Senaste kommentarerna i forumet

Det är mäktigt med det tysta mötet. Det är något jag funderat på, hur sällan vi tittar varandra i ögonen. De flesta blir besvärade efter en stund. Om man provar, som jag gjort men få frivilliga deltagare hittas, så infinner sig en ocean av historia och känslor. Det blir så starkt efter en stund så ögonen tåras av känslor för min del. Allt det som människan varit med om i sitt liv, det den är, får liv och målas upp som en sensibel vacker väv... Tack för påminnelsen.

Tycker inte om gubbdjävlar-beteende och allra minst i mötet med läkarens makt och dom. Jag har fått numret till kvinnlig läkare som är specialiserad på pms och liknande hormonpåverkande livsnedsättningar. Har bokat en koll som jag är lite orolig över imorgon. Det är bra att den görs.

Vi pratade om det i fjällen, att det är så många vuxna som numera upptäcker att det varit intoleranta mot olika födoämnen hela sina liv och lidit av krånglande magar, värk och gaser mm. Hoppas du märker en skillnad.

Så glad att du ger dig den gåvan och att jag nu också ger mig själv den. En bättre förälder som har en dammsugare. ;-)

Tänker mig dina ögon, som blå-grå-gröna melerade som en å skiftande och uråldrig och alldeles ny av glaciäris och stoft som lagrats i tusentals år. ?

Dag 66 söndag,
hur mår jag nu efter 66 dagar utan alkohol. Kroppen känns frisk invändigt och utvändigt. Rosig i ansiktet. Ser frisk. Stark. Jag har börjat att prioritera mat. Det ska vara gott. Färskt. Fräscht. Enkelt. Har fått känsligt smak- och luktsinne. Kan tex känna fyllelukt från andra sidan i affären. Vilket ger flaschbacks. Sen luktar jag på allt jag äter. Om ej ok så äter jag inte. Samma med smaken. Smakar det fabriksmat eller konstigt så reagerar jag. Sen har jag inte ersatt alkotiden med annat. Måste göra det. Fokus på att göra listor kanske. Allt från måsten till kul saker. Fast "projekt jag" kommer att ta tid. Ikväll blir det vägning och mätning. Sen logga kost, träning fram till målet är uppnått. Prio är att oavsett vad som händer vara nykter. Ny vecka i siktet. Nästa söndag vill jag ha gått ned X kg. Tränat något varje dag. Vår städat hem&bil. Enkelt. Nope. Men kul om det blir så.

Känner igen det där. Inte alls flummigt för mig. Nyttigt att bli på ind. Jag har vetat länge. Det var riktigt härligt att åka skidor inte bara nykter på kvällarna också, utan utan stress och i harmoni. Till och med under själva åkningen påminde jag mig om att NU åker jag. NU är jag just är och ingen annanstans i ett med min kropp och backens lutning. Lite kul att öva på närvaro i alla möjliga situationer.

Har också känt för att flytta tråden och sedan tänkt men jag är inte tillräckligt "gammal". :-) men det känns så nu att det är ett livsval jag äntligen gjort. Håller med om att man vill skrika till alla som fortfarande kan rädda år genom att sluta dricka alkohol. Gör ont i mig numer när jag ser mina vänner dricka. Jag ser beroendets grepp och önskar jag kunde befria dem.

Kramar

Måste prova! Tack för tips. :-) hemkommen från semester och det känns numera naturligt att vara nykter även på restaurangbesök mm. Så skönt. Jag ser hur giftet sliter på vännernas kroppar. Önskar alla vågade sluta. Vit är ju nu en trend har jag läst. :-) så vi är trendiga också. :-))

Tack för allt du delar och grattis, starkt jobbat på din resa! ?

Sanningar kan vara otrevliga, men när man tumlat dem i hjärnan en stund så är de bra ☺
Du har så rätt i att alla måste hitta sin väg och vi startar med olika förutsättningar och erfarenheter.
Det är därför forumet är sådan styrka att lära av andras erfarenheter och dela sina egna.
Så kram och ha en skön söndag

En massa garn i regnbågens alla färger, bokstavligt talat. Och stickor som passar till. Nu ska jag sticka mig en tio meter lång halsduk (eller vad det nu blir) och bli på ännu bättre humör efter varje rät och avig jag avverkar.

Vet du en annan grej?
Jag tycker om dig, Sisyfos.

I så fall kan du adda den egenskapen till din pluslista. Fullständigt ofarligt, dessutom. En annan positiv sak du kan skriva upp är:

"Jag, Studenten, har inte varit så länge på detta forum men ändå har människor sett mig och redan observerat ett antal fina egenskaper jag har."

... a warm breeze.
... a gentle touch.

Och så vill jag tacka för dom fina blomstren. Kram på dig, JagLever.

Ja, tänk om alla vi som tar åt oss (fastän vi inte låtsas om nåt) när ämnet tas upp: Känner du nån som kanske dricker för mycket? Skulle man ha agerat just då så skulle många bakfyllor besparats oss. Mycket elände och lidande hade aldrig behövt genomgås. Men hur är det?

Flytta eller inte flytta. Gör vad som känns bäst just för dig. I'll will find you anyway. :)

Puss!

Ser fram emot just det ögonblicket som väntar dig. Just precis det där ögonblicket när du ger upp och försätter dig i sinnesstämningen som talar om att nu är det nog. Nu är det dags. Nu är nu.

Det ögonblicket finns egentligen hos dig redan. Grabba tag i det bara närhelst du vill. Kram på dig.

Funderar på att flytta till det vidare livet. Borde kanske vänta till årsdagen eller nåt, men jag börjar känna mig lite odräglig i mina svar härinne ibland.
Vi är ju på intet sätt unika i vårt beroende härinne och många historier blir så lika ens egen och andras att man egentligen bara vill skrika "ja förhelvete! Du dricker för mycket, sluta i tid! nej, du är inte mogen att dricka måttligt, det är en farlig väg att gå", men jag minns min irritation över såna inlägg och jag hade ändå hunnit en bit i processen innan jag vågade börja skriva. Blev trots det inbland irriterad. Och det finns ju inte bara en väg i detta. Man måste hitta sin egen helt enkelt och ge inte upp ni som faller på vägen!
Men det kanske är dags att dra vidare. Det känns både bra och dåligt att vi är så många med samma erfarenheter och liknande historier.
Tänk om man kunde stoppa här. Säga till alla som börjar läsa härinne att man bör tänka över sitt vanedrickande. Gränsen är oerhört lätt att passera.

I dag verkar det vara söndag. Vi ska grilla korv. Och jag har upptäckt att jag kanske är glutenintolerant. Eller för att vara konsekvent på temat jag har alkoholism och inte att jag är alkoholist - och därmed inte är min alkoholism - så har jag kanske glutenintolerans. Dom där nya pms-pillren läkaren skrev ut hjälpte så mycket sämre mot det månatligt framflödande raseriet - och dom kliande "betten" fortsatte att dyka upp - så nu har jag gått tillbaka till Citalopram igen. Det funkar för mig. Det känns tryggt. Den där läkaren förresten, det var en pensionerad hane som pratade om manodepressivitet och adhd, "nåt är det ju", och trodde följaktligen inte på min egen pms-tes. Gubbjävel. Men det gjorde den första läkaren, en ung kvinna, som utan vidare skrev ut ett nytt Citalopramrecept.

Nog om detta.

Tack, söta vänner, för fina hälsningar. Känner mig skör och smått oälskad i dag så det värmer gott att läsa. Och det här med närvaro, ni vet; såg nån av er dokumentären The Artist is presence? Den gick på teve för vad som känns evigheter sen. Performancekonstnären Marina Abramović satt i timmar och i dagar på en stol i Museum of Modern Art och gav människor chans att komma fram, sätta sig mitt emot henne och möta hennes blick i en förutsättningslös och naken minut.

Den här dokumentären är outsägligt vacker och gripande och jag tänker att vi skulle ge våra medmänniskor mer av den varan: Vara ett tyst vittne till det som försiggår inuti en annan människa. Ett ordlöst betraktande bara. Läkande.

Jahapp, och nykterheten då? Med några få ord kan jag säga att jag aldrig ångrat att jag blev den här goda föräldern till mig själv och slutade missbruka. Varje gång jag blir uppmärksam på mina icke-skakande lemmar, min icke-svampiga hjärna, Lucas blå ögon som nu är icke-skuggade och icke-smärtande. Allt jag slipper. Clean sheet. Det är en gåva. Från mig till mig.

Kan inte släppa den här konstnärs-Marina. Måste lämna en länk här för den som är intresserad. I just denna länk möter hon en älskad som hon inte träffat sen dom gick skilda vägar för mycket länge sedan. Hon visste ingenting om att just han skulle dyka upp och deras blickar möts...

https://www.youtube.com/watch?v=CAID_2iKO5Y

[red]

P.S Skillnaden mellan att säga att "jag är alkoholist" och "jag har alkoholism" tycker jag blir extra tydlig om man byter ut dom meningarna på följande sätt:

Jag är en dammsugare.
Jag har en dammsugare.

D.S

vad bryr jag mig om det orkar inte tänka så vad som varit! jag lever nu i nuet :) lever bara en gång oc det e nu :)
nyktert oc städat men jisses vad pengar jag bränt i allt drickande av cider öl vin starksprit känns bra nu med en stabil nykterhet
utsätter mig inte för risker som tex att gå in på systembolaget längre heller oc handla åt andra :)

Hej hej!
Jag lever! Men inte mer än så, har varit en fruktansvärd tid de senaste veckorna. Min sambo var borta två helger i rad, hörde inte av sig alls. Kommer sen hem å låtsas som ingenting som vanligt.
Den här helgen har han varit nykter iaf, ja bortsett från några öl. Jag har intresseanmält mig till en annan lägenhet, men har inte fått nåt svar ännu. Har haft jätteproblem på arbetet med en riktigt vidrig chef, så i morgon blir det möte om det. Jag kan inte vara tyst utan bara måste säga ifrån när jag anser att det är felaktigt, men det gillar inte min chef. Så det strular både i arbetslivet å privat, hela tillvaron är bara kaos just nu. Men det måste ju vända nångång, borde bli min tur snart.
Vantrivs med precis allt just nu.
Men jag lever på hoppet iaf.
Blir glad att ni tänker på mig?
Kram kram

Jag gillar att jobba. Många vänder sig till mig med funderingar/frågor och jag tycker verkligen om att hjälpa till. Att stötta, vara den man 'bollar' med, ha utvecklande samtal osv.
Hemma har jag hela ansvaret, uppfostrar barn. Sköter allt. Jag tycker om det också. Nu är barnet större och behöver mig inte lika mycket. Dags att inse att jag behöver mer i mitt liv än arbete och barn.
Tyvärr så är mitt vuxna umgänge = 0. Tyvärr så har mitt sparsamma umgänge med andra vuxna på fritiden mest handlat om att träffas på krogen under alkoholrus några ggr/år och att jag då hällt i mig alldeles för mycket.

Behöver komma ut, träffa nyktra glada människor som gillar meningsfulla samtal. Gärna med kulturella inslag som konst, musik, resor och mat.

Steg 1. Ta reda på vilka fritidsintressen jag skulle kunna ha.
Steg 2. Gå med i en studiecirkel, förening eller något annat sammanhang där intresset kan utövas med andra vuxna.

Vore fint att få fler tips om nyktra sammanhang!

Hela helgen har jag fått sms att jag är ett svin som att jag borde dö och att jag ska få ett helvete.
Jag sa att det skulle var slut och för det ska jag dö.
Han vill inte ha barnen för set är horungar......
Jag har sagt att jag kommer anmäla snart för trakasserier.
Det är hot men sådana har jag fått förr och när han väl nyktrat till så ska allt vara bra.
Jag vet att jag inget mer kan göra och jag måste få bort att hela tiden tycka synd om honom och börja fatta att det är faktiskt synd om mig oxå i allt detta.
Hans mående ska inte gå före mitt längre.
Fundera att lämna denna sida och lägga allt bakom mig...
Ha det gott alla och kämpa på !

Är som jag läser om mig, både då och nu fast den förste blev inte nykter.
Funderar mycket på om jag druckit för jag inte orkar ta tag i livet.
Skall lyssna på djävulsdansen och måla en stol.
Många kramar till dig

Helgen har varit katastrof, krogen 2 dagar på raken!! Sitter nu bakis o inväntar den stora ångesten....

Vaknade i morse och insåg att jag kommer att gå in i min nionde nyktra vecka. Läste någonstans att det i snitt tar 66 dagar att ändra ett beteende eller som i mitt fall en ovana. Fantastisk känsla att för varje dag känna sig starkare och med ett bättre självförtroende ta sig an livets utmaningar. Det som innan var omöjligheter har idag förvandlats till möjligheter. Min medicinering funkar bra och jag känner mig stark och vågar utmana livet på riktigt . Men som sagt .... en dag i sänder. Till er alla därute , kämpa på för allting kan bli till det bättre!!

@ Aldrig mer tänk att vi redan kommit till att vara nyktra 3 helger på raken, f-n va vi är bra!! Nu fortsätter vi såhär så kan vi fylla på bagaget med mer bra dagar och friska helger =)

På tal om bagage så läste jag en annan tråd och fick en flashback, det handlade om förhållandet till sin partner och att man kanske inte har så mycket att säga varann längre iom ett nyktert liv.

För ungefär 15 år sen levde jag med en alkoholist/narkoman (jag drack ingenting själv på den tiden), han genomgick behandling och blev nykter. Det var allt jag hade längtat efter. Men vi hade inte mycket gemensamt, vi hade inget att säga varann, inte så mycket gemensamma intressen, han var en främmande person för mig i sitt nyktra liv, jag kände inte den personen. Jag var så medberoende, hela mitt liv hade kretsat runt honom, kontrollera, ta hand om, leta, skydda, gömma ja allt det där...... Jag valde att lämna honom när jag upptäckte att han klarar sig fint utan mig i sitt nyktra liv, konstigt men det var så, och han klarade sig bra 10 år tills han tog sitt första återfall, vi är fortfarande goda vänner.

Det får mig att tänka på min egen situation idag, har nu varit nykter 3 helger tillsammans med min man vilket är fantastiskt och vi båda är överens om att det ger bara positiva effekter i många avseenden, men vi pratar inte så värst mycket. Det är känsligt. Har rannsakat mig själv och kommit på att jag agerat medberoende i min man och hans drickande samtidigt som jag själv varit/är beroende......Å nu ska vi leva det där "svenssonlivet" och jag vet inte om jag kan klara det i långa loppet.
Sista halvåret av mitt drickande blev jag en värre ragata än de värsta betedde mig fruktansvärt illa och elakt, bråkade och hittade massa anledningar till bråk, det var väl mest för att kunna stanna kvar i soffan och vakta boxen. Nu helt plötsligt finns inte de där bråken (såklart skönt) men det finns inte så mycket annat heller. Vi fastnar i varsitt soffhörn och ser på tv. Vi har inte så många gemensamma nämnare längre, för det har vi valt bort. Jag önskar vi kunde vara ett lika bra team utan alkohol som med, jag ska ge det en chans iaf......

Dag 17 som nykter det känns bra för min skull. "Små steg är bättre än inga alls"

Har inte varit inne på ett tag! Mår så bra av att läsa att jag inte är ensam om detta! Hatar verkligen den här delen av mig själv! Har så svårt att komma till ro! Är det någon som har tips om ngn bra minfullness! Helst en kurs! Vad bra tänkt av dig att även om du faller direkt upp i sadeln igen! Det krävs ett jäklaanamma när ångesten är som värst! Vet ju att jag mår så jäkla bra utan skiten!

Utan humorn hade jag antagligen varit död för länge sen ?
Ver du hur häpen jag blev när ditt alias dök upp i en av böckerna jag läste här om dagen ? Hälsans mysterium med Aaron antonovsky, tänkte på dig då. Hur kom det sig att du valde Sisyfos som alias? Berätta ?
Kram

Du skriver så klokt:
"För tror att skall man klara detta måste man se sitt eget ansvar och konsekvenser av sina val.
Och skulle man falla att man reser sig och fortsätter med en erfarenhet rikare" Jag tycker du har rätt även om det inte är självklart att man klarar av att se sitt eget ansvar alltid. Vad som är ännu klokare är att du väljer ännu en nykter dag för varje dag, du är helt rätt och jag springer efter dig med mina nyktra dagar, du har plöjt upp en fin väg med rätta spår =)

Kram å ha en fin söndag!

Jag kan komma på nåt bra:
Du är väldigt duktig på att skriva, och ger intryck av att du verkar ha humor. Du verkar också ha kommit en bit på väg i ditt jobb med dig själv. Och köpt kläder där du inte kan gömma dig. You Go girl!!!

Visst är det befriande att slippa oroa sig för gårdagen, att kunna vakna alert och vara medveten. Fint att du har mannen vid din sida. Ja ibland får man stå på bromsen och stanna upp och tänka efter. Grattis till din 9:e dag =) Kram