Senaste kommentarerna i forumet

Vi är lite grupp på 3 "gubbar" som umgås där den ena är alokolist vilket han varit under en väldigt lång tid men efter han blev förtidspensionär (numera pensionär från i år) efter en arbetsskada och efter flera år fick han rätt mot försäkringskassan så han fick ut en stor summa pengar retroaktict så eskalerade drickandet, han utser sig som ett offer vilket troligtvis rättfärdigar hos honom "rätten" att dricka, ser sig inte ha alokholproblem även fast has ex för flertalet år sen ställde ultimatum att välja henne eller alkoholen, därav ett ex. Jag har inte känt han så jätte länge men de 3:e av oss och han är bardomspolare så mellan dom är vänskapen djupare och längre än vad det är mellan han och mig. Jag tog själv ett beslut i Augusti fölrra året att sluta helt med alkohol då det blev för mycket när jag drack och kände att kroppen tog stryk, har enbart druckit en gång sen dess vlket var på nyår men nog om det. Vi 3 försöker ta lite längre promenader tillsammans på helgerna samt att jag och han tar ibland promenader ibland på förmiddagarna när jag jobbar hemifrån, stinker han inte sprit så ser man att han är bakis eller druckit mycket dagen eller flera dagar innan. Jag har varit rätt likgiltig till hans drickande innan man efter helgen nu så har sagt till den 3:e i vår lilla grupp(under en promenad) att han är så ensam och att han tycker det är trpkigt att jag inte hört av mig till honom efter förra söndagen då han var för full att följa med på en promenad som han och jag hade bestämt sen eftermiddag/kväll dagen innan. Är både likgiltig och inte likgiltig kring det men jag vetefasen vad jag ska göra, vi har försökt prata med han men det hjälper inte alls för han anser först och främst att han inte har problem med alkoholen samt att "vad gär väl det om han tar en öl eller 2 om dagarna för han är ju ändå så ensam". Vi brukar ibland träffas några stycken och spela lite poker och sist vi gjorde det för 3-4 veckor sedan så märktes det att han hade druckit vilket då får till konsekvens på att han kan reta upp sig på precis vad som helst vilket han gjorde (vi vet fortfarande inte idag på vad) och drog hem redan efter ett par timmar. 3:e "gubben" utav oss är till ingen hjälp, konflikträdd och stoppar huvudet i sanden och duckar. Just nu har jag ingen lust alls att ha någon kontakt med han och jag tror redigt inte efter hans alla år av drickandet att han faktist vill sluta dricka, det tråkig är dock hans humör och att "offerkoftan" kommer fram under flera dagar av drickande, tidgare så var han nykter flera dagar än onykter men nu är det tvärtom. Finns det något att göra eller är det kört och ska jag låtsas som ingenting när vi träffas eller hur gör man ?

@Vitvargen tack för att du delar med dig av den erfarenheten!

Det ger perspektiv att höra att det finns andra där ute som levt nära psykisk ohälsa utan att ”alkohol varit enda lösningen”.

Jag tänker själv att jag har inte bett om att födas med ångestsyndrom, det är ngt jag behöver deala med hela livet.
Jag kan bara göra min del.
Jag kan inte göra hans - om han väljer att dricka så är det hans beslut, så hur kan det vara mitt fel?

Jag vill verkligen att han ska prata med ett proffs för att göra det en gång för alla på rätt sätt. Ingen av oss kommer orka ett ping-pong-liv.

Min psykolog rekommenderade familjerådgivning via kommunen, ska tydligen vara den billigaste formen av parterapi. Och hon rekommenderade också Beroendecentrum eller liknande för min man.

Sen ska man bara få dit honom också.

@E89 - Jag har ingen erfarenhet av din situation mer än att jag levt med en person med psykisk ohälsa för många decennier sedan: där var det aldrig aktuellt för mig att ta till alkohol för att hantera situationen utan det krävdes många kloka och nyktra beslut för att få rätsida på situationen.

Med detta vill jag säga att jag inte ser det som konstruktivt alls i din situation att din make skuldbelägger dig för hans drickande, det är snarare tecken på att "alkoholdjävulen" talar. Var och en är ansvarig för sig själv som grundregel, och vi ska stötta varandra så gott vi kan. Alkohol lägger krokben för detta. Det som är positivt är att kan verkar vilja fördjupa och utveckla ert liv tillsammans, till och med har en lista med kul saker att bocka av.

Tror du att du kan få med dig din make på utvecklande psykologsamtal? Ni verkar ju båda vilja ha en hållbar positiv förändring, du jobbar på med dina saker men han behöver förmodligen aktivt stöd från en skicklig psykoterapeut han också för att ni ska kunna göra denna resa tillsammans som ett lag. Är hans sinne förmörkat av långvarigt alkoholbruk krävs det förmodligen mer än bara en from tanke om ett vitt år i ett svagt ögonblick för att detta ska hända i verkligheten.

Varmt lycka till!

Vet inte om det går att länka här, men jag gör ett försök.
En bok med mycket klokskap i som jag återkommer till då och då.
Det är Björns texter och tankar. Utgivna efter hans död i ALS. ”Med öppen hand”.
Den handlar i mångt och mycket om hur man kan förhålla sig till livet.
Rekommenderas varmt.

https://www.adlibris.com/sv/bok/med-oppen-hand-visdomar-att-vila-i-9789…

Tisdag och nu har jag druckit ett glas igen. Men det var bara lite vatten med blandade vitaminer och ingen alkohol för sånt är ju bara lurigt. Man kan känna och tro sig må bra en liten stund av sånt som man ju i längden inte alls mår så värst bra av. Att hälla i sig nervgift för att bedöva sig, det kan ju vara lockande ibland kanske. Men sådant tok är ju bara att lura sig själv och att stjäla energi av morgondagen så att säga tänkes det alltså.

Det började kännas lite småraspigt i halsen och nös ett par gånger gjorde man också. Så det var nog inte helt fel med lite blandade vitaminer av diverse slag. Har nyss vädrat lite här i mitt kök också efter att ha dragit upp persiennerna. Man behöver ju vädra ut lite dålig ansamlad luft och energi ibland så att man kan andas lite bättre.

Nu känns det rätt okej igen och har faktiskt konstigt nog inget speciellt att gnälla och gny över i stunden, kors i taket höll man på och säga. Man ska inte sitta och älta och känna efter så himla mycket sade mig en logisk känsla. Det var trevligt att upptäcka att det fanns lite kaffe kvar i min termos på bänken, tänk en sån enkel grej bara, kan man ju känna tacksamhet över.

Frukost blev det ingen idag, för var faktiskt inte speciellt hungrig, så satsar nog i stället på en lunch av något slag. Kanske någon god färdigrätt från frysen att placera på mikrons karusell eller glasskiva en stund för värmning. Kanske gå på upptäcktsfärd i mitt kylskåp. Har nog faktiskt en rulle med ärtsoppa kvar att ta rätt på. Kanske ska man steka några ägg, morötter har man ju också, som man kan koka på om man får lust till det.

Dagligt bröd lider man då ingen brist på, vilket jag då är tacksam för. Börjar nog med att ta ut en limpa ur frysen. Så får man se var man hamnar sedan. Magkänslan brukar ju leda en rätt på den här punkten. Man blir ofta sugen på det som behövs liksom. Som nykter och alkoholfri så kommunicerar ju hjärnan och magen bra mycket bättre än när man var tokig nog att dricka sig mätt på öl och vin stup i kvarten, som ju var fallet innan man hittade hit till detta eminenta forum och började tänka efter lite nyktert alltså.

Ha en fin dag mina vänner!

@Villhöver. Hej! Hur mår du? Tänker på dig🩷!

Välkommen till forumet @senioren!

Bra frågor du kan ställa dig för att lägga upp en strategi är:
a) varför dricker jag mer vin än jag vill?
b) varför tycker jag nuvarande alkoholkonsumtion är för hög?

Svaren jag hade på a) var klena; handlade i det läget om att jag såg det som bara en dålig vana, slentrian, sätta litet "guldkant" på vardagen. Senare har jag förstått att denna dåliga vana även blev ett självspelande piano på så vis att jag inte längre hade ork att pyssla med bra saker typ hobbies som jag tyckte var så belönande tidigare. Noterar att detta mönster utvecklats över många decennier, och att jag en gång kunde nöja mig med ett par flaskor vin i veckan.

Mitt svar på b) var enklare: det är objektivt sett knappast hälsosamt att dra i sig minst en pava vin per kväll, det blir hälsoeffekter på sikt och det måste få ett stopp. Tidigare försök att dra ner till mer "normalkonsumtion" var halvhjärtade, höll ett vecka eller så sedan tillbaka i samma rutin.

Med detta som bakgrund valdes strategin att helt sluta med alkohol på obestämd tid, som ett nyfiket experiment för att se hur det går. Jag slutade tvärt, ingen nedtrappning. Det här forumet har bistått med en mängd tekniker och verktyg för att hjälpa mig fullfölja min strategi och nå mitt satta mål, bl a detta att noga notera alla fördelar som ramlar in dag för dag, vecka för vecka av att inte dricka alkohol. Strategier för att hantera sug behövdes inte eftersom jag inte upplevde något sug, men även sådant finns det gott om som beskrivs väl här på forumet.

Lycka till, läs mycket och skriv hur det går!

@Villmåbra79. Vilken smärtsam tanke, att du upprepar historien. Det gör ont kan jag tänka mig😢.

Det är bra när man lämnat A-bubblan lite att man ser saker lite annorlunda känner jag. Man kan se på sig själv lite utifrån.

En dag i taget, en dag i taget..

Tack admin!

@Villmåbra79 jag gick upp förra året när jag hade tre månaders uppehåll🫣, mest för att jag levde på ostbågar och smågodis… den här gången väljer jag Loka och promenader och lite mindre snacks. Min mamma drack på onsdagar och helger när jag var liten men jag var med om saker som min mamma nonchalerade och det ger spår än idag. Sedan ett par år tillbaka , typ 15, dricker min mamma hela tiden. Min pappa dricker också och har nu cancer som är vanligt hos alkoholister… Jag vill inte bli som dom!
Heja oss som bryter cirklar🧡

@myssockan
Hej.
Du är inte ensam ... 💜
Jag blev också intresserad och kär i en person som redan hade utmaningar med alkoholen, men just då var han i en "bättre" period.

Rätt hastigt föll jag som in i hans värld, och vips medberoende med att acceptera helt absurt galna situationer ... Normalisering ...

Tar emot att då jag upplever att det inte går att ha en sund relation med någon vars hjärna är kidnappad och som tänker att alkohol är bättre än vad det är att leva. Hur kan då andra människor få plats då någon har så fullt upp med sig själv? Vi har kontakt som vänner, och fortsätter att hålla mina gränser.

Trodde aldrig jag skulle komma ur mitt medberoende, men det gick och nu mår jag bra i lugn. 🙏

Kram.
Sköt om dig,
och kom ihåg att försöka vaka som en hök över egna gränser. 💜🌺

@Bubbelmorsan Då ska jag tänka mer positivt kring vikten!
Skulle inte skrutit om min goda sömn igår, i natt sov jag som en kratta, ytligt och med ryckiga uppvak. Idag huvudvärk och illamående. Möjligen dålig sömn för att jag åt mat för sent, brukar inte göra det.

@LAO mitt missbruk har också med min uppväxt att göra men på ett annat sätt kanske. Mamma var hemmamamma och drack vin framför TV:n dagligdags, så jag såg alltid vin. Nu ser mina barn alltid vin..också redan på eftermiddagen.. det är en tanke som verkligen känns. Vi kan bara försöka att inte upprepa historien och ett första steg är att ta oss igenom denna dag!

@eliz nu kör vi mot ny nolla!

@LAO. Och, så ledsamt med din uppväxt. Kram

@LAO. Tack för tips🤗.
Nej, jag har haft en fin uppväxt med kärleksfulla föräldrar. Jag och mamma dricker sparsamt tillsammans. Hon är ingen stordrickare alls.

Önskar dig en fin dag också. Du jobbar på så bra🩷

@Bubbelmorsan hoppas att du har fina dagar med din mamma. Jag semestrade v 44 med min och det var fylla varje dag och storbråk sista kvällen. Jag börjar lite stilla förstå att mitt mående och mitt missbruk hänger väl ihop med min uppväxt. Hoppas att det inte är så för dig! Det finns ett konto på insta som heter skål utan alkohol, där finns det mycket som ser smarrigt ut! Ha en fin dag🧡

@Carisie nu har jag läst💔. Så otroligt jobbigt för er alla. Det är en hemsk sjukdom vilken form den än har och en jobbig behandling. Du vet var du når mig om du vill ventilera friare. Stor kram❤️

Hej kära medkämpare!
Ser många positiva tillrop på forumet! Så starka vi är tillsammans🩷.

Har mamma på besök några dagar. Mysigt att fokusera på henne och inte bara min nykterhet. Kändes bra att inte bara slentrianmässigt bjuda på bubbel som jag brukar göra utan på annat gott i glaset. Jag bjuder ofta på bubbel av gammal vana. Så dumt! Ska börja googla upp härliga alkoholfria drinkar att servera när jag har gäster. Finns ju så mycket gott att bjuda på istället. Lite bär, frukt, fina örter, fina färger blir ju minst lika festligt.

Nu klarar vi en dag till alla stjärnor🌟

@eliz . Go girl💪

Hej tisdag, nu kör vi 💪🏼

@hoppfullsambo Tack för ditt svar❤️ Jo, jag tänker ju så när jag läser alla livsöden här. Tyvärr så är jag redan djupt känslomässigt involverad, och känner att jag absolut inte ger upp i första taget förrän jag verkligen försökt ta reda på om han vill förändra sitt drickande. Men jag ska behålla mitt boende🙏 Förstår verkligen hur du menar med att du inte önskar det du genomgått för någon annan, och hade du vetat hur det skulle bli hade du inte valt det. Jag försöker dra visdom❤️ Men så svårt det är att ta in på riktigt att jag kanske kommer behöva lämna denna man... Om han inte vill/kan ändra sitt drickande. Allting är så bra, förutom just den förbaskade alkoholen.
Och hur vet man när det får vara nog? Hur vet man när man blir så fast att det känns ännu mer omöjligt att lämna?

@Carisie men vad har hänt? Det låter otroligt jobbigt. Jag läser bakåt i tråden under dagen. Stor kram❤️

@LAO
Hej Lao
Är det alkoholprogrammet som du menar? Har anmält till det och börjat köra det. Hoppas att det hjälper. Kändes lite tyngre denna morgon efter en orolig natt. Blir en promenad och en dusch efter för att kyla ner mig.

Den läkande fooliehutten huttar inte och bär ingen foliehatt. Den nyktre fooliehutten rannsakar sina val och gör nya val. Steve Lawrence sjöng träffande om sin förlorade kärlek i: ”I was a fool to let you go” och misstaget han gjorde i sitt val: ”Me and the boy’s closed the bar”. Jag hakar på med mitt historiska misstag i valet av det första glaset: ”I was a fool to let you in”. Sensmoralen av detta blev att nykterheten valde mig och att jag torrlagd konstaterar: ”Sponken älskar mig inte längre”. Fast jag behåller ändå mitt (ök)namn i åminnelse av den tid som dagligen förflyter. 🤗

@vår2022 God morgon i ottan kära vårfru 🧚🏻‍♀️. Det blev en väldigt jobbig, känslosam och samtidigt rolig dag. Mamma har en sån spirit. Jag vet att jag gnällt på hennes "energi" emellanåt och att hon måste acceptera att kroppen inte är 25 längre = sluta vingla på pallar och sätta upp gardiner eller skruva upp hyllor. Hon har medgett att hon har yrsel emellanåt och jag vill inte ha henne på sjukhus med bruten höft eller nacke 😳.

Turerna är många och jag kamouflerade mig i sjukhuskläder så jag kunde vara med på allt. CVK är nu inlagd och första cytostatikabehandlingen pågår så hon bor på sjukhus de första 6 dagarna och därefter får hon komma hem till mig och bli neutropen med allt vad det innebär. Behandlingen kommer att sträcka sig i ca 11 månader men hon kommer nog att bli rätt självgående om behandlingen tar som den ska 🙏🏼. Nu ska jag upp till jobbet och gå upp till mamma en snabbis - hinner äta lunch med henne - se till att hon får i sig nåt även om de är superduktiga och kompetenta på hematologavdelningen. I allt som händer är det så himla skönt att ha henne nära. Skönt att hon är inlagd Så jag har egen/familjetid på kvällarna. Jag känner mig konstigt nog inte det minsta orolig nu - det kommer att bli bra. Allt blir bra.

Hur mår du? Hur går det med dina skogar & hundar? Alltid skönt att kunna koppla bort sitt egna med att höra om andras liv ☺️. Ha en fantastisk dag och tack för att du finns!
Stor kram ❤️