Senaste kommentarerna i forumet

Mitt bästa tips just nu: ta hjälp här!
Jag har ofta högt utbrustit: oh så skönt!! efter första klunken alkohol. En varm känsla genom strupen o snabbt ner i varv.
Jag tror att det är för att a är ett så potent medel som jag fastnat. Vill/velat bli glad, lullig och sedan få den där inre totala tystnaden.
Dock har de senaste dagarna visat mig hur mycket glädje - äkta glädje - som finns i den person som är jag och det känns faktiskt ännu bättre. Jag har kört sex dagar nu o är alldeles i början av min resa.
Så låt oss följas åt o heja på varann!

Tack för kommentaren Sisyfos! Det sved det där med att låta det gå lite längre - det är ju det jag fruktar och samtidigt förnekar. Det går nog den här veckan med.. nästa vecka ska jag börja om.. Det sjuka är att allt kan eskalera så fort, mitt drickande på vardagar har bara pågått i kanske tre veckor men jag är så smärtsamt medveten om att alkoholen har mig i sitt grepp! När jag vaknar upp med flaskor och burkar omkring mig konstaterar jag att det här inte är "jag".. Så tacksam för stöd!

Ja, ett alternativ är ju att låta det gå lite längre... Vet inte om jag överhuvudtaget upplevde något lyckorus tillsist. Om ens nånsin. Kan inte minnas det nu i allafall. Minns bara det negativa,
Det tar lite tid att hitta tillbaka till livet utan droger, men det är så mycket bättre att hitta sig själv fullständigt närvarande i stunden. DET är den stora lyckan nu. Kanske som ett barn, bara där och då, inte på väg nånstans.
Så sluta nu om du förmår. Alla gånger värt det.

Tack solapan, så har jag också tänkt ibland! Vi var ju lyckliga innan vi träffade "den stora lyckan". Problemet är ju bara att det är så svårt att frtsätta utan när man träffat den här fantastiska avkopplande vätskan. Om det inte hade hänt hade vi väl inte varit här. Tänkvärt iallafall, och får mig att reflektera över mina "gamla" glädjeämnen, såsom doften av nytvättade lakan på tork och en solig promenad. På den tiden då ingen drog behövdes för att känna ett lyckorus..

"Hur står man emot en känsla av total lycka och avslappning i en stressig värld?" Bra fråga. När jag var barn så behövde jag inte alkohol för att koppla av, tänker jag. Varför behöver man det som vuxen tro.

Sorry, har inte riktigt koll - ny som jag är. Tänkte skapa en egen tråd men hamnade i denna. Hoppas att det går bra för alla som skrivit här, har läst och fått massa insikter.

Hej!

Ny här, och efter att ha läst så många liknande historier som min, är jag stärkt att också dela min och på så sätt komma på rätt spår. Drygt 40 år, mitt i karriären med ett bra jobb. Utflugna barn som jag har fin kontakt med och som betyder allt. Har ärftlighet för beroende och drack för mycket och destruktivt i ungdomen och tidig vuxenålder. För att hantera en skilsmässa för omkring 15 år sedan tog jag full kontroll över mitt liv, drack sparsamt under dessa år, och alltid utan att det spårade ur. Kan inte riktigt förstå vad som hände sedan.. Det började nog med att jag och en kollega var på afterwork vid några tillfällen och delade på en flaska vin till maten, minns att det kändes så skönt att promenera hem fredagkväll, med ledig helg att se framemot, med ett par glas vin innanför västen som gjorde vilken grå kväll som helst rosenskimrande. Tror att det var där jag blev fast, vilken skön känsla, och hur ska jag vilja vara utan den! För att göra en lång historia kort; drygt ett år efteråt och extrema kriser i livet finner jag mig själv drickandes varje fredag och lördag till en början, för att sedan även "bara ta ett glas vin till maten" på vardagar, och sedan upptäcka att jag inte klarar det, utan det blir bara mer och mer. För närvarande känner jag mig orolig över utvecklingen, förstår ju att det är en tidsfråga tills det ordentligt påverkar mitt jobb och det vore en katastrof. Skuld, skam och ångest varvas med att planera drickandet så att det inte ska få konsekvenser. Vet dessutom av olika erfarenheter att det är illa och hade inte en tanke på att jag skulle hamna där. Vet var jag kan finna professionell hjälp men är inte där än eftersom det är så skamfyllt. Hoppas därför på tips här till att börja med. Hur står man emot en känsla av total lycka och avslappning i en stressig värld? Så tacksam för tips och återkoppling!

Välkommen tillbaka xoxo.
Bra att du hittat hit igen, du vet att jag hejar på dig ?

Jag känner igen mig i dig,på hemmaplan funkar det men när man kommer ut på fest så är det en annan stämning och man dricker bara mer och mer och sen kommer man inte ihåg saker och ting och har världens ångest?

Jag ser att du är ny här på forumet men ännu inte fått svar, kan vara att det inte är en ny egen tråd, att det ibland blir svårt att upptäcka den. Oavsett så blir det så ibland, att det kan ta tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Du har funderingar kring din partner som dricker för mycket alkohol, du har gett ultimatum och samtidigt så känner du dig förtvivlad, undrar om det är för snällt eller, vad du kan ställa för krav och andra funderingar. Vad bra att du skriver här på forumet och berättar!

Vad tror du att du skulle vara hjälpt av? Prata med någon professionell eller vän? Utifrån det du beskriver låter det som du agerar för du vill se en förändring för det ska vara givande för dig i relationen. Du som känner honom och dig, har du mer tankar kring vad som skulle kunna vara ett sätt att förhålla dig till det?

Fortsätt gärna läsa och skriva här, förhoppningsvis kommer du hitta något som kan vara hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

När du rödblommig kommer in från skog med hund så önskar jag dig en fortsatt skön kväll!
Ja, det är viktigt att notera hur vi påverkas av dem vi jobbar med/för. Känner så igen mig.

Hej Blueeyes. Du undrar om du kan klistra in screenshots från mobilen på sms, jag tror inte det går. Kan du formulera det som oroar dig om det inte redan är passerat? ledsen för sent svar.

Du har en väldigt tuff period just nu, mitt i en flytt och samtidigt mycket oro periodvis. Låter väldigt ansträngande, i allt detta finns det något som kan hjälpa dig att återfå din energi, om så bara litegrann? Finns någon du kan tänka dig att vända dig till för att prata eller något annat som kan vara ett stöd för dig?

Bra att du fortsätter att vara aktiv här på forumet och berättar hur du har det så vi här kan ge dig stöd.

Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Hur går det för dig med flytten och allt? Du är så stark som tar sig igenom detta, jag är imponerad och finner styrka att du går igenom samma sak som jag sannolikt kommer att gå igenom en dag. Kram!

Ser att du är ny i forumet och du beskriver att det var ett stort steg att ta för dig att bli medlem här, varmt välkommen och starkt gjort. Du har påbörjat en förändring av dina alkoholvanor då du känt att du har svårt att sätta stopp vid en lagom mängd, hållit upp ett par veckor helt, wow! och en väldigt klok idé, Många är väldigt hjälpta av det för att få perspektiv, tid att reflektera och känna efter hur man vill ha det med alkoholen. Det stort steg det med och du har även reflekterat massor kring vilken plats alkoholen tagit, som du berättar om här många kan säkert känna igen sig i det du berättar och det är fint av dig att du delar med dig. Att läsa de andra skriver verkar också vara ett bra stöd för dig, va fint att du berättar det.
Ibland kan man behöva skriva många gånger för att få svar, vill du kan du också skapa en egen tråd, då är det i startfliken och uppe till vänster "ny tråd".

Fortsätt gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Kom inte hem hungrig!
Idag var jag mätt o nöjd o hade alls inget sug trots trötthet efter en lång arbetsdag. Mkt tänkvärt....

Piano var just det jag spelade igår det är verkligen avslappnande och roligt ( och jag hoppas det var vackert ?)
Rastlösheten är nog det som släppt mest på mig än så länge och tankarna på A kommer mer sällan allt medans tiden går, även om det går långsamt.

När jag tänker tillbaka på hur mitt liv såg ut tidigare i så är skillnaden mycket stor, nu är det jag som bestämmer över mitt liv och inte alkoholen, tidigare kunde aktiviteter avbrytas i förtid eller rentav ställas in för att jag skulle hinna till systembolaget eller var bakfull, hela min familj mår betydligt bättre av det hela.

Men mer tid behöver gå, tänk att en dag kunna summera ett helt nyktert år, även om allt blivit mycket bättre så finns fällorna där, helt plötsligt kan den där tanken dyka upp att man förtjänar ett glas vin eller öl för att man varit duktig så länge, detta ska vi naturligtvis inte låta oss bli lurade av, svårt, visst, men vi vet att det går.

Det mest positiva är att vi märker att det blir bättre bara man håller ut en tid, att suget, tankarna, fixeringen verkligen börjat ändra sig, det är ju inget som går på en vecka eller två, tiden läker ju längre vi avstår alkohol.

Jag är glad att ha dig som vän här, känns skönt att vi följs åt på vår krokiga väg.
Ha det fint ??

Att anhörig/medberoende är nog så illa, man får själv bära mycket skuld å skam.
Att den som är beroende helt enkelt kan släppa vissa saker är nog för att de inte nyktert och klartänkt är närvarande, medan vi blir bärare av både situation och känslor kring dem så mycket längre!
Enkelt att klappa en alkolist i ryggen då hen tar hjälp och håller sig på banan.
Men vem klappar den som står bredvid i ryggen eller ens frågar hur man mår?!
Att enkelt släppa taget om den man har en relation med är inte lätt.. Det finns ju något som gör att man faktiskt tycker om den människan, det är inte han el hon det är alkoholen som förstör.
Om det fanns en enkel lösning eller svar så skulle vi ju välja det!
Kämpa på och hoppas du finner vissa svar och annat som kan vara till hjälp.

Idag ringde larmet, spöket fick kraft av mycket stressig dag på jobbet, jobbat med en människa som bara har sändare och ingen mottagning.
Så blev ingen handling efter jobbet utan direkt hem och utegångsförbud tills kl 18.
Är så glad att jag börjar märka vad det är som stressar mig och hinner börja bromsa innan hjärnan rusar iväg.
Nu ta hunden till skogen och rensa huvudet från denna dagen.
Kram och styrka till er

Oj vad jag känner igen mig! För mig är det när jag kommer hem eller är på väg hem som det börjar.
Det är ett bra stöd att andra i familjen är hemma när jag kommer för de "kollar mig" efter den där hemska gången....
Hos oss har det också blivit mindre städat. Men bättre lite skit i hörnet än ett rent helvete. Klichén fick just ett helt annat djup. Trevlig kväll!

Dag 63 torsdag,
två svajiga dagar har klarats av. Beror på att jag slutat med kaffe nyss. Blivit trött och sen fått ont i huvudet efter lunch. Sen har jag sovit mer/djupare än vanligt. Känt mig ostabil och varit sugen på allt möjligt. Hungrig. Har tagit ledigt på em och åkt hem och sovit. Så skönt. Påminner om en lightlight alko abstinens. Samlar kraft nu. Koffein abstinensen kanske är onödigt och ta nu men jag vill känna mig ren och fri. Vita tänder. Sen har jag i minnet att vad som än händer så ska jag vara a-fri. Det är min prio. Det är inte över än. Känner att jag måste jobba med balansen. Kost, träning, vila, jobb osv. Fokus på det nu.

Det har nu gått 1,5 vecka utan drickande i vårt hem. Skönt om något men det är som att gå på äggskal.. Frågan är inte om utan när börjar det igen?!
Trots löfte om att ta hjälp så har det inte gjorts, det tycks räcka med att man visar att man kan hålla sig på banan -detta fixar man själv!
Men tilltron till att vara man att fixa detta helt själv finns inte hos mig, alkoholen har sådan kraft att när det slår till är vi båda hjälplösa.
Att ständigt pendla mellan hopp och förtvivlan gör en allt annat än stark, jag känner mig så uppgiven och trött.. Medan han tycks må förträffligt just nu - tror jag det när kropp å knopp fått vara nykter ett tag.
Själv vet inte jag var eller hur jag ska hämta kraft för att få till en förändring och orka.

Vad skönt att höra din reflektion - ska själv snart på vintersemester med familjen och var så peppande att läsa din upplevelse som nykter. Ser framemot att vara klar i skallen, njuta av den friska luften och orka ägna tiden att åka skidor med barnen hela dagen och sen njuta av en varm choklad. TACK!

Jag tror nog ingen kommer att fråga - kanske är det mer jag själv som tänker på det - jaha varför dricker inte hon?

Själv är jag inne på min 12 dag AlmaAmanda - jag var tvungen att räkna efter och det känns bra, att dagarna går och att jag inte alltid tänker på vin. Värst är det nog tiden mellan 15-18 när man känner sig trött och vet att man ska fara hem och ta tag i saker hemma också. Har mindre energi för vardagssysslorna just nu, men min sambo är förstående och föredrar nog mer att jag är nykter än att vi har det rent hemma. Imorgon är det fredag och känns bra med helg snart men samtidigt är det lite oro - kommer jag klara av denna helg oxå?

Haha! Ja a du, det är ju en charm med att inte vara helt symmetrisk också :D
Mina tår ser förjävliga ut, hade gärna bytt mot dina.

Kram

Med alla andra som gett dig så fina kommentarer här. Väldigt klokt skriver du och jag tycker det låter som en härlig semester att vara så närvarande som du är nu. Du beskriver det så bra när du skriver "Onyktra är de glada och sociala men då handlar samtalen om att hävda, tävla, döma, jämföra, berättiga och upprepa sina sanningar. ". Då förstår jag att du saknar forumet, där du och vi kan dela med oss av våra ärliga och innersta tankar istället för att hävda sig själv och döma andra.

Känner igen det så väl och nu i efterhand förstår jag inte hur man kan tycka att en sådan kväll var en givande kväll. Bara yta och upprepning av skit man redan pratat om hundratals gånger. Samma kväll varje kväll egentligen, samma snack varje gång ölen slinker ner och vettet ut. Så tröttsamt.

Så glad jag blir när du skriver att du känner dig hel och vad skönt med lite glädjetårar:)

Kram på dig och tack för att du delar