Senaste kommentarerna i forumet

@november25 Vill bara lägga till att jag imponeras av att du respektfullt pratar o lyfter problemet med din man. Att du vågar peta i det! Starkt.

@esterest Fint att läsa var du är nu. Det sköra låter varsamt fint o inger hopp. Blir lite rörd när jag läser om dina tankar kring att säga 'älskar dig' tillbaka på olika vis beroende på...

Relaterar mycket till er tystnad. Min man o jag är på en annan plats i denna galna alkodans, men tystnaden är i allra högsta grad närvarande. Vi pratar så klart - om andra saker än det som är det viktiga.
Fortsatt lycka till!

@Kameleont och @november25 känner så igen mig. Efter ett uppehåll med ölen där jag ställt ett ultimatum så har han själv beslutat att han ”får” dricka öl på helgen. För att jag inte ska gå i taket överöser han mig med komplimanger och gör mer saker än han brukar annars. Allt för att jag inte ska kunna säga något om ölen. Men det är ju ölen som är felet. Jag blir mest avig till honom när han är så där kärvänlig. Han vill bara fysisk men jag känner inte för det, pga stor besvikelse. Jag känner mig så ensam i denna tvåsamhet. Funderar starkt på att gå på ett AA-möte men det känns läskigt….

@november25 Jag känner för dig o känner igen mig i sorgen o tröttheten. I grubblandet om hur det blev, vad varför o om jag gjort annorlunda i en situation eller ett samtal. Man blir galen av allt grubblande o väldigt trött.
Det finns ju mycket gott som ändå kan komma ur din mans ansträngningar att hjälpa till, att han vill väl. Men att det landar med en sorglig känsla hos dig är fullt förståeligt. Det egentliga problemet är ett annat o då står man ändå ensam när det skyls över eller inte adresseras.
Min man försöker också, om än mer blygsamt än din, o det är eg på tok för lite. Där känner jag en sorglig ömkan över hans oförmåga att inse hur futtigt det lilla han gör är,om man ser till helheten här hemma. Men samtidigt kan jag se att kanske förmår han inte mer just nu. Han mår uppenbarligen inte bra. En gammal obehandlad diagnos finns med i bakgrunden.
Min man o jag pratar inte om hans drickande. Det är månader sedan jag lyfte min oro senast. Sen dess har inget blivit bättre. Senaste tiden märker jag en ökning i drickandet, som alltså mestadels sker i smyg.
Det blev en effekt av senaste samtalet. Han blev medveten om att jag är medveten o började gömma o smyga. Så jag kontrollerar mängden i smyg (periodvis) o det hela blir en sinnessjuk dans i tystnad. Var o en för sig. Sorglig nedåtgående spiral.
Min man dricker numera dagligen ca 3 långburkar starköl. Sett att det köps med högre % senaste veckorna. Enstaka dag kan förekomma utan att han dricker. Tror jag. Han är aldrig redlös. Smålullig o gladare, mer pratsam o aktiv blir han. Men ingen att ha ett meningsfullt samtal med. Han sköter jobbet som han ska. Han har med tiden blivit mer o mer kritisk, negativ o nedvärderande mot andra. Inte så mycket vi närmast, även om jag får spydigheter ibland. Tröttsamt med den synen på samhället o medmänniskor i allmänhet. Känner att hans negativa sidor förstärks. Han har aldrig strösslat med komplimanger eller beröm. Tystnad är han bra på. Numera kommer det istället ut sarkasm o negativitet som han verkar tro ska vara roligt. Det är det inte.
Han är i förnekelse över sitt beroende. Han hävdar att han inte är beroende. Jag märker ju att det finns mycket skam för honom kring detta. Jag upplever det oerhört jobbigt att se hans skam. Det är mycket därför jag drar mig för riktiga samtal med honom om drickandet.
Känner mig väldigt ensam i allt detta. Ensam i tvåsamhet är så sorgligt.
Hsr också tänkt att det vore bra med samtal för mig själv o även funderat på äktenskapsrådgivning tillsammans. Men orkar inte ta steget. Eller vågar inte.
Hoppas du hittar ork att ta dig till ett samtal. Jag tror vi behöver få lufta o få bekräftat att vi inte är knäppa med allt vi funderar på o jonglerar runt med.
Styrkekram till dig!

@Carisie Så är det nog. De som inte har problem med alkohol har inte problem med folk so inte dricker. En del vänner har jag redan valt bort eftersom det enda vi hade gemensamt var drickandet och det räckte inte för mig. Och nu är det inte aktuellt längre. Sen kan jag tänka mig att en del kan vara nyfikna på alternativet att vara nykter om det är något de själva har gått och funderat på.

@Guldlock När det gäller våra barn så är vi så hudlösa. Och blir det inte som det är tänkt är det en tung sorg att bära. Modigt att stanna kvar i känslan och inte låta den ta över och styra dig. Jag tänker på dig.

@Bubbelmorsan tack ❤️ jag älskar Karin Boye. Och ja visst är det så. Jag tänker också att det är nytt för mig att vara i obekväma känslor för tidigare har jag ju bara druckit på dem för att döva det.

Men idag blev en bättre dag och det handlar ju om att vara även i de mindre roliga känslorna och sortera så kommer de passera, istället för att skjuta upp och bygga på dem med att dricka alkohol 🌟❤️

@lejla77 tack fina du ❤️ ja visst är det så och idag blev en mycket bättre dag!!

Hej, Är inne på min 17.e dag som nykter. Det som hittills har hjälpt mig har varit att skriva mycket här både i tid och otid. Ibland några gånger samma dag. Har även påbörjat självhjälpsprogrammet. Absolut ingen raksträcka men med en dag- och ibland en stund i taget har det gått hittills.
Jag hejar på dig! 🌺

@YmaSumac starkt jobbat. Jag blir glad av att höra att du mår bra och att det går enligt plan. Fortsätt att kämpa.

PS. Anders Hansens bok ”Hjärnstark” handlar just om motionens positiva påverkan på vårt psykiska mående.

Läste en intervju med Anders Hansen, en av mina husgudar. Han är så klok och sansad: och pedagogisk som sjutton. Har lyssnat på alla hans böcker och sett alla hans tv-program. Han lär ha en ny bok på gång: ”Hjärnans akilleshälar”, som släpps på Storytel den 24 april.

Tillbaka till intervjun. Anders Hansen tränar genom att springa i 30 min 6 dagar per vecka. Han tycker inte att det är ett dugg roligt: men han mår bra av att träna, så han gör det. Tricket? Att inte börja förhandla med sig själv. Bara göra, för att man mår bra av det. Precis som med nykterheten, fast tvärtom.

Kram 🐘

@Amanda L Tack ❤️

@aeromagnus Lunchträning är bra också! Innan jobbet skulle jag dock aldrig fixa. Man måste hitta sina egna luckor, och sen inte tänka alls utan bara göra.

Kram 🐘

@aeromagnus Springa hem blir tufft, men sen kan du springa direkt när du kommer hem? Eller besöka gymmet på vägen hem? Klä på dig i träningskläder redan innan du kör från jobbet!

Och angående hierkin på jobbet. Det finns alltid inofficiella ”ledare” på arbetsplatser. Låt dem inte bekomma dig ett dugg: låt dem hålla på. Hitta dina likasinnade, och håll dig till dem. Det där bossandet och fjäskandet kan de andra hålla på med. Det är mest synd om dem.

Kram 🐘

Andrahalvlek du hår så rätt i allt det du skriver. Latmasken är den värsta fienden som finns. Jag jobbar ju för eleverna som sagt. Jag bor drygt 5 mil från jobbet så det tar nästa 50 min hem. Slutar oftast vid 16.30, hem hungrig träna sova typ. Behöver nog hitta rutiner att varje måndag, onsdag, lördag och söndag ska det tränas oavsett intensitet så ska det tränas. Unnade oss en semla idag så det blir väl att träna bort den :)
Jag är nog en människa som överanalyserar och som en av mina kollegor sa förra veckan. Du ska inte vara så hård mot dig själv. Hon har ju rätt, så rätt

Om en vecka är det ett halvår sedan jag kastade ut alkoholen ur mitt liv, det börjar dra ihop sig till ett halvårsbokslut. Jag ser att den här tråden knappt handlar om alkohol längre utan om en massa andra saker som arbete och sömn nu efter julen var överstökad, möjligt att just denna tråden spelat ut sin roll nu för mig som "dagbok".

Det är en del forummedlemmar från starten slutet augusti -25 och däromkring som jag saknar, hoppas de alla lyckats frigöra sig från alkoholen och att de kanske helt enkelt inte tänker så mycket på det längre så det är därför de slutat skriva inlägg.

Det som hjälpt mig mycket är att få vara del av en gemenskap här och ta del av allas tankar och strategier, uppmuntrande ord och peppning och jag tror att det är vad många behöver - både när det "går bra" och om det blir bakslag på ett eller annat sätt som det blir för de flesta. Viktigt att detta stöd kommit från både folk i liknande fas och från de som kommit längre på sin resa, och sedan detta med att vi har olika mål, olika bakgrunder osv - alla är betydelsefulla!

Kämpa vidare alla, fortsätt skriva i era trådar!

@asdf1973
En vecka idag utan alkohol, idag har jag känning av suget, som belöning. Nej! Jag ska kämpa på en månad nu. Går upp tidigt numera, idag redan klockan 07 30. (Jag är egenföretagare så behöver egentligen inte). För nån vecka sedan kunde jag sova till 15.00. Jag mår bra, känner mig starkare!

@miss lyckad, intressanta reflektioner om beroende i allmänhet. Allt som tillåts uppta så mycket uppmärksamhet i vardagen så att det inkräktar på möjligheterna att uppnå de högre målen i livet är ju något man får ha ögonen på. Det krävs balans mellan arbete och sömn, mellan arbete och fritid som verkligen är fri tid och inte präglat av en massa måsten för att göra andra nöjda, mellan lustfyllda saker och vad som bara måste göras för att degen ska in.

En intressant bieffekt av att sluta med alkohol blir att man uppmuntras mycket starkt att se över hur alla de andra belöningsmekanismerna fungerar i samma veva, alkoholen har skruvat ned känsligheten i många av dessa eller gjort dem ineffektiva. Vissa kan behöva återupplivas aktivt från sin dvala om de legat oanvända under lång tid, tex kan kroppen vara en smula nedgången och behöver mjukstartas för att kunna komma igång med träning och för att endorfinkickarna ska komma.

En del kan gå "all in" på träning, andra på mat/socker, sex, onlinespelande etc. Vissa saker kan ha mer negativa effekter än andra om det sker ohämmat och blir en besatthet, i lagom doser och i balans kan det vara utmärkt.

Det är nog väldigt viktigt med det där självreflektiva du är inne på, ha ögonen på sig själv men samtidigt ska man ha i minnet att det är få saker som förstör möjligheterna att leva ett gott liv så effektivt som att vara i klorna på alkohol och liknande som ju saboterar de naturliga belöningsmekanismerna direkt via välkänd neurokemi. Blir man av med alkoholen så är grunden lagd, och erfarenheterna från nykterhetsprojektet kommer väl till pass för att bygga nya bra vanor och skapa balans i tillvaron!

Hallå alla,
jag har skrivit en del och fått mycket bra stöd i forumet "Förändra sitt drickande" men undrar om mina inlägg möjligen passar bättre i detta forum. Jag har jobbat med att minska min alkoholkonsumtion under de senaste månaderna och även om jag inte är i mål ännu så har jag saknat att kunna diskutera denna resa med likasinnade, och jag upplever att många i andra forumet avstår alkohol helt. Någon här som också har som mål att dricka "måttligt"? Mitt mål är max tre glas, två till tre gånger/månad.

Nu har det varit kallt i mina trakter i flera veckor. Igår morse -18. 🥶. Jag gillar inte snö och inte kyla. Hellre regn och rusk. Men vädret är något man måste acceptera, eller flytta, till varmare klimat. Nu jobbar jag 50% vilket är underbart. Jag kan göra mer saker jag vill göra, istället för att jobba. Jag planerar en del för framtida försäljning av hus och flytt. Får se hur det går. Jag har kommit igång ganska bra med målandet här inne i huset. Det blir fint. Skönt att bara vara, när jag har jobbat mycket också. Jag har några månader på mig, enligt min framtidsplan. 🍃🌟💫🍃

Jag har sett flera människor ta till andra beroenden, när dom slutat med alkohol. Många närstående ” ser” det inte om det handlar om tex sport, skärm, spel, mat osv. Som jag ser det gör alla beroenden oss obalanserade. Om inte hela tiden, så stundtals. Jag minns mig själv, när jag bodde med x- mannen och han efter nästan 1 års nykterhet började dricka. Jag blev väldigt obalanserad, och kände som att jag nyligen själv druckit, trots att det var 1,5 år sedan jag slutat då. En tjej på forumet skrev att det var x- mannens beroende och drickande som ” spillde” över på mig och gav mig dom känslorna. När jag förstod det, kändes allt lättare. Just att förstå sig själv, hjärnans beroende, beroenden, var hjälpsamt för mig. Då kunde jag även göra de rätta valen för mig själv. Det finns säkert många som inte märker att dom har fått ett nytt beroende, men om man tänker på något väldigt mycket av sin vakna tid, kan det vara ett beroende. Dvs man behöver inte utöva beroendet hela tiden, men våra tankar visar på om vi är beroende. I mitt fall tänkte jag väldigt mycket på alkohol när jag var nykter. Oftast på att försöka att inte dricka. 🥹. Jag har observerat mig själv, framför allt de första nyktra åren, så jag inte tog mig ett nytt beroende. För snål för att spela, shoppa, droger är inte min grej, osv. Men bra att rannsaka sig själv, då och då. 🌟

Jag klarar inte alls av att begränsa drickandet när jag väl börjat. Dricker tills jag stupar och får ett vidrigt mående som ett brev på posten efteråt, i dagar och i veckor. Varför kan jag inte hejda mig och vara måttlig som jag kunde förr? Är enda alternativet att försöka stå emot helt

Lunchnotering: gick ut för att handla lunch. Såg systembolagsskylten. Om det här varit för några veckor sedan och jag mått som jag mår i dag vilket är sorg över barnets födelsedag igår som kommer och går i kraftiga vågor så hade jag gått in och handlat för att ha efter arbetsdagens slut. Nu såg jag skylten och tänkte just de tankarna jag skrev ovan. Känner mig stolt. Magen hugger av sorg. Hoppas det kan släppa lite om en stund.
☀️ skiner och det är fint 🌺

@Rehacer Oh ja, jag minns också skillnaden: när skrattet bubblade upp inombords och aldrig ville sluta. Jag skrattade som när jag var barn. Kiknade av skratt. Alla känslor känns mer som nykter. Även ilskan minns jag, som drabbade mig som en flodvåg gång på gång. Jag kunde bli arg över samma bittra mail från och till hela arbetsdagen.

Tack och lov lugnar det ner sig. Det är lite som att bli kär: känslorna övermannar en nästan samtidigt som de lyfter en till oanade höjder. Men shit vad jobbigt det är i längden, så förälskelsefasen klingar också av efter ett tag.

Njut nu!

Kram 🐘