Senaste kommentarerna i forumet

Lunchnotering: En annan form av sug har satt in. Jag har ätit så inte det. Trött är jag men det är inte det heller. Ledsen är jag latent hela tiden men känslorna ganska lugna så inte därför heller. Kanske handlar det om att det är mycket som händer och att jag bara vill ha en paus och vila hjärnan? Bra att det händer nu mitt på dagen. Hoppas det hinner lägga sig till senare i kväll då det är dags att fara hemåt.
Solen skiner. Inte mycket men lite smått. Ska försöka fokusera på den. Den gör mig glad ☀️
🌺

@Kameleont Åh, så ont det gör i din beskrivning av saknaden efter din man, fastän han fortfarande finns där. Tryggheten som gått förlorad genom alkoholen. Jag känner den ibland, saknaden. Som en plötslig smärta. När jag ser den vardagliga tvåsamheten hos andra i vår ålder, blir det så kännbart att jag bara vill gråta. Jag hoppas, hoppas att du kan få tillbaka din livskamrat igen, men vänta bara inte på förändring så länge som jag gjorde 🧡

@november25 Jättefint att du sökt samtalsstöd! Jag tror du gör helt rätt som väljer enskilt samtal till att börja med, jag gjorde likadant. Det första som hände var att jag med hjälp av terapeuten insåg att det inte var konstigt att jag mådde så dåligt som jag gjorde, hon fick mig att se hur mitt liv verkligen såg ut. Jobbigt men också väldigt viktigt, jag undrade ofta om jag överdrev problemet fast jag egentligen visste att det inte var så.
Lycka till 🧡

Menar det sista att i ett förhållande kan den ena eller bådas psykiska balans påverkas av varandras obalans. Det är därför många missbrukare/ beroende triggar varandra till att ta återfall. Och återfallet kan ju vara andra beroenden än det huvudsakliga.

❤️Himmelellerhelvette. Jag killgissar nu, men tror att minst varannan på forumet har andra beroenden, än alkohol. Antingen hade dom/ vi det innan a- beroendet, eller så blev vi/ dom det efter alkoholstoppet. Så absolut vanligt med flera beroenden. Även att samla är beroende, tatueringar, sola sig, yoga. Osv. Det finns hur mycket som helst. Mitt x är en beroende personlighet. Det har jag mer förstått i efterhand, efter att jag flyttade ifrån vårt hus för snart 9 år sedan. Jösses vad tiden går fort. Han samlade på allt möjligt. Filmer, skivor, böcker, blev väldigt växtintressersd, samlade och odlade högt och lågt. Byggde på vårt hus. Spelade på datorn, inte om pengar som tur var. Han shoppade teknik, men aldrig över våra tillgångar. Men det gjorde att eftersom vi hade gemensam ekonomi, så fanns inte pengar till resor, vilket jag uppskattar mer. Jag tog tag i det och efter vårt 2:a uppbrott hade vi delad ekonomi. Då fanns pengar till resor och annat jag ville göra. Med detta sagt, så betyder inte att bara för att man inte dricker dagligen, så är man inte beroende. Man kör olika beroenden parallellt, eller växelvis. Jag har aldrig druckit varje dag på en semester tex. Det gjorde gärna mitt x. Han satt vid datorn, eller med mobil. Han visste för många år sedan att vi hade alkohol problem, men jag slutade dricka, och han började igen. Idag har vi ett resultat. Snart 10 år senare, har jag fortfarande kvar hela vår familj i mitt liv, jag har dejtat flera stycken, men upptäckt olika beroenden, och obalans i personen. Då har jag lämnat. Jag är rädd om mitt liv, och kärleken till familjen. Det räcker med att barnen inte kan hälsa på sin pappa för att han är ” sjuk” och inte orkar ta tag i sitt liv. Han jobbar, men har tvingats få hjälp av företaget, mot beroendet. Det har gått sådär. Han har även valt en kvinna som är ännu mer alkoholberoende. Jag kapade din tråd lite Himmelellerhelvette, men kände att detta kanske är intressant för dig att läsa. Oftast är det svårt att se problem klart när vi är mitt i dom. Jag tänkte mycket när jag var sambo. Till slut så kände jag att jag kan inte leva med x. Han förstör för barnen, och min egen balanserade nykterhet var i fara. Sista sommaren när vi bodde ihop så drack han ännu mer, för han visste att jag skulle lämna, men då hade jag redan bestämt mig, och tittat på hus. Jag blev ivrigt påhejad av mina barn och närmaste, men flera tyckte att jag borde stannat, och att x mannen inte alls hade så stora problem När jag väl hade flyttat, så blev mitt mående sakta bättre. Det tog ett bra tag, men jag var stolt över mig själv, och grejade mycket med hem och hus. Jag ångrar inte en sekund allt jag gjorde då. Det blev helrött. Jag hade 2 barn hemma, och dom flyttade med mig på heltid sen. Den yngsta var 12 år och han hade svårt att slappna av på nätterna först, men han blev tryggare med tiden, och mår förträffligt idag. Jag är mycket stolt över mina barn. Förlåt igen Himmelellerhelvette för trådkapning. Varm Kram till dig❤️Och som sagt, du är absolut inte ensam om att ha fler beroenden. Det kan mycket väl vara så att du och mannen med era beroenden, och stabiliteten psykiskt. Kolla om du kan resa bort någon dag och fundera lite på livet. Lättare att göra det någon annanstans än hemma. 🌟🌟🌟

@Jempa123
Det som är skönast är att jag verkligen somnar när jag går och lägger mig nu, de nyktra dagarna jag hade förut avslutades oftast med att jag låg och vred mig i sängen till klockan 04 då jag oftast tog en smörgås och ett glas mjölk viket sövde mig. Nu somnar jag som ett barn. Och jag är uppe vid 8 tiden! Pigg!

@november25 du ska absolut inte be om ursäkt, tvärtom blev jag väldigt glad inombords när jag läste ditt svar. Du skriver på ett positivt och hoppingivande sätt. Mitt i detta mörker så gav det mig styrka och motivation att fortsätta, tack 🙏
Evigt tack för det.
Jag har inget anhörigstöd, känner att jag inte vågar, men samtidigt tror jag att jag behöver det. Skickade mail till kommunens anhöriggrupp. Vet inte om jag vågar gå till en träff. Hur har det varit för dig?

@esterest jo, så är det ju. Jag hamnar lätt i ältande och tänker bakåt (vilket är en del av min GAD). Försöker tänka framåt istället.
Men är skuldbeläggandet på sig själv kanske vanligt vid medberoende?

@Rike Nu har vi berättat för flera och det känns befriande. Han berättade själv för sin mamma. Hon medgav att hon känt en oro. Det väckte blandade känslor hos mig -varför har hon inte sagt något? Då kanske mina känslor hade känts mer ”sanna”. Men det är ju lätt att vara efterklok. Hhur som helst så inser jag att detta är en del i att bryta medberoendet. Jag märker att det väcker oerhört mycket skamkänslor hos mig.

@november25 precis samma här, aldrig elak eller våldsam, mest glad. Men det är väl skiftningen av nyanserna som jag tycker är jobbigast. Är känslig för sånt.

Du är verkligen inte ensam. Så himla skönt att känna tillhörighet här. Har känt mig otroligt ensam genom åren.
Det låter som att din man har en del att jobba på med insidan också, likt min man. Som du beskriver så verkar de båda ha en omhändertagande roll mot andra, det är ju lättare än att ta hand om sina egna känslor och våga möta det som är jobbigt.
Min man började gå i samtal lite smått innan detta med alkoholen kom upp till ytan, så tror han redan hade börjat nysta lite i sitt inre. Det som är så svårt är ju att det är deras resa, inte vår. Vi kan stötta och finnas där, men att tvinga till hjälp gör ingen skillnad.
Känner så med dig. Hoppas du kan finna en väg som känns rätt för dig!

Så klokt skrivet @Vitvargen ❤️🙏

Tack @miss lyckad, det där var väldigt intressant:
”Jag minns mig själv, när jag bodde med x- mannen och han efter nästan 1 års nykterhet började dricka. Jag blev väldigt obalanserad, och kände som att jag nyligen själv druckit, trots att det var 1,5 år sedan jag slutat då. En tjej på forumet skrev att det var x- mannens beroende och drickande som ” spillde” över på mig och gav mig dom känslorna.”

Kan det vara det som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt när min man dricker när vi är på semester, då dricker han varje dag, inte så jag märker att han blir berusad men ändå. Ibland blir han berusad och då får jag något liknande en panikångestattack, inte helt så fullt men jag känner att jag blir väldigt orolig och rädd typ men förstår inte riktigt mig själv. Men det är väldigt obehagligt med den dimmiga blicken och den tröga hjärnan han får då.
Jag blir väldigt obalanserad som du skriver men jag tycker jag borde fixa det. Det var inte han som blev alkoholisten, det var jag. Han drack förvisso väldigt ofta han med de sista åren men han har valt vägen att dricka ibland, han kan vara utan i flera veckor, dricker ofta bara ett par glas och kan stanna där men går ändå ut kanske med 5 veckors mellanrum och dricker rejält och så vill han dricka alla dagar om vi åker på semester. Han har dragit ner på drickandet och dricker kanske bara 25% av vad han gjorde innan och han är väldigt nöjd med det och vill inte ändra på något. Detta är en tuff nöt för mig att knäcka men bollar gärna lite tankar med er på forumet för att se hur ni gör och tänker?

Jag håller helt och fullt med om att alla saker man tänker på ofta på ett sett som stressar, ger ångest och påverkar självkänslan kan vara ett beroende och att vi behöver vara väldigt uppmärksamma på oss själva. Jag är till och med beroende av att väga mig! I perioder lyckas jag sluta, nu har är jag i en period där jag slutat, för drygt en vecka sedan. Jag vaknar varje morgon och det första jag tänker är att jag ska väga mig och sedan har vågen bestämt om jag tycker jag duger idag eller ej. Jag tänker på vad jag stoppar i mig hela tiden och får ångest när det är sånt jag bestämt att det är dåligt. Jag får ångest på kvällen för suget sätter in, det blir en kamp i hjärnan, är jag i ett återfall i bulimin hetsäter jag allt möjligt och kräks sedan. Jag känner mig misslyckad och jag skäms och jag känner att ni på forumet måste tycka att jag inte är riktigt klok. ”Hon som har en sådan sjukdom kan väl inte ha något vettigt att säga” så säger min inre kritiker. Varje gång jag tar upp min bulimi på forumet mår jag dåligt för det känns som den inte hör hemma här men den är ett beroende. Beroende kan visa sig på så många olika sätt. Nu har jag varit fri från bulimin i över två veckor. Min hjärna har lugnat sig, jag tycker synd om min kropp och min hjärna som jag skadat med mitt beteende, så just nu är jag snäll mot mig och får en bättre självkänsla men jag har fått så många återfall att jag inte vågar säga mer, en dag i taget. Kram❤️

Kram❤️

@november25 alltså helt fantastiskt. Bra jobbat att du ska på samtalsstöd. Önskar jag visste vart man skulle vända sig för att få det. Känner att mina tankar och mående skulle behöva det. Jag är precis som du hemmakär och lite introvert. Hemma är min återhämtningszon men just nu känner jag mig lite stressad av den. När jag hör det knäppande ljudet från en ölburk bubblar ilskan i mig. Orkar inte säga något, han vet redan vad jag tycker. Så fort han fått i sig några klunkar är det som om livet sprudlar för honom och han är så där löjligt glad och positiv som han annars aldrig är utan ölen. Jag försöker hålla humöret uppe inför barnen men det lyser igenom. Min äldsta ser direkt och brukar ge mig en kram. Sorgligt.

@Suey Morgonpromenaden kl 7 var ljus idag, hurra!a

Jag har också en liknande bild av vad ett återfall skulle leda mig @fooliehutten, fort och rakt ner i avgrunden och den gången skulle jag mista allt och aldrig klara av att sluta igen, det är läskigt att vara så rädd men det hjälper mig nog väldigt bra också till att inte ta det där återfallet även de gånger jag känslomässigt är så låg att jag inte kan se att det går att bli lägre.

Detta är också så smart, har läst det innan av @andrahalvlek som du skrev ” Vi får inte glömma att det som får trollen att spricka är när vi tar fram dem i dagen” Det ska jag tänka på med min hemska kollega, och ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” och ”gyttjebrottas inte med grisar” Hon försökte gyttjebrottas med mig igår men när jag såg att hon inte verkar ha förmågan att bära sina misstag klev jag ur diskussionen. ”Om det är så du ser det är det ingen idé att vi fortsätter diskutera” sa jag och lämnade. Jag hade sagt det uppenbara felet men hon kunde fortsätta hur länge som helst med att låsa sig på något annat. Jag har märkt detta vid andra tillfällen. Hon kan bara inte släppa in någon annan, hon framstår som hon kan allt även i ämnen där hon helt klart inte har något på fötterna. Känslan är att hon kommit fram i dagsljus för mig och har spruckit! Kram❤️

Hej 👋🏻 @Iggypop. Välkommen hit! Kan du berätta lite mer. Vad är det som känns problematiskt?

Ofta är det inte mängden och tullfällen som avgör utan vad som händer med en när man dricker och hur man dricker.

Hej! Som så många har skrivit här i forumet, och som jag själv kan vittna om är att första glaset, ja det bestämmer du, sen tar alkohol djävulen över och bestämmer åt dej.
Låter ju som en enkel lösning att bara hoppa över första glaset, men för mej är det en kamp och utmaning. Men vi får försöka att ersätta det första suget men någon annan aktivitet, ofta så släpper ju suget efter en liten stund och då känner man sej lite stolt 👍

Hallå hörrni!
Jag har inga problem med att helt låta bli alkohol ( öl ) på vardagar och söndager, aldrig känt behov av en så kallad "återställare" men förstår ju att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol.
Är helt alkoholfri det som borde gälla för mig?

@Kameleont tack snälla! ❤️ Känns skönt att höra eftersom det oftast slutar med att han tycker det är så jobbigt.

@Hoppfulla @Kameleont Nu har jag kastat mig ut och tackat ja till erbjuden tid till samtalsstöd på fredag🙈 Hoppas jag fixar att ta mig iväg.

Känner mig ju så trött men märker också att det är bra för mig att försöka lämna hemmet lite mer. Släpper oron för en stund då. Byter miljö och tänker på annat. Svårt, för jag är en riktigt hemmakär och lite introvert person. Min vila är i hemmet. Fast nu på sista blir jag ju nästan knäpp av denna dubbla "mys"tillvaro. Känns också som att sambon nästan binder mig till sig, genom att inte ha några vänner eller annat han vill göra på kvällarna. Fast det har väl inte jag heller. Han är ju hemma och dricker, och vill att jag också ska vara där. På sätt och vis är det ju inte konstigt, vi har bara varit ihop i ett år. Men tappar bort mitt eget mående i allt detta.

Fick svar först att det finns en anhöriggrupp, men jag känner att jag inte orkar med en grupp just nu. Så det blir ett enskilt samtal. Får se hur det är och hur man kan fortsätta..
Fint att man kunde boka tid på chatt i appen och inte behövde ringa! 😊

@Hoppfulla Ja det blev på något vis klarare för mig när du beskrev det. Sakerna som sägs och omtanken, handlar de om att man ska bli glad och inte klaga på alkoholen? Någonstans vet man knappt längre.

Tillåter mig själv att ta lite mer avstånd till det fysiska när han druckit. Känns sorgligt, men är jag ärlig mot mig själv så tappar jag lust inför det.
Försöker dela upp vad i det som är en önskan att straffa honom, och vad som är avsaknad av lust. Och låta lusten finnas där om den gör det. Det är svårt, blandas lätt ihop.

Just nu kämpar jag med att se det positiva i att han faktiskt dricker mycket mindre, men känner att jag börjar få negativa känslor bara av att se honom med en ölburk. Önskar att jag bara kunde spola snabbt framåt mot tidpunkten då han inser att måttlighet inte funkar och att han mår bättre utan alkohol. Hur lång tid kommer det att ta? Månader? År?

@Kameleont Tack för att du skriver❤️Ja, det känns jobbigt att uppleva ensamhet fast man är tillsammans. Och fast det görs positiva saker för en för att kompensera...

Jag har också märkt att det blir mer smygande och ljugande efter att jag tagit upp problemet. Första gången han gjorde det mådde jag så dåligt. Jag sa till honom att nu är inte ens alkoholen problemet, utan det känns hemskt att du ljuger för mig. Då smög han faktiskt mindre efter det🙈 Men drickandet fortsatte. Det är som att man känner sig fast hur man än gör.
Har också räknat i perioder. Målet just nu är väl att uppmuntra honom till att räkna själv. Osäker på hur det går med det 😂

Känner väl ändå att jag mår lite bättre när jag då och då har samtal med honom om problemet. Försöker lära mig positiv kommunikation och tycker att det ger bättre samtal. Men ibland är det väl bara svårt ändå. Och blir inte som man tänkt eller önskat.

Svårt också att stå ut med att låta den andras känslor finnas där. Du nämner skam hos din sambo. Man vill ju så väl och vill inte att den man lever med ska lida. Men kanske behöver de få ha sina känslor för att kunna röra sig mot förändring. Man kan se det som en utmaning att träna på att stå ut med den andres obehag, när man säger som det är.

Du skriver om det här med negativa känslor och åsikter. Min sambo är ju jättesnäll och positiv över lag. Men han kan bli arg och negativ ibland när han dricker. Inte på mig, men på omgivningen. Oroar mig för att det kommer eskalera, många här inne som skriver om ilska.
Annars är det väl mycket som du skriver, han är oftast lullig och mer pratsam när han druckit men inget tillstånd som ger några givande samtal. Mest trist för en själv. Tillåter mig att dra mig tillbaka mer nu när han druckit.

Tror definitivt att det hjälper att prata med varandra och höra att man inte är ensam och att man inte är galen😅
Kram till dig med! 🤗🌞

@lillkaoset Tycker du är jättestark som vågar möta din ångest! Förstår att det måste varit otroligt jobbigt med panikattackerna. Men du klarade dig ju igenom det, och nästa gång går det kanske bättre.
Minns att du skrev att du inte vill söka medicinsk hjälp för alkoholen, men kunde någon form av samtal om ångesten eller terapi vara hjälpsamt? Fundera på strategier tillsammans med någon?

@Andrahalvlek Fast, som du hintar, det har vänt. Vi är nästan 2/3 mot vårdagjämning, och jag minns att jag tidigare i mitt liv, då jag nog var mer känslosam, tänkte, att tänk då det blir framåt februari, då dagarna blir längre. Då är man hemma.

Jag har tidigare skrivit att jag inte har varit så bra på att leva i stunden - fast jag nu försöker tänka på vad @vår2022 har lärt mej. Så nu försöker jag ta det lite lugnt, ta in ljuset mitt, det kan ingen kyla ta ifrån mej. Där jag bor är senvintern och våren långa, inte mycket snö, nästan ingen, men lång årstid, så jag vill försöka att njuta, om jag kan. För när värmen till sist kommer, då kommer det att säga suey-wisch.

Kram till er båda ❤️

@Hanna0425 Välkommen hit! 😊 Jag har också varit lite mellan forum här. Just nu har jag en helnykter period. Men på sikt har jag samma mål som du - varannan helg eller 2-3ggr/mån. Vill gärna att det ska vara "vid tillfälle" och inte regelbundet. Mer på grund av sammanhang än inre behov. Tex middag eller utekväll. Jag jobbar med att komma bort från att dricka för att ändra mitt mående. Förstå varför jag druckit.

Hur går det för dig just nu och vad jobbar du med? 🪷