Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du har loggat in här, bra början! Vet inte var du bor, men Beroendecentrum finns t.ex. i Stockholm. Det finns en akut som är bemannad dygnet runt - ring dit om du vill prata med en sköterska - om din oro för dille bl.a. De är mycket professionella. Tel: 08-12345900. Jag har varit där akut ett par gånger - men inte haft en bokad tid som du pratar om. Det är långt till nästa tisdag....-hoppas att du kan hålla dig under helgerna - vore inte det skönt!!! Gå in här och läs, eller fortsätt skriva i den egen tråd. Många läser, en del kommenterar. Kan vara skönt också, längre fram, att gå tillbaks och läsa vad man har skrivit på "sin väg". Kämpa på!!!

Jag är som du... Följer gärna din resa och önskar dig all lycka till!

Ja det är alltså andra dagen jag sjukskrivit mig för att jag är bakfull. Jag ska inte ta en droppe till och tänker gå tillbaka till denna sidan när suget kommer krypandes.

Jag måste söka någon att prata med. Men varför GÖR jag bara inte det?! Sjukt hur jävla lat man är...

Idag är det andra nyktra dagen. Fysiskt känns det bättre men mentalt är det lika jobbigt. Har svårt att förlika mig med vad jag gjort.

Har idag gått till ännu ett AA-möte och kollat lite olika vårdmöjligheter. Jag tänker göra allt jag kan för att inte hamna i detta igen.

Jag satt och funderade igår kväll.....det eviga ältandet efter man har haft en dryckesperiod. En del är säkert nyttigt - när man frågar sig själv varför det hände, och hur det kunde gå så långt? Men det finns också en stor del av självdestruktivitet i själva ältandet. Det är ju värst de första dagarna, sen klingar det av. Antar att de går hand i hand, ångesten och ältandet. Skammen finns i ältandet, och skulden. Så kan man se det i nyktert tillstånd. Att skriva och läsa här ser jag inte som något större ältande - det kanske snarare är mer konstruktivt. Jag ser det inte heller som att andra som skriver här ältar. Ältandet gör man nog bäst för sig själv. Ibland är det svårt att låta bli - men varje gång man är inne i en sån tankeloop så vet man ju att det inte leder någon vart - utan mest bara spär på ångesten man redan har.

En del av min skuld/skam/ångest den här gången består i att jag tänker på min nära anhöriga som blivit sjuk. Tänk OM den personen hade behövt hjälp under de dagar jag "varit borta" i alkoholdimman? Att inte kunna svara i telefon, än mindre köra bil p.g.a. en pågående fylla. Jag känner i hela magen hur det knyter sig när jag tänker på detta OM! Idag är jag nykter och tänker så förbli (länge?!) och skulle utan vidare kunna ta bilen/svara i telefon/agera i en "krissituation". Det känns så otroligt skönt - måste hålla hårt i den känslan, och inte "älta" vidare - som jag just gjorde när jag uttryckte min ångest här ovan.......

Hej Jonna! Det är starkt av dig att bestämma dig. Jag har inte varit nykter så jättelänge ännu, men forumet har verkligen hjälpt mig. Visst är det lätt att lura sig själv med att "jag dricker ju inte så mycket"? Så var jag också, men din tolerans kommer att öka och det kommer att behövas mer och mer om du inte sätter stopp nu. Varmt välkommen och lycka till!

Glömde nämna att tröttheten är sjuklig. Abnormal. Sambon undrar hela tiden varför jag är så trött.

Har den hemska känslan att jag vill inte jobba fast jag gillar mitt jobb. Jobbet fungerar sämre än sämst nu. Jag ligger efter med allt och får inget gjort. Helst vill jag bara sova. Så här har jag känt länge och är rädd att det inte är pga vinet utan att jag kanske gått in i väggen. Hur vet man det? Kan jag inte bara få vara ifred ett par veckor så blir det bättre. Bara få sova och inte ha några krav på mig.
All ångest pga jobbet har jag bedövat med vinet. Alla problem bedövar jag.

Jag är i en enda känslomässig röra nu. Vill inget men pushar mig framåt och visar utåt att allt fungerar.....superkvinnan....ni vet. Snart orkar jag bara inte mer. Eller jag orkar inte mer redan. Jag är slut på all energi och glädje.

Det som skrämmer mig över att vara hemma sjuk är att där finns massa alkohol och då skulle jag både behöva kämpa för att komma tillbaka till jobbet och hålla flaskan stängd.

Ibland så tänker jag att mitt grundproblem inte är alkoholen utan alla känslor och psykisk ohälsa hos mig.....att det har orsakat mitt problem och sug efter alkoholen.

Jag har till och med blivit osäker på min kärlek till min sambo. Vi bråkar mer och mer och det är allt som oftast jag som blir elak och taskig och ältar och skapar bråk av oviktiga och löjliga saker. Jag vill vara med honom och älska honom.

Jag har varken råd eller tid eller lust att vara sjuk.

Vad ska jag göra :-(

Jag har ältat mina egna fel men kommer bara till slutsatsen att min tjej kanske aldrig kommer ändra sig(hon har druckit, tagit droger ibland sedan ca 15 års ålder och fyller 30 i år) detta är ngt som tynger mig!

Jag ska försöka att prata andra i liknande situationer dvs medberoende/anhöriga så jag får medlen att förändra samt bli starkare så att jag kan stå emot

Tar återfall är otrogen skulle det stå ovan..

och välkommen hit.Läs och begrunda vad andra kommit fram till och se vad som stämmer med ditt liv.I mina öron så låter det ju som att du lever ett ganska svårt liv med tanke på hur din tjej beter sig.Vi som anhöriga vill ju så gärna att allt ska bli bättre.Anledningen att du skriver nu kan ju vara att du fått chansen att tänka efter i ensamhet.
Använd tiden till att spalta upp plus och minus med relationen och se vad som överväger.Försök se vilka möjligheter du har att påverka din egen situation till det bättre.Om du har några strategier om hon kommer ut igen och tar återfall/ blir onykter.Att ställa ultimatum tror jag att de allra flesta härinne gör eller har gjort vid flera tillfällen.De tappar till slut sin kraft om man inte är beredd att stå fast vid dom.

Och det du kanske redan vet är ju att ; Du kan inget göra för att förändra hennes liv eller hennes drickande,du kan bara förändra ditt eget.
Använd tiden på behandlingshemmet väl och sitt inte bara och våndas över hennes eventuella otrohet.
Fundera över din livssituation rejält,det låter ju inte som ett paradis direkt.

Den enda skillnaden är att han drycker sin öl fortfarande.

Har du tänkt på hur alla dina "måsten" och stress påverkar din make? Hur du är utåt med det eller håller du allt inombords?

Kan säga att min sambo stressar mig otroligt mycket med alla göromål......jo jag vet att det "måste" göras men allt tjat om det stressar helt otroligt. Hans sätt stressar mig.

Till detta vill jag tilläga att det är otroligt givande att läsa dina ord.

Tack och kram

Man kan lätt få depression av vin och för att en läkare ska ställa den diagnosen så krävs minimum 3 veckor som är helt vita.

Jag tror mina beskymmer med det mesta har ökat pga alkoholen. Att sluta trivas på jobbet fast jag har ett givande jobb.....att sluta trivas i hemmet fast jag har fint hem.....att sluta trivas med kärleken fast kärleken älskar mig......så kan jag fortsätta. Vinet är inte värt det men kampen är otroligt svår.

Det ska bli roligt att följa dig.

Stort lycka till

Kram

Tack Lena

En dag utan är alltid en dag utan och det gäller att vara tacksam för det lilla.

Jag somnade på stuts strax förre 22 igårkväll och sov HELA natten. Underbart. Jag är dock tungt i huvudet och trött men jag vet ju också att jag har en del att sova ikapp.

Låt detta bli dag 2 utan. Höger sida av buken känns lite mindre ond.

Kram

"Livet är så mycket lättare utan allt jox som det blir med alkohol."
Ja, precis så är det. Iaf ett stressmoment mindre i livet. Grattis till ett nyktert kvartal!

...känner mig stressad och pressad, av mig själv...

Har så mycket saker som jag borde göra, eller borde hinna med...
Våren stressar mig, otroligt mycket.
Tiden med att bygga om här hemma tog tiden ifrån annat, allting stod på halt medan jag svingade hammaren i köket.
Typiska vårgrejor är...
Byta däck på bilarna och göra dem vårfina, motorcykeln och moppen.
Ta fram utemöblerna och spola av dem med högtrycket.
Kratta av trädgården, gödsla och plocka bort döda växtdelar.
Putsa fönsterna...
Börja förbereda öppnandet av stugan, vinterkonservera utombordaren, ja just det vinterkonservera den...ha!
Städa ur garaget efter senaste röjet med ombyggnationen, det ser värre ut än någonsin.
Osv osv, all den tiden jag inte har...

Och så är det inte ens vår, det kommer fortfarande en del bakslag av vintern med snöslask och kallt regn...
Varför har man så bråttom med att hinna med allt?
Det blir ju inte fortare vår bara för att man har hunnit med fler vårgrejor...
Första helgen med lite sol knakade det igenkännande på gatan, tror nog att halva gatan hann att byta vinterdäcken på några timmar...
Jo de var först, och det kom halka...
Den andra halvan av gatan kunde säga att det var minsann för tidigt, den andra halvan kunde säga att nu är det gjort i alla fall...
Jag vill ju gärna också sitta i de främsta vagnarna, ha allting färdigt liksom...
Påsken är hårdkodad med göromål, enbart annandagen är frisläppt, hoppas på finväder så jag jag kan göra något av mina måsten, mina självpålagda göromål...
Man slits mellan att ta det lugnt och att stressa ihjäl sig, man vill fortsätta vara lika effektiv direkt efter jobbet, inget bra val egentligen.

Man förstår att man drack en gång i tiden, ett effektivt sätt att slappna av på, eller göra göromålen roligare men betydligt slarvigare på.
I lördags totalsanerade vi hela huset efter byggandet, satt i dryga timmen och dammsög vartenda kudde i soffan på alla sidor, över under och på alla sidor.
Det hade jag inte haft tålamod till om jag hade druckigt alkohol, inte heller fortsatt ända fram till halvtio på kvällen med att avsluta städandet med att våttorkat alla golven.
Söndagen blev riktigt bra, när man verkligen kunde njuta av ett välstädat hem, det var en sjuhelsikes skillnad mot veckorna innan, det luktade t.om fräscht i huset.

I köket ör det ett fortsatt kaos, man hittar ingenting, att besticken låg i den här lådan igår betyder inte att de ligger i samma nästa dag.
Frugan håller på och letar fram bästa logistiken nu innan tiden har fått alla positioner låsta.
Vi springer fortfarande på varandra i köket när vi är där och jobbar två samtidigt, mest kanske för att vi inte riktigt vet vart alla prylar håller till.
Men en av huvudspåren skulle just vara att vi INTE skulle trängas med varandra.
Men det spelar ingen roll, har man skaffat sig en större bil så blir den full den med, likadant med ett större kök, det floppar ut grejor direkt man öppnar en lådda.
Visst blir man trött, trots att vi hade slängt närapå en fjärdedel.
Behöver vi verkligen fyra slickepottar, fyra decilitermått, tjugosju slöa knivar, tre litermått, fem degbunkar av olika stolekar???
Men jag hör mig säga det jag själv inte vill höra frugan säga i "mitt" garage, behöver du verkligen tolv spårskruvmejsalr och sju stjärnskruvmejslaar???
Man ska lära sig att hålla käften när det passar som bäst, och inte låta foderluckan glappa i onödan.
Men helt ärligt... stora projekt ger större toleranser och budget för nyanskaffning av nya verktyg, så det lönar sig i längden.
Fick ju äntligen köpa mitt efterlängtade tapetbord, haha!

Det är väl var tvåsamheten går ut på, att ge varandra utrymme och förlåta varandra när vi klampar in på varandras revir.
Jag är inte optimal, men jag försöker behandla andra som jag skulle vilja bli behandlad själv.

Och att inte tillåta alkoholen banka skiten ur mitt medvetande, utan närvara i det som verkligen finns, det här vi kallar livet, det vardagliga livet.

Det bubblar inom mig, men inte av champangnebubblor, utan av energi till att vilja åstadkomma något...
Jo jag har alltid haft bråttom, vill alltid ligga ett halv steg före mig själv t.om.
Och det är ju självaste f-n att man måste springa ikapp sin egen skugga hela tiden.

Jag borde surra fast mig i en stol ett tag bara för att hajja att ta det lugnt för en gångs skull, men jag har ju inte tid med det...

Berra

Har inte lånat den än men den ska ordna det i veckan. Finns 2 böcker som dom rekommenderar.
Kidnappad hjärna av Agerberg
En bok om hjärnan av Widén
Har aldrig gillat att läsa böcker men dessa ska jag läsa ändå.

Min sambo var/är likadan när hon både drack och är nykter!!
Bråk om allt man kan tänka sig!
Jag har försökt skydda min 4barn och hennes 2barn men det har gått så långt att jag bett mitt x att ha våra barn när det var som värst!
Min sambo har även ljugit på fyllan och varit otrogen x antal ggr, när nykterheten kommer så skyller hon allt på mig!!!
Nu är hon på behandligshem i ngra veckor och jag funderar verkligen på om jag kommer finnas när hon är tillbaka!!

Ang din situation så tycker jag du bör lyfta fram hans drickande samt hans humör för både familj och vänner!!
Du ska inte behöva stå ut med det du gör nu!

Ta hand om dig o tänk på dig själv(lättare sagt än gjort)

Nu är det svårt. Men bodelningen är nu klar, och frun börjar flytta i mitten av veckan.
Jag tar barnen under tiden hon flyttar, och sticker på semester.
Orkar inte vara med och låtsas vara stark, för det är jag inte, utan jag flyr.
*suck* kan vi snabbspola ett halvår nu?

Säkert kommer du att lära dig lite nytt, tänka lite nytt, få nya impulser och redskap. Vi får hoppas på det, eller hur? :)

Stingo, tack. :)

:)

Sov så gott nu.

Titta tillbaka på kvällen och tänker att den här gången var det lätt.

Ligger i sängen och ska sova. Känns skönt.

Levern fick åtminstone 1 dag i vila.....

Lycka till!

Bra jobbat! Håller med Tjalle, man börjar dessvärre lära sig ganska bra de olika faserna man går igenom på vägen till något s.k. normalläge. Nåväl, man vet ju också att det faktiskt blir bättre för varje dag - även om det är svårt att se ljuset i tunneln i början. I morgon vid den här tiden så är dag 2 utan A tillända för din del. Hoppas att du kan få sova lite, det är så skönt när man kan få till några timmar med kvalitetssömn!! Kämpa på!

Jaa du Harry. Känner väl igen de jobbiga återhämtningsdagarna. Kan nästan timme för timme tala om vad som händer i kropp och knopp efter en fylla. För mig är det otroligt jobbigt de tre första dygnen. På fjärde dagen vänder det så sakta och det tar upp mot en vecka att komma till någon form av normalläge.

Själv har jag mina insomningstabletter som någon form av "räddning" som ger mig den otroligt viktiga sömnen vilken behövs för återhämtningen. Det är naturligtvis ingen bra lösning men för mig är det ett nödvändigt ont. Antabus har jag prövat men det funkade inte för mig. Jag blev illamående, dåsig och varm i ansiktet. Liknelsen med Dr Jekyll and Mr Hyde stämmer tyvärr på mig också (enligt mina närstående). Själv inser jag ju inte att jag personlighetsförändras när jag dricker.

Låt oss kämpa ihop.
Sköt om dig/Tjalle