Senaste kommentarerna i forumet

Din motivation är stark och du är laddad för utmaningen! Var helt ärlig både mot dej själv och andra, du är på rätt väg!

Hej Nydag!

Min partner har heller inte lyssnat de första gångerna som jag påpekat min oro över mitt drickande. Men fortsätt att tala om det hemma, till slut blir han tvungen att lyssna. Jag har dock bestämt mig för att inte lägga ner min energi och fokus på hans drickande. Han klarar det bättre än jag... dock tycker jag han dricker för mycket. (Vilket jag även påtalat tidigare). Men nu resonerar jag så här. Ta tag i mitt eget problem först. Vad som väntar i framtiden har jag ingen aning om. Nu är det bara ett par dagar sedan som jag insåg att det var dags för mig att göra något åt mitt drickande (dvs sluta helt). Min man upplever inte att jag har ett problem förutom när jag dricker för mycket?? men efter vårt samtal har han nu äntligen valt att lyssna på mig och sagt att han stöttar mig om jag vill sluta. Det kommer bli svårt, Jättesvårt.. vet att jag om några dagar kommer cirkla runt i köket.. sugen på ett glas rött. Jag har förvarnat min man på att jag kanske måste göra andra saker på kvällarna nu för att fylla "tomrummet". Vi får se hur allt går. Men, GE INTE UPP! Han blir tvungen att lyssna till slut.

Kram till dig!

Jag kopierar den här, den borde göras sticky, den är så bra.

"Har blivit så förbaskat irriterad de senaste gångerna jag varit här inne och läst. Jag har funderat på vad det kommer sig och igår ramlade poletten ner. Och nu är det inte meningen att någon ska känna sig specifikt utpekad, utan det är något som jag reagerat på sen jag började läsa här. Men det är de enerverande partners/sambos/makar som insisterar att dricka sin alkohol hemma trots att deras partners bönar, ber och KÄMPAR för att hålla sig nyktra och överleva, de får mig att se rött. De ska minsann dricka sitt vin för DE kan ju faktiskt hantera ett glas eller är inte redo att ge upp sin alkohol. MEN VAD FAN. Är det inte meningen att man ska hjälpa den man älskar på alla sätt och vis?Är det så mycket begärt att någon inte dricker sprit framför den personen vågat att säga rätt ut att man inte kan hantera eller behöver hjälp. Jag förstår inte."

Du behöver ett alkoholfritt hem. Åtminstone en tid framöver. Det handlar om hela ditt liv. Om din man inte har egna problem kan han erbjuda dig det. Han kan dricka annanstans, då andan faller på.

Jag har vid flera tillfällen under de senaste åren ändå erkänt min oro, men han är inte alls med på att ta några vita veckor eller månader. Han har inga problem tycker han, så då kan han istället "låsa in" vinet för mig och själv dricka. Det är för mig inget alternativ. Jag behöver stöd! I dag laddade jag för ett nytt samtal...men samma förslag även nu...det känns tufft och ledsamt. Han är annars en stöttande och kärleksfull människa men i det här har jag nog inte lyckats att nå fram..

Grattis! Stor kram och tack till dig med. Supergrymt att klara det med en drickande fru. Det hade jag inte gjort.

Känner väldigt bra igen det där med att inte riktigt veta vart jag är på väg, men inte ha någon orsak att dricka just nu. Filmer har det också blivit klart mera av här. Försöker få mig själv ut och röra på mig, men det blir inte riktigt så mycket av det som jag skulle vilja, även om kondisen nog skjutit uppåt och vikten nedåt under det senaste halvåret.

Janne, du har ett stort stöd i din partner som nu litar på din ärlighet. Viktigast av allt är att du inte går bakom hennes rygg, i allt vad du gör eller drabbas av. Du har insikt när du säger att hjärnan försöker lura dej, ta vara på din klarsynthet och låt dej inte luras. Har du klarat ett dygn kommer duklara nästa. Är du orolig för kroppens kraftiga reaktion ring 1177 för rådgivning. Du kan vara ananonym. Ge inte upp!

Det är ni som varit nyktra en längre period och fortfarande skriver här som får oss nynyktra att hoppas på att det finns en möjlighet att klara detta. Att läsa och se att tvivlet kommer och går men att nyktra dagar ändå läggs på rad i vackra band (poetiskt va?) gör att åtminstone jag vill fortsätta kämpa. Som jag skrivit lite här och där tidigare så är jag så rädd att glömma varför jag vill sluta dricka. Varför jag aldrig kan dricka. Idag vet jag att det är så men minnet av allt negativa kommer att blekna och jag börjar tro att kusten är klar att "tuta" och köra igen. Jag kommer aldrig att kunna dricka normalt och ångestfritt. Så är det bara. Det är där ni "långkörare" kommer in och påminner mig. ;)
Så jäkla bra gjort! Kram H

Att du resonerar kring vad du behöver just nu (vara vit) och ser till att du får det, trots nackdelarna som du nämner.
Hoppas du kan vakna nöjd idag, stärkt av ditt goda val och må gott.

...än oss här på forumet. Men likadana symptom du talar om har många här gått igenom utan några bestående men. Om du får delirium, dvs ser syner, börjar tala osammanhängande osv är det dags att pallra dig till akuten. Den värsta ångesten, darrningarna och krampkänslorna borde gå över på några dagar, svettningarna och framförallt sömnlösheten kan fortsätta något längre, men blir lättare hela tiden. Du har helt rätt i att din hjärna försöker lura dig. Om du köper den där flaskan, så slutar det knappast där, så gör inte det.

Grattis till ditt stora beslut och välkommen hit. Fortsätt läsa och skriva så kan du få stöd och råd av andra, hjälpen man kan få via det här forumet är ett stort stöd för många. Du har druckit mycket, så du kan nog behöva stöd också annanstans. Har du funderat på att kontakta hälsovården AA, eller söka någon annan stödform?

En grej till. Om du har vitamin och spårämnestabletter, så ta av dem nu och regelbundet en tid framöver. Speciellt magnesium, zink och B-vitamin har man ofta brist på om man druckit länge. Magnesium hjälper dessutom ofta mot mindre kramper.

Vill bara säga att jag tycker du har gjort en grym insats. Särskilt med tanke på att den du lever med dricker.

Ja, det där med att varva ner utan a kräver sin omställning. Att lyckas hitta ett fullgott alternativ kanske är nyckeln till livslång nykterhet.
För min del tänker jag att jag ska lyssna på mindfulnessband, eller ta ett ett avkopplande bad i det läget. Eller promenad. Men ack så sällan jag gör det ännu.
Nåväl, skynda långsamt....

Hej och välkommen hit. Bra att du hittat hit. Ger ett otroligt stöd att vara här. Både läsa vad andra skriver men också få skriva av sig. Jag tror inte på att trappa ned. Det stannar nog inte bara där liksom. Några goda folköl skriver du men jag tror att dom bara triggar igång suget och du bara vill ha mer. Så är det för oss flesta. Du har ju druckit en rätt ansenlig mängd alkohol om dagen så jag är kanske inte rätt person att råda eftersom jag inte druckit lika mycket och fått samma abstinens. Hoppas någon mer kan ge dig råd.
Jag tror att det bara är att rida ut stormen. Det är tufft i början när skiten ska ur kroppen och hjärnan spelar en ett spratt. Lättare att somna dyngrak ja, men helt vidrigt att vakna dan därpå. Har varit nykter i snart en månad och det är den härliga känslan att vakna på morgonen utan ångest och bakfylla som är min starka motivation. Stort lycka till! Kram H

Bra gjort med festen!

Du har kommit långt. Ha en trevlig kväll.

Igår inföll dagen då jag varit nykter 6 månader. Det firades med att jag somnande ovanligt tidigt efter en hård arbetsvecka.

Jag har numera inte speciellt svårt med att inte dricka, trots att jag i stort sett varje dag har alkohol i min absoluta närhet. Däremot har jag lite svårt med andra saker. Vad gör jag för att koppla av när jag är dränerad på energi så jag inte orkar ta för min något alls ("slänga-sig-i-soffan-men-en-öl-mode")? Musik, dåliga filmer och ganska många tidiga kvällar har blivit mitt svar på det som tidigare var att dricka. Jag hade en rejäl dipp under nyårshelgen som jag tror inte har så mycket att göra med drickandet egentligen, möjligen blev det tydligare för mig själv i och med att jag valde att inte självmedicinera med att dricka.

Ja, min fru dricker som förut och det är både jobbigt och motiverande. Jobbigt för att tycker samtal och annan samvaro bli helt meningslös när hon druckit, motiverande för att det mycket levande illustrerar det som jag i mitt sinne tycker är en av alkoholdjävulens värsta uttryck: det stegrande tvångsmässiga vardagsdrickande som står i vägen för så mycket i livet. Jag vill och ska inte dit igen.

Jag har inte bestämt vad det är jag håller på med. Ska jag aldrig mer dricka? Kommer jag att kunna bli en normaldrickare? Vill jag det? Men just nu finns det inget som helst skäl att ändra nuvarande ordning. På det hela taget mår jag mycket bättre nu än jag gjorde tidigare. Framförallt känner jag att jag styr mitt liv, och det är en fantastisk känsla.

Det finns ingen gräns för hur tacksam jag är mot detta forum. Det här hade jag inte kunnat göra utan er, under de första månaderna låg återgång till gamla vanor hela tiden nära, men skriva och läsa fick mig att inte välja den vägen. Stort tack.

Kram till er alla där ute.
/Akvariet

Jo, jag misstänkte att det bara fortsätter med tiden om den som dricker inte vill eller känner att de kan. Därför kapar jag linan nu så jag kan, i framtiden, minnas de goda stunderna och hur lycklig jag var. Är du kvar i ditt förhållande, och i så fall, vad håller dig kvar? Försöker inte att påverka ditt beslut eftersom man också styrs av känslor. Lycka till! :)

Jaha, så går det undan ibland. Mannen min valde flaskan över ringen och har också börjat förbereda sig in för vad komma skall. Skrev mitt sista känsloladdade brev till honom där jag spydde ut allting men ändå hoppas det går bra för honom. Imorgon ska jag kolla med banken och se om de kan låta mig ta över samtliga lån. Det blir för jobbigt om vi måste sälja huset och båda måste hitta nya boenden samtidigt.

Hade en god gråtstund, mest av lättnad att jag inte backade från ett svårt beslut. Förhoppningsvis kan vi ta oss igenom detta utan alltför många fler tårar. Jag älskar mannen min och vill inte göra honom mer illa än jag har. Sedan vet jag ju att han inte gjort allt detta med flit. Tyvärr visste jag inte att han redan var gift med fru Flaska...

Håll modet uppe, jag vet att många har det tufft när det är helg.

Kram

Hej

Jag känner igen mig i det du skriver, är i en väldigt likvärdig situation. Dessvärre har jag kämpat med detta i 2 år utan resultat, han smygdricker inte jämt och det går ca 2 veckor mellan gångerna jag upptäcker det (jag vet inte om det sker oftare men jag har blivit väldigt duktig på att läsa tecknen på att han druckit). Det är utmattande att agera polis och att inte våga lite på det han säger. Jag hat försökt många olika strategier för att få till en förändring. Min sambo har också gått till motattack, han skulle inte smygdricka om jag inte överreagerade när han dricker öppet. Det spelar ingen roll att han är världens finaste kille nykter, frågan är om du orkar leva med att vara den person du blir av hans smygdrickande (dvs. Misstänksam, arg,irriterad, ledsen, uppgiven och tråkig... jag listar här hur jag kan känna mig) samtidigt som du väntar, kämpar och hoppas på att det ska bli bättre och hur lång tid du är beredd att låta den kampen ta.

Du har absolut ingen anledning att skämmas över din situation. Vi är många här som har i, princip, exakt samma problem. Bra att du är här. Här får man mycket bra stöd och handfasta tips.

Jag har varit nykter 41 dagar och det går riktigt bra. Skammen och skuldkänslorna försvinner sakta men säkert i takt med att man är nykter. Man kan börjar respektera sig själv mer. Det är underbart. Tänk på allt du har att vinna. Läs och skriv här ofta det tror jag är bra och ökar motivationen. Var stark. Viljan är allt.

Ja vad ska man säga till folk?? . Det beror ju på vem det är. Folk du känner väl kan du väl vara ärlig mot och säga att just nu vill du inte dricka för du vill vara nykter en period.( det räcker oftast.) Till andra kan du väl bara säga att du ska upp tidigt och måste köra. Kanske ett möte eller match ja vad som helst egentligen. håller tummarna för att din helg går bra :)
//mod60

En seg kväll. Men så får det väl vara. Ingen alkohol på 41 dagar och det är skönt.
Imorgon fest och jag hoppas att det blir en rolig kväll. Första nyktra kvällen med vännerna på år och dagar. :)

Nej dom är inte alls bra för mig och mitt drickande. Men känner mig så fruktansvärt kontrollerad av mina döttrar, lite som fånge i sitt eget hem:(

Var lite snabb på svara, såg nu att du har sökt hjälp. Vad bra! :) Och du är ärlig med den här personen och mot dig själv vad gäller ditt drickande? 100%?

Om så är fallet så tycker jag att du bör prata med dem som försöker kontrollera dig så ni kan sätta fingret på mer exakt vart problemet ligger. Kanske kan du även få tips från din kontaktperson vad gäller medberoende och hur du skulle kunna prata med din omgivning om det?

Vidare så verkar de inte ha så höga tankar om din (ex) pojkvän och hans vänner, varför? Är han/de bra för dig och ditt drickande?

Hej Ny början!

Som du säkert förstår så har du tappat förtroendet hos dem och det tar tid att bygga upp sådant. Jag förstår din frustration då jag kan känna igen mig till viss del. Mitt absolut bästa tips är att du söker hjälp för dina alkoholproblem, detta för att på allvar visa att du tänker förändra dig och bli bättre men även för att ge dina nära chansen att få lite utbildning i medberoende. Jag vet inte om du sökt hjälp tidigare (?) men det är nog en förutsättning att du jobbar med dig själv före du leder dem in på hantering av sitt medberoende. Tror detta är otroligt viktigt för er alla om ni nånsin skall komma vidare i era liv och leva dem som ni vill.

All lycka till!

Ja det är möjligt att det är så som du skriver. Men jag hävdar ändå (kanske i mitt försvar) att så farligt har det inte varit med min fylla

att trampa på dina redan ömma tår,så kanske det är saker du gjort och sagt som lett fram till detta beteende från dina barn?Jag är själv anhörig till föräldrar och exsambo som är beroende av alkohol.Jag har alltså i nyktert tillstånd sett en hel del tokigheter i fyllan som pajat relationer och tilltro.När man i efterhand konfronterar eller ifrågasätter beteenden så får man ofta goddag yxskaft till svar.Dvs förnekanden lögner och bortförklaringar.Som anhörig som fortfarande bryr sig så blir det då lätt att man går igång i kontroll och regler i nån sorts desperat kamp att hindra den som dricker att dricka igen/dricka mer.
Kan det vara något sådant som hänt i fallet med dina barn?

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/215250?programid=1272