Senaste kommentarerna i forumet

@marke .Att bli hållbart nykter över tid är ofta en lång process.Ibland går det bra att hålla sig till planen, ibland inte.Då är det upp på hästen igen & ta lärdom & reflektera:vad hände? Varför drack jag?Vilka slutsatser kan jag dra.OCH VAD GÖR JAG nästa gång?Göra upp en plan är bra.Lägga till rutiner likaså.Handlingsplan för helger,vardagskvällar & högtider.Under tiden LÄR vi oss att leva ett nyktert liv då våra nyktra aktiviteter har blivit så många fler.

Känns som att hela livet är uppochner.

Jag lämnade en man som misshandlade mig när han blev arg. Jag levde med honom sedan jag var ung och vi fick barn.
Efter skilsmässan trakasserade han mig och skrämde mig i nästan 2 år. Nu har han kontaktförbud och jag går hos terapeut. Han har vänt på hela historien, han påstår för sin omgivning att jag är den galna. Han har ny kvinna som inte vet vad den här mannen är kapabel till och vad han gjort mot mig.
Vi har stora barn men det känns fruktansvärt att de är hos honom varannan vecka. Detta ville han när han träffade den nya. Innan dess struntade han i sina barn. Men nu ska han visa upp en fin fasad och behöver statister.
Jag behöver skriva av mig det här för att jag mår fruktansvärt dåligt. Men alkohol är inte medicinen jag ska ta till. Jag väska resa mig. Jag ska upp! Jag ska visa mina barn en sund förebild. För barnens skull, för min skull. Upp upp upp!

Glad påsk kära @vår2022!
Att lyckan är en långsiktig upplevelse av mening är så klokt sagt!
Det där ruset av lycka över att ha tagit beslutet att vara nykter kan jag sakna, precis som en nyförälskelse! Men när harmonin kommer in och det blir en trygg nykterhet är såklart underbart det med och jag älskar trygghet så det passar mig bättre! Kämpandet i riktningen mot ett liv där jag följer mina värderingar och mål blir uppnådda, där jag ser hur utveckling sker i mig och nätverket runt mig är så värdefullt att reflektera över! Förra påsken hade jag en sån ångest över alla som drack på släktträffen att jag hann få tanken att det enda jag kan göra nu är att dricka själv! Mycket har hänt sedan dess och jag skulle kunna påstå att skillnaden känns som den i filmen ”tomten är far till alla barnen” julen efter julen av kaoset!

Kram och fortsätt njuta av livet och härligheten❤️

Så härligt @Andrahalvlek ❤️ Ja visst är görandet så mycket trevligare än att bara sitta och prata och ja att umgås 24/7 tar energi men det ger också men någon dag hemma innan arbetsveckan börjar igen är viktigt för återhämtningen för min del. Kram ❤️

Läste igenom min första tråd från tiden juli-september 2023. Det var en slitig tid. Vissa saker har jag glömt. Andra saker skrev jag inte om då. Många rutiner fungerar fortfarande. Dricker absolut mindre än då.

Jag har haft en hel del psykologsamtal. Har bearbetat en massa saker. Sorg tar tid. Livskris tar energi. Insikter som gör ont. Pratat om allt utom alkohol. Vilket jag kanske borde. Men det är svårast. Uppfyller alla kriterier för ADD utan formell diagnos.

Jag sitter fast i ett medberoende.

Läste intervjun med Karin Adelsköld i DN som satt igång nya tankar. Jag vill inte ha parkbänken i vardagsrummet.

Förra veckan blev dag 1 för att registrera glas i kalendern. Min man var bortrest. Jag kände att det var lite motigt att pausa från alkohol. Lockades av lite guldkant av att han var borta. Köpte hem prosecco. Men insåg också att det var skönt att inte ha hans öl i soffan.

Barnen växer upp. Många tankar på vilken plats alkohol får i deras liv.

Funderar på min varför. Hälsan. Barnen. Medberoendet. Meningsfullheten.

@Tröttiz Tack , ja, jag är en trädgårds människa! Älskade mitt växthus och alla mina blommor.
Nu bor jag i lägenhet utan balkong. Funderade på att sätta några tomatplantor i fönstret…. Vad kan man mer ha?

Som jag ser det så är det enklaste sättet att ta hjälp av andra i självhjälpsgrupper. De vet vad de pratar om. Och sen det klassiska : Varje morgon innan du kliver ur sängen så lovar du dig själv att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. På så sätt läggs dag till dag, vecka till vecka, månad till månad osv.
För mig var Antabus rätt meningslös. Att vara nykter under tvång är ju ingen bra lösning. Likaså Campral som var totalt verkningslöst på mig.
Måttlig konsumtion ska du nog inte ens fundera över. Vi brukar jämför det med att vara lite gravid ! Funkar ju inte heller.
Surret i skallen blir bättre om du skriver av dig här eller helst pratar om det i en självhjälpsgrupp. Trollen måste ut....
Ha det bra !

@mrp0100 hej och välkommen hit. Jag tror att de flesta här inne inte är det man kanske först tänker på när man tänker på en alkoholist. Vi jobbar, tränar, pluggar och har goda relationer med både vänner och släktingar. Och så dricker vi. Vi dricker på sätt som blir skadliga för oss själva eller för andra.
Du skriver att du äter antabus så jag tänker att du har en läkarkontakt. Har du kontakt med någon beroendemottagning? Psykolog? Stöd i din omgivning?

@mrp0100 hej och välkommen till forumet här finns det stöd, tips och erfarenheter att få.
Ang om du är urtypen av en alkoholist så skulle jag säga att du faller helt och hållet inom normalfördelningen för det och mitt tips är att du direkt anammar det. Det är lite jobbigt att göra och du är inte den enda som har haft den inställningen (jag hade samma). Alkoholen jämnar ut över klasser och kön på samma sätt dom de flesta sjukdomar. Här på forumet finns allsköns personer med olika bakgrunder och det dom förenar oss är en ohälsosam inställning till alkohol vidare är det personer som just startat sina försök på sin nyktra bana till de som har flera år bakom sig.
Ett annat råd är att läsa trådar och vara aktiv i forumet det hjälper med att hålla fokus och guard uppe.
Det har nyligen varit några intressanta inlägg om hur mycket insikten/kapitulationen inför att alkohol inte har del i livet är en förutsättning göt bestående nykterhet som kan vara väl värda att läsa och betrakta, men du hör dina egna val med måttlighet/avhållsamhet.
Jag personligen tror på avhållsamhet och mina råd baseras på det.

Varför tror du att du smusslar undan antabusen?

Lycka till och ha en fortsatt fin påsk.

@Kaya
Hej.
Jobbig situation.
Som jag upplever på det du skriver så är intaget ett sätt att självmedicinera sig. Säkert mycket att ta in för honom i och med en diagnos. Samtidigt är ni ju två i förhållandet, och bägge ska ju må bra, att känna sig trygga i förhållandet.

Jag förstår att andra skrivit att du ska lämna, och att de vill bara väl. På dig verkar det som att du inte vill ge upp honom och er.

Stöd jag själv fått är råd av nyktra alkoholister vilka jag gärna delar med mig av, och av dem tagit till mig lite här och där som passade min situation och som jag kände att detta kan jag göra. Jag resonerade som så att de ju vet på djupet vad det handlar om. Vi är alla olika, och som det är hos en person behöver ju inte vara för en annan. Detta är mina reflektioner.

Ett råd jag fick och som jag tog till mig, var att inte säga vad min anhörig ska göra, för att det ofta inte fungerar. Vill man inte sluta dricka så gör man inte. Ett annat råd var att försöka att inte hela tiden berätta att det dricks för mycket, för den med beroende bland annat nog vet vad du tycker.
Om man tar upp alkoholen då ta upp upplevelser och konsekvenser, " jag älskar dig väldigt mycket, men om samma sak som igår händer igen (förklaring för att kanske inte ens minns) finns risk att detta avtar oavsett om jag vill eller inte ... " Och framför allt att inte ta upp drickande då den anhöriga är onykter. Inte låna ut pengar. Att ta upp saker man gjort tidigare som varit roliga och nämna det, att det uppskattades, då nyktra aktiviteter, samt att göra saker du själv mår bra av. Glöm inte bort dig själv ...

Ovan var ju tips och råd som jag tog till mig och försökte navigera efter, vilka kändes rätt för mig och min/vår situation. Men jag vill igen nämna att vi alla ju är olika, och det som passar en person inte nödvändigtvis passar en annan och i den situationen personen är i.

Kram på dig!

Det finns säkert en massa logiska och goda skäl till att han har hamnat där han är. Men nu är han där han är och det verkar som att han behöver byta bana.
Du som känner honom, hur tror du han motiveras bäst? Morot eller piska? Dvs vad som kommer att ske (du/familj/vänner lämnar, jobb försvinner, körkort hej då odv)eller vad han missar (kärleksfull samvaro med dig, nykter relation till barn och vänner osv ).
Är hans barn och närmaste redo för att hjälpa med exvis intervention? Finns det stödgrupper för anhöriga där du bor? Har du ringt alkohollinjens telefon? De kanske kan hjälpa.
Som start kan det vara bra att samla på sig fakta och kunskaper om hans situation, tankeprocesser, mönster och beteenden så du vet vad som väntar.
Han verkar fortfarande lyssna på dig, jag tänker på spritdrickandet och kaffedrinken men det är väldigt enkelt att hälla i sig sprit när du inte ser.
Till syven och sist är det han som måste ta beslutet, det du kan hjälpa med är att initiera processen och stödja.

Som sagt, han är inte alltid så här. Jag jobbar, på ett jobb jag älskar. Har min fritid på det sätt jag önskar. Har flyttat långt för att få vara med honom. Och detta ”problem” visste jag om. Dock inte att det var lite mer i veckorna än jag visste då vi träffades på helgerna mest.

Hej! Jag är 43 år snart 44. Har missbrukat i en eller annan form sen barndomen. Det var så att när jag var liten, 4-5 år och hälsade på farmor
Och farfar så fastnade jag för svagericka. Älskade det. Drack det ur min barnmugg med pip. Det är först senaste året jag insett att den svagdricka jag såg som läsk trots allt hade 2.5% alkohol i sig. Det v ingen som är tänkte på det på 80-talet då det ju var som en läsk men vid närmare eftertanke kan det ha varit där jag la grunden för ett liv i missbruk och kaos. Intressant reflektion minst sagt!

Jag är kanske inte urtypen av en alkoholist. Jag studerar och jobbar extra. Körkortet togs för 4 år sen så jag åker buss numera. Jag är ganska uppstyrd trots allt men just alkoholen måste ut ur mitt liv. Det är för jävla svårt att klippa den tråden. Jag får antabus just nu men lyckas smussla undan den så jag dricker ändå. Alkoholen som ständigt är närvarande och dessutom tillåten är så förädisk för oss som gillar den lite för mycket..

Har någon tips eller idéer för hur jag skall lyckas hålla mig antingen helt utan eller till en måttlig konsumtion? Diskutera!

Tack.

Tacksam för att jag hittat hit. Ni är många och kloka! Jag undrar om någon av er, gissar att vi är ganska många, som har främst psykiska diagnoser som gör det snärjigt? Själv har jag bipolär typ 2 och ganska svår c-ptsd. Alkoholen har fungerat för att känna känslor (bipolär) och för att döda dem(c-ptsd). På onsdag ska jag till läkaren på psykiatrin för att justera medicinen. Allt känns komplicerat. Nykter i 9 dagar idag. Antabus och ni är mina bästa vänner och kryckor nu.

Jag håller med ovan. Koppla in socialtjänsten. De har verktygen att se till att han kan få vård som han behöver, antingen med samtycke eller med tvång. Bl.a. kan de ansöka om tvångsvård för missbruksproblem om personen inte själv klarar att hantera sin hälsa. https://www.domstol.se/amnen/tvangsvard/vard-av-missbrukare/vard-av-mis…
De kan också se till att ni anhöriga får stöd och hjälp.

Jag förstår det, men alla råd ovan syftar till att hjälpa dig. Vi är många här som har tuffa erfarenheter av att försöka "stå ut" och det går ut över oss själva som anhöriga. Du ska självklart göra det som är bäst för dig, men hur gör du det redan i dag? Gör du det?

Gärna någon som fått diagnosen som vuxen och som använder alkohol.

@Åsa M som jag skrev ovan. Han är så mkt mer. Vill ha andra råd än att bara lämna.

@JHL dock är han inte alltid sån här. När han inte dricker och vi gör annat är han fin. Ställer alltid upp. Hjälper mig med vad jag behöver. Stöttar.
Levt i värre relationer och han är inte sån. Det är detta med alkoholen. Nått jag förstått på hans barn han tagit till för att känna sig ”normal” i sammanhang då han levt med sin ADHD utan fått hjälp eller förståelse. Han var 44 när han fick diagnos å blev medicinerad.
Alkoholen har nog varit en självmedicinering och sen via hans krets han umgicks med då helt naturlig då deras umgänge enbart gick ut på fest ä alkohol. Det blev liksom normaliserat. Detta säger hans vuxna barn till mig. Och han har levt i ett gift förhållande med sina barns mamma i 25 år isch.

Så lämna vill jag inte.

@vår2022 yes, laget vann och det var väl värt att ta resan på 1,5h enkel väg och skjuta på påskmiddagen. I ärlighetens namn så var det fru jhl som tog dialogen med svärmor (världens snällaste och omtänksamma) att skjuta påskmaten en dag. Svärfar var nöjd med arrangemanget och kollade på tv iklädd i matchtröja.
Öringar är fantastiskt roliga att få upp, livliga och kampvilliga. Det är något speciellt med ädelfisk.

Till sist, tack gör att du är kvar och inspirerar oss nynyktra det ger hopp och inspiration och om du har haft en tung dag någon gång kan du, när du ligger nedbäddad i sängen, tänka när du att du har givit hopp och inspiration till en kämpande person.

@prinsessa .Tror att vi delar detta med många härinne på forumet.Vi behöver repetera denna kedja ofta.Särskilt när tankarna på A smyger sig på.

@Molnet Har precis börjat lyssna på Karins bok, rekommenderas. Ska snart ut på en promenad och fortsätta att lyssna.

Tack för din kommentar i kaffestugan!

Nu kör vi en nykter dag, som vi inte kommer ångra i morgon!

@LAO
Så skönt att du är på väg!

Jag önskar att de fanns en grupp (förutom AA) för att peppa varandra och kanske träna ihop eller göra nyktra saker med andra i samma situation. Känner mig så otroligt ensam.

@Molnet Tack för din svar. Du har så rätt. Ska spela upp hela filmen i huvudet, om om igen om det så behövs.

@Yojo alkoholprogrammet ligger under stöd i menyn. Bra att du lägger en ny plan. Jag är på nya dag 3, heja alla oss som vill göra en förändring.