Senaste kommentarerna i forumet

Nattpassen gjorda o trött som en sill ( om nu de är trötta?)
Men lyckats att äta ordentligt hela helgen o det hjälper. Trött = matklockan utslagen o godisgrisen visar sitt tryne.
Snart iväg på yingyoga o nidra som belöning för helgens slit.
Efter det en bra kopp te, lite grova kex ,lyxig ost, melon o päron.
Som dessert mitt senaste hyperfokus. Jävligt dyr riktigt mörk chocklad. Eftersom jag är som jag är så nördar jag ner mig i olika chockladbönors smak, kvalitet och tillverkningsprocess.
Det är faktiskt en riktigt lyxskön kväll , en unning som ligger framför mig.
Finns inget " bubbel" från gröna butiken som gör så gott som det sätt jag lever på nu.

🙏 Namaste 🥰

@mtb-cyklist ja, jag får bryta ned det i delmål. Blir nog lättare att greppa allt då. Stort tack för input!

Alltså det är lätt att vara dålig på att sätta sig själv i första rummet, men har du barn så borde det vara lätt att åtminstonne sätta dem i första rummet. Vilken manlig förebild vill du att dom ska ha och hur vill du att de ska växa upp? Det låter som att du har svårt att välja mellan att hjälpa/göra rätt för din partner eller dig själv. Men hur skulle du resonera om du sätter någon annans behov på vågskålen mot din partner istället?

@Humlan2 som @Rike redan sagt så skulle jag försöka ha ett annat perspektiv, vill du ha en familj med barn så känns inte alkoholberoende som en stabil grund. Ett tips kan väl vara att skriva ner ett "best case scenario" och ett "worst case" om ni skulle typ gifta er och så blir det barn volvo och typ vovve. Och ta det därifrån, skulle jag kunna leva med worst case och dess konsekvenser?

Om du vill ge det ett ärligt försök så försök diskutera orsaken till drickandet och se om det finns någon rimlig väg att gå vidare.
Är man beroendepersonlighet så tänker jag att det bara går att byta beroende, sjukt tråkigt att han inte hänger med dig och tränar istället för att dricka ... har exakt samma problem med min sambo, hon dricker hellre vin än att följa med och träna fastän att vi tävlar i idrott tillsammans ...

@Rike Jag har pratat med pappan han vet. Men jag lär ta ett nytt snack med honom när hon inte kan hålla vad hon lovar för det känns otryggt när jag måste vara borta och plugga och inte är hemma och är nykter ...

Idag packade jag ihop alla mina kläder och tog med till nya lägenheten. Det kändes så otroligt jobbigt att jag var tvungen att andas mig igenom tiden det tog.
Jag valde att göra det samtidigt som han skulle iväg på jobb för att göra det mindre dramatiskt, på så vis packade vi båda.

Igår bad han mig om förlåtelse för att han dragit in mig i allt detta. Det känns som jag redan delvis förlåtit, men kändes ändå skönt att höra orden.

Just nu är det så mycket ångest, tomhet och sorg inom mig. Sysselsätter mig i lägenheten med att sätta upp lampor och gardiner men kan inte känna någon glädje just nu.

Någon gång kommer allt kännas bättre, oavsett hur det blir. Men just nu är det svårt och ensamt.

@Mellanstor inget du skriver låter lamt och töntigt. Om ditt huvudmål är en månad så upplever jag själv att det är bra att ha delmål på vägen mot det målet. Lycka till! 💪👍

@fruganirödahuset Kanske är vi i lite liknande läge. Fast vi har inte hus ihop, utan jag har bott hos honom.

Jag har flyttat ut. Vi är fortfarande ihop. Jag har inte ställt ultimatum, bara sagt att jag måste bo isär för att ta hand om mig själv. Orkar inte leva i det skadliga mer. Det är hans beslut om han väljer att gå i behandling, men om han inte gör det kommer vi att skilda vägar i längden och det förstår han.

Kände att jag försökt allt jag kunnat men det blev inte bättre. Känns hjärtskärande, men kanske måste den med beroendet bli ensam med sig själv för att kunna inse situationens allvar.

Helgens sällansak blev att putsa fönster i kök och vardagsrum. Och duscha lite blommor. Inte fan tog det en halvtimme, snarare en timme och en kvart. Ingenting i tid dock jämfört med hur mycket jag scrollar dagligen. Känns otroligt fint att se den skira grönskan genom nyputsade fönster 😍

Och löprunda blev det idag också, förstås. Ännu en runda där jag märkte tydliga framsteg. Den känslan, att jag faktiskt orkar mer och mer för varje vecka, trumfar typ allt. Det jag gör nu är en investering för framtiden. Jag vill ha en aktiv pensionsålder, den så kallade ”tredje åldern”.

Kram 🐘

Hej alla. Jag sitter med en svår och konstig känsla just nu. Vanligtvis, när jag inte satt mål, så brukar jag inte känna någon direkt "längtan" efter vin/öl, inget måste (även om det är det). Kanske för att jag vet att det är lätt fixat, att inte behöva känna avsaknad av öl och vin. Nu, när jag givit mig fan på att klara en månad, minst en månad... så känns det annorlunda. Svårt, på något vis... gnagande olust.
Troligtvis är detta också en väckarklocka, eller?
Jag får fortsätta påminna mig själv om att det är dåligt att hälla i sig lösningsmedel (alkohol) etc, även om det argumentet känns väldigt klent just nu. Vatten är ju också ett lösningsmedel, liksom...
Eller är det alkoholens "kidnappning" av belöningssystemet som resonerar emot det logiska nu? Jag vet ju att det är giftigt, att jag får ångest och gör ogenomtänkta saker.
Kommer inte ifrån känslan av att jag faktiskt saknar öl och vin. Redan... efter endast 2 dagar?!?!
Vad är tipset? Att verkligen bara fokusera på att beta av dag för dag? Är horisonten "en månad" för hårt satt för tidigt? Vad hade hänt om jag "bestämt" aldrig mer?
Kanske låter allt jag skriver nu lamt och töntigt? Någon som känner igen tankebanan?

@G0eran
Så tufft! Måste fråga har du talat med den andra föräldern så inte barnen närvarar hos henne på helgerna?

@Hope_2026 och alla andra, tack för pepp.

Samlade ihop alla alkohol och slängde ut den igår. Så nu har jag inget hemma. Körde 3 månader nyktert förra året och ett försök att sluta men hamnar alltid på samma ställe. Man glömmer och tänker att det inte är så farligt. Sedan dricker man igen och hamnar i samma situationer med minnesluckor och allmän förnedring på olika sätt.

Man hamnar ju alltid där för eller senare så som alla skriver är det viktigaste att undvika första glaset.

Får ha lite strategier denna gången när tristessen tränger på. Skaffa lite fler hobbys och välja andra aktiviteter.

Nu kör vi dag två på nykterheten. Trevlig söndag alla.

@Bubbelmorsan, vilken härlig upplevelse! Det är sådana här bevis som verkligen befäster det nya normala för oss på den nyktra vägen, verkligheten i fullfärg och direktkontakt med alla sinnen. Inte bara att det fungerar utmärkt socialt utan att man bara mår så otroligt bra som oberoende av alkohol.

En spavistelse utan alkohol, utan guldkanten som jag ju tidigare trodde var det som gjorde upplevelsen komplett. Det är verkligen så, att det man tror i början av nykterheten inte alls stämmer när man varit nykter en längre tid. Hjärnan är verkligen kidnappad, alkoholen är det som man tror är ens största källa till glädje.

Njöt av spahelgen med mina väninnor, det blev en del bubbel och vin men det bekom mig inte. Jag dricker inte alkohol längre, jag är hon som inte dricker. Känns självklart. Ungefär som att jag är hon som inte äter bröd då jag har celiaki.

Jag brukar ju säga att man ska lita på processen, ge det tid och ha tålamod. Det är otroligt egentligen att gå från besatthet av alkohol till att inte längre bry sig❤️. Så tacksam för det.

@MarkSz om det är något jag ångrar från min tid med en alkoholist så är det att jag lyssnade mer på honom än min magkänsla.

Jag la så mycket tid och energi på att försöka tänka ut och förstå hur illa det var. Det är otroligt dränerande!

Sjukdomen alkoholism gör den som dricker manipulativ. Den ljuger och försöker få personer runt dem att inte se hur illa det faktiskt är.

Min magkänsla (som jag först inte lyssnade till) stämde. Fast verkligheten var till och med mycket värre än vad min magkänsla sa. Därmed extremt mycket värre än mitt ex sa.

Jag tror att ett viktigt skifte är att gå från att försöka förstå och lista ut hur allt ligger till, och istället lägga fokus på: hur blir den här situationen för mig och barnen? För det är egentligen den enda informationen du behöver för att fatta beslut kring vad som behöver göras och agera utifrån det.

Det är så tufft, men det är tyvärr det enda vi som står bredvid kan påverka.

@fruganirödahuset jag tänker att det inte behöver ses som ultimatum eller villkor utan som en fullt naturlig konsekvens på ett skadligt beteende.

Det viktiga är att du och barnen får möjlighet att leva i ett tryggt hem, jag flyttade också från fint hus till hyreslägenhet och är väldigt nöjd med det så här i efterhand.

@Rike hej, jag tror det är skam som du skriver. Jag är också den förälder som frågar, ställer krav osv så det blir jobbigare att svara mig än att ha kontakt med hans pappa som bara är ”den goda” .

@Kristoffer hej tack för svar . Jag tänker detsamma som du. Det är bara så oerhört tungt att ta det beslutet. Hans pappa delar inte alls min uppfattning om att ställa krav så det blir jag som ör den som är hemskt elak mamma som sätter honom i hemlöshet. Men till slut får det bli så för jag varken kan eller vill betala i all evighet.

@Hope_2026 ja så är det verkligen, kan rekommendera ”alkoholcoachen” på insta. Hon pratar om detta problem utan att döma. Hon lyfter kloka tankar och förklarar varför det ibland är så svårt. Hon har hjälpt mig mycket och just på valborg, när jag satt där i solen och kompisen tog en cider kom ett mail som direkt fick mig att känna NEJ! Några peppande och samtidigt förstående rader , bara som en påminnelse.

Har svårt för konceptet AA och det kristna i det, så vill hitta annan hjälp (även om jag inte har fysisk abstinens eller känningar). Men att ha någon med sig på vägen, precis som i detta forum gör att man inte tappar tråden/riktningen.

Ha en fin söndag!

@Hope_2026 ja så är det verkligen, kan rekommendera ”alkoholcoachen” på insta. Hon pratar om detta problem utan att döma. Hon lyfter kloka tankar och förklarar varför det ibland är så svårt. Hon har hjälpt mig mycket och just på valborg, när jag satt där i solen och kompisen tog en cider kom ett mail som direkt fick mig att känna NEJ! Några peppande och samtidigt förstående rader , bara som en påminnelse.

Har svårt för konceptet AA och det kristna i det, så vill hitta annan hjälp (även om jag inte har fysisk abstinens eller känningar). Men att ha någon med sig på vägen, precis som i detta forum gör att man inte tappar tråden/riktningen.

Ha en fin söndag!

@Vitvargen tack för kloka tankar och pepp!

Jag tänker såhär, min sambo hon dricker på helgerna och ibland i veckorna när hon är ledig efteråt. Att endera så är man en beroendepersonlighet eller inte, din man kommer gissningsvis alltid att vara beroende av något. Särskilt med tanke på att han haft flera olika beroenden. Det enda man kan göra är att byta destruktiva beroenden mot positiva. Typ sluta dricka börja träna, eller fiska, hoppa fallskärm eller whatever som ger något motsvarande. Han kommer behöva kick upp eller kick ner - det kommer nog aldrig förändras tyvärr. Så se om du kan hjälpa honom att byta till något konstruktivt - han kanske kommer vara "frånvarande" lika mkt. Men har du tur får du honom på 100% övrig tid =)

Tyvärr har jag inte lyckats hitta något som min sambo skulle kunna "byta" till där är jag öppen för förslag

Förstår din frustration till 100% min sambo hon har druckit typ 19/20 helger lite över ett år. Vi har levt ihop i 7år. Innan det var det lite mer periodvis. Man mår skit och skulle gladeligen vända upp och ner på allt bara man visste att det skulle få personen nykter.

Hennes farsa var alkis i typ 40 år, hennes morsa slängde ut honom när hon var 6. Hon har också levt med en alkis i 10 år. Så jag tog snacket med henne i januari efter att hon kom hem så full så hon knappt kunde gå eller resa sig när hon hade barnhelg och hon sa att hon tyckte att det blivit lite mkt ett tag och skulle ha en längre nykter period. Och hon lovade att hon skulle vara nykter de helger hon hade barnen frammöver. Det höll i 3 veckor och sen dess har hon druckit varje jävla helg ändå. Och ibland i veckorna när hon är ledig då hon jobbar skift el kväll ...

Saken är den att man aldrig kan hindra någon från att dricka hur mkt man än vill om du inte låser in dom i en skrubb 24/7 och det är inte heller någon relation värd namnet.

Jag tycker det låter som att din partner kanske/förmodligen tar antidepressiva också. Min sambo blir precis lika off när hon druckit typ ett glas vin eller två. Men medecinen förstärker berusningen på så sätt att den redan från början gör en avskärmad från omvärdlen.

Hade jag varit du hade jag konfronterat och upplever du inte att det blir bättre så hade jag gått vidare direkt. Nu sitter man med ett helt liv sammanflätat och då är det så mkt mer på spel, oron sorgen och ångesten över något man typ inte kan påverka äter lixom upp en innifrån. Kärlek är fantastiskt, men också en drog i sig själv. Tycker du att det är värt konsekvenserna så stanna - annars vet du ju var dörren ut är

Har aldrig skrivit dikt förr, och kanske blir det aldrig igen ... Men jag måste få lugn och ro i tanken och kroppen. Jag måste plugga 24/7 och just nu funkar det inte. Jag kan varken tänka eller sova. Kanske hjälper det att dela med sig, eller att någon annan kan känna igen sig och att det ger stöd till förändring.

Mitt hjärta är tungt
Oron en pest
För i vårt liv - där bor en objuden gäst

Du lovade att ta det lugnt
Att se livet från en ljusare punkt

Men du vill inte se
Att det där vinet det tär
På kärleken till dig som jag bär

För när vinet knackar på
Får familjen tillbaka stå

Du säger att du vill bli min fru
Men med vinet är du aldrig du

Jag vet inte om jag orkar mer
Jag hoppas att du kanske det ser

Snart måste jag säga halt
För vinet berövar oss allt

Nu är det nog dags att gå utan fler chanser o villkor… blir lätt ursäkter.
Barnens trygghet är viktigare än ett hus!!!
Tog själv hyresrätt sen bostadsrätt efter att ha bott i fint hus. Oviktigt.
Du kan!