Senaste kommentarerna i forumet

Den 3e januari (mitt nykterhetsdatum) så gick jag på mitt första AA möte. Natten mellan 3e och 4e låg jag och spydde, krampade och skakade i sängen. Jag hade sjuka mardrömmar/tankar/ångestattacker osv.. Så här var det för mig i 3 nätter.. Fast jag spydde ingenting till slut. Men ångesten hängde fan kvar i flera dygn efter mitt sista fyllekör!
2 veckor in i nykterheten så blev jag dötrött! Jag var såååå trött.. Riktig zombie! Var som att någon sprutat sockervadd i hjärnan. Mina tankar var bara luddiga, sega och kladdiga.. Noll logik och total apatisk.
Tredje veckan var jag ledsen och deppig och kände mig tom.
Fjärde och Femte veckan har jag varit förbannad! Arg som ett bi!

Men idag. Idag så vaknade jag med ett leende. Solen sken, jag hörde fåglar kvittra och jag tänkte "NYKTERT LIV ÄR ROCK N ROLL!"
Det låter sjukt töntigt... Men det är faktiskt grymt!!! Jag börjar äntligen leva igen... Jag till och med märker nya lukter... Lukter jag inte känt på flera år för jag har varit för busy med min ångest, baksmälla eller jakten på ny alkohol...

Kvaddad- hang in there!! Snart får du också din Rock n roll-dag där du vaknar och känner dig som en vinnare!! Snart upplever du också att veckan helt plötsligt har blivit längre och att du får fler timmar på ditt dygn och flera dagar extra i veckan (jag hade tex inte söndagar förut - jag låg bara i fosterställning och skakade hela söndagarna).
LYCKA TILL! Jag tror på dig!

Nu har han erkänt och börjat äta medicin är det inte bra?

Jag vill så gärna ge han en chans. Han är så ordentlig annars.. Och så fin vid mig.. Men jag tar det sakta och lungt och hasta mig inte in i något, då jag tänker på min dotter i första hand. Han har aldrig erkänt för sig själv att han har problem inte heller tagit antidepressivt eller så.. Och han är villig för att byta jobb mån-fre jobb för att vi ska få ett fungerande liv.. Villinte tappa tron på detta..

Jag säger bara nu vad som spontant faller mig in utan vidare eftertanke.Du kunde vara jag för 20 år sedan.Läs gärna min tråd om hur jag för 20 år sedan träffade en jättefin man som "råkade" dricka för mycket.Vi har levt tillsammans i 20 år och han har bitvis tittat djupt i flaskan.Jag upplevde precis som du känslostormar i mig själv som jag inte haft tidigare.Jag hade kommit hem.Och det är precis vad du gjort,kommit hem till en miljö du är bekant i och nu får du för en gång skull kärlek på köpet vilket på något vis betalar lidandet och smärtan du utstår och troligen kommer att få utstå om du stannar.

Men vis av min egen och andras erfarenhet här inne så säger jag.
Valet är ditt och du kommer antagligen att få belöningar i form av kärlek och välmående i att du ger honom en massa.Men med tiden blir man alltmer utarmad och ditt barn och dina vänrelationer kan bli skadade.Ditt barn kan komma att få stå undan i din iver att hjälpa honom som mår så dåligt.
Var försiktig,ge akt på dina egna reaktioner och känslolägen och håll huvudet kallt så gott du förmår.det är mina råd till dig.
Egentligen vill jag bara säga,spring åt andra hållet så fort du kan,men det är nog det sista du vill höra så därför viskar jag det bara.

Hej.

Jag känner igen mig. Vad roligt det är med fest! Vad kul det är när musiken pumpar och man känner sig fri, glad och snygg!

Men. Den där ångesten. Den kommer alltid. Den fanns inte där i början men nu kommer den efter varje blöt natt på lounge. Efter varje nattmatsvräkande. När man staplar hem på morgonen och försöker gå med stiletter på kullerstensgatorna med mascaran under ögonen. Usch.

Du kommer klara det. Vi kommer klara det. Den där ångesten man försöker döva genom att ha roligare och vildare ute varje gång kommer försvinna av sig själv. Du säger att du vill bli en ny människa. Det är fint. Du är fin och värdefull som tänker så.

Jag har bara klarat 7 dagar hitills. Men jag är säker på att det kommer gå bra. Vi är många här som hejjar på dig! Vi hejjar på varandra!

Ha en fin söndag. Och glöm inte att det är när vi vacklar som mest som vi växer som mest som människor.

Hur går det för dig?

Nu såg jag ditt svar om var du går på möten AJ. Tack! Låter fint!
Har nu varit nykter i 21 dagar. Känns lättare idag, söndag... Lite stolt att jag klarade helgens stormar.

Tack MT ! ♡

ska åka ned till stugan idag:
Jag har nu klarat 11 dagar helt utan kontakt och det stärker mig.
Han har inte själv på något sätt kontaktat mig.
Han har med största sannolikhet druckit trots att han påstått att antabuskur är påbörjad.
Jag måste med både hjärta och hjärna inse att vår historia ihop är över.

Varför jag borde åka ned:
Kolla att han inte är alltför illa däran.
En gång för alla få svar på de frågor om han är beredd att släppa oss nu eller inte.
Säga att jag måste släppa honom nu och gå vidare med mitt liv.
Få känna efter hur mycket jag fortfarande håller av honom trots alla svek.

Vad vinner jag:
Ett avslut
En känslomässig avrundning

Vad förlorar jag:
En del av min självrespekt
Kampen mot mitt eget medberoende då jag ger efter trots 11 dagars avhållsamhet.

Jag kan välja att fortsätta att göra ingenting,och låta tiden göra sitt.
Men samtidigt så hänger jag så mkt i luften och tror att jag är stark nog att ge honom en chans till ett sista hejdåsamtal.

Men lurar jag mig själv och vill bara ha ett litet bevis på att han fortfarande håller av mig så att jag kan fortsätta vänta (förgäves) på att läget ska förändras.Jag vet inte svaret på sista frågan och kanske borde vänta till jag vet det.

men vet inte med säkerhet förstås.Att du nu börjar backa känslomässigt och praktiskt från dina insikter som var så solklara tidigare.Jag ska inte säga att huset är en baggis för det är det naturligivis inte.
Men bokstavligt talat så bygger du in problemet i huset och börjar det magiska tänkandet:Om han bara gör si eller gör så,då kan jag ju stanna och allt är frid och fröjd.Eller,jag har åtminstone skjutit problemet på framtiden.Det har du inte,du gräver bara ned dig några dm till i dyngan och kapar din ena arm av styrka.
Agera medan du har styrka och släpp taget om allt,det kommer att ordna sig.Fiska inte efter lösningar som i dagsläget inte finns.Låt din man isåfall komma med de lösningarna utan att du gräver fram dom ur honom.

Säger hon som idag,trots 9 månaders separation ska ned och konfrontera exet.Som fortfarande trots nästan daglig konsumtion av alkohol och egentligen inga som helst försoningsförsök från hans sida ska ned och pilla och dra i karlstackarn och se om han kanske kanske ändå inte ångrar sig och vill att det ska vara vi.Om han då bara gör si och så och lovar det och det.
Så tro inte att jag tror att du med enkelhet gör det du tidigare bestämt dig för.Jag kan bara styrka dig i att du gör rätt.Man drar bara ut på plågan för både sig själv och alkoholisten och förlorar all självrespekt.

Nu är det exakt en vecka sedan jag vaknade med ångesten från helvetet.När jag vaknade och inte visste hur jag tagit mig i säng eller när.

Min första nyktra vecka är förbi. Ojojoj vilken underlig vecka. Men det var inte det jag ville säga. Jag ligger fortfarande i sängen. Inte på grund av bakisfylla utan för att jag vill. Jag är pigg och fräsch och känner mig lättad. Jag vill akdrig vakna upp igen och titta på mobilen för att försöka pussla ihop gårdagen.

Idag ska jag träna. Laga god söndagsmiddag till min familj istället för bakis pizza och må prima..
Jag hoppas ni alla har haft en underbar och nykter helg.
Många kramar!

margaretavilhelmina! Det lärde jag mig tidigt här på forum. När han är nykter kan du tala om vad du ser, hör och känner igen ... men det viktiga är att du själv tar dig på allvar.
Att du litar vad du ser och hör "på ögonen, gester och humöret". Lita på dina sinnen och på dig själv. Kram, kram /mt

Så är det. För mig var den insikten kanske den största under hela min resa. En stor tanke.

Vad fint att du hade en trevlig fest.

Hur än stark man vill vara så bryter man i alla fall ihop. Dvs, jag bryter ihop. Igår spenderade jag ett par timmar att snacka med bankerna om lån osv. En obehaglig överraskning var att jag skulle vara tvungen att hosta upp 138 000 om jag vill ta över huslånen. Så jag kollade mina besparingar och fonder. Då ljusnade det en stund, tills denne bankman frågade hur mycket min man hade i skulder eftersom det måste ju räknas in i en skiljsmässa. Med andra ord, skiljer jag mig så ärver jag halva hans skuld, ca 125 000, han har rätt till 150 000 och jag har då inte råd med att ta över lånen. Ironiskt nog, det har då min man som kan betala av sin del av skulderna och har pengar kvar till att ta över lånen. Så min ekonomiska framtid beror på hur han vill göra.

Nu ska jag inte säga att han kommer göra detta men han har rätt enligt lagen. Detta påverkar givetvis om jag ens tänker genomföra skiljsmässan. Känslomässigt är jag ett vrak, det är en sak att stå på sig och vara stark och klok i rätt läge, men har man sen inte förutsättning att ta sig ur ekonomiskt så hur bearbetar man problemet från två håll. Det är tanken på att jag kan bygga upp mitt liv igen känslomässigt och till och med känna mig lycklig i framtiden igen som gör att jag kan 'låsa in' känslorna tills vidare.

Jag var fortfarande stark tills jag hörde honom komma in genom dörren. Då bröt jag ihop och grät i mitt sovrum. Ska min framtid drabbas så ekonomiskt illa som min själ har på sistone? Jag är medelålders och kan liksom inte starta om hur många gånger som helst i livet utan att det sätter för djupa spår och riskerar skapa bitterhet.

Vore kanske enklare om min man kunde ta tjuren vid hornen och komma till mig med sina känslor men det gör han inte. Han rensade barskåpet, tog med sig spriten upp som jag bad men svarade inte på brev eller epost jag gett honom. På nå't sätt måste jag kunna föra en dialog med honom och få svar, andra än att jag inbillat mig allting eller att han är så kränkt för att jag alltid vill bråka med honom. Alkoholen skapar ju inga problem tycker han. Dessutom kommer han inte jobba helger de närmaste 4 veckorna och helgerna är värst när jag alltid jobbar måndag till fredag.

Några råd till någon som var naiv nog att tro att allt var ordnat?
Kram på er som läser

Festen gick bra och jag drack a-fritt bubbel hela kvällen. Stöttningen från er här på forumet är jätteskön. Tänkte på er/oss under kvällen.

Känner mig glad för att vi hade en jättetrevlig kväll. Många skratt och jag lät folk runt omkring vid bordet komma till tals och kunde lyssna på vad de sa utan att avbryt. Så har det sällan varit när jag druckit tidigare. Högljudd och lättirriterad som jag varit. Hetsig i diskussioner och envis som en oxe. Dum ibland. Usch vilken ångest jag haft på morgnarna. Men inte imorgon :)

När jag fick frågan om varför jag inte drack så kändes det naturligt o ärligt att säga som det är. Jag vill inte dricka alkohol. Jag sa i och för sig att jag tar en paus för jag vill inte riktig erkänna för dem hur mycket jag druckit tidigare. Vet inte om de kan förstå en missbrukshjärna för de har ett sunt förhållande till alkohol. Det såg jag nu. ( sånt såg jag inte tidigare för jag var oftast ganska berusad) De drack några glas vin till maten men sedan var det kaffe och kaka utan avec. En liten wiskey avslutningsvis.
Det blev lite jobbigt när vi började prata om en person som vi känner som dog i en hjärtinfarkt men som oxå var alkoholist. Hen var inte så gammal. Då fick jag lite ångest men så tänkte jag, att så behöver det inte bli för mig. Jag är inne på dag 42 eller 43 nu när det blivit söndag. En dag i taget. Har inte bestämt hur länge det ska fortsätta med just nu är det nyktert som gäller. Kanske för alltid!!!
Tror att ett nyktert liv är det enda raka för mig och oss som fastnat i alkoholens kvicksand!!!
Har ni haft en bra helg??? Hoppas det! kram mod 60

Jag fixade det! Jag kan räkna till 2 !
Ikväll fick "kocken" inget vin.
Det första glaset räckte genom hela middagen och en timme till.
Det andra glaset är nu tomt och jag är stolt och nöjd.
Första målet är uppnått!

Ni vet när man sagt att det inte ska drickas något men ni funderar ändå på om han druckit ismyg. Där var jag ikväll.Är nästan säker på att han druckit. Det märks ju på ögonen, gester och humöret.
Mm vi får se .

jag känner igen den och jag känner mig också förvirrad eftersom jag hela mitt liv har varit så duktig och trevlig och rolig och mysig och ALDRIG blivit arg. Har heller inte blivit särskilt ledsen eller på andra vis varit särskilt krävande. Aldrig en dörrmatta men liksom aldrig. Ja ni vet, velat kännas vid de "otrevliga" känslorna. Jag fattar så klart att en stor anledning till varför jag är/var så förtjust i vin (nykter sen nyårsdagen) har ju varit för att döva alla känslor och slippa känna dem. I vilket fall! Det är inte så konstigt att man är förbannad hela tiden, jag menar jag har ju minst femton års ilska att ta igen. Jag hade så klart gärna hellre sett mer av den euforiska lyckan och i brist på den kanske ett klädsamt vemod à la Amélie från Montmartre där jag elegant bara sörjde allt som gått snett i livet. I stället blev jag alltså en sur och förbannad och otrevlig person, de senaste veckorna har varit som att ha konstant PMS. Jag tror inte på att det är abstinens eller en längtan efter alkohol utan helt enkelt bara hjärnan som i det lilla flippar ur nu när den där dövande snuttefilten ryckts bort. Här är man nu, utan en dämpare, utan en dövare, utan en väg ut från att feel all the feels. Jag hoppas verkligen att det här är övergående och att man kan hitta någon typ av balans, för jag är verkligen inte en trevlig person hemmavid just nu. Men nykter, alltid något!

Fina Akvariet!

Så glad jag blir av att det går bra för dig. Gratulerar till prestationen!

Jag har skrivit det förut, men jag tycker du är stark som fixar att din fru fortfarande dricker. Min man har dragit ner REJÄLT, men visst, det finns alkohol i huset. Men jag är ok med det. Däremot blir jag ganska snarstucken när han väl dricker och han ska inte ens drömma om att komma i närheten av mig! Jag förstår ändå vad du menar med att det "inspirerar till nykterhet" att se den andre. Jag känner mig löjligt duktig när han dricker och jag inte gör det. Ungefär som bäst i klassen. ;-)

Det är inte så konstigt att du inte riktigt vet hur du ska ersätta sjunka-ner-i-soffan-ptssssschy-ah! Så länge som vi använt det som avkoppling. Trott att det är det som ger oss lugn, avslappning osv. Det tar tid att lära om. Jag försöker tänka att jag numera belönar mig på annat sätt. Belönar mig med saker som är bra för mig, inte dåliga. Tex att jag får åka till stallet, jag får läsa en tidning, jag får ligga och kolla på dåliga tv-serier så mycket jag vill, jag får njuta av en skogspromenad, jag får sitta vid havet och bara andas osv. Ja, jag inser att jag låter som en gammal tant, men det funkar faktiskt ganska bra. ;-) Genom att föra in bra belöningar, så blir helgen äntligen den vila man faktiskt behöver.

Heja dig vännen! Kram

Den är inte modig som aldrig är rädd, utan den som vågar handla trots sin rädsla.

Helt samma passar här

Den är inte stark som aldrig längtar efter en drink, utan den som låter bli att lyfta glaset trots sin längtan.

Så har det varit för mej varje gång jag försökt sluta.
Sjukt ilsken och väldigt kort stubin.
Har gormat och skällt på.ibland helt.oskyldiga och fullkomligt oförstående människor.

Jag funderar på hur man ställer till rätta all skit man ställt till med genom åren.
Kommer folk någonsin att lita.på en igen?
Alla lögner och svikna löften.
Min siste vän försvann för inte så länge sen när han upptäckte att jag blåljusen om nästan allt.
Han är så arg.på.mej att jag blir rädd.
Hur reparerar man det.
Min man som jag ställt.till ett helvete för genom att bli skitfull på de mest.olämpliga ställen.
Hotell, flygplatser viktiga.middagar.
Jag vältrar mej i självförakt och det brukar sluta med att jag super.
Spelar ju ingen roll.....jag.är.ju ändå totalkörd.

Å herregud vad jag känner igen mej.
Starkt av dej att du inte gjorde det!!!

Jag är så svag, vem försöker jag lura?!
Idag när jag vaknade så var jag stark och gick till gymmet.
Sen kom jag hem och WW III startade med min sambo. Vi hade världeeeeens bråk! Hur reagerar jag?
Jo jag tänker, "jag sticker! Jag ska ta in på ett hotell, gå till systemet och köpa massa alkohol, isolera mig på hotellrummet och dricka tills jag stupar".
Jag som trodde jag hade kommit en bit på vägen. Min hjärna är fortfarande lika rubbad som den var för 34 dagar sedan (då jag blev nykter).

Tog iallafall inte in på ett hotell och drack heller inte.. Men gudarna ska veta att jag bara var sekunder ifrån att göra det :(

Tack för peppen Adde. Precis vad jag behöver!
Har ju på känn att det är, typ så! Ändå så är man så jävla rädd. Fattar inte.