Senaste kommentarerna i forumet

@Högmo Bra jobb du gör! Tack för att du delar med dig. Det är rätt mörkt nu men kan vara fint att tända ett ljus. Hoppas du får en fin kväll! 🙏

Ja dagarna rullar vidare. Den där festen jag var bjuden till (och faktiskt gick på)
Vi skulle diskutera lokal historia. Det blev inte så mycket av den varan. Två 33 cl lättöl drack jag. Hade kunnat vara utan mötet. Mest fyllesnack om annat.

Ju längre man avhåller sig från alkoholen märker jag vilka som är ens riktiga vänner. Lite tragiskt att se. Några låtsar de är vänner, låtsas bry sig om hur man har det. Egentligen vill fler utnyttja min ställning (Den ekonomiska) för egen vinning. Göra snabba billiga affärer.
Försöker jobba åt en sån nu.
Snål bakslug jävil Ljuger och förhalar svepskäl. Står mig upp i halsen.

Sover fortfarande uselt. Ofta måste jag tänka efter en stund när jag vaknar Hur gårdagen var, om jag minns allt Gjorde jag bort mig?

Gått ner en massa kilo. Vilket är bra.
Hinner inte riktigt med mig själv. Men det är väl årstiden. Mörkret kommer så fort.
114 dagar. Snart 4 månader. Vit.
Det trodde jag inte efter 1 månad.
Men jag har heller inte riktigt känt något sug Konstigt nog Tråkigt har det varit ibland. Böcker och reels piggar upp då. Ser riktigt fram mot ett nytt år. Nu kämpar vi vidare.

@Silvertärnan Stort tack för dina tankar, uppskattas mycket! Jag har varit på botten några gånger, varefter jag inlett nykterhet men alltid misslyckats få den uthållig. Nu känns det innerligt som att jag kommit till ett helt annat läge, denna gång utan att ha varit på någon riktig botten. Det var mer en känsla av att jag faktiskt var trött på att dricka, kan inte sätta fingret på vad som fick tankarna att gå i andra banor denna gång. Men att fokusera på det positiva och möjliga med nykterhet, som flera här i forumet verkligen inspirerat mig till, känner jag är en synnerligen viktigt framgångsfaktor.

@vår2022 Tack för din värdefulla återkoppling! Jag har nog insett flera gånger att jag har problem med alkohol. Däremot har det tagit till nu att acceptera att jag faktiskt inte kan dricka kontrollerat och därför måste avstå från det första glaset på obestämd tid, en dag i taget. Jag har också haft flera nyktra perioder, en del ganska långa, men alltid kommit tillbaka till drickandet och tappat kontrollen. Här tror jag det avgörande varit att jag tidigare alltid sett nykterheten som ett nödvändigt ont, med en känsla av att avstå något värdefullt och att livet är begränsat och mindre roligt. Hade jag på något sätt kunnat fokusera på det positiva med att vara nykter och de möjligheter som det öppnar hade jag nog kunnat hålla i nykterheten tidigare i livet. Nu blev det mest en transportsträcka till återupptagit drickande, mer för att glädja min omgivning än att tillfredsställa mig själv.

Det hade nog så här i efterhand krävts mer hjälp för att göra denna ändring av inställning till nykterhet. Jag har provat en hel del, men aldrig haft ett samtalsstöd som just borrat i varför alkoholen varit så viktig och intimt förknippad med glädje för mig, och hur jag kunde göra för att uppleva belöningskänslor utan alkohol. Att vara nykter i offerkofta är dömt att misslyckas, i vart fall för mig.

Nu är jag verkligen på en bra väg, med nykterhet och tillfredsställelse, där jag ändrat mitt liv för min egen skull i första hand. Det svider ibland att det tagit så lång tid att komma hit, men jag försöker leva i nuet och inte älta det som varit. Kanske är det också där drivkraften att berätta om mina erfarenheter för andra. Skulle det ge någon inspiration att ta steget till ett bättre liv utan alkohol tidigare än man kanske trott man skulle klara av vore det en seger, även om jag förstås aldrig skulle få veta det.

@Andrahalvlek Tack för kloka tankar som alltid! Det där med vård och helhetssyn låter ju suveränt och är något som verkligen saknas överlag. Beroendeproblematik har ju ofta fler bottnar, allt från psykisk ohälsa, relationer, ekonomi, självkänsla etc. Det skulle nog vara väldigt mycket effektivare att ta ett helhetsgrepp än att studsa mellan olika enheter för stöd och hjälp.

Jag är definitivt en förespråkare för nykterhet, men har en slags rädsla för att pendeln ska svänga för kraftigt åt andra hållet mot hur det varit. Som ung kunde jag obetänksamt raljera med de som valde nykterhet och tyckte de missade mycket i livet. Nu vet jag att den som missat mycket är jag och alla andra som levt i alkoholens dimvärld långa perioder. Men jag vill inte nu börja peka finger åt de som vill dricka. Att vara en förespråkare för att det ska finnas alkoholfria alternativ kommer jag absolut att vara, men i dagsläget är jag inte redo att plocka undan alkohol från tillställningar med nära och kära. Det kanske kommer med tiden.

@asdf1973 Bra jobbat, grattis till tre veckor! Jag upplever också att det hittills är enkelt att avstå alkohol, men tuffare tester kommer. Det kommer tankar och ibland sug, men jag försöker stå emot med tankar om allt positivt med att vara nykter snarare än upprepa allt dåligt med att dricka. Det har funkat rätt bra när jag också utfört aktiviteter som är omöjliga eller svåra att utföra onykter, som att köra bil, träna, nörda ner mig i lite hobbyaktivitet som kräver klar tanke, umgås med min fru både till kropp och själ etc. För varje konkret sak jag utför kan jag finna en extra glädje i att ruset inte står i vägen och att jag faktiskt får en belöning av det jag gör i vardagen, utan att söka det via alkohol.

Vi håller i detta!

@luenna Tack snälla! Vad roligt, det värmer:) Jag tycker också att det är inspirerande att läsa i forumet och har lärt mig så mycket här.
Jag har också haft problem med att dricka just för mycket per gång när jag dricker själv hemma. Som du säger, finns det ingen som ser och kan reagera då. Jag tror också att det för mig har berott på att det inte finns något naturligt stopp, möjligtvis förrän alkoholen tar slut. När man inte är hemma kan man ju påverkas av miljön och det som händer. Nu är det dags att äta, eller nu är det dags att börja åka hem. Medan man hemma har fritt spelrum. Tror att det varit mycket så för min sambo också, sedan hans skilsmässa innan vi träffades (det var då han började dricka ännu mer och varje dag).

Förra perioden när jag hade problem med alkoholen (då jag mådde psykiskt dåligt) minns jag att det bästa steget för mig var att inte ha alkohol hemma. Det startade förändringen då, och hjälpte mig att inte dricka hemma.

Jag tänker nog att den här gången ska jag göra samma - alltså inte dricka när jag är själv. Skulle säga att det är en risksituation för mig.
Jag har inte tänkt lika mycket på det den här gången, eftersom det allra jobbigaste denna gång är att låta bli att dricka när min sambo dricker (vilket har varit varje dag, herregud). Så när han väl är bortrest har jag knappt kommit på tanken att dricka, bara passat på att vara nykter.
Det är så bra här i forumet, för man kommer på nya saker medan man skriver.

Tycker du gör det bra som kan dricka 2-3 glas med vänner utan att det blir mer. Det tränar jag på!:) Bra kämpat och fint med sällskap här på forumet. Stor kram!

@supportivechaos Du låter klok och empatisk!
Känner igen så mycket i din beskrivning från upplevelsen när jag själv levde i en destruktiv relation. Då var det en narcissist jag råkat ut för, och beteendet var som du beskriver med skuldförskjutning och gaslighting. Han kunde byta helt tvärt från ilska och hot till uppsluppen glädje. Och när han var glad var han så himla snäll och fin på alla sätt. Tills nästa utbrott och hot kom. Och allt var mitt fel.
Jag hade full fokus på vad som var fel i hans liv och med honom och hur det skulle ordnas, och tappade helt bort mig själv och mina känslor. Det är just den där förvirringen som gör det så svårt. Den känslomässiga bergochdalbanan kan också göra en rent fysiskt beroende, eftersom man pendlar mellan förtvivlan och hopp. Jag har senare också läst om våldscykeln, och den har hjälpt mig förstå hur mönstret höll mig kvar även om det snurrade snabbare och snabbare och jag mådde sämre och sämre. Den kan du lätt hitta genom en googlesökning. (Viktigt att komma ihåg att psykiskt våld är minst lika illa som fysiskt) Genom att läsa på om de här sakerna kan man skapa lite distans. Traumabindning är ett annat begrepp som man kan läsa om som förklarar varför det blir så himla svårt att lämna.

En annan konkret fråga är: fyller den här relationen dina behov? Vad är egentligen dina behov? Och tror du att den här partnern kan tillgodose dem?
Vilka behov har ditt barn?
Jag förstår att man kanske då lockas att tänka på hur partnern skulle kunna bli om han blev nykter, men det låter faktiskt som att det här beteendet inte är direkt kopplat till alkoholen.

Om du bestämmer dig för att lämna, har han alltid möjligheten att bli nykter och då erbjuda dig möjligheten att försöka igen. Du kan då fundera på om du vill det, och vill du det kan du utforska om hans beteende har ändrats.
Kanske är det bästa motivationen för honom? Och är det inte det, så kan du känna att du fattat rätt beslut. På så sätt kan det inte bli fel:)

Du är inte ensam. Kram!

EN riktigt dålig helg då jag bara drack och drack kändes det som. Fri tillgång klarar jag inte av och borde veta bättre. Jag tänker hela tiden att jag inte ska banna mig själv för hårt när jag "Misslyckas" men igår var det svårt. Bannandet leder liksom ingenvart och jag känner mig bara misslyckad. Ny vecka, nya tag. Denna vecka blir det måndag till onsdag alkoholfritt, nästa vecka är min sista med 3 dagar alkoholfritt/vecka, då går jag över till fyra. Jag känner mig redo trots allt, de dagar jag var utan förra veckan kände jag knappt nåt sug, förutom att jag såg fram emot drickdagarna. Det blir enklare, jag vet det.
Särbon hoppade raskt av sin vita månad också, inte pga mig. Nu pratar vi om att inleda året utan alkohol, vi får se. Jag känner mig positiv men också lite skeptisk till att sluta helt, skeptisk för att jag inte riktigt tror att jag vill. Jag vet att flera av er jobbar med delmål som ni sen förlänger, det verkar fungera för er, är det nån som vill berätta om sina erfarenheter?

@Kebne1 .Vad härligt det låter.Kanske får tänka om.Varit på AA en gång & fattade ingenting.Jag gick därifrån & drack öl på stan😱Fast jag gav nog upp lite för lätt.

@Silvertärnan sån befrielse! Det är som att den mentala besattheten flugit all världens väg och livet har börjat få riktig mening. Men en dag i taget.

@Andrahalvlek ja, för mig personligen behöver jag mötet, se människor. Forumet finns också för mig i bakgrunden. Jag är på steg 4. Jag gör allt mycket mycket långsamt. I vanliga fall gör jag allt med blixtens hastighet. Men inte med detta.

@myssockan Hej, vad fint det är att läsa din öppenhjärtliga berättelse! Jag är ny här sedan en dryg vecka och blir inspirerad av att läsa i forumet. Min historia är lite annan än din men jag kämpar nu med att få fler alkoholfria dagar per vecka än de med alkohol, men också med att mängden enheter ska bli lägre de dagar jag dricker. Lever själv och en risk för mig är att dricka ensam hemma, då ingen ser eller bryr sig, men detta har gjort att antal glas per dag blivit fler. När jag är med vänner så blir det kanske 2, max 3, glas vin när vi ses, vilket ju är helt hanterbart. Det är åt det hållet jag vill gå...... Fint att följa dig här och önskar dig stort lycka till!!

@esterest Tack snälla för dina ord. De betyder mycket.Jag ska absolut kolla upp Alla kvinnors hus. Det känns så ensamt ibland.

@has Tack så mycket för att du delar det du varit med om. Ditt svar träffade verkligen. Särskilt det du skrev om hur du först inte ens förstod vad du befann dig i. Det är precis så jag känner nu: trött, ensam, förvirrad och nästan bortkopplad från min egen kompass. Så knäppt hur man liksom vänjer sig, man kan så lätt bara koppla bort ur man blivit behandlad vid olika tillfällen för personen 80 % av tiden är så gullig och snäll.

Det du skrev om att gaslighting och skuldvändning kan fortsätta även när någon är nykter… det gjorde mig både ledsen och mer klarseende. Jag har också börjat förstå att de här beteendena är mycket djupare än alkoholen.

I mitt fall är min partner helt i förnekelse. Han säger att:
han “inte har något problem”
det “bara drabbar honom”
han “kanske blir lite för full ibland men det är inte så farligt”
han “redan testat att få hjälp” och “aldrig mått bra av det”

Samtidigt gör han allt du beskriver: vrider på samtal, snurrar till allt tills jag inte vet vad det handlar om längre, härmar mig, får mig att ifrågasätta mig själv och kan till och med använda vårt barn mitt i konflikter för att tysta mig.

Men det som är allra mest förvirrande är hur han plötsligt kan gå runt och vara överdrivet trevlig.
Superpratig, skämtsam, hjälpsam, extra gullig mot barnet, som om allt är helt normalt. Det gör något med mig. Jag får dåligt samvete, börjar tänka “är det så farligt?”, “överdriver jag?”, “han försöker ju”. Det blir som en normaliseringsprocess där jag tappar mig själv.

Och samtidigt kan han ena dagen säga: “Jag förstår hur det har skadat dig”, och nästa vecka låtsas som om de orden aldrig sagts och istället säga att jag är problemet.
Det är som två olika personer. Och det är det som gör det så svårt att lämna- inte för att jag tror att relationen kan bli bra, utan för att känslomässig förvirring är en så stark kraft.

Det du skrev om din barndomsvän, att det enda som hjälpte honom var att folk tog avstånd… den meningen är viktig för mig att höra. Jag inser mer och mer att jag inte kan få honom nykter eller förändrad. Och att jag måste börja tänka på hur jag själv ska tillfriskna ur mitt medberoende - för min egen och mitt barns skull. Träffade en kollega som är nykter alkoholist som sa samma sak ungefär som din vän. Typ: jag hade nog aldrig blivit nykter/sökt hjälp om jag inte blivit lämnad. (Hans exfru lämnade alltså honom till slut)

Tack igen. Det betyder mycket att läsa om någon som tagit sig igenom det, och som förstår mekanismerna på djupet.

Igår klarade sambon sin alkoholfria dag (och första dagen på vita veckan) till stor del på egen hand, eftersom han reste på jobb. Det var så fint att prata med honom nykter på kvällen. Vi ringer alltid med videosamtal, och igår blev det något samtal extra. Ja, jag erkänner att jag ville kontrollera att det verkligen gick bra.. Men jag känner iaf mer att det är hans egen process nu.

Veckan som gått avslutades med 5 enheter totalt. Denna vecka satsar jag på 0, efter fyra veckor av låg konsumtion. Det känns väldigt bra, och jag känner mig inte speciellt sugen på alkohol.

Tack @Bubbelmorsan! Du kan köpa en jättebra värmeborste för under tusenlappen😎 En annan sak som jag unnat mig är en mysig tyngdfilt i soffan. Den fyller på med endorfiner och hjälper mig att få ro i kroppen på kvällarna❤️

Ja, jag har ju varit lite tröttare, men också känt att jag sovit bättre. Men då har jag ju fortfarande ändå konsumerat lite alkohol.
Jag är väldigt van att vara trött eftersom jag också haft/har utmattningssyndrom 😂 Så jag har massor av strategier för att spara och ransonera med energi😁 Men kanske att alkoholen där kommit in som den lilla mirakelmedicinen som gjort mig pigg och fått mig att känna mig energisk och rolig... Det kom jag på nu när jag skrev.
Tycker det ger så mycket att kunna byta tankar och erfarenheter såhär!

Du är inspirerande med ditt plötsliga beslut som blivit så framgångsrikt😊 Otroligt starkt jobbat att kunna gå ner till 0 från den bubbelmängden 💪✨ Kör på! 😎

@eling Haha. Medaljspåret hade jag glömt😅 Måndag igen, ny vecka nya möjligheter. Hoppas du får riktigt sköna dagar. Till helgen börjar den stora nyktra träningsmånaden december. Se till nu att stretcha ordentligt i veckan och vara förberedd. Skaffa doping och dopa dig: 1-2 cola zero varje dag, shopping, goda alkoholfria glögger, pepparkakor, stenhård fysisk träning, levande ljus. Programmera med fördel låten Felic navidad i huvet på repeat men med ny text som handlar om hur ofantligt bra du är. Gå in i dig själv, använd ditt makalösa pannben, din vilja och fokusera stenhårt på att målet (nykterhet) är uppnått den 1 januari. Träningen kommer ge resultat och 2026 blir magiskt💥💯❤️👊
Vill du så skriver jag förslag på låttext😀

Tja, så är det då måndag på riktigt och nu skulle det normalt sett vara dags att gå ut och gå en sväng eftersom de flesta andra ju är på gång vid den här tiden. Drog då nyss upp persiennerna i alla fall efter att ha gnagt i mig en god morot. För lite grönsaker ibland tar man väl inte skada av alltså. Lyssnade på lite svängig musik av diverse slag i natt som var och tänkte nyss på att man kanske skulle försöka att vara lite konstnärlig snart igen och kanske snickra till nån ny låt eventuellt.

Det var ju ett tag sedan nu som mina inre musiktroll härjade på som värst i somras och gjorde en hel del AI-baserade trudelutter som även flankerades av något inre lyriktroll också. Blev ju alltså lite nyskapande musik som hamnade på mitt musikprojekt Flarran Stuff på Soundcloud som jag körde igång som musikterapi som relativt ny-nykter. Men tror det är dags för mer handfasta tongångar.

Jag har ju andra musikprojekt som legat lite i träda på andra musikplattformar. Men egentligen så vet jag ju att det inte kommer att bli någon större rusning eller tillströmning på dessa sidor heller. För jag kan ju aldrig hålla nåt fokus på samma sak utan går spontant på musikkänsla i stunden och blandar genrer fritt så det är väl inte konstigt att man även i den musikaliska världen är rätt isolerad.

Hade jag varit tillräckligt pengahungrig så hade jag väl kunnat skapa nån slags image och gjort musik strikt följande någon mall och intrampade taktarter och därmed kunnat byggt en trogen skara lyssnare runt ett sound och nån specifik musikstil. Men tycker sånt är lite trist, har ju en så pass bred musiksmak så man skulle kanske satsa på filmmusik. Men den fåran är ju så smal och inrutad av redan verksamma i genren.

Tänkte nyktert efter en slurk kaffe här för nån minut sedan att man väl skulle väl försöka att bli en duktig kopia och som alla andra, då blir man väl populär kanske. Skrev sedan in följande ord till en svarsmotor: Om man är väldigt individuell i sitt sätt att tänka och vara är det lätt att bli ställd åt sidan och lätt att bli isolerad, kan det ligga nåt i det tankesättet...

AI-översikt

Ja, det finns en koppling mellan att vara mycket individuell och risk för isolering, eftersom ens unika sätt att tänka och vara kan göra det svårare att passa in i grupper och skapa gemensamma band. Individuella personer kan ibland uppfattas som annorlunda, vilket kan leda till att de marginaliseras eller känner sig missförstådda. Det är dock viktigt att notera att detta inte är en automatisk konsekvens; många som är väldigt individuella har också nära relationer.

Varför detta kan vara ett problem

Risk för social isolering: Om en person med en stark individualism inte hittar likasinnade kan det leda till ensamhet och social isolering.

Missförstånd och konflikter: Olika perspektiv och värderingar kan leda till missförstånd och konflikter med andra som inte delar dessa.

Negativ påverkan på hälsan: Långvarig ensamhet kan ha negativa effekter på både psykisk och fysisk hälsa. 

Hur man kan hantera det

Sök likasinnade: Försök att hitta grupper eller gemenskaper där du kan dela dina idéer och intressen med andra.

Kommunicera öppet: Var öppen med dina tankar och värderingar, men var också en aktiv lyssnare.

Var öppen för kompromisser: Försök att hitta en balans mellan dina egna behov och gruppens behov för att undvika konflikter.

Sök professionell hjälp: Om ensamheten blir för överväldigande, sök hjälp från en psykolog eller terapeut som kan erbjuda stöd och verktyg för att hantera situationen.

AI-läge

Ja, det ligger en hel del i det tankesättet. Människor som är väldigt individuella i sitt sätt att tänka och vara kan ofta uppleva att de blir ställda åt sidan eller isolerade.

Här är några anledningar till varför detta kan hända:

Avvikelse från normen: Samhällen och sociala grupper tenderar att ha oskrivna regler och normer för hur man förväntas tänka, agera och vara. Personer som avviker markant från dessa normer kan uppfattas som annorlunda eller udda.

Svårigheter att relatera: Det kan vara svårare för majoriteten att relatera till en individ vars perspektiv och intressen skiljer sig mycket från deras egna. Denna brist på gemensamma beröringspunkter kan försvåra sociala band.

Missförstånd och fördomar: Individualistiskt tänkande kan ibland misstolkas som arrogans, ointresse för andra, eller en ovilja att samarbeta. Sådana missförstånd kan leda till att andra drar sig undan.

Gruppdynamik och samhörighet: Grupper värdesätter ofta samhörighet och konformitet. En person som "står ut" kan omedvetet uppfattas som ett hot mot gruppens enighet, vilket kan leda till utfrysning.

Behov av anpassning: Även om individualitet ofta ses som en positiv egenskap, kräver socialt samspel en viss grad av anpassning och kompromiss. En ovilja att anpassa sig alls kan leda till svårigheter i relationer.

Det är alltså en fullt rimlig observation att en stark individualism kan medföra sociala utmaningar och en känsla av isolering. Att hitta en balans mellan att vara trogen sig själv och att kunna samverka med andra är ofta nyckeln till att hantera denna situation.

-

Tja, då var min spontana tanke inte helt ogrundad då. Borde väl kanske göra mig till lite grann då för att kanske kunna passa in i nån mall. Men sen har jag ju så lite energi också, så det får nog bli en senare fråga. Det tog jag mig en slurk med kaffe på. Ja just det, pepparkakor skulle man kanske tagit sig ett par, men är ju inte hungrig längre, då moroten verkligen tycktes vara välsignad.

För inte så värst länge sedan i tidsperspektiv relaterat till min livsresa så hade det nu en måndag som denna nog inte varit kaffe i koppen här på bordet, utan med garanti nåt alkoholhaltigt. Tänk att man kom ifrån bolagets dragningskraft för ett par år sedan. Vem kunde väl tro nåt sånt förr alltså. Kommer ju ihåg att man var som en stamkund på bolaget och nästan i sömnen kunde gå till de hyllor man alltid gick till alltså.

Hade jag inte varit så trött som jag är i skrivande stund så skulle jag väl gått ut och gått en sväng med min soppåse som står där i hallen och liksom flinar uppfordrande åt mig. Men det får bli en senare fråga. Har då öppnat köksfönstret och hört lite fågelkvitter och det får nog räcka med detta deltagande i världens gång av idag på en stund. För nu får det allt bli en paus och vara bra med knasigt skriveri och slitande på mitt tangentbord på ett tag känns det som. Såg precis att du tittat in här @Andrahalvlek, sånt uppskattas kompis. Får väl se om jag tar mig utanför dörren idag.

Ha det gott mina vänner!

Vad skönt och vilken befrielse! Det är så viktigt med bekräftelse och stöd i den här processen. Själv har jag som @Andrahalvlek mitt gäng här i forumet, som jag är oerhört tacksam för. Härligt att höra om alla olika vägar som finns till nykterheten, underbart 🙂.

Du skriver så fint och välformulerat och jag vill mest säga att det lyser igenom i orden att du är en fantastiskt fin person som verkligen har försökt. Förstår att du tvivlar på dig själv för du har kämpat så mycket. Funderar på om du fått stöd av en kvinnojour / Alla kvinnors hus? De kan ge dig stöd att sortera tankar så att du kommer framåt 🌸

Ännu en helg har gått så jag är 3 veckor nykter nu, 22 dagar och inne på 23e.

Mina reflektioner från helgen är att det känns enkelt att tacka nej till alkohol men det krävs ett aktivt val. Känner mig lite rädd att jag reflexmässigt ska tacka jag till den där enheten, och gör jag det så är det kört. Jag hoppas att jag kommer till den punkten där det naturliga är att inte dricka och tacka nej. Till skillnad från idag då det naturliga är att dricka och tacka ja.

Jag känner att jag fortsätter att läka kropp och sinne. Igår kändes kroppen mycket mindre svullen än tidigare, mycket skön känsla. Jag har dock haft lite svårt att somna ett par kvällar den sista veckan. Det beror inte på oro eller något liknande utan mer bara att jag inte känner mig trött. Kan hända att jag inte måste sova lika mycket nu när alla nätter ger återhämtning och inte bara 4 av 7?

Jag har ätit godis och chips både fredag och lördag men i marginella mängder jämfört med hur det var när jag drack alkohol. Under helgen har jag ätit 2 dubbeldajm, en bilpåse och en halv chipspåse. Det är ungefär hälften av vad jag åt bara under en av kvällarna förut.

Känner att livet är på väg tillbaka och att nykterheten är nyckeln till en värdefull framtid.

@Kebne1 Vad glad jag blir för din skull ❤️ Att du hittat ett sammanhang, ett gäng att tillhöra. Ett gäng som bekräftar när vi gör rätt och protesterar när vi gör fel. Ett sådant gäng behöver alla. Att sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Och då behöver man någon att hålla i handen. För mig har forumet fungerat så, här finns mitt gäng.

Kram 🐘

@Flarran Så är det. Om du gör som du alltid har gjort, så får du vad du alltid har fått. Du måste göra annorlunda. Och jag tror att en boendestödjare hade kunnat vara hjälpsamt. En person som varsamt kan fösa dig ut i verkligheten, hjälpa dig att hitta sammanhang. Du behöver mer wow-känsla i ditt liv ❤️ Googla på förundranseffekter.

Kram 🐘

Tack för alla positiva kommentarer och hejjarop. De värmer. Lycka till ni andra ocjså som behöver det.