Senaste kommentarerna i forumet

Har sett dig glimta förbi i forumet, men först nu läst hela din tråd. Det är så mycket Lena där: rosévin, ilska, glädje, sorg, fyllor, tårar, kärlek, liv, skratt. Även om du bara är hälften så mycket Lena i riktiga livet som du är här på forumet, så är du fantastisk.

Tror som Stingo att du ska fortsätta. Du är på rätt väg.

Det går inte att prata privat här.

Ebba kan man prata med dig privat. Jag är nu på sidan och vet inte hur det funkar riktigt.

Ebba kan man prata med dig privat. Jag är nu på sidan och vet inte hur det funkar riktigt.

Ja man slits mellan hopp och förtvivlan.
Det är SJUKT hur fort det kan ändras när droger och drogsug tar över.
Allt du har skrivit om hans beteende tycker jag tyder på att han fortfarande är styrd av droger och sug.
En människa med starkt drogsug och inre oro pga det är ofta inte en reko och stabil människa trots att den är ren på papperet utan kan mycket väl bete sig fruktansvärt illa pga abstinens och kaotiskt inre.

Vad har han för förhållande till sina egna föräldrar? Det kan ju också spela in.
Har han blivit övergiven själv som barn?
Du behöver absolut inte skriva det här men det är trots allt mycket som kan spela in...

Tack jag vet att du har rätt det är bara så svårt att greppa denna situationen, han hade ju så mkt vilja o känslor för oss för bara några veckor sedan, vart försvann det? Han kämpade ju för oss. :'( jag vet vad du menar med att du såg alla andra lyckliga familjer, jag ser dom överallt, speciellt nu vid jul. Jag vill inte ha nått förlåt och tack om tio år jag vill ha tillbaka min familj min man o barnens pappa. Jag är så trött på att bli lämnad ensam med barnen. I nästa liv tänker jag fan bli en drog för då kommer ju varenda karl jävel springa efter mig o då skulle jag alltid bli prioriterad.

Det hände så mycket ska du veta.
Jag bröts verkligen ner och han smutskastade mig och pratade illa om mig, han hatade mig och hotade mig. Han var som ett monster och jag var så fruktansvärt ledsen, inte bara för att jag förlorade en människa jag verkligen tyckte om utan barnet blev ju utan pappa. Det var så sorgligt alltihop.
Tillslut var jag tvungen att polisanmäla honom och jag var rädd.

Vi har aldrig levt som en familj även om det var vad planen var från början.
Till slut insåg jag att det bästa jag kunde göra var att använda all energi jag lade på timslånga samtal med honom, sömnlösa nätter och tårar på MIG SJÄLV istället.
För den energin och kraften jag lade ner på honom var förgäves.

Det är nu du kanske blir irriterad på mig och andra som säger att du ska försöka att strunta i din kille. Det blev jag! Jag tyckte att alla som sa så var kalla och känslolös och inte verkade ha något hjärta i kroppen.

Sen förstod jag till slut vad de på Alanon och en fd knarkare som jobbade på behandlingshem menade när de gång på gång sade att jag inte kan förändra honom och måste lägga alla kraft på mig själv istället.

Det var fruktansvärt svårt.
Jag var som indragen i en tornado av känslor som han styrde med allt han sade, gjorde och inte gjorde.
Jag blev mer och mer utmattad och ju tröttare jag blev ju svårare var det att tänka rätt och överallt runtomkring mig tyckte jag mig se lyckliga familjer.
Fy, jag kände mig SÅ ensam.
Det var så sorgligt att jag fick uppleva alla barnets underbara framsteg bara jag och att pappan var någon helt annanstans.

Jag hade ingenting (kände jag) och det var sjukt jobbigt att månad efter månad vända på varenda liten krona för att få det att gå ihop.
Så mycket oro blandat med en enorm kärlek till barnet.

Nej, han kom inte tillbaka och tillslut ville jag inte det heller.
Men vi har ändå fått tillbaka honom på det allra finaste sätt som är möjligt efter allt.

Han har på allvar insett vad han orsakade, han har tackat mig för att jag har varit en bra mamma till vårat barn och han har gett mig rätt i vad jag då sade och gjorde. Allt han en gång idiotförklarade.

Jag vill att du ska förstå hur värdefull och viktig du är och inte låta en människa du älskar men som inte behandlar dig bra avgöra om du mår bra eller inte.

Jag vet hur svårt det är <3

Men ebba, hur gick det för er sen,när din kille gjorde som min flyttade han? Missbrukade han sen då? Kom han tillbaka till er?

Tack ebba. Det hjälper att läsa andras liv har sett ut likadant. Ja han är väldigt sjuk, annars hade han inte gjort såhär. Men jag vill bara att han blir bättre och inser sitt misstag.

Nykterheten är intakt och veckorna rullar på....

Hang in there!

Det är sant att vi inte ska jämföra oss med varandra här! Det är ingen tävling utan vi är ett lag som strävar mot samma mål! Jag är en inhoppare som just har blivit inbytt men även en sån kan vara med och avgöra matcher :) Glöm lobotomi :) Kram!

Tack för kloka synpunkter! Som jag skrev fattar jag oxå att det inte funkar med några drängfyllor per år, men tanken lockar! Som för dig är det berusningen jag är ute efter, ett par glas vin kan jag lika gärna strunta i! Tack igen för att du skrev i min tråd! Jag har ju läst igenom trådarna från några er som varit med ett tag och ni är lite "hjältar" för mig trots ett och annat återfall. Det finns så mycket klokhet och styrka! Tillsammans kan vi fixa det! Jag ska bidra med det jag kan!

Ja, sannerligen.
Vi krigar vidare. Du ska inte jämföra dig med mig då det gäller tid. 6 månader är kanske länge för vissa. När man faller dit känns det som det ingenting är värt.
Det försöker jag ändra i mitt huvud.
Tänk rätt, gör rätt, var snäll mot dig själv.
Självklart är jag tacksam för mina 6 månader. Min fru också.
Hon får veta om mina fall direkt och stöttar.
Det är stort av henne. Jag önskar jag kunde bli mer stabil i mitt psyke så alla orosmoln skingrar sig.
Det tror jag dock inte är möjligt utan lobotomi.
Kanske någon medicin kan ta udden av det värsta rastlösa, impulsiva tänkandet. Men jag vill försöka på annat vis först.
Meditation. När ska jag hinna med det?
Fasen, jag kör en 5 minutare precis nu.
Buddha time!
Kram LillPer

Välkommen Cleaver!
Det blir intressant att följa din resa här. Kul att du tyckte det var spännande läsning i min tråd. Ja, man vet aldrig när alkoholmonstret slår till i min värld.
Jag är som du kanske förstått impulsiv och mycket fram o tillbaka men sån är jag och det blir ju givetvis inte bättre av att dricka alkohol.
Det är kanske inte helt optimalt att vara ensam mycket då man dras med våra problem. Själv både gillar jag att vara ensam, samtidigt som jag ofta hatar det.
Svart eller vitt.
I vilket fall som helst så har jag ramlat i två självgrävda fallgropar på 6 månader och det är trist, men ändå väldigt bra för att vara mig.
Tänker ibland som du resonerade att ta fyra rejäla fyllor per år och sen vara nöjd med det.
Funkar inte nåt vidare.
Det får stora konsekvenser och man riskerar dö på kuppen.
Nä, att finna vägen framåt mot harmoni och självacceptans är vad jag strävar efter.
Det här med att ta ett par glas är för mig helt passerat då det är meningslöst. Jag vill ju bli berusad om det ska vara nåt att ha.
Här har jag tack o lov förstått att mitt stora problem ligger. Kanske därför jag fallit då det bjudits på obegränsade mängder och ingen kan övervaka eller påpeka?
Framåt utan alkohol.
Styrka till dig Gottfrid, sorry Cleaver.
LP

Är ny här och har läst din tråd med stor behållning! Hoppas att du är på fötter igen efter helgen! Du är en klok och bra människa! För mig som nyss blivit nykter är det väldigt lärande att se att man inte kan slappna av. Inte ens efter ett halvår som för mig känns som en väldigt lång tid just nu...Nu krigar vi vidare!

Här skryter jag om korrekturläsning men skriver ändå "men igår" två gånger :) Det var Gottfrid som ställde till det :)

Kände ett jäkla sug hela kvällen igår. Inte nödvändigtvis efter alkohol men ett sug. Jag är ingen gottgris men igår men igår hade jag kunnat smälla i mig ett kilo lösgodis. Jag hetsåt clementiner istället. Det är ju socker i det med men borde ändå vara nyttigare...
Jäkligt rastlös också men det är väl normalt.
Samtidigt positiva saker som att jag kunde ta bilen och köpa clementiner på kvällen och slapp oron för att köra i morse med. Jag kände mig som jag gjorde något otillåtet när jag körde igår kväll och det var en lättnad att komma på att det var grönt :)

Några skriver om att byta ett missbruk till ett annat. Typ att summan av lasterna är konstant. Det är därför jag inte vill börja äta godis. När det tog slut med tjejen började jag gå in på dejtingsidor...Jag är ingen fotomodell men ser inte ut som Quasimodo heller så det gick rätt bra. På många dejtingsidor räcker det dessutom långt om man kan skriva tvåstaviga ord och stava till sitt eget namn :) Jag dejtade rätt friskt ett tag. Var dejterna på kvällen drog jag gärna en flaska vin före och tog bussen, även om det var tisdag och första dejten...Snacka om vansinne! Lösningen var naturligtvis inte ett nytt förhållande eller att träffa en massa kvinnor! Jag har nu insett att jag måste ta itu med mig själv först. Mitt ex, som är den enda som känner till mina problem, har sagt att hon vill stötta. Jag känner mig dock inte avslappnad nog att vara helt öppen med henne. Jag har ljugit så mycket för henne om mitt drickande så jag skäms för att jag ljugit ännu mer än hon vet. Det kanske kommer

Därför är detta forum otroligt viktigt för mig som är ensam. Jag har en vuxen dotter och en tonåring. Tonåringen är hos mig varannan helg. Ska bli skönt att fritt kunna skjutsa tonåringen när som helst utan att vara nervös för att inte alkoholen har gått ur kroppen! Har jag vetat om det i tid har jag anpassat mig men om frågan om skjuts kommit upp spontant kl 21 en fredagskväll har jag ju inte kunnat skjutsa...Man blir jävligt egoistisk när man dricker...

Stavningsprogrammet ville ändra "gottgris" till "Gottfrid", tur man läser igenom ibland innan man skickar :) :)

Nu har jag plöjt igenom även den här tråden :) Fantastisk terapi när man som jag är i början av nykterheten...Du SL och ett par till här ha redan varit inne på min tråd. Det är jag tacksam för. Med tiden kan jag nog också hjälpa till att stötta andra. Har jobbat med människor i många år (inte i vården) och kan en hel del om psykologi och olika former av missbruk. Men inte fan hjälpte det mig själv...Mycket lättare att tala om för andra hur det ska vara!
Det som slår mig i denna och andra trådar som jag läst är att nästan alla har "sjukdomsinsikt". Inte många undanflykter och de flesta inser sina problem med öppna ögon. Lika förbannat går det fel ibland...

Du är inte bitter!
Du är en kämpande kvinna och mamma med en jobbig livssituation OCH du är stark och KLOK som skriver här och dessutom ska ansöka om Soc. Du är fantastisk och jag blir glad över att dina barn har en vettig mamma som gör så rätt.

Det skulle ha kunnat vara jag som skriver det du skriver om det hade varit för 10 år sedan.

Vet du vad det låter som?
Jo, att det fortfarande är hans beroende som styr honom.
För en frisk och välmående människa är det omöjligt att lämna sina/sitt barn och dig så brutalt som han gör.
Men om en människa är styrd av ett beroende är det tyvärr möjligt att göra precis så som din kille gör och min kille en gång gjorde.

Idag tio år senare har mitt barns pappa ÄNTLIGEN tagit sig ur sitt missbruk och varit ren i snart ett år och det som har plågat honom mest är hur han behandlade oss.

Jag förstår att det jag skriver säkert inte hjälper dig just nu, jag vill bara så mycket skicka styrka och kraft till dig och få dig att inse det som det tog alldeles för lång tid för mig att inse.

KRAM

Tack så mycket! Det är skönt att ni är på min sida, jag ska ansöka om soc idag, och jag har väl en vän jag kan prata lite med om detta men hon är nykär och jag vill inte belasta henne med min bitterhet. Och det är svårt att förklara för folk exakt hur vidrigt jag mår. Jag är så otroligt besviken på honom. Det var inte detta han lovade mig, han sa att efter behandlingshemmet så skulle han komma hem och vara världens bästa pojkvän och pappa. Men istället vill han inte ha med oss att göra. Skiter i mej ännu mer nu än när han var aktiv.

Är det sant? Det är stort!!

Tack :) :) :) :)
Du har gjort min dag !

Jag passar även på att dela med mig av en insikt som gäller feltänk.
Förra julen var jag irriterad på Sanna Lundell. Jag tyckte att hon var jobbig och bitter som TJATADE om att julen ska vara VIT för barnens skull.
Så ser jag inte på det denna jul, jag håller nu helt med henne. Fy vad läskigt. Att jag som bryr mig så mycket om ALLA BARN i världen var så upptagen av min "kärlek" till att få dricka och slippa känna alla pulserande sanna känslor inom mig att jag blev en sådan idiot och suckade åt någon som förespråkar en vit jul för barnens skull. Det är grymt nyttigt och vidrigt att se sitt eget beteende i vitögat. Inte konstigt att jag kraschade...
Feltänk går hand i hand med för stor alkoholkonsumtion...

Javisst, bra att tänka positivt! Tack för kommentaren :)