Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek vad härligt att hitta tillbaka till löpningen och att inte ha ont! Klart du ska vara stolt 💪🏽 Instämmer i att träning gör så mkt gott för en. Inser oxå att såhär 50 dagar nykter har jag mkt mindre värk i ryggen än innan.

@Andrahalvlek vad härligt att hitta tillbaka till löpningen och att inte ha ont! Klart du ska vara stolt 💪🏽 Instämmer i att träning gör så mkt gott för en. Inser oxå att såhär 50 dagar nykter har jag mkt mindre värk i ryggen än innan.

Dag 50. Känns ändå som nånstans milstolpe?! Bockade av ytterligare en sak som nykter idag; afterski. Jag gillar inte fulla/berusade skräniga människor nu när jag är nykter. Känner mig som världens tråkigaste och stelaste och rätt obekväm. Men det kanske är ok? Är ju inget sammanhang jag behöver befinna mig i speciellt ofta tänker jag. Hade en riktig dipp innan kvällsmaten oxå då jag tyckte livet va tråkigt och jag tänkte att ”får jag inte dricka så spelar det ändå ingen roll” kunde ändå finna mig i det och tänka att jag va alldeles för hungrig för mitt eget bästa och att det troligen berodde på det. Och mycket riktigt; när jag var mätt så kändes allt bra igen. Så; sov lagom, ät regelbundet, träna och se till att få in återhämtning så då mår jag som bäst. Säkert som så många andra ❤️ inser dock att brist på alla dessa har varit anledningar för mig att dricka helt enkelt.

Dag 50. Känns ändå som nånstans milstolpe?! Bockade av ytterligare en sak som nykter idag; afterski. Jag gillar inte fulla/berusade skräniga människor nu när jag är nykter. Känner mig som världens tråkigaste och stelaste och rätt obekväm. Men det kanske är ok? Är ju inget sammanhang jag behöver befinna mig i speciellt ofta tänker jag. Hade en riktig dipp innan kvällsmaten oxå då jag tyckte livet va tråkigt och jag tänkte att ”får jag inte dricka så spelar det ändå ingen roll” kunde ändå finna mig i det och tänka att jag va alldeles för hungrig för mitt eget bästa och att det troligen berodde på det. Och mycket riktigt; när jag var mätt så kändes allt bra igen. Så; sov lagom, ät regelbundet, träna och se till att få in återhämtning så då mår jag som bäst. Säkert som så många andra ❤️ inser dock att brist på alla dessa har varit anledningar för mig att dricka helt enkelt.

@Kameleont Jo jag tror vi alla har lättare att bemöta sorg än ilska, när någon är arg går man ju lätt i försvar eller bli arg tillbaka... Håller med dig om att grundkänslan under ofta är sorg, men sen blir man ju arg för man är så trött och frustrerad och vill bara att eländet ska sluta.

Vi kommer inte ha några barn ihop. Både han och jag har redan barn från tidigare äktenskap. Och ingen av våra barn bor hos oss. Vilket ju sätter mindre krav på relationen, det är liksom mest han och jag som ska funka. Han är jättesnäll och hjälpsam mot min son.

Min sambo är den som jag trodde äntligen skulle bli den trygga och bra relationen, efter allt jobbigt jag gått igenom. Men det hör väl till mitt problem att jag inte kunde fatta tidigt hur komplicerat det skulle bli. Eller jag ville väl inte fatta.

Jag förstår bättre hur du som levt så länge med din man nu inte vet hur du ska göra, när problemet ökat gradvis med åren, än hur jag själv lyckades trassla in mig i detta...
Men jag tycker verkligen så mycket om honom. Känner också för hur han hamnat i missbruk efter en otroligt jobbig uppväxt och ändå lyckats bevara så många fina kvaliteter i sig och vara så snäll. Efter alla hemskheter.

Ja, du beskriver det så bra hur man tystnar. Det är ju ingen ide när han är påverkad, kommer inte bli något samtal av värde ändå. Jag känner en hopplöshet just nu.

Vi har hamnat i nya positioner nu. Eftersom jag var så trött efter jobbet igår var jag mer känslosam och mindre kontrollerad än jag brukar vara. När han började ge mig råd om hur jag skulle hantera jobbet mentalt fick jag nog och vi började tjafsa om hans drickande. Jag var hemma hos mig. Och så kastade jag ur mig att jag kan komma när han bestämmer sig för att inte dricka.
Annars ses vi ju mest hela tiden när vi är lediga.
Vi blev sams men jag stannade hos mig. Det kändes lite sorgligt att spendera kvällen och natten ensam, men också skönt. Kändes klokt att återhämta sig och inte gå in för mer gräl.

Idag tänkte jag ändå att han skulle bestämma sig för att inte dricka så att jag skulle komma. Men så blev det inte. Han blev först sur när han förstod att jag skulle hålla mig till vad jag sagt. Men bad sen om ursäkt.

Usch det blir alltid så långt när jag ska förklara saker här🙈
Men nu är jag iallafall ensam igen ikväll. Han bjöd in mig att hämta matlåda till middagen. Jag funderade på om jag skulle gå dit, och sen bara stanna ifall han inte var så mycket påverkad. Det kändes nästan rimligare, för en så här hård linje har jag aldrig haft förr med honom. Och det var ju mest nåt jag sa för att jag var upprörd.
Men rannsakade sen mig själv och kände faktiskt inte att jag riktigt ville gå dit. Även om jag saknar honom. Känns som jag inte orkar hantera saker just nu som jag har brukat göra. Jag blir irriterad och snäser ifrån. Sitter tyst istället för att spela med I hur trevligt allt är. Är jag helt utmattad? Jag vet inte.

På sätt och vis känns det lite skönt att vi nu har en mer öppen konflikt, istället för det här myset med elefanten i rummet. Men också otroligt ångestframkallande att bli bortvald för alkoholen. Är det inte värt att vara nykter en enda dag för att vi ska kunna umgås och må bra liksom? Det är ju helt vansinnigt.
Eller är han mest bara obstinat för att jag har satt en skarp gräns? Nu är vi på olika sidor om den gränsen.

Imorrn har jag tid hos anhörigstödet. Hoppas jag får hjälp att nysta i allt. Tankarna bara snurrar.

@YmaSum ja jättegärna ❤️

@november25 Hej, tack för tips om the alcohol experiment, ska genast kolla in den! Så starkt av dig att avstå trots att det finns tillgängligt om din sambo dricker, där är inte jag ännu.
En sak jag funderat över nu när jag dricker mer sällan är att jag känner att jag behöver ett slutdatum för den nyktra perioden. De gånger jag inte haft det har det varit alldeles för enkelt att svänga förbi systembolaget. Nu är planen att dricka lite vin imorgon eller på lördag, och sen ingen alkohol innan resan. det blir en vecka åt vardera håll vilket känns väldigt bra. Mitt långsiktiga mål är att ha fler alkoholfria dagar än dagar med alkohol sedan jag började att trappa ner (27 oktober - 25). Om jag klarar det är det stort för en person som druckit vin i princip varje dag i många år. Och jag ska klara det. Tack för ditt inlägg, kul att få följa din resa!

❤️

@november25
Tack för din kloka o varma input!
Som du säger är kanske en ledsen fru mer talande o mindre anklagande än en arg. Ska fundera lite på den approachen, kanske känns lättare att säga min mening då. Och eg mer korrekt o ärlig.
Han har ju innan alkoholen varit mer omtänksam o brytt sig om, o vill så klart inte göra mig illa eller se mig ledsen.
Vi har varit tillsammans länge, över 30 år, o jag är oerhört tacksam att alkoholen inte var ett problem när barnen var små. Det började för ca 3 år sedan, då jag först la märke till en ny o oroväckande inställning till alkohol. Började med att unna sig...

Er realion är ganska ny o jag vet ju inte alls hur ni tänker om framtid o barn. Men vill bara be dig att tänka efter där, om du redan nu ser detta beteende. I all välmening.

Så även om mycket ilska o frustration finns inom mig o jag bara vill vråla ut allt ibland, så kommer man nog längre med lugnet o den sanna sorgen.

Tänker också på det du nämner om ensamheten. Är verkligen tydligt hur ensam man känner sig när de druckit, just för att man inte blir mött på ett nyktert (i dubbel bemärkelse) o moget o respektfullt sätt.
Alltså anpassar man sig. Jag märker hur jag tystnar mer o mer. Sådant jag spontant skulle berättat, små saker från min arbetsdag eller någon diskussion/åsikt jag vill lufta. Eller kanske en oro/fundering om någon av barnen. Låter ofta bli. Inte värt. Att bli mött oseriöst är så nedtryckande. Ensamt.
🤗

Då kan vi sporra varandra! Lycka till.

@vår2022
Tack för råd. Jag la mig att vila en stund och sov en timme, nu ska jag göra mat, det brukar hjälpa att äta.

Ja vart ska man börja. Jag börjar med 5 dagar iaf. 🍀 5 ska bli 30 och 30 ska bli många fler hoppas jag 🙇🏼‍♀️

@vår2022 Tack så mycket 🌹 Vad otroligt glad jag blir att någon läste.
Ja jag ska kämpa. Ja kanske ska starta en tråd 🌸🌞

@pastandpresent Hej och välkommen hit! Bra jobbat med 5 dagar!💪. Det kan vara bra att starta en egen tråd där du och även andra kan följa din resa. Det finns även ett självhjälpsprogram man kan starta för att få stöd och råd. Att skriva och hänga på forumet är bra och du kan få stöd av andra.

Bra beslut du tagit! Och bra jobbat!🌟

Less på mig själv och har nu gjort förändring. Dock bara 5 dagar.

@YmaSum Bra jobbat! Flytta ditt fokus på något annat, aktivera dig med något, fysisk aktivitet ger måbra hormoner. Använd dig av HALT, är du Hungrig, Arg, Ledsen eller Trött som påverkar? Det kan skapa sug. Beröm dig själv över hur duktig du är och tänk hur himla skönt det är att vakna nykter varje morgon utan ågren!

Sug går över så fokusera inte på den känslan, du fixar det!💪

Jag hejar på dig. Detta klarar du!@YmaSum

@YmaSum jag hänger gärna på.

Idag är det elfte dagen och jag tänker hela tiden på att gå och ta en öl, min envishet börjar ge med sig, alkodjävulen lockar... Snälla hjälp mig med goda råd!

Hej missAnnelie!

Framtiden är oviss just nu och du har svårt att se hur du ska kunna ha roligt om du inte kan dricka. Samtidigt som det finns en längtan att hitta ett självförtroende utan att ta till flaskan. Om du vill, berätta lite mer kring din situation.

Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen

Hej! Det känns övermäktigt just nu. Vill du berätta lite mer?

Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen

Har haft en period av sjukdom. Något envist magvirus som slog ut mig och gjorde att jag behövde isolera mig ett tag.

Jag glömmer så lätt hur sårbar man blir när man är sjuk.

Allt har tuggats igenom. Igen.

Och där i sjuksängen blir allt svårare att hantera eftersom marginalerna inte finns.

Men nu när krafterna kommer tillbaka, inser jag att jag inte alls hade ett bakslag. Jag var bara sjuk.

Har försökt umgås med sorgen. Och den handlar inte så mycket om misshandeln, alkoholen eller sveken.

Den handlar om att jag trodde att jag till sist hade fått det jag så länge hade längtat efter. En stabil och mogen man, med humor och omtanke. Någon att verkligen dela livet med.

Men det var en bluff, en tilltalande fasad som lockade in mig. Får mig att tänka på vindarnas palats i Jaipur. Fasaden där kvinnorna kunde sitta och se ut på människorna utan att synas. Fasaden ser verkligen ut som att den tillhör ett vackert palats, men det är bara en yttervägg. Inte ens ett hus, bara fasad som döljer.

Länge brottades jag med alla år jag förlorat. Men perspektivet har ändrats lite där. Det blev fel helt enkelt. Jag gick på världens nitlott.

Tänker på min vän som förlorade 20 år till alkoholen. Som hade ännu mindre möjlighet att finnas där för livet och personer som var viktiga för honom under den tiden.

Ibland blir det bara väldigt fel. Men nu kan jag styra tillbaka livet till det som är rätt för mig igen.

Det som började med en drömman som ställde upp, fixade, donade, ville ta hand om…

Slutade med manipulation, kontroll, gaslighting och när jag helt satte stopp för kontrollen ja, då visade sig ett monster.

Det är nog det största traumat - att ena dagen faktiskt tro att någon älskar en, men är lite klantig i sättet. Till att några veckor senare förstå att personen nu är villig att försöka krossa dig, på alla sätt han kan. Det var en sån chock för systemet! Och att mitt i den chocken försöka manövrera eftervåldet, flytta, ordna allt praktiskt. Ja, det var faktiskt ett rent helvete.

Hade inte alkoholen funnits där och från att vi flyttat ihop maskerat anledningen till beteenden som då dök upp och var väldigt destruktiva, så hade jag förstått allt tidigare.

Men nu fanns alltid en ”anledning”. Och om bara den försvann så skulle allt ordna sig. Jag skulle få tillbaka min drömman igen.

Som vanligt känner jag mig lite osammanhängande när jag skriver här, men jag förstår att jag inte är ensam om att ha levt med en person som är alkoholist, men också har annan problematik som tyvärr inte går över när personen slutar vara aktiv i sitt beroende.

Så kanske hjälper min berättelse någon. Och har man levt det, så hänger nog texten ihop.

Att lämna en sån här relation är inget vanligt break up. Ingen vanlig hjärtekross.

Det är en totalhavererad uppfattning av verkligheten, personen man levt med och till viss del också en själv.

Det kan vara svårt att få stöd, eftersom de allra flesta runt omkring upplever personen du lämnar som världens bästa.

Man får påminna sig själv om hur duktig personen är på att manipulera, det vet man ju tyvärr av egen erfarenhet, och hålla kvar vid sin egen verklighet utan att ryckas med av andras åsikter.

Om du befinner dig i den här kvicksanden just nu vill jag säga - jag ser dig❣️ Du är inte ensam om att vandra den otroligt tuffa vägen. Alanon kan hjälpa, en kvinno- eller mansjour kan vara avgörande för att få hjälp att lägga tillbaka skulden där den hör hemma: hos förövaren.

@Guldlock Att skriva ner det jobbiga lättar oerhört mycket, precis som du gjorde. Ibland vet man inte varför man känner som man gör, men när man skriver om det kan poletten trilla ner. Eller inte. Men när man skriver ner det slipper det loopa i skallen och man kan sova på saken. Nästa morgon kan det vara glasklart vad som skavde, eller inte. Ibland behövs tid för att komma underfund med varför man mår som man gör.

Oftast beror det på att man tömt sina batterier. Pauser, pauser, pauser är så viktigt. Göra något helt annat: fika och skratta ihop med kollegor, ringa en kär vän, ta en promenad, ett styrkepass, kolla på en film. Men träning i alla former är bra, för när skallen är trött behöver kroppen jobba. Vi måste ha balans mellan intäkter och utgifter även i kropp och knopp.

Kram 🐘

@Varafrisk Beklagar sorgen ❤️ Men hur jobbigt det än är att sörja, så är det värt det med tanke på alla fina stunder man haft ihop. Just nu behöver sorgen ta plats, men den lättar med tiden. Bleknar lite i sin intensitet, även om den nog alltid finns kvar.

Kram 🐘

@Charlie70 Tack ❤️ Jag kämpar på. Klar blir man aldrig, men huvudsaken är att riktningen är åt rätt håll. Det är lite som att skotta snö, det finns alltid ytterligare en hörna att jobba lite mer med. Tack för titten, alltid lika kul när gamlingar hälsar på.

Kram 🐘