Senaste kommentarerna i forumet

väl själva fan vad den här berg och dalbanan svänger. Minst i hela världen och längtar efter hans närhet!!!! Och så sjuka tankar, han har vart i mitt huvud hela dagen och jag vill att han oxå ska tänka och längta efter mig. Tänk om jag bara kunde få 2 min i hans hjärna ist för alkoholen. Fattar inte hur han kan gå från att älska någon till noll känslor, jävla fucking alkohol du tar min man!!

Jag tycker ju att du verkar ha alkoholen under kontroll igen, Andreas. Du väljer bort och det är ett bra tecken. Ja, jag är ju inte bra på sånt här, men får du arbetsträna, praktikplats eller nåt? Eller gå en kurs med hunden? Hoppas du hittar nåt då att du kan må bättre snart.

Du kommer att fixa det! Ja, det är faktiskt lättare att inte dricka alls, än att försöka vara måttlighetsdrickare. Den bittra erfarenheten har jag själv tvingats få. Men samtidigt, vad missar man? 25 dagar är inte illa! God fortsättning!

Jag har ju själv under några års tid lärt mig att förhandling inte lönar sig.. Det funkar ett par veckor, på sin höjd ett par månader, sedan är man tillbaks på ruta ett igen!
Jag har börjat läsa Carina Bångs bok, "Släpp kontrollen - Vinn friheten!" Och jag kan varmt rekommendera den.
Den innehåller dessutom övningar som ger en del aha-upplevelser och som hjälper en när man svävar iväg i sitt "medberoendemönster" eller när man börjar förminska och släta över problemen (för att man inte riktigt orkar) och sedan fastnar i ekorrhjulet!
Hon har en blogg för anhöriga till beroende/medberoende också!
Håller alla tummar och tår för dig! / e

En dag i taget, blir strax en vecka! Visst är det häftigt med tacksamheten som föds. För mej är den som starkast på natten, trots att jag kan ligga vaken ibland. Sov gott i natt ?

Jag vet inte om du har varit "medberoende" eller om du varit möjliggörare. Du har i alla fall sett att det inte skulle hålla i längden!
Men medberoende, säger vi egentligen lite slarvigt att vi "är", fast det egentligen är ett mönster som vi skaffat oss utefter resans gång. Ibland inlärt från barndomen! Vi "är" ju så mycket annat än alla etiketter vi klistrar på oss..
Visst önskar vi alla att utgången av vissa saker skulle vara/varit annorlunda?
Men nu är hemligheterna uppe i ljuset! Många gånger är det så, att man inte orkar med den där första "skammen" utan vill ha en syndabock. Trots att man kanske innerst inne vet att det bara kan gå åt ett håll.. Då skvätter man gärna ut beskyllningar åt alla håll!
Det är svårt med känslor, speciellt såna man inte tycker att man kan släppa taget om, utan man fortsätter att älta. (trots att man med förståndet inser att det inte leder någon vart)
Kanske har du en medberoendeproblematik? För vi ÄR INTE våra "mönster". Du har ett medberoendemönster som gör att du tar på dig skulden för något som inte är ditt fel!
Det som inte uttryckligen sagts som överenskommelse, måste man ju vara medveten om att det kan spridas vidare.. Naturligtvis, är de flesta människor, mogna och diskreta nog att inte föra allt som sägs till torgs. Men ibland kan det vara nödvändigt att dela även vissa "hemligheter" med andra om det leder till att personen får hjälp!
Det är ju egentligen svårt att säga hur utgången blivit om du inte nämnt det för vi vet ju inte exakt vad som sagts och till vem!
Nej, det kanske inte blir en fortsättning på förhållandet (det brukar för övrigt inte vara så enkelt ens om personen i fråga inser sitt missbruk och påbörjar en behandling)
Men jag hoppas att hon en dag inser värdet i det hela och förlåter dig!

Tog i princip 2 mån av dagliga vintankar för mig innan det släppte. Sen har jag funderat mycket på alkohol och hur mycket som är förknippat med det. Tycker det är lite bekymmersamt. Och farmor, jag tror inte man måste bestämma sig. Men jag märkte de riktigt, riktigt positiva effekterna först efter ett par mån, så det är nog ändå bra att ta ett längre uppehåll så att man hinner märka sånt.

Ja, att njuta av stunder i vardagen är en bit på väg. Och att ta hand om sig själv. Jobba på med det :-).

Ingen annan än du själv kan nog säga om det var rätt eller fel. Vilken typ av människa är hennes dotter? Vilken relation har ni? Vilken relation har mor och dotter? Hur sa du det?

Dottern har säkert känt till eller anat att det finns ett problem. Kanske kändes det skönt för henne att få det bekräftat och att det är fler som ser samma sak? Kanske kände hon det som att hon blir lämnad kvar med ansvaret för sin egen mor när ni går skilda vägar? Lita på dina känslor och instinkter. Hur reagerade dottern? Du tänker säkert mer klart än den som är fast i ett beroende, det är en sak som är sann.

Jag hade en släkting som berättade för mig om min mors dödliga sjukdom trots att hon bett hen att inte göra det tills hon själv var redo. Det skapade en klyfta mellan dom resten av livet. Ibland blir även goda intentioner fel. Jag är glad att jag fick veta samtidigt är jag ledsen att jag inte fick höra det från rätt håll.

Tankarna tycks fortsatt kunna dyka upp. Även om mer än 800 dagar står i loggen så hände det idag. Släkten på middag. Säkert spolat ned en liter rödvin i den mustiga högrevsgrytan. Storkok till många hungriga, och såklart bjöd jag rödvin till de som hade lust. Satt som vanligt med en a-fri öl, som faktiskt inte är något vidare till den typen av mat, och fick sån rackarns lyst att hälla upp ett glas rödvin till mig själv. Ja "unna" mig det, jag minns ju fortfarande att det finns vissa saker som är som en "match made in heaven".
Inom ett ögonblick sjönk jag ner i någon konstig form av "grinigt" och tyckte lite synd om mig själv. När alla sen gått och jag stod där med disken , funderade jag på varför, och hur i hela friden hur länge, det kommer att komma den typen av tankar?
Visst jag kan leva livet fullt ut - det enda som jag inte bör är att dricka alkohol. Men i ett självömkande ögonblick tänkte jag att jag inte fick full behållning av middagen. Men när jag går in och läser lite här försvinner den typen av tankar på direkten. Det är allt bra att ha forumet ibland ☺
/PP

Kroppen och huvudet är inte riktigt i synk här.
Jag förstår intellektuellt det hela men kroppen är inte riktigt med.
Kroppen ångrar sig över att min handling omöjliggjort att förhållandet kan fortsätta.
Min hjärna förstår att det är det ända riktiga beslutet och att hon måste ta ansvar för sitt liv.

Jag har ju aldrig skrivit på något kontrakt om att jag inte får prata om hennes problematik med andra.
Ändå så är det som om hon pekar på att vi haft nån sorts tyst överenskommelse.

Det är väl detta som kallas medberoende?

tre veckor i dag! ?
Jag vågar inte utsätta mig för några frestelser så jag har hållit mig hemma än så länge...inga fester, AW eller andra tillställningar....starkt att du klarar det!

Du får väl hitta något annat som du kan gå in för till 100 %. Något som inte är kompatibelt med alkohol. Motorcykelkörkort? ?
Hoppas att du haft en bra helg...
Kram!

Du är så klok Etanoldrift!!
Jag vet ju innerst inne att du har rätt. Har några samtal att ringa imorgon.
Jag 'packade' lite idag. Rensade en massa saker o gjorde då iordning lådor som bara är att ta med sig.

Jag känner mig 'äcklad' och vill inte ha ngn fysisk beröring alls. Nu när han är ute så bryr jag mig inte för 5 öre. Skönt att ha lugn o ro. Mysa med barnen o bara vara.
Imorgon ska jag på en intervju för ett jobb jag verkligen vill ha. Håll gärna alla era tummar! Det vore så skönt att veta hur ekonomin ser ut på lång sikt.

Det här forumet är rena terapin.

Kram på er alla goa människor!!

Jag har också fått ett galet sug efter både godis och mat och har GÅTT UPP ett kg de senaste veckorna! ?
Nu verkar det dock ha lugnat sig och under helgen har jag både ätit nyttigt och tränat.
Förberedde mig på en liten 3-veckorssvacka (många pratar om det) och möjligtvis kände jag av den liiite i fredags men inte värre än att det var hanterbart. Suget känns väldigt avlägset och lugnet i kroppen består!
Nu är 3 veckor avklarade! ?

Vi kan under livets resa upptäcka, att människan vi trodde var vår tvillingsjäl, inte är möjlig att leva ihop med, trots att vi älskar honom!
Jag kanske låter "hård" ibland, men jag har inga arga eller hatiska känslor för min fd. Jag önskar honom ett gott liv, däremot kan jag inte "fixa" hans liv åt honom..
Jag insåg, att jag skulle dränka mig själv i mina försök att få en motsträvig beroende med noll sjukdomsinsikt nykter! (på slutet blev han tom en smula aggressiv. Inte fysiskt med verbalt!)

Önskar er båda goda nyktra liv <3/ e

Håller med Ullabulla!
Jag tror att barnen redan visste eller i varje fall anade.. Jag har själv fått bekräftelse från min fd:as barn att de vetat om hans alkoholproblem (trots att han själv förnekar det)
Det är hennes "skam" som får henne att angripa dig. Och låt det rinna av dig, du har gjort helt rätt!
Själv tycker jag att det var modigt! Det är så många som aldrig vågar lyfta ett finger, fast de vet!
Dessutom så kan man i längden inte hålla barn utanför, det skapar bara nya problem hos barnen. (vad gäller övriga delar av hennes liv, som våldtäkten så har det ju varit upp till henne att dela med sig av den. Kanske har hon trots att den troligen är sann, använt den som förevändning att dricka..)

Det är iofs inte fel, men vad förväntar du dig att uppnå?
Eftersom han själv säger att han inte vill sluta dricka..
Vad exakt menar han med att "dricka normalt/socialt"?
Det kommer tyvärr bara att utvecklas till en tvekamp, där du förlorar!
Antingen är det nolltolerans som gäller och åtminstone en tremånadersperiod utan en enda droppe alkohol! Eller så får du se över dina egna gränser för vad du accepterar...
Jag har sett att det finns ett fåtal som klarar av att efter ett beroende dricka socialt, men då har de också varit helnyktra först under en längre period (1 - 2 år!)
Och min egen gissning är att de är lika vanliga som storrökare som efter flera års rökfrihet, helt plötsligt klarar av att feströka, utan att börja röka igen!
Bland inte in din choklad i förhandlandet! Choklad gör ingen människa berusad och "dum i huvet"! Du kan fortfarande köra bil och ta hand om dina barn när du ätit choklad.. Inte blir du "uppkäftig" av det heller..
Dessutom har du då visat att det finns en möjlighet att fortsätta förhandla om en "accepterad mängd"..
Och om din accepterade mängd är NOLL, så finns det helt enkelt inget förhandlingsutrymme..
Ja, jag vet att det kommer att bli sura miner... Men om du kompromissar här och har ställt ultimatum förut, så har du redan förlorat mark!

3 veckor nyktert idag känns ganska bra vi var bort bjudna igår
Och vinet åkte fram hade varit lätt o säga ja, men det vart ett inte allt för komplicerat nej, ska väl vara ärlig o säga att ja vart gode sugen men suget la sig ganska fort.

Annars har det varit uppbokat hela helgen med skidåkning. Känns konstigt att ja överhuvudtaget ska behöva dricka har hur mycket intressen som helst. Tyvärr så har inget kunnat toppa alkoholen. De är väl de man hoppas på ska bli bättre att man helt enkelt slutar tänka på alkohol som ett alternativ.

Kommer prövningar längre fall genom den årlig " grabbresan" till fjällen brukar definitivt drickas en hel del på dessa. Vill dock inte stanna hemma då detta skulle kännas märkligt med tanke på alla nyktra aktiviteter som brukar vara på dessa. Men en dag i taget orkar inte tänka för mycket.

Jag väntade 15 min :).
Sedan klädde jag på mig och gick till affären. På vägen dit funderade jag på om jag skulle köpa en juice och fortsätta vara stolt eller om jag skulle bryta nykterheten och sedan känna nederlag.

har ju inget annat val. Ångesten börjar släppa lite, men det är inge kul att ha alkoholångest, när man inte riktigt minns den sista timmen. Fy.

Eller försvann de bara "poff!" ?

.

Åh där försvann de lömska tankarna igen:). Skönt!

Söndagskram till er, Lena och Berra.