, och det gav mig ett riktigt ångestpåslag igår. Min dåliga självkänsla gjorde sitt bästa för att övertyga mig om att jag ändå bör dricka för att vara en del av gruppen. Jag pratade med min fru och hon förstår och vet att jag inte ska dricka när de kommer så då började det kännas mycket bättre.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt, annat än att jag har insett att det kommer att vara en kamp att hålla mig från alkoholen. Jag kände mig så stark i avhållsamheten men så från ingenstans kommer en trigger och en svacka som jag inte skulle klarat själv. Olika triggers och mina personliga svagheter kommer att behöva bekämpas under en lång tid.

Tacksam för att detta forum finns. Det ger mig styrka.

@vår2022 Men så kul att ditt nyktra klokare jag belönas i form av fina ord och rejäl löneförhöjning! Grattis till det! Inte bara vi på forumet som uppskattar ditt kloka, empatiska, pedagogiska och hjälpsamma sätt. Även din chef och jobbkompisar gör det! Jag hoppas på snarlik bekräftelse till våren, min chef har hintat om det.

Kram 🐘

@Högmo hoppas att din viktiga dag blir bra och att du fixar det du hoppas på🤗.

@Rule74 Tuffa känslor men jag blir väldigt glad att du känner dig bättre till mods. Kämpa på

Tack för tips! Dag två på min nya resa, och har sovit skit inatt med svettningar, hjärtklappning och lite ont i magen. Det som var så skönt att slippa...Men trots dålig sömn och jobbångest (saker har hopat sig, så nu snurrar det i huvudet med allt som åsidosatts till förmån för fylla) så känner jag denna morgon mig mycket bättre till mods. Så lycklig över att möta dagen nykter och få något vettigt gjort. Kram alla! ❤️

Välkommen tillbaka! Vi är många som fallit, men rest oss igen - och till slut står man stadigt. Det är i alla fall min förhoppning. Själv föll jag igen efter 2,5 månads nykterhet då jag mådde toppen. Nu är jag på dag två igen. Denna gång siktar jag högre. Ha en bra dag och lycka till på VC!

Fin och tankvärd psalm. Tack för den! Just orden "Betänk, hvad som tillhör din frid!" känns som dagens mantra för mig att tänka på. Önskar dig en bra dag!

@Hanna0425. Wow! Härligt!

Hurra för dig ❤️🎉💪!

@osynligblomma. Välkommen hit till forumet, det är ett bra första steg.

Bra att du också erkänner för dig själv att du har problem. Låter som om mycket står på spel, barnen tar stryk och din man har uttryckt oro. Där har du en stor drivkraft att göra en förändring. Som din man beter sig att kontrollera vinboxen är vanligt, att närstående hamnar i att vilja få koll på hur mycket som dricks. Läs gärna på forumet för närstående här så får du insyn i deras perspektiv.

Jag tänker att det ju inte är farligt att det sprutar tårar, du behöver nog gråta massor över hur det blivit och när du gråtit klart kan du få fram orden. Jag tänker spontant att du ska våga berätta för husläkare eller kanske gå på ett AA-möte. Där är människor som förstår och inte kommer att döma.

*En bra start är att skriva här varje dag, läsa andras berättelser så att du ser att många andra brottas med samma problem. Satsa på några dagars/en veckas nykterhet till att börja med så kommer hjärnan och måendet bli lite bättre och då är det lättare att ta nästa steg att samtala med någon om hur du har det.

Jag tror på dig, sätt igång din nyktra resa nu och så skriver du här i forumet och så får du pepp på vägen. Kram 🩵

@Carisie. Hoppas du sovit gott! Fick bli en tidig kväll för mig med. Mitt blodtryck är prima, har väldigt lågt blodtryck.

Häftigt att höra om din historia, samma här, jag kör på och så får jag se hur jag gör. Hoppas hamna i att jag tycker det blir skönt att slippa dricka. Jag hamnade aldrig i att mitt drickande skapade några större problem där jag gjort bort mig eller så, eller dåligt mående, ångest etc men de mängder jag drack hade på sikt fått in mig i fördärvet helt klart.

Hoppas du får en fin dag. Jag har precis druckit mitt morgonkaffe och lovat mig själv att idag blir det nyktert. 🩵

Det du skriver med två hjärnor känner jag igen mig så mycket i. Det är därför det är så otroligt svårt, det är som att man lever med 2 helt olika personer.

Jag har tyvärr inte så mycket råd att komma med då jag är i exakt samma sits just nu, men ville bara säga att du inte är ensam❤️