Senaste kommentarerna i forumet

@Thompa_68 Tack för att du åter delar med dig. Problem med sexlivet drabbar väl alla som dricker för mkt. Omvänt så känner väl många att lite vin är ett "smörjmedel", afrosidiakum, som gör oss mindre nervösa. Oron för att som man "misslyckas", dvs inte få bra erektion, kan vara väldigt hämmande. För mig har det flera ggr varit en anledning att dricka, och i mitt fall har det funkat med ståndet även när jag varit berusad. Men för att slippa ev oro kan ett piller vara bra. Jag prövade en period Taldalafil och när jag sen glömde att ta dem så funkade det fint ändå ...

@myssockan Jag hoppas att din kille snart är redo att prata om elefanten i rummet. För mig som drack dagligen i flera år tog det lång tid att fatta att mitt beteende hade förändrats pga att min hjärna förändrats. Min tjej hade ju sagt att jag var ondöigt irriterad och ibland arg när jag var full, men jag insåg till slut att grälen när jag var nykter delvis också berodde på att min hjärna blivit grinig (dålig på att fixa dopamin etc.) För mig blev det en ögonöppnare när jag insåg att hjärna återhämtar sig snabbt, men då krävs iaf avhållsamhet i en månad. Om han kan pröva det så kan ni kanske sedan bestämma en ny plan som känns acceptabel för båda.

Nu har jag suttit nyktert och filosoferat en aning och idkat lite skrivterapi genom att ha googlat runt lite på nätet och till en sån där modern svarsmaskin skrivit in följande frågeställning:

Kan man påstå att det är vanligt att en person med Dystymi, ADD och kanske även något Bipolärt i botten genetiskt, och med mångårigt alkoholmissbruk i över 30 år spontat tillfrisknar i betydelsen slutat med alkohol och är nykter även efter 2 år...

Svarsmaskinen:

Nej, man kan inte påstå att det är vanligt att en person med den specifika och komplexa problematik du beskriver tillfrisknar spontant utan omfattande stöd eller behandling.
Här är en analys av varför detta scenario betraktas som kliniskt ovanligt, trots att individuella undantag existerar:

Komplex samsjuklighet (Dubbeldiagnos): Kombinationen av en affektiv störning (Dystymi/Bipolär sjukdom) och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ADD) skapar en kraftig sårbarhet. Alkohol används ofta som "självmedicinering" för att reglera dopaminnivåer och dämpa depressiva symtom. Att ta bort alkoholen utan att samtidigt behandla de underliggande diagnoserna innebär att de ursprungliga problemen kvarstår med full kraft, vilket statistiskt sett medför en mycket hög risk för återfall.

Långvarigt missbruk (30+ år): Ett tre decennier långt missbruk medför djupa neurobiologiska förändringar i hjärnans belöningssystem. Vid ett så långvarigt beroende är den fysiska och psykiska adaptionen till alkohol så stark att ett "spontant" slutande utan abstinensproblematik eller professionell hjälp är medicinskt sällsynt.

Genetisk sårbarhet: Om det finns en bipolär komponent finns en medfödd känslighet i hjärnans stämningsreglering. Utan stämningsstabiliserande åtgärder är risken för depressiva eller maniska skov hög, vilket historiskt sett är en av de vanligaste drivkrafterna bakom återfall till alkohol.

Tvåårig nykterhet: Att ha uppnått två års nykterhet är en betydande milstolpe och tyder på en mycket stark inre förändringsprocess. Inom beroendevården ser man dock ofta att detta kräver antingen medicinsk behandling, psykoterapi eller ett starkt socialt stöd (som t.ex. Anonyma Alkoholister).

Sammanfattningsvis: Att en person lyckas bli nykter efter 30 år med dessa diagnoser är en exceptionell prestation och en stor framgång, men det är definitivt inte det förväntade eller "vanliga" förloppet för denna specifika profil.

Om du eller någon nära dig befinner sig i denna situation kan du hitta stöd via 1177 Vårdguiden om alkoholberoende eller kontakta Alkohollinjen för rådgivning.

-

Där ser man alltså. Hade jag varit i lite bättre form skulle jag väl ta och gå ut med mina soppåsar som står där i hallen och ser lite uppfordrande på mig liksom. Borde väl kanske känna lite allmän tacksamhet kanske. Men den där euforiska lyckokänslan som andra ny-nyktra tycks ha drabbats av på forumet, om man så säger. Den kommer väl av sig självt den med, med tiden också kanske. Nu får det vara bra med tokigt skriveri på ett tag. Men först en stärkande slurk med päronsaft.

Ha det gott!

@Lunis Vad fint att höra! Jag gick också på möte idag!
Min sambo och jag bråkade, och då åkte jag över till mig. Sen kom jag på att det fanns ett möte ikväll så då tog jag och körde dit. Det var väldigt fint, och så otroligt mycket jag kände igen mig i. Jag hade lätt att dela i gruppen och kände mig trygg. Jag trodde att jag skulle sitta och gråta, men det blev istället många leenden och skratt. Jag har nu köpt boken och jobbar på första steget 😊

@Hanna0425 Så fint att höra din "rapport". Det är ju strålande. Du ska verkligen vara stolt och jag hoppas att din särbo ger dig massor av beröm. Att han följer ditt program är rimligt, eftersom det ändå är ganska "liberalt", alltså tillåter drickande flera dagar i veckan. Det är ju en form av solidaritet, som man borde kunna förvänta sig. Jag har dock inte vågat ställa det kravet eller önskemålet till min särbo (som nu är på "paus"). Hon dricker iofs inte ofta, men det hade ju varit fint om hon erbjudit sig att stötta. Å andra sidan säger jag ju att jag har noll sug, inga problem. Jag vet inte om jag tenderar att förenkla min utmaning och skönmåla framtiden ...
Men det går bra. Jag har gjort tre undantagskvällar i december och det blir kanske ett el två glas på julafton, Känns nu som det mest är sociala skäl som kommer att få mig att dricka, ingen längtan efter rus. Ser dock fram emot en vinprovning i januari ...

Jaha
Egentligen kanske jag skulle starta en ny tråd men det får nog bli nästa steg i såfall.
Jag är garanterat fri och det kändes så jäkla bra, så pang så på botten igen psykiskt. Vem är jag utan att vara den där medberoende personen? Varit den i hela mitt liv och nu....tomt.
Träffade någon som fick passionen att spira, vi har fortfarande kontakt men jag är livrädd jag är ju inte bra på sånt här! Jag blir psyko , duger verkligen jag, hur vet jag det osv tack och lov har jag inte spelat ut detta mot honom.
Jag försöker ju få trauma terapi. Nån som har tips?

@Varafrisk Jag också. Urless. Allt jag gör och tänker på som inkluderar andras ögon filtreras genom mitt eget tjockfilter först. Till och med när jag springer tänker jag på om de jag möter reflekterar över att jag är tjock. Då hoppas jag att de tänker: ”fan vad bra att tjockisen springer.”

Därför vill jag applicera självsnällhet på min kropp. Omfamna och berömma. Ge den bra alternativ istället för att tvinga bort onyttiga saker. Behandla mig själv som jag behandlar min yngsta dotter: inte skamma utan istället peppa och stötta när hon gör bra saker.

Kram 🐘

@Andrahalvlek och övriga…Här är en till….har inte jojobantat så ofta men har nog tänkt på min vikt nästan hela mitt vuxna liv😳 Har alltid haft dålig självbild men när jag tittar på foton bakåt i tiden så var det nog inget problem med vikten (men självbilden) förrän jag var lite över 40. Då började känsloätandet från och till sedan blev det nog bara till…
Tänkte inte på vikten förrän jag var i 20-årsåldern. Min bästa kompis började banta, levde på kaffe, sockerfria kex, ananas och sallad. Vi var smala båda två kanske att hon vägde några kilo mer än mig men det var egentligen inte någon övervikt att tala om. Så gick hon ner i vikt och jag såg rundare ut än vad hon gjorde så då var jag ju tvungen att gå ner i vikt. Sedan den dagen så tänker jag på vikten och jag är helt urless på det!

Kram 🥰

@Rike Det är det jag mantrar med hjälp av terapi också. Jag kan inte hjälpa någon som inte är mottaglig för det.
Tack för jättefina råd. Det är för mig men även mina barns skull jag påbörjat den här enormt jobbiga resan. Det är inte lättvindigt en säger upp kontakten med sina föräldrar. Det känns bara oerhört sorgligt att de aldrig kommer att förstå det.

@myssockan Tack! Jag bara slängde mig ut idag och kopplade upp mot ett onlinemöte idag. Alla var väldigt omtänksamma och jag kände mig verkligen omhändertagen. Väldigt skönt att sitta med andra som beskriver det man själv kan känna och fint att se gemenskapen i att man inte går igenom olika nivåer av helvete ensam. Min sambo har väldigt svårt att relatera och förstå mig, då hans uppväxt inte såg ut som min, så dessvärre känner jag ett svagare stöd därifrån. Han försöker säkert och gör så gott han kan, men jag kan känna att både han och min faster tassar på tå runt problemet - det orkar inte jag längre göra och det är dessutom jag som får ta de tuffaste konsekvenserna av mina föräldrars beteende.

Hoppas du hittar styrka, mod och ork att ta det där första steget som är så viktigt

@fooliehutten tack för pepp….känner ärligt att det jobbigaste är att aldrig dricka igen.

Men jag har snusat i över 20år, det ”la jag bara av med” i januari för jag ville. Inte sugen ett dugg på nikotin/tobak, så varför ska detta vara något svårare?

Och är väl egentligen NU dag 2 är klart (drack typ söndag kl 17 för sista gången)

@Ansiansiansi
Jo, han var ju nykter också .. men alkoholen tog över allt mer.
Då det gäller att välja livet så tänker jag att det måste komma inifrån men att människor kan finnas där som stöd om man väljer att byta bana.

@Nicki hej, och ursäkta sent svar. Missade totalt att du skrev…… ja det är skönt att kunna känna igen sig i andras berättelser.

Klart positivt att stötta varandra här i forumet.

I början när jag kom in här så tyckte jag att det gick ganska lätt, men tyvärr har det varit lite svajigt ett tag och det är få helt alkoholfria dagar.

Men vi kämpar på! Vi hörs!

Det finns de som arbetar inom missbruksvården som är missbrukare själva. Tror inte de skulle få behålla jobbet om de sökte hjälp hos sin arbetsgivare tyvärr, de skulle anses olämpliga för sin roll.

@Peter55, bra gjort att be om ursäkt. Så skönt att få det ur världen.

Kan du förstå vad ångesten handlar om? Är det kemisk ångest eller skam/oro som ligger bakom? Kanske du ska fortsätta att vara ärlig mot vissa utvalda om det är det de handlar om? Prata, få ut skiten ut mörkret kan kännas hjälpsamt.

Är det kemiskt så kommer det lätta på sikt.. men tänker att man inte ska behöva lida i onödan, det finns ju ångestdämpande att ta till en period🌸.

Har du börjat din nyktra resa? Jag hejar på dig!!!

Hej och tack för ditt fina svar.

Så svårt, ja, omöjligt, att förstå hur någon kan välja alkoholen framför kärlek. Det är väl därför jag undrar om det ens var kärlek han kände. Hade en annan person kunnat få honom att välja livet?

Betyder detta att du aldrig fick möta en nykter version av honom? Jag fick träffa mitt ex när han var nykter i korta perioder, men han landade liksom aldrig i det. Det var väldigt uppenbart att han inte trivdes i sitt nyktra liv, var rastlös och irritierad, och han höll aldrig ut särskilt länge.

@myssockan

Tack för ditt fina inlägg!

Precis så går mina tankar: ville hans ens vara med mig? Det går ju naturligtvis inte att få ett svar, eftersom det rimligtvis måste variera från fall till fall, men jag undrar vad alkoholen gör med en människas känsloliv.

Jag älskade verkligen min kille och stundtals kände jag i allra högsta grad att det var besvarat. Samtidigt var det alltid så mycket problem kring honom och alkoholen, så nu efteråt har jag svårt att lita på någonting. Uppfattade jag honom rätt? Menade han det han sa och gjorde. Som du säger: vem var han ens utan alkoholen?

För mig som aldrig har haft ett alkoholberoende är det svårt att förstå i vilken grad någons inre förändras med långvarigt missbruk. Är inget av det man upplever då, i missbruk, "på riktigt"?

Vår relation är avslutad, men för er: kan ni prata om det här, eller går inte det?

@Vitvargen Jag minns känslan några månader in i nykterheten. Jag var mer chill, jagade inte upp mig för småsaker. Mer grundglad, grundnöjd. Inga stora känslor, men det påverkade vardagen enormt positivt. Och i vissa sammanhang, tillsammans med människor jag verkligen gillar, kunde jag bli nästan euforiskt glad och sprallig. Det brukar jag kalla mentala hoppsasteg, det kändes som jag ville göra hoppsasteg, som barn gör när de är riktigt lyckliga. Jag kunde också skratta så gott så jag nästan tappade andan.

Allt detta är nog tack vare godare tillgång på oxytocin i min skalle. Det har lugnat ner sig med åren, eller så är jag mer van vid de positivare känslorna. Men jag kan fortfarande bli euforiskt glad och sprallig och skratta hjärtligt i rätt sammanhang.

Jag minns också när jag ammade min äldsta dotter. Det var hon och jag, inget annat spelade någon roll. Jag blev tokförälskad i henne på nolltid. Hennes pappa stimmade runt, jag satt lugnt och ammade, hela dagar och nätter i början. Så jävla chill. Man fattar varför amning är bra för både mamma och barn.

Kram 🐘

Jag har för ovanlighetens skull haft lite bråda dagar, men det har mestadels varit bra och trevliga aktiviteter som fyllt min tid. Som umgänge med mina nära och kära, förenade i ett traditionellt intensivt och effektivt pepparkaksbakande, där vi alla har givna roller och trivs fint med varandra. Eller jobbaktiviteter, som på sedvanligt sätt ökar i frekvens så här inpå jul. Jag trivs bra med det jag gör, men känslan av att ha svårt att hinna med är lite påfrestande ibland. Men med åldern kommer erfarenhet, det är bara att göra så gott jag kan, förr eller senare kommer jag i mål, finns ingen anledning att stressa, det är bara att hålla i.

Jag känner lite dåligt samvete över att inte ha besökt forumet på flera dagar, ser att mycket skrivits som jag gärna vill ta del av och kanske reflektera över. Och kära @Bubbelmorsan, stort tack för att du tittar in och handfast bryr dig, betyder så mycket för mig! Intressant att utbyte i anonymitet kan betyda så mycket, men visar tydligt att vi i mångt och mycket delar utmaningar och är duktiga på att kommunicera om dem till varandra. Alla ni som läser min tråd, kommenterar och reflekterar och delar i egna trådar, ni är ett fantastiskt stöd för mig!

Nykterheten är intakt och börjar återigen kännas som en kär gammal vän som jag inte behöver ge så mycket uppmärksamhet, den är ändå en självklar del av tillvaron nu. 7 veckor idag, 50 dagar i morgon, men vem räknar..? ;-) Kroppen och hjärnan känns bra, kanske har jag kommit till lite av en platå där jag inte märker någon direkt ytterligare förbättring, men det är så ruskigt skönt att ha kommit till den nivå jag är på nu! Inga baksmällor, ångestkänslor, djup nedstämdhet eller känslan av att kroppen inte hänger med på länge nu. Sedan är utmaningarna i livet kvar att hantera, men jag tar mig an dem från ett betydligt bättre läge nu än tidigare. Framför allt nonchalerar jag dem inte genom att marinera mig i alkohol.

Igår var jag på ett läkarbesök och fick diskutera lite kring min historik, nuvarande fysik och min nykterhet. Allt såg bra ut, naturligtvis höga poäng för noll i alkoholintag. Om jag fortsätter bättra min livsstil så kanske jag på egen hand kan få bukt med något höga blodsockervärden. Jag funderar på ett nyårslöfte, som jag aldrig brukar ge för jag har misslyckats med att hålla dem så många gånger tidigare. Men jag känner mig väldigt motiverad att försöka mig på en tremånadersperiod med så lite sockerintag som möjligt, typ undvika läsk, godis, glas och desserter.

Sömnen är kvar på minuskontot. Jag kopplar den inte längre så mycket till förändringen från alkoholberoende till nykter. Istället tror jag att jag har några utmaningar som hindrar hjärnan från att slappna av. Jag fick lite ångestdämpande läkemedel utskrivet för att hantera kommande flygresor (kommer inte ihåg vilken vänlig forumkompis som gav det tipset, men tack!). Kanske ska jag prova den lite lättare varianten ett par nätter för att se om det kan hjälpa. Inte för att det är någon varaktig lösning, men ibland behöver man få hjälp med att etablera positiva mönster för att få kraften att göra det mer långsiktigt.

En av mina utmaningar är av väldigt privat natur, men jag väljer att berätta om den i alla fall, för kanske finns det andra som kan känna igen sig, det lättar oftast när man vet att man inte är ensam. Det handlar om erektionssvårigheter, vilket nog många män som under längre konsumerat stora mängder alkohol upplevt i olika grad. För mig är lust en viktig del av en relation och här har jag upplevt problem som verkligen fått mig att känna mig illa till mods. Jag vågade ta upp detta med läkaren, vet inte om det var lättare eller svårare för att hon var kvinna, men det blev ett väldigt bra och ärligt samtal. Jag blev erbjuden att prova Sildenafil (Viagra) och bestämde mig för att göra ett försök. Jag har en del fördomar om potensläkemedel och medelålders män, men jag har medicinska orsaker att prova och ser inget direkt att riskera. Vi får se hur det fungerar.

För andra utmaningar finns det inga läkemedel, det är eget jobb och mod att tackla. Här återstår en hel del, men jag ska försöka ta elefanten en skiva i taget. Lite svårt ibland, mycket hänger ihop, men ska man resonera med andra är det ju heller ingen väg till framgång att ta upp allt på en gång. Gäller att se mig själv utifrån och försöka förstå hur jag uppfattas av andra innan jag tar upp förhoppningsvis konstruktiva diskussioner i lugn och ro.

Jag önskar alla en riktigt bra kväll!

@Bubbelmorsan tack för värmande ord💕som jag skrev igår så gick det bra på jobbet men ångesten finns där hela tiden.
Skaver och skaver…
Men en dag i taget….

@Himmelellerhelvette Det är samma sak här. Stress triggar allt negativt på en gång hos mig. Så allra viktigast är att hålla balansen mellan intäkter och utgifter. Helst dagligen.

Jag är så glad och tacksam att jag fått möjlighet att växla ner på jobbet. Jag älskar mitt arbete, även om jag är trött som sjutton ibland. Just nu är det mycket planera framåt, över jul- och nyårshelger. Ibland ser jag nästan i kryss.

Då är löprundan svinbra! Bara göra! När skallen är trött behöver kroppen jobba. Och hunden rastas. Att skaffa hund är den enskilt bästa hälsoinvestering jag har gjort! Motion, sällskap, glädje och kärlek i 22 kilo storpudel ❤️

Kram 🐘

Sitter och dricker, men ingen alkohol. För vad ska man med sånt nervgift till när den nyktra resan framåt med ett klart sinne är så givande. Nog är det allt som det sägs inom kretsen för återhämtning efter överkonsumtion av onyttigheter. Ja, @Carisie att varje upplevelse är rå och verklig. Detta går då inte att motsäga. Det tog jag mig allt en liten slurk med päronsaft på en denna tisdag med allmänt jämna plågor, och tänker som så ofta positivt att inget är så dåligt att det inte kunde ha varit sämre.

Ha det fint!

En liten tidig julklapp får ni här :-)

Som ni kanske förstått är jag en rätt nyfiken person, och jag luskade vidare om detta med signalsubstanser och deras roller i tillfrisknande från långvarig överkonsumtion av alkohol en tid efter jag startade denna tråd. Det finns många praktiska tips som delats av forummedlemmar och andra källor om vad man kan göra och stoppa i sig, men jag ville veta mer om underliggande mekanismer.

Jag har skrivit en del i en annan tråd som handlade om att det kan kännas som ett hål känslomässigt, en stumhet eller vad man ska säga en tid efter att man blir nykter - en viss dämpning av varma kärleksfulla känslor kan upplevas. Jag gled in på oxytocin i den tråden, "kärlekshormonet" och det kan ge en förklaringsmodell bakom mitt allmänna råd att sitta lugnt i båten och vänta in en normalisering som sker av sig självt. Detta kan ge visst hopp för de som känner av dylikt tänker jag.

Men det finns mycket mer i den riktningen och jag vill inte sitta och klämma på viktig information. Ni får ursäkta att julklappen kommer i form av en AI-genererad rapport men min fråga är mycket specifik, och svaret mycket välstrukturerat och lättbegripligt. Informationen i svaret är sammanställt från medicinska journalartiklar och "skolbokskunskap" men jag utelämnar referenserna för att det ska bli så kompakt som möjligt (referenser kan ges för den intresserade).
__
Prompt:
What is the role of GABA and oxytocin in the context of understanding AWS and possible treatment strategies?

Svar:
Role of GABA and Oxytocin in Alcohol Withdrawal Syndrome (AWS) and Treatment

1. GABA in AWS
Gamma-aminobutyric acid (GABA) is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, responsible for reducing neuronal excitability. Alcohol enhances GABA's effects at GABAA receptors, producing sedative, anxiolytic, and motor-impairing effects. With chronic alcohol use, the brain downregulates GABAergic signaling to compensate, leading to tolerance.
During alcohol withdrawal, GABA activity is significantly reduced while excitatory systems (like glutamate) become overactive. This imbalance results in hyperexcitability, manifesting as anxiety, insomnia, tremors, and in severe cases, seizures. The diminished GABA function contributes to the core symptoms of AWS.

2. Oxytocin in AWS
Oxytocin, often called the "love hormone," modulates stress response, social bonding, and reward processing. Research shows it plays a protective role in AWS by:
• Reducing alcohol withdrawal symptoms and cravings
• Blocking excessive alcohol consumption in dependent individuals
• Normalizing brain dysfunctions caused by chronic alcohol use

Crucially, oxytocin appears to act in the central nucleus of the amygdala (CeA)—a key region in emotional and stress regulation. It inhibits GABAergic transmission in this area, counteracting alcohol’s effects. In dependent individuals, oxytocin blocks alcohol-induced increases in GABA activity, thereby reducing the motivation to drink.

Animal studies show oxytocin administration (intranasal, intraperitoneal, or central) reduces alcohol intake and relapse-like behaviors without affecting non-dependent individuals, suggesting a targeted therapeutic effect.

3. GABA-Oxytocin Interaction and Treatment Implications
Oxytocin modulates GABA signaling in brain regions critical for addiction. By inhibiting GABA release in the CeA, oxytocin disrupts the reinforcing effects of alcohol, especially in dependent states. This interaction helps restore balance between excitatory and inhibitory systems disrupted by chronic alcohol use.

Therapeutically, oxytocin shows promise as a non-addictive, centrally acting treatment for AWS and alcohol dependence. It may help reduce withdrawal severity, prevent relapse, and normalize stress and reward pathways. Unlike benzodiazepines (which enhance GABA and carry abuse risk), oxytocin targets the underlying neuroadaptations without sedative or addictive properties.

___

Ny prompt (oxytocin är receptbelagt och inget man ska pilla med på egen hand):
Is there any way to promote endogenic oxytocin synthesis, for instance by certain exercises or prescription-free supplements? What are the precursors of oxytocin?

Svar:
Promoting Endogenous Oxytocin and Its Precursors

1. Natural Ways to Boost Oxytocin Synthesis
Endogenous oxytocin production can be enhanced through lifestyle and behavioral practices, including:
• Physical touch: Hugging, cuddling, massage, and intimate contact stimulate release.
• Social bonding: Deep friendships, trust, and group activities increase oxytocin.
• Pet interaction: Spending time with animals, especially dogs, boosts levels.
• Acts of kindness: Generosity, compassion, and prosocial behaviors trigger release.
• Exercise: Moderate aerobic activity, yoga, and mindfulness-based movement support oxytocin.
• Breastfeeding: In postpartum individuals, infant suckling stimulates oxytocin release.
• Gut health: Probiotics like Lactobacillus reuteri enhance oxytocin via the gut-brain axis.

2. Key Nutrients and Precursors
Oxytocin is synthesized from a precursor protein called prepro-oxytocin, which requires specific nutrients for production and receptor function:
• Vitamin C: A necessary cofactor for oxytocin synthesis.
• Magnesium: Supports oxytocin receptor binding and function.
• Taurine: Found in foods like fish and meat, may support oxytocin activity.
• Probiotics: Lactobacillus reuteri increases oxytocin and dopamine.
• Herbs: Fenugreek, anise seed, and sage may boost oxytocin, especially during lactation.

While direct oxytocin supplements are ineffective orally, supportive nutrients like vitamin C, magnesium, and probiotics are available over the counter and may promote natural synthesis.
_
OBS: källorna till det senare är mer från typ hälsosidor, det är litet mer av populärvetenskapliga råd men kan nog tas som relativt säkra.

Jag välkomnar en diskussion av resultatet! Nu är detta med oxytocin inte bara en fråga om att öka tillgången i blodet, problemet är även att det tar tid för receptorerna av oxytocin i hjärnans olika delar att reglera upp sin känslighet till normalt läge. Men mycket intressant koppling GABA-oxytocin som förklaringsmodell och möjlig behandlingsstrategi både i professionell vård och i form av självhjälp, i tillägg till vad som redan finns vad gäller serotonin-dopaminsystemen och deras komplexa interaktioner.

Medicinen tycks väldigt lättsmält och stämmer väl överens med vad ni och vi redan kommit på här på forumet!

Varma julkramar från mig till er alla!

@Ansiansiansi Jag har lite samma funderingar som dig på sista tiden. Min kille dricker varje dag. Han har gjort några försök av egen kraft att ha nyktra dagar. Vi har känt varandra snart ett år. Jag upplever honom som mer "äkta" de tiderna på dagen eller dagarna som han inte dricker, och trivs bättre med honom då. Men vissa dagar har han då haft abstinens, han kan vara låg och retlig eller rent av arg. Så jag får egentligen aldrig möta honom utan influens av alkohol!

Nu vet jag inte alls längre vad som egentligen är hans personlighet, temperament, eller beroende. Ibörjan tyckte jag att han var så fantastisk som vaknade så tidigt på morgonen, och fixade allting som behövdes på en gång. Ber man om något gör han det direkt. Allt från att sätta upp en hylla till byta däck eller planera en middag. Drickandet börjar på eftermiddagen och då är det avkoppling från allt. På sista tiden tänker jag att hans intensiva produktion och ordentlighet på morgonen lika gärna skulle kunna vara av ångest över gårdagens drickande. Hur är han ens under en dag utan drickandet?
Vill han ens vara med mig utan drickandet, eller var det bara ett beslut han tog i den här röriga perioden av sitt liv?
Samtidigt älskar jag ju personen jag mött och allt det fina som finns i honom.
Just nu känner jag mig bara ledsen och förvirrad.

@Gåbert Hej, tack för ditt meddelande! Det går bra - jag följer mitt schema och hade fyra alkoholfria dagar förra veckan (måndag-onsdag samt söndag). Det känns helt hanterbart just nu och jag har hittills klarat 2 sociala tillställningar utan alkohol, det är verkligen stort för mig.
Nu kommer ledighet, och det är alltid svårare för mig. Som "tur" är så är ju Systembolaget stängt många dagar och det hjälper mig MYCKET. Jag ör inte framme vid att kunna ha vin hemma utan att jag dricker av det. Så enklare för mig att planera konsumtionen. För de tillfällen då vi är bortbjudna över helgerna har jag redan räckt upp handen att vara chaufför, inga problem att skippa vinet då :)
Jag har också fått med mig min särbo på avhållsamheten, vi har följts åt i mitt påhittade program senaste veckorna. Det känns enklare, jag vet inte hur jag skulle känna om han drack på en av mina fria dagar. Jag tror att jag hade tyckt att det var jobbigt.
Med det sagt, det är svårt vissa dagar. Jag oroar mig för helgerna. Men jag är så sjukt stolt över hur långt jag kommit.
Hur känner du och hur har det gått för dig vännen?