Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker men det är inte lätt när tonen från mina chefer är att aldrig lita på en alkis

Tack att du följer mig o tack för svar om trötthet! DS

Så var de första sju dagarna ett konstaterat första steg. Känner mig nöjd och har ringat in riskfaktor Nr 1: komma hem trött, hungrig, törstig o lite upprörd från arbetet. Har ett tufft jobb med fullkomligt inkompetent ledning.
Strategier: äta regelbundet, dricka mycket vatten. Sedan jobba med acceptans av vad jag inte kan förändra. Jag kan mitt jobb o är bra på det vilket jag aldrig kommer få erkännande för uppifrån. Det är så kulturen är på arbetet. Samtidigt är jag inte ett tillräckligt besvärligt element så man åtgärdar det med chefbefordran (?) vilket jag skulle vara totalt ointresserad av. Alltså en rätt vanlig arbetsplats och att jag dricker löser ju knappt detta. Byta jobb vill jag av olika anledning inte göra just nu.
Därmed får jag fokusera på det jag kan förändra och arbeta med att släppa allt annat.
Denna vecka har jag ett mål till - återuppta min träning i mindfulness. Varit på bra spår där - trodde jag...men med bakrus i huvudet så vet jag ju nu inte om det egentligen gav så mycket som jag tyckte.
Tror på ett steg och en sak i taget. Noterar visst ökat sötsug men inget alarmerande. Apelsinerna är ju söta o fantastiskt goda just nu så det blir 1-2 såna per dag.
Så nu tar jag steg två: vita dagar med mindfulnessträning.
Önskar er alla en fin skön lördag, skön återhämtning o att ni kan ge er tid att göra något ni uppskattar. Min tanke är att göra detta idag!

Lördag och mannen kom hem igår, hade inte köpt något vin så han var nykter.
Känns som vi varit tysta för länge, vi har inget att prata om.
Är så konstigt nu för känner mig mer ledsen nu, när han försöker och han säger att han varit nykter sen jag skrev till honom.
Får dåligt samvete för jag inte är glad nu, men ser hur mycket vi förstört för varandra.
Är kanske rädd för det är försent och att vi har vuxit isär i ruset.
Många känslor som vaknar upp när man tar steget ur dimman och får väl lära mig att hantera dem.
Men väljer att vara nykter idag/ kram på er

...är garanterat en känsla som inte är förknippat med alkohol. Och ändå lurar vi oss att tro det. Gång på gång på gång.
Har skrivit en plus och minuslista över alkoholens faktiska effekter på mig själv och tänkt - Hur dum i huvet är jag egentligen? Varför dricka när det leder till det här?
Plussidan var ju rätt tom...
Men det är en snabb lösning och där i ligger nog en förklaring för mig - ett förvisso välordnat men överfullt liv, har liksom inte utrymme för så mycket fler saker.
Och så lurar man sig igen för så värst produktiv är då i varje fall inte jag med berusning i kropp o sinne.
Dumhet är nog den känsla som bättre följer med alkohol än lycka, eller hur?
Så en dag i taget nu - mot chansen till känsla av lycka och framför allt ett liv som går att leva! Forumet är fantastiskt stöd. Jag vet redan att jag inte klarar detta ensam så detta är (minst) det stöd jag behöver.
Så nu kör vi Annakanna

Välkommen tillbaka! Minns din tråd. Ver inte hur ditt liv ser ut nu, men det är svårt att klara det utan hjälp. Hur är det med din sambo, kan han tänka sig att lägga av, så att ni inte har alkohol hemma? Jag hade inte klarat att stå emot om det varit ok att jag drack. Nu var det inte ok att fortsätta drickandet och då gick det att sluta. Jag trorvverkligen att man behöver en lång, lång nykter period. Några månader minst. Jag nådde min botten, kanske har du nu nått din? Ich du skriver att du är rädd för livet utan. Vi är många som har haft samma rädsla, men som faktiskt uppskattar det nyktra livet. Jag dricker ute ibland, så det måste heller inte vara svart eller vitt, men ge dig lite tid att upptäcka ett nyktert liv. För mig funkade det inte att fortsätta att vanedricka på helgerna. Och jag har verkligen upptäckt att det är bättre utan. Det är inte att avstå något utan att välja något sunt.
Hoppas verkligen du får ordning på det! Fortsätt att skriva härinne, det är en början.

Grattis till dina första 60, det är motiverande att läsa dina inlägg. Jag har klarat min första vecka.
Ha det fortsatt fint!

Dag 65 lördag,
igår ikväll var allt bra igen. Köpte en god köttbit som jag ska skiva upp och äta lite av varje dag i helgen. Det med go sås och plock till. Inget socker.
Tänker på beroenden och de jag haft i mitt liv. Alkohol, nikotin och koffein. Nikotin slutade jag med förra året. Dock satt det beroendet ej så djupt tror jag.. Kunde vara utan långa perioder innan det. Även år. Beroendet av alkoholen sitter djupt. Nu är det mitt andra seriösa försök att sluta. Kom ihåg att 4 månader blev det förta gången. Och återfallet var självvalt. Glömde. Känner mig klokare än första resan. Samtidigt är det mycket jobbigare nu. Men seger efter seger mot alkoholdjävulen radas upp. Känns bra. Läste att mitt koffein intag blivit för högt. Typ dubbla. Så därför har jag slutat med det nu. Några dagar med huvudvärk. Klart. Det är ju inte samma sak som alkohol. Får vita tänder och färre toabesök. Mindre stresspåslag. Sen finns ju sockret kvar. Inte tänkt på det som ett beroende förrän det blev ett substitut till alkohol. Det har inte varit jobbigt att avstå det. När väl blodsockret åkt ned så känns det ok. När jag slutade med alkohol första gången så körde jag lchf. Vilket inte gav ngt sug efter socker alls. Jämt blodsocker. Så gott och äta så. Men jag tyckte att proteinet gav ont i njurarna. Kanske åt för mkt kött. Tror det. Skulle ätit mer fett kanske eller morötter. Jobbigt blev det iaf. Så återinförde kolhydrater. Mest pga träningen.
Farligt för mig att inta detta: Alkohol, Nikotin, Koffein, Socker. Socker blir väl inte noll av men minimalt som jag ser det. Sovit som en stock inatt. Vaknat tidigt. Skönt. Ska slappa lite till. Sen frukost och träning. En ensam helg som denna så hade jag troligtvis tagit en 33cl öl till frukost. Eller ett glas rött från boxen. Sen streamat någon serie. Så illa var det i början av december förra året. Och får inte äckel känslor av det idag heller. Men spärrarna har hittat tillbaka. Tur att jag kan ändra på mig själv så livet blir annorlunda.

Så duktig du är! Kämpa på!

60 dagar idag. Tänka sig vad tiden går. Har haft ett par djupa svackor senaste veckan . Tänkt och grubblat en hel del. varit svag men blivit stark igen. Förra helgen trodde min sambo att jag var nära att ge efter och det trodde nog jag med, men efter några kloka varv i skallen så blev beslutet att låta bli ganska enkelt och framför allt otroligt bekvämt. SÅ jag kör vidare helt enkelt och får leva med de där lite tuffare kvällarna då den onde knackar på. Jag har bestämt mig för att inte öppna. Inte nu i alla fall. Jag lyfter istället huvudet och blickar framåt. En dag i taget. Mot mina första 100. det känns mäktigt och jag vet att jag har det i mig. Samtidigt är det en frestande tid på året vi har framför oss. Ljuset kommer, graderna stiger, vi blir gladare och lättare i sinnet. Sommaren ligger framför oss med allt kul som den för med sig. Blir en prövning utan dess like. Men inga händelser i förväg eller hur. Vi kör här och nu. Önskar en härlig helg med sinnesro åt alla här inne. Tack för ert stöd och för allt ni delar med er..

Lämnat In tenta, varit på föreläsning, tackat nej till hemmafest hos bästa väninnan. Litar inte på att jag kan hålla mig nykter och jag ska jobba i morgon = dålig kombo.

Hoppas ni alla går en trevlig helg!
Kram studenten

Ja, för många av oss ser det ut på det sättet - bland annat för mig. Tänker att vi får använda våra krafter till att återta kontrollen över våra liv. Det ska vara vi själva, och inte systembolaget som styr. Kämpar själv med detta och har skrivit en lista med fördelar att slippa vara beroende och att återta kontrollen! Heja dig!

att du undermedvetet planerar att dricka eftersom du har slutat att ta antabus.
Du har startat ett nytt jobb och säkert behöver du återhämtning av allt det nya?
Som många av oss har erfarenhet av, så blir det inte bättre av att dricka..snarare sämre. Nio veckor blir tio..11 osv. Du fixar det!

Beroendesjukdomen är lömsk och oförutsägbar. Det är väntat att många av oss faller tillbaka någon gång. Jag är en av dem som aldrig trodde att jag skulle hamna här och som nu får kämpa för ett värdigt liv. Ta nya tag, kom igen och ta emot allt stöd! Heja!

Tack AlmaAmanda, det är precis så jag känner - pustar ut, blir varm, tillfreds och avslappnad när första glaset slunkit ner. Tyst och lugnt blir det inombords.. Har som sagt försökt blicka tillbaka och plocka upp mina nyktra glädjeämnen (har ju trots allt varit lycklig under större delen av mitt liv utan en massa promille i blodet) och ditt inlägg hjälper till. Tycker absolut att vi ska följas åt och heja på varann!

stöd och kommentarer. Jag läser era trådar och tänker att vi har alla våra vägar att vandra.
Ibland är vägen mycket guppig och krokig. Då gäller det att hålla i sig, helt enkelt.

Oj vad jag känner igen mig.
Har också försökt kontrollera drickandet men då och då gått all in och bara sopat rent i skallen. Men med fruktansvärd ångest som följd så klart. Inne på min tredje nyktra helg och jag vill tacka dig för att du skrev om ditt återfall. En rejäl varning för oss andra "nynyktra".

Och sen...din ångest över detta går över!!
Istället får du se det som ytterligare en insikt som kanske skulle komma förr eller senare ändå. Att måttan helt enkelt inte finns för somliga av oss. Inte för dig heller.

Våga gå till AA. Ta tjuren vid hornen.
Känns skönt när man väl har kommit över tröskeln - bokstavligt talat ?

I går kväll gick maken, dottern och jag på ett tufft spinningpass. Det skulle vara bra om det blev en vana, för torsdagar brukar annars vara en kväll då "helgen börjar" och man måste "fira" med vin.
Idag är det fredag och jag var ledig från jobbet för att umgås med min sportlovslediga tonårsdotter. Vi åkte runt för att göra olika ärenden och handla saker till vårt hus. Åkte förbi 3-4 systembolag, utan att gå in och handla. I vanliga fall hade min hjärna varit helt upptagen av att tänka ut var, när och hur jag skulle handla på systemet. Men idag hade jag bestämt mig för att det inte skulle styra mig. Jag har bestämt mig för att inte driva på alkoholdrickandet, inte tappa kontrollen. Om min man skulle handla hem vin hade jag bestämt mig för att jag fick dricka ett par glas. Men inte mer, inte tappa kontrollen. Ok att dricka lite vin till maten, men inte ta med glaset till TVn.
Och... nu sitter jag framför TVn och dricker te. Jag kommer att minnas hur kvällen slutar och jag kommer inte att somna i soffan.

Sträck på dig tycker jag. 6 nyktra månader imponerar härinne. Förstår att det tar lite tid att komma över det som hände, men minnet bleknar och du får göra det bästa av situationen nu istället. Sova gott, kanske ändå pröva AA. Det finns så många härinne som vittnar om att det är en lättnad att träffa personer med samma erfarenheter.
Kramar till dig!

Det finns nog inget normalt drickande! Allt är beroende i olika grad. Jag tror att jag har förstått. Men jag har inte accepterat. Vill helt enkelt inte...
Men jag känner samtidigt att jag är på väg mot nya insikter. Det värsta är att nya insikter kräver nya beslut.
Jo, jag har läst hela boken om easy way, när det gäller alkohol. Maken öppnar inte ens boken om rökning....han vill nog helt enkelt inte...än....
Det är ju egentligen skrämmande hur giftet har fångat mej/oss i sitt grepp.
Just nu känner jag mej glad över att ha kommit ifrån tröstätande som jag sysslade med under alkoholstoppet, känner mej stark, vältränad och motiverad till någon slags förändring.

till AA mötet. Vill inte visa mig. Drar ned mössan långt över öronen. Kanske syns jag mindre då. Väntar på att det ska dimpa ned brev från socialen. Ännu har inget kommit...det kanske inte överhuvudtaget kommer. Sover iallafall numera om nätterna. Det får vara ok.

Välkommen hit!
Ja, varför har du slutat ta antabus? Jag tror mycket väl att det kan vara för att du längtar efter att dricka igen.
Men du måste fråga dig själv varför du skulle bli gladare om du drack. Tror du det på allvar? Att du blir glad?
Jag är inte nykterist, men det har ju varit rätt komplicerat att testa drickande och jag tror verkligen att det är fel väg att gå att dricka för att bli glad. För jag kan inte se att alkoholen gör en glad.., tvärtom den ångest det medför är ju inte att leka med. Har du funderat över varför du är trött? Kan det ha nån fysisk orsak? Är du vårdeppig? Kan du hitta nån annan lösning på din trötthet och din avsaknad av livsglädje än alkohol, för både du och jag vet ju att det inte funkar i längden.
Du har ju mycket att glädjas åt... Nytt spännande jobb och nio nyktra veckor. Det är ju en del positivt i alla fall.

Tack för din trådstart. För att jag själv har svårt att hitta anledningar att fortsätta vara nykter, men också för att den visar hur lätt det är att det går åt helvete. Mycket oroande, att du hamnade på sjukhus, det förstår jag verkligen. Samtidigt visar det ju så tydligt att du absolut inte ska dricka alkohol. Du har på ett sätt inget val. Men det är lätt att glömma förstås, när det gått ett halvår.

Det som är värst är att man inte har någon att prata med, tycker jag. AA kanske skulle vara bra? Om man vågar ta steget dit.

Ja aeromagnus men det går fram å tillbaka och upp å ned. Vågar inte lämna honom ensam med barnen en helg . Hur ska jag då kunna dela vårdnaden? Det stoppar mig ?

Du måste släppa det och se det bra du gjort.
För alla av oss är nog imponerade av hur du hanterade det., du sökte hjälp och stod upp för ditt misstag många hade flytt i den situationen.
Så tycker du skall vara jäkligt stolt över dig själv.
Kram och lycka till