Senaste kommentarerna i forumet

Tack. Du anar inte vad gott det gör att inte känna sig så ensam. Eller så gör du nog det... Tack iallafall!

Tystnaden bröts igår kväll. Mannen sa själv att han insåg att det måste bli en förändring - det är stort att det är hans egna ord.
Han ser det som att jag också måste ändra beteende, inte vara så kontrollerande och misstänksam även om han förstår att förtroendet har tagit stryk. Jag lät honom prata i en halvtimme utan några kommentarer. Sa att jag måste bli övertygad om att han verkligen Vill sluta så ska jag försöka ha tålamod och stödja honom. Han måste själv bestämma Hur det ska gå till.
Men jag måste också för min egen skull tänka att det finns alternativ om det här inte funkar. Nu har vi klargjort var vi står och nu tänker jag ta en paus från fokuseringen kring alkohol.
Vi har tillsammans tittat på Min sanning med Lars Lerin och det var mannen som sa att han ville se det. Jag tror att det gick in i hjärtat på honom när Lerin berättade om sitt liv utan droger, det kändes så.

Då förstår jag och då var det ju inte så konstigt att du åkte hem igen. Tycker inte att du ska grubbla för mkt över erat senaste gräl, det var nog det mest naturliga som kunde hända. Det svåra för en medberoende är nog att vara onaturlig, inte bry sig fast man bryr sig. Tycker du låter sund i ditt resonemang och du har ganska klart för dig att ni inte kan leva som slavar under alkoholen, för ni har ju nånstans hamnat där båda två.

Fortsätt jobba på ditt medberoende och försök må så bra som det bara går!!

En vän berättade för mig att "feedback" ska ses som en gåva. Hur jobbigt det än kan vara i stunden så måste man vara trygg i att personen mittemot säger de där sakerna för att de bara vill en väl och tycker om en. Kan svida så in i men långsiktigt är det nog bland det bästa för relationen och en själv.

Tyvärr så tror jag att man tidigt kan se på personer att de har ett osunt förhållande till alkohol. Jag var tidigt i min alkoholkarriär den som alltid blev fullast. Då var det ju bara roligt- jag drog ju igång kalaset! I efterhand känns det sorgligt. Något som jag också reflekterar över är hur mycket lugnare det är på tillställningarna som jag är på nu när jag inte dricker. Ibland kommer jag på mig själv att sitta på en middag och tänka "Om jag druckit hade jag fått igång det sällskapet rätt ordentligt". Men kanske får de äntligen vara som de vill, utan att hets-Steglitsan ska härja. Hahahaha.

En vän berättade för mig att "feedback" ska ses som en gåva. Hur jobbigt det än kan vara i stunden så måste man vara trygg i att personen mittemot säger de där sakerna för att de bara vill en väl och tycker om en. Kan svida så in i men långsiktigt är det nog bland det bästa för relationen och en själv.

Tyvärr så tror jag att man tidigt kan se på personer att de har ett osunt förhållande till alkohol. Jag var tidigt i min alkoholkarriär den som alltid blev fullast. Då var det ju bara roligt- jag drog ju igång kalaset! I efterhand känns det sorgligt. Något som jag också reflekterar över är hur mycket lugnare det är på tillställningarna som jag är på nu när jag inte dricker. Ibland kommer jag på mig själv att sitta på en middag och tänka "Om jag druckit hade jag fått igång det sällskapet rätt ordentligt". Men kanske får de äntligen vara som de vill, utan att hets-Steglitsan ska härja. Hahahaha.

På något vridet sätt tänker jag att han nog inte dricker när han är hemma med sonen själv. Och varför det-det har ju inte hinder honom förut... Dumt. Jag borde väl sluta tänka på vad, när och om han dricker. Är nog rädd för hans hot om självmord också. Större risk om han är ensam här ute och dessutom alkoholpåverkad. Borde väl släppa det med. Vad bra att få höra från dig att jag behöver släppa taget för det BEHÖVER jag verkligen. Svårt när jag fortfarande älskar honom och innerst inne hoppas att han tar tag i sitt problem och söker hjälp. Dottern for till sin pojkvän efter vi hade pratat. Hon behövde vara någonstans där man var glad sa hon vilket jag så fullt kan förstå. Jag för hem igen idag för att prata med barnen om varför jag lämnade pratade aldrig med dem när jag for igår( dottern var inte hemma och jag var för ledsen för att säga Hej då till sonen) Men jag borde ju naturligtvis inte ha tagit någon diskussion med maken igen!!! Det är jätte skönt att få höra det; Släpp!! taget!! Ska försöka bli bättre.

Hej Cissi1,

Tycker det är bra att du åkt ut till stugan även om det verkligen inte borde behöva vara du som "flyr". Däremot tänker jag när jag läser ditt senaste inlägg, varför åkte du tillbaka redan nästa dag och pratade med honom när du redan förklarat varför du åkt ut till stugan? Du lämnade över bollen när du åkte och borde nog vänta tills han bollar tillbaka. Jag vet, lättare sagt än gjort men det är behövligt. Lite som att man skickar 3 mess till en flört innan denne har hunnit svara på första. Missförstå mig rätt, han måste själv komma till insikt.

Förstår att man blir tokig av att va på annat ställe och tankarna bara snurrar runt, runt.. Men kanske kan du säga att han kan ringa eller komma på besök när han är redo att på riktigt göra något åt problemet? Under tiden kanske du kan fokusera helt på dig själv och ditt egna välmående och barnen såklart!

Hoppas ni hittar en bra lösning och att ni slipper plågas av detta något mer.

Jag vet precis hur du känner det. Har precis så hemma. Igår lämnade jag. Att läsa och skriva här hjälper mig jättemycket fast jag bara precis har börjat. Imorgon ska jag gå på biblioteket och läsa om medberoende. Tänkte att det kanske också hjälper.

Har varit inne förut på denna sajt och läst och måste säga vilken otrolig värme det är här! Glad att jag börjat skriva, det är nog bra att få skriva av sig lite. Nu ska jag sova, och i morgon vaknar jag upp utan att vara torr i halsen, utan en sur andedräkt. Det ska bli härligt!

Tomt och ensamt är det nu. Jag kunde inte fortsätta utan flyttade till sommarstugan igår. Förklarade varför till maken att det var hans missbruk jag inte kunde leva med längre. Han förstod. For hem och pratade med maken idag och det blev vad han tog som en radda anklagelser och jag förklaringar till varför jag lämnar. Slutade som ovänner. Att jag inte lär mig. Funkar ju aldrig. Men ibland vill jag att han ska Förstå vad han utsätter mig för. Fick prata ordentligt med barnen också. De är förkrossade. Jag med men just nu känns det som att lämna är det enda, sista jag kan göra för att få honom att sluta dricka. Förhoppningsvis kan han ta initiativ till att få hjälp själv men jag tror inte att han riktigt vill se problemet med alkoholen riktigt iallafall. Jo på ett plan men inte fullt ut. Och han skriver ut sin medicin själv... Det komplicerar. Det är ju hos kollegor han ska gå och be om hjälp och det är inte en storstad vi bor i.

Något riktigt stort? På fyllan alltså? Jodå spriten kan driva kreativitet. Men den kan också förstöra den. Typiskt matar den i början, det kan fortsätta i flera år. Men sen börjar den långsamt äta mera än den matar. Tills den till slut slukar allt och man står där som ett tomt skal.

Pröva utan. Om du upplever att du inte mera kan göra bra program efter, säg ett år, så kan du alltid börja dricka igen. Men ge dig tillräckligt med tid. Om du slutar idag, kommer du nog inte att uträtta några stordåd om två veckor. Om kanske ett halvår börjar du få grepp hurudan mänska du kan vara utan alkohol.

Man ångrar aldrig en nykter dag.

Hej förloradsjäl!

Bra att du nu verkar vilja ta tag i ditt problem, nu gäller det bara att visa för dig själv, din familj dina vänner osv att du vill förändras. Som beroendeperson så vill man gärna hålla dörrar öppna för att kunna dricka igen, medvetet och för stunden omedvetet. Vilka dörrar kan du stänga?

Här kommer några tips iaf:

*Bort med ALL alkohol i hemmet
*Sök hjälp, jobbigt men grymt skönt när det är igång!
*Fundera om det finns några i din omgivning som du kan anförtro detta åt
*Gå på AA
*Ta antabus
*Läs på detta forum
*osv

Livet är så himla mkt mer än fylla, skam, ångest, bakishet, konsekvenser. Välj livet, välj din familj. Gör handling av det du säger/skriver annars kommer du ingen vart.

Du har allt att vinna, hejjar på dig!

Tack för svar!

När jag kör till jobbet känner jag mig spiknykter. Jag inbillar mig själv att jag inte har promille. Vilket jag har. Det är förjävligt.
Jag har byggt upp en stor toleransnivå. Jag kan t ex dricka en liter Whiskey utan att bli jättefull.
Jag är sedan 17 år tillbaka systemutvecklare, har programmerat sedan jag var 10. Jag vill inte outa mig. Men jag har gjort appar (som säljer bra) till både iPhone och Android under på fyllan. Dessa har jag gjort utanför mitt arbete.
Jag har suttit helgnätter, druckit både sprit och vin, och skrivit avancerad programkod.
Jag är orolig att tappa denna kreativitet om jag slutar.
På 90-talet och i början av 2000-talet byggde jag några av det som skulle komma att bli bland världens största porrsajter. På fyllan.
Jag blir aldrig redlös, jag däckar aldrig, spyr aldrig.
Skulle hellre välja att bli riktigt sjuk av alkoholen. Men det jag bryr mig mest om är vikten.

Tycker det du gör är så grymt starkt och jag förstår att du ville skriva ett mail för att verkligen få sagt det du ville ha sagt. Nu ligger bollen hos honom och egentligen är det ju ganska enkelt, har han inga problem med alkoholen så kan han ju med lätthet vara nykter när barnet är där, eller hur?

Stå på dig!

Kul att medicinen fungerar som det ska! Jag ska också be om att få liknande när jag väl slutar me antabus. Har du känt av några biverkningar?

Hej du. Modigt av dig att skriva här.
Tror dock inte ditt arv ligger dig i fatet på så sätt, kanske ligger alkoholismen där och skvalpar dock.
Vi ska snart ha barn, och jag är så orolig för att kasta bort det livet genom att inte vara där då eller senare.
Bara umgås med andra med liknande problem kanske skulle kunna hjälpa ?
Vet inte vars du bor men träffar dig gärna för gemensamt utbyte.

Håller också med ang. det du sa om partners. Kan inte heller fatta hur dom tänker. Är så glad att min sambo har vett nog att t.ex resa bort med vänner när han då och då ska på galej. Så slipper man få det rakt i ansiktet.

Tack Tove! Lycka till själv! Min strategi är att inte ha vin hemma och ska jag "unna" mig någon gång i frantiden, så ska jag inte köpa en box, utan kanske en halvflaska, men just nu är jag inge sugen alls, fast detta är bara min tredje dag utan alkohol. Men jag tycker faktiskt att jag redan ser lite piggare ut, inte så pluffsig som jag brukar.

Nu har jag turen att min partner är helt ointresserad av alkohol men däremot reagerade jag på det på julafton när min mor och far tvunget skulle dricka öl/vin under kvällen. Jag vet inte, samtidigt kanske det avdramatiserade det hela lite men det fick mig ändå att tänka till med tanke på att de vet vad jag går igenom nu. Tror dock att alkoholen är lite för viktig, speciellt för min mor tyvärr..

Att alla människor ska behöva dricka alkohol jämt?? Skumt samhälle vi lever i..

Bra att du ryter ifrån och visar lite känslor!!

Det går upp och ner med känslorna både för min man och mig. Häromdagen var han helt förtvivlad och grät och sa att han kommer att hamna på psyket om jag lämnar honom. Han vill bara att jag ska stanna lite till och lite till. Varför frågar jag, jo för att försöka att få det bra igen och för att han ska bli sig själv igen. När han säger så blir jag vansinnig. Hur mår jag när han säger så. Jag har lust att bara ge upp och stanna för hans skull eller så har jag lust att bara packa och dra på stört. Vissa dagar säger han så, vissa dagar pratar han på om allt möjligt (känns nästan som han går på nåt uppåtchack) och får allt att verka precis som vanligt. Då blir jag också bara arg. Jag har kommit på att jag är mest arg på honom. Alla år han druckit, jag har suttit ensam då han somnat av alkoholen, alla bortförklaringar man har sagt för att hålla skenet uppe, fått skämmas för hans konstiga beteende har satt sina spår. Under dessa nyktra månader nu sedan jag sa att jag ville skiljas, har han inte en enda gång frågat hur jag upplevt det, inte heller lyssnat på vad jag har sagt. Utan bara avbrutit mig med orden, nu ska vi väl inte gräva ner oss i det som varit, nu ska vi se framåt och vara positiva. Är det konstigt att jag känner ilska? 20 år av drickande ska bara suddas ut och så går vi vidare bara. Jag vill bli fri. Här hemma känner jag mig kvävd nu. Sedan är han som ett plåster på mig, ska följa med överallt jag ska. På det viset var det enklare förut när han drack, då kunde jag åka iväg och göra det ena och det andra och han brydde sig inte om det. Då kunde han ju istället få tid för sig själv att dricka. Jag blir snart tokig på mitt liv!

Jo, det tror jag faktiskt stämmer för väldigt många. Eller sårade, i vissa fall, kanske söndrade också... Många behöver terapi för helt andra saker, efter att de hittat nykterheten.

Men det låter härligt vad du skriver. Just Go go go...

De där mängderna är långt ifrån normala. Normalt folk blir oregerliga och slocknar halvvägs till vad du säger gör dig "litet full". Köra fast du vet att du har promille! Du är på väg mot betydligt värre problem än övervikt om du inte gör något.

Det är tyvärr helsikes svårt att trappa ned. Vi är många här, som försökt otaliga gånger. Det kan lyckas för en kort tid, men snart är man tillbaka igen. Manges förslag på två torra veckor är en bra början, men du behöver nog en betydligt längre torrperiod, för att åstadkomma riktig ändring. De första veckorna kan bli jobbiga, men sen börjar du nog märka positiva effekter av ett nyktrare liv också.

Hej allihopa! Tack snälla allesammans för era fantastiska kommentarer, råd, er respons och inte minst ert peppande! Åh vad det betyder mycket!!!

Jag har nu inte druckit sedan 2a februari på morgonen :) Jag var full större delen av dagen den 2a så jag räknar den 3e januari som mitt nykterhetsdatum.

Har varit på många AAmöten och förvånas om och om igen att ingen av alkisarna ser ut som alkisar... Iallafall inte så som jag alltid sett framför mig att alkisar ska se ut.
Vackra människor med utstrålning, härlig energi, humor och intelligens.
KAnske vi alkisar är missförstådda genier hela högen egentligen.. Sårbara, sköra själar som måste döva våra känslosamma inren med alkoholen.
Men nu är det nog med alkoholen och "alkandet" som jag kallar det. Fan så mycket mer jag kommer kunna uträtta utan den i mitt liv!
Märker redan hur energinivån har ökat och hur mkt klarare jag är i huvudet. Jag har jobbat otroligt effektivt och bra på jobbet idag och jag känner mig mer alert och tuffare än i vanliga fall.

Det här blir inte en lätt resa men jag tror verkligen den här resan är värd att göras. Jag ska klara det den här gången och jag vet att alla ni på det här forumet kommer vara en stor bidragande orsak till att jag kommer att kunna kalla mig nykterist till 100% i framtiden.

Önskar alla en fin nykter kväll. Ni som dricker - starta om imorgon (som jag förstått det på AA så har i princip alla dom där hemska återfallen och ångrar sig lika mkt varje gång och har dödsångest i många dagar efteråt... Det är inte värt det... Alkisbakisångest är den värsta ångesten av alla)!

STOR KRAM!

Ja, det gör ont som tusan och jag haltar runt som en krympling. Kan inte böja tån alls. Men ändå så glad över att vara nära målet!! :)) Jag får helt enkelt träna på crosstrainer eller cykel framöver ett tag.

Jag beundrar din ambitiösa träning, och tycker det är orättvist att du skadade din tå på kuppen. 9 kg är bra gjort.
Hoppas du känner dig som en prinsessa (bara ett uttryck för att må riktigt bra) o att tån får läka fint!