Senaste kommentarerna i forumet

Ja ! ! !
Du kan skriva en julhälsning till mig just här och utan nån glögg i blodet .
Jag skulle uppskatta det mer än du tror .

Det är vanligt.
Jag hade väldeliga sömnproblem den första månaden, om inte ännu längre.
Det kändes ändå ganska bra, liksom ett kvitto på att något ändras i kroppen.

Har läst några av dina inlägg och blir alldeles kall. Finns det någon utomstående som känner till hur ni har det?
Vill peppa dig att ringa/skriva till Soc och Kvinnofridslinjen som någon föreslog.
Gör det!
Du och dina barn förtjänar bättre.
Du låter som en stark person, du kommer fixa det!
Kramar

Det brukar sägas att man inte ska göra några stora livsavgörande förändringar under sitt första nyktra år. I början fnös jag åt det och tyckte att det var idiotiskt för nu såg jag plötsligt nyktert och klart på tillvaron. TYCKTE JAG. Herregud, dessa fyra nyktra månader har varit så innehållsrika, förvirrande och svåra med en miljard olika känslor och insikter. De flesta väldigt smärtsamma och jobbiga. Det är verkligen inte lätt. Månad ett var jobbig på så sätt att jag fick svåra sömnproblem, men det var liksom ändå skönt för det var så befriande att slippa bakisångest. Månad två var bra, jag kände att jag fått tillbaka livslusten. Månad tre var helvete, jag tappade totalt bort mig själv och KRASCHADE mentalt. Månad fyra har varit kämpig så in i norden. Jag förstår nu det fina och trösterika i det jag fnös åt om att inte ta förhastade beslut under det första nyktra året. På AA lyssnar jag till alla som har gått före mig och varit nyktra länge. Deras erfarenheter hjälper mig så mycket. Utan dessa vanliga människor som vittnar om hur det var för dem skulle jag nog tappa modet och tro att det inte är möjligt för mig att komma framåt. Men jag gör ju det. Sakta för var dag som går lär jag mig att använda mitt huvud opåverkad igen. Det är inte lätt eller roligt, det är kämpigt och jag antar att det är det som ger positiva resultat till slut. En liten fråga handlar om julkort. Förra året minns jag att jag drack glögg en kväll och skrev en massa julkort. Jag använde glögg jag inte ens tycker om som BENSIN för att få igång mig och skriva julkort. I år blir det nog inga julkort och det känns vemodigt. Jag har ingen lust faktiskt men i år tänker jag inte fuska fram lust med hjälp av alkohol och inte heller skriva ett positivt (fylle)sms till någon om att det vore kul att ses för att dagen efter undra varför i helvete jag skrev så. Svar: Jag var påverkad och inte mig själv...

KRAM

Jag har tänkt på dig ska du veta.
I går försökte jag formulera något att skriva till dig men jag kände mig inte smart nog för att komma på hur jag borde skriva för att nå fram till dig.

Jag tänker så mycket tillbaka på hur det var för mig för tio år sedan då jag gick på Soc och var alldeles ensam och övergiven med min lilla bebis och bebisens pappa gjorde exakt som din "kille" nu gör.

Jag undrar precis som Magnus här ovan.
Är du alldeles alldeles ensam i detta?
Finns det NÅGON du kan prata med och berätta för?

Jag var alldeles ensam, jag vågade inte berätta för någon, jag kände mig korkad och som att allt var mitt fel och så vill jag inte att du ska känna nu.

Kan du känna att vi är många här i forumet som bryr oss om dig?

Det gör vi.

KRAM

<3

Goa fina Ebba jag blir så glad att läsa dina ord.......de är fyllda med mod och klokhet.
Glöm ej att du är värd att känna livet igen , känna glädje och styrka .
Varmaste kramar från en anhörig till en annan människa som hoppas jag är lika klok som du är själv .

Hur är det idag? Det låter kanske inte som att han är så mycket att hoppas på för vare sig dig eller dina barn just nu. Och att han inte visar att han bryr sig om dig verkar såra dig otroligt mycket. Vad säger andra runt om kring dig om det här? Finns det någon kompis eller sådant som du kan prata med om vad som händer?

/magnus

AA på samma sätt innan jag nådde min botten och fick mitt rejäla brutala uppvaknande. AA är det coolaste jag vet. Alla dessa grymma människor som gör att jag, den mest (hehe) hopplösa, nervösa, rädda, Lilla människan inte känner mig lika ensam och hopplös av den enkla anledning att andra i mer eller mindre samma sits delar sina erfarenheter. Det är coolt. Så enkelt är det.

Kanske är det så att man måste ha hamnat på botten för att klara av att sluta.
Jag tror det, jag tror att man måste ha blivit så JÄVLA rädd att man trots allt elände känner en tacksamhet över att vara vid liv och få en till chans.
Så rädd att man darrar, vrider sig i ångest och möter sin egen skräckslagna blick i spegeln.
Så rädd att man inte längre har något att förlora och just det får en att darrande och svimfärdig leta upp ett AA-möte.
Jag tror att man, när man är så liten, darrande och ynklig (och kanske har eller är påväg att förlora allt) får en ny slags ödmjukhet inom sig och den ödmjukheten kan leda till förändring och ett nytt liv. När man liksom ligger stupad på marken och kippar efter luft och ljus, då väcks nytt liv tro det eller ej. Alla murar och försvar man omogett sig av och byggt in sig i under många år har fallit i bitar och man står där liksom naken och bar. Tack vare att muren fallit kan något nytt ta sig in och nå en.
Man griper efter ett halmstrå och gör kanske som jag en gång gjorde och letar upp ett AA-möte.
Jag är så jääävla tacksam över att jag är en som fick nå min botten redan nu och inte fortfarande håller på som jag gjorde. Det vill säga vaknade bakis och yr och lovade mig själv "nu får det vara nog" för att tre dagar eller en vecka senare var på det igen och dricka.
Jag hade nog inte uppskattat

God morgon Ullabella och önskar dig en dag fylld med bra tankar :).
Läser.......läser ......funderar ......ältar lite ( men bara lite )
Har ångest inför Julen .....den blir annorlunda kan man säga .
Har träffat min terapeut i veckan . Det kändes att gå dit och sedan komma hem tillbaks till sina tankar igen ......
Kram

Jag önskar att man kunde masstillverka henne och sätta en på varje kommun att gratis kunna användas av oss medberoende.
Hon är guld värd och en timme med henne är en veckas grubblande upphällt,diskuterat och tillbakastoppat på denna timme.Hela jag är liksom uppfylld av hennes/mina ord när jag går därifrån.
Jag bär dom med mig den dagen och flera dagar efteråt.Sen vittrar det sakta sönder och jag står där själv igen.
Men efter varje gång är jag lite starkare och mitt inre nya skelett lite större.

Tack gode gud för all klokskap som vissa besitter och som kan ge oss medberoende ljus i mörkret.

Ligger i sängen och läser här. Törs inte somna än för då vaknar jag kl 3 och kan inte somna om. Det var likadant förra gången jag höll uppe med drickandet. Det blev bättre efter en vecka. Efter ett par dagar till åkte jag på en jobbresa och då var det slut på "uppehållet"...
Visst är det vanligt med sömnproblem den första tiden av nykterhet? För mig känns det bättre att somna senare och vakna när kl är 5-6 i alla fall.

Oj vad det pod-avsnittet träffade mig! Det va precis som att jag hade berättat själv... Jag hoppas det går åt samma håll för mig som för Josefin - att ångesten, panikångesten och återkommande depressioner sakta men säkert försvinner när jag nu valt bort alkoholen.

Jag upplever ju också den där känslan, att utelivet ger mig något som jag inte kunnat hitta en substitut för. Alkoholen och utelivet ger mig en känsla av att vara "on top". En känsla av att jag är något bara för en kort stund, att jag kan släppa alla bekymmer och bara köra på. Samtidigt slutar det ju, precis som för Josefin, alltid i kaos. Jag gör saker som jag inte kan stå för, saker som utsatt mig och anda för nära döden och saker som är rent olagliga. Allt för att jag helt enkelt inte får stopp på drickandet när jag väl börjat. Tack för länkarna! Det gav mig mer styrka. KRAM

Och tack för dina peppande ord blues! KRAM

:)

... att även om jobbet är ett och samma så består det av olika komponenter som var och en triggar och utmanar på olika sätt. Vissa grejer utför man med lillfingret och andra får en att svettas. Och så har vi förstås lilla dagsformen att ta hänsyn till också. Stor kram från mig till dig, goa SL!

Nej Lena du är verkligen inte ensam om den oklarhet, även jag tänker mkt kring de.

Innan jul känns allt lite segt tycker jag. Det är som att kroppen vet att den går på sparlåga och att det snart väntar vila. Men innan dess måste saker och ting bli gjorda. Jag har en förbannad ångest i bröstet just nu. Försöker lokalisera var den kommer ifrån och jag tror att det kommer från en känsla av att vara otillräcklig på jobbet. Hur kan ett jobb ena dagen få mig att flyga och vilja skutta upp ur sängen okristligt tidigt och få mig att vilja kräkas av rädsla att misslyckas andra dagen.

Jo, jag har förstått det. Men det hoppas jag växer fram med tiden. Just nu har jag fullt sjå med dag för dag :) Jag har hällt i mig så mycket så att jag egentligen inte är ute efter att dricka "normalt". 1-2 glas för smakens skull kan jag lika gärna vara utan. Har under en tid inte druckit för att det är gott utan bara för berusningen. Jag fick ett jättefint och dyrt vin när jag fyllde år. Det drack jag i ett stort dricksglas som om det vore vatten. Skulle hellre kunna dricka ordentligt typ fyra gånger per år. Men jag fattar ju att det inte funkar heller...

Det här forumet känns i alla fall bra! Kloka människor med samma erfarenheter och man kan vara helt öppen och ärlig!

Bra beslut. Ett gott råd som du bör jobba med mentalt. Att kunna dricka igen normalt.....nja. Se till att få ur kroppen det gift du givit den så kommer du må mycket bättre

Nu kämpar jag på tillsammans med min familj

Kram :)

............<3 du har rätt . Kram till dig

Äsch ställ hur många frågor som helst det är bara hälsosamt att ventilera för alla.

Jag märker att det ger mycket också att läsa andras inlägg för det verkar finnas många likheter mellan oss! Bra att läsa gamla inlägg så att jag som nykomling inte ställer samma frågor som redan behandlats 19 gånger i andra trådar :)