Senaste kommentarerna i forumet

@november25
Tack för värdefulla råd!
Du har förstått hur jag känner.
Det är en katt och råtta lek precis som du beskrev.
Ett besök på hälsocentralen låter som en riktig bra förslag.
Frågan är hur hon skulle reagera om jag tog upp det…
Om hon ser det som en ovana, då kommer hon tycka att jag överdriver.
Så det känns jobbigt att ta upp det.
Vi kommer ha ett samtal om en vecka och efter det kan jag återkoppla här i forumet.
Tack igen för ditt inlägg!

Länge sedan jag senast skrev här!
Uppdatering:
Jag är nu helt klar med att trappa ner mitt vin och min öl och är på dag 2 med 0 alkohol. Det har gått – mestadels – bra. Inga abstinensbesvär, lite humörsvängningar och lite rastlöshet då och då – oftast i samband med ytterligare nedtrappning.
Under en period upplevde jag dock diarré – förmodligen på grund av stress i kroppen, som har fått vänja sig vid mindre och mindre alkohol under de 2½ månader jag har trappat ner.
Jag har hittat en bra alkoholfri öl – och ett bra alkoholfritt vitt vin (gjort på Chardonnay-druvan), som jag njuter av då och då under veckan.
Jag är spänd på att se hur det kommer att gå de närmaste veckorna. Min plan är 3 månader alkoholfritt och sedan bestämma om jag – lite i taget – kan klara av att dricka kontrollerat.
Jag har valt att vara ärlig mot min omgivning om processen.
Så – just nu går det bra – jag hoppas att det fortsätter, annars måste jag vara stark och ta en dag i taget om jag möter utmaningar.

Hemma efter jobbet, en trigger för sug. Acceptera suget, acceptera läget, det är som det är. Jag vill inte att det ska vara så, jag vill inte vara sån här men det är ju så. Det blir i alla fall en enkel middag, sen ska jag gå ut med mitt barn i det fina vädret. Hade jag valt att fortsätta dricka hade jag valt att vara inne istället. Jag klarar det här och visst kommer det en dag då alkohol inte upptar ens värld alls längre. Det är mitt mål och dit jag vill komma, aldrig tillbaka, jag måste klara det här ☀️☀️☀️

@Kameleont Starkt gjort av dig att ordna terapi! 🙏 Så bra! 🌷Tror det kan vara ett rejält steg framåt, att kunna samtala med stöd av en tredje person.
Tänker att även om terapeuten inte är specialiserad på beroende, bör hen nog ha insikt i förnekande och döljande av alkoholproblem. Det i kombination med hur du mår, kommer nog visa tydligt på din mans missbruk.

Angående ödmjukhet så visst, det finns väl mindre och större problem av olika slag i alla relationer. Men den skada som alkoholberoende skapar är i en helt annan kategori. Så det är inte konstigt att du känner så.
Sen är det väl bra att vara medveten om att man ändå måste kämpa för att ta hand om sin egen hälsa och hitta vägar, men det är ju lite som att ösa bort vatten under ett skyfall.

Du skulle ju kunna gå i anhörigstöd parallellt om du vill, för att få hjälp mer med det egna måendet. Då kan du ju nämna det för terapeuten också så kommer hon direkt förstå att det finns ett allvarligt problem😉

Håller tummarna för er! 🙏 Skriv och berätta!

@MarkSz Ja det är ju svårt att veta hur illa det är. Men att hon får det att låta så enkelt är ju inte positivt - någonstans är väl förhållandet mellan att vilja ha hjälp och behovet av det motsatt. Ju mer personen skulle behöva hjälp desto mindre vill den ta emot det.
Min kille sa ibörjan att bara han slutade röka skulle han sluta dricka, och det lät som det skulle ske i en handvändning. Sen har det varit andra helt orealistiska mål och löften. Därför jag föreslog EN nykter dag i veckan (min egen tråd här där jag sliter mitt hår) för att börja få till en förändring åt rätt håll.
Men har på vägen insett att min kille tyvärr har ett svårt beroende som han inte kommer att kunna ta sig ur utan hjälp och med genomgripande förändringar av livet han lever.
För honom har insikten ökat, precis som du skriver, genom misslyckade försök. Han har ändå kommit en bit med att förstå att det inte bara är att sluta vid det här laget.
Men hur lång tid det ska ta att förstå att han måste bli alkoholfri, det vet ju ingen.

Ja det är en extremt jobbigt sits man hamnar i. Man har fått känslor för någon och fäst sig vid personen som "sin". Det är svårt att bara lämna personen åt sitt öde. Känns ju som allt kan bli bra bara personen slutar dricka.
Men den processen kan visa sig väldigt lång och krävande, och man vet inte ens om det kommer att lyckas.
Jag förstår ändå hur du menar med kontrollen, för du vill ju kunna bedöma hur allvarligt problemet är för att kunna ta ställning. Medans den som har problemet vill dölja det. Det blir en konstig katt-och-råtta lek som ingen mår bra av.

Om det nu bara är en ovana, fråga om hon kan tänka sig att boka ett besök på hälsocentralen för att reda ut var i riskzonen hon ligger? Vägrar hon det är det nog tyvärr värre än bara en ovana.

@vår2022 Tack för fina ord ❤️ Det är en gemensam nämnare för många av oss här på forumet: Vi ger aldrig upp!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Underbart! Du har under åren som passerat gjort och gör så många bra saker för ditt välmående och överallt i dina olika livsområden. Jag har fått följa dig i olika skeenden i snart 4,5 år😁. Du ger aldrig upp, du provar något och om inte det funkar testar du något annat och till slut har du hittat där det fungerar och är hållbart. Snyggt jobbat!❤️

Ha en fin eftermiddag, här har solen äntligen tittat fram och det blev en härlig lunchlöpning med dogsen i skogen. 🐕🐕🏃‍♀️🌞

Tittar in på forumet ibland. Tar en dag i taget. Har gjort det i drygt 9-år nu. Jag trivs med det. Vad bra livet är utan alkohol. Jag tänket fortsätta med att låta första glaset stå. Ha det bra alla på forumet.

@Jempa123 .Tack det fick jag!

@Maud Jag är så glad att jag upptäckt det tydliga sambandet nu, medan jag precis som du har tio år kvar till pension. Det jag gör nu är en investering inför framtiden ❤️ Heja oss!

Kram 🐘

@Åsa M Det har du rätt i!
Jag borde inte ha koll på henne.
Kanske borde släppa det hela, men det är inte så lätt.
Vet inte heller hur allvarligt hennes problem är.
Enligt henne, bara en ovana.
Vet inte vad jag ska tro.
Tack iaf för din kommentar!

@Andrahalvlek Vad fint det låter!
Du märker säkert precis som jag att om man sköter kroppen så hänger liksom knoppen med o mår fan så mycket bättre!

Bra jobbat!!!🤗

@SÖRMLAND71

När jag jobbar med boken påminns jag om vilken resa jag har gjort på flera andra områden än nykterheten. Bytt arbetsuppgifter, nästan förlorat nya jobbet, revanschera mig på jobbet, börjat sköta kosten, laga matlådor, daglig motion, träna mina artrosknän, blivit sambo med en storpudel osv.

Just nu har jag kommit till våren 2023 och jag sliter hårt med mina onda artrosknän samtidigt som jag försöker hitta en valp. Fått första nejet nu, det var ju först på tredje försöket jag lyckades. Oavsett om det blir en bok i slutändan eller inte så får jag åtminstone en diger pdf att spara till eftervärlden. Att själv gå igenom alla inlägg är en fröjd. Så många fina forumvänner som försvunnit på vägen. Men så är det, nu är inte alltid så det gäller att njuta nu, nu, nu.

En helt annan sak, mitt senaste projekt typ. Sen årsskiftet har jag gått ner 7 kg i vikt. Inte banta, bara sköta kosten. Frukost, lunch, middag, tre mellanmål. Aldrig längre än två-tre timmar mellan målen, min kropp behöver inte ställa in sig på svält. Vilket den gjort från och till sen jag var 14 år. Here we go again, upp och ner i vikt.

Jag har adderat mycket rörelse efterhand: 10.000 steg dagligen och tre löprundor per vecka, plus styrkeövningar varje kväll. Jag har också slutat äta mackor, det var typ min sista stora last. Nu blir det havregrynsgröt till frukost, och kvarg och bär som sent kvällsmål. Saknar faktiskt inte mackorna. Kokt ägg och clementin som mellanmål på förmiddagen, samt chiafrö/havregryn/mjölk/kanel/kardemumma på eftermiddagen. Grönsaker inleder varje måltid, tex brysselkål innan morgongröten.

Laga matlådor på helgen är en gamechanger också. Nu blir det typ aldrig färdigmat och hämtmat, inga nödlösningar. Jag har matlådor i kylen/frysen. Jag har minskat portionerna lite genom att fördela på fem matlådor istället för fyra. Marginell skillnad, som nog gör stor skillnad i längden. För det är just i längden som spelar roll. Skapa rutiner som funkar 99 av 100 dagar. En rutin i taget, stapla en ny vana ovanpå en redan etablerad.

Och jag mår riktigt bra, sover bra också även om det blir många toarundor nattetid. Somnar om direkt nästan. Och allt över 7 timmar sömn är svinbra i min värld.

Kram 🐘

Ditt ansvar är inte bara mot dina barn, utan även mot dig själv. Gör det som du mår bäst av, det kommer även dina barn kunna dra fördel av.

@MarkSz du behöver inte ha koll på henne. Det är ett helt självpåtaget ansvar.
Vad behöver du för att må bra? Du kan inte ägna all din tid åt att bevaka en vuxen människa. Du behöver leva DITT liv.

@Miss tack snälla du för tipsen 🙏 Det här ska gå! 🥰

Morgon dag 68
I går kväll var första gången på en tid jag inte tog några tabletter för att kunna sova lite bättre. Det var först när jag lagt mig som jag kom på det hela. Var trött men tror oron över att inte kunna sova ställde till det eller så var det att jag inte tog något. Har ju kört på valeriana och KSM (senaste för att även sänka stresskänslan) en period utan toppenresultar vad gäller just sömnen. Även rotat fram atarax som legat och dammat men blir så otroligt seg på morgnarna. Hur som så blev det att somna sent och vakna vid både 01 och sedan min nu mer vanliga tid vid 05. Vet att jag klarar dagen men det är ingen höjdare. Hade önskat det hade lättat vid det här laget. Legat och dragit mig. Ägnat lite tid åt vad som kan vara en bra gå bort present efter gårdagens besök. Kanske en pocket? En burk te? Har undvikt att gå bort så egentligen är det en icke fråga 😂 men det skulle vara kul att börja socialisera lite smått igen. Ett steg i rätt riktning att glädjas åt. Tanken gör mig glad 😊
Hyn blir bara värre. Tror inte längre det är vinet som rensas utan snarare att klimakteriet verkligen ställer till det ordentligt. Ett läkarbesök skulle nog vara på sin plats. Så får det bli, ska skicka önskan om en bokning med det samma.
Sedan frukost. Önskar alla en fin dag 🌺

@Guldlock, blir alldeles tårögd av din styrka att stå emot att dricka vin med din väninna. Det du gjorde var STORT, en milstolpe. Känner igen stoltheten så väl att man kan klara att umgås utan a. Nu vet du att du kan det och nästa gång så blir det enklare. Hurra för dig🎉

@Vitvargen tack för påhälsning och pepp 😊
Nä, så klart låg det ingen baktanke i det. Det är ju nästan mer regel än undantag att ha med sig en flaska när man går bort och har ju tidigare varit en icke fråga.
Har funderat liten det, vad som kan vara en lämplig gå bort present som inte är just något alkoholhaltigt. En bok kanske. Tål att funderas vidare på.
Fin dag! 🌺

Ledig i dagarna 3. Solen ska enligt smhi lysa. Inte så mycket inbokat o det som är bokat är PT och yoga. Jo, tvättstugan oxå. Antidepprundorna är så självklara att de inte behöver bokas längre.
Jag kan fortfarande förundra hur skönt det är att slippa tant Sug. Hennes eviga tjat o vinpimpelplanerande. Misstänker att det är samma röst som de på socialamedier hör när det pratar om " matbrus".
Jag är stolt över att jag kunnat bryta, förändra mina tankar o " blocka" tant Sug.
Det har tagit tid o gjorts i omgångar för att nu vara stabilt. Bytt dålig vana mot flera bättre. Som tex Yogan, visst är den skön o bra men den stora vinsten är nog de inbokade tiderna mot kvällen. Det är lite socialt, fyller en dryg timme eller två av den ensamma tiden på ett kravlöst vis. Ger mig lite avslappning. Lite som vinet faktiskt.
Jag har inte tagit något läkemedel utan succesivt bytt ut vanor. Fallit genom åren men lärt mig av fallen och hoppat upp i sadeln igen.
Nu känns nykterheten självklar ,en del av mig. Rom byggdes inte på en dag o allt det där. Man behöver fortsätta att bygga på sin livstil då livet händer o förändras hela tiden.
Min nästa fallgrop ligger nog när det är dax för pensionen. Det är ca 10 år dit men det är nog lika bra att ta höjd, stabilisera och ha en plan när fritiden blir oändlig så att den delen av livet blir fin och bra.

Må så gott alla🥰

@november25 Tack snälla för din kommentar. Jag upplever att hon tar det så enkelt och säger att, jag har inget beroende bara en ovana. Det löser jag. Allt låter så enkelt.
Själv kan jag inte avgöra hur illa det är. Ifall hon har ett beroende eller bara gillar att ta ett glas ibland och hon kan kontrollera det.
Tror tyvärr att alkoholister ser sig inte själva som alkoholister. Utan de tror att de kan kontrollera sitt drickande och det är enkelt att bara sluta. Men när verkligheten kommer ikapp och de försöker ta bort eller minska sitt drickande då inser de hur svårt det är. Då kommer irritationen, ilskan över att de inte dricker vilket gör att de tar ett glas för att lugna nerverna eller varva ner. Det blir som en ond cirkel.
Vissa saker, till ex. orsaken vill hon inte tala om utan lägger locket på, eller säger att allt kan inte förklaras så enkelt. Jag vet inte vad jag ska tro.
Det känns jobbigt att jag ska hålla koll på henne. Jag kan inte heller vara ihop med någon som dricker, inte ens när hon är nykter. Det är inte alls lockande att ha en partner som har alkoholproblem.
Jag börjar bli uppgiven när jag sätter mig djupare in i situationen.

@Letlive Tack snälla för svar! Ja, om hon dricker 2-3 kvällar har ni ju ändå ganska mycket tid ihop. Det låter positivt hur du håller dig till det du har bestämt, det blir ju kanske en viss ro för dig också?

Hur gör du med din egen alkoholkonsumtion? Väljer du att avstå, eller dricker du ibland fast inte med henne, eller hur gör du?
Jag har kämpat en del med den frågan.

Men angående relationen så är det knepigt. Jag ser det som ett helt utarbetat system och sätt att leva han har vid det här laget. Många delar av det har varit trevliga och lockande för mig. Väldigt goda middagar, bastu, resor och ett liv nära naturen. Min kille är också väldigt ordningsam och omtänksam. Han är en familjeperson.
Under tiden när jag var mer medberoende och inte såg hela hans problem klart, köpte jag liksom hela paketet.
Men alkoholen är en viktig för att inte säga den viktigaste komponenten i allt. Den sitter egentligen ihop med allt han gillar. Men jag såg det inte så utifrån, inte då.

När jag levde enligt den "hårdare" linjen att helt avlägsna mig så fort alkoholen kom fram, hade vi en minimal tillvaro tillsammans.
Tror det var en stor ögonöppnare för honom, men otroligt jobbigt att bli bortvald hela tiden.

Nu bor jag hos honom igen eftersom jag är mellan bostäder och väntar på min nya.
Det finns mycket positivt i livet tillsammans, men tyvärr är det ju inte något som kan hålla i längden eftersom den jag älskar befinner sig på ett sjunkande skepp.

Jag antar att valet ställs på sin spets mer i vår situation. Jag kan inte leva med honom i längden i hans "system", och han kan inte vara utanför sitt liv som han byggt upp kring alkoholen. Innan han börjar göra en varaktig förändring, som ju kommer innebära att söka hjälp också. Sluta dricka, skapa ett nytt liv.
Men jag lägger mig inte i mer just nu. Jag bara ser med öppna ögon på det, och han ser också omöjligheten har jag förstått. Han vet att han måste göra något, men kommer han att göra det. Det återstår att se.

För min del känner jag ändå att jag har mycket att förlora, eftersom jag ser mycket som är väldigt bra i honom och i vår relation trots allt.
Men i längden kommer jag inte att orka fortsätta.

Just nu fokuserar jag på mig själv och har börjat göra mindful self-compassion varje dag, vilket skapar ro och vila i mig. Jag går också hos anhörigstöd.

Kanske fortsätter jag framöver på den hårdare linjen, när jag kommit till rätta i min lägenhet.
Men just nu har jag inte den kraften. Han får utrymme att fundera helt själv, utan ytterligare tydlighet från min sida.

@MarkSz Det är ju väldigt positivt att du tagit de här samtalen med henne, och att hon reagerade med att vilja förändra sin situation. Då är korten så att säga på bordet, och du kan vara öppen med att du inte gillar när hon dricker och är onykter. Vilket gör det lättare för dig att stanna kvar i dina känslor och din upplevelse.

Det blir lätt så för oss anhöriga att allt börjar handla om den som har problemet, och vi anpassar oss på alla möjliga sätt.
Det är bra att du har ditt egna boende, så att du kan träffa henne när du själv väljer och kan välja bort att umgås om det inte känns bra.

Ibörjan trodde jag att min kille drack det som jag såg att han drack, och undrade varför han blev så påverkad. Men det var bara toppen av isberget. Personer med alkoholproblem blir så skickliga på att gömma alkohol och dricka i smyg. De blir tyvärr också ganska bra på att säga det man vill höra, så att man ska lugna sig och de ska få fortsätta med sitt användande.

Lögnerna och oärligheten blir en del av problemet och det som sårar. Men det är liksom en del av sjukdomen.

Jag läste boken Skål, ta mig fan, och den gav mig en bättre förståelse för hur beroendehjärnan snurrar.

Fint att prata med andra som också har ganska nya relationer. Man upplever så mycket kärlek och vill få ha kvar personen men ta bort drickandet. I verkligheten kan allt sitta ganska hårt sammantvinnat.

Men jag tycker absolut att det finns hopp. Vissa väljer att möta sina problemet och kan tillfriskna.
Tappa inte bort dig själv i det hela🙏

@Guldlock, väldigt starkt och snyggt hanterat! En tuff utmaning verkligen och du klarade den. Ägna inga tankar åt hur hon tyckte kvällen var, skulle tro att det blev väldigt trivsamt som det blir med gamla vänner. Sedan vinflaskan, det har åtminstone i mina kretsar alltid varit mer eller mindre standard att man har med sig en pava om man kommer och hälsar på, inga större tankar eller förväntningar bakom det bara gamla vanor. Kanske blev hon inspirerad av dig nu, vore ju kul! Tycker det avlöpte perfekt för dig och nu är jag förberedd om samma situation händer för mig.

Kramar!