Senaste kommentarerna i forumet

Du är helt fantastisk!!!
Arg eller inte, det du skriver är så bra, så sant!!
Hoppas du förstår hur mycket du har hjälpt mej.
Mitt liv är förvisso i kaos, men hellre kaos än uppgivet väntande på döden.
Puss och tusen kramar till dej!

Så bra skrivet men ett känsligt ämne som sällan berörs.
Detta händer även när någon överlever svåra sjukdomar och den duktiga personen som vårdat tappar sin roll.
Nu har du nog skapat debatt men en viktig fråga att ta upp.
Så tackar för kloka ord och skall låta de förgylla tankarna under jobbet/kram

Nedåt hela gårdagen. Vi sa nästan ingenting till varandra på hela kvällen. Jag drog till gymmet efter att dottern somnat, så otroligt skönt att komma iväg lite. Hoppades nästan att han skulle sitta hemma med en öl när jag kom hem igen, så att det kunde stärka mig i mitt beslut, men han såg på TV och drack ett glas vatten (!). Blev ledsen när han fällde en kommentar som fick mig att tänka på oss i en av våra ljusa stunder och gick och la mig. Somnade till slut. Så i dag när vi vaknat och gått upp så var det plötsligt som att allt var som vanligt igen. Han frågade om vi inte kunde vara vänner. Ja, jag är inte ovän med dig, sa jag, men vi måste prata på riktigt om detta! Ja, men inte i dag, sa han. Kan vi inte bara ha det fint i dag? Så himla typiskt honom! Han är färdig med att sura och då ska alla andra också vara glada, kåta och tacksamma! Han har svalt ilskan och insett att han trots allt inte önskar att göra slut med mig. Och jag känner med en gång hur jag blir svag, svag och får förhoppningar om att saker och ting ska bli bra igen. Men hur kan något som egentligen aldrig varit bra, blir bra igen?! Jag försöker att stålsätta mig och läsa på forumet för att bli påmind om att saker och ting är precis som förr, och att ingenting kommer att bli annorlunda så länge han inte är motiverad till att sluta dricka.

... det är tusentals berättelser om problemen med att sluta.
PS Inser att funktionen besvara inte lägger sig i anslutning till kommentaren man väljer. Detta skrevs med anledning av lite skumpa på jobbet. DS

Läser lite på "Forum för anhöriga", märker hur arg jag blir. Det där med medberoende stör mig som f.. att det är så få som fattar att de själva är problemet och inte alkoholisten. Ja du läste rätt, en alkoholist är ett problemen men inte deras problem, ja du hörde fortfarande rätt. Det är så svårt för en del att förstå att det är skillnad att ta ansvar för sitt eget liv och ta ansvar för andras, ja du hörde fortfarande rätt. En del är så lätt kränkta och oroliga över andras beteenden istället för att fundera på sitt eget beteende och sina egna val. Men så slutar fanskapet att dricka, o då blir det än värre, för oj nu gick det inte att kontrollera alkoholisten längre, han stod plötsligt på egna ben och klarar sig själv. Oj! Tänk det var inte alkoholisten som var problemet. De känner inte längre igen sin forna partner i den nya nyktra.

Ja, det finns skäl att oroa sig, det finns barn som kommer i kläm, det finns beteenden som inte är acceptabla. Ja, en har rätt att säga ifrån och dra en gräns men inte genom att utöva kontroll och styra andra, det går bara inte, det blir pannkaka.

Jag har själv varit medberoende, inte till en alkoholist, för medberoende handlar inte om att den andre har drogproblem isig, det handlar om ens egen vilja att hjälpa andra för att vi tror att den andre är svag och behöver hjälp som de knappt har bett om, i detta ger vi upp oss själva. Genom detta utövar vi medberoende kontroll av den andre för att säkerställa våra egna behov. Egoistiskt och på ett sjukt sätt gör vi detta, ofta omedvetet. Det har inte något med den andre att göra, det är oss själva vi måste ändra på, alltså vi som är medberoende. Vi måste hitta ett eget liv och inte leva genom den andre. Det är för en medberoende oerhört svårt att släppa taget och släppa kontrollen, att se att den andre har ett eget liv och eget ansvar, vi hittar tusen skäl till att den andre är i behov av oss bara för att känna oss behövda.

Det värsta som kan hända en som är medberoende är att den andra plötsligt blir stark och klarar sig själv! För många tror jag det händer när alkoholisten blir nykter. Det gör så ont och världen rasar samman, universums lagar har plötsligt förändrats.

Det här är inte mitt bättre jag som talar, ledsen för det. Jag raljerar och är allmänt sur. Men jag måste lova mig själv att hålla mig borta från deras forum, för jag kommer bara ställa till det där. För det finns så många som slänger med ordet medberoende för att de tror att de är det fast egentligen bara lever ihop med en som har a-problem. För en alkoholist som lever med en som har medberoende-problematik så är det inte lätt, för vad du än gör som kommer den andre inte bli nöjd, för de har behovet av kontroll och just du är ämnet för den kontrollen. Mitt råd är, be den sluta lägga sig i ditt liv och förklara att det är ditt eget ansvar att sluta dricka, inte någon annans, om de vill hjälpa så får de gärna lyssna och sen hålla truten. De kan på sin höjd få säga mmm, aha, vad jobbigt och ge en kram. Det är du själv som måste hitta din väg att bli nykter och vill du ha hjälp så är du som ska be om hjälp. Om du nu vill hjälpa en som har medberoende-problematik så behöver de stöd att hitta sin egen vilja och syfte med sina val och sitt liv, få dem att sluta leva igenom andra.

Det är lite skönt att vara arg ibland och dessutom nykter ;)

PS. Ordet medberoende är en olycklig översättning av eng. "codependency" och som står för "codependent relationships". eng, addiction och dependancy har i svenskan samma översättning "beroende" även fast det är två olika saker DS.

Jag vill vara rädd om mig, men jag är rädd för mig. Jag har tappat kontrollen, och gör dumma saker. Det känns som om att det är dags att välja bort vinet på heltid. Jag blir en annan person när jag dricker. Gränslös. Som väl är brukar jag vara hemma och dricka och inte på krogen. Men internet har skamliga platser också. Vad vill jag. Det måste jag ta reda på.

För att du tänker på mig! Jo, jag klarade mig igenom de jobbiga timmarna igår - det går lättare och lättare! Men sömnen, äsch. Sömn är väl over-rated? Jag har väl fått några fler timmar i natt. Kanske 4. Och ska man tänka positivt, så är det ju 2 fler än både igår och i förrgår! Heja det!

Valeriana hjälpte väl inte så bra som jag hade tänkt. Och eftersom jag dricker så mycket mineralvatten, så måste jag ju springa på toa titt som tätt! Precis när man kände att sömnen var på gång.. Fast hellre det, kanske.

Så nu NorthernSoul, är det dag 4. FAN, vad bra vi är!

Heja oss och alla andra som kämpar!

May the Force be with us!!

Tack för dina vackra och inspirerande ord! De behövde jag verkligen när jag läste dem kl 2 i natt för att jag inte kunde somna. Värmde och stärkte mig! TACK! Hade det inte varit för dig och detta Forum hade jag aldrig klarat mig så här långt! Dag 4 nu och det går framåt. Har brottat ner demoner på vägen och känner mig starkare för varje dag som går. Med det jag får av dig och andra här så känner jag mig full av tillförsikt att jag ska fixa det här!

Kärlek från mig <3

Det betyder så oerhört mycket att du skriver och bryr dig!

Jag är inte orolig över att inte ha någon stans att ta vägen, det löser sig alltid. Är spänd på vad banken kommer att säga.

Kram till dig!

Har också sovit sådär..... Mycket tankar och ångest för allt... Inget sug än men vet att det kommer och fasar för det! Men en dag i taget vänner! Nu tar vi dag 2!

Kära Trollis. Har läst igenom din tråd och jag tror att du innerst inne vet vad du vill göra. Du mår inte bra och det är inga tecken på att saker och ting kommer att äkta sig enligt vad du skriver. Jag hoppas att du kan finna styrkan till att göra det som kan få dig att må så bra som du förtjänar ❤️ Stor kram!

Jag tar varmt emot din återkoppling och jag vill samtidigt säga att även om vi som driver alkoholhjälpen/anhörigstödet ibland vill vara delaktiga i en tråd så är det människor som du som gör detta forum till den dynamiska, ofta hjälpsamma, plattform som den är. Det är ert mod, er uppriktigthet och generositet som ÄR forumet.

tack Nickanna och tack alla ni andra. ...och varsågod ;-)

Li-Lo
Alkoholhjälpen/Anhörigstödet

Insikter hjälper till i striden med spöket och är en spännande resa att se sina svagheter. För att sedan rensa undan och bygga något starkt av det.
Du gör detta så bra och att vara snäll mot dig själv är viktigast det är du värd.
Kram och hoppas du får en bra dag

Läkarbesöket gick bra och det kändes skönt har en ny tid om två månader vilket känns bra.
Drömmer väldigt mycket just nu, är som drömmarna vill visa var min stress kommer ifrån.
Lever fortfarande som jag överlevt en hemsk sjukdom och är tacksam för varje dag som viljan besegrar begäret.
För det kommer stunder när spöket nästan övertygat mig om att jag är värd eller behöver fly, vila osv.
Men än så länge är rädslan, stoltheten det som segrar och viljan att jobba med mig själv.
Att se sambandet varför jag är som jag är, men även se konsekvenser av mina val.
Vem vet om jag lyckas kanske jag finner den riktiga levande.
Så njut av våren/ kram och styrka till er hjältar som kämpar

Tyvärr är det så att här finns alltid alkohol hemma. Vodka, wiskey, conjac och öl. Oftast finns det vin också men det är oftast jag som köper vinet och har jag inte råd så lirkar jag så att sambon köper en flaska.
Sambon dricker öl så gott som varje dag. En eller två och ibland fler. Han har heller inget problem med att jag dricker FÖRUTOM när jag blir för full. Jag börjar tro att vi båda är både beroende och medberoende.

Jag borde verkligen inte dricka nu med ansvaret över djuren som är dräktiga och ska lamma och föla inom snar framtid. Jag behöver verkligen vara alert på alla tecken på fölning hos min häst.

Kosten missköter jag bara när jag är och precis varit bakis. Så ja....jag är fyllefet och det blir bara värre....passar inte i mina kläder längre. Jag vill kunna använda mina kläder och inte konstant köpa större storlek.

Puss och kram alla kämpar

Tack för ditt svar även om det inte är till mig. Jag behövde det verkligen utifrån den situation jag lever i och det jag varit med om. Min anhörig har blivit riktigt arg nu när jag lämnade honom och fick ett vansinnesutbrott och kastade sönder saker inomhus. Jag försöker förklara hur våldsamt det upplevts och hur rädd jag var medan han anser att han bara visade känslor. (Han var nykter) Hans beteende under fyllan har varit liknande det som skedde i nyktert tillstånd och jag försöker verkligen få honom att förstå men det går bara inte? "Är jag verkligen en sån som kan slå någon? Är jag det?!".
Han förnekar och anser att jag som reste bort med det enda hemmavarande barnet är den som gjorde fel efter den situationen. Hans psykolog håller med och jag förstår att han inte varit ärlig med hur han beter sig utan förnekar, förringar och på annat sätt framställer sig som ett offer. Som han alltid gör. (Om du inte bråkade med mig när jag är full, om du inte vore så tjock, om du inte vore så (när jag blev smal), om du inte.. om du inte... så skulle jag "sätt in valfritt beteende")
Tusen tack för det du skriver för det styrker mig som levt i ett mycket manipulativt förhållande där gränserna mellan vad som är rätt och fel hela tiden förflyttas. *kram*

Har inte provat mediciner. Men min rådgivare har informerat vad som finns. Har inte tagit det beslutet ännu.
Känns lite sådär att gå till vårdcentralen och få in det i mina journaler. Jag är feg, jag vet !!

Jag har hittat tillbaka också. Det har gått lite upp och ner men nu har jag skaffat hjälp och går hos en drogrådgivare som är kanon.
Har ingen egen tråd men skriver under karin65.

Prickis

Dag 2, skönt att vara nykter igår och inte så tung i huvudet idag. Sov så där men är ändå relativt utvilad. Bråk med ungdomarna igår och då kändes det extra skönt att vara spik nykter. Önskar er en fin onsdag!

Dag 2, skönt att det gick bra igår. Stack ut och sprang lite igår och kände mig genast duktig och härligt hurtig. Men totalt kaos hemma, stort bråk med en av tonåringarna på em/kvällen. Det är jäkligt jobbigt med tonåringar. Känns extra skönt att vara nykter när man skall försöka behålla den vuxna positionen i relation till en totalt narcissistisk 15 åring som inte fattar sitt eget bästa. Det var bra gjort av mig även om stora bråk alltid lämnar en sorg som sitter i ett par dagar. Påsklov är vidrigt, bättre med skola och rutiner för mina ungdomar här hemma i varje fall. Min semesterkvot räcker ju inte ens till 1/3 av deras lov. Skönt att vara nykter och skönt att inte dricka något i kväll. Ha en fin onsdag!

onsdag och dag 2, sovit si så där men nöjd.

....starkast sug har jag o vardagarna, helt tveklöst!!! Det är snudd på mardrömsaktigt o jag förstår hur lätt jag har/haft att falla. Längtan efter frid, lugn - inre tomhet.
Har ju hållit på här ett par veckor nu och insikterna fortsätter att komma. Har haft många nyktra fria dagar och några med återfall. Då jag druckit har det handlat om begränsade mängder men beteendet är fortfarande inte ok då jag druckit i smyg. Har känt ångest skam skuld o självhat varje gång jag tagit ett återfall o nöjdhet, glädje o sprittande stolthet över mina vita dagar. Insikt: tänk hur stark alkoholen är, sån potent drog! Om det vore en helt ny drog skulle samhället nog inte legalisera alkoholen idag. Tänk så mycket den förstör! För mig har den gett ångest, rädsla, skam, påverkat kroppens inre organ, gett huvudvärk, illamående, diarré, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, lättirriterad, viktökning, hudpåverkan... Hur dum får man vara? så hette min tråd först men jag orkade inte möta den meningen hela tiden som en träklubba rätt i skallen. Det ÄR dumt att dricka!! Det ÄR svårt att begripa sig på sig själv. I valet mellan fördelarna o nackdelarna har jag utan motstånd o fullkomligt tveklöst valt att grotta ner mig i avskrädeshögen med alla nackdelar. Så: ja, jag är dum!! Men för att försöka vara lite rädd om o snäll mot mig själv försöker jag nu rikta fokus mot att hitta fler hjälpsamma strategier för bibehållen nykterhet. Också i den stressade, pressade, överfyllda vardagen. Där bor min utmaning. Förra veckan sa jag NEJ till ett uppdrag, igår mailade jag ett svar om ett annat uppdrag och där stod det också NEJ!
Min bästa strategi är att skriva o läsa här på forumet varje dag. Så ni lär få höra av mig snart igen...
Ha en fin dag medvandrare där ute. Idag går vi ännu en dag i nykterheten! Kram o styrka till oss sim kämpar ?

Jag förstår dig. Bra att du hittat hit. Om du inte lyckas trappa ner eller sluta själv så åk till Beroendeakuten igen. Kanske du ser det som ett nederlag, men personalen där gör det definitivt inte! !

Hoppas allt går bra! Håller på dig!!

Hur gick det igår efter 21 Rabarber? Fick du någon skönhetssömn? Min var helt okej. Nu jobb igen. Ha en bra dag med ett förhoppningsvis nyktert val. Annars är det bara att resa sig igen. Dygn 4 nu :)

Trycker mig mer och mer in I ett hörn , det har du rätt I .. men glädjen har försvunnit helt och hållet vare sig påverkad eller nykter. Det mesta är förstört men jag försöker kämpa för det bättre, men det är en sån lång väg dit att jag inte ens ser ljuset I tunneln. Och tanken ens av det hela får mig att bara supa ner mig om och om igen. När saker går snett så lovar jag mig själv att vara nykter resten av livet, men det håller högst två dagar.

Vet inte längre vad jag ska ta mig till.. Har för svårt att kommunicera med folk, blir så aggressiv på störten och vill bara dricka bort mitt minne när jag försöker ta tag I nånting. Allihopa har fel, jag har rätt.. så har alkoholen påverkat mig.

vet inte hur jag ska ändra mig själv.. kanske har det gått snäppet för långt helt enkelt och finns inget återvändo?