Senaste kommentarerna i forumet

Alltså ni kan ju få en gåva redan idag, innan bodelningen.

Min första tanke är - tror du att hon använder pengarna som en ursäkt för att hon skäms för atthon stannar? Medberoende använder ofta hus, barn, ekonomi så. Även om det också finns en sanning i det..

I äktenskap gäller 50/50. Sen kan hon ju ge er en gåva.
Han får använda pengarna som han vill.

@Lana Del Rey Min nuvarande nyktra period, som jag hoppas och tror är den sista, är för kort för att jag ska kunna svara med den som bakgrund. Men jag har haft min beskärda del av misstag, dumma beslut och rent destruktiv livsföring. För fyra år sedan kraschade det fullständigt och då inledde jag en nykter period som varade nästan ett halvår, där jag också tränade väldigt mycket och fokuserade på en bra kost och god sömn. Det gav en väldigt stor fysisk effekt och tankarna klarnade också. Men jag kände att jag ändå inte riktigt kom över det som varit, en hel del tankar snurrade där jag lade skuld och anklagelser på mig själv till den gräns att man nog får säga att det var självhat. Det bidrog med stor sannolikhet till att jag återigen började dricka, efter att ha uppnått det stora fysiska målet, och naturligtvis tappade jag ganska snabbt kontrollen och föll tillbaka i alkoholmissbruk.

Nu har jag insett och acceptera att jag inte kan dricka kontrollerat, och upplever en annan nykterhet än jag någonsin gjort tidigare. Jag har ingen önskan om att börja dricka inom en viss tid utan njuter av allt positivt som nykterheten för med sig och de möjligheter den ger. I den processen har jag också till slut kunnat förlåta mig själv för de dumheter jag ställt till tidigare och ärligt kunna fokusera på nuet och framtiden. Rent rationellt har jag ju vetat att det inte är produktivt att älta det som varit och anklaga sig själv, men det har varit oerhört svårt att få till det i praktiken. Nu när jag accepterat nykterhet på obestämd tid är det som steget var till att sluta hata mig själv var överkomligt och naturligt, jag fick krafter till en slags själsligt reningsbad där jag rannsakade mig själv och till slut kom fram till att jag har ett värde, både för mig själv och andra, trots mina misstag.

Jag vet hur svårt det varit att komma till det läget jag är i idag, och har inget självklart råd att ge om vägen dit, det har tagit lång tid för mig. Men mindfulness har jag tidigare testat och det tror jag är en metod för att känna sig själv och leva i nuet. Det handlar om att på riktigt bestämma sig för att livet startar här och nu, det som varit går inte att göra ogjort, bara att lära sig av. På det sätter är min nykterhetsdag något av en ny födelsedag för mig.

Under perioden där jag verkligen inte tyckte om mig alls slog jag bort alkoholens negativa effekter på kroppen med att jag gott kunde ha det och att det var lika bra att göra slut på lidandet, om än långsamt, ett slags utdraget självmord. Nu bryr jag mig om min hälsa, har fått göra en ballongvidgning, men känner hur mycket bättre jag mår efter 1,5 månaders nykterhet. Kanske får jag besvär framöver som kan härledas till alkoholmissbruk, men det får jag ta där också. Börjar jag noja över det kommer säkerligen annars min oro att bli mycket jobbigare och påverka mitt liv än det eventuella problem som dyker upp om och när det inträffar.

Bra att du har en psykolog som stöd som kan hjälpa dig att samla och strukturera tankar och oro. Du har gjort ett storartat jobb så här långt med 8 månaders nykterhet, och byggt upp en plattform för en avgörande livsförändring. Därmed har du gett dig själv de bästa förutsättningarna att ta tag om synen på dig själv, oro för din hälsa och annat som tynger dig. Det kommer kanske ta en tid till, men du är inne på en spännande resa. Jag önskar dig verkligen all lycka, fortsätta gärna dela både med- och motgångar i forumet, det är många empatiska själar som bryr sig och har kloka tankar och råd att ge!

Fredag och lyckades väl inte komma i säng 22.30 igår som tänkt. Det blev nog ett par timmar senare innan John Blund anlände med sitt paraply och då med lite mindre sömnpulver som gav kanske två timmars sömn endast. Men jag var envis och gjorde ett nytt försök att somna om och fick nog tre timmar till faktiskt, vilket ju var bra. Men hade väl gärna haft någon rolig och trevlig dröm också. Ska försöka att börja lägga mig vid 23-tiden om kvällen och se om det går att nöta in ett sömnmönster så att jag får kläm på den biten också liksom.

Närmast på den nyktra dagordningen står nu en kopp med varm choklad och några goda limpmackor vilket är en trevlig morgonrutin som brukar funka utmärkt, och har gjort så alltsedan flaskan med alkohol ställdes undan för en två år sedan lite drygt. Brukar tänka att en kopp med varm mjölkchoklad är ljusår bättre på alla sätt än gräddlikör som man väl tänkt på ett tag då det ju går mot jultid. Men som jag skrev om igår så blir det inget av med sånt.

För det ska då till minst sju vilda hästar för att dra mig ned till bolaget. Lärde mig ju igår av en snusdosa hur lätt det är att falla in i ett tidigare missbruk efter att bara testat lite grann för att se om man kanske kan vara måttlig. Det var inte måttligt igår hur nikotinmonstret härjade med mig alltså. Ska se om jag kan hålla mig på fyra portionspåsar idag, vilket är mitt mål. Sedan kanske tre påsar under helgen och försöka att fasa ut det hela liksom. För det är inte bra för mitt höga blodtryck.

Det var trevligt att du @Rule74 tittade in igår. Du har så rätt i att energidryck och även ibland choklad är bra mycket bättre att ta till som humörhöjare än alkohol som det ju ibland kan komma tankar på liksom. Har då som sagt bestämt att inte göra någon resa till bolaget denna fredag och det får väl trots lite onödig nikotin ses som gott nog. Har läst på lite om både energidryck och bruk av choklad och vet nu att det ju också kan vara beroendeframkallande, och inte heller är så värst bra om man vill försöka att hålla vikten och inte sätta igång och bli stor på helt fel sätt liksom.

Ha en fin dag!

@Lana Del Rey Grattis till 8 månader!🥳. Bra jobbat! Jag tänker att de flesta har mer eller mindre självkritiska tankar. Vissa av oss har en större sårbarhet och är oftare mer självkritiska pga tidigare erfarenheter, kanske en rädsla för att misslyckas, höga krav på sig själv, låg självkänsla och personlighet. Dessa tankar aktiverar hjärnans hotsystem och triggar stress och ångest.

Ett sätt är att försöka göra sig medveten om den kritiska rösten, varifrån kommer den? Varför? Tänka att det oftast är bara hjärnspöken och bara tankar som inte är sanna. Fråga sig om tankarna verkligen är sanna och realistiska. Att träna på självmedkänsla som är självkritikerns motsats.

Det är bra att du går till en psykolog så du kan bolla dessa tankar och få stöd i hur du kan hantera dem. Att prata och jobba med detta tänker jag är bästa sättet att närma sig de självkritiska tankarna och se vad de står för och varför de tynger dig. Att även se detta som en spännande process kan göra det mer intressant och inte lika tungt. Du håller på att lära känna dig själv i djupet, självkännedom. Och att vara nykter är en förutsättning för att kunna tänka klart och jobba ärligt med dig själv.

Bra jobbat! Ha en fin fredag! Kram❤️

Tack Thompa_68! Ja, jag kände mig stolt faktiskt, och trots att jag sovit dåligt inatt så vaknade jag tidigt och gick upp pigg och med en härlig fredagskänsla. Har kollat morgon-tv, läst tidningarna, druckit kaffe och ska nu börja jobba hemifrån. Har gått upp ett halvt kilo efter att ha vräkt i mig en massa choklad och annat för att minska suget - men det är det värt alla dagar i veckan. Får promenera bort det på lunchen. Ha en härlig fredag alla!

@Andrahalvlek Jag hade egentligen en bra träningsrutin men hade slutat att utmana mig. När östrogenet dalar så rinner musklerna ut i rymden o blir ett minne blott.
Jag vill ha muskler så jag kan hoppa , skutta, lyfta, springa o känna mig stark även efter 60 som är min nästa stora nolla.
Sen är det kul att känna sig snygg i bikiki om man ska vara lite ytlig!
Imorgon kör jag marklyft igen o fasar för nästa omgång träningsvärk😱😊

@Maud Jag håller med dig till fullo. Även om det var lite obekvämt att vara den som först avvek så var det så skönt att komma hem kl 21. Dödstrött. Nästa år tackar jag nej till både personalfest och julbord, det är inte något jag vill lägga tid och energi på längre.

Det ska bli spännande att se hur jobbet ihop med PT:n fortskrider! Det skulle jag också kunna tänka mig att göra framöver, men tills dess håller jag igång mina 10.000 steg/dag, 3 löprundor/vecka, styrkeövningar för knän och vader varje kväll, och prepp av veckans matlådor. Dessa fyra moment funkar svinbra i min vardag.

Kram 🐘

Igår bjöd jag en kompis på middag på stan. Vi anlände ca 17.30 och då var det redan fullt i alla bås med grupper av folk som var salongsberusade, mer eller mindre högljudda. Jag noterade att ett par stycken var överförfriskade och köpte sejdlar med öl. Inget fel i det. Jag hade också förmodligen "passat på" om det varit innan mitt alkoholstopp. Druckit dubbelt så fort som min kompis, trugat om att stanna längre (för att kunna få i mig mer), vaknat bakfull med ångest. Sanslöst dumt. Jag drack istället två goda alkoholfria öl, tog bilen hem, en sväng med hunden och sedan i säng. Pigg och reda för fredag och helg! Kram på er!

@Andrahalvlek Det där med mingel, personalfester förstår jag helt och hållet.
Det är enormt tröttande o lite på låtsas. Alkohol " behövs" som smörjmedel för det är liksom onaturligt att lägga tid på umgänge bara för att det hör till.
En mindre träff med människor man har utbyte med/ av ger mer o då behöver man inte döva sinnet.
Vi har julfest med jobbet nästa vecka. Jag har tackat nej. Julklsppsspel och lekar klarar jag knappt att se det roliga i onykter. Nykter är det helt omöjligt, tråkigt, och bara på låtsas för mig.
Jag kände efter vad jag ville och jag ville inte o sa nej tack.

PTn gör skillnad. Helvete vilken träningsvärk! Men det här är något jag vill så jag kommer att ge fem månader framåt till förändring. Ser över maten, utmanar mig själv fysiskt på ett sätt jag inte klarat själv och defenitivt inte som en slentrian drickare.
Det kommer inte finns utrymme för att tappa tid, liv o kraft på onödiga baksmällor!

I det nyktra livet är det lättare att vara sig själv. Sätta gränser för vad man behöver. Inte följa strömmen. Ibland blir man lite utanför men samtidigt mer sann och sig själv.
Jo, det är värt det alla dagar och man hittar ett nytt sätt att känna det som är viktigt just för en själv.
Att komma hem 21 är viktigare än att komma hem 02.00 även för mig.

Må så gott🥰

Hallo

Det är så pass att min mor vill verkligen skilja sig från min far då han har druckit varje kväll, i flera år i väldigt stora mänger. Shockerade mängder till man kan verkligen fråga hur han står på sina ben i dagens läge.. Detta har ledit till att han har blivit extremt känslolös, otacksam, stressar om allt möjligt i helt i onödan, respektlös, bryr sig inte när mor försöker be honom att sluta och använder hela sin pension till cigaretter + alkohol medans mor måste lägga mängder på pengar för mat, laga bilen, betala hyra, presenter till barn-barnen osv.. tillomed vissa tillfällen så har han tagit hennes kort och köpt alkohol.

Detta har pågåt i så många år, även innan jag var född men har blivit gradvist värre efter jag föddes vilket var 25+ år sedan.

Men nu har det kommit till en punkt där min mor gråter varje kväll, skriker på honom och skickar honom ur sovrummet varje kväll. För att det stinker alkohol & ciggaretter, han är extremt klumpig påverkad och inte så väl hygienisk. Hon klarar verkligen inte av det.

Tillomed jag och min bror har försökt att prata med honom flera gånger. Bett honom gå till beroendecentrum, psykolog eller be honom prata med oss varför han är som han är. Men han bryr sig verkligen inte/vägrar göra något åt sitt drickande och återgår till sitt drickande varje dag.
Han är bara tyst, KANSKE säger ett väldigt tomt förlåt och fortsätter med sitt beteende & drickande.

Min mor rullar extremt hårt nu mot att skilja sig men hon vågar inte/vill inte för att hon vill verkligen inte ge honom en slant av sina pengar då hon har en mängd som hon sparar som hon vill att vi ska ärva och som ska gå till barn-barnen.
För hon, jag & brodern vet att pengarna kommer gå direkt till att fylla på sitt sprit & cigg lager för vi har sett med våra egna ögon hur han har hanterat sina pengar.

Min fråga är till er då som kanske har upplevt, gått igenom samma sits osv:
Vad kan min mor göra? Hur var det för er som gick igenom en skiljsmässa med ekonomin som förstahand?

Hon har redan planerat att gå till advokaten vilket jag har pushat henne till, men hon säger att det ser inte bra ut för han har tydligen rätt till 50% av de hon äger/har enligt lagen.

@esterest Känner väl igen din rädsla för ultimatum. Jag har grubblat mycket på varför jag är så rädd för att ställa något slags ultimatum eller sätta ner foten.
Flera saker spelar så klar in men en stor del tror jag är rädslan för att effekten/förändringen skulle utebli. Då har jag bara fått ytterligare ett besked att han väljer alkoholen först. Då står jag där ännu mer besviken o ännu mer ensam. Och är dessutom mer pressad att agera vidare, ta nästa steg. Det är skrämmande.
Men att fortsätta som det är nu går inte. Tröttheten är enorm.
Jag hoppas du är ok!

@Rule74 Vilket jobbigt sug du råkade ut för, och så starkt att stå emot, det ska du ge dig själv en rejäl klapp på axeln för och vara superstolt över! Verkligen något att också ha med dig framöver, om/när det kniper nästa gång. Önskar dig en verkligt fin morgon!

Sökt hjälp× flera för remiss till psyk för ADHD utredning. Uppväxt i em miljö där jag måste vara "vuxen" som väldigt ung. Flytt hemifrån som 15 åring och redan där skapades problem. Oro som lugnades, problem som blev obetydliga.
Nu har jag börjat självmedicinerat för att hjärnan ska bli tyst, kroppen slappna av och jag känner ett behagligt underbart lugn. Fullt fungerande arbete. Tänker på tiden och när jag måste sluta för att orka.
Mår SKIT psykiskt på morgonen för att jag är så svag som inte står emot ! Men när sks kroppen, hjärnan, sinnet annars ge mig ro

@Rule74 Tack vad fint skrivet, det värmde. Det känns faktiskt lite bättre nu efter att jag har skrivit av mig de värsta känslorna.

Det är verkligen tufft att vara med en partner som dricker när man håller på att sluta - och det är ännu värre att vara med en partner som gång på gång dricker sig så full att det händer väldigt jobbiga grejer. Det enda positiva med det var väl att jag fick en mycket större förståelse för hur det har varit att leva med mig när jag har hållit igång - fruktansvärt.

Jag tycker att alla saker som dämpar suget, om man nu har ett sådant, är helt okej. Jag var en kort vända på ett behandlingshem för jag kände att jag behövde komma bort från allt för att sluta på allvar och det roligaste där var att se alla gubbar gå runt med stora påsar godis och energidryck haha.

Annars tänker jag att promenader ofta är ett otroligt bra sätt att stilla alkosuget. Jag brukar sällan ha det, utan det är andra saker som triggar mig (även om jag givetvis har fantiserat om att det vore gott med en klunk öl emellanåt).

16 dagar nykter idag, efter mitt senaste fall. Så tacksam! Sover fortfarande dåligt dock, vilket är så tråkigt. Vaknade två timmar tidigare än planerat, men fick en del gjort på jobbet. När jag kom hem vid 18 fick jag ett sånt otroligt sug efter alkohol. Vi har en flaska Gin i skafferiet, som jag var såååå sugen på. Berättade för min man att jag hade ett enormt sug. Han sade att "vi har ju ändå inget hemma". Jag sa att vi ju har gin, men det hade han ingen aning om. Då väcktes djävulen i mig. Jag tänkte att "jag kan ju ta flaskan och dricka lite när jag känner utan att han behöver veta - han kommer inte att sakna den". Men nej! Jag lyckades stå emot, läste lite kloka tankar och erfarenheter om återfall härinne på forumet, åt massor av choklad, glass och drack Pepsi Max. Det hjälpte 🙏🏻. Ska nu ta en kopp te, och snart lägga mig. Min man lade sig tidigt och har inte mått så bra idag (han var på puben med kompisar igår, något som jag faktiskt tror triggade mitt sug). Så glad att jag lyckades stå emot och lycklig över att få vakna nykter imorgon och fylla i ännu en nolla i alkoholkalendern. Hoppas att jag och ni andra får en god natts sömn och möter morgondagen pigga och glada 🥰.

@Rule74 tack! Det är även fint att dela med sig. ♥️

@hsp-metal attacksupning hade jag guldmedalj i 😂 särskilt hemma själv..helt sjukt egentligen. Var också jättenära att boka ett AA-möte men dels vågade jag inte och sen hittade jag in här och fick ventilera

Fin metafor med frysen. Skönt att läsa att du känner ett annat lugn kring ditt alkoholstopp denna gång. Så fint att läsa dina tankar och funderingar. Tack för att du delar med dig. ❤️

@hsp-metal Bra jobbat med två år! Känns som en evighets tid tills jag ska nå två år!

Förstår att det är tufft med återfall, och det kanske ligger något i det att man blir liksom lurad in i det igen med ångesten och oron. Jag har ännu inte tagit något återfall. Jag var vid cirka 4 månader i tankar om att -"nu har jag ju varit nykter ett tag och kanske ändå kan dricka normalt, jag måste ju prova iallafall". Men jag kom på mig själv med att jag försökte normalisera det och tur nog drack jag inget. Som tur nog var jag också såpass orolig för min kropp så rädslan för det var starkare. Jag var också orolig för hur min ångest skulle bli.

Bra jobbat med snuset - det ska vara supersvårt at sluta med har jag förstått. Jag tänker att vi alla tar till det som vi behöver för att kunna hålla oss från alkohol och eventuell nikotin. Och om det är energidrycker eller choklad, som i mitt fall, så må så vara. Allt är bättre än att falla för suget. Ha en fin kväll!

Hej hsp-metal! Har läst din tråd och förstår hur jobbigt det måste kännas nu. Jag har aldrig lyckats hålla mig helt nykter mer än tre månader sedan jag insåg att jag har problem, så sträck på dig. 18 månader är fantastiskt! Tänk på alla dina nyktra dagar istället för dina tre onyktra. Det är inte hela världen - tänk på att du nu fick en påminnelse om hur jävligt man mår efter några dryckesdagar, och att det känns som att börja på ruta ett igen. Tack vare att du varit nykter så länge kommer din kropp att snabbare bli frisk och stadig. Din lever klarar av allt gift bättre nu när den är frisk. Upp på hästen igen - du klarar det på samma sätt som sist. Var snäll mot dig själv - du förtjänar det!
Jag har varit helt nykter sedan jag föll nu senast för drygt två veckor sedan efter 2,5 månaders nykterhet. Och just idag när jag kom hem kände jag ett stort sug efter alkohol. Min man drack sig rejält berusad med vänner ute på puben igår - jag tror det var det som triggade igång mitt sug. Jag har vräkt i mig en massa choklad och glass nu, och känner att suget börjar släppa. Inte bra, men bättre än att dricka. Att läsa din tråd hjälpte också jättemycket. Så tack! Vi kämpar ihop ❤️

Klassikern är ju att man börjar experimentera och att det går bra i början, men att det sedan eskalerar extremt fort. Eller så, som i mitt fall, hamnar man exakt där man slutade med hävande av vin och noll konsekvenstänk. Känner igen som har druckit dagligen som har lyckats dricka med måtta även om det ibland bubblar upp den typ av historier här på forumet (jag säger inte att de inte är sanna, men de är absolut i minoritet.

Jag slutade dricka för snart två år sedan och har haft tre återfall. Innan det senaste, som var för några dagar sedan, hade det gått 18 månader. Jag kan inte påstå att tankarna och ångesten försvann helt men de har kommit med längre mellanrum och varit mindre intensiva. Det vill säga fram tills för några veckor sedan. Det var nog resan till mitt återfall började allvar. Jag kunde få paralyserande ångest och oro över saker som hänt för 18 månader sedan och det var också i samband med det jag tog mitt första glas. Jag tänker att ångesten delvis är hjärnans sätt att lura dig att dricka igen. Så var det för mig i alla fall.

Godkväll på er!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, tänker att jag hoppar in lite då och då 🙂

Nu har jag, om några dagar varit nykter i 8 månader. Det känns väldigt skönt och jag trodde aldrig jag skulle lyckas med det. Överlag känns det mesta bra, och jag känner att mitt mål är att aldrig dricka igen. Jag vill aldrig hamna där igen och må så dåligt. Känns bra att man liksom bestämt det. Och inte behöver vela mellan att kunna sen ska jag kunna dricka normalt, jag vet att jag inte kan det.

Jag har även börjat träffa en psykolog vilket känns fint och bra. Jag har fortfarande en del ångest och dåliga tankar att jobba med.

Det jag ville höra med andra som varit nyktra i ungefär samma tid som jag, när släpper liksom oron? Är det vanligt att ha det såhär "långt" efteråt? Tidigare fanns ju tankar alltid på alkoholen men nu kretsar tankarna fortfarande mycket kring det, inte att jag vill dricka men på vad jag gjort och hur jag gjort mot mig själv. Jag känner mig ledsen och nere pga det, går det över tillslut?

Jag grubblar också väldigt mycket på vad jag utsatt min kropp för, vilken skada, jag kan få väldigt mycket ångest och bygger upp skräckscenario att jag skadat min lever svårt, jag kan drömma om levertransplantationer osv. Jag orkar inte känna denna konstanta oron, jag har försökt göra vissa saker för att lugna mig, ta prover som visat normalt men sen får jag ändå för mig saker.

Känner någon igen sig i dessa tankar? Och hur går man liksom vidare?

Ha en fin kväll ❄️