Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag har varit utan alkohol i en vecka nu... Känns som nytt världsrekord för mig, förut har det varit, högst 3 dagar utan glaset med vin.
Jag gick med i den "kursen" som finns på startsidan, e-Change. Där är en uppgift att bestämma om man ska dricka eller ej och hur länge. Jag satte ingen alkohol fram tills 1/7.
1 månad är för kort tid för mig, funderade på 3 först men efter lite räknande och historik bakåt anser jag att min kropp behöver vila länge och att det krävs längre tid för att bryta min dåliga vana och sug. Sedan vet jag faktiskt inte.... Men det är ju några månader tills dess så det kan jag ta då.

Läste din #102 och tog mig för pannan "faaan, han håller sprit hemma". Men det fixade du på momangen.

kanske det inte ska bli så mycket av, men tänkande i vilket fall. Jag gick med här för snart tre år sedan efter en katastroffylla på en stor fest och höll upp i tre månader. Sen blev det december och stressande bjudningar med glögg och jag trillade av vagnen. Har försökt av och till, kanske varannan månad, att sluta men inte lyckats. Har gjort som så många andra berättar om, försökt begränsa: veckodagar, mängd, dryckesval och alltid misslyckats. Bara ansträngningen i att hålla på och begränsa sig gör en helt utmattad och så de ständiga misslyckandena som tär med kniv på den redan dåliga självkänslan. Den här gången ska det bli annorlunda, om inte annat så för att även min man påpekat att jag inte riktigt verkar kunna sluta när jag väl börjar dricka vitt vin. Skammen har varit min följeslagare så länge jag kan minnas och den alkoholrelaterade skammen har slagit i taket nu under hösten och jag känner bara att jag inte orkar må så här dåligt längre. Vid tidigare försök så har jag velat fram och tillbaka huruvida jag verkligen är en alkoholist eller inte. Inte kan väl jag? Framgångsrik, fin villa, lyckad man, välartade barn. Och inte gömmer jag väl vin heller? Och inte låter jag baksmällorna påverka mina insatser som mor, maka eller anställd?
Fast nu på slutet så gjorde det faktiskt det. Baksmällorna blev jävligare och sömnen i stort sett icke-existerande. Jag kunde sitta som förlamad framför datorn på dagarna och riktigt känna hur dum jag blivit. Ångest vid lämning på dagis att de ska lukta min viniga andedräkt. Ångest över att gå på fest och att jag återigen ska bli den som blir fullast (och alltid bli det också). Ångest över att mina barn ska märka att jag börjar bli lullig. Ångest över de enorma mängderna vinflaskorna som samlas i returpåsarna. Skräckfantasier om att någon myndighet ska komma på mig och ta mina barn (fast jag aldrig misskött dem). Den eviga skammen. Ångesten. Sömnbristen. Det eviga förhandlandet med sig själv och att alltid förlora. Det långsamma yttre förfallet som kommer sig av ett självhat som är så intensivt att man inte tycker sig förtjäna något eftersom man har alkat ner sig. Det eviga städandet, gnoendet, tvättandet, fixandet, bakandet, för att kompensera för sin egen uselhet och för att försöka motivera varför man har fått en så fin familj trots att man är ett sånt avskum som måste dricka vin för att orka med.
Jag har inte druckit sedan nyårsnatten och så ska det förbli. Jag läser här varje dag och tänker försöka skriva så ofta jag har en stund över. Jag borde gå i terapi för att ta itu med skälen till varför jag dricker (bland annat en oförmåga att hantera negativa känslor så därför tränger jag bort dem med diverse saker: tidigare ätstörning, nu vin.) men jag vet ju att det är en flykt. Jag har alltid flytt. När jag var liten läste jag hela tiden, det gör jag fortfarande, men det räckte inte längre. Sen musik. Som mest brukade jag titta på teve, läsa, prata i telefon och äta samtidigt - allt för att slippa känna.
Nu har jag i alla fall börjat skriva.

Jag tycker du och din kille tillsammans ska upphöra med drickandet. Det blir lättare att lyckas för dig då. http://www.riskbruk.se/?id=27743
kolla länken.

Så sant Meredith. Jag börjar också fundera på att lägga av helt - men jag vet att jag kommer hamna i situationen igen. Om ett par veckor så kommer jag säkert dricka ett par glas vin utan problem, men om 4 månader så kanske jag har lagt ytterligare ett race bakom mig.

Måste nog se över min livssituation. Lever själv, bra jobb, tjänar ok med pengar. Trivs inte med mitt boende - och i ärlighetens namn inga fritidsintressen. Har tränat förut, men lagt av. Brukar dock ge mig ut på långa cykelturer - det skänker en del njutning......

Oftast så dricker jag från det att jag vaknar, tills jag lägger mig. Antingen är jag ledig, eller så kör jag en sjukskrivning. Om jag dricker öl (3.5) så blir det väl cirka 20 stycken - det motsvarar väl en 75:a starksprit. När jag lägger mig så tar jag ett par insomningstabletter. Nästa dag likadant. Ibland så tar jag insomningstabletter även på dan!! Jättebra - not. Brukar ofta se till att få i mig något ätbart, och lagar enklare middagar: Pytt i panna osv. Tur att man inte bränt ner lägenheten.... Det där med insomningstabletterna ökar bara på ruset under dagen - och gör dig liiiiite mer skärpt. Man kan göra helt galna saker - möblera om, storstäda, diska alllt porslin.....-men med minnesluckor. Rejäl ångest att vakna och se att allt porslin står i diskmaskinen, nydiskat. Jag kan nästan skratta åt det - men det är bara tragiskt.

Den här gången "trappade" jag ner, och drack bara 12 öl sista dagen - men abstinensen blir ändå nästan outhärdlig. Skall dock ALDRIG hamna på avgiftning igen.

Jo, visst ser våra beroenden lite olika ut - men ändå så lika....vi tappar kontrollen. Alkoholen blir övermäktig......

Tack Meretith. :-)

Ingen fara Anders, tack för att du svarade :-)
Saga

Om du druckit rejält i 6 dagar, vad betyder det i antal öl per dag? Dricker du från morgon till kväll eller efter jobbet?
Det är ganska intressant att höra om alla olika typer av beroenden, då får man förståelse om hur komplext detta är.
/ Saga

Gillar hur du visualiserar nya beteenden o nya drycker i situationer det det annars varit öl etc.
Önskar dig verkligen framgångsrikt fortsatta nyktra dagar,

M

Ändrar på nåt i din tillvaro kommer det väl fler race, men varför inte göra något mer åt saken innan det barkar åt fanders. Som du verkar ha märkt kan ju alkoholen sätta klorna i en o bestämma över en om man tar det första glaset. Så varför ta det, egentligen? Är det inte den fåfänga längtan efter måttlighetsdrickande och att vara nöjd med det som är så svårfångat när man väl varit i klorna på vinet för många gånger.

Jag menar inte att det är lätt att avstå, men jag lutar åt att det är värt besväret att avstå.
Ha det så bra du kan!

Ja,jag tror träning kan vara en viktig nyckel till ett nyktert liv, man behöver ett hälsosamt sätt att göra sig nöjd o lugn.
Bara att kämpa på, ibland är det motigt att träna men man får gå på ett igen om man fuskar nån gång.
Denna helgen är jag helt uppbokad, så ingen risk för egna inköp. Dock viss risk för att bli erbjuden vin till middagar o jag vill helst avstå.
Ska försöka skylla på nåt, känns enklast än.

Sorry Saga, jag lägger in en egen tråd - var inte meningen att komma från ämnet:-)

Och rejäl ångest förstås - det glömde jag i abstinensen. Har nojjat in mig på att jag kommer få dilerium - och sitter och tokgooglar för att läsa ALLT om tidsgränser osv. Någon som har råkat ut för det, eller kan berätta hur abstinensen ser ut?

Jag sitter just nu med abstinens från ett superi på 6 dagar. Mest mellanöl, men det är ju också alkohol. Vet inte om jag skall kalla mig periodare - alkis är väl lika bra kanske. Jag har för 2 år sedan lagts in för avgiftning på beroendeklinik. Aldrig mer tänker jag. Cirka tre gånger per år har jag tagit återfall. Däremellan funkar det jättebra att dricka 3 glas vin - och sen lägga av. Ibland går det en månad utan att jag dricker något alls. Dricker oftast ensam - om jag inte är ute och äter med någon förstås. Ingen starksprit - oftast vin/öl. Jag har tidigare haft en depression - och har det nog nu också. Blir inte klok på mig själv varför jag gör såhär, när det flera månader inte dricks alls, eller ett par kalla öl. Inga problem - och faktiskt inte något sug heller att dricka mer.

Har haft rejäl abstinens i 2 dagar nu, med svettningar, ryckningar i armarna, lite frossa, dålig sömn, skakig i händer och ben - men nu börjar det reda sig. Pulsen har blivit normal, och har tagit ett par långa promenader.

få se om jag lyckas hålla kvar den sinnesstämningen.

Ja nu gör vi det här.
Känner mig skitskraj dock.. men har tagit till mig av allt jag läst här på forumet och det är otroligt peppande. Inte minst din tråd.
En dag i taget.
I dag ska jag inte dricka!

Saga

Tack för kommentaren i min tråd.
Jag har läst igenom hela din tråd och är imponerad av ditt sätt att skriva och din ärlighet.

Precis så har mitt liv varit de senaste 14 åren. Dricka för mycket och för ofta. Vit period. Dicka lagom. Dricka för ofta. Vit period....osv.
Ångest över att inte klara av att dricka normalt. Att alltid vilja ha det myyysiga vinen. Att koppla ihop alla trevliga händelser med vin. Tror det är därför jag låtit det gått så långt.
Som om det vore mer ok för kropp och plånbok att man "mysdricker". Som du kunde läsa i min tråd så har jag kommit upp i en katastrofal konsumtion. Trots detta har jag inga problem med "fyllor", dåligt beteende eller så. Beror antagligen på att jag höjt tolleransen och blir inte lika berusad som andra skulle bli av 4-5 glas vin.

Min yttersta önskan är att kunna dricka LAGOM. Jag älskar ju mat och vin ;-) Förstår dock att det kanske inte är ett alternativ. Nu blir det vit januari sen ska jag ta ett snack med mig själv och kolla läget.

Ha det gott!
Inget glas för mig i dag :-)

Kram Saga

Då åker barskåpet i slasken... Inte för att det finns så mycket där. Har aldrig gillat att dricka spritdrycker egentligen. Öl och vin är det som jag uppskattar både smak och effekt av så att säga :o). Denna julhelgs whiskeydrickande är bara en tillfällighet och endast för berusningen. Inte smaken - den kan jag lätt vara utan.
Men nu åker innehållet i barskåpet ut i alla fall. Tjo!

Fel på siten, nu prövar jag igen...

Tänker med äckel på alla tomma boxar och flaskor som burits ner till återvinningen under julhelgen. Verkar som om vi druckit mer än vanligt bara för att vi bestämt oss för vit månad. Måste passa på liksom,?!

Ligger sjuk men kan ändå njuta av känslan av dag 2 och vetskapen om att vara alkoholfri en tid framöver. Det känns som en befrielse.
När jag läser olika berättelser här på forumet så inser jag att man måste vara på sin vakt hela tiden. BeroendeHjärnan är finurlig och kan sätta dit en när man minst anar det.
Känner också en rädsla. Rädslan för framtiden, ska jag klara av att bli måttlig eller måste jag ge upp helt och fullt. Antar att man ska ta en dag i taget och pröva sig fram.

Tänk på alla pengar jag kommer spara. Tänk på alla kalorier jag slipper. Tänker på mina organ som dag för dag kommer bli friskare, rödare, spänstigare.
Jag ser mig gå in på ett mysigt fik på min lördagspromenad på stan - istället för den traditionella lördagsölen.
Jag ser mig dricka cola light på kvarterskrogen där vi ofta träffar vänner. Jag ser mig dricka gott te framför tv'n på kvällen.

Dag 2 och fortfarande kaxig.... Men jag ska bannimej fixa detta. Jag måste tänka så.
En dag i taget som sagt och i dag är en bra dag.

Jag känner stor respekt för alla här som är modiga att våga och orka ta tag i sin situation. Vi sitter i samma båt.
Ingen av oss väljer detta. Vi är inga "offer" men vi behöver stöd, vägledning och förståelse för kraften i drogen.

Varm kram!
Saga

Kul att ni tycker om "Fakta" & "Annan hjälp". Ett stort tack för att du tog dig tid att ge oss positiv återkoppling.
//Li-Lo
Alkoholhjälpen

Som du kan se i min tråd brottas jag också med att komma igång.
Jag tycker du är klok som tagit beslutet och jag hänger på...
Så, nu kör vi Saga!

/ I

Jag är grymt imponerad av dig. Att du lyckats att hålla upp så länge.
Jag brottas fortfarande med att komma igång med mitt längre uppehåll. Jag drack ett par tre stadiga whiskey igår kväll/natt efter fyra dagars uppehåll.
Förhandlingen med mig själv började på eftermiddagen. Jag hade precis börjat känna mig välmående igen och dagen innan varit ute och sprungit lite lätt för första gången på länge. Vid kl 23 bestämde jag mig för att dra i mig en wirre...! Och, nu sitter jag här med tung kropp, lätt ångest och förbannar mig själv. Att det ska vara så förbannat svårt!!!

Jag läste igenom hela min tråd och ser att jag i somras hade en hög motivation, en motivation jag inte riktigt kunnat uppmana nu.
Och som du skriver Stingo handlar det ju om min motivation.

Idag ska jag ta tag i att formulera ett mål och försöka hitta det som motiverar mig till att nå dit. Ska även rada upp klassiska fällor och några handlingsalternativ för att inte gå i fällorna.

Ha det gott

/I