Senaste kommentarerna i forumet

Härligt väldans imponerande!

Jag tränar som en galning och äter som en häst.. fast försöker tänka nyttigt och regelbundet.. och tänk det minskar sug. Jag har upptäckt tjusningen med vårt jacuzzi för avslappning och god kopp te i soffan. . Men visst fasen river och sliter det efter alkohol särskilt kl.16.00 eller vid motgångar. Jag tar till mej av alla goda råd som presenteras här det hjälper och känns tryggt.det sega är sömnen vaknar kallsvettig kl 03 varje natt orolig som fan hur livet ska bli, min relation är kass efter alla år.. och få vänner kvar. Jag önskar så en familj och en mysig tillvaro..

Han är inte beredd att lova någon någonting.Och det känns uppriktigt sagt skönt.Det här är den enkla vägen som inte kräver uppoffringar från något håll.Och kanske den rätta.
Dessutom säger min magkänsla mig att han inte var 100% nykter...

Grymt bra jobbat! Jag är imponerad!

En fråga. Var kommer tanken om sju nyktra år ifrån...? Sju goda/sju dåliga...?

Roligt att se att du är här igen P! Heja på! <3

Nej, jag tycker inte att du överreagerar. Du uttrycker hur du mår och det ska man göra. Jag menar att det kanske inte är så konstigt att du inte känner dig på topp, för du har gått igenom mycket...

Du har stöttat andra här på forumet väldigt mycket och med starkt engagemang och energi. Ibland tar orken helt enkelt slut även för den bäste. Det kanske är tillfälligt och ger med sig snart. Eller så är det så att du är deprimerad. Stora förändringar kan ju som bekant utlösa det. I så fall bör man söka hjälp - för det finns hjälp och få. Hur illa det är kan bara du känna.

Sedan trivs du väl kanske inte tipptopp på ditt jobb heller? Det påverkar allmäntillståndet så himla mycket. I alla fall är det så för mig. Jobbet är inget man bara släpper när man kommer hem. Du verkar ju vara väldigt omtyckt av eleverna och det är alltid något att glädjas åt.

Hoppas att du snart mår bättre.

Blev en långpromenad idag, hurra, den satt långt inne. Ännu en dag börjar bli avklarad, känns bra.

Jo mitt sista år har varit ett helvete rent ut sagt. Jag mår ju ganska bra och känner att jag inte vill tillbaka men saknar gnista. Inte för att jag vill ta livet av mig utan för att vardagslunken är så jävla trist. Det går väl över men som sagt jag har inget att blicka framåt mot även om jag säkert har det så ser jag det inte. Det är jobbigt. Nåväl det vänder väl snart

Izzy, jag känner så väl igen mig - ensamheten, trots att den är skön på många sätt så är det just ensamt... Och innan man vet att allt med ekonomi, lån, bodelning osv är löst så är det kämpigt!!! Men håll ut - det blir inte bättre av att gå tillbaka, tänk på vad som fick dig att lämna! Jag kände ibland att jag skulelkunna sk*ta i alla saker! när jag väl flyttat så kändes inte grejerna så viktiga! mejat fick rådet av många att inte ge mig! eftersom det blir så kostsamt att köpa nytt och dessutom att jag ev skulle ångra mig när det var för sent. Idag är jag extremt glad att jag tog det som var mitt, delade mycket av det som varit gemensamt och fick pengar för resten. Det var en oerhört kämpig tid: från att jag flyttade tills vi hade skrivit på bodelningspapper tog 6 månader. Det kändes som tio år, men jag är väldigt glad att jag höll ut, trots att det som sagt var så himla jobbigt. - men ge dig inte! Det kommer bli bättre!!!!

Jag var trött länge också - jag trodde nog att när jag väl flyttade så skulle det bli så himla bra, mejat gick in i totalt mörker. Jag var sjukskriven i flera månader, gick på samtal 1-2 ggr per vecka, tvingade mig att gå promenader, men tillät mig att gråta mycket. Och efter några månader började det kännas bättre! Du kommer också må bättre, håll ut!
Kramar

Hej Mange,

Tråkigt att det känns tungt. Det är kanske inte så konstigt dock. Tänk vilken enorm resa du har gjort under de senaste månaderna. Du har, i ett litet urval utan inbördes ordning, haft huset från helvetet, krånglande köpare, sura rektorer, dödsfall bland eleverna (om jag inte minns fel) och som grädde på moset - brutit ett beroende, genomgått behandling - och DÄRTILL - fått berätta för hela din arbetsplats att du har alkoholproblem... Milde tid Mange... Om du inte började tycka att det känns lite tråkigt och tungt snart så är du inte mänsklig...!

Det är lätt att inte se realistiskt på allt det man går igenom och tycka att allt borde vara toppen osv. Men glöm inte allt du har klarat av, allt som ordnat sig till slut och hur mycket du har jobbat och kämpat. Ge dig själv tid att komma ikapp och landa i din nykterhet. Sedan är det kanske som Ullabullan säger - det kanske är nu som ditt jag orkar börja komma fram. Ett jag som tryckts ner och dolts av alkohol under lång tid. Det kanske är ett arbete med dig själv som återstår - men det vet bara du.

Som sagt, ge dig själv tid. Var snäll mot dig själv. Vi är också flera som har dippat efter en tid, så jag tror att det är något som många måste igenom...

Kram

Gick med här idag jag med och läste ditt inlägg Dreamcatcher och din story stämmer väl in på mig och min egen väg dit där jag
befinner mig idag! Mitt sätt att använda alkohol på ett destruktivt sätt startade i 30-års åldern, är 47 idag. För att spä på eländet
så är jag även diagnostiserad bipolär(har en light-variant av manodepressivitet) Har insett att sedan jag tog min första öl, grogg eller
vad det nu var så var jag fast. Har haft längre uppehåll men alltid trillat dit igen- har förstört flera förhållande både pg.a min sjukdom
i kombo med alkohol(en vansinnig kombination.

Har aldrig misskött jobb, en gång blivit berusad i släktens sällskap, men när jag festat med kompisar, gamla flickvänner
så inser jag nu att spriten har väldigt stor makt över mig. Jobbar mycket gör jag i en stressig miljö vilket gjort att jag
provat att självmedicinera med öl varje helg, för att dämpa ångets. Från en början 6-8 stycken burkar, för att sedan behöva fler och fler
för att få effekt(lugn) men Jävligt kortsiktig lösning för det har slutat i att mina sämsta sidor
visat sig, som att vara verbalt otrevlig mot min sambo. I helgen ställde hon ett ultimatum - och fick mig att inse att alkoholen håller
på att förstöra vår relation(vilket hon har helt rätt i) Hon sa också,, förstår du nu varför jag lägger mig tidig på helgerna.
Nej nu ska jag göra allt i min makt för att undvika giftet som tagit en stor del av mitt liv.

Må väl och ensam är inte stark!

och sitter här nu och väntar på ett svar.Jag bad honom släppa taget om mig så att jag kunde gå vidare.Pga min kärlek(och medberoende) så har jag så otroligt svårt att gå då det ändå finns mycket kärlek kvar från oss båda.Han kunde inte släppa mig sa han,får jag tänka till Tisdag(läs idag) Vi har nu pratat igen och jag har upprepat mina krav på 100% nykterhet och framför allt 100 % ärlighet.

Återfall kan komma,men om jag då får det meddelat så kan jag ta ställning varje gång.Jag har i min tur lovat att resan mot nykterhet och vilka verktyg han väljer är hans och enbart hans att ta.Det kanske också blir ett nej och då får jag äntligen ro att fortsätta min väg.Jag är fullt medveten om att allt han gjort de senaste åren ger mig all rätt att välja min väg utan honom.Men jag kan inte.Inte utan hans ok och medvetenhet att det är det jag kommer att göra.Det sista samtalet återstår och jag känner redan en frid över att få slut på detta limbo jag befunnit mig i så länge.

Forumet klarar inte just nu av smiley-figurer som man t ex kan skriva in via telefoner eller plattor. Eftersom det fanns med en sådan i din text så gick den inte att posta.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej Mimmla! Såg din kommentar om problemet att posta. Jag hittade en notering om att det uppstått fel i vår logg med din kommentar som jag nu har återställt. Jag ska kolla upp felet med en tekniker och återkommer om några dagar med besked om vad vi kan göra åt det.

/magnus
alkoholhjälpen

För din omtanke, kram!

Som alltid på den här sajten....inlägg som inte går att skicka....rubriken skickas flera gånger men inte texten....helt plötsligt är man utloggad...ska det verkligen vara så omöjligt att komma till rätta med detta?

Vi är många som aldrig haft ett kemiskt beroende. Jag har inte druckit varje dag, aldrig tagit återställare eller haft abstinens. Jag har inga fysiska skadeverkningar av alkoholen. Mina levervärdena är bra. Blodfetter och blodtryck perfekta. Jag tränar regelbundet, är normalviktig och har bra kondition. Ändå har alkoholen förstört väldigt mycket i mitt liv och framför allt har den fått mig att leva i konstant ångest under långa perioder. Jag har vaknat upp i fel säng, haft telefonsamtal jag inte minns, vaknat upp med blåmärken utan att minnas hur jag fått dem m.m. m.m. Det kemiska beroendet är inte avgörande för om man har alkoholproblem eller inte. Många utvecklar aldrig ett kemiskt beroende men alkoholen förstör ändå deras liv. Vissa kan ha ett kemiskt beroende och dricka varje dag men sköter sitt jobb och lyckas dölja sitt missbruk för människor utanför den närmaste kretsen. De är aldrig fullast på festen och ingen misstänker att de har alkoholproblem. Dricker man som en svamp på varje fest så är det liksom uppenbart för alla att man har ett problem. Det behöver dock inte innebära att man dricker en endaste gång mellan dessa tillfällen. Vad jag vill säga är väl ungefär detta: Att man inte har ett kemiskt beroende innebär inte att problemet är mindre och att det är lätt att sluta. Märker man som ung att man tillhör de där som alltid dricker mest, som alltid blir fullast på festen o.s.v., då är risken stor att man kommer att tillhöra den skaran även vid 50...Jag är 45+ och med facit i hand och med den kunskap som finns i dag så borde varningsklockorna ringt redan när jag drack första gången. Det man måste fråga sig själv är: "Tror jag att jag någonsin kommer att kunna dricka måttligt?" "Kan jag se mig själv njuta av två glas vin utan att vilja ha ett tredje?" "Är det ens viktigt att jag kan dricka socialt och är det i så fall så viktigt att jag är beredd att ta risken och därmed riskera mina relationer och min psykiska hälsa?" Att efter 20-30 år stå där och konstatera "nej, jag kunde aldrig lära mig dricka socialt, nu vet jag det". Den kunskapen kan man absolut leva utan. Kram!

eller hur??
Men jag håller verkligen med dig om håglöshet/bristande ork/låg energi, vad man vill kalla det, är segt. Jag skrev om detta i går! Kände mig så trött och lite besviken på att inte orken kommit tillbaka.

Men så idag känns det lite bättre. Februari är ju en seg månad även om man anar att våren är lite på gång. Du är kanske, som många av oss, beroende av ljuset och just i jan-feb. så är det ganska trist tycker jag. Mörkt och inte så mycket som händer. Det är så mycket vi påverkas av mer än "bara" alkoholen. Men att dricka gör ju aldrig livet bättre för oss egentligen.

Detta med att röra på sig är ju en ständig kamp det med. Jag bestämmer ett klockslag och säger till mig själv att då ska du gå ut/träna osv. Det fungerar ganska bra. Hoppas du kan promenera lite för det är ett jättebra sätt att motverka deppet eller hur. Du behöver frigöra dina naturliga lyckohormoner i kroppen och det gör du med motion. Inte alkohol!!!!!

Kanske är det så för många av oss som druckit för mycket, alkoholister, att vi har svårare att hantera vardagens tristess och att just A har varit ett sätt att förgylla den. Vi vet att det är ett j...ligt farligt och destruktivt sätt men saknar det ändå. Och nu när vi är nyktra så måste vi acceptera att så här är livet. Ganska trist ibland trots att vi har det så bra och göra det bästa av det. Vi kan inte ligga på topp hela tiden. Framför allt inte när man kommit upp i åren!!!
Ja detta är mina tankar och de kanske är lite flummiga men jag tror att jag hittade något i detta som stämmer för mig. Känns bra att skriva om det.
Hoppas du får lite energi Meredith och får en bra dag :)
//mod60

Ville bara berätta för er som har det som mig att det är fortfarande tungt, givetvis, men jag kan fokusera på mina planer och ta dem steg för steg. Jag har mina nära och kära och kommer besöka många av dem på helgerna för att påminna mig om hur jag är när jag mår bra. Det ger honom lite egen tid också. Det är jobbigt när man stänger in sig i var sin kammare just för att undvika varandra. Ändå känner jag mig mycket bättre. Vi kan inte prata, allra minst om alkohol, men det praktiska löser vi via epost. Jag kommer att fixa detta...:)

Hej!

Jag har skummat igenom det du skriver, tyvärr måste jag jobba om en stund men ville ändå berätta att jag har kommit så pass långt i processen att jag ska skilja mig. Jag visste inte heller hur jag skulle göra med ekonomin, lån osv. så jag ringde upp banken och sa som det var, dvs att mannen och jag skulle gå skilda vägar och undrade vilka val vi hade med lån. De är enormt hjälpsamma. Ha bara din information, lån nummer och ev. koder för att prata med dem så kan de besvara mycket på telefon.

Sedan kan du prata med familjerådgivare om stegen till separation och annat. När man väl har en plan kan man ta ett litet steg i taget. Din man kan inte vägra att skilja sig och han kan inte vägra en bofördelning och annat. Sedan har du bättre förståelse och insikt till vad för ekonomi du egentligen har och vilka möjligheter som finns för dig och din dotter. Lycka till! :)

Inte så många perfekta nyktra dagar än. Faktiskt bara...... En två tre....12 idag. Men jag har "bara " druckit fem gånger sen 20 dec. Onödigt mycket, det smakar ändå inte med naltrexone. Nu ska jag försöka vara totalnykter en bit in i april, har återbesök på beroendestället då.
Kämpar mot håglöshet o inaktivitet, känns som att medicinen ger dessa biverkningar. Men kanske är det mina återfall som underhåller depressionen?
Behöver motion, men har inte orkat hittills på länge.
Tack för att du frågar
M

Ibland får man ta en sak i taget och göra allt för att lyckas med den. Tror att det viktigaste är att du är nykter så att du hittar tillbaka till dig själv. Risken är väl stor att det blir för svårt annars eller?
Jag har inte druckit på 44 dagar och det känns bra. Jag dricker läsk och äten lite godis och glass ibland men vadå...det är ju inte hela världen. Inte för att godis är som medicin menar inte så, men du kanske behöver insomningstabletterna just nu.Fokusera på att vara nykter. Ingen tvekan utan bara bestäm dig. Jag tar en dag i taget och det känns så bra. Ingen ångest på morgonen, det bästa av allt.
lycka till och ge dig inte..... mod60

Så otroligt trött o sliten!! Vet inte vart jag ska börja. Vi måste göra upp hur vi ska göra med huset, jag har grejer kvar men jag orkar inte hämta. Min dotter bor fortfarande med honom o hon mår inte bra men hon får hjälp men det verkar inte bli nå bättre än iallafall fall. Usch nu är allt bara så där motigt igen o jag ser ingen ljusning. Här sitter jag nu i min lägenhet som jag ville men det var ju inte riktigt så här jag hade tänkt mig. Jag känner mig så orkeslös o vill bara sova men jag blir inget piggare för det. Du frågade mig förut Kaejlo om jag inte har en dotter till o det har jag o hon är några år äldre o flyttade hemifrån för några år sen. Hon går i skola i en annan stad.

Ja du har helt rätt.
En dag i taget.
Ett beroendet i taget.