Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till ett bra beslut och vägval! Envishet lär behövas under resan. Kämpa på nu!

Köpte nya tighta jeans och en ny tröja som jag inte kan gömma mig i. Nu ni!

Kram ?

Jag har varit nykter ca 3 månader, och förstod efter många tappra försök och lika många misslyckanden att total avhållsamhet är min melodi. Och på något konstigt vis känns det mycket lättare än att hålla på och dribbla med procent, sorter, vita dagar osv osv. Till frågeställningen Emil så är det nog svårt med procent som klarar sig osv. Den enda sanning jag har erfarit med många nära som dött av alkoholrelaterade sjukdomar är att, fortsatt missbruk leder till döden om man börjat få skador i kroppen och inte slutar dricka alkohol. Däremot så ändrar sig metoder, "sanningar" om alkohol, och mediciner som kan hjälpa vid alkoholmissbruk. Jag har pratat med socialhandläggare som säger att det svåra i att hitta personer med alkoholproblem idag, för att dom allra flesta sköter sitt jobb och att det tar lång tid innan missbruket upptäcks. Då har ju redan både psykiska och fysiska skador uppstått både på hen som missbrukar och ev. övrig familj. PP och alla andra som skriver här och delar med sig, jag har läst i flera år och det är med bla era erfarenheter jag har lyckats sluta dricka. Tack alla som delar med sig <3 Ju mer info och kunskap man har om missbruk, desto lättare är det att hantera. Det finns så mycket råd, tips och ideer på Forumet och det är fantastiskt bra att läsa. Lycka till Emil, jag lovar du har alla möjligheter att klara det!!:)

Hej Pärla! Jag har precis hittat hit sedan en vecka tillbaka. Känner igen mig så mkt i det du beskriver. Samma okontrollerade vindrickande har jag hållit på med nu i säkert tre år och även under perioder tidigare i mitt liv (är 45 år nu). Jag har länge insett att jag har ett osunt förhållande till alkohol, men har inte velat (eller klarat?) att se det på riktigt, acceptera att detta är läget nu. Dels är känns tanken på att inte dricka vin igen nästan omöjlig samtidigt inser jag att jag omöjligt kan fortsätta så här. Finns vin eller starkare drycker hemma så kan jag inte låta bli att dricka. Så, jag köper ett par flaskor vin på fredagen och dricker det mesta själv. Min man dricker mkt måttfullt. Ofta är jag jättebakis under lördagen och köper ibland en flaska till på lördagen. Idag vaknade jag och var väldigt bakis efter att ha druckit drygt en flaska rött vin. Svettig, yr, illamående, huvudvärk, äcklig smak i munnen, ångest. Och ångrar mig. Känner att jag slösar bort min lediga tid. Samma med mina semestrar då jag ofta dricker vin ca fyra kvällar i veckan. Och jag får en ångest som river i kroppen och själen av att dricka. Har drabbats av utmattningssyndrom under några perioder de senaste 8 åren (jobbar heltid idag på ett kul och samtidigt stressigt jobb) och även varit sjukskriven pga väldigt stressiga arbetssituationer. Här har alkoholen varit min avkoppling, tröst och belöning. Och samtidigt förvärrat mitt mående. Kanske har den bidragit till mitt mående och den utmattningsdepression som jag än idag håller på att läka ut. När jagläser runt lite här i forumet inser jag mer och mer att jag behöver ha en längre vit period för att få perspektiv och för att bryta detta beteende hos mig. Därefter kommer jag nog att behöva fatta ett större beslut om jag kanske måste avstå helt i framtiden. Imin uppväxtmiljö har det nästan inte förekommit ngn alkohol alls, men i min mans uppväxtmiljö är alkoholen ofta en del av ett flitigt och glatt umgänge dels i ha s familj och dels i hans släkt. Jag ser att jag haft svårt att hantera denna alkoholkultur. Mitt destruktiva sätt att dricka fanns redan innan etablerat, men har kunnat "frodas" och bli fördjupat i denna kontext. Alkohol, bastu-öl och alkohol som en del av samvaron är självklart när denna släkt ses. Vi har en sommarstuga på en plats där flera hans släktingar är bofasta eller också har stuga. Jag förknippar denna plats så mkt med alkohol att jag inte vet hur jag ska kunna hålla mig vit där. Jag tror även släkten kommer att pika mig för att jag är trist o jag inte är med och skålar och sjunger. Jag märker att en del av dem nog egentligen är alkoholberoende. Hur ska jag klara att bryta detta drickande hos mig??? Jag känner en sådan skam för att det blivit på detta sätt. Har öppnat upp för min man som märkt tendensen, men inte tidigare insett hur allvarligt läget är för mig. Jag vet inte om jag kommer att klara att sluta helt eller hur jag ska svara på omgivningens reaktioner om jag lyckas med detta. Tanken på ett liv utan den belöning och förväntan som vin betyder för mig, är nästan omöjlig att tänka och än mindre förstå hur den ska bli verklighet. Jag tror det nog är så det behöver bli. Min man vill stötta mig i detta och det känns skönt. Men jag är full av tvivel. I dagsläget är det så passat jag ser fram mer emot att dricka rött vin än att ha sex eller att göra sånt som jag tidigare tyckt varit roligt. Hur ska jag klara detta...jag vill ju ha det på ett bättre sätt, leva ett liv med livslust. Tack alla här i forumet som bidrar med hopp, erfarenheter, kraft, klokskap, värme. Pärla, det var igenkänningen i hur du beskrev hur du druckit som gjorde att jag vågade ta steget och våga skriva själv. Tack?.

Välkommen till forumet! Av ditt inlägg att döma står du i ett vägskäl och känner dig lite vilsen. Det låter som att du tagit ett beslut samtidigt som du är osäker på hur det ska genomföras på bästa sätt. Här finns många som har erfarenheter och generöst delar sina berättelser om hur det är att vara i, fundera på att förändra eller lämna en relation med någon som dricker.

Trådarna här har lite olika "tempo" för att få svar är det ofta bra att vara aktiv i andras trådar och samtidigt starta en egen. Hur skulle det kännas för dig? Att ha en egen tråd?

Hur du än väljer är vi glada att ha dig här! Hoppas att du kan finna del av det stöd nu nu efterfrågar.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen/Anhörigstödet

för kloka ord och inspiration till oss som ännu vacklar och inte helt kommer ur skiten. Men jag tror med en åsnas envishet att jag till slut kommer att lyckas.

Nyckelpigan, tack, dina ord gick rakt in i hjärtat.

Jo, Lena, det är helt otroligt att folk undrar och bryr sig, det är det som gör att jag gråter.
Jag gråter över att känna den värme och medmänsklighet som finns här inne.

Jag har inte varit här på många veckor nu, och det har inte varit någon bra tid för mig.
Men, jag ska ta mig ur det här, det ska jag.
Till slut ska det gå.

Tack alla ni som skrivit i min tråd, det här forumet är en sann livlina, utan det vete sjutton?

//Buzzz

Satt för ett par dagar sen på en flygplats i Tyskland. På en restaurang, vid samma bord, där jag för ett par år sedan under oktoberfesten satt och på pimplade öl. Även nu öl i glaset men av alkoholfri sort. Den typen av tankar kan fortfarande ge mig en riktig kick. Jag blir så himla tacksam när jag tänker på mitt beslut att återigen göra ett allvarligt försök med nykterheten. Med glädje räknar jag mig idag till de som jag då såg som långtråkiga tomatjuicedrickare på flyget ?
Ta väl vara på er!
//PP

Skriver inte ofta och det var länge sedan jag gav mig in i en ny tråd. Gör det i din lite ställföreträdande för alla nya trådar och alla nya kämpar här på Forumet. Ägnade mig själv åt en massa att läsa under min egen period av halvdan "vankelmodighet" inför att ta adjöken till alkoholen. Det råder inte brist på i formation om att det faktiskt är mycket svårt att bryta ett beroende, och kanske ännu svårare att hålla sig nykter. Detta letande eftr information var kanske även en "ursäkt" för mig själv att rättfärdiga mina egna återfall? Det handlar till sist om stor motivation, envishet, och att inte glömma om man villa lyckas. Det viktigaste är kanske att misslyckas inte innebär att vi är sämre än de som lyckas. Men idag är jag övertygad om att faktiskt alla kan. Och det är väl en tröst att veta att faktiskt 100% är potentialen på alkohol beroende som kan sluta?
Nu ser det tyvärr inte ut på det viset för vi kämpar mot en obehagligt mäktig motståndare. Själv blev jag faktiskt förbannad när jag för ett par år sedan tänkte på det. Skulle jag av alla tillhöra dem som levde med alkoholproblem livet ut? Var det meningen med livet? Riskera att spriten skulle ta livet av mig i förtid? Jag beslutade gång på gång att bryta men det var tufft. Till sist vekar det som jag i alla fall har levt med en ganska lång nykterhet i bagaget. Tillbaka vill jag inte, alkoholens positiva sidor kan för mig aldrig uppväga det negativa som det medförde.
Forumet är en mycket bra hjälp på vägen. Skriver själv inte så mycket idag, men läser till och från. Känner beundran för alla som hittar hit och börjar förändra sitt förhållande till drickandet. Det är ett otyg och kanske en av de svåraste uppgifter vi kan ställas inför. Därför känner jag stor respekt för var och ens resa mot nykterhet.Mitt enkla råd till alla är att om det är svårt att dricka måttligt och alkoholen ställer till problem så envisas inte med att tro att det är värt besväret. Livet är faktiskt inte över för att vi väljer nykterhet. Är det svårt att hålla sig ifrån drickat ett par månader så är det med andra ord avhållsamhet som gäller ;-) Det är i alla fall min syn på saken. Allt annat tror jag tar för mycket energi och riskerar att leda till förlorade år.
Lycka till!
//PP

Hej Norskan,

Grym du är, kämpa på!
Kan bara bekräfta i mycket av det du känner och upplever just nu, har vi många här inne, men ibland kan det kännas skönt att få det bekräftat.

Igen, bra jobbat mot framtiden!

Hej Norskan,

Grym du är, kämpa på!
Kan bara bekräfta i mycket av det du känner och upplever just nu, har vi många här inne, men ibland kan det kännas skönt att få det bekräftat.

Igen, bra jobbat mot framtiden!

För mig var det likadant, helgerna på Stureplan med krypa hem.. Var det fest så var det och hade inga betänkligheter över att man vaknade med någon okänd eller hade spytt i köket. För mig blev det så att jag tillslut tog hem samma beteende.
där man tidigare haft så bra kontroll och bara tog ett-två glas vin satt man helt plötsligt och drack samma mängder, sen varje dag.

Det jag försöker säga, okontrollen du känner när du är på klubb och festar, är närmare än du tror och fick jag chansen skulle jag ge ett finger på att få åka tillbaka i tiden och säga samma till min "yngre-mig".
Hoppas detta inte lät "drygt", ville bara påvisa vad det kan resultera i.. Tycker du är grym som insett problemet redan nu, jag gjorde det inte..

Lycka till!!!

Hade du trevligt igår?

Hade du trevligt igår?

att höra Tjalle! Jag har också min svåra tid mellan 16 och 19 då A tjattrar på och vill ha påfyllning. Kul med fasanen, det påminner mig om att jag ska flytta upp holken i vårt äppelträd så att katterna inte kommer upp. Ha en bra helg!

Sitter och äter lunch efter ett mördarpass på gymmet. Mår prima. Tredje nyktra helgen ? Sitter också och undrar när jag ska trilla dit igen. Men det finns en del trådar här som handlar just om återfall och hur riktigt åt h-e det kan gå. Det är så bra att de delar med sig. Läs tex "vill vara fri"s tråd. Dessa "varningar" hjälper mig att inte ens tänka tanken på att dricka vin....men hoppas att det håller i sig. Jag är rädd att A-jävulen kommer att ge mig en käftsmäll framöver. Knock out. Jag hoppas så innerligt att jag kan hålla detta!

Du är jätteduktig wicca! Sån positiv anda!!! Du kommer att fixa detta!!
Nu håller vi oss från vinet ikväll och är pigga och fräscha imorrn också. ??

?

Sitter på bussen mot jobb och försöker träna på självkänslan. Morgonen har kantrats av elakheter, igår gick relativt bra hela dagen. Så fuck you mobbare, mina naglar är fina. Jag har en snygg hållning och jag orkar stå upp en hel dag. ? Good enough!

Kram

Det är konstigt vilken stenkoll man har på hur många dagar/veckor (ev månader) man varit nykter. Under alla år i dryckenskap flög tiden förbi och allting gick i vartannat. Det känns betydligt bättre idag en för ett par veckor sedan men jag har mina ups and downs. Sett över dygnet är min absolut bästa tid från det jag vaknar fram till lunch. Att vakna upp utan minsta ångest, utvilad, småhungrig och lite djävlar anamma är underbart. Jag får nästan undantagslöst mina svackor under sen eftermiddag. Då får jag brottas med rastlöshet, lite mörkare tankar och tror mig stundtals inte klara av det jag givit mig in på. Efter kvällsmat blir det bättre igen och kvällarna är helt OK. Jag antar att jag får vara glad för detta. Det innebär bara att jag måste vara extra observant under de mest jobbiga timmarna.

Denna helg är jag helt allena. Det känns faktiskt helt OK. Jag tror jag behöver denna ensamma tid för kontemplation och eftertanke. Relationen med min fru rullar på. Vi pratar då och då om kärnproblemet alkohol men det är naturligtvis en stor omställning för oss båda. Att vi nu plötsligt blir "jämbördiga" är en ovan situation för oss båda och inte helt enkel att hantera. Jag känner fortfarande att jag stundtals går ordentligt på defensiven men det blir kanske bättre. Jag är beredd att ge "min kamp" mot alkoholen all tid som behövs men jag vill också leva ett "vanligt liv" med allt vad det innebär.

Vädret är bedrövligt. Där har man inte mycket hjälp. Däremot finns det andra saker att glädja sig åt. Utanför mitt arbetsrum där jag nu sitter och skriver har jag en väldigt stor fågelholk. Där kommer så många olika sorters fåglar och det är en fröjd att sitta och betrakta dem. Bla har jag, sedan flera år tillbaka en väldigt tam fasan. Han äter ur handen på mig och kommer när jag kallar på honom. Varje dag ca halv elva på förmiddagen är det "brunchtid" för denna märkliga fasan och då äter han upp allting som finns på marken under fågelholken. Just nu sitter han på en sten och sover efter en "god måltid".

Det är sådana små saker man kan uppleva på ett helt annat sätt när man håller sig nykter och inte ha allt inlindat i en dimma.

Nu ska jag ta tag i lite "administration". Tråkigt och någonting jag alltid skjuter upp när jag har perioder av drickande.

Sköt om er/Tjalle

Låt det problemet stanna hos dem, tycker jag. Har de inte förmågan att se människors kvalitéer och kamp, så är det egentligen de som i slutändan förlorar på det. Lägg inte det på dig. Jobba på att se det som du har att vara stolt över istället. En nykter månad, innan dess två!!! Nyktra år. Sträck på dig! Du kan förändra dina tankar och det är dags för det.

Det är bra. Ibland skrattar jag högt för att det så dråpligt för att i nästa stund torka en tår för att det också är sorgligt. Läste i någon tråd, att handla en småflaska vin är som att bara handla en enda sko i affären. Just så. Lika bra att låta bli. Dricker mitt morgonkaffe och är glad att detta forum finns. Tack.

Tack för att du delar med av fördelarna med att inte dricka. Jag brottas också med det jag förstått är vanligt, "ska jag aldrig mer kunna/få ta ett glas vin".. och känner mig vemodig. Tänker att det kanske vänder så småningom till tanken att jag är glad att jag inte VILL ta ett glas vin. Hoppas.

Då var det dags även för mig att söka hjälp (läs tröst o stöd)o komma ifrån en elak alkoholist. Vad är första steg?

Ny nykter helg på gång. Inget inplanerat, bara vara. Så ska det bli. Kanske borde köpa en pippigul vas, men är nog lite för feg. Eller ska man drista sig... Tillfredsställa den busiga sidan? Den kan behöva näring... Eller vad var det du föreslog tidigare måntro? En dansstång? Undrar vad sambon skulle tycka om jag monterade upp en sån i vardagsrummet - det enda ställe där den får plats. "Ja, men det är ju för att jag inte ska få för mig att busa till det med sprit". Tyvärr har han ju lite högre tankar om mig än jag själv, han skulle inte förstå att det var viktigt. Pippigul vas får det bli och blommor till LynaNamen varje lördag. Det är hon värd ???!