Senaste kommentarerna i forumet

Ett gott råd är att inte ha alkohol hemma så faller du inte lika lätt för frestelsen

Det är förresten endast ett samtal där de erbjuder hjälp och ska upplysa om att en lob är en väckarklocka. endast i undantagsfall blir det utredning Om jag har förstått rätt.

Så det känns väl hyfsat lugnt. Men ändå. Så förnedrande. Vilket missöde.
Ja ja. Aldrig mer som sagt. Bara detta samtal är överstökat så...

Ursäkta men jag skrattar: "soctanten"ja...tänkte skriva det också - Att soctanten har hört av sig.

Nä, jag ska inte dra romanens innehåll för henne. :-)

Jag tror att jag fixar detta själv. Har som sagt gått t AA. Testar det.

Känner du själv nåt sug? Längtar du till det "gamla" livet?

Ska man skriva som jag gör nu, eller ska man trycka på besvara.....lite osäker där så jag prövar så här.
Jag längtar tills jag kan säga att jag också varit utan alkohol i 21 eller 60 dagar - hur stolt och nöjd man skulle känna sig. Känner på tanken och den sporrar mig. Ja - absolut - hålla sig sysselsatt - jag känner redan nu att det är bra för att slippa suget. Tack och lov är maken helt ointresserad av att dricka - det är egentligen jag som alltid föreslår att vi ska ha vin till maten och då hänger han på, av en flaska så dricker han ett litet glas medans jag tömmer resten av flaskan och tagit några varv till klädkammaren där jag ibland halsat direkt ut nubbeflaskan under tiden. Fy så gräsligt det "låter" när jag skriver det. Nu har han lovat mig, utan att jag egentligen erkänt att jag har problem, att den här helgen ska jag inte få föreslå något vin utan nu kör vi lite sunt framöver. Det ska det bli - nu har jag bestämt mig. Tror jag ska försöka med AA om jag vågar nästa vecka - men tänk om någon känner igen en...... men nu - en kopp the och idag tar jag inte någon alkohol!

Han är för övrigt helt nykter. När han vill vara nykter så är han det, helt utan några problem. Men ibland tar han sig återfall. Ja det är han som uttrycker sig så. Han vill inte heller att man pratar om ett "sug", det finns inte något sådant säger han. Ett återfall är ett val, även om han på tredje dagens drickande inte är så klar i huvudet.... För en dags drickande, ja det kan gå. Två dagar, nja, då börjar det bli problem. Tre dagar, mynnar ofta ut i en period.
Jag bagatelliserar inte hans drickande, det skadar både honom och mig och vår relation. Nä det är ett sorgligt slöseri av en helt fantastisk man.

Nej de hade jag inte, just före barn.
Fick också en kallelse men som ja minns var det frivilligt att gå, jag gick aldrig dit. Vet inte hur de funkar när man har barn men skulle akta mig för att öppna mig för mycket visst kan de bli nån form av utredning om de finns barn i bilden? Kan ha missuppfattat förvisso.

Bor på liten ort skulle vara helt omöjligt för mig att söka hjälp den kommunala vägen när man till och med känner den lokala soc "tanten".

Har du inget gravt fysiskt beroende skulle nog jag satsa på AA de här forumet eller nån privat alkohol terapeut av nåt slag. OBS detta är bara mina tankar om de hela är ju olika hur man vill tackla de hela. Bor man i lite större ort kan man säkert var mer öppen även hos Soc.

Vart kanske lite of topic de här men de bjuder ja på.

Min fackliga kollega hade tydligen idag givit mina två rektorer en avhyvling i deras bemötande mot mig i måndags. Deras försvar var att de var besvikna och chockade över mitt återfall. Jag fick två dagars löneavdrag trots att jag var i jobb en dag. orkar inte käfta. Dömd på förhand trots vittne. Sedan fick jag en skriftlig varning, lite nedlåtande kommentarer från min chef. Sedan ska jag träffa företagshälsan previa för diskussion kring rehabåtgärder.

Just nu är jag tom men tiden läker alla sår och jag får försöka komma på banan igen. Knacka den där kille på huvudet och fråga lite saker.

Okej, ja han var i dåligt skick, vilket han är den första att skriva under på. Men han är i många avseenden annorlunda gentemot andra med samma problematik. För det första "mörkar" han inte alls om sin alkoholism. Alla i hans omgivning vet om det och i de flesta fall så har han berättat det själv. För det andra så har han aldrig varit varken bostadslös eller arbetslös (mer än någon kort tid när han dåvarande arbetsplats gick i konkurs). Han har alltid kunnat betala för sig själv, med sin lön. Han blir aldrig aggressiv av sitt drickande, snarare tvärtom. Och... han vinglade själv till Psykiatriska avdelningen och såg till att få akut hjälp. Det var läkaren där som ansåg att han inte behövde mera hjälp än så, eftersom han är så motiverad. hans största problem när han ska avsluta en period är hans överdjävliga abstinens pga hans neurologiska sjukdom. Har sett honom stappla runt med kramper och darrningar i hela kroppen. Det klarar han inte längre själv, därav att han gick till psyket. Psykoterapin har han också själv sett till att ordna genom Vägen. Han söker efter verktyg att hantera sina återfall. Han vill absolut inte att jag ska vara medberoende men, men det är nästintill omöjligt. Fast vi försöker motverka det så gott vi kan. Jag har aldrig städat efter honom eller ljugit om hans tillstånd mm. Men jag klarade inte av att se på när han inte åt alls, inte hade någon mat hemma och försökte även stötta honom när det gällde tider att passa och liknande. Men när han missade dessa så fick han ta konsekvenserna själv.
Nej det jag vänder mig mot är att man från Företagshälsovården vill pracka på honom medicin han inte behöver, med trista biverkningar och att de tar ifrån honom hans egen drivkraft. Var var sjukvården när han verkligen behövde den? Han tog gång på gång kontakt med Vc när han mådde som sämst, men fick aldrig någon hjälp. Ja de har detta krav på att man ska vara helt nykter men pga sin sjukdom, i en period, blir han då oförmögen att ta sig dit. Tänk er en person med en mycket kraftig "danssjuka" så har ni bilden klar för er. Nä jag förstår inte. Vem är vården till för? Den nyktra alkoholisten är ju redan en bra bit på väg. Det är ju när de mår som sämst och söker hjälp, som den borde sättas in.

Tycker du verkar ha en bra och rimlig plan. Jag har sedan i höstas försökt att dra ner och jag tycker jag har lyckats, jag har mycket kvar, men tycker att det går framåt. Jag har faktiskt svårt att tänka mig ett liv utan alkohol, däremot vill jag dricka måttligt.

Fy. Fått papper om samtal med en kvinna på soc pga av loben.
Hade du barn när du blev lobad?
Hur var det samtalet isf?

det har väl gått så där, igår drack jag tre glas, men jag slutade att dricka och det har jag inte kunnat tidigare. Idag ska jag vara helnykter och läsa ikapp på forumet. Vi hörs lite senare i kväll tror jag.

Jag brände av lite när en av mina närmsta tjejkompisar (som inte heller spottar i glaset) sa precis så: inte är det så farligt. nu tycker jag att du är för hård mot dig själv. vi vill ju inte tappa vår XXXXX"

Då sa jag exakt så: men du vet ju inte häften av alla gånger jag har gjort bort mig heller. Precis som du säger - man ringer ju inte runt direkt. Jag har iaf inte det behovet.

Ja herregud. Skulle kunna skriva en roman om allt dumt man har ställt till med för sig själv...världen och sverige runt...
Men det är färdigt med det nu. Fast jag är som sagt rädd att det bubblar upp. Men då får jag ta det. Hellre det än att vid 35 års ålder fortsätta göra bort sig som en 20-åring.

Till att börja med. Tack för era fina kommenterar! Fenix, det jag ville förmedla lite med inlägget igår har du varit inne på många gånger i din egen tråd och det är något jag tycker studenten verkligen ska ta till sig efter gårdagen också för den delen. Du skrev " behöver inte slå på mig själv bara för att vägen inte är spikrak". Nej exakt. Va lite glad istället för att vägen går krokigt framåt och inte spikrakt nerför ett stup. En process. Så länge man slår på sig själv varje gång man inte når upp till sina mål med nykterhet (eller vadsomhelst) kommer man aldrig tillåta sig att vara lycklig eftersom självkritiken tar överhand. Det blir en ond cirkel i allt. Krav med nykterhet, krav med allt. Till slut kan man inte möta alla krav för det bara byggs på och då sitter man där olycklig och slår på sig själv. Ändra tankesätt , programmera om tror jag är extremt viktigt.

En insikt som jag är så glad över sen jag började läsa och skriva här är just känslan av att inte vara så ensam. Jag önskar precis som du skriver Heddali ingen annan något ont, men vad skönt det är att läsa om att man inte är ensam med en hjärna som aldrig släpper surret och suget efter alkohol som en biprodukt. Eller vilket nu som kommer först.

Saken är den. Att när man kommer till insikten att man har problem mitt alkoholen är det ju en negativ insikt. Förstå mig rätt. Inte direkt så att man jublar över och tänker nämen va roligt att jag druckit mig till en problematik? Jag försöker se det som något positivt istället. En skarp insikt, vad grym du är som upptäckte det här i tid. Ser man allting runt det här så negativt så går man ut med fel inställning och är dömd att misslyckas. Går man runt och tycker synd om sig själv och ser det som ett mentalt handikapp är man åkt dit redan där och då. Du har förminskat dig själv i tanken. Målet med allt måste ju vara att på sikt bli vän med sig själv och stå ut med sig själv nyktert. Det är svårt om man går runt och ser sig själv som en mentalt handikappad loser med oändligt många brister. Går man in med inställningen att fan va kass jag är om jag inte klarar va nykter för alltid så kommer man ju endast bli besviken om man misslyckas istället för att uppskatta förändringen man faktiskt åstadkommit.

Jag ska nog förtydliga mig lite här så ni som läser inte missförstår mig. Jag menar naturligtvis inte att man ska sänka kraven till den nivån att man tar det som en ursäkt att dricka. Jag vill nog bara mer lite slå hål på lite myter som jag ser det. "ett glas ifrån att vara åka dit" osv. Jag tror mer det handlar om att ändra tankesätt och sluta tråna efter alkoholen. För så länge man tycker synd om sig själv och lider i sin nykterhet ja. Då stämmer nog myten väldigt bra. Titta på Ebba, titta på Berra här på forumet. De vill inte. De vill verkligen inte dricka! Det är ju det som är hemligheten. Dit vill jag också nå med det här. Det är min målbild. Jag vill som sagt inte bara va nykter, jag vill va lycklig också.

Sällan har jag hamnat på ett forum med så mycket skarpa, insiktsfulla människor som här. Torbjörn Åberg skriver i sin bok "Skål - TA mig fan!" att problemdrickare är människor som ofta framgångsrika i det mesta de tar sig för, de är engagerade och generösa. Inga dussinmänniskor. Det beskriver mer hur jag vill se på mig själv och hur jag ser på er. Det får mig att se på saken i ett helt annat ljus, och min vistelse här på forumet bekräftar det och för det är jag grymt tacksam.

Ett till förtydligande. Jag skriver det här som en slags handbok för mig själv och hoppas att det hjälper mig i processen. För jag har inte nått dit på långa vägar och det är en kamp i mitt huvud hela tiden för att sänka kraven och försöka må lite bra. Men jag försöker, som Fenix skriver, iallafall vara hyfsat nöjd.

..ja tur att vi kan skratta åt galenskapen! :-D :-D

Jag är oxå relativt "nynykter" har ca 60 nyktra dagar bakom mig. Det började egentligen på fler vis, men jag känner igen det där med semestrar. Dricka varje dag, ledig och lite fest liksom, då ska det drickas. Jag fastnade oxå i skiten.

Jag har använt det här forumet, och jag och min sambo har en längre helvit tid ihop (dock har jag fallerat ett-par tre ggr, men inte så jag blivit berusad). Det hjälper att sambon också låter bli att dricka. Kan du få med din man? Du måste nog bita i det sura äpplet och tala om för honom om dina problem. Om du inte redan gjort det, förstås. Kanske din familj ändå misstänker? Det brukar synas fast man inte tror det själv

Hitta på saker att göra, för min del har jag stickat jättemycket. Det är för att jag är en rastlös person som behöver ha nåt att göra. Gör roliga saker, nykter såklart. Unna dig själv lite "omhändertagande", det tipset fick jag här av Heddali. Kanske lite hemmaspa, eller så?

Om du tränar, ta ett pass och kör slut på dig själv, när suget sätter in.

Efter en längre nykter tid kommer de positiva effekterna, i början är det jobbigt. Jag hade inga direkta fysiska abstinenssymtom, men jag har förstått här att det är vanligt.
Nu när jag varit nykter en längre tid, så har jag hittat mina fallgropar, då jag verkligen har känt att jag vill dricka. Det är vid besvikelser, stress och oro. Jag hade inte kommit underfund med dessa om jag inte slutat dricka. Nu jobbar jag på dom och det blir lättare och lättare. Om du vill kan du läsa i min tråd hur jag haft det. Kram på dig, och stå på dig!

Januari, ska tänka ut en förebild. Bra att ni pushar mig att hitta alternativ och även alternativa tankesätt! Kram på er alla!

Det där med hälsosamhet var ett bra tips. Kan vara något att ta till...

Hahaha...jag blir full i skratt, du verkar ha suttit i samma sits som mig. Min gubbe kan vara den suraste sura citron. Bra tips, det där tar nog udden av det hela. Tack!! :-)

att vi förväntas att dricka i så många olika situationer! Det är den allra största utmaningen för mig tror jag, och det var så jag drogs med nu när det blev för mkt igen. Hoppas du hittar en strategi och låt mig gärna veta hur du tänker/gör ;)
Faktiskt, om jag tänker efter, har jag bekanta som av olika anledningar alltid tackar nej. Och om jag tänker lite till vet jag att jag beundrar dem för detta, ser dem som starka, kloka individer, inte tråkiga alls! Jag hoppas att jag kan komma dit själv. Läste här, i någon tråd om det här med att ha en målbild, att se sig själv som man vill bli sedd. Har tänkt mkt på detta och har en klar bild i huvudet.
Och bra ordspråk det där, lätt att välja fighten istället för att låta surheten ebba ut...
Tack för allt de du delar Eualia o lycka till med middagen framöver!

Vad härligt att du klarat de första tre dagarna och var stolt över dig själv.
Jag har inte så mycket råd att komma med är för ny på det här, är på dag 21 idag.
Men det som hjälpt mig är att läsa och skriva här, ta del av alla hjältars kamp.
Så då väljer vi vara nyktra i dag/ kram

Och då menar jag inte recept :-)
Du skriver "Grejen är den att det oxå räknas med att vi ska bli "glada i hatten ". Det är även nåt som jag inte kan skippa att närvara på". Jag har en middag i morgon hemma hos mig och jag ska verkligen inte dricka men varit osäker på min egen viljestyrka. Så jag valde att skriva sms till mina kompisar att jag sen nyår valt att vara mer hälsosam (vilket är helt sant) och jag märkt att jag mår bäst att inte dricka alkohol nu. Vad de bekanta förväntar sig eller inte förväntar sig är faktiskt sk*t samma. Om du nu inte vill/kan dricka alkohol, ja, det blir kanske inte samma sus och dus och gagg och flabb i middagssällskapet. Men kanske blir det något annat som också är trevligt, Så stå på dig!
Om du vill ha ett annat tips på hantera sura partners så gjorde jag det i 10 år. Det kan vara bra att benämna det. "Jag upplever det som att du är sur för något? Stämmer det? Svar från partnern tex NÄH Surt, eller "Jag tycker det här och det här är jobbigt". Du: Jag skulle uppskatta om du inte tog ut det över mig, jag tycker himla mkt om dig glad". Good luck!

... glad jag blir, H! Du red ut stormen, manglingen, den ruskiga ovädersdagen.

Puss!

Ditt affärsirrande med "tankekriget" är så likt min kväll igår så jag blir full i skratt! Det var verkligen som att stå mitt i en dragkamp, jag kände mig mitt i allt som en parodi på en alkis som slits till alkoholen (usch). Jag tror och hoppas att det är så, att gå vinnande ur kampen för med sig goda cirklar, och att valet blir enklare och enklare. Bra jobbat av dig med i svackorna!

Nam-nam, schlurp!
:P

Att känna sig uslast av alla usla är ingen uppbyggande känsla. Den urholkar in till märgen och in i den också. Kväver livslusten. Men grejen är att du har inte tid att ta livet av dig, förstår du, eftersom du har uppgifter att utföra.

1. Inse att dina tankar inte är du. Du tänker dom, du är dom inte. Samma sak med andras tyckanden och tänkanden om dig. Du är inte deras åsikt om dig. Du säger att du tänker väldigt mycket. Bryt det mönstret. Hitta vägar för att komma dig ut ur det fängelse dina tankar spärrar in dig i.

2. Byt perspektiv. Okej, du klev utanför banan. Nu är du på banan igen. Med familjen kvar, med jobbet kvar, med hemmet kvar, med livet i behåll och utan att ha tagit ihjäl någon annan. Det är bra grejer du har kvar i ditt liv. Se dom.

3. Se till att centrera dig i nuet. Gå inte så mycket bakåt, gå inte så mycket framåt. Var just nu där du är just nu.

4. Kom ihåg sinnesrobönen. "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."

5. Tillämpa sinnesrobönen.

Du är fin, aeromagnus. Se det. (Punkt nummer sex på listan.)

Kram

..du mår bra, Farmor! Saknar dig här! <3