Senaste kommentarerna i forumet

Tack lever jag, det gör mig glad att läsa. Att träna hjärnan på positivitet istället för det eviga malandet tror jag oxå är viktigt, för oss alla ❤️ Snygga underarmar? *busvisslar*
Igår hade jag en riktigt trevlig dag, kände mig snygg och bekväm i min nya outfit, självmedveten men ändå snygg. Jäkligt snygg röv om inget annat ?

Sen kom jag å tänka på hur långt min minime ändå fått mig dit jag är. Tidigare i livet har nog hon fått kämpa på mest, men vi har ändå levt i symbios ett tag. Det är svårt att försöka embrace (hittar inte det svenska ordet) hela minime och inte försöka trycka undan de jobbiga känslorna som kommer. Det går ju imot hela mitt livsmönster, så ibland känns det som om att jag bara famlar runt. Som att jag är nybliven mamma och aldrig träffat på ett barn tidigare, hur gör man?
Det är också väldigt spännande för jag ser att framtiden är ljus, det måste den vara. Det vet jag att den är.
Ni kanske minns den där kompisen som jag var hos på nyår? Det är samma väninna som jag bröt ihop för för någon vecka sedan. Vi snackade mer i veckan som var, och hon sa något så smart. Studenten, du måste se det som ett sår, du måste ta bort varet så att det kan läka och bli fint.

Jag har mest sett det som träningsvärk i själen. Det gör ont, men det blir fint ändå.

Nu blir det en stor kopp kaffe och tillbaka till studierna igen.
Kram studenten

Tack för svar.
Det är väldigt tragiskt att det blir så här. Har skrivit brev till honom tidigare. Brev som jag låtit honom läsa. Men detta är kanske det ärligaste jag skrivit. Sa till honom i helgen att jag skrivit och att han skulle få läsa. Men han inser nog vilka sanningar han får läsa så då ville han inte.
Men men vid något tillfälle så ska han få höra detta. Då får jag hoppas att han vaknar ur sin dvala. Men jag vet ju att det är svårt. Jag har en väldigt stor kärlek till den här mannen och har svårt att bryta mig loss. Ja det är inget alternativ för mig än. Vi har tillsammans gått igenom enormt svåra saker i vårt liv. Kanske det som gör att jag fortsätter kämpa. Svårt.

Är ett krig med spöke och ovanor, men inte börjar du om utan fortsätter på din väg.
Tror att det är bra ibland att bli påmind om hur skör ens nykterhet är, du lärde dig massor av klunken.
Det viktigaste var att du vill vara nykter, behåll den känslan.
Kramar och styrka till dig önskar dig en fin måndag lite klokare och starkare

Även om jag skäms...
Igår var jag mycket aktiv, stökade o fixade med huset. Plötsligt konfronterades jag med en glömd gömd flaska. Och jag tog en stadig klunk. Som ett automatiserad reflex.
Spärren var borta på ett ögonblick. Så: Var det värt det? Nej, självklart inte. Alkoholen steg mig omedelbart åt huvudet o jag sa inget till familjen men var livrädd att de skulle märka något.
Är grymt besviken på mig själv o chockad över den fysiska effekten av spriten. Tycker min röst förändrades o kontrollerade mina rörelser som jag kände med ens blev yviga. En stadig klunk o jag har svettats hela natten, haft ånger/ångest som heter duga, sovit stötvis. Skäms skäms skäms!
Så nu får jag börja om. Klarade 8 dagar i sträck. Nu tar jag en dag i taget. På nytt. Suck!
Känner mig så dum o är så besviken på mig själv. Fan ta mig!

Vaknade med huvudvärk och helt mosig på väg till jobb... Känns inte rätt inte fräscht ser detta som ett första steg till ett mer nyktert liv

Vaknade till massor av snö, innan hade jag nog tagit ett glas vin till frukost och hoppats på regn. Men mitt nya jag släppte ut hunden och skottade fram en gång och gjorde det lätt.
Känner mig som en ny människa som inte för varje motgång eller känsla bara vill fly, utan kan ta det med ett nytt lugn.
Söndagen kändes lugn och behaglig, målade och åt en god middag.
Funderat på en sak jag läste i en bok, ge allt 90 dagar då du verkligen jobbar med det innan du tar ett beslut.
Skall tänka så när det gäller mitt förhållande till mannen, ge det en verklig chans och jobba med mig och förhållandet.
Att börja se verkligheten är både smärtsamt och skönt, skrev till Bollan om bubblor och att sticka håll på dem.
Är det jag håller på med att försöka förstå varför jag är som jag är och hur jag skall utvecklas och acceptera hur det varit och är.
Så väljer att vara nykter idag/ snöiga kramar och styrka till er som kämpar

Jävlaranamma är bra☺när man skall ut i strid och möta sina känslor, gör att man vågar stå kvar och känna det.
Hoppas du får en bra måndag/ kram och styrka till dig

längesen jag var inne här. Men det har gått hyfsat. Ska in och läsa mer här ikväll. Ses! <3

Hittade detta forum igår, och det verkar vara till stor hjälp att läsa om andras erfarenheter samt dela med sig av sina egna.
Tänker inte ge dig nått lycka till Borjan, detta handlar inte om tur utan om en kamp med sina inre demoner och alkoholdjävulen som ständigt lurpassar.
Utan du får köra stenhårt nu!

Kämpa! Själv börjar jag nu med dag ett o har en liknande historia, som du. Helt nyktra dar ett fåtal o sen bär det av igen till A träsket.

Nu jäklar ska jag bemöta dessa känslor istället för att dämpa eller trycka ner dom! Vet ju att man mår bättre att bemöta sina känslor, varför väljer man då att trycka in dom någonstans där det bara blir större o större! Nu jävlar tar jag fram lite jävlaranamma!!

Mot en ny tid. Dag 7
Mot en ny tid! Dag 7.
Personer i min omgivning pratar om deras vita månader. För mig har dessa aldrig existerat, fattar inte vad dessa människor pratar om.. Jag vet inte ens vad en vit vecka är. Senast jag var med om en sådan var ca 7-8 år sedan.
Har senaste tiden länge funderat på vad de som sitter nyktra på kvällarna gör? Sitter dom bara där och stirrar rätt fram?
Sedan ruskar jag på huvudet och häller i mig av mina bästa kompisar Bellman 6,0.

Senaste seriösa försöket jag gjorde med att lägga ner drickandet var 31 december 2014, då skulle jag hålla upp i ett halvår.
3 dagar senare vaknar jag upp i soffan med 10 lik på rumsbordet..

Kan skriva om mitt drickande genom åren hur länge som helst. Men för att göra en lång historia kort dricker jag varenda lediga tid jag kommer åt. Morgon, eftermiddag kväll.
Även valt ett liv i ensamhet, förutom Bellman och hans vänner! Valt bort relationer så fort det börjar bli seriöst osv.

Jobbar skift också, vilket inte gör saker enklare. Efter ett nattskift måste minst 3 burkar öl sväljas innan jag får ro till att sova.
Men börjat känna psyket får mer och mer stryk, ångesten blir värre och värre. Och med en Av mina polare (Bellman) så är ångesten som bortblåst.

Förra måndagen orkade jag inget mer och kände mig som ett vrak när jag kom till jobbet, Bakfull givetvis.
Tog då kontakt med Företagshälsovården, vilket jag hellre skulle skjutit mig än att göra 2 dagar tidigare.
Har erkänt för de närmaste om mina problem och hur länge jag druckit.

Imorgon börjar jag med Antabus och har ätit Campral sedan i Fredags. Kämpat mig igenom en vecka nykter nu. Har aldrig fått så mycket gjort som nu.

Denna starka vilja skulle nog ge sig om en vecka. Eller denna vecka, då jag nu är ledig i 7 dagar ?

Känner igen mig i det du säger! Jag har nog ett behov att krypa in i en bubbla ibland därför intag av alkohol! Har idag anmält mig till en kurs i mindfulness, tror och hoppas det kan hjälpa mig att ta tag i det jobbiga istället för att skjuta undan det! Har nästan hela mitt liv haft en klump i magen! Trots att jag lever ett gott liv känner jag inte total lycka!

....efter förra veckans fyllegrej, med att spy ner min vän mitt i en restaurang så bestämde jag mig för (inte första gången) att testa om jag kunde avvara alkohol under minst ett par veckor.... Kände mig taggad inför det under hela veckan och jag drack inget på vardagarna...fredagen kom och jag skippade vin till maten likaså på lördagen. Jag var supernöjd med mig själv... Ända tills ett par vänner till min sambo dök upp spontant i lördags för att fira hans födeledag. Plötsligt hamnade jag i dilemma, ska jag dricka eller ska jag sitta som en tråkig typ och se sur ut. Jag valde att ta en och en halv cider för "den sociala bitens skull". Hällde faktiskt ut en halv cider då sambon med vänner gick ut på stan. Ena delen av mig känner misslyckande eftersom jag inser att jag låter mitt drickande styras av andra och vad andra gör. En annan del av mig (den som väger tyngst) är superglad och fortsatt taggad inför min kommande nyktra period. För att dricka endast en och en halv cider och att tom hälla ut en halv hör inte till vanligheterna hos mig. Låter banalt hela mitt resonemang jag vet... Men jag har varit närmare det där hemmadrickandet som du Erik beskriver ovan, än vad jag själv egentligen vill erkänna för mej själv. Kommer säkert att återkomma till det men just nu är jag jättenöjd med veckan som gick. Å lyckligtvis har jag inga festligheter inplanerade i det närmsta så kanske kan jag fixa denna vecka också ?

Bra att du har kämpaglöd och envishet, det kommer man långt med. Vet inte om du är helt ny men varmt välkommen är du<3 Läs på forumet och känn att du har liksinnade med dig på din resa. Rädslan att misslyckas har vi ju alltid när vi ska göra nya och oftast svåra saker och livsstilsförändringar. Själv brukar jag tänka på alla konsekvenser som mitt missbruk fört med sig. Det underlättar oftast. Ha de gott:)

1 vecka avklarad fick lite positivt pepp från flickvännen nu tar vi en vecka till blir även samtal på onsdag med utbildad personal :)

Detta är starten på mitt nya liv, känner mig så taggad :)

Jo det verkar vara en bra sida det här där man kan hitta Likasinnade och få tips om hur man kanske kan lösa sina problem. Ska absolut kika runt mer och kanske skriva mer också ?. Mvh Nilla

Hej Lill-Per (och alla ni andra). Jag tycker det är kul att du åter är på forumet och jag hoppas att du fortsätter. För mig är det otroligt betydelsefullt. Även under de perioder jag har druckit har jag "tittat in", läst och begrundat. Dock har jag skämts så mycket att jag aldrig givit mig tillkänna. Jag förstår att du är "mitt i karriären" som man brukar säga. Jag har också varit där, ska gudarna veta, men har nu slagit in på en annan väg i livet. Ekonomiskt är det himmelsvid skillnad men jag orkade inte längre. Den inre stressen tog bokstavligen kål på mig. Du skriver i din tråd om att du borde ta tag i ditt "bipolära" problem. Det låter bra. Jag vill ändå säga att jag tror att om du lyckas hålla din nykterhet kommer du även uppleva mindre problem även med detta.

Rastlöshet, meningslöshet, sökandet efter mening osv som du beskriver har också varit min kvarnsten. Lösningen har till slut alltid varit att ta sig ett glas och släppa de jobbiga tankarna för stunden. Både du och jag inser nog att det inte är någon bra lösning i längden. Det är ju också så att ju äldre man blir och desto längre man har druckit, ju värre blir det........När jag dricker tar det minst en vecka för mig att någorlunda få näsan över vattenytan.

Många beskriver den första nyktra perioden som om de gick på "rosa moln, denna första nynyktra period. Jag har själv aldrig upplevt detta. Tvärtom har jag det riktigt, riktigt jobbigt den första tiden. Däremot kan jag säga att när jag nu nästintill varit nykter en månad börjar vissa saker att bli lättare. Det är en lång, lång resa med många fallgropar på vägen. För drygt tio år sedan var jag nykter i ett år och sju månader. Jag funderade inte så mycket under den tiden. Vi byggde hus och jag hade sååå mycket att tänka på. När bygget äntligen var klart, alla hantverkare betalda och vi hade vår första kväll i det nya huset trillade jag dit. Som en blixt från klar himmel. Hade inte en tanke på att börja dricka. Det "bara kom"....Jag minns dock hur mitt självförtroende och självkänsla byggdes upp under denna ganska långa period och jag vill inget hellre än att komma tillbaks dit.

God natt på er/Tjalle

Riktigt bra gjort käre Rocky.
Läste din tråd och är djupt imponerad. Själv har jag varit medlem i över tre år och kämpar fortsatt med mina demoner. Missbrukar själv träning och alkohol.
Har nog samma problematik med bipolär sjukdom men är riktigt dålig på att be om hjälp.
Spännande att följa din resa, min har just börjat, igen. Många resor blir det.
LP

Bra tips Flygcert, det där med mail. Ja, man är ju inte alltid i form och orkar läsa alla elaka mail. Det kan ju verkligen förstöra en mysig kväll. Men jag har än inte sagt något till mitt ex. Han har även denna helgen kommit med elakheter. Det är inte bara elakheter, det är så mycket han hittar på bara för att vi ska få en anledning att träffas. Men eftersom han är så hit och dit i sitt humör så vill jag inte hålla på att träffas. Han har så svårt att acceptera att vi är skilda, tror jag.

Jag vågar knappt tro på det att Citalopram kan hjälpa mot PMSen... Äter just nu 20 g, vi får se om jag ska kanske testa att höja. Alkohol + PMS gör livet absolut inte lättare, jag fattar inte att min man stod ut med det. Idag var jag på bio och såg "En man som heter Ove", jag grät och grät och grät, men samtidigt jag kunde gå ut efter bio och prata normalt och sånt. Tack för alla tips, måste kolla upp också vad jag äter för kosttillskott. Känns så att jag har lyckats skölja ut det mest värdefull från min kropp med vin. Även hjärnan.
Jag frågade om kliande betten för att jag själv har problem med någonting som man kallar för dermatillomani, har haft det hela livet. Inte så trevlig, man kliar varje litet sår som uppstår. Det går inte av bli av med det egentligen, men ibland har jag mer kontroll. Tyvärr efter Citalopram verkar det vara sämre. Jag är mindre spänd och samtidigt mer benägen att klia. Tur att det finns smink.
Ok, du skrev att jag låter som kopia av dig själv... Jag har inte läst hela din tråd, men det är nog bara att chansa och skriva att vi har också ett bra jobb och fixar allt nästan perfekt och ingen märker att man dricker (drack i ditt fall!).
Jag kollar FB-gruppen!
God natt kram.

Bubblor är när man ljuger för sig själv om saker som påverkat eller påverkar ens liv. Jag har alltid hållit en fasad utåt om att allt är bra och varit bra.
Tagit på mig mycket skuld och spelat en roll om hur stark jag är och att jag klarar mig själv.
Är väl det jag måste lära mig nu att hantera livet och sluta ljuga för mig själv

Spara dessa sms och anmäl. Du har gjort allt rätt. Du har ingen skuld I detta. Det är han som måste räta upp sitt liv genom att sluta dricka. Jobbiga är ju att ni har barn ihop.

Vilka är bubblorna?

Ja då var man fullvärdig medlem här på forumet igen Tjalle.
Det är för mig skönt just nu att ha någonstans att skriva och känna stöd. Helt säker på att startar en ny resa igen. Det gläder mig att se dina dagar som går i nykterhet Tjalle.
Tänkte återigen på den där känslan av "väntan" som du beskriver.
Vi ska kanske inte förvänta oss så mycket i början av nykterheten mer än att bara vara glada över varje timme vi lägger på vår hög av nykterhet?
Vet hur lurigt det blir och ibland får jag psykbryt av rastlöshet, meningslöshet, sökandet efter mening osv.
Vi klara det tillsammans Tjalle!
All lycka till dig.
Lp