Senaste kommentarerna i forumet

Checkar in. En blandad dag. Höll på att råka i konflikt med en kollega på jobbet. I vanliga fall brukar jag inte säga något och ta det inåt. Liksom fundera på vad jag gjort för fel. I dag så blev det annorlunda. Jag visste att jag inte gjort mitt bästa men att det inte var fara på taket. Det skedde i en pågående allmän konversation via mail. Jag läste, arbetade med annat en stund, läste igen och svarade sedan via en privat kanal. Ingen ursäkt för det fanns inget att be om ursäkt för utan sakligt. Läskigt och obehagligt. Sådant kanske lättar med tiden?, en vanesak. Jag är trött på att vara rädd för allt och alla. På att vara ängslig och orolig jämt med katastroftankar som så klart i bland men inte alltid inträffar.
Nu byter jag spår. Läste i går att det tar ungefär 1 år för hjärnan att bli helt i balans igen efter många års 🍷 drickande. Någon som vet om det stämmer/inte stämmer? Oavsett vill jag inte tillbaka till utgångsläge och precis just nu vågar jag t.o.m. smått tänka tanken att jag aldrig mer vill dricka igen. Innan har ’villet’ varit = måste/bör/ska.
Just nu gäller en dag i taget.
Elementet knäpper och blommorna är torra. Dom får vatten i morgon.
Önskar alla en fin kväll 🌺

@Bubbelmorsan grattis till 150 dagar!!! 💐❤️🌟 och tack för allt du delar med dig av längs vägen 🥰

Dag 77. En lugn dag även om jag går och väntar på att vissa beslut på jobbet ska bli offentliga och den väntan tar en del energi. Men åkte tidigt hemåt o drog till gymmet och nu blir det tidig sömn.

Skriver ju här varje dag och tänkte nog fortsätta med det för min egen skull även om jag inte har så mkt att säga varje dag. Det är dock givande att kunna gå tillbaka o läsa vad jag skrivit då och då.

@Andrahalvlek jag tar gärna emot råd!
Jag har haft riktigt tuffa perioder innan men lyckats klara mig igenom dem utan att bli dålig. Tror det beror på att jag är väldigt lojal fram tills att jag inte är det; känner jag att jag inte kan påverka eller göra ett gott jobb går jag inte i det utan byter då helt enkelt.

Med det sagt ska jag oxå säga att jag är så glad att detta kom nu när jag e nykter o har fått in bra med träning o sömn i rutinerna. Jag tänker att jag har goda förutsättningar att klara av det även om det känns läskigt (men mest kul) som tur e har jag bra folk runt om mig som oxå månar om mig och backar mig. Men oavsett så ska man va på sin vakt. Ska inte dricka, är stabil och nöjd för det mesta i min nykterhet. Men jobbar vidare med poddar, skriva o läsa här och de runtiner jag har för att må bra 🥰 tack ❤️

@Vitvargen Innan separationen var det liksom ingen kärleksrelation, men det fungerade, man vänjer väl sig och normaliserar saker som man inte inser själv. Vi träffades när jag var 24 och jag hade inte direkt haft några längre relationer innan honom. Vårt liv blev ganska isolerat till bara oss två rätt snabbt, så jag har väl aldrig direkt haft några referensramar. I kitt huvud har det alltid "bara" varit alkoholen som varit det stora problemet. Det är inte förrän de senaste 2-3 åren som jag börjat prata med andra om hur vi har det som jag insett att han varit både ganska kontrollerande och väldigt självupptagen egentligen hela vår relation.

@Bubbelmorsan grattis till dina 150 nyktra dagar. Det är roligt och inspirerande att se jur bra detvgår för dig och ta del av den positiva energin du sprider.

@Bubbelmorsan Grattis till 150 nyktra dagar och 5 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Du gör det så himla bra!

Kram 🐘

Fyra dagar, söndag plus måndag-onsdag får räcka. Nu är jag frisk. Eller åtminstone frisk nog att jobba torsdag-fredag. Längtar lite. Min skalle är konstig. Samtidigt är det så jävla nice att ha ett jobb att längta till efter några dagars uppehåll. Jag kommer på riktigt få problem med att gå i pension. Eller rättare sagt: då måste jag fylla mitt liv med andra roligheter!

Kram 🐘

@Jempa123 Tack för omtanken ❤️

@Guldlock, vad fint att höra av dig🩷. Du skriver när du orkar så tänk inte på det. Så fint att du mår lite bättre nu🥰

Jag har så fina naglar, firade 150 dagar igår och 5 månader idag så det känns bra att ge mig själv den presenten.

Jag har odlat mina frön och de står under växtlampa. Var bara några dagar sedan jag gjorde det då jag varit bortrest en del. Så synd att man inte kan visa bilder här så hade du fått se.

Låter härligt att du ska påta lite i rabatten i helgen. Jag ska ta tag i min balkong, skrubba och göra rent och pimpa den med lite påskväxter tänkte jag. Det ser jag fram emot. Jag älskar ju min balkong, men mycket bubbel som druckits där så får hitta annat i glaset nu. Stor kram🌸

@Anayh5, du säger att du har svårt att se honom på samma sätt efter att han tvingat dig att flytta tillbaka genom sina ständiga hot och terroriseringar av din tillvaro.

Hur såg du på honom innan ni separerade? För en utomstående ser detta ut att vara ett rent helvete du lever i, och har levt i under mycket lång tid. Jag får intrycket att din man använder barnen som gisslan för att tvinga dig att vara kvar och betjäna honom, detta behöver du få professionell hjälp att reda ut så att du och barnen kan leva ett liv i frihet.

All lycka till dig!

Lycka till

Absolut.
Just nu inser vad illa jag har gjort mina närmaste som har sett mitt förfall.
Riktigt skönt att vara nykter och se livets positiva sidor vakna till liv igen.

Hur har du det nu?♥️

Han är inte så här extremt nu när vi bor ihop igen utan det var som värst under tiden vi levde isär. Men ja.. jag har väl haft lite svårt att liksom se honom på samma sätt igen efter allt. Och det är just det som hände under förra separationen som gör det läskigt för mig att lämna igen. Och att jag inte har någon lust att lämna barnen med honom på halvtid, som dricker dagligen. Även om det bara är folköl.

@Varafrisk, så gott att höra. Njut av känslan att vara kallad och stort lycka till på intervjun. 🤗

PS. Läste första inlägget igen och ser att det är barn i plural som är inblandat i situationen (går inte att editera inlägg här). All styrka till dig i att driva igenom de radikala förändringar som måste ske med stöd av kloka och kraftfulla medhjälpare!

@Detblirbättre hej igen! Jag minns dig också! Välkommen tillbaka 😀 det där med alkoholfritt funkar inte för mig heller, då dricker jag hellre cola zero 😀 vi hjälps åt, en dag i taget! Alla dagar som man inte dricker alkohol är ändå bättre än de man dricker. Kram 🥰

@Varafrisk grattis! Hoppas det går vägen!

@Jempa123 Låter spännande med nya jobbutmaningar 🤩 Ett råd i all välmening: var noga med pauserna. Tänk dig jobbdag och vardag som lite randig, där de vita ränderna är paus och vila. Planerade pauser. Från fikapaus och skratt med kollegor till bara-vara-tid och roligheter med familj och vänner. Och motion: när skallen är trött behöver kroppen jobba.

Jag fyller 57 år i höst och har aldrig bangat för en jobbutmaning. Tyvärr kan det sammanfalla med kris och panik av familjeskäl: och då blir det tufft. Sjukskriven för utmattningsdepression tre gånger, från 37 års ålder upp till 52 års ålder. Förklimakteriet var en bov i dramat också, har jag förstått i efterhand.

Jag vill inte skrämma dig, men när livet rusar fram för snabbt är det väldigt lätt att använda alkohol både som startgas och handbroms. Men det är inte ett hållbart sätt att leva. Vi ska dansa, men vi måste pausa också. Som i Panetoz låt: Dansa, pausa. 💃🏼 ⏸️

Kram 🐘

@Markus86, hur går det? Jag läser här varje dag, din berättelse berörde mig djupt men visste inte vad jag skulle kunna säga för att hjälpa. Tack och lov har du fått bra råd och medkänsla från andra medlemmar här.

Nu efter några dagar så har det faktiskt flutit upp någonting jag paketerat in väldigt väl längst in i minnets mörkaste garderober. Efter att mitt första barn föddes för många decennier sedan så drabbades hennes mor av svår bipolär sjukdom. Det var ett elände både i de depressiva faserna och i de maniska. I de depressiva faserna var det otaliga suicidförsök med akutinsatser, ambulans osv, svårhanterligt såklart för oss båda. I de maniska blev det ofta våldsamt, hon blev som en bångstyrig tonåring och var ute och rumlade med alkohol och diverse lösa bekantskaper. Hon kunde bli mycket aggressiv mot mig ungefär som du beskriver, typ som en psykopatisk vildkatt. Bokstavligen livsfarlig. Jag fick vid något tillfälle tillgripa våld för att hindra henne och anhanget att ta med sig vårt barn som låg och sov i vaggan, grannarna ringde polisen och det blev en del uppståndelse såklart. Men barnet var skyddat fysiskt i alla fall.

Jag ser litet av liknade situation för dig, du är i en väldigt utsatt situation där du ska hantera både din egen säkerhet och ditt (dina?) barns. Barn måste ha lugn och ro omkring sig, alltid, och det måste du också ha. Sjukdomsinsikten finns inte i de maniska faserna, alkohol/droger får alla spärrar att släppa och det blir extremt svårt att hantera som närstående. Kommer inte ihåg alla detaljer men socialtjänst gav begränsat stöd, barnets mor blev inlagd på psyket under perioder och fick flytta till egen lägenhet. Över åren som gick blev den bipolära sjukdomen mera stabil via medicinering, och barnet fick träffa sin mor när det var lämpligt. Alla har det bra idag inklusive hennes mor.

Tror och hoppas att man som far har betydligt bättre stöd idag än vad som fanns när det begav sig i mitt fall på 80-90-talet, men du måste ta kontakt med vad som finns så du kan få vägledning. Det går ju inte för någon utomstående att ställa diagnos på en berättelse men jag tycker inte du ska utesluta att det finns en allvarlig underliggande psykisk sjukdom med i bilden här, och finns ingen sjukdomsinsikt så är det svårt att få igång en förändring. Som alla säger: dokumentera precis allt, du behöver dessa evidens när du med hjälp av andra drar igång åtgärder som måste ske så fort som möjligt. Personer med dessa personlighetsstörningar är extremt skickliga på att förvrida verklighetsuppfattningen inte bara hos närstående utan även hos vårdpersonal och alla andra runt situationen.

Varmt lycka till och berätta hur det går med allt!

@Varafrisk Åh, vad spännande. Håller tummarna!

Kram 🐘

@Blidenjagvillvara77 Hej! Det var ett märkligt sammanträffande att jag hittade ditt nya inlägg här så jag ffg på länge loggade in på Alkoholhjälpen!
Vi följdes ju åt ett tag för ca 2 år sedan. Jag är mer eller mindre i samma situation som du, det går upp och ner.
Nu på sistone mera ner. Fortfarande inga fyllekatastrofer eller blackouts. Men vin sgs som varje dag i 3 månaders tid. Smusslande med flaskor och lögner framför allt för mej själv.
Nu är jag fjärde dagen nykter igen. Tror jag känner samma sak som du ungefär, leda och tristess som måste fyllas. Och dethär med att dricka alkoholfritt bubbel (eller liknande) är för mej helt meningslöst. Det är inte själva glaset eller smuttandet som är viktigt, eller den eventuella ”guldkanten” det kan ge.
Och så tänker jag också att jag inte har nåt här på forumet att göra eftersom jag bara misslyckas hela tiden. Har inte skrivit något i min egen tråd på länge.
Men ja ja, det är bara upp i sadeln igen då😅. Hoppas du mår bra idag!

@asdf1973 Tack för svar. Jo jag är medveten om riskerna med mitt drickande. Började med Ozempic, fast jag inte är överviktig eller har diabetes, för ett par veckor sedan och alkoholsuget dämpades avsevärt. Har gått från 5-6 dagliga öl till 2.

Tänk..att jag är kallad på anställningsintervju t ett arbete som skolkurator! Visserligen känner jag chefen, vi arbetade tillsammans då hon var rektor och jag skolkurator. Fast…hade hon inte tyckt att jag var bra då hade hon aldrig kallat mig. Jag är iaf stolt och jag skulle bli så glad om jag fick det.

Ha en fin onsdag! Kram 🌺