Senaste kommentarerna i forumet

Hej aeromagnus och villveta. Att man i första hand tänker på att se till att själv få dricka och att man åsidosätter andra människor och saker är en sida av beroende som stämmer för en del men inte alla. Detsamma gäller att man måste kapitulera. Det är rätt väg för en del men inte för alla. Jag tycker det är helt ok och bra att ni tar upp den upplevelse ni har och vilka insikter och metoder som har hjälpt er. Jag önskar dock att ni är lite försiktiga med att generalisera det till alla med beroende eller alkoholproblem. I övrigt så är jag väldigt tacksam för det engagemang ni har och den omsorg ni visar för andra användare på alkoholhjälpen.

/magnus
alkoholhjälpen

Om man kan bromsa vid rätt ställe. När det är gult ljus och inte gasa vid rött.

Ett tag sedan jag skrev nu och jag önska att jag kunnat känna att jag kunde skriva något positivt men tyvärr inte.. Känner mig så himla ensam och ifrågasatt. Känner att det här med tappat förtroende är jäkligt jobbigt. Jag dricker verkligen inte för att jag är djupt deprimerad, jag vill ut, skratta och bara ha skoj. Men allt blir bara så fel och folk blir bara besvikna så fort jag varit ute..

Vet att allt låter som undanflykter och det är det nog också men jag blir samtidigt störd över att folk ska bestämma vad jag ska och inte ska göra. Nåja, samtidigt så bryr de ju sig väldigt mkt också och väljer jag att dricka och gå ut på krogen så visar jag ju inte att jag vill bli bättre. Och bättre vill jag ju bli men av någon anledning måste jag alltid bryta ner mig själv med en fylla när jag mår bra, varför är det så? Hur släpper man tankarna på fest, att dricka eller inte kunna dricka? Då jag har problem med drickat, varför ska jag då vara ute var och varannan helg medans de som inte har problem kanske är ute nån gång per år!? Det kanske inte är så konstigt att man har problem, man ger ju alkoholen sån otrolig plats i sitt liv.

Önskar jag vore bättre, så bra som jag hade varit om jag aldrig druckit. Vägen känns bara så lång.. Men det är väl som de flesta säger, ta en dag i taget och ge ditt bästa så blir dagar till veckor och veckor till månader som slutligen blir till år.

Har bara så svårt att förlika mig till att bli helnykterist. Men, den tanken är kanske oväsentlig.. Jag måste göra det bästa av nuläget, hålla mig nykter, tro på mig själv och fans jävlar visa min omvärld att jag kan så jäkla mkt bättre än såhär!!

Kram till er alla!

Jag är ny här och bara inne på mitt fjärde dygn. Jag är inne här jätteofta men jag förstår att det lätt kan avta när det känns lite "bättre" och suget minskar...Tror som du att det kan vara lite "farligt" att inte vara på sin vakt och reflektera. Samtidigt skönt att inte tankarna reflekterar kring alkohol hela tiden. Vi får kriga på och låta bli i helgen! Det kommer inte att funka att dricka då, eller troligen någonsin.

Dag 11 utan alkohol och helgen närmar sig med stormsteg. Inte varit inne här lika frekvent de senaste dagarna och det gör mig lite orolig. Jag har liksom inte reflekterat över alkoholen de senaste dagarna och det känner jag är något farligt. När jag slutar reflektera över det svåra så brukar jag börja trilla tillbaka. Och nu har jag slutat reflektera så himla snabbt. Inte varit på något aa den här veckan heller. Kanske skulle gå till helgen... Inget starkt sug i alla fall, det är ju positivt!

Japp !!!!!!!
Beroende är egoister !!!!
Stora egoister !!!

Beroende är stora egoister som bara tänker på sig själva och att få tag i a. Det är man inte för att vara elak utan för att man har just ett sjukligt beroende till alkoholen. Oavsett om du hotar, tjatar, ställer krav så kommer din sambo se dig som problemet. Han har ju inget eget problem enligt han själv. Ärligt tallat så försöker ju faktiskt vi människor lösa problem som uppstår. Finns det inga löser vi inga. Sedan har man alternativet flykt. Dessa två saker i kombination gör att man helt friskriver sig själv inblandning i sitt problem. Jag vet. Jag har själv gjort exakt som din kille. Valt flaskan före min fru, min son och mitt välmående. Sket i vad frugan sa, hon bönade, bad, hotade åkte ringde min syster mm. Jag kom till självinsikt och kapitulerade. Det är vad din man måste göra. Kapitulera.

Det är den tiden som du är i nu som många upplever som den svåraste. Hjärnans belöningssystem och ditt känsloliv håller på att återställa sig till det normala och du dämpar inte med alkohol. Om du kan hitta sätt att stå ut och kanske alternativa sätt att slappna av och vila utan alkohol så kommer du ha kommit en bra bit på vägen.

/magnus
alkoholhjälpen

Nu är det inte så lätt längre, känner mig arg , irriterad och mycket mer sugen........hjärnan resonerar hela tiden om hur djävla duktig jag vart som klarat 16 dagar så är det inte dags att prova , det var ju så lätt att lägga av!?
O va fan är meningen med det här, jag mår skit sover som en kratta.........är helt slut av att vara aktiv o på helatiden.......jag behöver vila......
Behöver krypa in i min grotta......måste hitta ett alternativ.

Hur går det blues? Hur har veckan känts? Snart närmar sig helgen (min andra nyktra). Den klarar vi!! Kram

Ville dyka in och säga hej. Har varit på många jultillställningar den senaste veckan. Drömde om att jag drack vin en natt. Vaknade så besviken och ledsen på mig själv för att sedan, till min stora lättnad, inse att det faktiskt bara var en dröm. I nyktert tillstånd har jag påbörjat mitt alldeles egna må bra program och jag har faktiskt lyckats hålla mig ifrån flaskor och glas hittills. Tänker mycket på er, mina systrar och bröder, här på alkoholhjälpen med liknande situationer (eller helt annorlunda) och jag sänder ADVENTSHÄLSNINGAR till er alla. Advent handlar om LJUS i MÖRKER.

Eller god förmiddag kanske, så här några timmar senare.

Ojojoj!!

Här var det så mycket intressant att jag helt kom av mig från det jag hade tänkt skriva från början!

Men till att börja med så riktar jag mig till Tulipa - jag förstår så väl din situation och du kanske inte känner att du är redo att gå än.Samtidigt kan jag av erfarenhet säga att drickandet eskalerar och att du kanske vill tänka på både dina barn och dig själv innan det blir mycket, mycket värre. Mina barn har fått vara med om alldeles för mycket kan jag känna, men jag var inte heller redo att ge upp förrän för snart ett år sedan. Och ändå är jag kvar!!

Så till Magnus, förstår varför du inte vill kalla det medberoende som ett enda tillstånd. Det är en bra beskrivning du ger. Men jag tror ändå att Ullabulla är inne på något när hon säger att vi kan ha sådana personlighetsdrag som gör att vi agerar omhändertagande i olika situationer. Och det behöver inte vara fel, men ofta ger vi så mycket mer än vi någonsin får tillbaka. Jag vet att jag har gjort så i flera vänskapssituationer, jag ska alltid vara den starka, den som peppar och kommer med goda råd. Som personen inte följer sedan i alla fall...

Man kan börja se mönster i hur man har agerat tidigare i livet som kan få en att förstå hur man hamnat i den nuvarande situationen. Och jag tror att vi på ett eller annat sätt har skadats som små, oavsett om ens förälder varit alkoholist eller om det bara handlar om för lite kärlek och uppmärksamhet av andra skäl.

Nu blev det en lång utläggning och kanske inte så sammanhängande. Många tankar nu!

Kram till er alla

Tack Tulipa! Och välkommen hit, tror att du är rätt ny här.

Han var förstås full igår också och av en slump hittade jag flaskan. Men det var bra för då kunde jag trycka upp den i ansiktet på honom och han kunde inte längre neka. Sedan pratade vi inte mer igår. Jag försökte få barnen att gå och lägga sig, men det var kaos. Äldste killen skulle sova med pappa, men han kunde ju inte gå och lägga sig utan pappa som förstås inte alls gick och lade sig utan så småningom slocknade på soffan. Så sonen var ju uppe jättelänge och sen kom han in och sa att han hade släckt alla lampor och låst dörren,så inte pappa behövde göra det. Fatta vilket ansvar han tar på sig! Allt är förstås mitt fel, eftersom jag pratat om separation. Men jag vägrar ta på mig det och han blev förstås arg för att jag vände allt tillbaka till honom, Men det är hans ansvar och hans val, det är bara så.

Har pratat med mina föräldrar idag. Maken tog sig faktiskt iväg till jobbet. Undrar om han verkligen borde ha kört bil... Men jag är glad att bli av med honom. Nu vet jag bara inte vad jag ska göra. Jag vill inte att han kommer hem ikväll. Jag vill att han lämnar oss ifred ett tag, men på lördag ska vi på julbord med hans familj. Skojigt, eller hur??

Och julfirande tillsammans känns också sådär, särskilt om han inte klarar att vara nykter - då vill jag inte alls!

Fjärde dagen nu...Ett jäkla sug igår kväll och jag hade inga clementiner :) Fick läsa här och kriga på. Nu till jobbet...Dottern kommer i em och har idrottsevenemang i helgen vilket innebär tidiga skjutsningar och en pappa i idrottshallen hela helgen. Känns bra för en gångs skull! Sysselsättning plus att jag måste vara körbar på morgonen :) Det är nog nyttigt första helgen...

God morgon fina LN ................<3

i det stora hela. Absolut. Jag har mina strider och jag är säkert allmänt besvärlig för omgivning både ofta och mycket, men mitt liv funkar. Jag känner att det bär, det finns något som under den här hösten ändrat grundtonen i min tillvaro till något bättre.
Under många är satt jag liksom fast. Jag tänkte alla tankar om att jag behövde förändra mig, läste alla självhjälpsböcker, drog alla slutsatser, kände, visste, förstod, träffade experter (gud vet hur många KBT:are, psykodynamiskt skolade psykologer, psykiatriker och allmänna lycksökare jag träffat). Jag kan tapetsera väggarna med bristfälligt använda gymkort. Pratade, babblade, skrävlade om vad jag själv, men främst andra borde göra med sina liv. Men klarade Akvariet av att genomföra någon egen varaktig förändring. Nej. Nix. Inte.

Ibland önskar jag att det finns en off-knapp på vårt tänkande, obscessivt eller inte. Vi är lika där, du och jag Lena: vi vet allt vi behöver veta, vi har tänkt alla tankar. Om jag lyckats med något under hösten så är det att tänka mindre och handla mer. Och att fortsätta handla även när det inte fungerar eller tar emot.
Kram
/A

Livet är som LP säger, ingen tävling.. men känner med ditt fall. Tungt men man måste fortsätta. Vill kunna uppskatta varje dag men längtar nu så in i helvete efter det lyckorus o glädje av friheten i att inte vara fängslad av A, då jag tidigare känt när man kommit en bit på nykterheten, Ja, jag har bestämt mig igen att bli nykter, men ska försöka att inte tänka så mycket på dagarna.
Har den här veckan tagit väldigt lugnt och bara funderat påmin väg. Hur jag ska göra aannorlunda? Ska försöka skriva mina dagliga reflektioner här. Påböjade idag eChange nät behandling, kanske kan väcka lite tankar. En början iaf för mig.

Tack. Har i hela mitt liv känt mig diffus, otydlig, svår att greppa. Och just nu känner jag mig också så otroligt torftig själsligt, andligt, mognadsmässigt. I mina svartaste stunder tänker jag mig att jag inte kommit så mycket längre än jag hade när jag var femton, och det i sig skapar en sån frustration inombords att jag snart antingen exploderar eller imploderar. Det finns mycket rädsla i den här soppan också. En rädsla över att inte ha lärt sig nåt worthwhile när jag så småningom drar mitt sista andetag i detta liv. Ja, helt enkelt en existentiell härdsmälta i stället för balansen, harmonin och det saktmodiga...

Och tänk absolut värsta scenariot! Dö som min namne, fortfarande toppriden av sina demoner, sjuklig och ensam och med en ihjälkörd hund. Ja, herregud, Akvariet, ibland gagnar ett obscessivt tänkande en inte så särdeles. Stor kram, hursomhelst, det verkar som livet funkar för dig, i det stora hela?

Det kommer vända. Alkoholen skapar mer ångest än den botar. Så bra att du insrtt dina problem och jobbar med dessa. Du är inte ensam.

Usch, ikväll saknar jag honom så det verkligen svider i hjärtat. Allt påminner om honom. Men mig är visst bara att glömma. Fan vad ont det gör!!!!

Ja det är märkligt. Hans foster pappa har nog varit bra på många sätt, men inte gett någon äkta kärlek till honom. Han sa att han aldrig fick höra att någon älskade honom som barn o därför började älska sig själv men på fel sätt och utvecklade sjuklig narcissism. Jag vet inte vem jag ska vända mig till om i detta. Hans familj vill inte höra negativa saker medans han fortfarande jobbar,och min mamma tycker att det är tråkigt att lyssna på mig mina vänner har sitt liv.och jag har aldrig barnvakt för att gå på möten.

Jake, välkommen hit. Starkt att erkänna att du har problem och söka proffshjälp. Jag tror du kommer att märka att skriva och läsa här kommer att stärka dig ytterligare och hjälpa dig att bestiga berg som det du möter på fredag.
/Akvariet

Då blir det en nyans rikare och lättare för mig att förstå helheten.
Det var samma för mitt barns pappa, han blev själv väldigt övergiven som barn och hade en icke harmonisk uppväxt med otrygghet, droger, bråk och så vidare. Mitt barns pappa hade aldrig en egen och trygg pappa. Visst är det märkligt att de beter sig likadant själva?
De borde ju förstå hur viktiga de är, men tyvärr verkar de ofta begå samma misstag själva. Då förstår jag även att du absolut inte kan finna stöd hos barnets farmor. Det var samma för mig, mitt barns farmor vägrade se sin sons problem.

Det är så otroligt viktigt att du inte blir ensam nu, utan att du på något sätt hittar någon som du kan få rätt stöd av.
Du behöver det för att inte brytas ner ännu mer utan istället bli starkare.

Kram till dig.

Aha okej, men ja hans föräldrar är missbrukare och kraftigt sjuk i huvudet är hans mamma. Han blev omhändertagen när han var två. Aldrig träffat sin pappa efter det. Men hans mamma hälsade på hos hans fosterfamilj ibland ren ibland inte. I vuxen ålder har han känns till sin mamma men hon har bara förstört för honom. Anmält honom//oss stalkers ut i fingerspetsarna. Vill att han ska knarka med henne och försökt i två år att sabotera för oss och vårat förhållande. Ringer soc angående barnen mm. Han hatar henne. Är nog ledsen över sin pappa dock han har pratat mkt om honom när han varit full o drogad. Men han skulle aldrig erkänna att han tänker på honom, alldeles för stolt. Hans fosterfamilj är väldigt kall familj, bryr sig bara om pengar. Gillar honom så länge han jobbar men när han blivit arbetslös är han en börda för dom och tar avstånd. Han blev även satt på pojk hem av dom i tonåren när han blev för jobbig.han har nog varit deras problem barn och det har han nog fått känna med. Inga bilder på honom i deras hem bara på dom andra barnen, när han stolt visade upp våran bebis för någon vecka sedan så pratade dom bara om hans brors nya bebis som verkade så mkt sötare, bättre och mer utvecklad och stark än hans. Såg att han blev lite ledsen för han tycker nog att bebis är det enda bra han gjort i sitt liv och trodde dom skulle bli stolta med. Han fick tillome fråga om dom tyckte att han var söt!