Senaste kommentarerna i forumet

Ja du har helt rätt.
En dag i taget.
Ett beroendet i taget.

Så gick den här dagen oxå.
Känns så skönt att ha hittat hit med människor som förstår.
Tack ni därute.

Jösses vad tiden springer iväg! Insåg att det va ett tag sedan jag skrev. Har varit dålig på att läsa också, men känner en viss positiv känsla i det. Jag börjar känna ett uns av trygghet i min nykterhet. Jag berättarnför människor i min omgivning att jag valt att vara nykter, men inte i detalj. Jag känner att de som inte känner mig på djupet behöver veta det. Men skäms inte över att säga att jag inte dricker, då med motivationen att jag mår så mycket bättre utan. För på riktigt, hur kan man argumentera emot det!? Det går ju inte :)

Jag har varit i situationer nu där mina vänner dricker vin och öl medan jag måste välja bort . Jag ska inte sticka under stolen att jag känt mig sugen. Vad jag dock insett ännu mer är att jag kopplar alkoholen till så otroligt mycket annat än just själva fyllan. För mig betyder alkohol bekräftelse, ragg, avslappning och återigen bekräftelse. Det är den där känslan av fylla ihopkopplat med att någon ger mig bekräftelse som drar i mig. Att jag vill dricka och gå ut. När jag sitter framför melodifestivalen med mina vänner så är jag inte intresserad av att ta ett glas vin och sen gå hem. Jag vill dricka vin och GÅ UT. Känner någon av er igen det beteendet? Hör det ihop med ett sug efter alkohol? Hur tänker ni? Jag ser självklart att det finns ett sug efter alkoholen, för jag vill inte gå ut nykter och få bekräftelse. Jag vill gå ut vara FULL och få bekräftelsen. Det är kombinationen på något vis...

Jag fortsätter min nyktra bana och är trygg i det, men har inte vågat prova alkoholfri öl. Det känns som jag fuskar då!? Så har hållit mig till bubbliga cider/saft/mousserande alkoholfria drycker som mer liknar läsk. Det känns tryggare på något vis :)

Kram på er alla där ute!

som ditt jobb med dig själv börjar?
Känner så igen tankegångarna att allt är tråkigt och fel och livet är tungt och ingenting är roligt.Och mycket var ju mitt fel.
Dvs din frus fel.Mitt ex sitter ju nu i sin självgrävda grop som han ville ha,eget boende egna djur fiske jakt och ett jobb som ger honom en massa frihet.Och dricka får han också utan att någon far illa.Men inte är han ett skvatt lyckligare för det.Det kanske är lätt att söka felet utanför en själv.Jag menar inte att felet är ditt utan att ditt jag håller på att komma ikapp.Men jag kan ju också fullständigt vara ute och cykla och då ber jag om ursäkt om jag på något sätt är och petar i nånting jag ju inte vet något om.

Ta en dag i taget, en halv dag, en timme i taget. För varje delmål kommer du att bli starkare.

Jag är typ dig. Inte beroende . Men klarar inte av att känna min gräns. Vaknat i fyllecell, ute i ett dike, hemma om jag har tur . Varje gång är jag ett svin mot den jag älskar mest- min kille.

Tog beslutet att vara nykter på obestämd tid i söndags. Då jag vaknade hemma , med någon annans skor på mig och vet inte hur jag kom hem. Vill inte veta . De skrämmer mig bara.

Andra gånger jag sagt att jag ska sluta har jag förlorat.. Tänker på ursäkter som "jag är ung" "klart jag ska ha kul " osv... Men det är ju fan aldrig ens kul. Bara negativiteter, ångest , svek och ett jävla helvete.
Bett om stöd från min familj denna gången.

En dryck ska inte ta mitt liv. För de har fan varit nära flera gånger . Nu slopar jag alkoholen. Hoppas det går bra för dig.

Vi som inte är beroende än har chansen nu att ändra våra liv.

Innan de är för sent . Kram

Om OM och kanske när det händer att det blir återfall. Hurnkommer du reagera då? Den frågan måste du ha ett klart svar på. Tror på ge människor en chans men inte på bekostnad av ens eget och dina barns välmående.

Vill inte strö dalt i såren men att få en person som dricker att sluta genom övertalning är nästan lönnlöst. Vill man inte sluta eller inser att man har problem, ja då har man ju inget att bota. Låter hemskt kanske. Det är dags att du börjar tänka på dig och dina barn.

Härligt. När man vaknar ur dimman ser man alla möjligheter man missat. Bara att få vakna pigg och glad. Rusia du skr2v att du drack från 14 års ålder. Dina föräldrar då? Märkte inte dom detta eller var de också glada i glaset.

Bra jobbat urstarkt

Dagar blir till veckor som blir till år. Mitt liv är så jävla tråkigt just nu. Inte för att jag behöver dricka utan för att det just är tråkigt. Känner ingen dragning till min fru heller. Funderar på om vi ska gå skilda vägar. Vi har ju precis lagt om våra lån och bytt hus pga vår jävla hussvamp. På jobbet är det eleverna som är glädje och vissa kollegor annars ingen arbetsglädje. Fy fan.

Förstår dig.....har käkat Imovane i tio år - men jag tror faktiskt inte att det är läge att sluta med både alkohol och Stilnoct samtidigt?! Kanske måste du ha dessa för ångestlindringen - inget fel med det. Annars kanske ångesten blir övermäktig. Undrar själv om jag har ett "dubbelberoende" - men fokuserar mindre på det just nu - så länge som jag känner att jag inte har något större alkoholsug. Vetskapen om att jag åtminstone får sova väger högre. Var utan insomningstabletter under några dagar efter ett alkoholrace - och det var fan inte roligt! Ta tabletter om du behöver - det hjälper. Sen får du ta itu med det ev. beroendet en annan gång. Försök att skippa alkoholen så länge - det är en bra början, så får du ta resten sen........

kul, inte kull

Vad kull att ni gillade den :-)

Detsamma önskar jag dig......jag hoppas, men vet verkligen inte, om det kommer att funka för mig. Kanske går jag över "min" gräns närsomhelst? I nuläget så kan jag gott dricka ett par glas vin utan problem - men antar att jag närsomhelst passerar gränsen för när jag inte kan hantera det. Hur vet jag, när vet jag? Dilemma. Kan inte i nuläget säga att jag måste sluta helt med alkohol - men kanske är det så? Antingen så fortsätter mitt liv som nu, eller så kommer jag att krascha ordentligt om några månader eller år - och inse att det "är över" - och i bästa fall ta mig levande därifrån?! Kan jag säga att jag är alkoholist - inte just nu, men ibland, vissa dagar så ser jag mig som det. Frågor som snurrar runt i huvudet - inga svar. Problematiskt förhållande till alkohol? Definitivt..........- undrar var det bär?

Det är så träffande, det där du skriver att du inte blir full på familjemiddagar och så. Så har jag också varit. Eller är väl fortfarande. Men nu känns det som att jag är farligt nära att breaka den spärren.
Att erkänna att man har ett problem är ju en sak. Men att göra det offentligt är fan vidrigt. Det här är ett bra sätt. Att anonymt kunna vara helt ärlig.
Och det är en jäkla tur att de där schyssta pojkvännerna finns. Även om man skulle sagt åt dem att dra, om det varit ens brorsa....

Så stressad jag har varit över att inte kunna ta den där ölen, vinglasen, whiskymunnarna, osv på fredag- och lördagkvällarna... I början så försökte jag hitta ngt annat att dricka, olika alkoholfria alternativ i alla möjliga former. Bara för att hitta den där känslan av helg/festlighet/avkoppling. Det fungerade inte förstås. Och rastlösheten och kinkigheten låg alltid på lur.
Jag var så klart ute efter ruset. Och det kan inget ersätta.
Men det vill jag inte längre ha! Jag började fundera på vad som egentligen gör mig glad av att vara ledig eller av att gå på fest. Och när jag väl hittade det så är det inte ngn ersättning för drickandet utan är saker som kan stå på egna ben. Som att få en sovmorgon och vakna glad, pigg och förväntansfull av att ha en dag att fylla med vad jag vill och umgås med vem jag vill. Eller att gå på fest och träffa människor som jag älskar och har roligt med! Det innebär också att jag valt bort människor som jag egentligen inte hade något gemensamt med förutom att vilja berusa mig.
Det här har inte varit någon enkel resa. Och började inte i september förra året när jag tog beslutet om ett nykter liv.
Det tog sin början för flera år sedan när min man första gången ställde mig mot väggen med mitt drickande. Vi tog då beslutet att dricka endast när det var fest och inte bara för att det var helg (jag hade då smygdruckit varje dag i tre års tid). Gud vad jobbigt det var! Alla andra hade ju roligt och hade fest varje helg och jag ville ju också att livet skulle vara en fest!
Det är först nu som den känslan helt är borta. Att det måste vara fest varje helg och att fest innebör att dricka. För det gör ju alla andra.
Det har varit en lång väg att mentalt ha kommit från den inställningen. Och att istället hitta det som egentligen gör livet värt att leva.
Det innebär dock inte att det plötsligt pockar på, längtan efter ett rus. Men det är inte längre så svårt att stå emot. Kan till och med förvinna eftwr ett par stra glas batten och då kan man ju undra vad det egentligen var jag suktade efter...

Kämpa på! Den suicidala ångesten ger sig, den gör det.......låt den ta tid. Det finns något på andra sidan. Gå igenom ångesten. Fan, det är ett helvete - man känner sig som värdelösast på hela jorden. Men - det går över, det gör det. Låt det klinga av. Kanske tar det 2 dagar, eller en vecka - men det lugnar sig. Har varit där för många gånger - och varje gång så intalar man sig: aldrig mer....jo jo....... Svettas, sov dåligt, ät dåligt, darra och skaka - det går över. Det går över.......... Men f-n vad svårt det är att inse när man ligger där i fosterställning och känner sig ensammast på hela klotet......

Det är som tvångstankar, att jag måste tänka på hur gott det är med ett glas rött vid middagsfixningen. Och hur det ändå aldrig kommer att gå. Men sen kommer nån skön känsla, när man tänker att "det är ju ett val jag faktiskt KAN göra".

Känner så igen mig Marianne.. Ångesten suicidal. Ja. Idag bestämde jag mig för att jag bara har ett val. Ett lugn kom över mig. Heja oss!

Du har ju tagit första steget med att skriva här. Det låter definitivt som att du ska göra ett rejält uppehåll med A. Det kanske inte är mängden vi dricker( jo ibland) men det är väl främst hur vi mår efter vi druckit. Du mår inte bra så varför inte lägga ner A. Hur länge det vet ju du bäst själv.

Jag mådde också pyton i många år men det accelererade i höstas. Nu är jag nykter sedan 44 dagar och det känns så bra.
Jobbet och dina barn är viktigast så jag är säker på att du vet vad som behöver göras. Ta en dag i taget så ska du se att du snart mår mycket bättre med dig själv. Läs och skriv mycket här det hjälper också.....

Känslan av att vara bra för familj och kära är obetalbar..
Lycka till//mod 60

visst är den bra. Jag kan ju tänka på A hur mycket jag vill, när jag vill osv. men jag har ju valet att inte agera på tanken. Detta forum är fullt av bra råd, tips och tankar från så många som brottats med alkoholen och kommit en bit på vägen.

Hur länga har du varit utan A Meredith?? Vinaktivitet??? Ja vi är tokiga på att ha med A överallt och i alla sammanhang. Chefer i moder Svea borde ta mer ansvar kring detta. Eller hur?
ha en skön kväll alla som kämpar mot A
//mod60

Vad bra av dig att du kontaktat hans släkt så att du inte är ensam i detta. Du har verkligen gjort allt och lite till. Tyvärr tror jag du måste acceptera att det inte finns mer du kan göra för honom. En otroligt sorglig insikt, men för mig var den också befriande. Hoppas för er skull att han anser att han är sjuk och behöver hjälp. På egen hand tror jag det är svårt att ta sig ur ett missbruk.
Om den dagen han vill det så finns det hjälp att får.

Ta hand om dig och barnen.

Helt dimmig i huvudet.
Nu går jag iaf......

ÄsanDag 3 för mej.
Gick långpromenad igår kväll.Sovit elva timmar.
Vaknar och ser ut som ett ras.
Grusiga ögon, svullet ansikte och sår under näsan.
Skall på ett möte som jag inte får missa.
Hur fan skall den här dagen gå'
Hjälp!