Senaste kommentarerna i forumet

@Jempa123 jag tar det dag för dag, men firar "jämna siffror".
Efter 191 dagar har jag passerat mitt tidigare dokumenterade rekord.

Lite lurigt, för jag har hela tiden tänkt att vara alkoholfri livet ut eftee,sjukdom, men som tiden går kommer ändå tankarna på möjligheten till ett litet glas, någon gång
Huvudet skriker nej men det romantiserande minnet ligger där och skvalpar, som om allt skulle bli ljuvt och avslappnat av ett glas. Trots att jag VET att sanningen ser annorlunda ut.
Så sjukt.

@fooliehutten Undvika alltför onödiga risker låter som en bra plan!

Kram 🐘

Igår drack jag ett halvfullt glas vatten, idag drack jag ett halvtomt glas vatten. Och jag blev precis lika otörstig båda dagarna. För övrigt känns det, oavsett hur glasets innehåll preciseras, precis lika pessimistiskt inombords; fast det är inte så dumt det heller. Det handlar mest om att stå ut med mig själv som den jag är och som pessimismen bjuder undvika alltför onödiga risker i livet. Det har stärkt mig i min kamp med dystymin. 🤗

@Rike han har varit bakfull nu i 2 dagar. Igår var det riktigt otäckt och jag tänkte nästan ringa ambulans för han hade krampliknande symtom. Men jag hade lite tålamod och det släppte av när han somnade av utmattning

@bergaberg tack snälla för svar! Så otroligt skönt att veta att msn inte är ensam. Har också planer på psykiatrin, men återigen kommer skammen i vägen… Berätta gärna vilket mottagande du får hos vården. Lycka till!

@Maud Fan vad häftigt! En sådan förändring du har fått till. Din omgivning måste vara sjukt imponerad, liksom vi på forumet är. Det är så tydligt att sluta dricka är steg 1, sen följer steg 2, 3, 4 osv.

Kram 🐘

Dagarna rullar på o dagsljuset är härligt!
Varje kväll sätter jag ett ❤️ i lurens almanacka. Ett hjärta förr ännu en nykter dag. En tanke på hur skönt det känns tänks.
Livet är livet men nykter o nu en lång nykterhet gör att det känns stabilt, tryggt, skönt, starkt.
Hittat en kvällssyssla som gör mig gott. 2 ggr veckan så tar jag min yogamatta under armen och går till Hot yoga lokalen. Underbart skönt i sin enkelhet. Ying o Nidra yoga är favvisarna.
PTn träffar jag två ggr vecka fram till juni. Ytterligare 2 ggr kör jag själv. Det händer grejer i kroppen!!! Synliga muskler och ingen " rullsing" över byxlinningen. Mitt eviga promenerande hänger i o utökas med ljuset.
Slängt om kosten lite i sänder. Ingen konstig diet men mat med tanke på innehåll. Gör en matplan för 3- 4 dagar i taget. Det blir lugnt o tryggt i kroppen.
Jag mår skönt och fint.

Det nyktra har utvecklats till en hälso och livstils resa. Men utan nykterheten så går den inte att få till.

Tacksam även idag.

Må så gott alla!🥰

@fooliehutten Precis som att man kan vara självsnäll så kan man vara självtacksam. Tacksam för att jag har tagit beslut i livet som tagit mig hit, för att jag har det här och det här, som på olika sätt berikar mitt liv. Man kan vara tacksam för att föräldrar, barn, kollegor hör av sig och bibehåller en god relation, för att jag har en hobby som berikar mitt liv osv. För att min hund är bästa sällskapet 24/7, och på så många olika sätt en friskhetsfaktor.

Ingen gud inblandad öht. Det handlar om att jobba på sitt tänk. Alltid se glaset halvfullt istället för halvtomt. Alltid se någonting positivt i eländet. Jag är tex svinförkyld just nu. Fördelar? Ja, min chef måste ta tag i surdegen att se till att det finns en naturlig ersättare för mig. Nu, idag. Inte ”senare”. Jag har larmat om detta länge. Och det är inte säkert att den här lösningen blir bra ens, men han blir lite mer medveten om vad som krävs. Så länge jag jobbar håller jag ställningarna, nu fick han surdegen i knät söndag förmiddag. Det jag kunde göra var att varsla i tid.

Och jag är inte tacksam för att jag blev sjuk just nu, jo lite faktiskt. Det hade varit mycket värre om jag blev sjuk under påskveckan. Nu får mitt immunförsvar jobba på, och sen är jag pigg och rask i god tid innan påsk. Så gör man för att alltid se glaset halvfullt.

Kram 🐘

Godmorgon befinner mig i samma sits som dig. Jag tror på det sist nämnda du säger att sluta helt, känner däremot ingen skam över att säga att jag har ett problem som bottnar sig i lågsjälvkänsla, oro och stress. Har kommit till flera insikter gällande min konsumtion. Jag dricker för att fly, slippa känna stress, ångest bli någon annan. Alkoholen är det som är fokus för mig och inte själva kvällen, umgänget eller platsen. Skälen till att dricka finns alltid där som du beskriver snart sommar då vill man ju ta det där glaset bubbel på verandan i solen.
Det lutar mot att söka professionell hjälp. Jag hoppas du kan finna kraften att hitta hjälpen och få följa din resa. Själv kontakta jag psykiatrin idag.

Måndag, ny vecka och nya möjligheter. Har sovit fem timmar, vaknade lite efter fyratiden nån gång och tänkte att nu järnspikar så är det dags att ta sig utanför dörren. Soppåsarna hade stått och flinat tillräckligt länge åt mig i hörnet tyckte jag. Störande oreda är faktiskt en rätt så stressande grej i sinnet som kan vara rätt så tröttande och en riktig energitjuv för en trött dystymiker.

När jag hade slängt kassarna med skräp tänkte jag att nu är man ju äntligen utanför dörren och då ska man då passa på att ta sig en liten promenad runt kvarteret. Det var så lugnt när alla fortfarande sov i kvarteret. Inte ens nån som släpade omkring på nån gläfsande jycke. Det vara nästan som om tiden stod still. Man han tänka utan att älta nåt, bara vara som det väl heter liksom. Helt perfekt alltså.

Kanske lite före femtiden satte några vårfåglar igång och kvittra trevligt. Måste säga att man kände sig som en människa, nåt man väl inte gjort på rätt så länge. Tog mig säkert till fots i mina tofflor runt en sväng i kvarteret på minst fem hundra meter. Rekord för att var jag alltså. Som ju för det mesta är trött som en klubbad säl och bara häckar i ett kök.

När jag kom innanför dörren igen så kände jag att det var dags att fixa till en liter bubbelvatten från min kolsyremaskin. När man hade stärkt sig med lite uppfriskande bubbelvatten. Då kom tanken på nykokt kaffe åter. Så jag gjorde resolut slag i saken och kokade på en kanna kaffe. Något som man tänkt på så himla länge men inte haft nån ork till.

Nu har man fått sig ett par uppiggande koppar och har ordentligt med nykokt kaffe i termosen också. Man är ju smått förmögen alltså. Vem behöver väl sånt där skräp som alkohol. Nu sade magkänslan till om att det drar ihop sig till frukost. Har faktiskt lite limpa på bänken och mjölk i kylen och både mjukost och kaviar i en tub, man är ju rik som ett troll alltså. Inga problem att fixa till en måndagsfest med varm mjölkchoklad denna morgonkvist alltså.

Ha en fin dag!

Jag älskar verkligen en kall öl efter en hård arbetsdag, eller ett glas rödvin till en ostbricka eller på balkongen i semesterlägenheten. Problemet som smugit sig på de senaste åren är att när jag väl tagit första glaset kan jag inte sluta.

Jag dricker tills det är slut, oavsett om det finns 5 öl eller 20.

På vardagar dricker jag inte (förutom på semester), och hemma kan jag ju på något sätt kontrollera det genom att bara köpa t.ex. 5 öl på Systembolaget. Då blir det inte mer just den dagen.

Men på fest, när det finns överflöd, kan jag inte hantera det alls. Jag dricker för mycket, får minnesluckor och blir ofta arg. Jag hatar verkligen det efteråt och skäms något fruktansvärt.

Det hände igen i helgen och jag känner att jag verkligen måste göra något åt det här nu.

Är det någon som känner igen sig i det här?

@En orolig fru
Hur går det ? Är du ok?

Godmorgon, då var jag här igen efter år av försök till att ta kontroll över mitt drickande. Ibland går det bra men senast igår gick det överstyr. Jag bara hällde i mig vin och vaknade upp med minneslucka. Vidrigt är det och ångesten får mig att vilja sjunka genom jorden.

HUR kan jag göra så här med sambo och barn hemma?? HUR kan jag riskera mitt förhållande såhär och HUR kan jag låta min barn se mamma bli ”konstig” IGEN?!!!!

Har flera ggr tidigare velat dra ner, ta en vit period osv men hur tar man beslutet om aldrig mer? Känns så oerhört läskigt. Tänk ett glas bubbel i solen på resan, på någons bröllop, på nyår. Det ska ju liksom vara, eller?

Behöver allt stöd och tankar kring det där beslutet. Nu är det nog. Jag måste typ säga att jag är allergisk eller nåt för att kunna sluta helt. Att sluta helt är ju också att erkänna inför alla att man har problem. Ingen vet dock hur stora de faktiskt varit. Jag skäms. Jag behöver hjälp.

Andrahalvlek och Himmelellerhellvette, jag har lite svårt för detta med tacksamhet; den känns svuren till någon slags trosföreställning om något väsen, en mottagare där borta och som nås via riktadhet. Jag har ingen egen erfarenhet av andar och inte heller vart eller vem jag då riktar mig till och visar upp mig som en tacksam figur. För mig blir det som att rikta en k-pist rätt ut i beckmörkret och avfyra den. Jag vet aldrig om jag träffar och vad. Jag strävar efter att bättra på mitt tålamod med mig själv. Det är gott att ha värme, tak över huvet och mat att mätta sig med. Lägg till det att man ändå är hyfsat frisk. Vad mer kan man egentligen önska? Tack för er vänlighet och att ni delar era erfarenheter och livsresor. De är viktiga stöd i mina funderingar runt resan min. 🫶

@Kameleont Jag tänker som dig, att man lär sig väldigt mycket av varandra här. Och att möjligheten att försöka ge ett råd till någon annan är nyttigt och välgörande i sig.

Ja, precis som du skriver så kan man ge råd till andra och vet vilka råd man själv kunde få och får, men det är svårt på ett annat sätt när man är mitt i det.
Tänker också att i andras berättelser får man ju inte känna deras känslomässiga band till partnern, man hör bara detaljerna om vad som händer, missbruket, det som sårar.

Sömnen är ju som du skriver verkligen viktig för att vi ens ska kunna hålla ihop och orka vidare. Minns att jag hade en period av extremt dålig sömn då jag både hade svårt att somna, tänkte på problem så fort jag vaknade på natten och kunde inte somna om, och sen var vaken för tidigt. Tror jag gick hem till mig för första gången någonstans där.
Men sen fortsatte jag ju bo, och minns att jag fick in någon slags taktik (efter att ha läst böckerna Fri från medberoende och Djävulsdansen, de påverkade mig. Jag liksom tänkte så fort oron och tankarna kom: "det där angår inte mig, det behöver jag inte tänka på." Och då funkade jag och började sova igen.
Men kan ju ha varit just den perioden. Just nu biter inte den metoden längre. Fast jag sover när jag är hos mig, och hade bra sömn i de nyktra veckorna.

Hoppas du hittar en väg att finna något slags lugn som kan hjälpa dig sova❤️

Det var så bra att du tog samtalet med din man om oron. Kanske ger det mer ringar på vattnet än du tror, även om det inte verkar ha gett direkt effekt i minskad konsumtion.
Det kan nog vara bra att låta beslutet mogna hos den andre, utan att vara så på hela tiden (som jag varit på sista tiden).
Tror du att han ser att du inte mår bra i detta? Fast han kanske inte visar det mycket?

Låter väldigt bra att din arbetsgivare är med och försöker anpassa.
Hoppas du kan komma mer i balans med tillvaron igen och hitta små genomförbara sätt att ta hand om dig❤️

@Kameleont Tack snälla, det kändes väldigt skönt att höra! ❤️

Ja, jag ska bo hos honom tills inflytten.. Jag hade väl hoppats att han skulle fortsätta vara nykter, annars jag kanske hade försökt ordna med annat boende.
Det känns konstigt att gå tillbaka. Mest kanske för att jag är i kontakt med mina känslor nu och verkligen inte mår bra. Tvivlar på vår framtid. Men det kommer nog kännas lite skönt också, en paus från det här hårda gränstagandet..
Bara jag inte tycker det är så jobbigt att jag gråter hela tiden. För mig blir det så när jag kommer in i många jobbiga känslor som jag liksom inte tar mig ur, jag bara gråter och gråter. Helt hopplöst opraktiskt.

Det som är lite extra jobbigt/komplicerat är att vi ska resa ganska långt till min familj med min son för att fira sonens födelsedag. Min sambo håller på och förbereder en massa mat.
Men det kanske blir bra på nåt vis att vi får något annat att göra, även om han dricker. Känner mig dock helt kraftlös. Innan resan ska jag jobba igen, så då är jag ju upptagen av det. Men lite samma där, vill egentligen bara krypa in under en filt och stanna där.

En period kändes det som om jag tog mig ur medberoendet lite och kunde känna distans och tänka på annat.
Men vet inte hur jag ska hitta tillbaka dit.
Kanske var det också lättare då för det var innan alla dessa försök och upplevelsen att bli bortvald, och jag kände ett annan slags hopp.

Jag vet verkligen inte.
Kanske en anhöriggrupp skulle vara bra för mig. Försöka förstå medberoendet lite bättre och vad jag egentligen ska ta mig till.

106 dagar blev min 10.000 steg-streak. Idag bryts den och jag får börja om på noll när jag mår bättre. Helt okej. Just nu får hunden nöja sig med korta, långsamma rundor. Det viktigaste just nu är att immunförsvaret får jobba på i lugn och ro. Värk i hela kroppen, vidrigt jobbig hosta.

Kram 🐘

@Jempa123 Att man märker utveckling är sjukt motiverande! Men man får se det över tid, och det viktiga är att faktiskt få det gjort. Jag varvar fortfarande löpning/gång och inte mer än 3 km. Ändå märker jag stor skillnad både på kondition och benstyrka. Kroppen är häftig.

Kram 🐘

@Hoppfulla Hur har det gått? Var står ni nu? Undrar hur du mår.
Kram

@november25 Skriv hur mycket du vill! Det är ingen som lessnar eller dömer dig här!
Förstår att det känns ensamt o att hoppet sjunker där du befinner dig nu. Återfall mm. Känna sig bortvald.

Tycker du är stark som står upp för dig själv o säger till honom vad detta gör med dig!
Måste du bo hos honom nu, i väntan på nytt boende eller?

Fortsätt prioritera dig!
🤗

@Andrahalvlek krya på dig!! Blir pepp av att läsa om din löpning. Jag har aldrig löpt men drömmer om att kunna det. Har dock en trasslande rygg och höft men kör ju mkt styrka nu så kanske kan börja lite lite försiktigt till sommaren. Löpning är en sån där grej som jag tycker verkar och ser så härlig ut men jag har aldrig kommit så långt att jag fått några positiva effekter så det har bara varit tufft och tråkigt. 😂

@Guldlock instämmer med föregående talare. Så starkt av dig att fortsätta välja nykterheten ❤️ tänker att det snart kommer en dag då du oxå får vinster av det!

@Surkärring 🥳🥳🥳 grym du är! Har du satt nåt mål eller du tar dag för dag ❤️

Dag 74, gick upp 8.15 så lite morgonpigg har jag kanske ändå blivit. Seg långfrukost framför formel 1. Sen en vanlig söndag med träning och tvätt och handling. Haft några stunder idag som varit nästan lite ångest eller i ivf oro och rastlöshet, har svårt att sätta ord på varför. Försöker jobba med det som med andra jobbiga känslor; acceptera och tänka att de passerar; vilket de gjorde. Lagade en god söndagsmiddag och drack lite gott alkoholfritt. Nu sova och ladda för en ny jobbvecka ❤️

Hoppas ni inte är alltför trötta på mig. Mitt anhörigstöd är fortfarande borta, och fortsätter det kommer jag att få en annan person tillfälligt. Känner att jag inte vet vart allt ska ta vägen, måste få skriva om det..

Jag sitter ensam igen i stort sett hela tiden. Jo livet pågår såklart och vissa saker är trevliga. Jag gör mitt bästa att må så bra jag kan, men saknaden och ångesten är ständigt närvarande ändå. Jag har iaf lugn omkring mig och sover bra nu😊
Tyvärr flyttar jag ut från detta boende imorrn och inte in i det nya förrän om ett par veckor.

Efter några dagar med nya medicinen tog han återfall och drack. Jag var inne och vilade den dagen med huvudvärk, somnade till och drömde då att han druckit. Vaknade och försökte skaka drömmen av mig, känna tillit som jag bestämt mig för att jag skulle ha under detta försök. Senare ringde han och sa som det var att han druckit. Jag lyckades faktiskt reagera neutralt på det, och säga att det är okej och att imorrn är en ny dag då han kan fortsätta med nykterheten. Och det funkade faktiskt, dagen efter inget drickande. Jag trodde att han var på gång att faktiskt göra framsteg denna gång.
Men sen började han dricka igen dagen efter. Det verkar som mer än en nykter vecka är omöjligt för honom i dagsläget. Han vill fortfarande inte ta någon hjälp.

Jag blev ledsen och besviken som vanligt. Packade mina saker och åkte hem till mig. Han sa att han förstod att han fick ta konsekvenserna. Samtidigt gjorde det ingen skillnad att jag grät (trots att jag försökte att inte göra det) utan drickas skulle det till varje pris.

Blir mer säker på att han verkligen behöver någon typ av vård, de här egna försöken funkar ju inte alls och är bara upprivande.
Det här var försök nr.5 med alkostopp och nu dricker han varje dag igen start efter lunch, precis som alltid.

Tycker han är mycket ledsnare den här gången. Men skyller fortfarande på olika anledningar till att han dricker. Jag vet inte om någonting går framåt eller om det bara är precis samma. Jag förlorar iallafall själv hoppet mer och mer.