Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas det gått bra på ditt möte och att du får den hjälp du behöver nu.

Tror att det går lite i perioder med måendet när man lämnar alkoholdimman. Man kan vara ledsen över allt som inte var bra när man drack och det hör till.
Och mannen... Är det en elefant i vardagsrummet? Det är så lätt att det är så mycket osagt tillslut och jag vet inte, men jag har själv svårt att prata om beroendet med min sambo. Så där är det mycket osagt.
Men som sagt, det är mycket funderingar, många inre processer i början av nykterheten. För mig tror jag att det tog ett par månader innan jag hittade mig själv i nykterheten. Kan i och för sig ha haft att göra med att det var semester då och äntligen lite lugnt.
Det är en lång process och också ganska spännande. Hoppas ni kan hitta er väg tillsammans du och sambon. Kanske kan ni hitta något annat att göra tillsammans. Alternativen blir fler när man inte ägnar tid åt att dricka.

Och jag vaknar utan den där rädslan över vad som hände igår då medvetenheten slocknade. Så skönt o sån lättnad att slippa stå till svars inför mig själv o maken.
Maken följer o stöttar mig, tar själv nu en vit period som han vill ska bli lång. Så det är ju ett mkt bra stöd som ni förstår! Han gillar också att dricka men har den där spärren som jag saknar.
Idag har vi också fullt upp med saker att fixa o göra. Livet erbjuder mer jobb än vila men just nu känns det stöttande att vara fullt sysselsatt. Tänker på hur jag faktiskt och ofta varit upptagen i huvudet på tanken om hur jag skaffar alkohol o hur det kommer bli nästa gång jag dricker. Jag är helt medveten om att jag uppfyller flera av kriterierna för att vara beroende. Vara alkoholist. En sanning jag nyktert måste möta och se rätt in vitögat. Ingen vacker sanning men det är så det är. Ibland rusar tankarna framåt o säger till mig att jag nog kan återgå till ert måttligt drickande sen. Men då bromsar jag mig själv o återgår till målsättningen: en dag i taget. Vara här o nu och just bara ta en dag i taget för så kommer jag framåt. Nu säger jag hej till dag 9.
Ha det bra alla hjältar på resan!

Var en skön lördag då vi båda grejade hemma och kände någon form av ro.
Är som du skriver Almaamanda tar tid att landa i sig själv.
Jag är nog rädd för att detta inte håller och vågar inte riktigt tro på honom. Men skall försöka jobba med att vi tar ansvar för våran egen nykterhet, men givetvis stödjer varandra. Så ingen av oss förstör för den andra eller drar med den andra.
Jag har lätt för att ta på mig det ansvaret och det blir inget bra.
För tror att skall man klara detta måste man se sitt eget ansvar och konsekvenser av sina val.
Och skulle man falla att man reser sig och fortsätter med en erfarenhet rikare.
Så väljer vara nykter idag/ kram till alla hjältar som kämpar

Hej
ja jag håller med er, och va det känns som nu så är det mera så vi kan ha kontakt som vänner och det räcker så
ju mera tiden går o trots han fortsätter o va nykter och är inne på 3dje månaden så förändras mina känslor mer o mer för honom.
de är inte den där älska som jag kände innan, är inte attraherad längre. Vissa av hans kramar är inte okej längre. De känns som ham känner nåt annat, vill någe annat än vad jag vill. Kanske är att jag älskar han på ett annat plan, ett vänskapligt plan nu och han älskar på det planet jag gjorde förut.

äter mera än vanligt oc godis sött oc salt i allahanda former :) tanke på alkohol dök upp från ingenstans hux flux så försvann den lika fort är så glad jag vaknar upp vaken oc inte bakis som så många gånger förut det är en skön känsla detta att bli en n y människa på ett nytt sätt :) precis som jag va när jag var yngre :) så vad har jag då uppnått genom åren med all alkohol ingenting mer än skadat mig själv oc andra i olika sammanhang totalt mörker oc dimma fastän jag ofta drack på ren lyckokänsla att skratta bli fullast oc balla ur
spela hög musik oc leva fan bara släppa lös alla cylindrar kul visst men alla konsekvenser oc alla tårar m.m
ne fan aldrig mera pakbänken är aldrig långt borta ha det bra folks vi ses i det nyktra livet :)
det ska vara gott att vara människa
kram Med vänlig hälsning chrille

Tack Tjalle, du är en kär vän här på forumet. Jag blev så glad över att se dina framsteg. Just det här med "väntan" är så väl beskrivet. Jag går ständigt med en väntan, längtan efter att något nytt ska starta, knacka på dörren. Har inte riktigt förstått att jag är mitt uppe i det som kallas livet.
När jag dricker försvinner alltid det goda jag byggt upp. När jag håller mig borta kommer livet tillbaka och jag ser saker för vad de är, oftast.
Ändå bär jag alltid en stor ryggsäck med rädslan att misslyckas. Nästan allt jag gör lyckas jag med så varför kan jag inte spänna av mig säcken tro?

All lycka till dig Tjalle. Jag är på något vis övertygad om att vi båda kommer lyckas med våra mål.
LP

Jobbat och stått i, svårt att förklara hur malandet i huvudet aldrig riktigt tar slut. Börjar fundera lite på vart gränsen till normalt går och var gränsen till ätstörd är. Det har varit mycket värre med mat och allt sådant där, den historien tänker jag inte ens ta upp nu, men jag funderar över tankarna... Jag misstänker att detta blir veckans samtalsämne med samtalsmänniskan. Kanske är det gör att jag är så medveten om mitt tankemönster nu så att jag triggar fler tankar än vanligt? Kanske har jag alltid levt under dessa destruktiva och elaka, nedbrytandes tankar?
Det är mycket svårt i skrivandes stund att komma på något bra med mig idag, men här kommer det framtvingat ändå.
Jag har varit rolig på jobbet idag.
Jag var modig som köpte nya jeans trotts att jag har ett förbud mot att köpa nya kläder nu.
Min näsa är söt.
Jag är duktig på mitt jobb.

Kram studenten

Och tack för bra input. (Passar även på att ge tumme upp till dig och övriga i tråden, duktiga ni är, Felix-var en envis åsna!) ;-)
Ska utveckla detta lite, var rätt mager när jag startade tråden (och valde sämsta lämpliga trådnamn i forumet).
Jag har fullaste respekt för att man inte ska "slänga" runt siffror, som jag misstänker endast kommer vara de-motiverande för de flesta av oss i forumet som läser tråden.
För mig är det viktigt att läsa, söka information, för att förstå vad jag brottas med.
Eftersom jag misslyckas så många gånger nu så kan jag bara konstatera att jag missbedömt situationen.
Jag ser det inte som en bakväg, utan som en...hmm.. Omgruppering av insatser (som man sa i lumpen:-))
Mitt första steg var att se mig i spegeln och faktiskt sätta en "etikett" på mig -jag är alkolist, nästa var halvfärdiga lösningar som gått som ni förstår.. Nu tänkte jag bita huvudet av ormen och faktiskt se till fakta och göra en handlingsplan därefter.
@PP Jag håller helt med dig, 100% av oss har potentialen att lyckas, kunde inte säga det bättre själv!!
@ Miss lyckad, förstår helt... Arbetad och skött mitt arbete väldigt bra, trots... Ja, du vet..

Ska träffa min klinik nu veckan, ska se om dom kan ge en rimlig uppskattning på vad man inom vård-väsendet anser.
Stort tack för era svar!!

Och möta sina nära utifrån en ny utgångspunkt. Klart det tar tid att känna sig helt hemma med och i sig själv.
Hoppas din lördag varit bra!

Har läst din tråd och alla bravader. Hur går det nu?
Att kämpa mot detta jäkla sug och tro att man kanske kan dricka någon gång ibland är så sjukt svårt! Hoppas att det går bra och att Du har kvar jobbet. Varma kramar

Vackert att läsa. Bra jobbat :)

Tänker ganska mycket på att det är en bra definition av beroende när en känner att det är då med hjälp av A som en känner sig "normal". Har ofta tänkt så, att då är då jag fungerar bäst. Inte längre.

Kram!

Tack! Blir glad att jag kan bidra. Det går bra! 4 veckor nu, 29 dagar. Ibland (ganska ofta) är det motigt, det är det, även fast det låter som att jag har koll. Jag kan ibland tänka och undrar om det är värt det, jag försöker intala mig varje dag, det är värt det i det långa loppet, jag vill må bra, jag är värd att må bra.

Kram på er, önskar att vi alla lyckas med våra mål!

Musik o hund o vita dagar. Bra jobbat!

För en vit lördag fylld av sånt arbete som kallas "fritid". Varit härligt effektiv o fått mycket gjort. Samt varit på middag där värdparet blev lite förvånade över vårt alkoholstopp men sedan kom bubbelvattnet fram o så var det bra med det. Inte särskilt komplicerat...ändå kommer tankar på a nu o då, en inre överläggning i huvudet, så skönt det skulle vara att få dricka o känns den där känslan av hur allt bara släpper..,men så ruskar jag på mig och säger STOPP! Jag är en aning upp i varv just nu, det inser jag men det får vara så ett tag. Det viktiga är att få ett avstånd mellan nu och alla dagar med a. Att varva ner, hitta en ny jämvikt o en bättre balans får komma med tiden. En sak i taget och en dag i taget.,,
Sov gott nu alla ni/vi som följs åt här.

Ja det har du rätt, det är ett frö som växer, och det växer starkare när vi känner att vi faktiskt lyckas med de mål vi har satt upp. Jag lyckades i fredags! Jag var sopslut efter en veckas slit. Har haft en rolig dag med barnen i skidbacken på torsdagen men samtidigt tär det på mig att fixa med allt, att hyra skidor, planera och handla mat, se till att alla får mig sig allt och att allt är packat, bilfärd och hinna i tid, se till att alla mår bra. Fredagen var sjukt kämpig att ta sig igenom på jobbet samtidigt med press att jag måste leverera, barnen har sportlov så de fick hänga med. Jag mådde verkligen skit, var så trött så det gjorde ont! Normalt hade jag tagit "några" stärkande öl efter jobbet och gått in i dimman, kolla på tv-serier tills jag somnat i soffan. Nu lyssnade jag på mig själv, om jag är trött vad jag man då? går och lägger sig! Det tar emot, för jag vill känna att jag få ut mer av dagen, den där stunden av lugn o ro, egen tid. Jag valde att sova. Jag är glad för det för idag, för idag har jag orkat göra massa roliga saker med barnen som jag inte annars hade orkat. Till och med hunnit med att fika med mina föräldrar, springa en mil och avslutat med att njuta av Mello med kidsen. (ja alla tycker inte om Mello, men det gör jag)

Nu ska jag sova, för jag är trött och det är ok, jag har haft en underbart bra dag. Vet du vad? Jag har inte lika ont idag, smärtan gick över utan alkohol, fröt har växt till sig, lite starkare!

Hej hur går det för dig?

Lägesrapport tack!

Jaa du Lill-Per. Vi har följts åt en längre tid. Vi har mycket som är gemensamt. Känner så väl igen mycket av det du skrivit på forumet. Det enda jag kan säga är att mycket av de problem du beskriver mer eller mindre försvinner ju längre tid man är nykter. Själv ser jag alltid "katastrofer" i minsta småsak när jag druckit. Skulle tro att det är någon form av paranoja och den blir inte lindrigare med åren, tvärtom.

Som du kanske läst har jag en månads nykterhet på onsdag. Jag kan ärligen säga att jag både fysiskt och psykiskt mår bättre än på länge. Det som oroar mig mest är att jag inom mig liksom "väntar" på att något ska hända. Tidigare har ju väntan bestått i längtan till första glaset och därmed artificiellt kunna lägga undan problemet även om de kommer tillbaka likt en bumerang med tiodubblad kraft.

Du, liksom jag, har försökt så många gånger. Jag är också på "fel sida" 50-strecket men har bestämt mig för att löpa linan ut. Har jag gett alkoholen flera decennier känns det inte mer än rätt att ge nykterheten en ärlig chans.

Ge inte upp och allt gott till dig Lill-Per
Tjalle

Men en skön kväll!
Idag är jag hundvakt - vilken lycka!

Köpte en flaska vanligt och tre utan, känns som en hyfsad ekvation.
Tomhet och sorgliga tankar gör ju att suget efter vindimman är stort. Funkar hyfsat bra att späda ut med det alkoholfria faktiskt.

Just nu ner sedan ett par dagar. Återhämtat mig efter en lång dags drickande. Reser långt o länge igen. Tänker mig att växla ner från mina höga krav på mig själv och mitt jobb men kan inte se det i verkligheten riktigt. Hur ska det gå till? Alltid så spänd och orolig för småsaker. Stressad att inte hinna. Stressad över att inte kunna ta det lugnt i skallen och tankarna som maler konstant.
Har märkt att jag nu efter varje fylleri är sjukt mycket sämre dagen efter än förut. Har alltid mått bäver länge efteråt men nu får jag ligga i sängen hela dagen efter och känner mig verkligen sjuk på riktigt.
Ytterligare en varning som jag måste ta på allvar.
Tänker på detta med trygghet och att känna sig nöjd och inte vara orolig över framtiden eller andras åsikter.
Jag skulle ge vad som helst för att bära med mig känslan av grundtrygghet.
Kan man nå dit när man kommit över 50 år? Tryggheten ska man ju få med sig i modersmjölken, jag fick ju inte riktigt det, men det måste väl gå att skaffa sig själv med rätt människor runt sig?
Hur väljer man det?
Nå, ny resa imorgon. God frukost väntar om några timmar, ligger sömnlös på andra sidan klotet och besökte gymmet för ett pass vid kl. 2 på natten. Vet vad jag vill och det är att klara mig utan alkohol. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas hålla mig ifrån bara.
Det går som sagt upp och sedan ner.
Kram
Lp

De var ett lätt beslut att ta! Jag ska och jag kommer segra mot de giftet!

Jo de va riktigt gött! Drack dock 9 öl. Hur var det själv?

Jag tror på det positiva i människan. Det är svårt nog men buzz, jag tror på dig. Av den anledningen att du är kvar, att du är här! Jag tror att endast vår innersta vilja kan få oss att ändra oss. Och du buzz är innerlig! Glöm inte det.