Senaste kommentarerna i forumet

Du har tagit första stegen nu och är på väg i rätt riktning!

Tack fina Rosette, är så nere i botten så jag kan inte riktigt ta till mig dina fina ord...
Därför jag även försökte radera allt jag skrev...
Jag behöver hjälp, men förtjänar det faktiskt inte , på riktigt så förtjänar jag ingen som helst hjälp....så jag tog bort all text jag skrev...

Dag 36 fredag,
Marabou schweizer nöt 200g (ehh olätt stavning) laktritsglass, pepparchips och fanta zero. Nu vill jag hitta en serie och streama. Får googla på det. Tänker på att det inte blir någon middag ikväll. Sen vad jag ska göra imorgon när jag vaknar. Bilen skulle behöva en rengöring. Kanske ta en sväng till gymmet. Eller bara ut och cykla om vädret tillåter. Tänker på hur ska jag fixa detta nu. Växla över från den akuta fasen att slita mig loss från alkoholdjävulens klor till att leva ett liv utan alkohol. Jag kan inte bunkra upp med massa gott och ta det lugnt för alltid. Känns som jag är i en vänta på att känna mig FRI fas. Känner mig passiv på fritiden. Samtidigt är det medvetet. För jag vill ta det lugnt. Vara i nuet. Ta en sak i taget. Mår ju bra. Så klaga inte. 36 dagar utan alkohol känns som jag tagit ett stort steg mot förändring. Tänker på vad allt det där roliga jag vill gör är. Vad det är för något. Just nu står det still i huvudet. Ehh... något att klura på när jag nu ska mumsa i mig massa gott. Vill hitta något bra att se nu.

Hej och välkommen till forumet! Du har funderat en tid över vilken plats alkoholen får i ditt liv. Du är en driven person som har hög utbildning och ett bra liv. Du har också gjort en livsstilsförändring och gått ned 15 kg i vikt. Det som gör att du vänder dig hit är en rädsla att det ska bli för dig som för din mor eller din far som hade alkoholproblem som såklart måste varit tufft för dig att växa upp med.

Nu har du efter en vit månad vid ett tillfälle känt att det blev för mycket, mer än vad som känns ok för dig och börjat reflektera över hur det ser ut i stort, att du dricker mer än dina vänner och är orolig att du gillar det för mycket.

Du beskriven en tydlig bild av hur det ser ut för dig, ett modigt steg att beskriva det här, det ger oss här chansen att ge dig stöd och att andra kan ta del av det du berättar och det kanske också kan bli hjälpsamt för någon annan.

Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger, läs gärna runt här på forumet, kanske finns tips du känner skulle kunna passa dig som någon annan testat?

Som du skriver, nu har du tagit steget och börjat skriva här. Du är igång.

Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Sååå imponerad av dig!!!
Kämpa på, du kan klara det här!
Ibland kanske en kvart i taget...
Styrke kramar till dig!!!!!!!

Sååå imponerad av dig!!!
Kämpa på, du kan klara det här!
Ibland kanske en kvart i taget...
Styrke kramar till dig!!!!!!!

Välkommen till forumet. Du berättar att du har en man som har alkoholproblem. Han har själv kommit till insikt om att det är problematiskt och börjat vända sig utåt för hjälp. Han har nu inte druckit på en tid och du undrar hur det kan komma sig att han som många andra gör, inte upplever att det är svårt, abstinens mm. Det är en klok fundering, det är olika för olika personer, för en del som precis startat en förändring kan viljan och drivkraften vara så stark att det till en början känns väldigt lätt och att det blir lite motigare sen, medans för andra är det tvärt om. För en tredje kanske det är svårt rakt igenom. Sen beskriver du att han haft mardrömmar, äter en del sötsaker och att det gjorde han inte innan. Skulle kunna vara abstinens, inget jag kan säga säkert men sådant upplever en del. Om du läser runt här på forumet kanske du ser hur det varit för andra eller fortsätt skriva, ibland tar det ett tag innan man får svar.
Hur är det för dig i detta? Hur mår du?
Varma hälsningar,
Rosette /Alkoholhjälpen

Välkommen till forumet. Va bra att du hittat hit, börjat skriva. Kanske läst runt bland andras inlägg. Ibland kan det ta tid innan man får svar och man får skriva flera gånger. Du har i alla fall visat dig här och har kanske en tanke om att starta en tråd, oavsett hur du väljer att använda forumet hoppas vi att det ska bli hjälpsamt för dig.
Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

Om 40 min stänger bolaget och jag hittar ett lugn som varar tills i morgon, sen vaknar draken och tjatar mellan 10-13 om att jag är värd ett glas vin. Beroendet är konstigt och förföriskt är som ett dåligt förhållande. Är så glad för att läkaren petade håll på min bubbla på samma gång har jag panik hur jag skall klara det här.
Har ju alltid löst allt med A flytt in i en behaglig dimma några timmar, problemen har ju bara blivit värre och behovet av dimman kommit oftare.
Tid att lära om och kanske nästa 50 år blir bättre, men är inte lätt

Två långa dagar avklarade snart 3 för det blir ingen öl i kväll det såg jag till med att ta antabus igår. Undrar hur många gånger jag tänkt på öl idag det måste nog vara minst 30 gånger det skrämmer mig att den A fan som sitter på min axel och tjatar hela tiden men jag ska inte ge mig för den. Funderar på att ta en a fri öl till maten nu i kväll men vågar knappt för den innehåller faktiskt lite sprit 0,5% såg jag, hm. Kanske man får värsta anfallet av den.

Jag gjorde fel förra helgen oxå, men det är historia nu, vi går vidare, kul att se dig igen.
Kram.

Hos min karl nu...jobbig vecka fruktansvärd morgon med trotsigt o superlessen liten som inte vill till dagis och absolut inte till sin pappa över helgen. Får skäll av de andra barnens pappa att jag inte tar ansvar. Men orkar inte. Måste få andas nångång...det är så lätt att döma och tycka när man inte gått i den andres skor.
Trött slut...på gränsen till utmattad. Tanken på en flaska vin har cirkulerat hela dagen...i 25 mil satt jag och resonerade med min egen hjärna. Vill inte men vill...kommer finnas alkohol här ikväll men inte till mig dock. Har både sug och inte..Känner mig väldigt rastlös.
12 dar nu....

Hej Rosette!

Jag förstår. Ja, jag ska vända mig till min läkare med dessa frågor. Tack.

Hälsningar

etanoldrift försöker säga är att de flesta som lever med en människa som missbrukar sakta förändrar sitt beteende.
Sakta sakta börjar vi lägga mer fokus på den som dricker,hens mående och välbefinnande än vårt eget.
Som du säger,en bra dag för honom blir en bra dag för dig.
Man börjar limma ihop sig med den som missbrukar och börjar ha svårt att särskilja sin egen person i det hela.
Att då ta bort detta lim känns lite som ett svek mot den man lever med och som en egoistisk handling.
Men det du skriver om att inte forska i hur och vilka tabletter han tar är ett bra första steg.
Låt honom själv ta ansvar för sitt mående och sitt medicinintag.

Att behålla sitt eget jag är mycket svårt efter en längre tids relation med en missbrukare.
En del klarar det säkert,jag gjorde det definitivt inte.
Jag var helt knäckt efter brytningen och hade inte alls förstått hur beroende jag var av både honom som person och även hans dippar och drickande som gjorde mig viktigast i världen och den enda som kunde ge lindring utöver alkoholen.
Jag var den enda som förstod och gick att prata med.
Jag blev drottningen i hans liv som han vände sig till och det är en ganska angenäm sits att befinna sig i även om man samtidigt är förbannad för att de pissar på sig själva och sitt eget liv för att de dricker.

Som sagt,en väldig sörja som ser väldigt olika ut för alla anhöriga.
En del behåller en frisk fläkt hela tiden i sig själv och sitt liv.
Medan andra låter det förmörka själen mer och mer och man märker aldrig att det händer.

Jag mörkade aldrig hans problem för omgivningen.
Förskönade och försvarade aldrig och trodde därför att jag var fri från medberoende.
Men sen gjorde jag ett litet test och hade 17 av 20 medberoendesymtom :)

I vilket fall,lycka till och håll allt fokus du orkar ha på dig själv.

Vi alla härinne vet att alkoholister ofta är jättefina människor.
Varma och omtänksamma med massor att ge innan de är alltför långt nedgångna i sin sjukdom.
Väl värda att stanna hos långt längre än vad som är rimligt och rätt.
Just för att hoppet om att den där människan som glimtar till ibland ska få komma fram på riktigt så att livet kan börja.

Senaste åren har jag isolerat mig själv och när jag slutat dricka på helgerna och gått på Antabus så har jag blivit så trött så trött.
Får väl i stort sett skylla mig själv, men det som gör mest ont är att hon är min bästa vän och att förlora det är som att förlora allt..

Trodde aldrig att det skulle gå så långt.

Äntligen fredag-uttrycket har hos mig (och många andra antar jag) alltid förknippats med äntligen ok att dricka/hälla i sig vin. Vill fortfarande känna den där härliga känslan/yran som denna dag ger men i nyktert tillstånd. Får bulla upp med andra godsaker istället. Unna mig sånt som jag annars tyckt varit för onyttiga och ohälsosamma. Precis som om inte vin och öl är det?
Härligt med helg trots allt och jag ska minsann visa att det är min kloka och nyktra sida som bestämmer även denna helg!

Vad får dig att tro att jag INTE gör det? :)

I morgon har jag varit nykter i 1, 5 år. Det har varit en omtumlande period. Svårt? Ja, fruktansvärt jobbigt. Framförallt de första månaderna. Befriande? Ja, fantastiskt härligt att bestämma sig och sedan hålla det. Jobbigt? Ja, det finns liksom inget utrymme att fly från sig själv. Men det betyder också att man måste vara vuxen och ta ansvar. På riktigt. Och det är skönt. Har jag ändrats? Ja, det syns inte utanpå, men oj vad det har hänt saker inuti. Hur mår jag idag? Jag mår bra och bra mycket bättre än jag mått om fortsatt dricka. Men jag känner också bättre hur jag mår även när jag mår dåligt. Jag tvingas möta min dagsform som inte är på topp alla gånger. Känner jag suget? Ja, det kommer inte ofta nu, men det händer, senast igår vid lunchen när jag såg vinflaskorna i baren när jag skulle beställa mat. Jag blir mest förvånad, sedan är det över. Känner jag stöd från mina nära? Nej, mer ett artigt accepterande av mitt val. Det dricks mycket nära mig men jag påverkar det i alla fall i rätt riktning.

Hur tänker jag mig att mitt liv ska te sig framåt. Jag tänker inte dricka. Jag kommer att mer aktivt välja och välja bort saker jag lägger min tid på. Jag kommer att lägga mer tid på min omgivning, min familj, på något sätt engagera mig i någon nykterhetsrörelse, men också mitt arbete och de utmaningar som finns där och som tar mycket kraft men som också ger mycket tillbaka. Egentligen handlar det om att fortsätta på den inslagna vägen. Och jag är glad att hittade den. Och vill tacka detta er för det stöd jag hittar i den här gemenskapen. Tack alla som kämpar, fortsätt med det.

Kram
/A

Allt är verkligen inte svart eller vitt.. Det har både jag och många andra lärt oss för länge sedan..
Kanske ska du också låta honom få växa... ;-)

Välkommen till forumet. Va bra att du tar steget och beskriver hur du haft det och har det. Det ger oss chansen att ge dig stöd. Låter som du mår riktigt dåligt just nu och skulle behöva få hjälp också inom vården för att kunna ta hand om helheten i din hälsa. Du vill göra en förändring nu. Vad tänker du skulle vara hjälpsamt för dig nu i detta? Funderat på att vända dig och prata med någon inom vården?
Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Vill bara säga till alla här på forumet kämpa på för de är det värt?
V.v.s och trevlig helg//r

Hej

Tack för din fråga. Det har varit två söndagar i rad då jag motarbetat mig själv. Svårt när det finns ett mentalt beroende och en ritual kring det. Ger mig ett nytt försök. Fem dagar nu.

e-drift,
Du är klok och allt du skriver är bra och jag fattar vad du menar.
Men allt är inte SVART eller VITT.
Just som du beskriver det sorgliga i din väninnas sätt att identifiera sig via sin sjukdom, så känner ju jag att han är INTE bara sin sjukdom!
Jag vill ju ha mannen, med eller utan sjukdom, det får väl tiden utvisa...
Jag är inte den omhändertagande typen, som brinner för att hjälpa/vårda andra, långt därifrån.
Det är inte mitt sätt att "växa", vill bara se en framtid med en fantastisk man som matchar mig bättre än de flesta jag mött tidigare :)

Känner jag igen. Ljudet va en burk som knäpps upp, avslappnad, "i zonen", upprymd. En kväll som kan sluta hursomhelst. Tänk så fantastiskt. Så har jag alltid känt. I takt med att toleransen ökar har även risken för att kvällarna som kan "sluta hursomhelst" slutar på ett sämre sätt än vad man förväntat sig. Konsekvenserna blir annorlunda. På den tiden då man kände sig upprymd över att inte veta hur kvällen skulle sluta, var det ju någonting spännande och roligt och galet i det. Nu är jag mer orolig för hur kvällarna ska sluta, just pga att de kan sluta hursomhelst. Så har jag tänkt när jag blir sugen. Det är som att när "feståren" tog slut och folk i ens umgänge slutade "kröka" så började jag ha fest själv istället. Så onödigt och dumt. Killen som kände sig upprymd över att kvällarna kunde sluta hursomhelst, skulle inte ens kunna föreställa sig det.

Första glaset skulle jag njuta av, men jag vill liksom inte ha konsekvenserna och skammen i att dricka för mycket än vad jag borde.

Du har regelbunden kontakt med din husläkare där du pratar om alkoholen och hur du mår, va bra att du kan beskriva helheten för läkaren så han kan ge dig bästa stöd. Gällande medicinska råd här på forumet är det inte att rekommendera då endast en läkare som undersöker just dig skulle kunna veta vad som kan vara hjälpsamt för dig att testa. All medicinsk rådgivning är individuell. Tänker att du såklart vet detta, men vill ändå göra det lite tydligt på forumet även för andra.
Va bra att du använder dig av olika sätt att ta stöd för din förändring och positivt att du är utforskande som person, såklart kan du ju alltid, vilket du kanske tänkt stämma av med din läkare om du får tips gällande mediciner med din läkare.
Ta hand om dig! Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen