Senaste kommentarerna i forumet

Att vara medberoende är ett helvete. Men du kan inte fixa honom. När du inser det så lämnar du. Önskar dig styrka! 🤗

Jag pendlade men gick på en lägenhetsvisning och där o då blev allt möjligt, jag såg min fristad.
Kanske en början? Alternativet till misären blev tydligt 🤗

@eliz Här håller jag inte med dig, är man full har man druckit okontrollerat och det är bara en egen romantisering och/eller tillfällighet att det blev förknippat med glädje eller sorg. Att det är färre sådana tillfällen har ingen större betydelse, den kidnappade hjärnan kommer snart att öka frekvensen. Jag må låta hård, men ibland behöver man höra sanningar, och jag rekommenderar verkligen att satsa på en nykter period om minst två veckor för att du ska kunna tänka klarare och fatta beslut om din framtid. Ta hjälp om du behöver för att klara det.

Oj, fredag igen! Klarar väl sådär att hålla mig borta från alkohol. Färre tillfällen med destruktivt drickande iaf. Gladfull är ju bättre än ledsenfull.

Jag tänker just nu att jag får försöka lämna i små steg. Klarar inte av att ta ett stort beslut, är inte redo. Så jag är kvar. Men jag börjar skiljas från drömmen jag haft om framtiden med honom. Hoppet är väl inte dött än, men försöker ha mer distans och fokusera på mig själv istället för att kontrollera och påverka honom. Det känns som att det kommer att leda mig ut och bort. Det känns också jobbigt, men verkar vara det enda rätta. Mer distans, mer klarsyn...
Det gör så ont.

Jag sörjer drömmen jag hade om hur allt skulle bli i den här relationen. Det gör så ont. Försöker hålla mig själv, validera min sorg.

Tänk att jag har gått igenom det här så många gånger i mitt liv. Drömmen om att någon annan ska göra allt bra. Medberoendet är verkligen som ett beroende eller missbruk. Jag nyktrar till nu. Och som jag gjort förr inser jag att jag måste fortsätta bygga mitt liv själv, utvecklas, hantera mina känslor och bestämma vad jag ska göra och inte här i livet. Det finns ingen fix utifrån.
Jag fortsätter att trilla dit på dessa fixar.

Jag sörjer också vår kärlek, och den här personen som jag tycker så mycket om som kanske varit på väg mot avgrunden länge nu. Jag är bara ett sällskap på vägen dit.

Jag är är mycket tveksam till att det går att förändra sitt drickande. (Inte utifrån att vara moralpolis utan utifrån den progressiva sjukdom alkoholism innebär. Har man nått punkten att man utvecklat ett problemfrickande så har vi under lång tid tänjt på gränsen för vad som är möjligt att dricka under en kväll. När vi börjar igen tror jag att vi ganska snabbt är där igen, att tänja den yttersta gränsen. Med några få undantag såklart. Med det sagt, en dag I taget, första klunken väljer jag, sen väljer alkoholen. Allt gott!

@Gåbert, jag ser inte heller detta som ett misslyckande. Jag är rätt övertygad om att jag skulle kunna ta några glas jag också på någon tillställning utan att "trilla dit" igen, saken är bara den att jag inte tycker det ger mig något av betydelse. Det är inte längre något eftersträvansvärt idealtillstånd för mig, inget som ger mig några extra plus i kanten i andras ögon heller om man tänker på det viset.

För att utveckla en smula: som jag skrev i en annan tråd så har jag kommit fram till att jag inte drack vin så mycket för att det var gott eller för att fylla sociala förväntningar, utan använde det nästan uteslutande som medel att zona ut från vardagens stress. Ett bedövningsmedel, en drog helt enkelt. Med den insikten har några glas vin ingen större funktion för mig så jag avstår mer än gärna.

Var och en får prova sig fram till tankemönster som fungerar i vardagens praktik, detta fungerar för mig.

@Gåbert Jag tänker att jag uppskattar att du delar, att du resonerat med dig och fattat beslut, och att jag håller tummar och tår för att det går precis som du vill. Du får vara uppmärksam på om det blir avsteg från din plan, följer du din metod och mäktar med att ha koll är det bara att lyfta på hatten och tacka för att du visar att det för vissa går att dricka kontrollerat, med metodik och noggrannhet!

Det är du inte, dina fyra månader kan ingen någonsin ta ifrån dig och det är ett kanonjobb. Sedan föll du tillbaka men det är mänskligt - hur många gånger har inte jag slutat för att sedan falla tillbaka. Personligen börjar jag behandling på måndag för insåg att jag kirrar inte detta ensam. Har du bett om hjälp från kommunen? Eller vänt dig till något sammanhang där du kan träffa likasinnade? Gjorde själv båda delarna till sist.

Men som sagt - dina fyra månader kan ingen ta ifrån dig. Var stolt över det och gick det en gång går det igen, kanske med ännu bättre resultat nu.

@Amanda_ Jag håller med om fördelarna med att vara nykter. Men det bör också sägas att de flesta kan klara dricka ett eller två glas då och då, och nöja sig med det. Samtidigt är det många som sitter fast i ett beroendemönster och inte bör ta risken att ens prova et där glaset.
Vi är väldigt olika. Frågan hur du funkar och vad som är din väg, det vet du bäst själv.

@Kameleont Jag kände inte alls att du gick för hårt fram, du har rätt. Kanske kommer det dit, att jag måste stänga dörren helt, när det blir alltför tungt.
Jag känner med dig i din svåra situation. Bevisligen finns det flera här inne som lyckats ta sig ur sitt beroende, jag är en stor beundrare av dem alla, så det finns fortfarande hopp för "er". Men jag skulle vilja säja samma sak till dig, distansera dig och låt tillfrisknandet bli hans val och hans arbete. Men det är inte lätt, jag om någon vet det. Du älskar någon som är väldigt sjuk, som kan hålla sjukdomen stången om han bestämmer sig för att ta den svåra vägen, du är medberoende, INTE SVAG OCH YNKLIG ❤️❤️❤️

Tack ska ni ha! Det känns bra att nu faktiskt gå all in med hjälp och med eftervård. Ska dessutom engagera mig i en lokal AA-grupp där jag gått förr. Nä, livet kommer alltid tt ha sina sidor, är ju en del av att vara människa. Hur man sedan tacklar de svårare sidorna är ju hela grejen.

Ok, nu kommer "erkännandet". Jag har ju lovat att vara transparent. Jag åkte med på vinprovning i går. Hade faktiskt inget direkt sug efter ruset eller ens det goda vinet, men ville inte ännu en gång avstå umgänget i vårt vingäng. Det var sex (!) sorter som skulle provas. Jag nöjde mig med att smutta på varje glas så det blev inte mer än totalt två enheter. Sen kom det fram en bricka med ett dussintal riktigt fina avecer, och det var ett antal timmar innan skjutsen hem skulle rulla... Men jag nöjde mig med ca 2 cl och är ganska stolt över mig själv. Det kunde ha gått illa, men jag hade kontroll. Visst, man kan tycka att jag borde avstått helt, men det var skönt för mig att känna dels att jag inte hade sug att bli berusad, dels att jag kunde hålla igen på ett socialt, trevligt sätt. Nästa gång - om en månad - är jag värd och då blir det lättare för mig att hälla ut. Vad händer i dag då, har jag ramlat av? Nej, det känns inte så. Blir nog ett besök på någon krog i helgen, men max ett glas och inte en droppe hemmavid. Vad tänker ni om detta?

@Nessa Tack för att du delar! Jag har i mångt och mycket samma erfarenheter som du. I väldigt många år har jag pendlat mellan ett missbruk av alkohol till nyktra perioder som varit alltifrån dagar till många månader. Efter varje nykter period har jag förr eller senare hamnat i okontrollerat drickande. Det kan ha tagit en helg, en månad eller till och med ett år, men till slut var jag tillbaka på ruta 1.

Sedan drygt en månad är jag återigen inne i en nykter period, förhoppningsvis den sista i mitt liv. Jag kan fortfarande inte sätta fingret exakt på vad som gjorde att jag nu för första gången på riktigt känner att detta är en varaktig nykterhet. Men jag vet om ett antal faktorer som varit väldigt viktiga för att både säkra och trivas i nykterheten:
- Av med offerkoftan, visst kan jag tycka synd om mig för att jag inte kan dricka som alla andra, men vad får jag ut av det navelskådandet? Det är ju bara som det är, precis som att alla inte kan hantera en boll, sjunga, dansa eller äta allt man vill. Acceptera och gå vidare!
- Fokusera på det positiva med nykterheten. Att få njuta av livet innerligt och ärligt, att starkare uppleva nöjen och fröjder. Till exempel kärleken, för visst är det mycket härligare upplevelse att kyssa, smekas och ha sex nykter än berusad och avdomnad. Eller umgänge med nära och kära, att kunna vara sig själv och komma ihåg vad andra sagt stärker banden. På krogen minns man smaker och lukt så mycket bättre nykter än marinerad i alkohol. Och så vidare.
- Se möjligheterna med att vara nykter och ta tillvara på dem. Tänk att kunna köra bil när jag vill, träna när lusten faller på, gå upp tidigt om jag vill (sällan) eller ta en rejäl sovmorgon, ligga och dra mig och kunna tänka klara tankar, läsa en bok eller annat intressant och faktiskt ha utbyte av det.
- Utforska det alkoholfria sortimentet på allvar, det finns en hel del som man faktiskt kan njuta av och inte bara dricka för att man måste avstå alkohol. Jag kommer på mig själv med att längta till fredagskvällens alkoholfria öl (Guiness en favorit) och några goda cocktails som går att hitta på Systembolaget, eller varför inte botanisera i tonicfloran? Blir det lite flytande socker må det vara hänt, det är ändå ofantligt mycket bättre än alkohol.

Sedan kan man absolut tänka på det hemska med alkoholen och vad det gör med ens hjärna och övriga kropp och vilken väg man vandrar med okontrollerat drickande. Men det här jag har jag resonerat om med mig själv i herrans många år och aldrig lyckats få till en varaktig nykterhet med enbart.

Öl och vin är gott, inte tu tal om annat! Men det är inte värt priset att ta det första glaset som alltid kommer att följas av fler till dess panik, ångest och skam inträder. Kan man inse och acceptera det har man kommit långt, det är ett viktigt vägskäl, men beslutet om vägval behöver backas upp ordentligt av positiva tankar om livet som nykter och dess möjligheter.

Jag önskar dig all lycka!

@Leffe62 Bra att du kämpar! Vad tror du om att sätta ett mål för helge, maxantal enheter?

@Hanna0425 Grattis! Det där är ju så stärkande, att känna att den kontrollen finns. Hoppas att helgen blir lugn och fin!

@Stark ibland har inget direkt råd att ge just nu, men du är inte ensam vi är flera här inne som är i samma karusell som du. Ena stunden så klok och sund för att i nästa få hjärnan kidnappad igen och falla för alla fina löften och ord.
Jag är fortfarande så otroligt kär i den personen som gör mig så illa. Men har landat i att det är okej att han är min stora kärlek, men jag kan inte leva med honom eller ha honom i mitt liv.
Har kommit så långt nu att de sunda tankarna har övertaget och svackorna blir kortare och inte lika djupa. 💕

@a3519 Förstår att det kan vara tungt i dag.
Vad tänker du kan vara ditt nästa steg? Har du kollat under Stöd-fliken här?

@Hoppfulla Jag har upplevt exakt samma scenario, fler än en gång. Det är därför jag inte tror att det finns något vi anhöriga kan göra. Böner och tårar hjälper inte, skapar bara skuld som kan komma ut i ilska. Ultimatum hjälper inte, det har du nu smärtsamt fått erfara. Jag gjorde samma resa. Det är fruktansvärt stressande och helt enkelt farligt för hälsan att leva som du gör nu. Beroendesjukdom är verkligen en anhörigsjukdom.

@Hoppfulla
Hej.
"Förtjänar" riktigt säger mycket om problematiken ... 🙄 Det har jag hört också av mitt ex. Tragikomiskt egentligen, "... nu har jag varit utan öl x antal veckor så nu får jag börja unna mig öl" ... 🫣😬 Beroendehjärnan och logiken tänker jag. 😔

Det jag lite tänker är att du har sagt till honom om vad som gäller, och jag tolkar att du då berättat hur du ser på situationen. Han vet hur du känner.
Jag funderar på hur ser du på situationen, om du kan fatta beslut vad du ska göra utifrån det du upplever?
T ex om du vill vara hemma då han dricker? Hur går dina tankar?
🌹

Förstår hur du känner. Men gå in och läs dina tidigare trådar du får så fina svar där och de behöver bara landa i dig. För han har redan övertygat sig själv att han kan dricka och börjat, då brukar tyvärr inget hjälpa.
Ge fokus till det du kan förändra, vad vill du göra, vad kan du göra. Ge dig själv den uppmärksamhet som du annars lägger på att få honom att göra eller inte göra.
Lycka till

Tack Amanda :) Och bra jobbat du med!
Jag tänker också att det bara kommer att eskalera för min del om jag dricker igen. Men jag VILL vara den som kan, som känner sig nöjd efter två-tre glas. Varför ska just jag hamna i detta :( Älskar vin och det känns så orättvist allting. Även om jag själv satt mig i denna sisten och låtit det urarta.
Ja det håller jag absolut med om, fördelarna är extremt många jämfört med det lilla som vinet ger.

Hej Nessa, jag har en liknande bakgrund men ultimatumet kom från mig själv. Nykter snart 8månader nu men har precis som du tankar på om det inte skulle gå att dricka måttligt ändå. MEN tror att det bara kommer eskalera och så får man börja om igen.
Fördelarna med att vara nykter överväger de som kommer från vinet.
Kanske du kan skriva ned två listor och ställa dem emot varandra?
För mig blev det så tydligt att nykterhetens positiva effekter vida överstiger de jag listat med att dricka vin.

Bra jobbat med 6månader som alkohol fri! Starkt!

Tack för ditt svar, det värmer!! :)
Har sedan jag slutade endast druckit alkoholfria öl och det har funkat fint, tills nu :( Men att läsa alla inlägg i trådarna känns skönt på ett sätt att man inte är ensam. Varför kan jag inte bara vara normal som "alla andra" som kan unna sig ett eller två glas....tankarna maler